Swensbylijda
I dag, hotfulla regnmoln som drog bort ju närmare vi närmade oss målet: SWENSBYLIJDA i Svensbyn.
Med på färden - förutom upptäcksresande Roger L. och hans charmanta hustru Bettan - var även Andreas, Jennie, Norah och Malte. Inte mycket folk, men oerhört lagomt ändå. Grisar, kossor och kannibaler... förlåt, skall vara kaniner, hälsade oss välkomna på en rundtur. Efter kreatursbesöket, så blev det kaffe i det gröna. Ju mera kaffe vi drack, desto blåare blev himlen. Om detta har något samband, kaffe-blå himmel, låter jag vara osagt. Men ni kan ju själva testa detta, vid nästa regnoväder. Drick kaffe!
En man och hans fruar. Tuppen Agaton på söndagsprommis med
Hulda och Hilda. Agatons röst hördes vida omkring: - Hörrni flickor, nu
får ni för sjuttsingen bestämma er, åt vicket håll vi ska gå. Så här får
ni inte hålla på...
Kvarnen i en annan vinkel.
Med sitt utsökta möblemang, av soffa, pelarbord, lampor och framförallt:
Radiogrammofonen, som i mina ögon verkade nylevererad från radioaffären.
Men så var icke fallet. Om jag minns rätt, så var tillverkningsåret 1956.
Precis i min smak. Och ett tack till Britt Fäldt för den intressanta informationen.
---------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Sandiga fötter
"Sandiga-Norah-fötter"
-----------------------------------------------Foto: ROGER LINDQVIST---------------------
Olle & Linnéa
Två bilder som jag lånat av kusinen Nonne Isbro. Bilderna föreställer hennes mor och far, Olle och Linnéa Dagbro. Linnéa var min mors syster, alltså min moster, som vi brukade besöka i stort sett varje sommar under 60- 70-talet. I bland åkte vi till Gällivare, när vi inte gjorde det, så kom Olle och Linnéa till Hortlax. Nonnes syster heter Åsa, som liksom Nonne också är min kusin.
Linnéa Dagbro, född Lundgren, min moster. Bilden togs vid systern Elly
Nilssons bröllop, 1956.
Linnéas man Olle med dottern Åsa.
-----------------------------------------------------------------------------------
Bilder: My Nonne Isbro.
Bilder: My Nonne Isbro.
Kyrkmarknad - utan kamera...
I dag besökte vi den årliga kyrkmarknaden i Öjebyn. För vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte. Men så mycket vet jag, att när marknaden återföddes i början av 70-talet, brukade jag följa med mina föräldrar dit. När jag kom med i kommunala musikskolan, så brukade vi marschera där i våra röda uniformer. Vi spelade, vi marscherade och trivdes. Vi gjorde även ett besök igår också. Då lovade Elisabeth sig själv, att hon inte skulle dit ännu en gång. Men oj, vad hon ljög, hon promenerade runt på marknadsplatsen i dag också. Vi passade även på att hälsa på hos Jennies föräldrar, Tage och Monica, som har sin kyrkstuga där. Där mötte vi både Norah och Malte, samt Jennies morföräldar, Ivan och Ingegerd, samt Jennies morbror Kent med hustrun Kerstin. På ort och ställe var också Jennies syster Jessica, m. fl. En kaffekopp och en liten dammsugare slank ner, som passade som hand i handsken. En trevlig stund tillsammans tyckte både Bettan och jag.
Några bilder finns inte i min kamera, min kära hustru tyckte att jag för en gång skull, kunde lämna mitt lilla skötebarn i bilen. Men oj, så ensam stackars kameran måste ha känt sig, så långt borta ifrån sin husse Roger. Jag kände mig också ensam utan min fotograferingsapparatur, det var liksom nåt som fattades. När vi kom tillbaka till bilen, kramade jag och kameran om varandra, mycket ömt och hjärtligt i flera minuter, tills Elisabeth sa: - Nää, nu får det sannerligen räcka! Eftersom inga bilder blev tagna (Bettans fel) så blir min illustration till detta inlägg, ett foto av min mor och far från ett marknadsbesök sommaren 1971. Jag vill be att få påpeka, att även då, var det jag som svarade för bildtagningen.
John och Maj-Gerd Lindqvist, Öjeby kyrkmarknad 1971.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett hus berättar...
Det var året 1894 som den gamla stugan på tomten kom till. Den röda stugan blev så småningom mitt föräldrahem. Min mor och far köpte huset 1957, och efter diverse reparationer så flyttade hela familjen Lindqvist in i fastigheten, strax efter att jag kommit till världen. Det var i och omkring detta röda hus med sina vita knutar, som jag nötte mina barndomsskor. Den 1 september 1982, tog vi över huset efter att mina föräldrar flyttade in i en lägenhet i Öjebyn. Då var det alltså dags för en ny generation att ta huset i besittning. Våren 1987 byggde vi nytt på samma tomt, och det gamla huset blev plötsligt öde och tomt. Året därpå slöts cirkeln då mina föräldrar återigen blev Hortlaxbor. Sommaren 1990 flyttade de in i en lägenhet. Efter deras flytt, turades sönerna om att bo i huset, när de blev större alltså. I dag är fastigheten obebodd, men tjänar ändå sitt speciella syfte, och har så gjort under lång tid. Och dess livslängd kommer förhoppningsvis att förlängas, nu då Daniel börjat att repa upp det så smått.
Danne...
Troligtvis var det min pappa, som hösten 1957 gjorde detta.
släkting till oss i barnsäng, 1920. Hon blev endast 28 år.
brukade min pappa ligga där. Och när det regnade, brukade han vila där,
om tillfälle gavs. Han tyckte också om ljudet av regn som slog mot plåttaket.
------------------------------------------------------------------
Museibesök
Åk E4:an fram till skylten: JÄVRE FISKECAMPING". Vik in på den rätt långa skogsvägen, när du är framme, putsa dina eventuella glasögon, ta din plånbok med, öppna bildörren och gå in i entrén. Därinne väntar en trevlig stund - om man nu som jag gillar gamla saker.
Och mycket, mycket mer...
-----------Foto: Roger Lindqvist------------------------------------
Krossa Jantelagen...
Altanbyggar´n
Altanbygget är nära nog komplett, fastän väntar lite "småpyssel", sådant som hör till, med andra ord. Onsdagkväll drack vi premiär-kaffe vid det nyinköpta bordet, på Robert, Jannice och Max´ fina altan. Max var rätt så osynlig, han hade så mycket spring i benen, att vi alla blev smått avundsjuka, av den energi han alstrar. Hoppas det smittar på oss övriga...
Vid bordet: Ove, Jannicke (skymd), Daniel, Robert och Elisabeth.
--------------------------------------------------------------------------
Den gamla staden, Öjebyn
Avtryck
I dag lämnar du dina avtryck.
I morgon kanske du måste
stå till svars för dem.
Roger Lindqvist.
Evig trohet
Så skar de sina namn i barken, och lovade varandra evig trohet.
------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Bedövande tystnad
När alla ord blivt sagda,
återstår endast,
den bedövande tystnaden.
Roger Lindqvist.
Språkförbistring
Vi talar samma språk,
men ändå inte.
Roger Lindqvist.
Midsommar 2013
Midsommarafton skildrat i några bilder:
På vägen förbi Andreas, Jennies, Norahs och Maltes hus, kunde
jag inte låta bli att föreviga detta fyrverkeri av färger.
Likaså deras blommor. Av bilden framgår även, att det förutom undertecknad,
också fanns andra sorts gäster som uppskattade blomsterfägringen.
Fotograf se ovan.
SVEN-INGVARS
Bland de första dansorkerar som började kallas dansband, var värmländska Sven-Ingvars, hemmahörande i Slottsbron, Grums kommun, och Cool Candys från Lidköping.
Max´ "mysse"...
Busungen Emil i Lönneberga hade ju sin mysse och bysse. Max har nog ingen bysse, men däremot en mysse, som han är väldigt mån om. Mysse är alltså mössa, om nu nån missat detta. Max föredrar att kalla den för keps, som han nästan för jämnan har på sig, eller i sin absoluta närhet. Så här såg det ut häromdagen, när Max tillbringade några kvällstimmar hos oss.
Den sovande Max med sin kära keps vid sin sida.
------------------------------------------------------------------------
Bild: Farfarfoto AB.
Piteå stadshotell.
Piteå
Kanalen, Piteå.
Sommarhälsningar...
Skriet & Sam-Sam
- Jag å Skriet har det ganska bra hos Rogge å Bettan, säger Sam-Sam
med en liten glimt i ögonvrån.
---------------------------------------------------------------
Midsommarkassen
Glad Midsommar!
Midsommardansen - Anders Zorn.
Kyrkan på höjden
Hortlax kyrka.
ALICE BABS: Frisk i munnen
Norah och den blå sommarhimlen...
I dag åkte vi till södra hamn för att åka rutschbana. Det var Norah som så gärna ville leka en stund. Innan lektiden var över, så tog sig även farfar Roger en tur. Och bums så var jag sju år igen...
Häromdagen ville Norah visa hur hon gjorde en kullerbytta. Det var då som jag ställde mig upp, och med ett leende förkunnade jag, att farfar också minsann kunde göra kullriga byttor. Fast farfar glömde en viktig och väsentlig sak: det var över 40 år sedan han tumlade runt, på sitt huvud å rygg. Ju närmare kullerbyttan jag kom, desto mer blev jag varse om att det hela inte var riktigt genomtänkt. Så för att inte tappa hakan inför Norah, var jag i alla fall nödd och tvungen att liksom göra ett försök. Men så fort jag fick närkontakt av den tredje graden med marken, så avslutade jag detta på ett elegant sätt. Resultatet blev: ingen kullerbytta. Den 55-åriga kroppen kändes inte inställd på yviga kullerbyttor - den här gången.
Igårkväll, innan Norah skulle sova, kom vi överens om en sak: Rutschbana
i södra hamn tisdagförmiddag.
Väl framme vid södra hamn, så lyste solen, fast det syntes några
orosmoln i luften...
Norah ville så gärna ha en rutschbanekompanjon. Å valet föll på mig...
Så där satt jag, med mina nya randiga sockar och tänkte hur skall detta sluta...
Eftersom kullerbyttorna slutade i fiasko, var jag liksom tvungen att klara åkningen
till ett hundra procent... tja, åtminstone 67 procent... eller... sju...
Norah rusade uppför trapporna med ett nytt personligt rekord.
Farfar, han satte inget som helst rekord överhuvudtaget. Han var enbart
glad att komma upp överhuvudtaget.
Norah hittade andra lustigheter att förtjusas över...
Jag kom att tänka på filmen Titanic när Norah stod däruppe...
Efter fotograferingen, rutschbaneåkningen åkte vi och tog en lunch på stan.
Undrar när vi skall åka rutschbana nästa gång jag och Norah? Jag kan
knappt bärga mig.
--------------------------------------Foto: Roger Lindqvist-------------------------------------
Farbror Melker, varför badar du alltid med kläderna på?
Ett av de allra första programmen i Saltkråkan, såg jag hemma hos min farbror Johns bror Harry Risberg bosatt på Norrmalm i Piteå. John Risberg, som var skomakare i Hortlax, var gift med min pappas syster Emmy Risberg f. Lindqvist. Och innan John skaffade körkort, brukade mina föräldrar skjutsa dem lite hit å lite dit å lite överallt. En gång bar färden av mot Piteå och Norrmalm. Där hemma i Harrys vardagsrum, satt jag på en soffa när Tjorven, Melker, Nisse och Märta Grankvist, Malin och Båtsman m. fl. gästade de svenska hemmen i tidigt 60-tal. Vid 55-årsålder blir jag än idag nära på salig, när Tjorven visar upp sig i televisionen. Men min absoluta favorit var utan förbehåll, Melker Melkersson. Vem minns inte hans kamp mot getingarna hemma vid Snickargården. Och precis som Tjorven brukade fråga, frågar även jag: Farbror Melker, varför badar du alltid med kläderna på?
Alice Babs - Frisk i munnen...
The Shadows
KJELL-BERTILS / Sporthallen, Öjebyn.
Kyrkogårdsvandring...
Medan regnet vräker ner utanför vårt fönster, sätter jag mig vid min farfars skrivbord, och den dator som där står uppställd. Hungern är stillad, detta genom två rejäla pitepaltar på min tallrik, som hustrun åstadkommit i dag. I paltgrytan simmade även några andra exemplar, av "Paltus Piteus". Det latinska ordet för pitepalt som jag själv uppfunnit. Kunde Linné så kan väl också jag. I dag har pysslandet mest bestått i att rensa bort allt det ogräs, som naturen behagat skänka oss dödliga. Detta hemma hos sonen Daniel. Mitt i ogräsbekämpningen, bjöd Selma på en smått yster dans, när hon lekte med en infångad råtta. Min mamma lärde mig att man skall icke leka med maten, något som vi måste lära Selma vad det lider. Hennes sambo, katten Pelle, låg mest och njöt i det gröna gräset hemma på gårdsplanen. Norah kom också på besök med sin cykel och nya fina hjälm.
På ICA-butiken mötte vi Gerd, som skulle göra ett besök på kyrkogården med ett par nyinköpta blomster. Jag lovade hänga på. När vi satt blommorna i jorden, gick vi en rundvandring på "körrgår´n". Ett tecken på att man åldrats, är när man börjat nicka igenkännande åt de namn som finns på gravstenarna. Naturligtvis besökte vi de gravvårdar där våra släktingar vilar. Dock inte alla - men nästan.
Norah har bokat in en övernattning hos oss. Detta från och med klockan 17:15 t.o.m. klockan cirka 11:30-12:00 i morgon. Hotellövernattningen är gratis.
Medan de ståtliga hortlaxfurorna blickade ner...
... sattes fräscha sommarblommor på pappas grav.
Elma o Sven, pappas brorsa och hans fru.
Min farmors bror och hans hustru...
Min mormor Bedas syster och hennes make och dotter.
Mina morföräldrar, Sanfrid och hans Beda Karolina.
Min mormors bror (Karl) hans hustru och son.
Min morfars styvfar...
Min morfars mor.
T.v. min farfars syster gift med t.h. min farmors bror.
Fars grav.
Så till sist: "Paltus Piteus".
----------------------------------------------------
Foto: Rogerus Lindqvistus (Roger Lindqvist).
Nåå, vad väntar vi på?
Foto: Roger "Jordgubben" Lindqvist.
Ditt låsta hjärta...
Öppna ditt låsta igenrostade hjärta.
Det skulle du må så mycket bättre av.
Livet är kort, alltför kort att vandra,
så vad väntar du på?
---------------------------------------------------
Text & foto: Roger Lindqvist.
Altanbyggar´n
Altanbygget skrider framåt med goda resultat. Här är några nytagna bilder av Robert och Jannices altan-projekt sommaren anno 2013. Icke att förglömma Max - konsult och alltiallo.
Fortsättning följer...
-----------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Till herr & fru tjuv...
Att få sitt hem länsat är väl en mardröm för oss alla. Vetskapen om att obehöriga snokat runt bland det mest privata, skulle åtminstone göra mig vansinnig. Tyvärr så händer sådana tråkiga saker nästan för jämnan. Sommaren är dock en högsäsong för dessa udda parasiter, som "gästar" semestertomma hus- och lägenheter. Så ett litet meddelande till herr och fru tjuv: Mitt är absolut inte ditt!
--------------------------------------------------------------
Bild: www.kalleanka.se
Tingsholmen
Foto: Roger Lindqvist.
Den som väntar...
Den som väntar på historiska tillbakablickar, i form av gamla tidningsreportage m.m. lugn det kommer. Scannern har inte varit i bruk på åtskilliga veckor, därav detta. Scannern har haft en välbehövlig semester, efter allt jobb och slit den har fått utstå genom åren. Även en scanner har behov av rekreation.
Roger.
Släpp inte taget
Ingenting kan någonsin bli som förut,
men släpp inte taget,
Håll ut!
Roger Lindqvist.
Max & farfar
Max & Roger.
Hjärtat
Det friska, hela hjärtat...
Det brustna, ömmande hjärtat...
Det tomma, innehållslösa hjärtat...
--------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Norah & Malte
Växtkraft
Foto: Roger Lindqvist.
WANTED BY THE FBI
Nationaldag!
Öjeby kyrkstad
Allra först, uppladdning på Hanséns i Öjebyn.
Utanför fönstret ses en välbekant herre, statyn "Arbetaren", som en gång
hade sin plats vid Piteå stads Rådhus.
Här står de på rad, kyrkstugorna i Öjebyn.
Jag älskar dessa dörrar.
Ännu en dörr att tycka om.
En dörr till.
Även ett fönster som nötts av tidens tand kan vara himmelskt vackert.
Undrar vem som snickrade denna?
De ser rätt stolta och högdragna ut där de står, med all rätt.
De robusta timrade väggarna ger liv åt hela byggnaden.
Jag och kameran på historisk mark.
Öjebyns medeltida kyrka från 1500-talet.
Hit har folk vallfärdat genom århundraden, även mina förfäder.
Spiran som syns lång väg, när man kommer efter gamla E4:an in mot Öjebyn.
Kyrkans klocktorn. Så en fråga: Vem lade den första grundstenen?
Den något bistre fotografen. Han är inte lika farlig som han ser ut.
Han är farligare.
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Norahs "springlopp"
Förra torsdagen sprang Max "Krumelurloppet". I dag var det Norahs tur att springa, i det hon kallade "Springloppet". Vädret tedde sig inte like strålande vackert som i torsdags. Den här dagen blåste det snålt, så pass att farfar Roger hade allvarliga tankar på att dra på sig sina varma långkalsonger. Även toppluvan fanns i hans tankar. Det blev varken det ena eller det andra. Nu vet jag precis hur det skulle kännas för en nudist i Antarktis. Kallt! Stackars alla isbjörnar som bor på platsen, hoppas nu inte att jag återföds i mitt nästa liv som isbjörn. Jag vill hellre födas som jazztrumslagare i New Orleans - om det nu går genomföra, förstås.
Bilderna från dagens "springlopp" kommer här:
Norah gör sig beredd tillsammans med sina kamrater.
I samlad trupp väntar deltagarna inför årets "Springlopp". Norah till höger
i vit keps och helröda kläder.
Lillebror Malte fungerade i dag som åskådare, men... vänta... han växer
så det knakar, snart springer även han också.
Än så länge ingen deltagare på upploppet...
Men så händer det saker - i rött Norah Lindqvist, Hortlax på väg in mot mål...
Norah som tävlar för Övremarkens IF spås en lysande framtid som sprinter...
Ännu ett perfekt genomfört lopp...
Så här glad var Norah efter att hon kommit i mål. Bra jobbat!
----------------------------------------------------------------------------------------
Planteringsdax...
I dag var det alltså dags att både sätta potatis och att plantera blommor. Dagen har bjudit på solsken och varma temperaturer. Klockan 16 åkte jag och hämtade Max på hans dagis. Efter maten åkte vi till Daniel för att sätta planteringsplanerna i verket. Allt gick bra, ända till Daniel dränkte sin far i iskallt vatten. Nåja, så farligt var det inte, men jag skall hämnas när han minst anar det.
Danne planterar...
...och planterar...
Såå tjusigt de skall bli!
Vid det gamla huset arbetar vattenspridaren för högtryck.
Vid köksfönstret tittar katterna nyfiket på, när vi planterar blommorna...
...strax utanför...
... nu är det väl ändå sommar?
Återigen ligger Max i badbaljan och mår som den prins han är.
På bron ligger madame Selma med en rött klösmärke på sin nos.
Kan det var Pelle? Ingen som vet. Men en sak vet vi. Selma kom
i går hem med en svart fet råtta som hon promenerade in i huset med.
Kan det vara råttan som med sina tänder satte ett avtryck på Selmas
näsa? Ingen som vet.
När vi så småningom åkte hemåt hade Daniel börjat med potatissättningen. Hur skörden blir, får vi invänta än någon månad. Men när knölarna så småningom växt till sig, är jag (rädd) att det utmynnar i en surströmmingsfest. Den som lever får se.
----------------------------------------------------------------------
Fotografen i kaffetermosen
Mannen som opererat fast sin kamera i nyllet heter Roger. Här ses han i locket
på en kaffetermos.
--------------------------------------------------------------------
Altanbyggar´n
Det går framåt med besked för herr altanbyggar´n Robert. Svärfar Ove har också varit med och gett goda råd. Nu ser vi fram emot den stora pampiga invigningen, då Norrbottens landshövding klipper bandet. Jag skulle klippa var det tänkt men mitt arvode på 5.000 kronor föll inte i god jord, så hövdingen tar hand om det istället. Han får ett fika så är han nöjd.
Robert verkar mer än nöjd över sin skapelse. Svärfar Ove har också lagt en
hjälpande hand vid konstruktionen.
Nåt som fattas?
Jo, kanske!
Mera bräder att kapa.
Under tiden Robert kapade sina bräder, lekte kusinerna Norah och Max
med cyklarna. /Ovanstående bilder togs igår lördag den 1 juni.
Idag söndag har jag också hälsat på vid altanen. Där mötte jag katten Flisan,
som gick en inspektionsrunda.
Tjohooo, Rogge. Välkommen. Jag håller som bäst på att pinka in mitt revir.
Lova att INTE säga nåt till Robban och Jannice. Lovar du? Klart jag lovar, Flisan.
Men måste du pinka in ditt revir? Klart jag måste. Det är så mycket nya
obekanta dofter i de här bräderna. Så en stackars katt som jag bli ju alldeles
yr och vimmelkantig. Här ska pinkas!!!!!
Pinkat, inte pinkat, pinkat, inte pinkat, pinkat, inte pinkat - puuuu...
detta tar ju hela natten, Roger...
Snart mycket snart är altanen fullbordad.
-------------Altan - katt - och barnbarnsfotograf: Roger Lindqvist.
Myran som trodde sig vara en humla
Myran Esmeralda trodde en dag att hon var en humla.
Hon klättrade uppåt, och började försiktigt mumla:
I dag är skall jag flyga, från blomma till blomma,
suga mitt nektar - jag får ingen bomma.
Sedan skall jag bjuda de mina på kalas,
Jo, jag vet precis hur en slipsten skall dras.
----------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist text & foto.
Loppisfynd!
I går vandrade jag i Badhusparken i ett strålande solsken. Min skarpa örnblick hittade så småningom ett album med bokmärken. I albumet - från 1954 - fanns även en hel del filmstjärnebilder, alla hade en och samma person på bilderna: Tony Curtis. Här kommer en litet utdrag ur albumet:
Och mycket mera...
----------------------------------------------------------------------------
Möte mellan generationer
Två förtjusande damer i soffan. Fr. v. Norah Maria Lindqvist f. 2008.
T. h. Maj-Gerd Karolina Lindqvist f. Lundgren 1929. Maj-Gerd föddes hemma
i kökssoffan i Blåsmark, den 14 maj, Norah föddes i Sunderby sjukhus den 28 juli.
Två damer, med en åldersskillnad på nära 80 år. I dag möttes de två, ännu en gång.
Gammelfarmor och barnbarnsbarnet.
-------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Tänkvärda ord/Dikter
Sluta aldrig arbeta för det goda,
i samma stund du ger upp,
tar det onda över.
Roger Lindqvist.
