Svensk långfilm: "HEMSLAVINNOR" - 1933 Dagmar Ebbesen m. fl.
Skånska Dagbladet den 7 maj 1933.
Örnens cyklar - 1933
Hupmobile - 1933
Gary Cooper - "High Noon" (Sheriffen) - 1952
GARY COOPER (1901-1961). Cooper tilldelades tre Oscars under
sin levnad. En av statyetterna blev han tilldelad för sin roll som den
buttre sheriffen Will Kane i filmen HIGH NOON inspelad 1952. För den
kvinnliga fägringen stod Grace Kelly (1929-1982). Den sista Oscars-
statyetten fick Cooper 1961, men då var han döende i cancer. Gary
Cooper kunde p.g.a. sin långt framskridna cancer inte själv ta emot
det fina priset. Det var istället hans gode vän Jimmy Stewart som häm-
tade Oscarsstatyn för sin väns räkning. Två månader därpå avled Gary
Cooper, 61 år gammal.
---------------------------------------------------------------------------------
Bild från: www.Media.kunst-fuer-alle.de
Knäppupp del 3
Dagens Nyheter den 23 juni 1957.
Sporten i Aftonbladet 1944
Aftonbladet den 27 februari 1944.
Gläntan - ett fritidsparadis
Spantringen av fritidsgården pågår som bäst. I bakgrunden det uthus
som flyttats från Furunäsets sjukhus och förvandlats till ekonomibygg-
nad.
Gläntan (ett ännu högst inofficiellt namn) är ett fritidsområde i vardande, en plats avsedd för vårdtagare vid Furunäsets sjukhus. Stället är som skapt för uppfriskande havsbad men ligger inte längre bort än att det även vintertid kan nyttjas som mål för kombinerade buss- skidfärder. Det breder ut sig några få stenkast från Bondö-vägen men ändå så avskilt att man slipper trängas med andra friluftsälskande människor. Väldiga högar av ris och smärre av bark och annat flytgods vittnar om att det både avverkats och räfsats och städats på platsen. En uthusbyggnad, som under lång tid tjänat sitt ändamål som vedbod och lokal för s.k. hemliga förrättningar, har redan anbringats och är under upprustning och "skelettet" av det som ska bli huvudbyggnad tecknar sin siluett mot det blå havsvattnet och den ulliga juniskyn.
Bakom projektet står Furunäsets sjukhus hjälpförening och som PT berättat i tidigare repotage är idén till den här fritidsanläggningen socioterapeut Acke Norbergs. Ritningarna har upprättats av snickarmästare Hedley Wikström, som med sjukhusledningens goda minne också kontrollerar arbetet på platsen. Men själva jobbet utförs till stor del av patienter som härigenom bereds tillfälle till terapiverksamhet av ett slag som de tydligen finner stimulerande och intressant. Det mesta av trävirket till fritidsgården kommer från sjukhusets gamla loge. Arbetskraften bereder heller inget problem. Åtskilligt i materialväg har man också fått gratis eller till betydligt reducerat pris av företagare och affärsmän, som anser det värt att satsa på den behjärtansvärda insats till förmån för sjuka människors trivsel som det här rör sig om.
Men det finns ännu gott om plats för mecenater. Pengar är förstås särskilt välkomna men man tar också emot material med öppna armar. Främst på önskelistan står: plankorrugerad plåt (man behöver 200 kvm), isoleringsmaterial, mineralullplattor, hårda och porösa träfiberplattor, sittmöbler, trädgårdsmöbler, ett par tusen murtegel och målarfärg. En lämplig båt skulle man också få god användning för.
Alla gåvor är välkomna. Herr Norberg eller Wikström kan kontaktas. Det är inte roligt att tigga men de som ställt sig i bräschen för det här företaget anser med all rätt att ändamålet får helga medlen. Hjälpföreningen ger det ekonomiska bistånd man kan - bl. a. har genom dess försorg och tack vare tillmötesgående från den säljande firman en mindre buss kunnat förvärvas till nedsatt pris att användas för utflykter o.s.v. - men tyvärr är dess resurser begränsade. Det måste nog hjälp till utifrån om Gläntan ska kunna bli vad männen bakom projektet eftersträvar - ett utflyktsmål, där av ett oblitt öde drabbade människor ska kunna koppla av och kanske återvinna krafter och hälsa. Som ett led i den socioterapeutiska verksamhet som utgör ett väsentligt inslag i mentalsjukvårdens nya giv är det lilla paradiset på Pitholmens östra strand värt alla goda krafters stöd.
Den 20 x 8 meter stora fritidsgård den - här sedd från söder - får ett
samlings- och serveringsrum med 100 sittplatser, kök rastrum för
skidutflykter, klädloger och en öppen loggia. Det blir öppna spisar så-
väl i rastrummet som i loggian.
--------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 21 juni 1960.
Vilma Elisabet Lundqvist (1884-1935)
En av de mest lästa sidorna i Piteå Tidningen är familjesidan. Här finns en avdelning med tillbakablickar ur det enorma arkiv som tidningen förfogar över. Den 27 juli fanns en sådan tillbakablick som handlade om en sorgehögtid för 75 år sedan. Damen som det handlade om var Vilma Elisabet Lundqvist från Storfors. Hon var min farmor Hannas syster, född med efternamnet Eriksson i Stensjökullen. Sedermera gift med smeden Georg Lundqvist född den 8 september 1884 och död den 23 januari 1946. Familjen bodde i fastigheten Bergsviken nr.3 i Storfors inom Hortlax församling. Barn:
Onny (1912-1996), g.m. Acke Norberg. Dagny (1913-2000), g.m. Bengt Enberg. Greta (1914-2004), g.m. Birger Norberg. Astrid (1918-1997), g.m. Roland Ridderstråle. Odal (1920-2000), g.m. Ruth.
Vilma Elisabet Lundqvist (1884-1935)
Vilma och Georg Lundqvist, Storfors, Piteå.
Onny och Acke Norberg. Onny drev under sitt yrkesverksamma liv
bland annat restaurang och bagerirörelse i Piteå. Hon gifte sig i
början av 30-talet med Axel "Acke" Norberg från Haparanda. Acke
började som mentalskötare vid Furunäsets sjukhus 1929. Han var
också mannen bakom fritidsanläggningen Gläntan, vid Bottenvikens
strand. Acke var även musiker och spelade i olika dansorkestrar. Han
spelade både piano och trumpet, samt gjorde även egna kompositioner.
Han började sin bana som musiker redan vid 12-årsålder. Acke Norberg
blev så småningom socioterapeut vid Furunäset.
NORDLAND hette en Piteåorkester (bildad 1935) där Acke Norberg var
medlem i. Acke syns längst fram till höger, sittande med sin trumpet.
Övriga medlemmar: Kurt Lundberg, Folke Nordlund, Erik Andersson,
Gunnar Bergdahl och Rickard Johansson.
Vilmas och Georgs son Odal, här på en bröllopsbild från
1946 med hustrun Ruth, var även han utövande musiker.
Odal trakterade både slagverk och kornett i hornmusik-
kåren. Odal drev egen firma; "Hortlax Svets och Smide",
fram till 1969, då han flyttade till Malmö, där han kom att
arbeta vid Götaverken. Familjen flyttade så småningom hem,
1972.
Vilmas och Georgs dotter Greta, ingick äktenskap 1937 med Birger
Norberg från Munksund. Birger som även han var musikant, dock inte
släkt med svågern Acke Norberg, spelade saxofon och klarinett. Birger
var med om att bilda Roxy Storband 1943. Roxy finns fortfarande kvar.
På denna bild från 1954, ses Munksunds hornmusikkår. På bilden syns
fr. v. Holmes Wikström och Birger Norberg klarinett, Axel Strandberg,
Acke Norberg och Hans Aldrin trumpet samt Arthur Nilsson och Martin
Hammarsten tenorbasun.
Birger Norberg (1913-2003). Birger var gift med
Greta f. Lundqvist. Birger var med om att starta
orketern Melody Makers 1930, samt även Roxy
1943. Birger och Acke var svågrar båda med eftr-
namnet Norberg. Men Acke var född i Haparanda
och Birger i Munksund. Dessa båda var alltså svär-
söner till Vilma och Georg Lundqvist.
Astrid Lundqvist ingick äktenskap med fotografen
och åkeriägaren Roland Riddestråle (1913-1990)
från Boden. Ridderstråle hade egen fotobutik på
Storgatan i Piteå (f.d. Kjells foto).
----------------------------------------------------------
Vilma och Georgs dotter Astrid, gifte sig med Bengt Enberg
från Kalix. Enberg dog efter bara några års äktenskap. Dagny
gifte om sig med Gunnar Berggren från Piteå.
--------------------------------------------------------------
En bild på personalen vid Storfors gjuteri 1901. I detta arbetslag jobbade
Vilmas man Georg. Sittande fr. v. Ismael Granström (syns enbart hans
ansikte), Georg Lundqvist, Johan Bergdahl, Johan Wallström, Martin Nils-
son, Axel Söderblom, Anselm Sandlund, Otto Cedergren och Axel Nilsson.
Stående i andra raden fr. v. Hjalmar Granström, Oskar Iversen, Gustaf
Bergström, Karl Asplund, smedmästare Grahn, Albert Grahn, Fritjof Holm-
berg och Wiktor Granberg. I tredje raden fr. v. Albin Johansson, Vilhelm
Nilsson och Johan Granberg.
Familjen Georg Lundqvist cirka 1923. Fr. v. Greta med sin docka
"Betty", Astrid, Vilma, Onny, Georg med sonen Odal i sitt knä och
Dagny i hemmet i Furulund, Bergsviken.
På den stora släktträff som jag var med om att ordna midsommar 1991,
fanns även syskonen Lundqvist med. Fr. v. Dagny, Onny, Odal, Astrid
och Greta.
Foto: Roger Lindqvist.
Med på den här bilden syns förutom syskonen Lundqvist, även deras
äkta hälfter: Gunnar Berggren, Acke Norberg (skymd) Ruth g.m.
Odal och Birger Norberg.
Foto: Roger Lindqvist.
---------------------------------------------------------------------------
Jerry - en vän att lita på....
Plötsligt stod han där....min gamle trotjänare från förr. Parkerad
utanför en bilverkstad i Hortlax. Han såg faktiskt lite ledsen ut,
kanske lite vemodig eftersom han inte mådde bra.
Han döptes rätt så omgående till "Jerry". På grund av de tre bok-
stäverna i registreringsnumret. Han föddes 1996 och fick arbete
inom Piteå Sjukvårdsdistrikt. Vi kamperade ihop från den dagen
som jag hämtade honom på dåvarande Bil-City alldeles splitterny.
Fram till den 28 augusti 2002 då våra vägar skildes.
Den första tiden, när Jerry rullade efter Piteås gator och torg, var det
många som kastade nyfikna blickar. Det hände att folk kom fram och
frågade vad det var för konstig farkost som jag körde. Många ansåg
honom vara ful, eller fulsnygg. Andra trodde bestämt att det var en am-
bulans. Som den gången en liten pojke pekade mot Jerry och frågade
sin mor vad detta var för något. Mamman vände sig mot sin son och
sa: "Du förstår det där är en ambulans, och den där farbrorn som kör,
han hämtar sjuka människor och kör dom i den här bilen till lasarettet!"
Men oj så fel hon hade! Jag och Jerry åkte inte in till lasarettet med
sjuka människor. Däremot åkte vi med blodtransporter, post och paket,
samt även ibland med både levande människor och hjälpmedel, typ
rullstolar kors och tvärs kring Piteå och byarna runt omkring. Men en
ambulans? Näää....Jerry heter egentligen inte Jerry, som ni kanske har
förstått. Hans rätta namn är kort och gott; "Caddy Combi" av årsmodell
1996. Ha en bra fortsättning på ditt liv, Jerry, vi kanske ses igen någon
dag. Hejdå!
------------------------------------------------------
Hälsokällan i Piteå - 1956
I en nyutgiven turistfolder om Piteå stad läste signaturen häromdagen att staden har många sevärdheter - bl. a. en fin gammal hälsobrunn benämnd Jakobs brunn, där stadens honoratiores under 1800-talet bäljde i sig järnhaltigt kallkällvatten. Eftersom jag ännu känner mig mer eller mindre som turist i bygden följde jag de lockande anvisningarna och sökte upp björklunden där källan är belägen. Om jag fann den? Javisst. Om vattnet var järnhaltigt? Säkert! Så järnhaltigt en dygöl vilken flera år använts som förvaringsplats för gamla hinkar kan vara det. Dungen är en idyll, men källan - burr...
Är det inte en aning förhastat att reklamera med en turistattraktion utan att förvissa sig om i vilket tillstånd den befinner sig. Och stan - har inte den råd att hålla brunnen i stånd. Efter vad som berättas finns det en rik tradition kring Jakobs brunn. Platsen är trevlig. Gå dit och se - även ni som ställer och styr.
Sign. "COFF"
-------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 10 juli 1956.
FINLANDSNÅLEN!
Stockholms-Tidningen den 18 april 1940.
Konferens på Strömnäs i Piteå - 1959
De socialdemokratiska kvinnoklubbarnas ordföranden i Piteorten var
i går samlade på Strömnäs hos fru Syrena Nordlund, där de dryftade
en mängd frågor som hänger samman med höstens och vinterns arb-
ete. Organisationerna, som nu börjar komma i gång efter sommarens
vila, står inför nya krävande uppgifter och det är vanligt att ortens
kvinnoklubbar inte ligger på efterkälken. Gårdagens ordförandekonf-
erens syftade till en planläggning av de kommande arbetet inom org-
anisationerna. Samlade kring bordet ses Syrena Nordlund, Pitholm,
Doris Andersson, Piteå, Margit Pettersson, Öjebyn, Iris Sandqvist, Ros-
vik, Alida Lindmark, Hortlax, Ruth Fredriksson, Bölebyn, Tyra Johans-
son, Bölebyn (repr. för kretsstyrelsen), och Elsa Grahn, Munksund. Två
kvinnoklubbar var inte representerade.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 oktober 1959.
Satellit i Munksund?
Piteå Tidningen den 25 februari 1961.
Farväl, min älskade Marianne, kom snart tillbaka!
Vi har umgått du och jag ganska så intensivt den sistlidna veckan. Du har funnits tillhanda så fort jag behövt dig. Du har haft en hedersplats i vårt hem, och jag har behandlat dig som det anstår en änglalik prinsessa. Men, allt har ju ett slut. Så även vårt kärleksförhållande. Min sorg känns tung när vi tog farväl just i denna kväll. När du gick viskade du i mitt öra att vi snart skulle ses igen. Farväl min älskade Marianne - kom snart tillbaka!
Älskade Marianne, kom snart tillbaka. Dröj inte för länge.
/Din egen Roger, för alltid!
Älskade Marianne, kom snart tillbaka. Dröj inte för länge.
/Din egen Roger, för alltid!
Inför Nattfestivalen i Piteå 1965....
AXEL BENGTSSON - idékläckare och PR-spruta nr. 1.
Sträck på Er pitebor, Ni och Er Nattival är omåttligt uppskattad i grannländerna. Kanske inte i första hand arrangemanget som sådant, men ändamålet. Norska och finska tidningar ägnar jippot sida efter sida, som exempel kan sägas att den största finskspråkiga tidningen skickade hit en av sina medarbetare och resultatet blev sex sidor om Nattivalen.
Mannen på gatan är också oerhört imponerad. Men förundrar sig över hur en sån liten stad som Piteå kan arbeta för att sedan ge bort alla pengar. Att man sedan ger dem till utlänningar gör inte förvåningen mindre.
Valet av stipendiater emotses också med stor förväntning. Att Kirsten Sand fick fjolårets pris rönte stor uppskattning i hela Norge. Hennes insatser var väl kända, trots detta kom utmärkelsen som en sensation i den "lärda" världen.
Den finske stipendiaten Reidar Särestöniemi fick börja leva ett annorlunda liv sedan det blivit känt att han fått stipendiet. Man tävlade om att få med hans verk på olika utställningar. Tidigare bodde han i sina föräldrars stuga i den finska ödemarken, han har inte svikit sin gamla hembygd. Men en ny stuga med atélje har han låtit uppföra på hemtomten.
Vid ett av Föreningen Nordens Sammanträden, diskuterades det livligt om hur man skulle göra för att stärka det nordiska samarbetet. Den allmänna uppfattningen var, att Nattivalen var det i särklass bästa privata initiativet.
- Visst försöker man stärka samarbetet på olika sätt, bl. a. genom att sammanföra lärare från de olika länderna. Men det är staten som får stå för den kakan, vårat jippo behöver ingen statlig subvention.
Så säger Nattivalens "pappa", Axel Bengtsson. Han har rest omkring i Sverige en hel del under den sista tiden och träffat en hel del människor.
- Det finns bara tre saker beträffande Piteå som har fastnat i sörlänningarnas medvetande, nämligen badvattnet, Nattivalen och Gågatan. Om industriexpansionen tycks dom inte känna till just något.
Anledningen är väl ganska lättförståelig, det byggs industrier lite varstans. Men Nattivalen var något nytt och har fortfarande samma klang, trots att plagiaten växer fram lite varstans.
- Det är kanske inte så mycket att säga, ifall dom ordnar liknande jippon söderut. Men när grannkommuner och grannlän börjar plagiera, tycker man nästan att det är onödigt. Ändamålet är vi som tur ensamma om, vi arbetar av idéella skäl, medan våra "bröder" arbetar av kommesiella skäl.
Fjolårets TV-sändning från Nattivalen, gav jippot ett alldeles utmärkt PR. I år blir det ingen direktsändning, men festligheterna kommer ändå att bevaras åt eftervärlden. Erik Forsgren kommer att filma här, den filmen skall visas non-stop på S:t Eriksmässan.
- Nästan det bästa som kan hända, tycker Axel.
Ifjol kunde vi glädja oss åt ett underbart Nattvalväder. Hitills har det varit halvknackigt, ska årets Nattival bli en repris av 1963 års? Den Nattivalen vill Axel Bengtsson helst glömma.
- Oj vad det var nervöst. Det såg inte ut som om vi skulle få 1 mm, det krävdes för att få ut försäkringen. Strax innan tiden gick ut, kom det en våldsam skur och vi kom "över strecket". Även om man inte fått ut försäkringen, skulle det hela ha gått ihop. Men så värst många tusenlappar hade det inte blivit över.
- Någon gång måste vi få sommarväder, och eftersom "sommaren" håller på att vara så långt liden, bör vädret stabilisera sig när som helst.
Så Axel Bengtsson och hans bröder på ansvarigt håll går och håller tummarna. Ytterligare en orkester kontrakterades på måndagen. Säkerligen hälsas dom välkommen av den ungdomliga publiken. "The Roosters" från Luleå svarar för popen under festivalkvällen.
En av stipendiaterna, Thomas Warburton, som fick översättarpriset, kan ej komma till Piteå och ta emot sitt pris. Han hade alltför knappt om tid för att hinna med "vanliga" kommunikationsmedel, och flyga ville han rakt inte. Mellan varven passar Axel Bengtsson på att sälja lotter.
- Vi kom igång nog så sent och eftersom vädret inte har varit det bästa har försäljningen gått lite trögt. Men det har visat sig, att så fort solen har behagat komma fram, är betydligt mer folk i farten och givetvis blir lotteriåtgången större. Lotteriet ska ge några tusenlappar, Nattivalen ännu fler till förmån för kulturen på Nordkalotten. Och våra grannar fortsätter att förundra sig...
-------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen juli 1965.
Brita Borg / Allan Johansson på besök i Piteå
Gläntan går för övrigt säkert mot förverkligandet. Givmildheten från
firmors och enskildas sida har varit glädjande stor. Men visst har det
ansvariga ännu mycket kvar på önskelistan. Närmast skulle man be-
höva en s.k. sparspis med tanke på kommande kulna höstdagar. Är
det kanske någon som har en "sparspis" för mycket?
- Aj! Slå på spiken och inte på min tumme! skriker Allan Johansson,
Knäppupps musikbas, till sin lagvigda Brita Borg, icke helt obekant
aktris i Povel Ramelska sammanhang. Bilden är tagen ute på Gläntan,
Furunäsets sjukhus hjälpförenings fritidsanläggning i vardande. De två,
som också bildar 2/4 av berömda sångkvartetten Flickery Flies, turnerar
f.n.v. med Knäppupp i övre Norrland och utnyttjade några lediga timmar
till ett besök hos släktingar och vänner i Piteå. Och då basen för Gläntan,
Acke Norberg, bad om ett handtag sa de förstås inte nej. Även om Britas
handhavande av hammaren medförde en och annan blånagel för Allan.
--------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 7 september 1960.
PS. Acke Norberg, var gift med min fars kusin Onny Norberg, född Lundqvist.
Acke var socioterapeut på Furunäsets sjukhus. En dag fick han en idé om att
uppföra en fritidsanläggning för sjukhusets patienter. Vilket så småningom
blev verklighet. 1961 stod bygget klart att tas i bruk. Acke Norberg var även
en duktig musiker. Han spelade trumpet och var bla med i en stor blåsorkester
i Spanien där han och fru Onny bodde under vinterhalvåret.
/Roger.
"Joel klipper till"
JOEL BERGLUND, 64, klipper till. Det har han gjort sedan åtta års ålder.
Idag har Berglund samlat på sig i stort sett allt som skrivits om Rosvik
och Furunäsets sjukhus. Allt finns prydligt arkiverat i mängder av klipp-
böcker.
En riktig klippare - det är precis vad han är, Joel Berglund från Piteå. Att saxa text ur tidningar, den passionen tog skruv redan vid 8 års ålder. Idag är Joel 64 och fortfarande lika hängiven sin uppgift.
Joel Berglund bor på zonområdet i centrala Piteå sedan två och ett halvt år. I tre rum och kök. Flyttningen till zon medförde vissa bekymmer. Joels klippböcker fick inte plats. Problemet löstes dock när en grannflicka flyttade. Berglunds fick hyra den intilliggande ettan. Där huserar Joel idag med sax, tidningar, klister och tusen och åter tusen gulnade tidningsklipp, prydligt arkiverade i ett otal antal klippböcker.
Samlarobjekt
Rosvik, Pite älvdal och Furunäsets sjukhus - det är Joel Berglunds tre stora samlarobjekt.
- Jag har det mesta som finns präntat i tryck om dessa objekt. Det gäller för stort sett hela 1900-talet, säger Berglund och slår ut med handen mot sin enorma samling.
- Det här ger mig en fantastisk avkoppling. Det är avstressande. Intressant. Och roligt, säger han.
Rötter i Rosvik
Joel Berglund har sina rötter i Rosvik. Där är han född och uppvuxen. Familjen bestod av far och mor och en bror. I sina ungdomsddagar var Joel involverad i arbetet på gården. Berglunds hade ett småbruk och en silverrävfarm
- Jag bodde hemma tills jag gjorde rekryten. Därefter fick jag ett sommarvikariat på Furunäsets sjukhus. Året var 1943. Vikariatet förlängdes. Under hösten. Över vintern och så vidare och så vidare.... Joel Berglund stannade kvar i 40 år!
Social träning
Mellan 1943 och 1960 jobbade Berglund inom sjukvården, ute på avdelningarna. Därefter kom det att handla om socioterapi till dess Berglund packade ihop och slutade på Furunäset för några år sedan.
- Det var ett bra jobb. Arbetet gick ut på att ge patienterna social träning, genom resor, studier, underhållning, ren förströelse och mycket annat. Hustrun Essie har också förtjänat sitt levebröd vid sjukhuset. I över 40 år. Och i 20 år har paret bott i en av Furunäsets bostäder.
"Barnens vän"
Att skriva och klippa och klistra, det intresset har varit ständigt brinnande.
- Det hela började när jag gick i söndagsskolan i Rosvik. På den tiden fanns det en tidning som hette "Barnens vän". En dag hade tidningen ett referat om en söndagsskolefest i byn. Detta klippte Joel ut. Så småningom började han skriva egna referat från söndagsskolefester och andra små begivenheter. Referaten publicerades i Barnens Vän och i PT.
"Som galen"
Och Joel han klippte och klippte....
- Jag samlade på alla texter som på något sätt var knutna till Rosvik. Precis allt, från små notiser till stora repotage. Dessutom sparade jag alla foton jag fick tag på från samhället,
- Vissa perioder var jag som galen när jag såg en rubrik om Rosvik, skrattar Berglund. 1943 utökade Berglund arkivet till att även innefatta Furunäsets sjukhus. Han har därefter gått tillbaka i tiden och kompletterat sin samling med klipp från hela 1900-talet. Resultatet idag är en enorm samling, som dessutom innefattar en mängd fotografier från sjukhuset tagna under flera decennier.
Sju dagstidningar
Idag klipper Joel Berglund dagligen från sju dagstidningar!
- Jag prenumererar på fyra tidningar (PT, NSD, NK och DN). Jag köper också kvällstidningarna, plus att jag får Svenska Dagbladet av en bekant. Berglund är dessutom en flitig medarbetare i PT sedan flera år tillbaka. Produktionen handlar till största delen om krönikor, om Rosvik och Furunäset.
- För många år sedan blev jag faktiskt erbjuden en tjänst på PT, av dåvarande redaktionssekreteraren Robert Stenholm. Jag tackade nej. Jag var nog lite för blyg, dessutom verkade jobbet stressigt. Ett beslut som Joel Berglund inte har haft anledning att ångra - även om livet och vardagen ständigt har kretsat (och fortsätter att kretsa) kring Piteå-Tidningen och de andra avisorna.
------------------------------------------------------------------------------------------
Text: Jan Westerberg. Foto: Torbjörn Gustavsson.
Piteå Tidningen den 22 februari 1986.
PS. Joels samlingar finns idag på muséet i Piteå. Jag har själv suttit och ögnat
genom hans klipparkiv sida för sida. Mycket spännande - eftersom mycket av
materialet handlar om Furunäsets sjukhus, där jag själv har jobbat.
/Roger.
"Han hade en stor fantastisk dröm..."
Baptistpastorn Martin Luther King - född den 15 januari 1929
mördad den 4 april 1968 på en balkong i Memphis, Teennessee. 1963
höll han sitt berömda tal "I Have A Dream...." Drömmen ifråga fick
han aldrig någonsin se förverkligas, den slutade som sagt i en blodpöl
på en balkong där den troliga mördaren hette James Earl Ray. Något
som Ray senare förnekade.
---------------------------------------------------------------------------------
HAN HADE EN STOR DRÖM
Martin Luther King hade en stor dröm. Han drömde om ett bättre Amerika och hans tro på icke-våld tände förhoppningar och mod hos negrerna runt om i Amerika. I talet om hans stora dröm, som blivit en av de amerikanska klssikernas, sade han:
Vi kan aldrig vara nöjda så länge negern utsätts för polisbrutalitetens outsägliga fasor.
- Vi kan aldrig vara nöjda så länge våra kroppar, uttröttade av hårt arbete, inte kan få husrum i motellen vid riksvägarna och hotellen i städerna.
- Vi kan aldrig vara nöjda så länge våra barn berövas sin självkänsla och sin värdighet genom plakat med texten; "Enbart för vita".
- Vi kan aldrig vara nöjda så länge negern i Mississippi inte kan rösta och negern i New York tror att han inte har någonting att rösta för.
- Nej, vi är inte nöjda och vi kan inte bli nöjda förrän rättvisa och rättfärdighet väller fram som en mäktig ström.
- Fortsätt arbeta i tron att värdighet i lidande ger frigörelse. Återvänd till Mississippi, återvänd till Alabama, återvänd till Syd-Carolina, återvänd till Georgia, återvänd till Louisiana, återvänd till slummen och gettona i städerna i norr i vetskap om att på något sätt kan och skall situationen ändras.
- Låt oss inte försmäkta i förtvivlans dal. Jag har en dröm. Det är en dröm med djupa rötter i den amerikanska drömmen. Jag drömmer att en dag skall sönerna till de forna slavarna och de forna slavägarna kunna sitta tillsammans på Georgias röda berg vid broderskapets bord.
- Jag drömmer att en dag skall till och med staten Mississippi, som nu jäser av orättvisor och förtryck, förvandlas till en oas av frihet och rättvisa.
- Jag drömmer om att mina fyra små barn en dag skall leva i ett land där de inte blir dömda efter sin hudfärg utan efter sin karaktär.
- Det är vad vi hoppas. Det är med den tron jag återvänder till södern. Med den tron skall vi kunna hugga ut en sten av hopp ut förtvivlans berg.
(Martin Luther Kings tal i Washington 1963)
------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 6 april 1968.
Anna Sundqvist har avlidit
ANNA SUNDQVIST har avlidit 67 år gammal. Hon gick bort den 1
augusti efter en tids sjukdom. Annas genombrott kom i musikalen
"Stoppa världen" där Jan Malmsjö var en av hennes motspelare.
Sedan följde olika roller på musikalscenen; "Csardasfurstinnan", "My
Fair Lady" mot Jarl Kulle, samt inhopp i "Casinorevyn" med Gösta Bern-
hard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gösta Krantz m. fl. 1977
medverkade hon i "Semlons Gröna Dalar" en tv-serie med Povel Ramel,
Martin Ljung, Lotta Ramel, Sune Mangs och Grynet Mollvig. Anna Sund-
qvist var en tid gift med trombonisten Olle Holmqvist från Skellefteå.
Sakinehs straff: att dö en plågsam död.....
I Iran har en domstol åtalat den 43-åriga tvåbarnsmamman Sakineh Mohammadi Ashfiani för att ha haft en otillåten relation med en man. Straffet för den påstådda kärleksrelatinen är att kort och gott möta en plågsam död genom stening. Ett primitivt och väldigt uråldrigt sätt att både förnedra och tortera en annan människa. Omvärldens dom är hård mot de ansvariga i Teheran. Orden: "Frige Sakineh, omedelbart!" ljuder över hela den fria västvärlden. Att möta döden halvt nergrävd i en grop, och bli stenad på kuppen, låter som en skräckskildring från medeltiden. Men här och nu, mitt i vårt upplysta århundrade så pågår dessa avskyvärda straff ändå. Än en gång bevisar de styrande därborta i Iran, inför en hel värld, vilken typ av regim det är som finns vid makten. Ännu en gång skall deras händer befläckas av mänskligt blod, och det lär inte vara första gången. Vi vet att det i det tysta finns tusen och åter tusen likadana "Sakinehfall" som aldrig kommit till omvärldens kännedom. Så jag ställer mig också i den stora mängden av upprörda människor när jag säger: "FRIGE SAKINEH!"
SAKINEH MOHAMMEDI ASHFIANI har blivt dömd
att gå en plågsam död till mötes. Hon påstås ha haft
en otillåten relation med en man. När skall vi männ-
iskor sluta leka Gud? Ibland blir jag så in i bomben
less och arg på dessa blodiga regimer som bara har
ett syfte, att kuva och förnedra sitt folk. När skall vi
lära oss att visa respekt för varandra.....?
------------------------------------------------------------
Foto: www.examiner.com
SAKINEH MOHAMMEDI ASHFIANI har blivt dömd
att gå en plågsam död till mötes. Hon påstås ha haft
en otillåten relation med en man. När skall vi männ-
iskor sluta leka Gud? Ibland blir jag så in i bomben
less och arg på dessa blodiga regimer som bara har
ett syfte, att kuva och förnedra sitt folk. När skall vi
lära oss att visa respekt för varandra.....?
------------------------------------------------------------
Foto: www.examiner.com
