Roger Lindqvist

Norah, pappa Ante, farmor och farfar åkte iväg på en härlig söndags-
utflykt.


Med Norahs pappa bakom ratten, gick färden mot Muskus utanför
Älvsbyn.


Vägen mot Norrbottens Pärla kantades av skog och åter skog...


...snötyngda tallar, så långt ögat kunde nå. Men bor man i den här
landsändan så är stora milsvida skogar en helt vanlig syn.


Äntligen framme hos Solbritt och Kjell. Innan maten serverades tog
herrarna sig en titt på Kjells maskinpark.


Kjell och Andreas pratar "traktorspråk".


Muskus idag Söndag. 17 minus grader som "åt sig in" på bara kropp-
en.


Så bums in i värmen, där maten väntade. Norah sitter som synes
redo att hugga i.


Norah fick tjuvkika i Solbritts parfym- och läppstiftssamling. Något
som hon gillade helskarpt. Ja, hon fick t.o.m. ta hem en massa "tjej-
saker" som tjejer tycker om.


En del av alla Solbritts parfymer från 50- 60- talet och framåt.


Norah blev helt betagen i allt det fina.


Hon ville specialstudera varje flaska. När vi skulle hem, ville hon
stanna kvar....en lyckad söndagsutflykt med andra ord.
-----------------------------------------------------------------

Leslie Nielsen har avlidit, 84 år gammal. Mest minnesvärd är nog
Nielsen som den något fumlige poliskommissarien Frank Drebin i
"Naken-Pistolen" filmerna. Leslie Nielsen hamnade i komedifacket så
sent som i början av 1980-talet. Dessförinnan medverkade han i betyd-
ligt seriösare sammanhang. "Jag har hittat hem", var de ord han själv
använde apropå de galna roller han valde att spela.
------------------------------------------------------------
Bild: www.aceshowbiz.com

Så hände det igen det som ibland tycks hända alltför ofta. Ljusslingan tas fram, allt ordnas på bästa tänkbara sätt. Till sist så hänger den där på vår minigran som jag förberett. Det enda som återstår är att ansluta den skarvkabel som jag hängt upp på väggen. Då händer det!!! POFF!!! Jaha, det var den slingan det, tänker jag medan jag kliar huvudet. För vilken gång i ordningen??? Utan något som helst förbarmande sliter jag ner slingan. Går raka vägen till den där gröna soptunnan som står vid infarten. "Jojo, där kan du ligga och skämmas", tänker jag och går med raska steg in i stugvärmen. Efter en kopp kaffe känns humöret något bättre. Men ändå inte på topp. När "julslingsinspirationen" infinner sig, skall jag ta itu med det hela. Men, absolut inte nu.....ja, på ren svenska så skiter jag fullständigt i allt som har med glittrande ljus och slingor att göra. Eller som Christer Björkman en gång sjöng: "I morgon är en annan dag..."
/Roger. "Julslingsinstallatör".

Nu har jag parkerat mig framför datorn igen! Siw ringde idag! En ny revytext är beställd, den 5:e i ordningen, så nu håller jag som bäst att mobilisera mina grå hjärnceller för att fästa orden på pränt. Om man skriver direkt ur fantasin är det inga större problem. Man har fritt spelrum s.a.s. När man skall göra en historia om t.e.x. hur våra politiker skött sig i vissa frågor, måste man vara en hel del påläst. Att ha vetskap, om ett specifikt ämne utgör själva grunden i berättelsen. Sedan är det bara att låta fantasin flöda. Då kan det bli hur tokigt som helst. Hoppas jag! Inspirationen är det centrala när man skriver, för utan inspiration, ingen berättelse. Den 5 januari 2011 går premiären av stapeln ör revyn som denna gång fått namnet "DET SPÅRAR UR!". Och det är väl det som det förhoppningsvis skall göra på en revyscen - att spåra ur, ordentligt!!!
Ha en bra helg!
/Roger.

Så har det alltså hänt. SD:s partiledare Jimmie Åkesson har gjort
sin debut på Stockholms slott. Kung Carl XVI Gustaf inbjöd till supé
tillsammans med övriga regeringsledamöter. Det välkända ordspråk-
et; "Om blickar kunde döda", har väl aldrig tidigare passat så bra in
som nu. Så föds en idé! Varför inte bjuda in Carl-Gustaf och Jimmie
till TV 3:ans program "24 timmar" så kunde de två kanhända bjuda oss
TV-tittare på riktigt bra TV? Kanske vi vanliga medborgare kunde få
höra lite skvaller, både om den där Henemark eller annat smått och gott
från den politiska världen? Om nu inte detta passar, finns ju ett kanhända
bättre uppslag: "Stjärnorna på slottet".
------------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se

Norra Västerbotten den 28 juli 1967.

18 vittnen är döda - här är ett nytt, okänt !
-----------------------------------------------

Den 22 november 1963, en fredag, mördades John F. Kennedy. USA:s hjältepresident blev 46 år gammal. En hel värld satt fängslad inför TV-bilder och nyhetsrapporter om skotten i Dallas, Texas och det fortsatta drama som mordet utlöste. Händelserna kom slag i slag under de fyra dygn som följde.

24-årige Lee Harvey Oswald, greps för mordet. Mindre än två dygn efteråt mördades han av Jack Ruby (Rubenstein), 52 år, en nattklubbsägare från Dallas. Motivet är ännu okänt, liksom varför Oswald själv strax efter mordet på Kennedy sköt ihjäl polismannen J.D. Tippet och varför denne överhuvudtaget försökte stoppa Oswald på gatan.

En grupp mördare
Den allt överskuggande frågan under senare år har blivit vem som egentligen mördade John F. Kennedy, hur många skott som avlossades och varifrån de kom. Warren-kommissionens slutrapport är på 888 sidor plus 26 volymer vittnesförhör och bilder men utredningen har starkt ifrågasatts. Kommissionen hävdar:
- En man, Lee Harvey Oswald, sköt med gevär president Kennedy från fönstret på sjätte våningen i Texas skolförlags byggnad. Oswald var ensam mördare. Många nya utredningar har gjorts sedan dess, den mest omfattande av ett speciellt utskott i amerikanska kongressen. Några av de experter som då anlitades hävdar att Lee Harvey Oswald tillhörde en grupp lejda mördare men att han inte var ensam om dådet.

Sex vittnen mördades
Oswald är död, polismannen Tippet mördades, Jack Ruby dog i cancer 1967, Abraham Zapruder som tog den berömda filmen är också död. 18 huvudvittnen var borta inom tre år efter morddagen och i mars 1977 hittades George de Mohrenschildt, 65 år, död i Palm Beach bara några timmar efter det han kallats till förhör av kongressutskottet. Av de 18 övriga vittnena förolyckades tre i trafiken, sex mördades, tre begick självmord, tre dog i hjärtattacker, en dog av skador efter ett karate-överfall, två dog av ålder och sjukdom.

Aftonbladet har hittat ett unikt vittne till Dallas-mordet för 17 år sedan; Gordon L Arnold, 42 år, stod på grässlänten 20 meter ifrån Kennedys bil då mördarens kulor träffade presidenten. Gordon har aldrig förhörts vare sig av Dallas-polisen, FBI, Warren-kommissionen, utredningsutskottet eller av andra myndigheter. Tusentals personer har utfrågats men inte Gordon L Arnold trots att han är ett av de bästa ögonvittnena till Kennedymordet. I dagens nummer av Aftonbladet berättar vi nu för första gången om dramat den 22 november 1963.
-----------------------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 3 februari 1981.



Här stod jag när skotten föll den 22 november 1963, säger Gordon
L Arnold. Han var 25 år då och hade permission från armén för att
träffa sin fästmö i Dallas, Texas. Jag filmade mordet, men en polis
slet av mig kameran och tog filmen. Jag vet inte vad som hänt med
min film. Men jag vet att det var två som sköt....


Gordon L Arnold
(1941-1997) vidhöll
livet ut att två skyttar
var inblandade i mor-
det på JFK.

Gordon L Arnold:

Jag hade min filmkamera med mig för att filma kortegen med president Kennedy. Jag gick uppför den gröna grässlänten när en Secret Service man kom emot mig.- Vi vill inte ha nån däruppe! sa han och bad mig att gå därifrån. Efter skjutningen kom en polisman och tog min kamera. Kameran har jag inte sett sedan dess, säger Gordon Arnold.


Dealey Plaza den 22 november 1963. JFK har precis blivit träffad. Enligt
vittnet Gordon L Arnold avlossades det första skottet bakom honom på
"Grassy Knoll" den gröna gräsplätten där Gordon tänkte filma bilkortegen.


Mordplatsen Dealey Plaza i Dallas, Texas. Amerikas 35:e president
John Fitzgerald Kennedy 46 år, dör i den Lincoln där han samt hustrun
Jaqueline och guvenörsparet Connally sitter. Guvenören John Connally
skadas också svårt.


Den sista färden påbörjas för president Kennedy.


Lee Harvey Oswald den förmodade mördaren. Oswald hävdar att han
ingenting vet, heller som han själv yttrar: "Jag är bara en lockfågel!".
Enligt Warren-kommissionen var Oswald den som från skolbokslagret,
sköt presidenten. Många hävdar - däribland Gordon Arnold - att det fanns
två skyttar vid tillfället.


Lee Harvey Oswald mördas den 24 november av nattklubbsägaren
Jack Ruby. Enligt Ruby för att "bespara mrs. Kennedy ännu fler tråkig-
heter". Jack Ruby visade sig ha kontakter med den undre världen, d.v.s.
maffian.


Jack Ruby på ett så kallt "mugshot". Ruby avled
i häktet av cancer 1967 utan att ha gett någon håll-
bar förklaring.


Tre män som tros varit inblandade i Kennedymordet. En bild som togs
efter att skotten föll. Fr.v. Charles Harrelson, yrkesmördare, med sina
kumpaner Frank Sturgis och Howard Hunt.


JFK:s sista vilorum på Arlington kyrkogården i
Washington. Här ligger även hustrun Jaqueline samt
brodern Bobby Kennedy.


Lee Harvey Oswalds grav på Rose Hill Memoarial Burial Park.


Jack Rubys gravvård på Westlawn Cemetery Norridge Cook County
i staten Illinois.
--------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.americanheritage.com / www.spartacus.schoolnet.com /
          www.jfkmurderphotos.bravehost.com / www.formaementis.files.wordpress.com /

Idag heter dagen onsdag, och därute råder vinterkyla. 13 minusgrader, visar våran tempmätare. 13 kalla grader som kryper in genom märg och ben. Då kanske någon frågar sig; 13 grader är väl ingenting att sjåpa sig över för en infödd norrlänning? Nää, just det. Men det är just där som min sydländska personlighet tittar fram, och kolliderar med mitt norrländska jag. Visst har jag varit med när kvicksilvret krypit ner en bra bit över 40 grader. Ja, t.o.m. för drygt tio år sedan, då jag en morgon skulle iväg till mitt jobb och tempen visade -43. Min bil vägrade starta, så jag var tvungen ringa min far som kom till undsättning med sin Nissan Stanza. Elisabeth skulle på föreläsning i Öjebyn, jag skulle till sjukhemmet. Snäll som min far var så lånade han ut sin Nissan till oss. Väl framme på Transportcentralen fick jag ställa in den i vårt varma bussgarage. Samma kväll vi kom hem pratade jag i telefon med min svåger i Muskus. Där var det så kallt att temperaturmätaren inte räckte till. Den visade "bara" ner till ynka 47 minus. Det kallar jag äkta norrländsk kyla, och ingenting annat. Så vad är då 13 minus? Jo, alltför kallt i mitt tycke - trots min norrbottniska härkomst. Ha en bra dag!
/Roger.

"Hårde Hardy" så har han kallats åtminstone i folkmun. Egentliga namnet är Hardy Nilsson född 1947 i Skellefteå. Säsongen 1977/1978 var Hardy en av guldgossarna i SAIK. Han var en av lagets verkliga härförrare i sammanhanget och tog på så sätt sitt SAIK upp till finalplats vilket man också vann. Hardy har även figurerat i landslaget, som en nyttig och välspelande forward. Någonting annat som Hardy var bra på, var att sitta i utvisningsbåset. Han var elitseriens mest utvisade spelare 1977/1978. Är det måhända därifrån Nilssonspojken fått sitt öknamn? Den här säsongen står Hardy som tränare i Djurgårdens tränarbås. Lika gravallvarlig som tidigare. Lika sparsam med orden också. Men heter man "Hårde Hardy" och är sprungen ur ett granitberg, så förstår man kanske varför. /Roger Lindqvist.


Skellefteå AIK. Övre raden fr. v. Jan-Ulf Mitchell (sektionsordförande), Hardy Nilsson, Lennart Lindström (lagledare), Pekka Rampa, Roland Stoltz, Johnny Forsman, Jan-Erik Sandberg (framåtböjd), Mats Ögren (massör), skymda bakom de två läkarna Gilbert Brännström och Ulf Hedman, Lasse Nyström, Christer Johansson, framför dem Håkan Eriksson (tv) och Per Johansson, Tolle Larsson (materialförvaltare), Anders Rönnblom (tränare).
Främre raden fr. v. Hannu Palmu, Göran Lindblom, Martin Johansson, Mats Landerstedt, Roger Rosén, Martin Karlsson, Peter Helander och Jan Lindholm.
Foto: Rolle Rygin, Stockholm.
----------------------------------


Hardy Nilsson - Årets center - i närkamp med AIK-backen Mats Rasmuss-
on och målvakten Bosse Karlsson. Det här är det spel Hardy gillar och be-
härskar - den tunga närstridshockeyn.
Foto: Rolle Rygin, Stockholm.

MÄSTARNAS NYTTIGASTE SPELARE

Hardy Nilsson, 30, ingenting för VM-truppen......
"Virus" Lindberg, förbundskapten i Tre Kronor, hade (som han tyckte) ingen användning för Skellefteå AIK:s lagkapten Hardy Nilsson i årets VM-lag. Han hade det inte heller 1977.

Hardy Nilsson har satt sin prägel på "det nya Skellefteå", det lag som kom till Elitserien för att stanna där. Hänsynslöst - inte minst sagt mot sig själv - har han drivit på sitt manskap och skapat en agressiv, tuff och i hög grad segerrik spelstil. Denna stil har inte alltid slagit an hos motståndarna, som beskyllt Skellefteå för att spela orent och opolerat. Tommy Sandlin, ny förbundskapten efter "Virus" Lindberg och en tränare med enorm ambition och förmåga att analysera saker och ting, har dock i flera år oförblommerat uttalat sitt erkännande av Skellefteå:
- Inget svenskt klubblag spelar så internationellt som Skellefteå, har Tommy Sandlin sagt gång på gång. Agressivt, hårt - och riktigt!
Sandlin förutsåg under ett tidigt skede av SM-slutspelet att Skellefteå hade stora chanser att bli svenska mästare. Han fick rätt. Och Skellefteås SM-vinnande spelstil bar i högsta grad Hardy Nilssons anda och prägel.

Lång väg
Hardy Nilsson har gått en lång väg, men så småningom nådde han toppen, fick lön för slitet. Han kom in i A-laget i mitten av 60-talet, när Skellefteås första storhetstid definitivt tog slut sedan alla stjärnorna slutat eller åkt med på flyttningsvågen söderut. Hardy nötte ofta filten i utvisningsbåset. Han hade redan då en enorm vilja, men skickligheten stos inte i paritet med viljan och följden blev täta utvisningar. Hardy hörde till de mest utvisade i allsvenskan. Men hans bana bar uppåt, och den dag Hardy avancerade till lagkapten var detta en milstolpe på många sätt. Hardy tänkte på sitt ansvar som lagkapten - som sådan kunde han ju inte sitta i utvisningsbåset titt och tätt! - och han utvecklades följaktligen i rätt riktning. Han blev ledaren, kämpen som alltid fanns i främsta stridslinjen.

Hardy Nilsson är lika tuff i sitt snack som i spelet på och utanför (!) banan. Utanför banan - ja, han är otroligt "offensiv" även när han för någon minut sitter i avbytarbåset. Inte ens där tröttnar han i sitt nit att driva på kompisarna på banan. I alla situationer är han lagkaptenen. Ett par veckor efter SM-triumfen fick och tog Hardy Nilsson den chans han så hett eftertraktat jämsides med SM-segern. Han skrev på proffskontrakt för västtyska Köln, därmed efterlämnade han en stor lucka i Skellefteås mästarlag. Hardy Nilsson är förvisso inte en av de elegantaste lirarna anrika Skellefteå haft i sitt lag sedan den allsvenska upphöjelsen 1955, men han är absolut en av de nyttigaste. Utan Hardy Nilsson hade Skellefteå aldrig blivit svenska mästare 1978, den saken är absolut klar!
--------------------------------------------------------------
Text: Allan Laisfeldt, Norra Västerbotten.

Efter Mona Sahlins beslut att avgå som partiledare så höjs nu många röster för att få Margot Wallström som hennes efterträdare. Margot Wallström avvisar bestämt alla sådana frågor; "Det finns inte ens på kartan", säger den f.d. EU-kommissionären till massmedia. Wallström är numera FN:s särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Jakten går alltså vidare på lämpliga partiledarkandidater. Men visst vore Margot ett strålande alternativ.


MARGOT WALLSTRÖM född i Kåge i Västerbottens län. En tjej som
jag alltid gillat helskarpt. Hon har en utstrålning som skulle passa bra
i en eventuell partiledarroll. Och inte bara det....hon är väldigt vacker
att se på också.
-----------------------------------------------
Bild: www.dn.se

Alldeles vid infarten till Blåsmark finns denna snöklädda dalsänka.
Här brukar traktens hästar springa fritt i det gröna gräset på somrarna.
Därför har jag döpt platsen till "Hästarnas dal". Men som ni säkert kan
se, så finns här idag ingen tillstymmelse till häst överhuvudtaget. Och
bra är väl det.


Mormor och morfars väg. Ja, så kan man kanske kalla den eftersom
det var här som dom en gång bodde. Vägen leder ner till den röda
stugan som min morfar köpte 1924. Den står fortfarande kvar - men
är idag i väldigt dåligt skick.


En vinterdag på 50-talet köpte morfar en liten stuga/förråd som fick
sin plats på vänster sida av vägen. Stugan som stått på andra sidan,
flyttades med hästkraft endast några få meter tvärs över vägen till sitt
nya ställe.


Ett gulnat tidningsurklipp berättar om morfars lilla stuga som flyttades
200 meter från sitt gamla ställe, till det nya. Drygt 50-år därefter står
jag på samma plats.


Stenhällarna på gränsen mellan byarna Blåsmark och Svensbyn, har
klätt sig i vinterskrud.


Trots den bistra årstiden så dansar det porlande vattnet förbi mig där
jag står.


Vattnet "leker" på sin väg neråt.


I dessa trakter levde och verkade en gång mjölnaren Jonas Jonsson
(1865-1938). Jonas som hade tyskt blod i sina ådror, var gift med
Augusta f. Nordling (1864-1930). Tillsammans hade de barnen Lovisa
(1887-1963), Signe (1890-1960), Tycko (1893-1959), Beda (1895-1964),
Märta (1897-1968), Karl (1899-1978) och Gideon (1901-1957).


Min pappa tyckte mycket om att vistas ute i naturen. Han kunde se
"det där lilla extra". Kanhända en vacker skogsglänta med värmande
solstrålar en augustikväll, eller kanske en solig vinterdag i februari med
kaffetermosen i bagageluckan och mammas nybakade bondkakor i en
plastpåse - då gick farsan igång. Ja, han blev nästintill smått lyrisk.
Den där känslan har flyttat in i min kropp också. Det har den gjort i takt
med stigande ålder. Och jag tror att jag vet varifrån den kommer: FARSAN!


Nämen, se hoppsan! Kolla vem som tittar fram, är det inte linslusen
Lindqvist? Jomenvisst! Med sin nyinköpta mössa. Min hustru undrade
imorse varför jag tog på mig min gamla nötta använda mössa? Ska du
inte ta på dig den nya, frågade hon. Snabbt som ögat så gjorde jag henne
till viljes. Men när hon efter en stund sa att jag kunde kasta mina gamla....
då sa jag bestämt NEJ! Är man bohem, så är man......Den är ju "bara"
30-år gammal. Ingen ålder för en mössa! Den ska följa med den dag jag
åker in på hemmet. Då ska den användas som nattmössa hade jag tänkt.


Här satt vi i somras med medhavd matsäck. Naturen lyste grön. Idag
är det en annan färg som gäller.


Jag gjorde även ett besök på vackra "Swensbylijda" i Svensbyn vid
Pehrsgården.


Där hade man så smått börjat med julpyntet.
Här slutar min färd. Tack för att ni åkte med......
-----------------------------------------------------
Tisdagsfotograf: Roger Lindqvist.

Grattis alla pappor! Idag är det våran egen dag. Därför har jag gjort en del punkter hur vi skall bemötas av våra äkta hälfter/sambos en dag som denna:

¤ Leta rätt på din favoritfåtölj.
¤ Sjunk så djupt ner i den som du bara kan.
¤ Sparka av ev. skor.
¤ Ropa på frun.
¤ Be henne komma med TV-tidningen.
¤ Be henne sätta på TV:n
¤ Be henne koka kaffe.
¤ Be henne om det där wienerbrödet som finns i frysen.
¤ Placera fjärrkontrollen i din absoluta närhet.
¤ Om du inte orkar trycka på "fjärrisen" låt din hustru vara dig behjälplig.
¤ Be henne fluffa upp den där kudden som ligger bakom din rygg.
¤ Fråga henne när maten beräknas vara klar.
¤ Säg att du vill bli serverad i vardagsrummet.
¤ Be henne hämta mobiltelefonen.
¤ Om maten inte smakar, ring då till närmaste pizzeria.
¤ Be att frun skyndar sig så inte pizzan blir kall.
¤ Säg att du vill ha en smarrig efterrätt.
¤ Be henne baka en blåbärstårta.
¤ Ifall blåbären är slut, be henne då gå ut att plocka.
¤ Be henne åka och tanka bilen.
¤ Säg att du hört mystiska ljud från framvagnen.
¤ Be henne därför åtgärda detta.
¤ Berätta för din hustru att pga ishockey, så kan hon inte se det 789:e avsnittet av "Go´kväll.
¤ Njut av din dag.
¤ Om det snöar be henne hämta snöskyffeln i bodan.
¤ Be henne därför att hålla infarten snöfri.
¤ Säg henne att du väntar besök av dina gamla polare.
¤ Informera henne om att du kräver full service under den fortsatta kvällen.
¤ Passa på att beställa trerätters middag som du och dina polare skall ha.
¤ Berätta även om vickningen efter hockeymatchens slut klockan 23.30.
¤ När du skall sova, be henne att inte prassla så mycket i veckotidningen som hon läser.
¤ Som Grand Finale..be henne släcka ljuset.
¤ Det var så sant, glöm för Guds skull inte att säga "Godnatt älskling, det skötte du bra!"

PS. Om ni följer dessa av mig nedtecknade instruktioner - gör ni det på egen risk!!!
Nu till något helt annat........


Fars dag 1966! Gick i andra klass i Sörbyskolan i Hortlax. Läraren
hette Gunhild Lundman, som jag tyckte väldigt mycket om. Detta
är alltså min hyllning till min pappa John. Det kommer mera.....


....redan då hade jag börjat rita gubbar. En sjukdom som förföljer mig
än i denna dag. Kolla in på gubbens fina kostym. Christer Lindarw skulle
bara älska detta.....? För att inte tala om "Babsan"? Det kommer mera.....


....se bara här: ett rött hus med en utbyggnad. Och vad står på skylten?
Jo, "Karlssons borstar". Ser man på, egen företagare i borstbranschen,
den där snubben med blommig -Christer-Lindarw-kostym....
Det kommer mera.......ännu mera.......


.....här har han bytt dress. Istället för blommig så syns han på promenad
i de lite mera neutrala brunt och rött. Neutralt? Det här påminner mig om
"Den rockande samen" Sven-Gösta Jonssons "Vid foten av fjället". Solen
verkar en aning bekymrad. Det tror väl jag när den måste vakna så tidigt.
Ja, detta var alltså en farsdags hyllning som blev en hel följetong.
Ha en bra dag alla farsor!!!

Igår hade filmen om Cornelis Vreeswijk premiär. En film som jag är väldigt nyfiken på. Skall se den vad det lider, har jag tänkt. Hemma i bokhyllan finns en biografi över vår mest kände trubadur (efter Taube och Bellman). Författaren Oscar Hedlund står som författare, och bjuder den Cornelis-intresserade på en rad burleska historier/skildringar hämtade direkt ur Cornelis minst sagt bisarra leverne. Även om Cornelis hade en mängd personliga problem, trots att sjukdomen alltmer la sin sordin över hans liv, så bibehöll han sin kreativitet "To the bitter end". Cornelis levnadsbana var minst sagt brokig. Fylld av droger, krogbesök, uppbrott och behandlingshem. Hans oro och nyckfullhet här i livet, var kanhända ett utslag på att han ägde en sann konstnärssjäl. Cornelis var född i Holland, men trots detta så kom han att bli en av de få som behärskade vårt svenska modersmål på ett sådant briljant sätt. Cornelis måhända var en buffel i olika sammanhang - men en underbarare buffel har vårt land aldrig tidigare skådat.

/Roger Lindqvist.


Hans-Erik Dyvik Husby gör rollen som Cornelis Vreeswijk i den
film som hade premiär igår. Filmen handlar om Cornelis liv. Biobesök-
ren bjuds även på en massa musik. Muisken från filmen har också
kommit ut på CD.


Cornelis Vreeswijk (1937-1987) levde ett minst sagt brokigt liv
under sin lilla stund på jorden. 23 år efter hans för tidiga död kommer
nu biofilmen upp på våra biografer landet runt. En intressant film, som
jag säkerligen kommer att se.


Det var här som Cornelis fick sitt sista vilorum, Katarina kyrkogård
i Stockholm.
--------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.cornelisvreeswijk.se / www.wikimedia.com / www.kulturbloggen.com

Aung San Suu Kyi - som suttit i husarrest de senaste 20 åren har äntligen fått komma ut ur sitt fängelse. I den hårda militärdiktatur som råder i Burma, har det inte funnits plats för demokratiskt tänkande och utövande personer. Därför är det idag en sann glädje när nyheten når mig att "Fredens duva" äntligen kan praktisera sina välbehövliga frihetsord till både Burma och till andra delar av vår värld där oro råder. Världen ser en aning ljusare ut i och med frisläppandet. Nu väntar vi även på att den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak också skall frisläppas efter att ha suttit fängslad sedan 2001. Isaak sitter frihetsberövad p.g.a. "brott mot rikets säkerhet", allt enligt den sittande regimen.


Aung San Suu Kyi har efter tjugoårs husarrest
blivit en fri kvinna. Suu är 65 år fyllda, och har
bl. a. tilldelats Nobels fredspris 1991 och Olof Palme-
priset 2005.
-------------------------------------------------------
Bild: www.tommy1960.wordpress.com

Enligt Aftonbladets nätupplaga har man beslutat att Tony Aldén skall få sin  första permission. Det är p.g.a. "mentala mentalhygiensiska skäl" som Alldén kommer att få lämna Kumlaanstalten under fyra timmar. "Lufthålspermission" kan man få om man avtjänar ett längre fängelsestraff, det är ett sätt att "lätta på trycket" enligt de beslutande inom kriminalvården. Tony Alldén sitter inne på livstid för mordet på Carolin Stenvall från Piteå. Man kan fråga sig om Carolins anhöriga fått möjlighet till några "lufthålspermissoner" i sin sorg, sedan den där ödesdigra mörka septemberdagen 2008?


Tony Alldén, Carolin Stenvalls
mördare har beviljats en s.k.
"Lufthålspermission".
------------------------------------------------
Bild: www.aftonbladet.se

Tidigt i morse hörde jag det välbekanta ljudet av en traktor. Det var den beställda snösvängen som kom. Andreas och Davids firma; Hortlax Maskinstation har i och med vinterns ankomst en hel del att göra. Eftersom min rygg inte längre tål alltför stora påfrestningar, så är det skönt att få uppskottat på tomten. Men en promenad har vi gjort, och som vanligt gick den på "Mammas gata". Tyvärr så kan Bettan inte gå alltför långa sträckor p.g.a. diverse problem i knä bl. a. Men så fort det blir till det bättre  siktar vi på att utöka motionsslingan. På vår snöpromenad såg vi en välbekant figur komma emot oss. Sessan! Hon haltar lite lätt fortfarande, men har ändå börjat stödja på sin onda tass. Just nu ligger hon ihopkurad i värmen tätt intill ett värmeelement. Hennes brorsa, Pelle,  ligger i vårt sovrum och "slaggar". I mitt nästa liv vill jag bli en vanlig svensk bondkatt. Då ska jag ligga och kura i min korg hela dagarna, och äta strömming. Men på ett villkor: ingen kastrering!!!


Det var den här synen som mötte oss i morse. Vinter så långt ögat
kunde nå.


På vår morgonpromenad mötte vi denna haltande dam. Hon berättade
att hon hälsat på en väninna, som bjudit henne på strömmingsfrukost
och med vispgrädde till efterrätt. Hon var på hemväg.....


.....men valde att vända om för att följa med matte och husse en bit
på vägen.....


.....på hemvägen lotsade hon oss efter vintervägen, denna haltande
älskade familjemedlem: Sessan, Wilhelmina, Serafia, Dorotea, Engla,
Beata, Gullan, Signhild, Johanna, Gustava, Margaretha Lindqvist.
"Kärt barn har som ni ser många namn!"
----------------------------------------------------------------------------
Vinterfotograf: R. Lindqvist.