Roger Lindqvist

BOARDFABRIKEN har i sommar mejat ner allt motstånd i Piteås
korpserier i fotboll. Först seger i sjumannaserien, sedan vann fab-
riksgrabbarna elvamannaserien och 2-0-triumf blev det över Nya
Asfalt i elvamannacupens final på måndagen. Ex-piffaren Jan Fran-
zén och ex-Mssk-aren Stig Edström målskyttar. Inte otroligt att Bo-
ardfabriken tar hem även den pågående sjumannacupen. Laget har
avancerat till semifinal.
Elvamannacupens segrare: Alf Söderholm, Kjell Lundqvist, Gösta Lund-
mark, Jan-Olof Lindgren, Roland Larsson, Bengt Nordsvahn, Bertil Nord-
svahn, Ingvald Nordsvahn, Stig Ekström, Jan Franzén, Sven Fahlgren
och Martin Nordsvahn (lagledare).
------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 6 september 1966.

-------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 7 februari 1953.

Rolf Åhmans och Kjell-Bertils slogs om publikrekorden under de
gyllene åren på 1970-talet. En jämn ström av människor som var
både dansanta och trevliga. Den här kvällen var det höstpremiär:
fredagen den 27 augusti 1976. Arrangör var Håkan Wiklund, som
också hade travrestaurangen Spiltan i Boden, och Sunderbylogen;
Håwet. Håkan hade även Rimjokk camping, där vi också spelade
ganska så ofta.

Ända sen jag såg Lars Ekborg repetera in en av Karin Falcks TV-shower, har jag velat träffa karln. Och en kväll sitter vi i hans lilla loge på Idéon och pratar en stund före föreställningen. Hela sommaren skall Lars Ekborg tillsammans med bl. a. Beppe Wolgers, Monica Zetterlund och Sune Mangs roa och oroa oss i sommarrevyn - Vi älskar er -. En fräck, modern och mycket musikalisk föreställning.
Folk gillar Lars Ekborg. Han tillhör en av våra pålitligaste underhållare. Men han började mycket seriöst. Egentligen började han av en slump. Spelade i en amatörklubb i Västerås, då Calle Flygare (han med teaterskolan ni vet) kom förbi. Calle bad Lasse komma upp till Stockholm. Asea förlorade en blivande kamrer och publiken fick en ny idol.

Fast debuten var inget att hurra för. Hans egentliga insats var att leda in en motsträvig häst på friluftsscenen i Vanadis. Hästskrället fick t.o.m. mer betalt än unge Ekborg! Men all vår början o.s.v. Efter ett misslyckat försök kom han in på Dramaten. I en verkligt namnkunnig kull förresten, Max von Sydow, Margareta Krook och Ingrid Thulin hette några av kamraterna. Så följde år av teater- och filmroller, där Lars Ekborg fick göra snälla, skägglösa ynglingar med pubertetsbesvär. När han var trettitre spelade han fortfarande tonåring.

Stora språnget
Tänkte plötsligt: - Nej, nu jäklar anamma! Hoppade så över till Kar de Mumma och revyscenen.
Sen dess har Lars Ekborg bjudit oss härliga, mustiga, galna, lismande, roliga, eländiga och framförallt mänskliga revygubbar. Både från scenen och TV-rutan. Och vi gillar honom som sagt. För att han är en sån bra artist. För att han får oss att ena minuten gapskratta rått och hjärtligt och småle lite förläget igenkännande i nästa. För att han är en hygglig prick, med stänk av småjävlighet. Hyggligheten blir aldrig menlös.
Fritid har en skådis inte mycket. Kopplar av gör Lasse med familjen i Gamla Stan. Det är en nyrestaurerad drömvåning, inrymd i ett gammalt f.d. spannmålsmagasin från 1400-talet.

Gömmer sig i London
- Jag försöker resa också, så mycket tiden tiilåter. Brukar sticka över till London rätt ofta. Det är en härlig stad att gömma sig i. Man strosar omkring, anonym och lycklig. Ser på teater, samlar intryck. Far nästan hem som en ny människa. Framtiden då?
- Ja, jag fortsätter med revyandet, gillar det bra och har inte mycket till övers för kultursnobbar som rynkar på näsan och tycker att jag som seriös skådespelatre inte borde syssla med lättare underhållning. Om de visste vad fel de har! I augusti börjar repetitionerna för en pjäs på Intiman.

Komedi, film, TV-teater
- Det är en boulevardkomedi, som heter "En flicka på gaffeln". Jag gör en kille i min egen ålder (omkring de fyrtio) som är specialist på att laga mat. Grynet Mollvig gör en fräsig tjej på bara nitton vårar. Vi träffas och det blir en hel del kul generationsmotsättningar.
Så har TV-teatern hört av sig och Torbjörn Axelman och Dirch Passer har kommit med filmanbud. Men det där är fortfarande oklart.

Skilsmässobarn hjärtesak
Vad skulle du vilja göra helst av allt om du fick välja fritt? Skrattrynkorna kring ögonen slätas ut och han svarar dröjande:
- En allvarlig film om skilsmässobarn. Om föräldrar som rycker i ungarna tills de nästan går mitt itu. Om barn som slängs fram och tillbaka, som om de vore ägodelar inte små människor. Jag är skilsmässobarn själv, men ett lyckligt sådant, så det har inget med saken att göra. Det är bara det att ämnet intresserar och engagerar mig.

Kanske inte det svar man väntade. Men det finns många bottnar i Lars Ekborg. Det är väl därför vi tycker så mycket om honom.

TEXT: LISBETH BENDEGARD.
-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 28 juni 1967.

PS. Lars-Åke Ekborg, var född 1926, och avled 1969 43 år gammal.
Han är även far till Dan och Anders Ekborg.

Den stora ungdomsidolen John Saxon, 26, är en behaglig motvikt till
den mera oborstade typen á la Sal Mineo och Elvis Presley. Hans oer-
hörda popularitet kanske visar att den romantiske älskartypen åter
kommer att erövra ungdomarnas hjärtan. John Saxon som är född i
Brooklyn, har italienska förfäder. Detta kanske förklarar hans svarta
ögon och svarta hår. Inte att undra på att han i Hollywood kallas för
"mannen i svart" eftersom han även har för vana att vara mörkklädd.
Det sägs att det var för kontrastverkans skull som han fick den blon-
da Sandra Dee till motspelerska i flera filmer.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 februari 1961.

Tänk om jag hade en liten bråkdel av all den härliga energi som barnbarnet Norah är utrustad med. Ja, då skulle vårt hus varit ombyggt en sisådär 8-10 gånger. Eller den där bron som skulle ha målats för någon vecka sedan, skulle vid det här laget varit ommålad 10-12 varv. Jag har t.o.m. frågat henne om hon är villig att låna ut litegrann av sin överskottsenergi till sin farfar. Hon skulle tänka på saken, sa hon.

Imorse kom vårt lilla yrväder in i hallen med sin gröna ryggsäck. Det hade visst blivit något strul med det dagis som hon i vanliga fall brukar vara på. Tur då att Norahs farmor och farfar finns i hennes absoluta närhet. Saken ordnades, och istället för dagis blev det skogspromenader och myrstacksbesök. Vi hann även smaka av de blåbär som växer i "Norahs skog". Så när vi kom tillbaka till farmor Bettan, lyste det blått om våra respektive leenden.
- Studsa farfar, studsa! Norah vill studsa!, ropar Norah och vill med de orden att hennes farfar skall vara till hjälp så att hon får hoppa i våran nya finsoffa.

- Klara, färdiga gåååå!, ropar farfar, och medan Norah hoppar hinner vi räkna till hela 40 hopp. Personbästa? Jo, jag tror faktiskt det. Sedan blir det en språngmarsch ute på gräsmattan. Och medan Norah skuttar omkring som en vacker och graciös gasell, uppträder hennes farfar mer eller mindre som en gammal indisk elefant som har tappat sina betar. Flås, flås, flås, låter det om farfar. Alltmedan Norah även vill att farfar skall vara med för att hoppa från en liten stubbe, cirka 5 centimeter från marken. Och naturligtvis så antar Norahs farfar erbjudandet. För vem kan säga nej, till världens absolut vackraste Norah? När hon tittar mig djupt in i ögonen, lägger huvudet lite på sned och säger med den ljuvligaste röst som Gud skapat: - Fajfaj, hålla handen!

Det är något så otroligt berikande med barnbarn. Ja, man kan kanske säga att man blir ung på nytt. Likadant med Max, som var hos oss i helgen. Ett litet energiknippe det också. Som charmar sin omgivning, så man blir nästintill knäsvag. Nu har han med sin mun börjat forma de mest besynnerliga ljud. Och det känns som att han växer så det knakar. När han kommer rusande med sin gåstol, ja, då gäller det att passa sina fötter. Frågade honom härförleden om han ville visa mig sitt gåstolskörkort. Nja, sa han och kliade sitt huvud. Du föstår farfar, jag brukar låna farsans, men just nu så har jag inget, för att pappa behöver det själv, ju!

Ja, livets efterrätt, brukar man skämtsamt säga. Och det är något som vi båda (farmor och farfar) skriver under helhjärtat på. Sannerligen den bästa av alla efterrätter! Så det så!
---------------------------------------
Farfar Roger.

Jan Sundin, folkskollärare och mångsysslare inom showbusiness som
blivit skivbolagsdirektör. Här visar han upp de fyra premiärprodukti-
onerna.

På ett par månader har det hänt mer inom pop- och showbranschen i
Norrland än på flera år när det gäller grammofoninspelningar. Mannen
som har sett till att det börjat hända saker och ting på skivmarknaden
i Norrland heter Jan Sundin. Janne Sundin är mannen bakom Norrlands
eget skivbolag Epok som på en månad presenterat fyra skivproduktion-
er och sett till att det stockholmska grammofonmonopolet håller på att
brytas.

Under maj månad och början på juni har Epok kommit med två EP och
två singel. Goldfingers och Bomberna från Örnsköldsvik svarar för två
singelskivor. Eric Thörnqvist, revymakare från Örnsköldsvik svarar för
en talskiva och "X-et sjunger" är titeln på en skiva med religiösa sång-
er av EKS-kören från Härnösand. Och Janne Sundin kan redan säga att
han lyckats.

Debuten med Eric Thörnqvists talskiva blev en rejäl försäljningsframgång
och samma gällde den religiösa skivan. Sedan kom framgångarna med
popskivorna av Goldfingers och Bomberna. Till Jannes stora förvåning
började det komma telefonsamtal från Kungliga huvudstaden där kända
popnamn som Carl-Eiwar och Ivan Nordström på EMI uttryckte sin för-
tjusning över produkterna. Så hux-flux har folkskolläraren blivit skiv-
bolagsdirektör och en tillgång och maktfaktor i norrländsk showbusiness.

- Anledningen till att jag gjorde denna satsning var att jag anser att Norr-
land ställts alldeles offside inom grammofonbranschen beroende på av-
ståndet till inspelningsstudios och "de som bestämmer" inom grammofon-
branschen. Jag tror, jag vet, att det finns oerhört mycket av högt musikal-
iskt värde i Norrland som aldrig räddas åt eftervärlden medan mycket av
diskutabelt värde i syd- och mellan-Sverige får sin grammofonchans.
Janne Sundin, 29 år, är också som klippt och skuren för sitt initiativ. Han
har många års erfarenhet själv bakom sig inom showbusiness branschen.
Han kan sätta både trollkonstnär (flera svenska mästerskap), vissångare,
textförfattare, kompositör, orkestergitarrist mm på sitt visitkort: - ja, han
har t.o.m. meriter inom avdelning för telepati.
------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen sommaren 1966.

"HAN KOM FRÅN SKYN OCH FICK STORA MIDSOMMARKRAMEN!"
"HELGONET PÅ BESÖK I NORRBOTTEN!"


Helgonet - Roger Moore, 36, upplevde en skakande midsommarnatt i
Norrbotten och Västerbotten. Han jäktade mellan nöjesbyarna med
hjärtat i halsgropen. Han kom försent och förlorade halva gaget bl a
på Falmarksheden, flygplatsen vid Skellefteå. Aldrig tidigare har tuffa
Helgonet varit så nervös. Medan han underhöll svenska midsommar-
firare, gick hans fru Luisa hemma i London i yttersta väntan på -
lilla Helgonet!


Det var inte bara en blivande far (Helgonet) som underhöll i mid-
sommarnatten, utan också en nybliven mor Lill-Babs Berghagen.
Hon är lika populär som förr i Sikfors. Grabbarna fick autograf på
armen.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 27 juni 1966.

Idag åkte Max hem till sin mamma och pappa. Max fyller snart 10 månader och som alla andra far- och morföräldrar är man glad och uppmärksam åt alla de framsteg som både Max och Norah gör. I en kartong i en byrå hittade jag under dagen ett foto från sommaren 1987. Då var Max pappa Robert nyss fyllda 3 år. Robbans farmor och farfar hade husvagn och brukade parkera det på campingen i "Ladrike". Pojkarna älskade att hälsa på, för där fanns det många spännande saker. Och bland det bästa var nog den stora poolen där dom badade så fort det fanns tillfälle. Men den tiden är nu förbi. Idag har de små pojkarna fått egna småttingar. Deras farfar är borta sedan fem år. Det händer att vi brukar prata om "Ladriketiden", då farmor och farfar hälsade oss med öppna armar, och bjöd oss alla på både mat och trevligt sällskap. Tänk så viktigt att "äga" en farmor, farfar, mormor och morfar. Eller som min mor en dag uttryckte sig, när min pappa John kom på tal.
- Det är då en stor lycka att man kan skratta åt minnena, för tänk om det hade varit tvärt om.
Och visst, det är ju så. För trots att personen ifråga är borta, så finns ju de där minnena kvar. Kan man även skratta åt de galna upptåg som den hädangångne familjemedlemmen var känd för ja, det om något är väl ett bevis på att han lämnade positiva avtryck efter sig.


Max pappa Robert hälsade mer än gärna på hos farmor och farfar i
Ladrike. Här syns Robert som 3-åring, när han tillsammans med far-
far John och farmor Maj-Gerd hälsar på hos farföräldrarnas goda
vänner, Iris och Mauritz Danielsson i deras husvagn sommaren 1987.

Bröderna Lindqvist, Åke t.v. och John t.h. På ett foto från den 2 juli
2004 på brodern Svens begravning. Idag vilar även lillebror Åke och
storebrorsan John på samma kyrkogård som Sven.

De båda musikanterna - Charlie Norman och Östen Warnerbring, var två grandiosa gentlemen som jag gillade och uppskattade högt. Charlie för sin enorma musikalitet, och hans sätt att med glimten i ögat presentera den förstklassiga underhållning som han oförtrutet gav sin publik allt från sitt artistiska genombrott 1937 fram till sin död 2005. Detsamma kan även sägas om "Östen me´rösten" som i grunden var en jazzklarinettist från "Skåneland", och som innan han blev känd "refrängsångare" bl a spelade med trumpetaren Ernie Englunds orkester. Som kuriosa kan också nämnas att Ernie och hans mannar, även Östen, gästade populära Öholma i Piteå på 1950-talet. Östen var en fullfjädrad entertainer och publiken älskade honom. Jag brukar än idag någon gång då och då, nynna på en av Östens större schlagerlåtar från det svunna 60-talet: "En sommarvind" eller "Du borde köpa dig en tyrolerhatt" mfl. mfl. 1977 snickrade Charlie och Östen ihop en egen krogshow på Kronprinsen i Malmö. Vecko Revyn hade den 9 november ett litet repotage om herrarna:
/Roger.



Charlie Norman och Östen Warnerbring tycker att det är på
tiden att vi gör något nytt av krogshowerna. De bjuder på sig
själva hela kvällen och garanterar att ingen afton blir lik den
andra.


Östens bror Thore fanns med på premiärkvällen för
att se vad lillbrorsan skulle hitta på.


Dagny Norman, gift med Charlie, kom med sonen Lennies
fästmö Anita och gav showen gott betyg.
------------------------------------------------------------------
Foto: Mats Herrström. Vecko Revyn den 9 november 1977.

På en gammal svartvit bild från femtiotalets mitt har min mormor
Bedas släkt samlas till Verner Wiklunds bröllop. Verner, som tidigare
varit gift med Märta, syster till min mormor, ingick ett nytt äktenskap.
Därav sammankomsten. Fr. v. : Astrid Jonsson, f. Lundgren (1905-
1982), Lovisa "Lova" Sundlöf, f. Jonsson (1887-1963), Anna-Lisa Sten-
mark, f. Grahn (1915-1998), Tycko Jonsson, (1893-1959), Gideon Jons-
son (1901-1957), med Anna-Lisas son Bo Stenmark, f. 1945 och Gideons
dotter Gudrun Jonsson, f. 1948, Axel Grahn (1892-1966), Beda Lundgren,
f. Jonsson (1895-1964) samt Göta Jonsson (1916-2008).

Änkefru Göta Jonsson från Svensbyn är 5-barnsmamma och
hoppas att efter kursen få arbete i hembyn.

Meningen var att denna kurs skulle mottaga 12 elever men man har bara tagit emot tio i första hand. Det gäller att få avsättning för det arbete, som de kvinnliga eleverna utför och fullt antal kan inte utbildas, förrän den manliga kursverksamheten har utökats. F.n.v utspisas ett 20-tal manliga kursdeltagare. Anläggningen i Storfors skall utökas även i den del som svarar för den manliga kursverksamheten. Det gäller maskin- och motorreparatörer och inalles skall elevantalet utökas till 72 manliga och 12 kvinnliga. Kurserna är avgiftsfria och eleverna får som vanligt omskolningsbidrag och även särskilda bidrag om de har försörjningsplikt av något slag t.ex. hemmavarande barn.

De flesta av de kvinnliga eleverna är frånskilda eller änkor, som skall omskolas. Åldern varierar mellan 19 och 45 år. Föreståndarinna och lärare är Anne Rothoff från Östersund, som tidigare varit internatlärarinna. Eleverna kommer i huvudsak från Piteåområdet men även från Luleå. Länsarbetsnämnden har uppfört en barack där köksavdelningen inrymmes. En fin maskinutrustning står till elevernas förfogande och de skall förutom matlagning utboldas i hemvård och tvätt. Önskemålet är att man skall få en egen tvättstuga i källarvåningen men i första hand skall kommunens tvättstuga användas. Förutom köksavdelningen inrymmer baracken en matsal där de manliga eleverna utspisas.

Den maskinella utrustningen är ännu inte fullständigt komplett men den skall utökas efterhand så att alla redskap och maskiner finns som är erforderliga i ett storhushåll. Eleverna är från det klientel som efter utbildningen måste placeras inom hemorten. De flesta har hemmavarande barn och de kan alltså inte arbetsplaceras på annan ort. En av eleverna är änkefru Göta Jonsson från Svensbyn. Hon är 5-barnsmamma och har nu tänkt att efter utbildningen få plats i hembygden. Hon har tidigare arbetat hemma i Svensbyn på barndaghemmet och åker hem varje dag efter kursavslutningen. För de elever som inte kan åka hem står en barackanläggning till förfogande.

Länsarbetsnämnden har tidigare en omfattande utbildning och omskolning av manliga, men det har varit sämre ställt med den kvinnliga utbildningen. Kurser för biträden i åldringsvård har pågått men den nya given med kurs för personal i storhushåll är anordnad för att få kontakt just med kvinnor som av en eller annan anledning står ensamma och inte har utbildning för något yrke tidigare.


Kursledaren Anne Rothoff instruerar yngste deltagaren 19-åriga
Alice Roslin, Hortlax.
---------------------------------------------------------------------------------
Norrbottens Kuriren den 5 april 1960.

PS. Göta Jonsson (1916-2008) var gift med min mormors bror Gideon
som avled 1957. /Roger.

Piteå Tidningen den 30 november 1961.

Vaknade upp i morse med den förvissningen att det var onsdag. Men ack vad jag bedrog mig. Inte förrän jag hälsade på hos min mamma, och damen från hemtjänsten sa att det var torsdag, då först förstod jag. Men snälla nån, vad hände med den där dagen igår då? Den som egentligen skulle ha varit tisdag? (i mina ögon alltså). Nu är jag i alla fall på det klara med att det är torsdag och absolut inget annat! Alltså är det fredag i morgon? Men om  det inte är fredag i morgon, utan torsdag, då är det ju ändå onsdag idag, heller hur? Alltså har jag nästan rätt? Och om nu min tanke är rätt, så verkar det precis som om en veckodag plötsligen har försvunnit.
Härmed slutar jag min utredning om vilken veckodag det är. Jag bestämmer helt enkelt att det är torsdag idag, för i morgon (om det är fredag) ska vi på kalas hos Norah.

Norra Västerbotten den 17 april 1958.