Roger Lindqvist

Trots att jag sovit min skönhetssömn, känns det ändå som om jag sprungit New York maraton sju gånger, samt klättrat upp till toppen av Kebnekajse med en ryggsäck fylld av cement. Det räcker inte med det! Det är även som om jag hade cyklat med min treväxlade Crescent tur och retur till den Franska Rivieran (Där skulle jag ju ha stannat) vidare upp mot Matterhorns topp och hem till Hortlax igen, för att skotta snö på ett område lika stort som sju fotbollsplaner. Ungefär så trött känner jag mig! Om ni förstår? Just nu är jag hemkommen efter ett andra besök på ICA-butiken i byn. Frun tvingade iväg mig för att köpa jäst till det bullbak som hon om en stund skall påbörja. Nää, nu har jag skrivit mig trött. GÄÄÄÄSP på er alla...
/Roger.

Vintern kan också vara vacker. Åtminstone en dag som denna. Solstrålar över vita drivor, snörök som virvlar ner från taket, som skapar en slags "snödimma". Visserligen biter kylan i kinderna - 20 minus - men trots detta så är det med en stark förvissning om att den efterlängtade våren så småningom anländer. Våren, är ju också knoppningens tid, när den allra första antydan till ett grönt skott som skjuter ut från björken vid vår grillhörna, är stunden som vi längat efter äntligen kommen. Och när den lilla knoppen brister ut till ett grönt blad, ja, då är det sommar på gång. Värmen kommer så sakteliga. Den sveper in över land och hav, som för att anmäla sin ankomst. Och ingen är då gladare än jag av att få bli omkramad av den varma behagliga sommarvindens armar. Då njuter jag i fulla drag. Då är det tid att leva.

De sommarvarma dofterna, blir den bästa av alla mediciner. Själens oro, förbyts i en harmoni som inte är av denna världen. De blå himlataket, lyser med sin fulla närvaro, medan de bomullsvita mjuka molnen så sakta seglar förbi ovanför våra solblekta huvuden. En skogspromenad en somrig och yrvaken morgon. Där finns jag till, mitt i den levande tallskogen och dess ståtliga furor. På en vandring i barndomens fotspår. En liten hand, som kramar så ömt. En litet barnbarn med blåbärsblå mun som skrattar och ler. En liten tjej och en kille som symboliserar skapelsens krona. Ja, tänk vilka underverk, så nära tätt inpå.

Roger Lindqvist.


På skogspromenad en somrig yrvaken morgon...
--------------------------------
Bild: www.kyrkstommen.se

Hedebyborna efter Sven Deblancs romaner. Premiär i TV den 28 oktober 1978. Serien visades även 1980 och 1982. Succé! var det allmänna ordet efter de första avsnitten. I rollistan hade hela den svenska eliten samlats.


Nina Gunke - Märta Svensson, Per Myrberg - Baron Urse, Ingvar Kjellson - Mon cousin, Lena Brogren - Louise Urse, Anders Nyström - Svensson, Allan Svensson - Erik Gustafsson, Kent Andersson - Ville Vingåker, Olle Björling - Olle i Vreten, Börje Ahlstedt - Stora Småland, Tor Isedal - Nikodemus, Aino Taube - Karolina Styf, Jan Erik Lindqvist - Abraham Styf, John Harrysson - Handlar´n, Dan Sjögren - Fjärsman, Ingvar Hirdwall - Skomakar-Ludde, Micha Gabay - Tok-Harry, Gösta Prüzelius - Prästen, Jan Malmsjö - Kettil Kyhle, och många många fler...


Ingvar Kjellson eller Mon cousin som han hette i serien, tillhörde i alla fall för mig en av favoriterna. Hans vaxade mustasch och hans sätt att formulera sig var en riktig höjdare. I det stora hela så bjöd serien på hög underhållningskvalité. En riktig klassiker som förtjänar att stämplas med min stämpel: K-MÄRKT!
----------------------------------------------------
Bilder: www.mediahyllan.se / www.enmammasdag.com

Igår den 19 februari exakt klockan 21.59 gjorde signaturen Anna ett besök på min blogg. I sammanhanget vill jag även nämna att jag alltid tycker det är väldigt givande med besök och kommentarer, sådant färgar min tillvaro på bästa sätt. Anna tyckte till om ett inlägg som jag gjorde den 1 november 2010. Blogginlägget handlade om de utsatta gatubarnen i Bombay, och den vidriga tillvaro som präglar deras liv 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, ja, kort sagt hela deras liv från vaggan till graven är en vistelse i helvetets förgård.

Bakgrunden till mitt inlägg var den dokumentär som SVT visat kort före. Jag blev djupt berörd av den lilla flicka som berättade om sitt liv, bestående av en kamp för att överleva. Henns bostad var ett tillhåll för stora hungriga råttor, som även bitit av hennes tår. Den infektion som sedan följde höll på att kosta henne livet. Hennes far och mor var båda djupt alkoholiserade. Pappan hade dött en tid före, hennes mor hade försvunnit. Hennes enda chans till överlevnad var att sälja blommor ute på gatorna i Bombay, natt som dag. Så tittade Anna in som sagt, och lämnade denna något förbryllande kommentar:

"Det är mer synd om råttorna än gatubarnen. Det är bara mänskligheten som du och övriga människor i västvärlden endast engegerar er för tyvärr. Sådan är kristusvärlden, där enbart människan ses som en avgud medan djur behandlas illa, och allra värst är det för stackars råttorna som behandlas som skit. Kristendomen värnar inte alls om Guds skapelse, där också råttorna ingår. Min empati finns hos råttorna, Anna"

Så långt signaturen Anna!

Att ta parti för de oskyldiga djuren, tycker jag man skall göra. MEN...jag skulle reagera något oerhört om mina barn och barnbarn tillbringade sina dyrbara liv i en liknande miljö som den i Bombay. Det skulle vara djup tragik om jag skulle tycka att de råttor som både sprider farliga sjukdomar, och även utsatte mina nära och kära för angrepp vilket skulle äventyra deras liv och hälsa skulle prioriteras allra först. Det vore djup försumlighet av mig som förälder och farfar, om jag istället för mina barnbarns väl och ve, istället skulle "gulla med råttor". Jag kan bara beklaga dig Anna att du tycker som du gör. Du kanske har en stor kärlek till "dina" råttor, det har jag respekt för, men ditt resonemang "luktar illa".

Mvh Roger Lindqvist.

Han föddes den 19 februari 1923. Började på sågen vid 13-årsålder. Den 18 januari 1948 gifte han sig med morsan. Två barn kom, jag och syrran. Han arbetade fram till sin välbehövliga pension, 1981. Några år av total frihet följde. Det var morsan, husvagnet, barn och barnbarn som gällde. Jag tror att han var lycklig, åtminstone gav han sken av det. En dag så började han sakta förändras. En stor sorg för oss alla. Rollerna omändrades radikalt p.g.a. hans sjukdom. Jag var inte längre hans son, jag blev istället hans pappa. Han blev tunnare, krympte liksom ihop, alltmedan vi såg på och inget kunde göra. Han skämdes ibland för att han inget mindes, jag såg skräcken i hans ögon. Försökte trösta, förklara, höll hans hand, gav honom kramar. Jag klippte hans tunna gråa hår. Rakade hans skäggiga haka. Ibland grät han. Hans humör åkte som i en berg- och dalbana, det var sjukdomen förklarade man. En torsdag i maj slutade han plötsligt att äta. Kroppen började så smått förbereda sig på det oundvikliga slutet. Morsan ville inte förstå. Efter nära 60 år så var det dags att skiljas. Lördagen den 4 juni sommaren 2005 somnade han in i sin säng. Och där satt vi, alla vi som betydde så mycket för honom. Alla de nära och kära som han vilken stund som helst kunnat gå i döden för. Fär sådan var han min farsa! Just denna dag skulle han fyllt 88 år. Men så blev det aldrig. Fastän han nu varit borta snart 6 år, så tänker jag på honom. Speciellt idag, hans födelsedag. Hoppas du har det bra farsan, i din himmel.

Roger din son.

Den 12 mars 2011 står dom alltså där - Eric Saade och The Playtones. Saade med Popular, Playtones med The King. Rätt? Jomenvisst! Eric Saade, flickidol av stora mått, har förutom sin röst också den där nödvändiga karisman som är så viktig att ha i sådana här sammanhang. Det handlar om att "sticka ut" helt enkelt, nå ut över scenkanten och även ut genom TV-apparaterna i stugorna. Vad Playtones beträffar så har man sitt härliga Rockabillysväng i sina låtar. Och så en liten kuriosa detalj: jag älskar den där ståbasen, den är oöverträffad, så det så!

En liten annorlunda låt stod Sara Varga för. Spring för livet, en tänkvärd text som berör och hugger tag i hjärtegropen, skickades till andra chansen, så även Shirley´s Angels I tought it was forever. En önskan är att Saras låt tar sig ännu längre, det är den värd. För Linda Sundblad, Sara Lumholdt, Sebastian och Simon Forsberg tog schlagerresan tvärt slut, för den här gången.
--------------------------------------------------
Roger.

Vem går vidare? Svårt att säga, men Sara Vargas låt kändes helskön att lyssna på. Har den då en "hit-potential?". Kanske. Men i den kö som leder raka spåret fram till Globen står även Sebastians "No One Else Could" och trampar. Samma sak gäller Dansbandskampens vinnare, Playtones bidrag, "The King". Kanhända att Simon Forsbergs ballad "Tid att andas" springer förbi alla de andra, eller Sara Lumholdts, "Enemy". Läget ser ovisst ut, för i kön finns även de övriga tre deltagarna; Linda Sundblad "Lucy You", Eric Saade "Popular", Shirley´s Angels med; "I Tought It Was Forever". Allt kan hända!

Ikväll fick jag ett telefonsamtal från Stockholm. Mannen i luren hade haft telefonkontakt med dansbandslegenden Ingmar Nordström. Mitt namn nämndes p.g.a. den historik som jag f.n.v. håller på med om Cool Candys. Ingmar Nordströms orkester gjorde några plattor på Einar Svenssons bolag Anette. Ingmar Nordström och Einar Svensson var goda vänner. Numret till Ingmar sitter på anslagstavlan. Kanske att jag slår honom en signal vad det lider.
/Roger.

Jag brukar ju lägga ut olika artiklar och annat kuriosa på bloggen. Tyvärr så fungerar inte scannern som den skall just nu. Förhoppningsvis så är den snart igång igen, redo att presentera nya godbitar ur samlingarna. Ni skulle bara veta...
/Roger.

Yngste sonen, Daniel, befann sig i Töre för en stund sedan. Han rapporterade om en temperatur på minus 37 grader. Han mår bättre idag, efter en hastigt uppkommen vinterkräksjuka. Två nätter på ett hotellrum i Kiruna, blev facit av det hela.

Är nyss hemkommen efter en shoppingtur på en matvaruaffär. Skönt att komma in i värmen. Jag tror på det bestämdaste att vi människor absolut inte är gjorda av att vistas i kyla. Vi (jag) mår så mycket mer förträffligt av värmande vindar som liksom kramar om, istället för den isande kyla som tar sin in via ryggraden och förgiftar hela ens person.

Nu finns inte mera tid för väderfilosoferande, hustrun ropar nämligen: ROGER - DE´ÄR MAT!!
/Ha en bra dag!

Då och då strömmar det in hälsningar från gamla musiker runt om i landet. För någon vecka sedan fick jag en hälsning från trumslagaren Erik "Kapten" Dahlbäck. Erik har ett förflutet i "Gårunt Show", "Nature" och "Fläsket Brinner". Erik Dahlbäck är även jazztrummis och har spelat med bl. a. Nisse Sandström. I gruppen Nature åkre Erik land och rike runt på turnéer med bl. a. Ted Gärdestad och Pugh Rogefeldt samt andra namnkunniga artister och musiker. Erik hade också en välkänd bror; sångaren och spexaren Bernt Dahlbäck. Apropå proggbandet "Fläsket Brinner" så existerar de fortfarande, med Erik bakom trummorna.

Idag kom en hälsning från saxofonisten Rolf Pettersson från Norsborg. Rolf var en gång medlem i Yngve Forssélls orkester från Skellefteå. Rolf berättar att han under sina aktiva år - förutom Yngves - även spelat med sångaren Svante Thuresson och Leif Kronlunds orkester. Så tack alla ni, musiker som alla andra som skickar kommentarer, det mår jag bra av. Fortsätt så!


Nature 1972. Fr. v. Mats Ronander, Lasse Wellander, Erik "Kapten"
Dahlbäck, Pär David Johansson och Pugh Rogefeldt.
----------------------------------------------------------


Fläsket Brinner en del av dem. Fr. v. Bengt Dalén, Per Bruun
samt Erik "Kapten" Dahlbäck. I gruppen ingick också Mikael Ra-
mel.
-------------------------------------------------------------
Bild: www.mikaelramel.com

Alias Smith and Jones d.v.s. Hannibal Heyes och Kid Curry spelade av fr. v. Pete Duel (1940-1971) och Ben Murphy. Visades i vår svenska television första gången i oktober 1971. I de första 32 avsnitten medverkade skådespelaren Pete Duel. Nyårsaftonen 1971 satte han sin pistol mot sitt huvud och tryckte av. Depression, alkoholproblem tros vara förklaringen till Duels tragiska slut. Duels ersattes så småningom av Roger Davis. Serien levde kvar ytterligare ett år, fram till 1973 då den lades ner. Alias Smith and Jones var en snällare variant av de ibland lite hårdföra cowboyfilmer/serier som sköljde över oss under 1960-talet. I motsats till en annan omtalad western; "High Chapparal" så framstod Smith and Jones som rena söndagsskolan. Det kan även nämnas att Alias Smith and Jones-serien skapades av välkände Glen A. Larson.
------------------------------------------------------------------------

Kylan kommer också i fortsättningen att hålla oss i sitt järngrepp. Åtminstone om man skall tro på det där vädergubbarna/gummorna som presenterar vädret i många av våra TV-kanaler. Just nu visar termometern på 22 kyliga grader här i Hortlax. I gårkväll ringde jag en av sönerna, Daniel, för att kolla in hur han hade det däruppe i Malmfälten med omnejd. Han kör lastbil och åker titt som tätt mellan Älvsbyn-Kiruna m. fl. platser. Han hade problem med magen. Nåt var alltså på gång. Vad det var fick jag veta imorse av den andre sonen, Robert, som jobbar på samma firma som sin brorsa. Daniel hade fått magsjuka. Inte så lätt att hantera i en lastbilshytt i denna extrema kyla, när mätaren visar kring de 30.

Rådet var att åka till hotellet och skaffa sig ett rum för att sova ut några timmar. Så där ligger han troligtvis nu, utslagen på ett hotellrum i gruvstaden Kiruna. Det låter i mina öron som en början på en spännade roman. Men så värst spännande är det ju inte att drabbas av den årliga vinterkräksjukan. Inte om man sitter i en trång lastbilshytt i alla fall. Så krya på dig min son, däruppe i det kyliga Kiruna, eller Giron, som det så vackert heter på nordsamiska.


Kiruna eller Giron som det heter på nordsamiska. Danne ligger på ett
hotellrum i Kiruna. Kylan håller oss i ett järngrepp förnärvarande.
------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.wikipedia.com

Peter "Foppa" Forsberg, har meddelat att han tänker lämna ishockeyn. Det var med tårar i ögonen som en av Sveriges mesta framgångsrikaste hockeykrigare tog sitt avsked av livet på rinken. Men man måste väl säga att beslutet var helt rätt, med tanke på de skador som förföljt och hämmat honom de sista åren. Alltid bättre att falla med flaggan i topp, än tvärt om. Det finns alltför många exempel där stora hyllade idrottsstjärnor dragit ut på det oundvikliga, och istället dragit ut på det beslut som alla vet en gång måste komma.

Så tack Foppa för alla de oförglömliga stunder du bjudit oss alla på. Först och främst kommer jag för alltid att minnas den straffklassiker vid OS i Lillehammer 1994. En sann njutning att få ta del av. Jag satt i bilen på hemväg från Skellefteå där äldste sonen Ante spelat ishockey. Via radion fick vi höra den spännande upplösningen i OS-finalen Sverige-Kanada. Väl hemma, hade jag/vi ingen röst kvar (av naturliga skäl). Det är sådana minnen som denna herre från Ö-vik skall bli ihågkommen för. Tack än en gång!


Peter Forsberg berättade på en presskonferens att hans tid som
ishockeyspelare är över.
- Det kommer att kännas svårt några veckor och månader, men
det går över. Nu skall vi åka till solen och ta det lugnt.
Peter Forsbergs ord efter beskedet att han nu lämnar hockeyn.
-----------------------------------------------------------------------
Bild: www.aftonbladet.se

Tess lördan en melodi som en gång komponerades av Jeremias i Tröstlösa, för övrigt en pseudonym för Levi Rickson (1868-1967). En komposition som jag haft kännedom om, men som legat glömd i många år, tills jag en dag hörde den på platta med Åke Grönberg (1914-1969). Två inspelningar av Tess lördan med Åke Grönberg finns bevarade åt eftervärlden. I juni 1942 stod han i grammofonstudion tillsammans med Calle Jaerdeses orkester. Resultatet blev en stenkaka på skivetiketten Polydor. Andra versionen kom 1957, då med Gösta Theselius orkester, då på skivmärket Oktav. Välkända Sven-Ingvars har också dokumenterat den på skiva. Men det var Åke Grönbergs stämma som gav mig den där rätta känslan för ett tag sedan. Melodin satte sig direkt i mitt huvud, så pass starkt att den funnits där alltsedan dess. Så därför presenterar jag den här, Jeremias i Tröslösas underbara Tess lördan:

TESS LÖRDAN

I bugane böljer går rågfält å vete,
å vågera vaggar på krusiger sjö.
På Lekebergsåsen går korna i bete,
å skällera pinglar,
å svalera singlar
i höjda, där molntappar seglar som snö
Tralla-lalla-lej...
Nu tänker jag på dej

Fijoln han får hänga på spiken å vänta
tess lördan um kvälln, då får stråktagle gnu
Då går ja te dans mä en skrattande jänta,
där kvarnbäcken rusar
å furera susar
Då går ja te dansen på Lekebergs bro
Tralla-lalla-lej...
Då dansar ja mä dej!
--------------------------------------------


Levi Rickson eller Jeremias i Tröstlösa som han
föredrog att kalla sig. En herre som hade skrivan-
det som sitt yrke. Levde mellan åren 1868-1967.
Levi Rickson är även pappa till kända Man borde
inte sova, en låt som värmländska Sven-Ingvars
gjort på skiva.


Åke Grönberg sjöng in låten vid två tillfällen. 1942
samt 1957. Åke Grönberg var ju även en aktad aktör
på teater och film. Grönberg föddes 1914 och avled helt
plötsligt en septemberdag 1969.
------------------------------------------------------------------
Bilder: www.jeremiassessionband.com / www.filmklassiker.se

Naturligtvis kollar jag in dokumentären om Danslogen i Täfteå. Har tyvärr aldrig spelat där själv, även om vi någon gång spelade i trakterna. Dansarrangören, Signar Nordin, är en äkta och färgrik västerbottnisk personlighet. Jag har själv träffat många som Signar i mina dagar, under åren som musiker. På tiden att man på TV berättar om dessa underbara logar som finns runt om i både Norr- och Västerbotten. Ett resultat från Dansbandskampen måhända?

Också kul att få stifta bekantskap med alla dessa människor som figurerar i programmet. Anita, Berit och Ulrika är tre av dem. Det går inte att ta miste på deras glädje inför danserna på den fina logen. Det är aldrig kul att krossa någon annans drömmar, men unga Ulrikas dröm att en dag bli dansbandssångerska, kanske inte passar så bra in med tanke på hennes falska toner framför sångmicken.


Dansarrangören Signar Nordin, omgiven av Berit, Anita och Ulrika i
den underbara TV-dokumentären om Logen i Täfteå.
-----------------------------------------------------------
Bild: www.folkbladet.nu

Snobbar som jobbar (The Persuaders). Ytterligare en kultserie som
jag härmed också K-märkt. 1971-72 kunde den beskådas i våran TV
som istället för svartvit nu blivit färg. Tony Curtis (1925-2010) och allas
vår Roger Moore (1927- spelade detta omaka par som tillsammans löste
brott i parti och minut. Jag var 14 år fyllda, och var i det närmaste upp-
växt med "Helgonet" med Mr. Moore i huvudrollen. "The Persuaders" var
alltså i mina ögon hur spännande som helst för en spänningssökande ton-
åring. Personligen såg jag "Snobbar som jobbar" som en slags fortsätt-
ning på "Helgonet" som Roger Moore avslutat 1969. Senare, 1973, kom
ju James Bond, med samma Roger i huvudrollen. Men det är ju en helt
annan historia. Apropå James Bond, så kan det tillägas att filmmusiken
som skrevs till Snobbarna, skrevs av samma person som komponerade
musiken till 007, d.v.s. John Barry (1933-2011).
-------------------------------------------------------

Datorns funktioner är inte riktigt på topp just för tillfället. Återhämtningen går sakta men säkert. Bildscanningen ligger också nere, men den kommer var så säker.
/Roger.