Höstbilder
Höträsket i Hortlax. Byns f d badställe.
Höträsket.
Återigen, Höträsket...
Lappnäsvägen i Hortlax. I sydlig riktning.
Lada, vid Lappnäsvägen i Hortlax.
Wiréns rederi, Sandholmen, Hortlax.
Sandholmen, i riktning mot Munksunds sågverk.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist
Öjebyn, den gamla staden...
Bilderna som följer, är hämtade ur boken "Öjebyn förr och nu". Författaren, hortlaxfödde Kjell Lundholm, bodde i grannskapet, inte långt från mitt föräldrahem i Övermarken (även kallat Övremarken).
Arrestlokalen på torget vid Öjeby kyrka.
Marknadsbesökare i Öjebyn.
På det öppna fältet låg marknadsplatsen.
Öjebyns sockenstuga.
Återigen en blick på hur det kunde se ut, när människorna vall-
färdade till kyrkmarknaden i Öjebyn. Marknaden är än i denna dag
på exakt den plats som bilden visar.
Marmorstenen till minne av Adolf Fredriks besök 1752.
Att brandrisken var stor, kan man förstå av denna bild. Stick-
taken, var liksom den övriga byggnaden av trä. Så även de kyrk-
stugor som utgjorde bebyggelsen i den gamla staden. Vid den totala
eldsvådan 1666, som ödelade allt i sin väg, var det endast kyrkan
som klarade sig.
En kyrkstugebesökare, som hämtar sitt vatten, någongång i slutet
av 1970-talet.
Kyrkstugereparation...
Öjebyn en vacker idyll...
...som bär på en rik historia.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Källa: Öjebyn - förr och nu / 1978. Författare: Kjell Lundholm.
Älvsbyn
Idag har vi besökt Älvsbyn och Elisabeths föräldrars grav. Vädret var toppen, jämfört med igår, då vi hade regn hela dagen. Som brukligt är, så hann jag med en vända på Återbruket. En affär i återvinningens tecken. Där fann jag några gamla goa vinylplattor. Däribland popbandet Hounds, Povel Ramel, HasseåTage m.m. Älvsbybesöket resulterade också i några bilder.
SLUT!
-------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist
På en septemberkall sandstrand
På vägen hem, gör vi en avstickare till Gläntan. Jag har en stor kärlek till vatten och stora
hav. Att vandra på en sandstrand är för mig rena terapin.
Längst därute i havsbandet ser jag ett vitt segel.
Ett avtryck av människans bäste vän...
Jag fortsätter att följa det vita seglet en stund. Sedan biter kalla vindar tag i mig,
och jag går tillbaka, nöjd och belåten, med en hel del fina bilder i min kamera.
-------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist
Piteåbilder del 3
Så fortsätter jag min vandring på de välbekanta gatorna i min stad; Piteå!
Ett vykort från anno dazumal. Föreställande Piteå stadhotell, som
stod färdigt den 11 november 1906. Till invigningen bjöds det på gås-
levermiddag. Den 11 november 2006, alltså vid hotellets 100-års-
jubileum, bjöds det ånyo på samma anrättning: gåslever! Vi förflyttar
oss i tid och rum, framåt till slutet av maj 2012. Då stod jag med min
kamera och tog dessa bilder av ett hotell, som sett både det ena och
det andra flyta förbi i tidströmmarna.
Bakom den magnifika entrén döljer sig en lika flott och påkostad
interiör.
"Minuthandel af spirituosa".
"Orkesterdörren". Det var genom den här dörren vi släpade in vår
utrustning när vi hade engagemang på Statt. Det var både höga- och
tunga lyft som den stackars ryggen fick utstå. Jag fick bära sviterna
ibland flera dagar efteråt.
Vi spelade ofta på Statt i de band som jag var medlem i. Här tre annonser
från 1983 med Kjell-Bertils.
Bakom detta fönster, fanns den orkesterestrad, som vi spred våran
musik ifrån. Ett av många minnen var när en operasångerska, tillika
lärare vid musikhögskolan gjorde ett kort inhopp under kvällen.
Stadshotellets tinnar och tak, är en del av vår stads skyline. Inte
precis som i New York kanske - men nästan.
Statts festivitetssal brukade vi också spela i. En vacker sal som om
det vore på kungliga slottet i huvudstaden. Under de flotta glittrande
kristallkronorna, spelade vi upp både till svensktopp- och rockigare
musik. Jodå, kristalllamporna hängde kvar i stadshotellets tak efter
dansens slut.
Året var 1976, och det hände att det blev så pass mycket folk i
Norrmalmias lokaler, så man flyttade dansevanemanget till Statts
festivitetssal istället. Här spelade jag med Älvsbybandet Rolf Åhmans.
Aveny - fiket, låg en gång häruppe. Här fotograferad från Sundsgatan.
Aveny - sett från Uddmansgatan.
Annons från 1964.
Piteå Högre Allmänna Läroverk - som det hette när byggnaden stod
klar, året 1894. En av de tongivande i denna "högtidliga" byggnad,
var rektorn P. O. Edén som slutade sina dagar den 13 juni 1903 i en
ålder av 73 år.
Så en titt på vårt gamla f d polishus på Uddmansgatan i centrala stan.
Lugn, bara lugn. Det finns inga poliser kvar i detta vrak till byggnad.
Polisen har förflyttat sig till mera ståndsmässiga lokaler på andra
sidan Timmerleden. Man håller f n v på att reparera de f d "farbror-
polis-huset". Hit flyttade Piteåpolisen 1965. Då hade man varit inkvart-
erad i Rådhuset på Rådhustorget.
Så till sist, en liten vänlig fingervisning att göra ett besök vid Södra
Hamn, nästa gång NI kommer till vår stad. Och inte bara där. Det
finns många andra sevärdheter i kuststaden vid Bottenvikens stränder.
Passa också på att smaka den berömda Pitepalten. Väl mött - och
VÄLKOMNA!
------------------------------------------------------------------------------------
Fotograf & ciceron: ROGER LINDQVIST
Ett vykort från anno dazumal. Föreställande Piteå stadhotell, som
stod färdigt den 11 november 1906. Till invigningen bjöds det på gås-
levermiddag. Den 11 november 2006, alltså vid hotellets 100-års-
jubileum, bjöds det ånyo på samma anrättning: gåslever! Vi förflyttar
oss i tid och rum, framåt till slutet av maj 2012. Då stod jag med min
kamera och tog dessa bilder av ett hotell, som sett både det ena och
det andra flyta förbi i tidströmmarna.
Bakom den magnifika entrén döljer sig en lika flott och påkostad
interiör.
"Minuthandel af spirituosa".
"Orkesterdörren". Det var genom den här dörren vi släpade in vår
utrustning när vi hade engagemang på Statt. Det var både höga- och
tunga lyft som den stackars ryggen fick utstå. Jag fick bära sviterna
ibland flera dagar efteråt.
Vi spelade ofta på Statt i de band som jag var medlem i. Här tre annonser
från 1983 med Kjell-Bertils.
Bakom detta fönster, fanns den orkesterestrad, som vi spred våran
musik ifrån. Ett av många minnen var när en operasångerska, tillika
lärare vid musikhögskolan gjorde ett kort inhopp under kvällen.
Stadshotellets tinnar och tak, är en del av vår stads skyline. Inte
precis som i New York kanske - men nästan.
Statts festivitetssal brukade vi också spela i. En vacker sal som om
det vore på kungliga slottet i huvudstaden. Under de flotta glittrande
kristallkronorna, spelade vi upp både till svensktopp- och rockigare
musik. Jodå, kristalllamporna hängde kvar i stadshotellets tak efter
dansens slut.
Året var 1976, och det hände att det blev så pass mycket folk i
Norrmalmias lokaler, så man flyttade dansevanemanget till Statts
festivitetssal istället. Här spelade jag med Älvsbybandet Rolf Åhmans.
Aveny - fiket, låg en gång häruppe. Här fotograferad från Sundsgatan.
Aveny - sett från Uddmansgatan.
Annons från 1964.
Piteå Högre Allmänna Läroverk - som det hette när byggnaden stod
klar, året 1894. En av de tongivande i denna "högtidliga" byggnad,
var rektorn P. O. Edén som slutade sina dagar den 13 juni 1903 i en
ålder av 73 år.
Så en titt på vårt gamla f d polishus på Uddmansgatan i centrala stan.
Lugn, bara lugn. Det finns inga poliser kvar i detta vrak till byggnad.
Polisen har förflyttat sig till mera ståndsmässiga lokaler på andra
sidan Timmerleden. Man håller f n v på att reparera de f d "farbror-
polis-huset". Hit flyttade Piteåpolisen 1965. Då hade man varit inkvart-
erad i Rådhuset på Rådhustorget.
Så till sist, en liten vänlig fingervisning att göra ett besök vid Södra
Hamn, nästa gång NI kommer till vår stad. Och inte bara där. Det
finns många andra sevärdheter i kuststaden vid Bottenvikens stränder.
Passa också på att smaka den berömda Pitepalten. Väl mött - och
VÄLKOMNA!
------------------------------------------------------------------------------------
Fotograf & ciceron: ROGER LINDQVIST
Piteåbilder del 2
I går berättade jag om Piteå första lasarett, som byggdes 1827. Året 1915 stod det nya lasarettet klart. Det före detta lasarettet, står fortfarande kvar men fungerar i dag som ett vandrarhem.
Piteå lasarett, där en rad färgstarka doktorer haft sin anställning. En
av de kanske mest ihågkomna, var överläkaren Robert Ivarsson,
vars maka Dagny Ivarsson var ögonläkare vid samma sjukhus. Andra
doktorer: Nils Oldby, Sten-Allan Förare, Jan Hulthén, Stefan Spinnell,
Carl-Martin Sundbom m fl.
Piteå stadskyrka med klockstapeln i förgrunden. Kyrkan stod klar 1668.
Under det stora nordiska kriget 1700-1721 brändes Piteå ned av ryska
soldater. Kyrkan däremot, besparades förgängelse, eftersom kyrkan
användes som högkvarter.
Ingången till klockstapeln.
På sidan av dörren hänger detta brandsignal skåp, av äldre modell.
Det här läckra trätaket, bjuder mig på en viss associationsflykt. Det
får mig att tänka på fjället på en fisk. Taket tillhör, som ni kanske ser,
kyrkans klockstapel.
Kyrkan sedd ur en annan vinkel. Piteå stadskyrka är den äldsta trä-
kyrkan i Norrland. Altartavlan inköptes 1700 från Maria Magdalena
kyrka i Stockholm. Man förmodar att den är ett krigsbyte från Polen.
Piteå stad omkring 1700. Till vänster ses kyrkan.
En bild från 1906 där kyrkan ses i bakgrunden. Där personerna står
på bilden, finns i dag Sundsgatan. Före Sundsgatans tillblivelse, fanns
en kanal som hette Sundskanalen, som sträckte sig nästan runt hela
staden. Den plats där vår stad står, heter Häggholmen, och flyttades
hit några år efter den stora branden i Öjebyn, där den gamla staden
fanns fram till 1666.
En minnessten som restes för att hedra minnet av de soldater som
vilar på den gamla kyrkogården invid kyrkan mitt i centrala Piteå.
I en familjegrav på kyrkogården vilar Lars-Adam Ringius. Telegraf-
kommissarie Ringius var den som 1859 anlade Stadsparken här i vår
stad. Han var vad man kan kalla, en man med "gröna fingar".
På andra sidan av Olof Palmes gata ses Piteå Stadshotell. Mer om
detta i nästa avsnitt.
Dåtid möter nutid - kan man kanske kalla den här bilden. Året 1876
avled en man född i Jönköping i denna vår stad. Då såg omgivningen
så mycket annorlunda ut. Att gå på kyrkogården är en resa i tid och
rum. Om detta vittnar detta enkla träkors.
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Forts. följer...
Piteå lasarett, där en rad färgstarka doktorer haft sin anställning. En
av de kanske mest ihågkomna, var överläkaren Robert Ivarsson,
vars maka Dagny Ivarsson var ögonläkare vid samma sjukhus. Andra
doktorer: Nils Oldby, Sten-Allan Förare, Jan Hulthén, Stefan Spinnell,
Carl-Martin Sundbom m fl.
Piteå stadskyrka med klockstapeln i förgrunden. Kyrkan stod klar 1668.
Under det stora nordiska kriget 1700-1721 brändes Piteå ned av ryska
soldater. Kyrkan däremot, besparades förgängelse, eftersom kyrkan
användes som högkvarter.
Ingången till klockstapeln.
På sidan av dörren hänger detta brandsignal skåp, av äldre modell.
Det här läckra trätaket, bjuder mig på en viss associationsflykt. Det
får mig att tänka på fjället på en fisk. Taket tillhör, som ni kanske ser,
kyrkans klockstapel.
Kyrkan sedd ur en annan vinkel. Piteå stadskyrka är den äldsta trä-
kyrkan i Norrland. Altartavlan inköptes 1700 från Maria Magdalena
kyrka i Stockholm. Man förmodar att den är ett krigsbyte från Polen.
Piteå stad omkring 1700. Till vänster ses kyrkan.
En bild från 1906 där kyrkan ses i bakgrunden. Där personerna står
på bilden, finns i dag Sundsgatan. Före Sundsgatans tillblivelse, fanns
en kanal som hette Sundskanalen, som sträckte sig nästan runt hela
staden. Den plats där vår stad står, heter Häggholmen, och flyttades
hit några år efter den stora branden i Öjebyn, där den gamla staden
fanns fram till 1666.
En minnessten som restes för att hedra minnet av de soldater som
vilar på den gamla kyrkogården invid kyrkan mitt i centrala Piteå.
I en familjegrav på kyrkogården vilar Lars-Adam Ringius. Telegraf-
kommissarie Ringius var den som 1859 anlade Stadsparken här i vår
stad. Han var vad man kan kalla, en man med "gröna fingar".
På andra sidan av Olof Palmes gata ses Piteå Stadshotell. Mer om
detta i nästa avsnitt.
Dåtid möter nutid - kan man kanske kalla den här bilden. Året 1876
avled en man född i Jönköping i denna vår stad. Då såg omgivningen
så mycket annorlunda ut. Att gå på kyrkogården är en resa i tid och
rum. Om detta vittnar detta enkla träkors.
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Forts. följer...
Piteåbilder del 1
Det finns många intressanta saker att undersöka, om man som mig hyser ett stort intresse för historiska saker och ting. Vissa människor, tycker inte att man skall se bakåt. Man skyr tillbakablicken som vore det pesten. Men i detta håller jag inte alls med. Utan vår historiska bakgrund skulle vi alla stå oss tämligen slätt. Vi skulle inte ha någon historieundervisning i skolorna, inte eller några museum i vårt land, som visade hur forna tiders människor levde och verkade. Alla skulle vi irra omkring rotlösa på denna jord, och fråga oss varför det eller det ser ut som det gör, utan att få ett vettigt svar till livs. Om detta betackar jag mig resolut.
Igår gick jag "på tur" i vår vackra stadsomgivning. Kameran följde som alltid med i hopp om användning. Och användning - ja, det fick den. Det blev ett fasligt arbete för mitt avtryckarfinger, och jag kände när jag kommit hem, hur de där cowboysarna kände det, efter en dag ute på prärien. Nåja, riktigt så gick det väl inte till, men nästan. Här följer några bilder som f n v ligger och väntar på att få förlösas:
Min vandring tog sin början i Badhusparken. En oas som skänker de
många besökarna både glädje och harmoni. Lars-Adam Ringius
(1832-1902) född i Hellestad, Malmöhus län, jobbade som telegraf-
kommissarie i Piteå. Han var en man med ett stort intresse för blommor
och blad. 1859 grundlades Stadsparken i våran stad, Ringius var den
drivande kraften. Han ligger begravd vid Piteå stadskyrka.
Lars-Adam Ringius.
Piteås första sjukhus som byggdes 1827 och som 1915 togs ur bruk,
när det nya lasarettet uppfördes. I dag fungerar det som ett Vandrar-
hem, och ligger i direkt anslutning till Badhusparken.
Från Badhusparken är steget inte långt till Norrmalm, vars bebyggelse
är bland det äldsta i vår stad. Området planlades redan 1781.
Detaljer från bebyggelsen på Norrmalm.
Detaljer...
Detaljer...
Detaljer...
Detaljer...
-----------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST. Forts. följer...
Igår gick jag "på tur" i vår vackra stadsomgivning. Kameran följde som alltid med i hopp om användning. Och användning - ja, det fick den. Det blev ett fasligt arbete för mitt avtryckarfinger, och jag kände när jag kommit hem, hur de där cowboysarna kände det, efter en dag ute på prärien. Nåja, riktigt så gick det väl inte till, men nästan. Här följer några bilder som f n v ligger och väntar på att få förlösas:
Min vandring tog sin början i Badhusparken. En oas som skänker de
många besökarna både glädje och harmoni. Lars-Adam Ringius
(1832-1902) född i Hellestad, Malmöhus län, jobbade som telegraf-
kommissarie i Piteå. Han var en man med ett stort intresse för blommor
och blad. 1859 grundlades Stadsparken i våran stad, Ringius var den
drivande kraften. Han ligger begravd vid Piteå stadskyrka.
Lars-Adam Ringius.
Piteås första sjukhus som byggdes 1827 och som 1915 togs ur bruk,
när det nya lasarettet uppfördes. I dag fungerar det som ett Vandrar-
hem, och ligger i direkt anslutning till Badhusparken.
Från Badhusparken är steget inte långt till Norrmalm, vars bebyggelse
är bland det äldsta i vår stad. Området planlades redan 1781.
Detaljer från bebyggelsen på Norrmalm.
Detaljer...
Detaljer...
Detaljer...
Detaljer...
-----------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST. Forts. följer...
Vägen bort / vägen hem
Vägen bort...
Vägen hem...
--------------------------------------------------------------------------------
Till minne...
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Dagens bilder
Dagen har varit skön och angenäm. Varma vindar har gett sig tillkänna, vilket gjort att jag och kameran åkte på tur runt omkring i bygden. Kusinen Britta har hälsat på, vi fick oss ett långt och trevligt samtal ute på vår bro, hon och jag. Solbritt och Kjell har också varit förbi, så även Robert och Max. Allt detta kryddat med god grillad mat (jag grillade, bara så ni vet). Nu är fredagskvällen åter här igen. Och snart är det måndag... Men innan dess så bjuder jag på några utvalda bilder.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Foto: ROGER LINDQVIST
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Foto: ROGER LINDQVIST
Tingsholmen i dag!
Det har blåst litet snällare vindar hos oss är vid Norrbottenskusten i dag. Annat var det i helgen, då vindarna höll på att göra oss riktigt tokiga. Vi hade bestämt oss för att slå oss ner vid grillhörnan med barnbarnet Max. Men tallrikarna flög sin väg, och Max hade fullt sjå av att försöka fånga dem. Det var så knappt att vi fick i oss grillkorven och potatismoset. Idag gjorde vi ett besök nere vid Tingsholmen. Vid Tingsholmsviken ligger isen kvar som en tunn skorpa, så det dröjer inte värst länge innan vattnet är helt befriat från varje uns av vinter.
Tingsholmsviken. Isen ligger fortfarande kvar, men endast som ett
lövtunt skikt på sina ställen.
Precis när jag klev ut ur bilen, fick jag syn på ett gäng brokiga
fåglar vid vattnet. Snabbt fram med kameran, men tyvärr så var de
så pass oartiga att de helt enkelt flög sin väg. De syns ett spår i vattnet,
och möjligen två vita vingar. Men det var allt som jag hann få med.
Som synes så är det nära på snöfritt på stranden nere vid udden.
Som barn kittlades min fantasi på vad som fanns på den där lilla ön.
Så en vinter för många år sedan, när isen låg tjock och säker, så
vandrade jag över. Vad fanns där...? Svar: ingenting! Inga gömda
piratskatter som jag kunde se.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Tingsholmsviken. Isen ligger fortfarande kvar, men endast som ett
lövtunt skikt på sina ställen.
Precis när jag klev ut ur bilen, fick jag syn på ett gäng brokiga
fåglar vid vattnet. Snabbt fram med kameran, men tyvärr så var de
så pass oartiga att de helt enkelt flög sin väg. De syns ett spår i vattnet,
och möjligen två vita vingar. Men det var allt som jag hann få med.
Som synes så är det nära på snöfritt på stranden nere vid udden.
Som barn kittlades min fantasi på vad som fanns på den där lilla ön.
Så en vinter för många år sedan, när isen låg tjock och säker, så
vandrade jag över. Vad fanns där...? Svar: ingenting! Inga gömda
piratskatter som jag kunde se.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Hyresgäster i min skorsten
Hyresgästerna!
Efter sitt eftermiddagskaffe, satte sig en i familjen för att beundra
utsikten.
En annan satte sig tillrätta för att invänta Sveriges VM-match mot
Tjeckien.
Familjen K. Aja har släktbesök från södra Sverige. De har tagit in på
detta fågelhotell. Skorstenen blev för trång därhemma.
---------------------------------------------------------------------------
Dagens bilder
Dagens bildskörd:
På promenad med min kamera.
Rostfärgat vatten.
- Hallå därnere, är det inte Roger som är ute och rör på sig, sa
farbror ljus när jag passerade. - Hur känns det däruppe, blåser det
kallt, var min fråga. - Det är lugnt. Vårvindar friska, liksom...
IOGT i Öjebyn. I den här lokalen spelade jag en gång på ett bröllop.
Tror det var 1973.
IOGT i större skala.
Granne med IOGT ligger kyrkstaden och Öjeby kyrka.
Kyrkogården i Öjebyn.
Den f.d. biografen i Öjebyn...
...med sin tjusiga fasad.
Den gamla kvarnen i Öjebyn.
Samma kvarn som på föregående bild.
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
På promenad med min kamera.
Rostfärgat vatten.
- Hallå därnere, är det inte Roger som är ute och rör på sig, sa
farbror ljus när jag passerade. - Hur känns det däruppe, blåser det
kallt, var min fråga. - Det är lugnt. Vårvindar friska, liksom...
IOGT i Öjebyn. I den här lokalen spelade jag en gång på ett bröllop.
Tror det var 1973.
IOGT i större skala.
Granne med IOGT ligger kyrkstaden och Öjeby kyrka.
Kyrkogården i Öjebyn.
Den f.d. biografen i Öjebyn...
...med sin tjusiga fasad.
Den gamla kvarnen i Öjebyn.
Samma kvarn som på föregående bild.
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Trädtatuering
Foto: ROGER LINDQVIST
Ett brev betyder så mycket
Foto: ROGER LINDQVIST
Naturens nervtrådar
Men det är ju nästan så här vi ser ut inifrån med alla våra kärl och
nervtrådar som löper om vartannat, den tanken fick jag när jag tog
en promenad efter Inimarksvägen häromkvällen. Naturens egna nerv-
trådar, alltså.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Bilder
Bullerviken, Bergsviken - lördag-eftermiddag.
Vinter på väg...
...minus 2 grader i morse...
...denna frostiga novemberdag 2011.
Vi har en vinter som väntar, hoppas den försvinner bort fort. Tills dess -
håll ut!!
---------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Bilderna som "fastnade" i kameran
Bilder har alltid varit något av min passion. Jag bar länge på en dröm om att bli fotograf, om det har jag tjatat tidigare (också). Bilder, gärna då svartvita, kan ge mig en sådan kick att jag blir smått lyrisk. Georg Oddner (1923-2007) hette en känd jazztrummis, som bl. a. spelade med Putte Wickmans band. Han var inte bara en snuskigt duktig slagverkare, han var också en mycket och ypperlig fin fotograf. Oddner berättade i ett reportage om att han haft trumslageriet till hjälp, när han fotade. Det skall finnas en känsla av rytm i bildkompositionen, tycker även jag. Och jag tror att han träffade huvudet på spiken med sitt uttalande. En annan gigant bakom kameraobjektivet, var Christer Strömholm (1918-2002). Han har blivit berömd för sina svartvita porträtt, av människor litegrann utanför den gängse ramen.
I det här inlägget, kommer en serie bilder som liksom "fastnade" i kameran, och blev över. Bilderna har knäppts under hösten 2011 fram till bara för ett par dagar sedan.
En ståtlig flugsvamp med sin fina röda gå-bort-hatt. I bakgrunden
skymtar svamp-kollegan. De båda bodde under hösten på våran gräs-
matta i Hortlax.
I Karlberg utanför Öjebyn, finns gamle Patron Hedqvists damm. Den här
bilden togs vid ett besök i september. På samma område, spelas varje
sommar också friluftsteater, med några medlemmar ur Pite Revyn.
Vattentornet vid Rågrindsvägen i Öjebyn. Pga av sitt högt uppsatta läge
så syns den numera tomma jättecylinderformade cementtingesten
vida omkring. Ett förslag var att måla om den till en jättelik Coca-Cola
burk. Idén sanktionerades aldrig.
I höstas gjorde vi en tur till Elisabeths barndomshem. Hon bodde här
sina första fem år, i Stapeldal, några kilometer från Vistträsk i Älvsbyns
kommun. I Vistträsk bodde hon fram till tonåren.
I trakterna kring Vistträsk, bodde Maria Sandström. Hon kallades i folkmun
för "Nels-Mari". Hon framlevde sitt liv på ett ställe som hette Nord. I ett
tidningsreportage i början av 70-talet, sa hon följande: "Om jag så blir
1000 år i söndagar, så vägrar jag flytta". Denna krutgumma, vars torp vi
ser på bilden, dog 1982, 89 år gammal. Samma dag som jag besökte plat-
sen, fick jag tillfälle att prata med en av Nels-Maris grannar. Han sa att han
hittade henne död vid brunnen där hon hämtade vatten. Ett livsöde som
berörde mig väldigt mycket.
Jag hade den stora lyckan att få växa upp på landet på en plats omgiven
av skog och gröna ängar. Än i denna dag finns skogen kvar, men i våras
fick vi besked om att kommunen skall göra en avverkning. Hoppas nu inte
att "min" skog, skall bli ett tråkigt kalhygge. På somrarna går vi på prome-
nad med barnbarnen i skogen. Ja, så sent som idag har jag och Bettan
gått på den här skogsvägen. 2004 skrev jag en dikt som publicerades i
Piteå-Tidningen. Skrivandet kom in i en alldeles ny fas, kanhända pga den
mognad jag kände som människa. Det hade hänt så många saker i mitt liv,
och jag hade ett behov av att få uttrycka mig. Skrivandet var inget nytt,
men jag hade gjort en lång paus. När jag väl kom igång, så stod idéerna på
rad däruppe i min hjärna. Det var så pass mycket att det liksom trängdes
för att få komma fram. Dikten, som handlar just precis om den här skogen,
kommer här:
EN SKOGSPROMENAD
Medan alla ännu sover
går jag ut i den tidiga
morgonen
Stilla vandrar jag genom den
alltid evigt gröna tallskogen
Härinne slingrar sig stigarna
om vartannat
I min barndom hördes glada
skratt här om somrarna,
skogen var full av lekande barn,
i mitt alltid så sköna barndoms
sommarland.
En vind smeker de stora tallkronorna,
som sakta, värdigt och fridfullt
böjer sina huvuden, så majestätiskt
och vackert.
Jag står och förundras över
skönheten i allt som jag ser,
som finns runt omkring mig,
en rikedom, en ovärderlig skatt
att ta vara på,
i mitt eget lilla paradis
här på jorden.
------------------------------------------
Roger Lindqvist. PT den 17 juli 2004.
"Mors lilla Olle i skogen gick...". Det blå bäret fastnade också inför min
kameralins. Medan det sura lingonet inte alls tillhör min favorit, så är
blåbär dess raka motsats.
Sommarlöv som färgats i gult - vilket betyder att hösten kommer med
stora sjumilasteg. Jag har alltsedan jag klev in i vuxenvärlden, haft svårt
med hösten. Född som septemberbarn, har jag alltid önskat min födelsedag
mitt i den varma svenska sommaren.
Hösten innebär rena färgexplosionen inför våra ögon. Som bilden visar.
2004-06 åren då skrivandet fick ny fart, skrev jag en dikt som handlade om
en björk som stod vid min gamla skola i byn. Några veckor efteråt, mötte
jag en dam som berättade att hennes mor tyckte så mycket om det jag
gjort. Hon sa mig att hon läste den flera gånger varje dag. Alltså var det
något som berörde henne. Bättre respons än så kan man inte få. Även om
de här två björkarna på vår tomt, inte är dem jag hade i åtanke, så får
de stå som illustration när jag återger den här och nu:
DEN GAMLA BJÖRKEN
Det står en gammal björk
inte långt från vägens dikesren
Men ändå väl fördolt för människor
och bilars strålkastarsken,
trädet har blivit en kär gammal vän,
hit återvänder jag ofta, om och om igen.
Här fanns en gång en skola
så rödmålad och så fin,
i alla stora fönster hängde gardin på gardin.
Barnens glada skratt fanns ständigt här omkring,
det var under de lyckliga åren,
med mycket lek och massa spring.
Men skratten har nu tystnat,
och finns ej längre kvar.
Men i trädets bark finns inristat
från de dagar som en gång var.
I alla dessa år som björken stilla stått,
som ett tyst ståtligt vittne, i stort som smått.
Jag satt här många gånger
och lutade mig mot dess stam,
björkens gröna krona gav mig svalka
och ro mitt i allt stoj och glam.
I dag så står jag åter och tittar om igen,
på min gamla björk, min trogna gamla vän.
-----------------------------------------------
Roger Lindqvist. Publicerat i PT den 15 juni 2006.
Piteälven, en septemberdag 2011. Slentrianmässigt åker vi förbi på den
närliggande Bergsviksbron dagligen. Och har så gjort i många, många år.
Vad vi kanske då glömmer, är att stanna upp (ja, inte mitt på bron) och
ägna våra jäktade sinnen åt att upptäcka den skatt som finns runt om-
kring. Stannade upp gjorde jag en dag. Tog kamera och stövlar med mig,
slängde mig i bilen och upptäckte...
På samma ställe, jag behövde bara vrida på huvudet några grader, så
fanns ett nytt objekt att ta in i kamerahuset. Hösttemat än en gång.
Höstångesten resulterade i en dikt 2004. Dagen efter min födelsedag kom
den här in i lokaltidningen:
AVSKED
Det börjar vara dags,
att ta farväl.
Jag gör det med en
stor känsla av saknad,
mycket kärlek,
och en stor portion av
längtan till nästa gång,
vi ses igen.
Kom snart tillbaka.
-----------------------------------
Roger Lindqvist. I PT den 27 september 2004.
Hav, du rika välsignade hav. Ja, nåt mer behöver inte sägas. Allt annat
är överflödigt.
Att vi lever i en jordbruksbygd, kan väl den här bilden ge bevis för.
Strax utanför Öjebyn knäppte jag denna bild.
Svensbysvanarnas rastplats. Under tiden som de vita långhalsade pippi-
fåglarna tvagade sig, stod badvakten på andra sida vägen...
...Svensbygubben, som med stort allvar blickar ut över nejden.
Kyrkfönster. Tillhörande Missionskyrkan i Älvsbyn.
Efter 72 år upphör Missionskyrkan i Älvsbyn. Det var 1939 som kyrkan
togs i bruk. Församlingens senaste pastor, gotlänningen Enar Björkqvist
avled i februari detta år. 100-åriga Beda Bergman, framträdde i lokal-
tidningen härförleden. Hon kom med i församlingen 1943. Men nu är det
alltså över. Kyrkan är redan såld. Tandklinik ryktas det om att den gamla
"Herrens boning" i framtiden skall bli.
Hundberget i Älvsbyn. När vi återvände mot Piteå, så kunde jag inte låta
bli att ta den här bilden. Hundbergets huvud, insvept i dimma.
Så avslutar jag söndagens-bildbomb, med en vy över Tingsholmsviken.
Som ni ser är båtarna upptagna. Nu inväntas den första is-skorpan på
vattnet. Sedan är det vinter som gäller. "Men till nästa år igen, kommer
den leende sommar´n igen, för det har Roger lovat".
-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
I det här inlägget, kommer en serie bilder som liksom "fastnade" i kameran, och blev över. Bilderna har knäppts under hösten 2011 fram till bara för ett par dagar sedan.
En ståtlig flugsvamp med sin fina röda gå-bort-hatt. I bakgrunden
skymtar svamp-kollegan. De båda bodde under hösten på våran gräs-
matta i Hortlax.
I Karlberg utanför Öjebyn, finns gamle Patron Hedqvists damm. Den här
bilden togs vid ett besök i september. På samma område, spelas varje
sommar också friluftsteater, med några medlemmar ur Pite Revyn.
Vattentornet vid Rågrindsvägen i Öjebyn. Pga av sitt högt uppsatta läge
så syns den numera tomma jättecylinderformade cementtingesten
vida omkring. Ett förslag var att måla om den till en jättelik Coca-Cola
burk. Idén sanktionerades aldrig.
I höstas gjorde vi en tur till Elisabeths barndomshem. Hon bodde här
sina första fem år, i Stapeldal, några kilometer från Vistträsk i Älvsbyns
kommun. I Vistträsk bodde hon fram till tonåren.
I trakterna kring Vistträsk, bodde Maria Sandström. Hon kallades i folkmun
för "Nels-Mari". Hon framlevde sitt liv på ett ställe som hette Nord. I ett
tidningsreportage i början av 70-talet, sa hon följande: "Om jag så blir
1000 år i söndagar, så vägrar jag flytta". Denna krutgumma, vars torp vi
ser på bilden, dog 1982, 89 år gammal. Samma dag som jag besökte plat-
sen, fick jag tillfälle att prata med en av Nels-Maris grannar. Han sa att han
hittade henne död vid brunnen där hon hämtade vatten. Ett livsöde som
berörde mig väldigt mycket.
Jag hade den stora lyckan att få växa upp på landet på en plats omgiven
av skog och gröna ängar. Än i denna dag finns skogen kvar, men i våras
fick vi besked om att kommunen skall göra en avverkning. Hoppas nu inte
att "min" skog, skall bli ett tråkigt kalhygge. På somrarna går vi på prome-
nad med barnbarnen i skogen. Ja, så sent som idag har jag och Bettan
gått på den här skogsvägen. 2004 skrev jag en dikt som publicerades i
Piteå-Tidningen. Skrivandet kom in i en alldeles ny fas, kanhända pga den
mognad jag kände som människa. Det hade hänt så många saker i mitt liv,
och jag hade ett behov av att få uttrycka mig. Skrivandet var inget nytt,
men jag hade gjort en lång paus. När jag väl kom igång, så stod idéerna på
rad däruppe i min hjärna. Det var så pass mycket att det liksom trängdes
för att få komma fram. Dikten, som handlar just precis om den här skogen,
kommer här:
EN SKOGSPROMENAD
Medan alla ännu sover
går jag ut i den tidiga
morgonen
Stilla vandrar jag genom den
alltid evigt gröna tallskogen
Härinne slingrar sig stigarna
om vartannat
I min barndom hördes glada
skratt här om somrarna,
skogen var full av lekande barn,
i mitt alltid så sköna barndoms
sommarland.
En vind smeker de stora tallkronorna,
som sakta, värdigt och fridfullt
böjer sina huvuden, så majestätiskt
och vackert.
Jag står och förundras över
skönheten i allt som jag ser,
som finns runt omkring mig,
en rikedom, en ovärderlig skatt
att ta vara på,
i mitt eget lilla paradis
här på jorden.
------------------------------------------
Roger Lindqvist. PT den 17 juli 2004.
"Mors lilla Olle i skogen gick...". Det blå bäret fastnade också inför min
kameralins. Medan det sura lingonet inte alls tillhör min favorit, så är
blåbär dess raka motsats.
Sommarlöv som färgats i gult - vilket betyder att hösten kommer med
stora sjumilasteg. Jag har alltsedan jag klev in i vuxenvärlden, haft svårt
med hösten. Född som septemberbarn, har jag alltid önskat min födelsedag
mitt i den varma svenska sommaren.
Hösten innebär rena färgexplosionen inför våra ögon. Som bilden visar.
2004-06 åren då skrivandet fick ny fart, skrev jag en dikt som handlade om
en björk som stod vid min gamla skola i byn. Några veckor efteråt, mötte
jag en dam som berättade att hennes mor tyckte så mycket om det jag
gjort. Hon sa mig att hon läste den flera gånger varje dag. Alltså var det
något som berörde henne. Bättre respons än så kan man inte få. Även om
de här två björkarna på vår tomt, inte är dem jag hade i åtanke, så får
de stå som illustration när jag återger den här och nu:
DEN GAMLA BJÖRKEN
Det står en gammal björk
inte långt från vägens dikesren
Men ändå väl fördolt för människor
och bilars strålkastarsken,
trädet har blivit en kär gammal vän,
hit återvänder jag ofta, om och om igen.
Här fanns en gång en skola
så rödmålad och så fin,
i alla stora fönster hängde gardin på gardin.
Barnens glada skratt fanns ständigt här omkring,
det var under de lyckliga åren,
med mycket lek och massa spring.
Men skratten har nu tystnat,
och finns ej längre kvar.
Men i trädets bark finns inristat
från de dagar som en gång var.
I alla dessa år som björken stilla stått,
som ett tyst ståtligt vittne, i stort som smått.
Jag satt här många gånger
och lutade mig mot dess stam,
björkens gröna krona gav mig svalka
och ro mitt i allt stoj och glam.
I dag så står jag åter och tittar om igen,
på min gamla björk, min trogna gamla vän.
-----------------------------------------------
Roger Lindqvist. Publicerat i PT den 15 juni 2006.
Piteälven, en septemberdag 2011. Slentrianmässigt åker vi förbi på den
närliggande Bergsviksbron dagligen. Och har så gjort i många, många år.
Vad vi kanske då glömmer, är att stanna upp (ja, inte mitt på bron) och
ägna våra jäktade sinnen åt att upptäcka den skatt som finns runt om-
kring. Stannade upp gjorde jag en dag. Tog kamera och stövlar med mig,
slängde mig i bilen och upptäckte...
På samma ställe, jag behövde bara vrida på huvudet några grader, så
fanns ett nytt objekt att ta in i kamerahuset. Hösttemat än en gång.
Höstångesten resulterade i en dikt 2004. Dagen efter min födelsedag kom
den här in i lokaltidningen:
AVSKED
Det börjar vara dags,
att ta farväl.
Jag gör det med en
stor känsla av saknad,
mycket kärlek,
och en stor portion av
längtan till nästa gång,
vi ses igen.
Kom snart tillbaka.
-----------------------------------
Roger Lindqvist. I PT den 27 september 2004.
Hav, du rika välsignade hav. Ja, nåt mer behöver inte sägas. Allt annat
är överflödigt.
Att vi lever i en jordbruksbygd, kan väl den här bilden ge bevis för.
Strax utanför Öjebyn knäppte jag denna bild.
Svensbysvanarnas rastplats. Under tiden som de vita långhalsade pippi-
fåglarna tvagade sig, stod badvakten på andra sida vägen...
...Svensbygubben, som med stort allvar blickar ut över nejden.
Kyrkfönster. Tillhörande Missionskyrkan i Älvsbyn.
Efter 72 år upphör Missionskyrkan i Älvsbyn. Det var 1939 som kyrkan
togs i bruk. Församlingens senaste pastor, gotlänningen Enar Björkqvist
avled i februari detta år. 100-åriga Beda Bergman, framträdde i lokal-
tidningen härförleden. Hon kom med i församlingen 1943. Men nu är det
alltså över. Kyrkan är redan såld. Tandklinik ryktas det om att den gamla
"Herrens boning" i framtiden skall bli.
Hundberget i Älvsbyn. När vi återvände mot Piteå, så kunde jag inte låta
bli att ta den här bilden. Hundbergets huvud, insvept i dimma.
Så avslutar jag söndagens-bildbomb, med en vy över Tingsholmsviken.
Som ni ser är båtarna upptagna. Nu inväntas den första is-skorpan på
vattnet. Sedan är det vinter som gäller. "Men till nästa år igen, kommer
den leende sommar´n igen, för det har Roger lovat".
-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
På väg till Alter...
Som jag tidigare berättat så gjorde vi ett besök i Altersbruk i dag. Kvarnen i Altersbruk hann vi också med att kolla in. Som jag vet så har jag aldrig förut varit på den platsen. Tyvärr så var den inte direkt omskött. Den såg närmare ut som ett riktigt spökhus. Synd att den bara skall stå där och förfalla. Rutorna var krossade vilket gjorde att den såg allmänt förskräcklig ut.
Jag bara älskar att åka omkring på upptäckarturné. Det finns sådana
härligt underbara ting att upptäcka.
Bredvid "OK-stationen" sågs den här gamla mercan.
Kvarnen i Nybyn-Altersbruk. - Därnere dricker vi kaffe, sa jag till
Bettan och svängde av.
Undrar hur många spöken som bor därinne då...?
Därinne stod de här säckarna vars innehåll bara väntade på att få bli
mjöl. Men mjölnaren lyste med sin frånvaro. - Hallå, de är Lindqvist
från Hortlax, är det nån här? Inget svar. Inte ens de eventuella råttorna
vågade svara.
Undrar när den här användes sist?
Konstigt, inga spöken. Kanske dom var på spökkongress på Piteå
Havsbad?
Anskrämligt var min första tanke vid den här åsynen. Synd att en sån
här kulturbyggnad ska stå så här till ingen nytta. Se bara vad man gjort
i Lillpite och Svensbyn. En bra idé även för den här stackars kvarnen.
Den har ju säkerligen också en spännande historia att berätta. Initiativ-
kraft är vad som behövs, och naturligtvis pengar och mycket engage-
mang.
Nää, nu tar jag sågen hammaren och vattenpasset och påbörjar reno-
veringen bums. Klart nångång 2057. Då ska jag fira min 100-årsdag i
den här nyrepade kvarnbyggnaden. Alla är hjärtligt välkomna på tårta!
Jordgubbstårta med kaffe. OBS! Den 26 september klockan 14.00.
Ja, görs inget rasar den väl ihop vid nästkommande höststorm.
Adjö då kvarnen! Kommer med verktygslådan i morgon.
På hemvägen passerade vi Pålmark. Nu kommer frågan: Vilken känd
författare föddes här den 9 september 1962? Svar: Liza Marklund!
Alla som svarade rätt har vunnit varsin banan.
----------------------------------------------------------------------
Fotograf i Alterdalen med omnejd: ROGER LINDQVIST.
Jag bara älskar att åka omkring på upptäckarturné. Det finns sådana
härligt underbara ting att upptäcka.
Bredvid "OK-stationen" sågs den här gamla mercan.
Kvarnen i Nybyn-Altersbruk. - Därnere dricker vi kaffe, sa jag till
Bettan och svängde av.
Undrar hur många spöken som bor därinne då...?
Därinne stod de här säckarna vars innehåll bara väntade på att få bli
mjöl. Men mjölnaren lyste med sin frånvaro. - Hallå, de är Lindqvist
från Hortlax, är det nån här? Inget svar. Inte ens de eventuella råttorna
vågade svara.
Undrar när den här användes sist?
Konstigt, inga spöken. Kanske dom var på spökkongress på Piteå
Havsbad?
Anskrämligt var min första tanke vid den här åsynen. Synd att en sån
här kulturbyggnad ska stå så här till ingen nytta. Se bara vad man gjort
i Lillpite och Svensbyn. En bra idé även för den här stackars kvarnen.
Den har ju säkerligen också en spännande historia att berätta. Initiativ-
kraft är vad som behövs, och naturligtvis pengar och mycket engage-
mang.
Nää, nu tar jag sågen hammaren och vattenpasset och påbörjar reno-
veringen bums. Klart nångång 2057. Då ska jag fira min 100-årsdag i
den här nyrepade kvarnbyggnaden. Alla är hjärtligt välkomna på tårta!
Jordgubbstårta med kaffe. OBS! Den 26 september klockan 14.00.
Ja, görs inget rasar den väl ihop vid nästkommande höststorm.
Adjö då kvarnen! Kommer med verktygslådan i morgon.
På hemvägen passerade vi Pålmark. Nu kommer frågan: Vilken känd
författare föddes här den 9 september 1962? Svar: Liza Marklund!
Alla som svarade rätt har vunnit varsin banan.
----------------------------------------------------------------------
Fotograf i Alterdalen med omnejd: ROGER LINDQVIST.
Tallheden - Altersbruk
Vädret är det bästa tänkbara, trots att vi idag skriver måndag den 3 oktober. Tillsammans åker vi ut - jag och Bettan - i riktning mot Norrfjärden. På E 4:an råder ett vägarbete vilket gör att vi lotsas in på en tillfällig förbifart, via Bertnäs. När vi återigen tittar ut på "riksvägen" så kör vi bara över till andra sidan, på vägen mot Holmträsk. Jag sitter och njuter av de färggranna skogarna, som vi susar förbi. Och på något sätt så kan man väl likna denna färgkaskad med en jättelik palett som konstnären använder sig av på sin vita duk. Det är en vacker bygd vi har omkring oss. Jag skulle aldrig byta bort den - förutom möjligtvis Provence - så som ni ser har jag höga tankar om mina rötters hemvist. Till skillnad från Hollywoodfrun Åsa Westerlund som i sin nyutkomna bok sågar sin hembygd vid fotknölarna. Men "Botox-Åsa" lämnar vi i den tillgjorda och mycket ohälsosamma värld därborta i USA, där hon hör hemma. Nu åter till något mycket mycket attraktivare: de gröna milsvida ängarna, de betande hästarna och de berg som sträcker sig så stolta upp mot oktoberhimlen.
Som alltid så åkte kameran med. Därför kommer här lite bilder:
En gul skylt hälsar besökarna välkomna. En avtagsväg leder oss till
den gamla, numera nedlagda, danslogen Tallheden. 
Himlen lyser underbart vackert blå när vi anländer. Och varför det
heter Tallheden, ja, det avslöjas ganska snabbt när man bevistar om-
rådet. Tallskog, tallskog och åter tallskog...
På vägen in mot logen tänker jag tillbaka och minns. Det var precis
här som vi backade in orkesterbussen när vi skulle packa ur våra
instrument.
Sista spelningen för min del var sommaren 1983 med Kjell-Bertils.
Alltså 28 år sedan. Samma sommar åkte jag och trumkompisen Inge-
mar hit till logen, medan våra respektive satt hemma. Thor-Görans
stod på scenen, och jag minns att dom spelade "Främling". Varför just
den låten fanns på deras repertoar, är lätt gissat. Carola hade ju sitt
genombrott i Melodifestivalen samma vår med samma låt.
Danslogen byggdes 1966 av två driftiga bröder, Tage och Ola Norberg
Altersbruk. Bröderna Norberg hade flyttat en gammal norrbottens-
loge som under deras varsamma händer förvandlades till en modern
danslokal. Logen var enormt poppis under 1970-talet, och en bit in på
1980-talet. Tage Norberg avled hastigt, om jag minns rätt, och Håkan
Wiklund, arrangör av Forum i Luleå samt Spiltan i Boden tog över nån
säsong. 
Rolf Åhmans spelade här många gånger. Den här annonsen härrör
från juli 1975.
Kjell-Bertils spelade jag med sommaren 1983 i logen.
Dörren där vi tog in instrumenten.
En bild på logen i Tallheden infört i Piteå-Tidningen den 8 juni 1966.
En bild från ungefär samma vinkel - idag 2011.
Dörren som brukade öppnas när logen var fullsatt, och vi däruppe på
estraden svettades som hade vi avverkat ett maratonlopp.
Den röda stugan som användes som omklädningsrum. Här stod vi i
våra fantasikläder, med yviga kragsnibbar, färgsprakande scenkosty-
mer och hockeyfrillor innan det var dags att träda in på dansgolvet
och orkesterestraden. Sen så väntade fyra timmars jobb; 21.00-01.00.
Skyltarna finns kvar...
...av det som en gång var...
På den en gång så fullproppade parkeringen står i dag endast detta
schangtila vrålåk; "Den blå faran" från Övremarken.
Skoter av modell Ä. Kanske en dansgäst som helt enkelt glömde den
kvar?
Det är inte alla som kommer till en dans med grävmaskin. Den här
saken kanske också glömdes bort efter danskvällens slut. Eller tänk
om man under sista dansen, viskade dessa ömma och romantiska ord
i den vackra damens öra: "Hörru, hänger du med mej hem i min gräv-
maskin? Du kan få åka i skopan!". En sådan raggningsreplik har nog
ingen kastat ur sig? Även om jag sett både det ena och det andra, så
har mig veterligen ingen kommit med egen grävare på dans...
-----------------------------------------------------------------
Bloggens utsände i Altersbruk fotografen ROGER LINDQVIST tog dessa bilder.
Bloggens utsände i Altersbruk reportern ROGER LINDQVIST skrev ner detta.
Bloggens utsände i Altersbruk filosofen ROGER LINDQVIST filosoferade ihop detta.
/Ansvarig utgivare och tillika redaktör samt VD: R. Lindqvist, Övremarken, Hortlax, Piteå, Sverige, Världen.
PS. Våra andra redaktioner i världen ligger på följande ställen: New York, Paris, London, Aten, Hongkong, Islamabad, Oslo samt Holmträsk.
Mvh F.D.F.O.B. (För Det Fria Ordets Bevarande)
R. Lindqvist (återigen).
SLUT - THE END - FIN - AJÖ -
