Familjen
Den 19 februari 2003 fyllde vår far 80 år. Det ingen alls kunde förutspå, var att vår mor avled på samma datum den 19 februari fast 15 år senare. Till höger på väggen hänger bröllopsfotot på våra föräldrar. De gifte sig den 18 januari 1948 och fick således hela 57 år tillsammans, fram till vår fars bortgång den 4 juni 2005.
Bröderna Lindqvist
Sittande, Andreas "Ante" Lindqvist och i bakgrunden brorsan Daniel eller "Danne" som han oftast kallas. Mellanbroderna Robert saknas.
Foto: Pappa 2016-06-12
Henning och Mathias /1974
Bilden togs hemma i mitt föräldrahem i Övremarken hösten -74. Syskonbarnet Mathias är i dag en man på 45 år med egen familj. Mathias pappa Henning är 73 år i dag. Henning blev den storebror som jag aldrig fick.
Grattis, Robert!
I dag fyller ROBERTO 35 år. Robban står längst till höger. Robert liksom sina två bröder Anderos och Daniello är medlemmar i den ökända maffiafamiljen Lindqvistico från Hortlax. Där deras far är den berömde och fruktade Rogerto Lindqvistico.
Kusinen Bosse /1986
Hemma hos Solbritt och Kjell i Muskus
Hemma hos Solbritt och Kjell i Muskus, bor ibland katten Pysen. Jag säger ibland, på grund av att Pysens riktiga hem är hos grannen. Men Pysen vill bo både hemma hos sin riktiga matte och husse, och även hos Solbritt och Kjell. Pysen är 19 år i människoår, i kattår hela 100 år.
Det rådde en riktig ordentlig sommarvärme, just därför så parkerade sig Elisabeth i skuggan.
Alltid lika roligt att besöka Solbritt och Kjell. Varma och trevliga människor. Vi har haft många fina stunder tillsammans genom åren.
I deras röda sommarstuga säljer man loppissaker till gagn för behövande i slummens Kenya.
Solbritt är känd för sina gröna fingrar. "I växthuset trivs jag bäst", säger hon.
Huset på höjden med utsikt över Muskussjön, byggde Kjell sommaren 1980.
Förr om åren, då våra tre söner var små, brukade vi sova över i deras sommarstuga. Det hände ibland att vi träffades här, med Elisabeths syskon med respektive familjer. Vi grillade, badade och mådde bra i största allmänhet.
Det måste vara en fröjd att bo så här.
Robert och Daniel, två av våra söner, brukade åka till Muskus för att fiska. Det blev både gäddor och andra lite mer matriktiga fiskar.
En rofylld plats.
Här badade vi också.
Någon kilometer från Muskus ligger Vistträsk...
...I Vistträsk ligger Elisabeths fd föräldrahem. Huset byggdes 1963 då Elisabeth var fem år gammal. Huset såldes 1982 efter föräldrarns död. Det allra första besöket jag gjorde här, var sommaren 1978.
På hemvägen gjorde vi ett besök på kyrkogården i Älvsbyn, där Elisabeths mor och far ligger. Jag tog även en bild av den sten som märker ut den grav där Elisabeths farföräldrar vilar. Det berättas att Linus besökte doktorn i Älvsbyn pga av sitt hjärta. Han skulle då lyfta sina armar under undersökningen, då avled han plötsligt. Farmor Svea däremot, blev hela 91 år.
Foto: Roger Lindqvist - 2019-06-08
Mormor och morfars väg
Foto: Roger Lindqvist - Blåsmark 2019-06-07
Pappa
JOHN LINDQVIST 1923-02-19 - 2005-06-04
I tisdags den 4 juni var det 14 år sedan min pappa avled, 82 år gammal. Sörjd och mycket saknad. Jag tänker på honom väldigt ofta.
Roger
Morfar /1972
Min morfar, Sanfrid Lundgren (1899-1989) aug./sep. 1972 på bärplockning. Den unga flickan som står till vänster heter Annika och var dagbarn hos oss.
Morfars mormor, Magdalena Nilsson, som avled den 26 maj 1910 i en ålder av 61 år.
Pitepalt på menyn
Palten väntar på middagsgästerna.
Klockan 15.00 började Elisabeth med palten. (Jag skalade potatis).
Klockan 16.30 kom gästerna. Alla de mest käraste satt omkring köksbordet: Andreas, Carro, Linda, Daniel, Jannice, Robert, Max, Malte, Loke samt Elisabeth (paltmakerskan) och Roger (potatisskalaren). Norah stannde hemma med sina kompisar. Alla utom jag och hustrun, kom direkt från sina respektive jobb.
Till höger vid diskbänken, Elisabeth, som gör världens godaste Pitepalt. Tänk så tacksamma vi känner oss över att ha de nära och kära runt omkring oss. Vi bor alla nära varandra, och älskar dem alla.
Palt- och fläskfotograf: Roger Lindqvist. (Jag åt en palt. I 25-30-årsåldern åt jag som mest tre pitepaltar på raken).
De två viktigaste personerna i mitt liv finns inte längre
Mina föräldrar besöker sitt gamla hus där de bodde i 25 år. Året var 1998 då jag tog den här bilden. En dag som denna, tänker jag på min fina mor. Grattis på morsdag, mamma! De sorgliga är, att de två viktigaste personerna i mitt liv, finns inte längre. Tur är väl då, att det finns en stor familj i min absoluta närhet, hustru, barn, barnbarn och sonhustrur som axlat den rollen, av att betyda allt i det liv jag lever just idag.
Kusinen My
Min kusin My.
Det är inte så ofta jag träffar mina kusiner. När vi numera möts så är det i regel på nån begravning. Annat var det förr om åren, då möttes vi rätt ofta. En av kusinerna heter My. Våra mammor var syskon. Hade det inte varit för facebook så hade mötena blivit rätt så sällan. My har en storasyster som heter Åsa. Som sagt under barndomen så träffades våra respektive familjer vilket jag minns med glädje. I dag brukar My kalla mig för storebror. Jag är inte ett dugg sämre, jag kallar henne för lillasyster. My bor idag i Gällivare.
Gerd
I dag kom min syster Gerd och hälsade på.
Gerd, Elisabeth och jag åkte till mammas och pappas grav med några blommor. Sedan så blev det kaffe på balkongen i ca 16-17 graders värme.
Grattis, mormor
Söndagen den 20 maj 1895 hade Potentiana och Potentia sin namnsdag. I Nyfors i Älvsbyn föddes samma dag Beda Karolina Jonsson. Jonas och Augusta hette hennes föräldrar. Beda kom senare att bli min mormor. På bilden som togs på dottern Ellys bröllop 1956, sitter min mormor och morfar vid sitt bord på Riddarkällan på Aronsgatan i Piteå. Mormor var en snäll och vänlig mormor, tyvärr så drabbades hon av sjukdomen Parkinson i 60-årsåldern. Efter en galloperation på lasarettet i Piteå, så skulle hon några dagar senare upp ur sin säng, och ramlade. Lårbenet gick av. Ny operation, som hennes bräckliga kropp inte klarade av. Hon avled onsdagen den 8 oktober, 69 år gammal. Jag var nyss fyllda 7 år, och hade precis börjat i första klass på Sörbyskolan i byn. Strax innan hon åkte in på lasarettet gav hon mig en tvåkrona. Den har jag kvar än i dag.
PS! Kära mormor, hälsa morfar.
Roger
Mor och far
Igår tisdag satte jag och Elisabeth blommor på mina föräldrars grav på Hortlax kyrkogård. Den 4 juni 2019 har det passerat 14 år sedan min pappa somnade in. Min mamma gick bort den 19 februari 2018. När jag idag konfronteras med olika saker i livet, brukar jag tänka; undrar hur mamma och pappa skulle ha gjort i den speciella situationen. Nu när våren är här, och fåglarna börjar bygga sina bon, tänker jag speciellt på min far. Han älskade nämligen våren, han njöt i fullaste drag. Om han satt ute en vårdag med en kopp kaffe och en mazarin, ja, då var han den mest förmögna personen i hela världen. Så fanns min omtänksamma mamma ständigt runt omkring. Alltid på språng för att leverera och servera sina nära och kära. Daniel, en av våra söner sa en gång om sin farmor: Jag har aldrig sett farmor arg. Inte jag heller, inflikade jag.
Grattis lilla mamma i din himmel, på 90-årsdagen
Grattis lilla mamma på din 90-årsdag. Tyvärr kan vi inte fira den tillsammans som vi borde ha gjort. Hoppas att du mår bra däruppe i din himmel.
Så här såg födelsedagen ut 2016 när mor fyllde 87 år. Då kom barn, barnbarn och barnbarnsbarn på besök. På bilden ses barnbarnet Andreas och hans lilla Loke då 1 år gammal. Möte mellan generationer. Den 19 februari 2018 avled min mamma omgiven av mig och två av mina tre söner, Andreas och Daniel.
Mamma
En för mig okänd dam sände mig det här fotot under fredagskvällen. Fotot föreställer min mor, Maj-Gerd Lindqvist f. Lundgren. Damen ifråga berättade att min mor brukade sköta om henne när hon var barn.
Mor och far - dec. 1995
Mina kära föräldrar hemma i sin lägenhet på Tolvmansvägen i Bergsviken, december 1995. På den övre bilden finns även barnbarnet Daniel också med. Inte fullt tio år senare så går pappa bort, 82 år gammal. 14 år därpå så dör min mamma, 88 år gammal.
Farbror Erik
Min pappas bror, Erik Lindkvist med sitt barnbarn Åsa sommaren 1971. Erik var även han en snäll och mycket fin herre som jag hade turen att vara släkt med. Han var född 1912 och gick bort 1986.
Bröderna Eriksson från Hemmingsmark
Fd Piteå-företag trivs bra i Kalix
Siktar nu även på den amerikanska marknaden
Hema-industrier - företaget som redan fanns i Norrbotten och lokaliserade sig även längre norrut för några år sen - är i dag ett företag som varken kan klaga på bristande idéer, eller brist på order. När Henning Eriksson för sexton år sedan startade rörelsen i pitebyn Hemmingsmark var det fråga om en mindre affär med blygsamma anspråk på produktion och försäljning. Nu produceras snöskopor, takräck och specialspik för 3,5 miljoner per år. Företaget funderar på att utvidga sortimentet och har stora problem men att kunna effektuera alla order som kommer.
Marknaden omspänner inte bara Sverige utan praktiskt taget hela kontinenten, och man har redan börjar kasta blickarna mot Nordamerika. Firman har patent på sina tillverkningar, och egen produktutveckling, samt sköter marknadsföringen själv. Problemen är det att man inte kan utvecklas utan utbyggnader. Dels en ogynnsam fraktkostnadskalkyl. Det senaste problemet kan dock kanske rättas till genom den nya transportpolitiken.
Hema Exclusive heter ett hopfällbart takräck av ny konstruktion, med åtta fästpunkter i stället för det traditionella fyra. Verkmästare Folke Eriksson och fabrikör Henning Eriksson demonstrerar nyheten tillsammans med snöskopor och övriga produkter i det välfyllda lagret. Lagerman Börje Larsson i bakgrunden.
Hema-industrier flyttade för några år sedan till Kalix samhälle där man har en relativt stor verkstadslokal, som dock blivit för liten. Cirka 40 man är anställda och huvudproduktionen är som nämnts takräck för bilar, skidställ, snöskopor samt den uppmärksammade "Hema-spiken". Samtliga produkter är av egen tillverkning. Bolagets chef Henning Eriksson har med brodern Folke som idékläckare, lyckats så bra med produkterna att man erövrat en stor del av marknaden.
VÄRLDSARTIKLAR
Det betyder att en mycket stor del av takräck och skidställ som vi ser på bilarna, samt en ännu större del av snöskoporna som används av villaägarna kommer från Hema. Henning Eriksson säger lite skämtsamt:
- Vi är världens enda tillverkare av snöskopan "Tipp", vi är världens enda som tillverkar takräcket Hema Exclusive, och vi har världspatent på tillverkning och försäljning av Hema-spiken.
Det senaste tarvar en förklaring. Hema-spikenär en speciell betongspik av stål som dels består av en hylsa som drivs in i betongen, och dels en specialspik som slås in i hylsan. När spiken drivs in leds den ut genom sidan på hylsan och in i betongen. Ett par klaffar i hylsans hölje fälls samtidigt ut i betongen varför spiken sitter "som i betong". Eftersom firman endast arbetar med egna produkter och egna maskiner måste man också ha en egen verktygsavdelning, för att få fram de speciella verktyg som behövs.
NYA IDÉER
Men idéerna är flera. Just nu arbetar man med en ångbastu av Hema-tillverkning. Marknadsundersökningar pågår. Och då bröderna Eriksson alltid går och grunnar på nya produkter har ytterligare en del mognat fram, som kanske kommer. Eriksson är bland annat intresserad av biltillbehör.
Då verkstaden redan är för liten har man löst en del av problemet genom att lägga ut smärre detaljer som legotillverkning, dels i Kalix och dels i Överkalix. På det sättet vinner man något, och detta är givetvis möjligt att utveckla, säger Eriksson.
Fabrikör Henning Eriksson i Hema demonstrerar den betongspik som är en av företagets stora produkter. I bakgrunden en affisch över ännu en ännu inte marknadsförd produkt - Hema ångbastu.
NYTT TAKRÄCK
Takräcken började man tillverka i större skala för tio år sen. Men vad som då var en ganska lönande produktion har undan för undan försämrats. De skyddade verkstäderna i kommunal regi har blivit en farlig konkurrent, med sjunkande priser och lägre kvalitéer som resultat. I dag vill Eriksson inte vara med längre i den pressen. Nu satsar man på en ny typ av takräck "Hema Exclusive", med större hållfasthet åtta istället för fyra stödpunkter, och med stramare för fastsättningen. Det är också ihopfällbart. Vikningsrisken är obefintlig, enligt gjorda prov. Räcket blir dyrare men det har redan visat sig att många bilägare föredrar den bättre kvaliteten framför det lägre priset. Eriksson tror att det är en riktig satsning. Motortidningarna har också uppmärksammat detta.
SKOPOR
Snöskoporna är en annan Hema-specialité. För någon vecka sedan var Henning Eriksson över till USA för att titta litet på marknaden där och återkom litet fundersam.
- Amerikanerna ligger 20-30 år efter oss när det gäller snöröjning på gårdarna. Man har antingen en spade eller en motoriserad snöslunga. Något mellanting som en snöskopa finns inte. Där finns en närmast obegränsad marknad, om exporten kan ordnas. Eriksson visade filmer över hur man arbetar med "Tipp" och intresset var stort.
Av Hema-produkterna går 50-60 procent på export. Firman sköter själv all försäljning - man har just anställt en försäljningschef - samt annat utvecklingsarbete, tester och marknadsundersökningar.
LÄTTNADER
Men något som Henning Eriksson önskar en förändring i är transportkostnaderna. Den hämsko som dessa betytt för Norrbottensindustrierna vill han ha bort. Och han hoppas mycket på de åtgärder som ställts i utsikt för att förbättra transportsituationen på långa avstånd. Och det är inte bara frakterna på produkterna. Det kostar att ta hit råvaran också. Ström, olja, telefon och annat är likaså dyrare i norr. En utjämning är Hema-chefens främsta önskemål. Då kan Hema och andra industrier i Norrbotten våga sig på en expansion.
-------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 25 april 1970
Fakta-------------------
Henning Emanuel Eriksson (1929-2018) var son till Jonas Algot Eriksson (1886-1963) och hans hustru Ida Maria f. Wikström (1893-1965) bosatta i Hemmingsmark. Algot Eriksson, var bror till min farmor Johanna "Hanna" Alvina Lindqvist f. Eriksson (1888-1970). Henning och min far John Lindqvist var således kusiner, så även med Hennings bror Folke Eriksson.
