Roger Lindqvist

Jag fortsätter på jultemat. Julen 1966 (annandag jul visade sig Per Oscarsson nästintill naken i Hylands hörna) så umgicks vi som vanligt med släkten. En av helgdagarna var vi hos min mors bror Lennart med familj. En dag så hade vi Hennings föräldrar samt hans syster Ingrid med man och barn på mat. I TV visade man den här julen adventskalendern En småstad vid seklets början. Och i rollen som Sven, syntes tioårige Ted Gärdestad. En kille som skulle låta tala om sig lite längre fram.


Julen 1966 var vi bl. a. hos Lennart och Elsy i Lillpite. På bilden syns
Sune Nilsson, gift med min moster Elly. I fåtöljen sitter min syrra Gerd.
På väggen hänger kusinernas julkalender: "En småstad vid seklets början"
där en tioårig kille vid namn Ted Gärdestad medverkade.


I djupt allvar sitter fr. v. Maj-Gerd, Malin, Elly och Gösta över ett parti
Fia med knuff. Vem som avgick som julens FIA-mästare 1966? Ja, om
detta förtäljer icke denna historia.


Hemma hos oss - julhelgen 1966. På bilden ses Roger, son till Ingrid
och Torbjörn. Dockan var Gerds prynadsdocka, som jag vid nåt tillfälle
klippte av ögonbrynen på. (Då var Gerd inte glad på sin lillebror).


Roger & Roger med efternamnen Lindqvist och Enberg, busar på
golvet hemma i Hortlax.


Samma indianutstyrsel som jag tidigare visat, på indianen Henning,
sitter nu här på denna lilla kille. Men på den här bilden syns även en
fredspipa som inte kom med i förra inlägget. Lägg märke till den flaska
som ses i bakgrunden. Det var svagdricka som vi nån gång varje månad
ställde ut vid vår infart. Från Öjebyn kom en bryggarbil och ställde ut en
ny, medan man tog den tomma.
-------------------------------------------------------------------------------

Gerd, Karin och Teddy fotograferade sommaren 1966 i Öjebyn vid
Hennings föräldrars fina stuga. Som vanligt står Henning bakom kam-
eran. Karin är våran kusin, Teddy hennes man.
------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund.

¤ R 400 Sovsäckstäcke av extra tät och kraftig chintz - smuts- och vattenfrånstötande - med huvudfärger i lila-blått-gult-grönt. En tjusig färgkombination. Stoppat med 1,2 kg elaston. Försett med dragkedja längs ena långsidan och fotändan, varför säcken lätt kan ändras om till täcke. Längd 200 cm, bredd 75 cm - uppslagen 150 cm. I plastfodral. Som täcke är det ju idealiskt att ha t. ex utanför tältet, vid solbad etc.

Pris pr styck......49.95


¤ R 401 Sovsäck av extra tätt och slitstarkt bomullstyg i grön färg. Stoppad med 2 kg ren vadd av nytt material. Kraftig dragkedja. Fastsydd kudde. Längd 185 cm, bredd 70 cm. Levereras i fodral. Rekordlågt pris.

Pris pr styck......23.75


¤ R 404 Luftmadrass av sidenglänsande väv, belagd med äkta naturgummi. Ena sidan röd, andra sidan blå. Uppblåst är madrassen 185 cm lång, 63 cm bred och 13 cm tjock. I ÅRS GARANTI. Reklampris.

Pris pr styck......27.50


¤ R 405 Luftmadrass av garanterat ren bomull i extra tjock och kraftig kvalitet. Belagd med äkta naturgummi. Blå färg. Uppblåst är madrassen 176 cm lång, 63 cm bred och 13 cm tjock. Vikt ca 2 kg. Idealisk att ha i tältet, på badstranden eller som reservbädd i sommarstugan. OBS! 2 ÅRS GARANTI.

¤ Pris pr styck......37.50


¤ R 414 Bad- och shoppingkorg av flätad bast och trä i särskilt elegant modell. Lock och förstärkningar av brunt konstläder. Nitar och låsknäppe av guldglänsande metall. Handtagsremmar av flätad hampa. Fodrad. Storlek 34x23x18 cm. Praktisk och högmodern.

Pris pr styck......16.25

----------------------------------------------------------------
KARLES - BORÅS ¤ Sommaren 1962.

SEMESTERTÄLT för fyra personer. Ferie- och semestertält av impregnerad, tät och kraftig tältduk. God plats för 4 personer. Väggar och gavlar orangefärgade, blått tak. Plastbelagt golv. Brutet tak med breda droppkanter. Längd 200 cm, bredd 180 cm, höjd 185 cm. Tältet öppnas och stängs med extra kraftig vinkeldragkedja. Levereras komplett med stålstänger, pinnar, linor och fodral. Lätt att sätta upp och ta ner.

Pris per styck.....115.00



SEMESTERTÄLT MED SOVPLATS för 8-10 personer. Semestertältet "Napoli" är ett starkt och rymligt tält enligt principen dubbla väggar och tak, med ett luftmellanrum på ca 10 cm. Yttertältet av extra prima specialimpregnerad tältduk, orangefärgad. Nedtill plastbelagd stormkappa i blått. Den dragkedjeförsedda markisöppningen som har blå kappa, ger ett bra sol- och regnskydd. Innertältet är också av extra prima impregnerad tältduk i blått och har kraftigt plastgolv som är uppdraget i en ca 10 cm hög kant.

Tältöppningen är försedd med låsbar dragkedja. Ventilationslucka med myggnät. Innertältets mått: längd 200 cm, bredd 240 cm, och höjd 185 cm. Förstugans mått: längd 200 cm, bredd 260 cm och höjd 195 cm. Tältets totala längd 400 cm. Levereras komplett med 3 tredelade stänger till tältet, 2 stycken till baldakinen samt 6 överliggare, samtliga av förkromade stålrör. Tältpinnar och förlängningspikar av stål samt linor och gummistroppar. Tältet förpackat i ett fodral, stänger, pinnar och linor i ett fodral. Total vikt ca 28 kg. Ett idealiskt semestertält  - faktiskt som en sommarstuga.

Karles pris endast.....338.00
Riktpris 399:-

INDIANTÄLTET "UNCAS" barnens populäraste lektält. Indiantältet "Uncas" av extra tät och kraftig bomullsväv i gul färg med mönster och motiv i rött och blått. Storlek 125x125 cm, höjd 125 cm. Levereras med stång och pinnar.

Pris pr styck.....27.95

--------------------------------------------------------------------
KARLES - BORÅS. Sommaren 1962.

Årets upplaga av ishockey VM har som de flesta vet startat. I morgon stundar premiär för våra Tre Kronor mot Norge. En match som åtminstone på pappret skall vinnas av "de våra". Men som vi alla vet så kan det i såna här sammanhang gå hur som helst.

1967 utspelades drabbningen på VM-rinken i Wien den 18-29 mars. Slutställningen blev följande:

¤ Guld - SOVJETUNIONEN

¤ Silver - SVERIGE

¤ Brons - KANADA
-----------------------------
¤ Tjeckoslovakien

¤ USA

¤ Finland

¤ Östtyskland

¤ Västtyskland
-----------------------------


Det blev rena katastrofen för Tre Kronor i VM-matchen mot Sovjet;
1-9. Eilert "Garvis" Määttää och Arne Carlsson ses i kamp med sovjet-
backen Oleg Zaitsev. I den svenska målkassen står Leif "Honken"
Holmqvist beredd.


I matchen mot Kanada visade de svenska åter lejonklon och vann med
hela 6-0 och silvret var klart (sedan Sovjet pliktskyldigast slagit tjeck-
erna). "Rolle" Stoltz, närmast t.v., occh "Nicke" Johansson avvärjer en
kanadensisk attack. I den här matchen hette målvakten Kjell Svensson.


När Tre Kronor tog silver i "kavaj..."

Mycket skäll fick vårt gamla stolta ishockeylandslag Tre Kronor utstå under VM-turneringen i Wien - inte minst efter nedsablingen 1-9 mot Sovjet. Men dom kom igen. Bl. a. på isen mot Kanada, som slogs tillbaka med hela 6-0 i den svenska avslutningsmatchen. Vad skulle nu hända? Ja, det var klart att Tre Kronors lirare fylldes med tillförsikt - i detta fall hopp om silver - när Sovjets berömde Tarasov - mirakeltränaren - påstods ha försäkrat sin kollega Arne Strömberg, att här skulle svenskarna få hjälp som tack för många angenäma duster. Det hade hans grabbar lovat...

Och detta löfte bestod naturligtvis i att Sovjet skulle slå tjeckerna i avslutningsmatchen, trots det ryska guldet - dess femte raka - redan var klart! Och så skedde också...tack och lov ut svensk synpunkt!

Men det blev hårda bud. 1-0 till tjeckerna, 1-1 och 2-1 till Sovjet, 2-2 och sedan 3-2 och slutsiffrorna 4-2 till Sovjet. Ett präktigt råkurr avslutade det hela - tre man från varje lag åkte ut i båset - och svenskarna (på bilden ovan) firade "julafton" framför TV-apparaterna hemma på hotellet.


Tre Kronor gästade i slutet av november tjeckerna i Prag och vann
med 5-2, men i returen två dagar senare, på bilden, tog tjeckerna
revansch med 8-2. Lars-Göran Nilsson nr. 20, "Virus" Lindberg nr. 18
och Håkan Nygren bakom målet, svärmar kring målvakten Latky.
Övriga tjecker nr. 3 Tikal, nr. 8 nye Horesovsky och nr. 16 Jirik.
-----------------------------------------------------------------------------

Tidigt på söndagsmorgonen den 3 september 1967, åkte pappa, jag och min morfar in till Piteå. Det låg spänning i luften. Vi skulle för första gången åka på vägens högra sida. Vi satt i min fars gamla VW av årsmodell 1958, och färden in till stan gick bra. Eftersom pappas bil var lite till åldern kommen, så var körriktningsvisarna av antik modell. För varje gång min pappa skulle ge tecken, så åkte två stora tingestar ut på sidorna. Något som jag skämdes för när mina kompisar råkade vara i närheten. På kompisarnas farsors bilar, fanns inga sådana ålderdomliga saker, istället så blinkade det i respektive fram- eller baklykta på ett mycket modernare vis.

Dessa två pilar - av orange färg - var så pass stora att det tycktes som om hela Pite stad kunde se dem. I Piteå centrum, på våran huvudgata, Sundsgatan, stod en polis och dirigerade trafiken som ökade i intensitet för varje minut. Färden gick bl. a. upp på Uddmangatan och det så kallade Byxtorget (idag är den sträckan sedan länge avstängd för biltrafik), en polisman gav tecken att farsan skulle stanna. Pappa vevade ner rutan, polimannen gjorde en flott och artig honnör och påpekade "att du kan ju försöka ta ut svängen lite mer" vilket gjorde att pappa gjorde om samma sväng ännu en gång.

Jag vill även minnas att det regnade ur de stora gråa molnen som hängde över Piteå stad denna historiska dag. När vi kom hem så berättade min far ganska stolt för min mor att det hela avlöpt jättebra. Nu hade vi blivit "högervridna" och skulle så förbli resten av våra liv.


Söndagen den 3 september 1967 blev vi "höger-
vridna" här i landet. Min far, jag och min morfar
åkte in till Piteå på en provrunda. Det hängde stora
gråa moln över alla pitebor denna historiska morgon.
Alfhild hade namnsdag och jag skulle inom loppet
av några veckor fylla hela 10-år. På radion sjöng
Telstars med sångaren Boris Lindqvist "Håll dig till
höger Svensson, annars slutar det med väldig smäll..."
Det var inte bara svenssöner som skulle köra på
höger sida - detta gällde även Lindqvistare också.
-----------------------------------------------------------

Pitebon, Svante Vorrsjö, nådde stora framgångar på racerbanorna under 60-talet. Han "brottades" med bl. a. kände Picko Troberg vid olika tillfällen. Svante Vorrsjö körde bilmärket Cortina.


Svante Vorrsjö , SM-vinnare på land- och isbana klass II, hyllad av
kranskulla på Karlskogabanan.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

FORD CORTINA - Segerbilen - Familjebilen.
Ford Cortina är en av de mest framgångsrika bilar som någonsin byggts - segerrik på tävlingsbanorna världen över, försäljningssuccé i flera länder, berömd och belönad av internationell motorpress! Framgången har grundats på bl. a. Cortinas utomordentliga köregenskaper och fina prestanda samt en rad finesser som man annars sällan hittar på vagnar i denna prisklass.

Cortina har en funktionell och elegant design och utrymmen för fem vuxna och nära 600 liters bagageutrymme. Det är en bil för hela familjen!

Aero-Flow-ventilationen ger frisk tempererad luft oberoende av årstid och yttertemperatur. Skivbromsar fram, helsynkroniserad växellåda och motor på 54 hk gör Cortina säker, lättkörd och snabb. Den drar bara ca 0,75 liter per mil och fordrar service endast var 1.000:e mil. Cortina är därför också en ekonomibil.


FORD TAUNUS 20 M. Ett nytt märke att titta efter.


CORSAIR. Sportig, säker och bekväm - en bil för den som älskar bilar,
fart och skönhet.


MUSTANG. Exklusiv amerikansk, närmare 200 kilometer/timmen,
elegantast i sin klass.



FORD 1965 - FINNS PÅ ODEPARKS BIL AB i Piteå.
---------------------------------------------------------------------

Ett säkert vårtecken: kulspel med kompisarna.

THE FLAMES i sitt nuvarande utseende. Fr. v. Tommy Jonsson (trum-
mor) Billy Bergström (kompgitarr) Arne Johansson (elbas) Kjell Dahl-
berg (sologitarr) och Håkan Lundberg (orgel).

Pite-gruppen "The Flames" har i dagarna fått ett nyförvärv, d.v.s. man består nu av 5 man. Nykomling inom musiklivet kan man inte säga att nyförvärvet Håkan Lundberg är. Han har nämligen varit med i Filadelfias stråkorkester i 7 år.
   - Det går inte i längden att bara ha gitarrer, säger gruppens "boss" Billy Bergström, därför försöker vi nu med orgel. Något offentligt spel på 3-4 veckor framöver blir det inte. Det behövs nämligen tid att "spela in" en ny kille.

"Flammorna" kommer eventuellt att fara till Stockholm vid jultiden eller efter nyår. Underhandlingar är i full gång. Dessutom hoppas grabbarna på att få tag i en ny bil.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1964.

----------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 23 december 1963.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
REVYKUNGEN KARL-GERHARD DÖD
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Karl-Gerhard ses här i sin sista roll i pjäsen "Mitt bedårande jag"
som hade premiär på Vasa-teatern den 26 mars. Pjäsen fick läggas
ner efter en tid på grund av Gerhards insjuknande. "Mitt bedårande
jag" handlar om en 80-åring som ser tillbaka på sitt liv.


Ett märkligt kapitel i 1900-talets svenska scenhistoria fullbordades den 22 april. Teaterdirektören, skådespelaren och den okrönte revykungen Karl-Gerhard avled. Dödsorsaken var hjärtinfarkt. Karl-Gerhard var född i Stockholm 1891 och hade just fyllt 73 år.

Karl-Gerhard Jonsson började vid teatern redan som 16-åring och medverkade under de följande åren i en rad teaterturnéer. 1919 gjorde han sig av med efternamnet i samband med att han lyckosamt debuterade som kuplettsångare. Från och med nu började han också framträda med egna revyer. De blev stora succéer, inte minst genom de kvicka kupletter, som han själv framförde charmfullt och elegant. Många av dessa kupletter blev verkliga slagdängor, t ex "Och så kommer det en gosse", "Nu ska vi vara snälla" och "Gungorna och Karusellen".

Under 30-talet och andra världskriget var Karl-Gerhard en oförsonlig motståndare till nazismen. Han skrev under kriget den berömda kupletten "Den ökända hästen från Troja", som myndigheterna i det dåvarande känsliga läget ansågs vara för utmanande. Sedan 1952 var Karl-Gerhard tillsammans med sonen Per Gerhard chef för Vasateatern i Stockholm. Han gjorde där sin sista roll i komedin "Mitt bedårande jag". Han spelade rollen ända tills några dagar före sin bortgång. Karl-Gerhard har också skrivit en rad böcker. Av dessa må nämnas: "Åsså kommer där en gosse" 1931, "I skuggan av en stövel" 1945, "Karl-Gerhards bästa" 1950, "Om jag inte minns fel" 1952, "Katt bland hermeliner" 1956 och "Lite gullregn" 1961.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



Karl-Gerhards begravning i dag blir den största icke kungliga begravning som ägt rum i Stockholm sedan Ernst Rolf och Gösta Ekman fördes till den sista vilan. Hedvig Eleonora kyrka - bara ett stenkast från Karl-Gerhards gamla teater Folkan - väntas bli fylld till sista plats, vilket innebär 1.300 besökare.

Samtliga är inbjudna. De många anonyma som vill ta adjö av Karl-Gerhard får göra det utanför kyrkan och längs processionsvägen till Skogskyrkogården. Så får han, den gamle teaterdirektören, sitt sista framträdande inför utsålt hus med massor av känt folk i salongen. Han kunde inte ha regisserat det bättre själv och - som en av hans närmaste medarbetare sa i morde: - Han sitter nog uppe i sin himmel och ler.

Alla vänner
Företrädare för revy- och teaterlivet i hela Norden hade kommit till Stockholm i dag. Det skulle faktiskt vara lättare att ange de av Karl-Gerhards många utrikiska vänner som inte infunnit sig. Men de hade alla laga förfall, pågående engagemang, och Karl-Gerhard själv hyllade alltid tesen, att aldrig avbryta något fastställt framträdande av privata skäl.

Jordfästningen börjar klockan 15 och förrättas av överhovpredikant Olle Nystedt. Ett stort antal skådespelare bildar hedersvakt och Teaterförbundet och skådespelarnas välgörenhetsorganisation TSO hyllar den döde med sina florbehängda fanor. Endast ett tal kommer att hållas vid båren, av Svenska teaterförbundets ordförande skådespelaren Erland Josephson.

Inramningen av den högtidliga akten är ljus. Först spelas Elegi av Hugo Alfvén, så framför TSO-orkestern Beethovens Lovsånf, varpå operasångerskan Margaretha Hallin sjunger Griegs Våren. Ceremonin avslutas med Härlig är jorden.

Blomsterhav
Redan tidigt i morse var kyrkan ett formligt blomsterhav. Man såg pampiga kransar med officiella hälsningar men också små oansenliga buketter från minnesgoda som aldrig kommer att glömma Karl-Gerhard. För dem som vill hylla den gamle aktören på hans sista färd genom Stockholm kan omtalas att kortegen tar följande väg från Hedvig Eleonora: från Storgatan över Artillerigatan, Nybroplan, Kungsträdgården, Strömbron, Skeppsbron, Slussen och Götgatan ut till Skogskyrkogården. Processionen väntas starta klockan 16.30. I mån av utrymme äger allmänheten tillträde till Heliga korsets kapell, där en kort minnesstund hålles.

Förlängt Aktuellt
TV specialbevakar hela begravningen och sänder programmet i ett förlängt Aktuellt. Redan vid 10-tiden i förmiddags hade de första tagit plats utanför kyrkan för att få bra utsiktsplatser. Hela begravningen har ordnats av Svenska teaterförbundet och den som haft huvudansvaret för arrangemangen har varit Karl-Gerhards gamle vän Edvin Adolphson.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET ¤ Måndagen den 4 maj 1964.

-------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Onsdagen den 19 januari 1966.

Maharichi Mahesh vill lära människorna att "hinna fatt sig själva".
God reklam har han fått genom att Beatles anammat hans idéer.


   - Jag har kommit till Sverige för att försöka hjälpa svenskarna att bli ett lugnare och lyckligare folk. De rapporter jag fått om den svenska stressen har varit mycket nedslående. Nu tänker jag göra allt för att hjälpa er liksom jag har hjälpt tusentals andra människor världen över.

Så säger Maharichi Mahesh, den indiske yogi som kommit till Sverige för att diskutera öppnandet av meditationscentra i Skandinavien. Hans mest kända elever är The Beatles.

Maharichi Mahesh är en av ledarna för International Meditation Center som har 700 centra och tusentals medlemmar över hela världen. Med sig till Sverige har han sina tre "world governors" - rörelsens presidenter för olika världsdelar. Charles Luthe, presidenten för den amerikanska kontinenten, berättar:
   - Rörelsen har mycket stor spridning i USA. På de flesta universiteten finns ett meditations-centrum. Tusentals människor deltar i seanserna och över hundra är aktivt engagerade i undervisningen. Resultaten som vi uppnått på mötena har varit mycket goda och allt fler ansluter sig till oss.

¤ FRID
Vad gör man på dessa centra världen över?
   - Min och de övriga lärarnas uppgift är att förklara våra upplevelser under meditationen, berättar Maharichi Mahesh. Jag hjälper deltagarna på traven, hjälper dem att slappna av och försjunka i sig själva. Sedan märker de ganska snart hur lätt det är att genom meditationen gå på djupet i sin egen tankevärld. När de kommit så långt upplever de en undrbar avkoppling, lättnad och frid. Massor av människor - inte bara Beatles - har kommit underfund med att detta är den bästa vägen ut ut stress och nervositet. Vi har lärt dem att "hinna kapp sig själva".

¤ BEATLES BLIR LÄRARE
Hur fann Beatles och den lille indiske yogin varandra?
   - Jag stötte på de fyra för några veckor sedan på Hotel Hilton i London. Vi kom snabbt i kontakt med varandra och de blev mycket intresserade av min lära. Jag inbjöd dem till ett meditationscentrum i en liten stad i Wales dit de anlände några dagar senare med sina fruar. De stannade två dagar - dagar fyllda av undervisning och meditation.

Beatles var inte de enda närvarande. Över fyrahundra personer från hela världen var samlade nere i Wales. John, Paul, George och Ringo blev så intresserade av yogins lära att de genast beslöt sig för att själva utbilda sig till lärare.
   - Vi vill gå ut i hela världen och lära den unga generationen att finna sig själv, var det sista de sa  till Maharichi Mahesh innan de skildes från honom efter att ha fått budet om sin manager Brian Epsteins död.

¤ TILL INDIEN
I oktober reser de fyra Beatlarna ner till Indien, där Maharichi Marhesh tar emot dem i sin stora skola vid Himalayas fot. Där ska de sedan stanna i minst två månader för att under yogins ledning utbildas till lärare inom rörelsen. Kanske får vi sedan träffa dem här i något av de meditationscentra som man hoppas kommer att öppnas i hela Skandinavien.
-----------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 14 september 1967.

13.000 BESÖKARE VID NATTIVALEN -
TROTS SKVALANDE REGN


Att festivalen hade stora likheter med en paraplyparad ger inte minst
ovanstående bilg belägg för. Den är tagen i samband med SAS´program
från scenen - alltså när regnet var som allra mest ihärdigast.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
REGNFÖRSÄKRING RÄDDADE PENGARNA ÅT
KALOTTENS KULTURARBETARE

10.000 Biljetter ger överskott på 30.000 kr.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Klockan var ungefär kvart över åtta på lördagskvällen; regnet strilade ned och glesheten i nattivalleden verkade ytterligt oroande:
   - Ingen fara, sade festpappan Axel Bengtsson. Jag har just talat med meteorologerna på Kallax. Det kommer att skvätta lite då och då fram till elva ikväll, men sedan blir det stopp och hyggligt väder igen.

Det stämde nu inte riktigt. Småskvättandet fortsatte en god bit över elva. Men så småningom slutade det i alla fall. Ändå kunde det väl inte helt hjälpa den våthetens slagsida nattivalen fick redan i starten. I år dansade Piteå och log bakom ett uppbåd paraplyer.

Frånsett den PR-mässiga sidan av saken hotades alltså nattivalen i år av ekonomisk katastrof. 30.000 kronor i utgifter hade arrangörerna bundit sig för innan man sparkade igång, och åtminstone av den trevande inledningen att döma såg man inte ut att ha överdrivet stora möjligheter att få igen mycket av de pengarna. Men i samband med supén på Stadshotellet på kvällen lät Axel Bengtsson en smärre bomb brisera:
   - Jag tog för säkerhets skull en regnförsäkring, sade han. Om de regnade en millimeter mellan klockan 18 och 20 hade vi nattivalen ekonomiskt i hamn. Klockan 20 hade det fallit 1,2 millimeter. De biljetter som säljs är ren vinst.

Det medför med andra ord att Nordkalottens kulturarbetare inte heller i år blir helt lottlösa. De 10.000 som trots regn och rusk betalade in sig på nattivalen utökade väsentligt den kulturfond som instiftades i samband med nattivalen i fjol.
   - Vi sålde sammanlagt 10.000 biljetter, men med fribiljetter och barn torde vi ha varit uppe i cirka 13.000 personer, säger Axel Bengtsson.

Överskottet går ännu inte att exakt beräkna - vissa utgiftsposter är ännu inte klara, bl. a. ordningssidan och kostnaderna för uppförandet av anordningarna kring arrangemanget och städningen av festplatsen - men nog kommer nettot att ligga kring cirka 30.000 kronor, det är jag övertygad om.
   - Jag är mycket nöjd med årets nattival. Fast det är klart att det var tur det där med regnförsäkringen. Vi hade visserligen inte gått back utan rott det hela ganska precis i land, men nu får vi ju i stället de pengarna till fonden.
Fortsättning nästa år?
   - Det hoppas jag verkligen. Den här nattivalen borde bli en tradition varje sommar.


En uteservering kämpade en fåfäng kamp mot regnet under festival-
natten. Margit Lundström, Stockbäcken, och Sigvard Sjöberg, Blåsmark,
fick vara tämligen ostörda.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
NATTIVALEN PARAPLYPARAD - MEN DANSANT EFTER TOLV
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Den tredje nattivalens framsida blev i hög grad en paraplyparad. Det tog lång tid innan stämmningen kunde lyfta sig någon högre bit över vattenpussarna på festområdet. Väderturen vid de två tidigare tillfällena föll i år tyvärr igenom med dunder och brak. En ovanligt surmulen fader Plavius ombesörjde nattdansande på en våt asfalt och ett konditionsprov som tidigare nattivaler inte alls gett tillfälle till.

Och dansade gjorde man - kanske mest beroende på att det den här gången faktiskt gick att dansa. Visserligen kom man inte igång med den dansanta sidan av nattivalfirandet förrän vid midnatt men i gengäld var inte trängseln av sådana dimensioner att den omintetgjorde försök i den vägen.

¤ REGN
Men för att ta det hela från början: meteorologerna hade förutspått regn på förmiddagen och när också regnet började falla vid elvatiden var det helt i sin ordning. Men det blev mera långlivat än väntat och vid tiden för nattivalstarten stod visserligen inte det berömda spöna i backen, men å andra sidan strilade det desto mera envetet.

Icke desto mindre var biltrafiken mot sta´n intensiv och av de rikligt tilltagna parkeringsutrymmena blev åtminstone de närmast festområdet i rask takt upptagna. Överdrivet mycket folk fanns dock inte på plats när Yngve Forssélls orkester sparkade igång från stora scenen klockan nitton och när SAS´program tog sin början en timme senare.

Sex flygresor till Stockholm stod på spel vid det programmet, där priserna vanns på ja, resp. nej-svar till de frågor som ställdes, dels med lokal anknytning, dels i "flygsektorn". I den äldsta klassen 21 år och uppåt gick priserna till Lennart Viklund, Hammarstrand och Ingrid Unckel, Arvidsjaur, i mellanklassen 15-21 år vann Tuttan Renholm, Skelleftehamn (inte alldeles obekant sångerska, som också medverkade i radioutsändningen på kvällen) och Jan Egeberg, Piteå, medan Per-Erik Mongs, Piteå och Irené Johansson, Piteå, tog segern bland de yngsta.
(Vad Tuttan Renholm beträffar, så var hon vokalissa i Yngve Forssélls orkester. Rogers anm.).

¤ OPTIMISM
Däremot såg man mycket paraplyer och de inomhusserveringar som fanns fick arbeta för högtryck. Platserna efter husväggarna och under skyltfönstrens markiser tillhörde också de ställen dit dansandet och leendet förlades de första timmarna.
   - Klockan elva blir det hyggligt väder igen, sade festpappan Axel Bengtsson kvart över åtta.
Helt verklighetsfrämmande var nu inte optimismen. Det blev bättre och bättre allteftersom tiden gick. Någon rush à la fjolåret blev det visserligen aldrig fråga om men med tanke på vädermakternas något ogina inställning till spektaklet var publiktillströmningen
förvånande.

Klockan elva på kvällen när radioutsändningen just skulle börja torde besökarantalet åtminstone ha kommit i närheten av maximum - d.v.s. cirka 13.000 personer. Då regnade det fortfarande, men nu var det de sista dropparna som kramades ur.

¤ SAXOFONTÖS
Programledare var Magnus Banck som till sin hjälp dels hade en reportergrupp - Rune Armandt och Ivan Lennestål, som då och då kom med punktrapporter från olika ställen från festområdet - och Yngve Forssélls orkester.

Medverkade gjorde Axel Bengtsson - som erinrade om bakgrunden till nattivalfirandet - Inger Lindblad (som också sjungit en gång tidigare på kvällen), operasångaren Sven-Erik Vikström, Frälsningsarméns blåsorkester från Skelleftehamn och den saxofonspelande bodenflickan Gunilla Ask, som åtminstone av bifallet att döma gjorde succé. Dessutom hade Magnus Banck plockat upp en del turister, norrmän och tyskar, där uttalanden också var av sådan halt att stan´s turistsinnade fäder har all anledning gnugga händerna.

Men efter programmet slutade det som sagt regna och den dansanta delen av nattibalsidan fick tillfäll att någorlunda blomma ut. Ännu vid halv tre, tretiden var det många som stuffade på nedanför scenen i det i övrigt på folk glesa festområdet.

¤ FULLSPIKAT
Fullspikat var det däremot på Stadshotellet som i den rådande rotblötan beslöt sig för att utvidga gästantalet med ytterligare hundra, d.v.s. från de först planerade 500 till 600. Det var med andra ord trångt om saligheten. I båda våningarna höll man igång till klockan tre på morgonen. Överhuvudtaget var det de under tak belägna näringsställena som torde ha klarat sig bäst. På restaurang Pitepalten - som förlagts till Godtemplarhuset - var exempelvis kommersen mycket livlig hela kvällen.


Piteå fick också en ny vänort under festivalen. Det var Boppard-am-
Rhein, som representerades av Alexander Kahle. Här pratar han med
programledaren Magnus Banck (till höger) medan fru Margot Vogel,
som tolkade Kahle, står i mitten.


Redan klockan sju på lördagsmorgonen hade Sveriges Radio sin första
utsändning från Piteå. Det var programmet Kuckeliku, där bl. a. Axel
Bengtsson medverkade. Här ses han tillsammans med programledaren
Hilding Pettersson.
------------------------------------------------------------------

Det kan också nämnas att Polisen i Piteå hade en jobbig natt.
21 fyllerister togs om hand. Även tre rattfyllerister, en inbrottstjuv,
och tre misshandelshistorier, som slutade i lasarettsbesök hade
Polisen också att ta hand om. På Strömnäs fick en pitebo kraftig med
stryk. På festområdet rök två umebor ihop, vilket resulterade i
ett krossat näsben för den ena.
-------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 22 juli 1963.