Roger Lindqvist

En av vårt lands mest respekterade poeter, Tomas Tranströmer, fyller 80 år den 15 april. Tranströmer är inte endast poet, han är en ypperlig pianist också. I början av 1990-talet drabbades Tomas Tranströmer av en stroke vilket gjorde honom delvis förlamad. Stroken kostade honom även språket. Ett hemskt öde kan man tycka, för en person vars hela tillvaro alltid kretsat kring ord- och ordens betydelse. Nu när har han uppnått de åttio passar jag på att utbringa ett fyrfaldigt leve för jubilaren.


Tomas Tranströmer - gudomlig poet och en ordets bärare. Fyller
80-år den 15 april.
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.dn.se

--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 9 oktober 1970.

"The Q-Brothers", Bosse och Hasse.

Sångstilarna och favoriterna växlar hastigt numera - för dagen skall det inte vara rock eller skiffle utan pop (uttalas popp). Det är ett mellanting av rock och skiffle med tvåstämmig sång. Den nya flugan lanserades av Everly Brothers i USA och här i Sverige är det "The Q-Brothers", som gjort pop populär.

The Q-Brothers är två Råsundagrabbar och bröder även privat. De heter Quidig i efternamn och är 18 och 16 år gamla. Bosse heter den äldste och han hade klinkat på gitarr 4-5 år, då den stora skiffleflugan kom till Sverige hösten 1957. Tillsammans med några andra intresserade Råsunda-grabbar bildade han "Chilos Skiffle Group" (kapellmästare var 17-årige Karl-Gunnar Kjellén). De blev hastigt mycket populära i Stockholm och efter radio- och TV-engagemanget blev de 5 ungdomarna snart eftersökta som folkparksartister landet runt.

16-årige brodern Hasse tyckte det där med sång och skiffle verkade roligt och bildade redan för något år sedan sitt eget skiffleband. I höstas blev han medlem i Chilos Skiffle Group och då den nya popstilen skulle lanseras i Timmen Tumba i radio den 9 januari utsågs bröderna Quiding som solister.
--------------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 13 februari 1959.

ROCKFOLKET uppträdde landet runt i en fartfylld och bejublad show under 1970-talet. Den 8 februari 1973 spelades LP:n "Första repetitionen" in i KMH i Stockholm på skivmärket Polydor. Medlemmarna som ingick var dessa:

¤ Leif "Burken" Björklund

¤ Bertil Bertilsson

¤ Sigge Ernst

¤ Per-Arne Eklund

¤ Rock-Ragge

¤ Åke Larsén

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Av de uppräknade medlemmarna finns idag endast två kvar i livet, Åke Larsén och Per-Arne Eklund. De övriga är avlidna.

¤ Leif "Burken" Björklund (1943-2011)

¤ Bertil Bertilsson (1940-2003)

¤ Sigge Ernst (1940-2010)

¤ Rock-Ragge (1938-2011)

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

På ett orkesterforum i mitten av 90-talet fick jag möjlighet att träffa Bertil Bertilsson. Jag spelade trummor i dansbandet OPUS från Piteå och Bertil Bertilsson var presentatör under kvällen. Maken till snabbpratare får man sannerligen leta efter. Möjligen då Clabbe af Geijerstam som hade likadant väloljat munläder...



ROCKFOLKET samt deras respektive autografer.
.........................................................................................

Artisten och sångaren Leif "Burken" Björklund har avlidit, 68 år gammal.
Det är endast fem dagar sedan vi nåddes av beskedet att "Burkens"
kollega, "Rock-Ragge" gått bort. De båda turnerade tillsamman under
70-talet med Rockfolket, vars stora hit "Hey Baberiba" låg på Svensk-
toppen 1972/73. Det börjar på allvar att tunnas ut i "rock-leden". Den
10 juni 2010 avled rocksångerskan "Rock-Olga". Av den gamla stammen
är det snart bara Little-Gerhard som fortfarande håller "rock-fanan" högt.
------------------------------------------------------------------------
Bild: www.sydsvenskan.se

Jag misstänker att funktionen för att kommentera mina blogginlägg är satt ur funktion? Åtmistone är det den slutsats jag drar efter den mycket, mycket dåliga responsen, trots mina (ibland) många och långa inlägg. Besökssiffrorna vittnar om en annan sak, nämligen den att det finns många därute som läser...

PS. Det går även bra att skicka röksignaler!
/Roger.

Mitt förhållande till fisk har alltid varit en smula ambivalent. Om detta har jag tidigare berättat. En gång fick jag ett kastspö av min far. Men det slutade i total katastrof. (Även det har jag berättat om - men jag kör en repris...). Vid ett besök hos kusinerna i Gällivare så hamnade vi så småningom i deras sommarstuga. Kusinernas pappa, Olle, var en duktig fiskare, så var det även med min svåger Henning. Jag ville ju inte vara ett dugg sämre. Men när myggplågan blev som värst, och rullen hade trasslat till sig så fattade jag ett snabbt beslut: jag kastade bort skiten! Hela fiskespöt hamnade i den närbelägna skogen. Just i den stunden fick mitt liv som fiskare ett abrupt slut. Och till saken hör att jag aldrig har ångrat den där ödesdigra sommardagen i Avvakko, 1968.

Som ett bevis för att jag talar sanning, har jag hittat ett foto, som tyvärr är en aning suddigt, men jag visar det ändå. Fotot togs antagligen på resan till Gällivare, strax före "fiskspökatastrofen".


-För när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han får, då räcker
armarna inte till..." Ja, mitt liv som fiskare blev av det kortare slaget.
Men här står jag i alla fall med mitt kastspö, som jag fick av min far,
som inte heller var någon fiskare. Däremot är en av sönerna (Robert)
en inbiten fiskare.

ROCK-RAGGE eller Ragnar Nygren som var hans riktiga namn, har
avlidit i cancer, 72 år gammal. Rock-Ragge fick sitt genombrott 1957.
Han var under 1970-talet en av medlemmarna i Rockfolket med Leif
"Burken" Björklund. Det sistlidna året brottades Rock-Ragge mot sin
cancer som till slut också tog hans liv.
------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se

Somliga har i ord och bild berättat om heroiska bergsbestigningar. Inte minst vår egen Göran Kropp som en gång besteg Mount Everest utan syrgas. När han väl kommit ner på landbacken, ja då tog han sin cykel och åkte hem igen. Ungefär något liknande gjorde Norah och hennes farfar i dag. Eftersom hon endast skulle stanna hos sin farmor och farfar i några timmar, så hann vi inte ta cykeln till Everest. Och i och med detta så besteg vi heller inte det berg som är ett måste för varje sann hjälte och hjältinna.

Nöden har ingen lag. Därför siktade vi in oss på en av de snöhögar som pappa Ante skottat upp på tomten. Norah visade tydligt att hon var beredd att göra denna vådliga utflykt upp under himlens tak med sin farfar Roger. Sagt och gjort. Vi tog varandra i händerna, sen så började uppstigningen. Efter några futtiga sekunder stod vi så där på snöbergets absolut högsta topp och blickade ut över nejden. Vi såg med stolthet på varandra. Äntligen hade vi nått våra drömmars mål. Nu var det bara den svenska flaggan som saknades. För som ni vet brukar varje sann bergsbestigare placera sitt lands fana på bergets topp när man kommit fram.

Men eftersom farfars stora nio-meters flaggstång stod alldeles bredvid snöhögen, så fick den fungera som vår gemensamma symbol. När vi stått en stund och beundrat utsikten var det så dags för nedfärd. Tilläggas kan också, att varken Norah eller hennes farfar använde sig av syrgasapparat.

Som belöning fick vi stekt palt av farmor när vi kom in.
--------------------------------------------------------------
Bergsbestigarna Norah & Farfar.

...i dag är det vår igen. Har promenerat jag och hustrun. Men när vi gått en bit så upptäckte vi att vi hade sällskap på vägen. Sessan! Det händer ibland att nån av katterna gärna vill följa med på våra promenader. Och precis som en liten hund går de bredvid oss. För det mesta är det kattgubben Pelle som brukar göra oss sällskap, men i dag var det som sagt hans storasyster. När vi kommer ut på den större vägen känns det inte så värst bra med kattsällskapet. Till slut tog jag upp henne för att prata trafikregler, vägvett m.m. Tyvärr så skakade hon bara på huvudet, hon begrep absolut ingenting. Då tog jag resolut upp henne, gick en bit tillbaka, men innan jag visste ordet av lyckades hon tråckla sig ur min famn. Hon satte sig på vägen, tittade på mig precis som om hon ville ha en förklaring angående sin husses konstiga agerande.

Nåväl, färden fortsatte utan våran Sessan. Och har hon inte kommit hem ikväll, så sitter hon säkert kvar på vägen i djupa funderingar?

/Roger Lindqvist, kattskötare.

.......................................................................
AFTONBLADET ¤ Den 14 april 1986.

- JAG HADE DÖTT AV SVÄLT OM INTE MONSTRET KOMMIT TILL


BORIS KARLOFF, en vänlig piprökande engelsman, blev för all värl-
dens biopublik Monstret i många Frankenstein-filmer.

Boris Karloff var en duktig skådespelare. Med sina skräckroller blev han en legend. Gång på gång går någon av hans "Monsterfilmer" i repris till nya publikgenerationers förtjusning.

Känner ni igen honom - Frankensteins Monster? Än en gång har han via TV fyllt oss med skräckblandad förtjusning. Monstret har haft många både företrädare och efterföljare på vita duken. Men ingen har gestaltat rollen så som den engelsk-amerikanske skådespelaren Boris Karloff. Han gjorde figuren klassisk och evig i dessa filmer från 1930-talet.

Boris Karloff var född år 1887 och hette egentligen William Henry Pratt. Det fanns ingenting av monster över honom privat.
   - Hans sömniga, genomträngande ögon och den bestämda rösten var det charmigaste hos honom berättade hans fru i en intervju för flera år sedan. Visst darrade jag lite inför honom första gången vi möttes - men det vat knappast av skräck!

Boris Karloff var i vardagslag en lugn, verserad gentleman. Som alla andra engelsmän drack han sitt eftermiddagsté, pysslade i trädgården och spelade cricket. En duktig skådespelare som specialiserade sig på skräckroller. Eftervärlden kommer alltid att minnas honom som Monstret.
   - Om Monstret inte hade kommit till, hade jag dött av svält och livsleda. Därför är jag tacksam över det förbannade Monstert! sade han strax innan han dog 1969.

Boris Karloff var sannerligen vad man kunde kalla en fackman i sin genre. Ingen kunde väl bättre än han veta hur man skrämmer livet ur folk! Men egentligen tyckte inte Boris Karloff själv att det handlade om skräck.
   - Skräck är något helt annat. Skräck, det är människan själv, den enda levande varelsen på jorden som har ihjäl sina bröder. Se på djuren, de dödar för att få föda! Sedan är de nöjda och mätta. Men människan...

Efter tre Frankensteinfilmer var Boris Karloff trött på att spela Monster. Det som definitivt fick honom att sluta var en händelse i Bretagne, Frankrike.
   - Jag hade kört vilse med bilen, berättade han. Men plötsligt kom där en pojke på vägen. Jag vevade ner vindrutan för att be om hjälp. Men innan jag hann öppna munnen skrek han "Monstret!" och föll ner avsvimmad. Då bestämde jag mig för att det fick vara nog!


Boris Karloff som Monstret i filmen Frankensteins brud
från 1935.


Boris Karloffs sista vilorum.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
HÄNT I VECKAN ¤ Den 19 juli 1982.
Samt bilder från: www.thanatophobialanch.com / www.allposters.com

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
"THE SWEDISH MEATBALLS"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Hungrig svensk trio. Mikael Renberg (bilden) ingår i samma superkedja
i Toronto som lagkompisarna Mats Sundin och Jonas Höglund. Kedjan
har av lagkompisen Tie Domi döpt till "The Swedish Meatballs".


Mikael Renberg, Mats Sundin och Jonas Höglund bildar förstakedja i klassiska Toronto.
Redan nu är succétrion döpt. "The Swedish Meatballs" ska regera i vinter.
   - Det var Tie Domi som som kom på namnet. För honom är köttbullar Sverige, säger Jonas Höglund.

Traden till Boston var klar. Jonas Höglund skulle bytas bort mot talangen Kyle Wanvig, 20, men övergångsförhandlingarna hann inte in i tid på grund av en krånglande fax. Papperna kom in till NHL:s högkvarter en kvart för sent. Nu har Torontos tränare general manager Pat Quinn plötsligt ändrat sig. Han vill satsa på Höglund - tillsammans med Mats Sundin och Mikael Renberg i Toronto Maple Leafs förstakedja.
   - Lite förvånad blev jag nog. Jag visste ju att Sundin och Renberg var tänkta tillsammans, men att jag skulle ingå i den kedjan var klart oväntat, säger Jonas Höglund till Sportbladet.

"Klart jag blev glad"
Alla trodde att Gary Roberts var given med svenskarna.
   - Jag var också nästan säker på att han skulle vara med. Men på första träningen läste Quinn upp kedjorna och då var jag med Sudden och Renberg. Klart jag blev glad, det är ju två världsklasspelare.

De har gått så bra för svensktrion att de nu får inleda NHL-säsongen tillsammans.
   - Han (Quinn) ska satsa på oss, vad jag förstår.

"Rena paradiset"
Jonas Höglund har haft en tuff sommar. Turerna om var han ska spela har varit många.
   - Det hade varit jobbigt att få lämna Toronto. Under dom två åren vi bott här har vi fått massor av nya vänner. Sedan är det ju det här hockeyns Mecka och är man lite hockeygalen som jag så är det rena paradiset, säger Jonas Höglund och skrattar.

Första säsongen i Toronto fick Jonas Höglund sitt stora genombrott i NHL. Han fick chansen att spela tillsammans med Mats Sundin och öste in poäng. Fjolåret var inte lika lyckat.
   - Jag vet inte riktigt varför Quinn skiljde mig och Sudden åt. Istället fick jag hoppa runt i olika kedjor och då är det jobbigt. Men man ska komma ihåg att jag bara gjorde sex mål mindre ifjol än året innan. Så jag måste inte nödvändigtvis spela med Sudden, även om det är jäkligt kul.

Tre svenskar i samma kedja - förstakedjan - i klassiska Toronto Maple Leafs...
   "The Swedish Meatballs" kommer att låta tala om sig.
----------------------------------------------------------------

SVENSKARNA I KÖTTBULLEKEDJAN HAR 597 MÅL PÅ 1 696 NHL-MATCHER

¤ MIKAEL RENBERG, 29 år. Klubbar i karriären: Piteå, Luleå, Philadelphia, Tampa, Phoenix, Luleå Toronto.
NHL-facit: 464 NHL-matcher, 150 mål, 202 assist och 352 poäng.

¤ MATS SUNDIN, 30 år. Klubbar i karriären: Nacka, Djurgården, Quebeck, Toronto. NHL-facit: 848 matcher, 356 mål, 506 assist, 862 poäng.

¤ JONAS HÖGLUND, 28 år. Klubbar i karriären: Färjestad, Calgary, Montreal, Toronto. NHL-facit: 384 matcher, 91 mål, 92 assist, 183 poäng.
..............................................................................
AFTONBLADET, SPORTBLADET ¤ Onsdag den 19 september 2001.


PS. Mikael Renberg är idag expertkommentator i SVT.
Han är bosatt i Hortlax sedan några år tillbaka.
/Roger.

Jomenvisst. Det är riksbekante "farfar" YNGVE FORSSÉLL från Skell-
efteå.

Yngve är ledamot av RSF:s yrkesråd, och han har helt nyligen deltagit i Förbundsrådets sammanträde i Södertälje. Yngve har en klar uppfattning om hur man bör ta hand om de oorganiserade musikerna, och han menar att SMF (Svenska Musikerförbundet) skall gå hårdare fram. RSF-styrelsen (Rikssektionen för fritidsmusiker) är av samma uppfattning, och nya grepp mot dessa musiker arbetas fram.
--------------------------------------------------------------------
MUSIKERN ¤ Juli 1974.

Surströmming. Alla riktiga norrlänningars favorit? Inte min i alla fall. Trots att jag faktiskt är en riktig norrlänning sedan födseln. Jag har gjort mina trevande försök, men nej, det går bara inte. Otaliga är de surtrömmingskalas som jag varit med om, dock utan att äta den sura fisken. Nästan alla i min närhet äter den, utom Andreas min äldste son. I min barndom träffades vi ofta i vår släkt över en klämma med potatis, lök och surströmming. Jag då? Jo, Roger han fick äta varmkorv, eller sill och potatis.

Sommaren 1968 blev jag bekant med en kille, Jarl Abrahamsen, från Båtsfjord i Nord-Norge. Han var på semester i Piteå, och på Norrstrandsbadets camping så möttes vi. Han var i samma ålder som mig. I Båtsfjord hade hans mor och far ett fiskebruk. Vi blev så småningom goda vänner, och både han och hans föräldrar besökte oss i Hortlax flera gånger. En gång fick vi en torkad fisk, som mest så ut som en träbit. Den stank nånting oerhört, nästan värre än våran surströmming. När Jarl bjöds på surströmmingsmiddag vägrade han till min förvåning att äta den. Han som var uppfödd på sin fars fiskebruk, med en massa stinkande fisk, ville alltså inte ha. Det om något bevisar väl att jag hade rätt i mitt påstående att surströmming äter man icke, man gräver den djupt ner i marken, istället.


I vårt hem samlades ofta släkten över en bit mat. På den här bilden
ses vi när (alla utom jag) äter surströmming. Fr. v. Roger, Gerd,
mamma, pappa, Erik och Essy.


Sommaren 1968 låg Jarl Abrahamsen på Norrstrandsbadets camping
i Piteå. Han var på semester med sin familj. Vi blev goda vänner, och
både Jarl och hans föräldrar hälsade på oss så fort dom kom till Piteå.
Trots att Jarl var van med fiskdofter hemma på fiskebruket i Båtsfjord,
regerade han så här när han konfronterades med surströmmingen,
hemma hos oss.
--------------------------------------------------------------

I kväll möts Luleå-Skellefteå återigen. Den här gången på mammas egen gata: COOP ARENA hemma i Luleå. Så räkna med en svettig afton framför TV:n. Själv så kommer jag att sitta tillsammans med två av sönerna, Andreas och Robert, då vi tillsammans skall försöka att heja fram Björnarna från Luleå. Sist det begav sig, året 1996, så stod Luleå högst upp på tronen. Vi kan väl hoppas att detta upprepas året 2011?
-----------------------------------------------

Tuffar till teatern. Tre lördagar i rad går det här gamla loket från
Stockholm till Norrköping. Det är Scandiateaterns senaste grepp i
kampen om teaterpubliken.

ROCKTÅG? NEJ, TJADDENLOK
Hundratals människor står på Centralens perrong en tidig lördagsmorgon.
Vad väntar de på? Rocktåget? Eva Dahlgren? Nej. Det är Tjadden Hällström som spelar Dario Fo i Norrköping.

I vanliga fall är det landsortspubliken som bussas till Stockholms privatteatrar. Nu vänder Scandiateatern i Norrköping på rollerna och tar till ånglok i kampen om publiken. Tre lördagar i rad tuffar tåget i väg. Utsålda. Sammanlagt blir det mer än 1.000 besökare. Trots fyra timmars restid. I Norrköping väntar Tjadden Hällström med Dario Fos populära fars "Vi betalar inte, vi betalar inte". Tjadden spelar själv fyra av rollerna, och huvudrollen har hans dotter Gunilla.
.............................................................................
EXPRESSEN ¤ Söndag den 8 oktober 1995.