Roger Lindqvist

Daniels tjej, Hanna, studerar musik vid folkhögskolan i Kalix. Då och då besöker någon känd musiker och artist skolan. Under december var det supergitarristen Janne Schaffer som hälsade på. Dessförinnan gjorde sångaren Magnus Carlsson en likadan påhälsning. Eleverna deltar också aktivt i bl. a. konserter och framträdanden i exempelvis radioprogram. Just för tillfället är Hanna i England, på ett privat besök. Ha det bra därborta Hanna - hälsa från Hortlax!!!


Hanna går musiklinjen vid folkhögskolan i Kalix.


Då och då gästas skolan av någon känd musiker och artist. Den
17 december hälsade Janne Schaffer på i Kalix.

Scrapping (heter det så?) är det fler och fler tjejer (killar också?) som har börjat hålla på med. En av dessa, Jessica, sambo med min systers son Mathias, har visat prov på detta fina hantverk. Min mor fick ett jättefint julkort som Jessica tillverkat. Se och njut!


Framsidan, prydd av tomte, julklappar och röda blommor.


Öppnar man på kortet, ja, då kommer julhälsningen!


Baksidan pryds av denna etikett, som berättar om tillverkarens namn.
I det här fallet; Jessica Johansson i Öjebyn.

Var in till Piteå idag i ett ärende. När jag passerar Byxtorget, tar en iskall vind (från Nordpolen?) tag i mig, och plötsligt känner jag hur mycket jag hatar vintern. Alldeles genomfrusen stapplar jag in i butiken med illröda kinder, ett par glasögon som immat igen, och med min gamla (alltför gamla) luva strategiskt nerdragen så långt som det bara går. När jag sen betalar för min vara i kassan, är det med tio iskalla stackars fingrar, som knappt kan greppa om de sedlar jag lämnar fram. Sedan återstår promenaden tillbaks till parkeringsdäcket, där den stackars kalla blå Volvon står och hackar tänder. Jo, ni hörde rätt, min bil hackar faktiskt tänder när kylan greppar tag om oss. På min väg tillbaka, slår mig tanken; -"Varför måste det vara vinter?" Ja, om det finns något bra svar på detta, så vore jag oändligt mycket tacksam om vederbörande person ville höra av sig.

Så här i 2009 års slutskede, börjar man så smått att tänka tillbaks på det saker som hänt. Den 8 mars 2009 döps barnbarnet Norah i Hortlax kyrka. Helgen därpå - lördagen den 14:e - bestämmer sig jag och Bettan för att ta en promenad. Den från början tänkta långpromenaden, slutar för Elisabeths del med ett fall på den isiga infarten. Hon slår sig så pass illa, och ådrar sig en ful fraktur i vänster axel, som senare måste opereras i Sunderbyn. Följden blev en veckas väntetid med svåra smärtor i hemmet, innan hon så småningom togs in för den nödvändiga operationen.

Den 28 juli, mitt under högsommarvärmen, fyller Norah ett år. Ettårskalaset, hölls hos mormor och morfar i Långnäs, med tårtor och många många presenter. Mitt i allt detta firande, lyste Norah som en stor och varm sol. Och inte undra på det, när hela släkten var församlade för att fira detta "underverk". Sommaren avlöpte precis som jag ville ha det. Värme och en slösande sol. Nåja, det kom väl en och annan regndroppe ibland, om man nu ska vara ärlig.

I takt med att sommarveckorna flög iväg, så växte också Jannices mage. "Nytillskottet" i familjen Lindqvist/Hedman var beräknat till nån gång i början av november. Men si, där fick vi fel. Lilla Max bestämde sig nämligen för att titta ut redan fyra veckor före beräknad nedkomst. Söndagskvällen den 11 oktober ringer det på telefonen härhemma. -"Hej, det är Robert! Jag ska bara berätta att det blev en kille!" Två förväntansfulla, men samtidigt lite smått oroliga farföräldrar kramar om varandra, efter telefonsamtalets slut. Det tar ett tag innan det liksom sjunker ner i vårt medvetande: "En kille!".

Vad som hitintills gått i glädjens tecken, förbyts snart till oro och ångest, när Elisabeth hastigt insjuknar, måndagskvällen den 26 oktober. I ilfart körs hon i ambulans in till Piteå lasarett. Hon hamnar tämligen omgående på intensivvårdsavdelningen, där man konstaterar att hon är mycket sjuk. Vid ett samtal med hennes doktor, säger hon till mig, att tillståndet kan bli livshotande. De första tecknen pekar på lunginflammation. Och ganska snart så konstateras att Elisabeth drabbats av den omtalade svininfluensan. Hon sövs så småningom ner och läggs i respirator. Sedan följer fyra veckor av stor oro. Mitt i allt detta mörka, så finns alla nära och kära runt omkring, som gör att man känner både tröst och förhoppning. Efter fyra veckor och en dag, lämnar Elisabeth sjukhuset, betydligt friskare än när hon kom in, och inte kunde andas. Men i övrigt så här hon ganska så svag och omtumlad, ytterligare en lång tid framåt.

Idag skriver vi alltså den 30 december. Och om en stund så dyker Robban och Max upp. Vi ska käka middag tillsammans. Igår hade vi Daniel och hans Hanna här på mat, och för några dagar sedan så var Ante, Jennie och Norah här.`Tillvaron ryms ibland av sådant elände runt omkring. Sjukdom och död, krig och elakheter, ja, listan kan ju göras hur lång som helst. Därför är det skönt när man hittar sin egen lilla oas, där allt detta smutsiga som pockar på att splittra och förstöra, inte tränger in. Och om det ibland skulle göra det, så känns det ändå säkert och tryggt att ha sin älskade familj så nära. Och framförallt alla de människor som äger lugn och trygghet i stressade situationer. Det är tack vare alla er, som det finns hopp för framtiden. /Roger.


Norahs dop i Hortlaxkyrkan den 8 mars 2009.


Elisabeth och Norah mitt i den svenska sommarens grönska. Inte
kunde vi ana då, att Bettan skulle bli allvarligt sjuk under hösten.
Den 14 mars föll hon så olyckligt att en operation var enda utvägen
för att laga hennes trasiga axel. Sedan följde veckor av rehabilitering,
för att få upp funktionen i den skadade axeln. Full rörlighet uppnår hon
aldrig har läkaren konstaterat. Den 26 oktober åkte hon in på lasarettet.
Hennes munläppar var blå, hon hade svårt att andas. Fyra veckor senare
kom hon hem igen.


Norah fyller ett år den 28 juli 2009. Här syns hon hos mormor och
morfar i Långnäs, omgiven av beundrare.


Tjocka släkten hyllar ettåriga Norah Maria Lindqvist när hon fyller
1-år.


Mormor Monica och morfar Tage bjöd på tårta. När vi samlades i
Långnäs på kalas.


Norah öppnar presenter med hjälp av mamma Jennie och pappa
Ante.


Mitt i den värsta sommarvärmen - möts fyra medelålders farbröder
(i sina bästa år) för att spela i ett garage i Långnäs. Varför nu detta?
Jo, de fyra herrarna lirade dansmusik under 1970-talet i ett band som
hette - Rolf Åhmans. Nostalgitörsten övermannade oss, och resultatet
blev en återförening i två dagar.
(Sedan min artikel om Rolf Åhmans publicerades i lokaltidningen, så
har många hört av sig och frågat om vi gjort comeback. Svaret på
detta är absolut NEJ!)


-"Stackars Jannice!" utbrast Elisabeth spontant när hon såg den här
bilden, strax efter förlossningen på BB i Sunderbyn. Och vem kikar
mot kameran, om inte huvudpersonen själv, den för tidigt födde
"The one and only" - MAX!


Ett av livets allra största mirakel. En liten baby tillsammans med sin
något omtumlade pappa - Robert.


-"Skönt att det är över!" ja, så tycks mamma Jannice tänka på
den här bilden, alltmedan lille Max tar igen sig efter resan från
mammas mage och ut i den stora världen.


Onsdagen den 14 mars står farmor och farfar utanför BB-avdelningen
för att eventuellt få en liten skymt av vårt nya barnbarn. Pga svin-
influensan så fick vi inte tillträde att kliva på. Så väntandet det
fortsatte...........


........och fortsatte.....................


.....och fortsatte........


......och fortsatte.......men den som väntar på nåt gott............


Förväntansfulla, och med lite myror i benen, stod vi där, men
hemska tanke......tänk om Robban glömt att vi skulle vänta här
utanför......tänk om.......(på bilden syns en typisk farmor och
en typisk farfar) så nu vet ni det.......väntan fortsatte dock.......


Så plötsligt händer det....(Robban hade visst glömt av sina föräldrar)
snabbt fram med kameran som blir den absolut första bilden på
Max. Välkommen till vår värld - Max!


Så avslutas denna årskavalkad med två foton på två väldigt
betydelsefulla personer som vi fått äran att få som barnbarn.
Här syns Norah i sin fina tomtedress..........

På denna bild sitter Max hos sin farmor, och verkar tillfreds med

tillvaron.

.......................................................................................................

Tack ni som gav er tid att titta - och Gott Nytt År!
........................................................................................................