Handla i Älvsbyn / 1954
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 13 mars 1954
Vistträsk - byn där ingen tid går förlorad
1974 fyllde Älvsbyn 100 år. Detta uppmärksammades i en serie artiklar i Piteå-Tidningen. I en av dessa tidningsreportage sattes fokus på byn Vistträsk.
Dick Öhman och Gunnar Marklund, två Vistträskbor som tror på byn
och som hoppas att kommunen omgående planerar erforderliga små-
hustomter.
För fem år sedan var tongångarna minst sagt dystra i Vistträsk. Utflyttningen, som främst utgjordes av barnfamiljer, såg ut att ta död på det lilla samhället. Ett samhälle där man faktiskt hade riktigt bra service men dock låg två mil utanför centralorten Älvsbyn, en sträcka som då ansågs för lång.
I dag sjuder det åter liv i Vistträsk. Ödegårdarna har åter befolkats och nya hus växer med jämna mellanrum upp. Nu är det till och med tal om att bygga ut skolan och de butiker som finns börjar inte räcka till längre. Man behöver kanske inte påpeka att alla i Vistträsk känner tillförsikt inför framtiden.
Piteå-Tidningen hade tillfälle träffa en del ur Vistträsks befolkning för ett allmänt resonemang kring deras by - det som varit och det man hoppades av framtiden. Inledningsvis lämnade ortsborna en förteckning över de serviceanläggningar man förfogar över i dag. Den listan ser ut på följande sätt: Kommunal tvättinrättning, två livsmedelsbutiker, två bilverkstäder och två bensinstationer, dam- och herrfrisering, café/bageri, vävstuga, post, smedja och snickeriverkstad som både är fina serviceorgan för den som ska bygga, taxi och bilaffär, skola som planeras bli utbyggd med 420 kvadratmeter och rymma bespisning, slöjd, gymnastikhall/samlingssal, bibliotek, omklädning och dusch. I Vistträsk finns vidare två frikyrkor. Man har en idrottsanläggning i toppklass, en hockeybana byggs liksom tennisbana.
Så länge det finns jobb inpå knutarna stannar ungdomen
kvar och så länge man har chans försöker man pendla
till och från arbetsplatsen. Här Ola Berglund under vår
diskussionsstund i caféet.
PLUS FEM
Skolan i byn, som nu alltså byggs ut, har under en lång följd av år fått vidkännas minskningar av antalet elever, men i år har det vänt.
- Glädjande nog har vi kunnat skriva in fem elever fler än i fjol, säger folkskollärare Dick Öhman. Det hänger samman med att samhället tillförts sju nya familjer och fler kommer. Just nu är det åtta enskilda som fått bygglov här, men ännu inte börjat bygga.
- Dessutom, säger Vistträskborna, har vi nu fått besked om att gatorna ska rustas upp samt att ett nytt bostadsområde ska iordningställas. Dels finns ett mindre område vid BP med plats för nio hus och dels det stora, och sedan länge planerade, området längs genomfartsgatan med plats för mellan 40 och 50 tomter.
ATTRAKTIVT
- Det stora området är absolut det attraktivaste och intresserade husbyggare visar därför det största intresset för den marken, som allmänt kallas "Karl-Olles". Det området lär ska börja röjas under vintern och våra förhoppningar är givetvis att kommunen mycket snart börjar projektera området. Vistträsk har liksom en del andra byar bildat en förening över partigränserna för att tillvarata byns intressen.
FÅR STÖD
- Den som bygger här får av bygdeföreningen 750 kronor i kontanter, fem dagsverken vid bygget, gödslad matjord av bönder och gratis fiske i tre år i Vistträsket, säger en representant för föreningen.
- Man kan väl helt enkelt säga som så att vi försöker hjlpa till där det behövs utan att räkna så hårt på tiden, säger en annan. Dessutom brukar byns kvinnor passa upp med kaffe och annat gott under byggtiden.
Lave Berglund, målare, en av de intressanta människor i Vistträsk,
där alla lika envetet går in för att hjälpa till så att samhället ska växa.
Få mindre samhällen har kvar sina bagerier, men i Vistträsk lever
det under ledning av Tora och Lennart Nilsson.
ATTRAKTIVT
Vistträskområdet är också ett mycket attraktivt fritidsområde med minst ett 50-tal fritidshus runt de många sjöarna.
- Sommargästerna har väl gjort sitt till att man lyckats hålla butiken vid liv under de magra åren, säger ICA-handlaren Levi Wikström. Jämfört med vintermånaderna är omsättningen under sommarperioden minst fördubblad.
- Men den ökning av befolkningen som nu sker medför att man måste börja tänka på utbyggnadsplaner. Önskemålen inför framtiden då?
- Ja, säger byborna, det är ju i första hand att få behålla den service vi har i dag och som vi anser är tillfyllest och dessutom hoppas vi att ännu fler människor ska söka sig hit. Vi bor dock bara två mil från Älvsbyn, vilket är ett alldeles lämpligt pendlingsavstånd.
- Vi har nu inga förhoppningar att få en industri hit, men visst vore det en fördel om vi hade en mindre industri där kvinnorna kunde få anställning. I övrigt klarar vi oss gott med de arbetstillfällen som bjuds i Älvsbyn.
- Visst märker man befolkningsökningen, säger handlaren Levi
Wikström. Det blir mer och mer folk i butiken och snart blir det väl
dags att bygga ut.
- Toppen, säger Ulla Bergman om Vistträsk, där hon
driver frisering.
Servicen är det minsann inte något fel på i Vistträsk, anser byborna.
Där finns bl a två matvarubutiker, café/bageri, tvätt, post, skola m m.
Bensin- och servicestationer finns det två av i byn.
I caféets serveringslokaler fick Piteå-Tidningen en pratstund med en
del Vistträskbor. Fr v syns Ulla Bergman, Dick Öhman, Ola Berglund,
Gerd Synnergård, Per Westerstrand, Bo Öhman, Lave Berglund, Ann-
Mari Eman och Marianne Sjögren.
INGA FRITIDSPROBLEM
Nämnas kan också att Vistträsks nära 200 familjer är kända för en mycket aktiv föreningsverksamhet. Störst i dag är bygdeföreningen med sina 120 medlemmar. Därutöver finns frikyrkorna, husmodersföreningen, IOGT, Unga Örnar och en del annat.
Ännu har man ju heller aldrig hört en Vistträskbo ha fritidsproblem.
- Nej, nog sätter vi sprätt på fritiden här alltid, säger man glatt. Det här är en aktiv bygd där vi tar väl vara på tiden. Men så har vi ju också beslutat att bygden ska överleva och åter börja blomstra.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 26 september 1974
Dick Öhman och Gunnar Marklund, två Vistträskbor som tror på byn
och som hoppas att kommunen omgående planerar erforderliga små-
hustomter.
För fem år sedan var tongångarna minst sagt dystra i Vistträsk. Utflyttningen, som främst utgjordes av barnfamiljer, såg ut att ta död på det lilla samhället. Ett samhälle där man faktiskt hade riktigt bra service men dock låg två mil utanför centralorten Älvsbyn, en sträcka som då ansågs för lång.
I dag sjuder det åter liv i Vistträsk. Ödegårdarna har åter befolkats och nya hus växer med jämna mellanrum upp. Nu är det till och med tal om att bygga ut skolan och de butiker som finns börjar inte räcka till längre. Man behöver kanske inte påpeka att alla i Vistträsk känner tillförsikt inför framtiden.
Piteå-Tidningen hade tillfälle träffa en del ur Vistträsks befolkning för ett allmänt resonemang kring deras by - det som varit och det man hoppades av framtiden. Inledningsvis lämnade ortsborna en förteckning över de serviceanläggningar man förfogar över i dag. Den listan ser ut på följande sätt: Kommunal tvättinrättning, två livsmedelsbutiker, två bilverkstäder och två bensinstationer, dam- och herrfrisering, café/bageri, vävstuga, post, smedja och snickeriverkstad som både är fina serviceorgan för den som ska bygga, taxi och bilaffär, skola som planeras bli utbyggd med 420 kvadratmeter och rymma bespisning, slöjd, gymnastikhall/samlingssal, bibliotek, omklädning och dusch. I Vistträsk finns vidare två frikyrkor. Man har en idrottsanläggning i toppklass, en hockeybana byggs liksom tennisbana.
Så länge det finns jobb inpå knutarna stannar ungdomen
kvar och så länge man har chans försöker man pendla
till och från arbetsplatsen. Här Ola Berglund under vår
diskussionsstund i caféet.
PLUS FEM
Skolan i byn, som nu alltså byggs ut, har under en lång följd av år fått vidkännas minskningar av antalet elever, men i år har det vänt.
- Glädjande nog har vi kunnat skriva in fem elever fler än i fjol, säger folkskollärare Dick Öhman. Det hänger samman med att samhället tillförts sju nya familjer och fler kommer. Just nu är det åtta enskilda som fått bygglov här, men ännu inte börjat bygga.
- Dessutom, säger Vistträskborna, har vi nu fått besked om att gatorna ska rustas upp samt att ett nytt bostadsområde ska iordningställas. Dels finns ett mindre område vid BP med plats för nio hus och dels det stora, och sedan länge planerade, området längs genomfartsgatan med plats för mellan 40 och 50 tomter.
ATTRAKTIVT
- Det stora området är absolut det attraktivaste och intresserade husbyggare visar därför det största intresset för den marken, som allmänt kallas "Karl-Olles". Det området lär ska börja röjas under vintern och våra förhoppningar är givetvis att kommunen mycket snart börjar projektera området. Vistträsk har liksom en del andra byar bildat en förening över partigränserna för att tillvarata byns intressen.
FÅR STÖD
- Den som bygger här får av bygdeföreningen 750 kronor i kontanter, fem dagsverken vid bygget, gödslad matjord av bönder och gratis fiske i tre år i Vistträsket, säger en representant för föreningen.
- Man kan väl helt enkelt säga som så att vi försöker hjlpa till där det behövs utan att räkna så hårt på tiden, säger en annan. Dessutom brukar byns kvinnor passa upp med kaffe och annat gott under byggtiden.
Lave Berglund, målare, en av de intressanta människor i Vistträsk,
där alla lika envetet går in för att hjälpa till så att samhället ska växa.
Få mindre samhällen har kvar sina bagerier, men i Vistträsk lever
det under ledning av Tora och Lennart Nilsson.
ATTRAKTIVT
Vistträskområdet är också ett mycket attraktivt fritidsområde med minst ett 50-tal fritidshus runt de många sjöarna.
- Sommargästerna har väl gjort sitt till att man lyckats hålla butiken vid liv under de magra åren, säger ICA-handlaren Levi Wikström. Jämfört med vintermånaderna är omsättningen under sommarperioden minst fördubblad.
- Men den ökning av befolkningen som nu sker medför att man måste börja tänka på utbyggnadsplaner. Önskemålen inför framtiden då?
- Ja, säger byborna, det är ju i första hand att få behålla den service vi har i dag och som vi anser är tillfyllest och dessutom hoppas vi att ännu fler människor ska söka sig hit. Vi bor dock bara två mil från Älvsbyn, vilket är ett alldeles lämpligt pendlingsavstånd.
- Vi har nu inga förhoppningar att få en industri hit, men visst vore det en fördel om vi hade en mindre industri där kvinnorna kunde få anställning. I övrigt klarar vi oss gott med de arbetstillfällen som bjuds i Älvsbyn.
- Visst märker man befolkningsökningen, säger handlaren Levi
Wikström. Det blir mer och mer folk i butiken och snart blir det väl
dags att bygga ut.
- Toppen, säger Ulla Bergman om Vistträsk, där hon
driver frisering.
Servicen är det minsann inte något fel på i Vistträsk, anser byborna.
Där finns bl a två matvarubutiker, café/bageri, tvätt, post, skola m m.
Bensin- och servicestationer finns det två av i byn.
I caféets serveringslokaler fick Piteå-Tidningen en pratstund med en
del Vistträskbor. Fr v syns Ulla Bergman, Dick Öhman, Ola Berglund,
Gerd Synnergård, Per Westerstrand, Bo Öhman, Lave Berglund, Ann-
Mari Eman och Marianne Sjögren.
INGA FRITIDSPROBLEM
Nämnas kan också att Vistträsks nära 200 familjer är kända för en mycket aktiv föreningsverksamhet. Störst i dag är bygdeföreningen med sina 120 medlemmar. Därutöver finns frikyrkorna, husmodersföreningen, IOGT, Unga Örnar och en del annat.
Ännu har man ju heller aldrig hört en Vistträskbo ha fritidsproblem.
- Nej, nog sätter vi sprätt på fritiden här alltid, säger man glatt. Det här är en aktiv bygd där vi tar väl vara på tiden. Men så har vi ju också beslutat att bygden ska överleva och åter börja blomstra.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 26 september 1974
Forsränning i Älvsbyn / 1955
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 26 augusti 1955
Parkkvällsorkester: THE TRAMPS!
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 22 juni 1966
THE TRAMPS från Piteå. Parkkvällsorkester midsommarafton 1966
i Nyfors, Älvsbyn. Grabbarna i bandet spelade också upp till dans i
den lövade logen samma afton.
Bandmedlemmar:
¤ CHRISTER NORBERG: Kompgitarr
¤ LASSE ERIKSSON: Bas
¤ HANS LUNDBERG: Trummor
¤ ERLING DAHLBERG: Sologitarr
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Från Älvsbyns horisont - 1956
Bakom signaturen "Quist" gömde sig John Öquist, journalist på Piteå-Tidningens lokalredaktion i Älvsbyn. John Öquists signatur dök upp i vår lokaltidning med jämna mellanrum. Hans journalistiska uppgift var att täcka in allt av värde som förekom inom Älvsbyns gränser. Artikeln som här publiceras, har även den författats av John Öquists penna. Inget var tydligen honom främmande, vare sig det gällde ett s k hemmareportage hos Anders Norén i Muskus, eller ett sportreferat om skidintressrade 14-åriga Gunilla Kjell från Älvsbyn.
ÄLVSBYN: Det är första gången, oss veterligt, som en älvsbybo av det yngre gardet kommit med i ett större idrottssammanhang, men så går också idrottsintresserade och gläds åt att 14-åringen Gunilla Kjell blivi en av de ungdomar som uttagits till skidkursen i de österrikiska alperna. Den lilla duktiga slalom- och störtloppsåkerskan kommer säkert att åtföljas av välgångsönskningar när hon anträder färden till Österrike.
LOVANDE SLALOMTÖS
Medel till denna resa har satsats av en rad stora sportfirmor i landet och av en av dessa - Edsbyns skidfabrik - har Gunilla i gåva erhållit en komplett skidutrustning värd 240 kronor. I det sammanhanget bör en eloge ges innehavaren Alf Wikström i Älvsbyn, som energiskt medverkat till att denna donation av skidfabriken kom till stånd. Vi tror att man denna gång satsat på ett av de mest lovande slalomämnen som Norrbotten för i dag kan uppvisa på spinnsidan.
SKYTTEFRÅGAN IGEN
Vi tillät oss förra gången efterfråga hur det är ställt med skyttarna inom Älvsbyn och Korsträsk. En tidigare stor livaktighet har förbytts i en minskad verksamhet, som också resulterat i ett försämrat skjutresultat. På sista tiden har endast ett par älvsbyskyttar märkts på topplats, och en av dem är Tage Pettersson. Han har också en hel del att säga kring skyttet i Älvsbyn.
DÅLIGA BANFÖRHÅLLANDEN
Nu sist var det väl rävjakten som skyttarna tog istället för att under rådande väderleksförhållanden fara till Vidsel, säger han. Den något minskade aktiviteten hör för övrigt ihop med andra besvärligheter, först och främst då avsaknaden av en god skjutbana. Vi har bara den provisoriska banan i grusgropen att tillgå och den är inte på långa vägar tillfredsställande. 1940 var vi inne i en vågdal, det blev lite bättre senare, men nu ser vi ut att åter hamna i en downperiod, där en ordinär nyrekrytering helt och hållet upphört.
Älvsbyn 1945. "Norrbottens Pärla".
HUR FÅ EN LÖSNING?
Det är rätt länge sedan älvsbyskyttarna hade klart med en ny skjutbana, platsen var utsedd, men markfrågan kunde dock inte lösas. Vissa försök har gjorts men alla gånger har man, för att kunna få fram en med hänsyn till solen gynnsamn skjutriktning, kommit att hamna en 5-6 km utanför samhället. Det bör kunna finnas mark på närmare håll för en skjutbana, för även om vi lever i bilismens tidevarv, kan en så avlägsen skjutbana inte verka lockande för de aktiva. Sedan kommer ekonomiska besvärligheter trots en aldrig sinande offervilja bland de aktiva. Nu går väl skyttet i ide för vintern, men nog vore det önskvärt att skjutbanefrågan kunde lösas inom en snar framtid.
ISHOCKEYBANAN ETT PROBLEM
De unga ishockeyspelarna i Älvsbyn har det inte alltför ljust för närvarande. Endast en match har man hunnit med för säsongen - borta i Arnemark - beroende på att man ännu inte har fått ordentlig is på den till Älvåkra flyttade banan. Endast halva banan har till dags dato fått åkbar is. På den andra hälften har man inte lyckats "krama" till ordentligt med snö för att få is på den. Natten mot måndag förde dock med sig årets andra stora snöfall, och nu bereder man sig på att sätta alla "klutar" till för att få is på banan. Det är tid på! Ungdomarna som flera kvällar varit ute och jobbat på banan känner sig åtskilligt missräknade med att man ännu inte fått åkträning.
Storgatan i Älvsbyn 1950.
DM-SPÅREN ÅKS UPP
ÄIF:s DM-spårkommité har vid det här laget fått den mängd snö man behöver för en första uppläggning av de många DM-banorna. Som bekant redan medan det var barmark, och nu har man att direkt ute i terrängen grundlägga spåren - liksom bygga upp dem från grunden - och på det sättet säkra sig fullt funktionsdugliga DM-banor. ÄIF:s skidpappa Konrad Johansson är nog beredd att sticka ut så fort möjligheter föreligger, och han får säkert med sig tillräckligt med medhjälpare för denna första spåruppläggning. Quist.
ssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 6 december 1956
Bilder: www.linneakarlssonshemsida.se / Foto: Ateljé Brännström & Jalars Foto.
ÄLVSBYN: Det är första gången, oss veterligt, som en älvsbybo av det yngre gardet kommit med i ett större idrottssammanhang, men så går också idrottsintresserade och gläds åt att 14-åringen Gunilla Kjell blivi en av de ungdomar som uttagits till skidkursen i de österrikiska alperna. Den lilla duktiga slalom- och störtloppsåkerskan kommer säkert att åtföljas av välgångsönskningar när hon anträder färden till Österrike.
LOVANDE SLALOMTÖS
Medel till denna resa har satsats av en rad stora sportfirmor i landet och av en av dessa - Edsbyns skidfabrik - har Gunilla i gåva erhållit en komplett skidutrustning värd 240 kronor. I det sammanhanget bör en eloge ges innehavaren Alf Wikström i Älvsbyn, som energiskt medverkat till att denna donation av skidfabriken kom till stånd. Vi tror att man denna gång satsat på ett av de mest lovande slalomämnen som Norrbotten för i dag kan uppvisa på spinnsidan.
SKYTTEFRÅGAN IGEN
Vi tillät oss förra gången efterfråga hur det är ställt med skyttarna inom Älvsbyn och Korsträsk. En tidigare stor livaktighet har förbytts i en minskad verksamhet, som också resulterat i ett försämrat skjutresultat. På sista tiden har endast ett par älvsbyskyttar märkts på topplats, och en av dem är Tage Pettersson. Han har också en hel del att säga kring skyttet i Älvsbyn.
DÅLIGA BANFÖRHÅLLANDEN
Nu sist var det väl rävjakten som skyttarna tog istället för att under rådande väderleksförhållanden fara till Vidsel, säger han. Den något minskade aktiviteten hör för övrigt ihop med andra besvärligheter, först och främst då avsaknaden av en god skjutbana. Vi har bara den provisoriska banan i grusgropen att tillgå och den är inte på långa vägar tillfredsställande. 1940 var vi inne i en vågdal, det blev lite bättre senare, men nu ser vi ut att åter hamna i en downperiod, där en ordinär nyrekrytering helt och hållet upphört.
Älvsbyn 1945. "Norrbottens Pärla".
HUR FÅ EN LÖSNING?
Det är rätt länge sedan älvsbyskyttarna hade klart med en ny skjutbana, platsen var utsedd, men markfrågan kunde dock inte lösas. Vissa försök har gjorts men alla gånger har man, för att kunna få fram en med hänsyn till solen gynnsamn skjutriktning, kommit att hamna en 5-6 km utanför samhället. Det bör kunna finnas mark på närmare håll för en skjutbana, för även om vi lever i bilismens tidevarv, kan en så avlägsen skjutbana inte verka lockande för de aktiva. Sedan kommer ekonomiska besvärligheter trots en aldrig sinande offervilja bland de aktiva. Nu går väl skyttet i ide för vintern, men nog vore det önskvärt att skjutbanefrågan kunde lösas inom en snar framtid.
ISHOCKEYBANAN ETT PROBLEM
De unga ishockeyspelarna i Älvsbyn har det inte alltför ljust för närvarande. Endast en match har man hunnit med för säsongen - borta i Arnemark - beroende på att man ännu inte har fått ordentlig is på den till Älvåkra flyttade banan. Endast halva banan har till dags dato fått åkbar is. På den andra hälften har man inte lyckats "krama" till ordentligt med snö för att få is på den. Natten mot måndag förde dock med sig årets andra stora snöfall, och nu bereder man sig på att sätta alla "klutar" till för att få is på banan. Det är tid på! Ungdomarna som flera kvällar varit ute och jobbat på banan känner sig åtskilligt missräknade med att man ännu inte fått åkträning.
Storgatan i Älvsbyn 1950.
DM-SPÅREN ÅKS UPP
ÄIF:s DM-spårkommité har vid det här laget fått den mängd snö man behöver för en första uppläggning av de många DM-banorna. Som bekant redan medan det var barmark, och nu har man att direkt ute i terrängen grundlägga spåren - liksom bygga upp dem från grunden - och på det sättet säkra sig fullt funktionsdugliga DM-banor. ÄIF:s skidpappa Konrad Johansson är nog beredd att sticka ut så fort möjligheter föreligger, och han får säkert med sig tillräckligt med medhjälpare för denna första spåruppläggning. Quist.
ssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 6 december 1956
Bilder: www.linneakarlssonshemsida.se / Foto: Ateljé Brännström & Jalars Foto.
Pianoaffär i Älvsbyn
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 29 mars 1956
Tunnbröd från Vistträsk
¤ Bagargänget som gör Vistträsks berömda tunnbröd. Fr. v. Doris
Nilsson, Viola Lundberg samt makarna Astrid och Ingvar Lundberg.
När Ingvar Lundberg i Lappurträsk 1972 byggde ut sitt tunnbrödsbageri kunde han, tillsammans med sin maka och två anställda, tredubbla produktionen. "Vistträsk tunnbröd" har fått ett mycket gott rykte som varande mört och gott. Avsättningen har säkrats inom den egna bygden, och dagens produktionskapacitet motsvarar gott och väl behovet under vintermånaderna. Men under turistsäsongen är efterfrågan betydligt större än vad som kan levereras. Turisterna har nämligen fått smak på det goda Vistträskbrödet och tar många paket med sig hem.
- Det var min fru Astrid och en kusin, Estrid Ståhl, som började denna matbrödsproduktion 1969 och fann att deras produkt började efterfrågas. När jag i maj 1970 slutade med att köra lastbil kom rörelsen igång på allvar, och det lilla utrymmet på 20 kvm började bli alldeles för trångt. Halvtannat år senare ändrades en garagedel för ändamålet, och tunnbrödsbageriet fick därmed en yta på 45 kvm. Det gav utrymme för en större degmaskin, ett kavlingsbord och en ny elektrisk ugn och därmed en betydligt utökad kapacitet.
Frånsett förkavling finns löpande-band-principen i arbetsprocessen. Förutom makarna arbetar två anställda bagerskor. Degen går genom en viktmaskin som skär till exakt lika stora bitar, som sedan förkavlas och går ut på bandet, genom kavlingsmaskinen till ugnen, skärs till och viks för paketering. Kapaciteten utgör 110 kg bröd per arbetsdag.
¤ Fru Astrid Lundberg svarar för paketeringen
och kommer här med en trave kartonger av ny-
bakat bröd.
¤ RECEPTET HEMLIGT
- Tillskärningsmaskinen är i hög grad arbetsbesparande, säger Lundberg. Den kan inställas på olika viktvolymer. För den här produktionen är den inställd på 290 gram för varje bröd, som går genom bandet. På Piteå-Tidningens fråga vilken hemlighet som ligger bakom tunnbrödet, och att det blir så mört och fint, säger Lundberg att det är det som är hemligheten med produktionen.
- Redan från början lyckades min fru och hennes hjälpreda att få fram dessa egenskaper i det bröd de provade fram, och det är samma recept som vi använder fortfarande, även om arbetsprocessen genom utbyggnaden av lokalerna mekaniserats. Receptet är av naturliga skäl något som man firman vill bevara för egen del.
¤ TURISTERNA "HAMSTRADE"
Turisterna har, särskilt påtagligt i somras, så att säga "slagit ner" på firmans produkt. De har försett sig med några extra kilon, när de återvänt till sina respektive hemorter. En liten belysande episod kan i det sammanhanget berättas. När några Amerikabekanta till Lundberg var på besök under den gångna sommaren gjorde de en utflykt i Europa på återresan. När de stannade i Österrike, fick de lite överraskande se hur en "turistfamilj" satt och knaprade på flamugnsbröd från en brödkartong med firmanamnet "Vistträsk tunnbröd". Den familjen var säkert inte ensam om att ha fört denna produkt ut på den europeiska kontinenten.
¤ När det förkavlade brödet går genom kavlingsmaskinen till ugnen
för gräddning hjälps Viola Lundberg och Doris Nilsson åt.
¤ UMEÅBOR BLAND BRÖDKÖPARNA
- Vi har mer och mer upplevt hur folk kommr uppifrån länet, Boden, Luleå och andra områden, för att köpa bröd, säger Ingvar Lundberg. Till och med från Umeå har vi haft besök. För oss som bakar ger det en känsla av tillfredsställelse att vår produkt fått ett så starkt gensvar.
Någon ytterligare utbyggnad av bageriet är inte aktuell, försäkrar ägaren. Bageriet är alldeles lämpligt stort för att ge en kontinuerlig verksamhet, låt vara att efterfrågan sommartid inte helt kan tillgodoses. Turistsäsongen i sig själv är alltför kort för att man i större skala kan satsa på den. En utbyggnad kan endast baseras på ett ökat avsättningsunderlag inom det egna leveransområdet.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 22 mars 1973.
Forum i Älvsbyn 10 år!
För det vokala sångliga inslaget svarade Gerd Sundström från handels-
skolan.
Forum 10 år! Det jubiléet firades med stora festligheter under den gångna helgen. På lördagskvällen gavs ett show-program från stora teaterscenen, med såväl lokala förmågor sp, gästartister, som vid detta jubileum representerades av trion Staffan Broms, Britt Damberg och Leppe Sundevall.
Efter inledningsmusik av Åke Jönssons orkester, hälsade medborgarhusföreningens ordförande Paul Johansson välkommen. Han erinrade om hur besvärligt det var medan lokalerna saknades och uppmanade festdeltagarna att ägna en tacksamhetens tanke till dem, framförallt framlidne folkskolläraren Henning Gille, som arbetade hårt och målmedvetet för att skapa Forum.
- Vi är också tacksamma för det ekonomiska stöd vi fått av samhället, sade ordföranden.
Medan forumvaktmästare Tore Kjell som konferencier följde så ett lokalt betonat program. John Harry fick representera de gamla danstonerna medan Älvsbyns allra senaste och yngsta orkester "The Shaps" fick representera dagens moderna melodier.
För det lokala sångliga inslaget svarade Gerd Sundström från handelsskolan. Hon framförde två schlagermelodier. Tommy Eriksson och Sven Nygren agerade i två roliga sketcher och den som uppträdde som rena "proffset" var 12-åriga Gunilla Stenlund, Älvsbyn. Hon agerade "5-årig liten tös" framför mikrofonen, på ett sätt som kom publiken att jubla. Man kan fråga sig: Vad skall bli av det barnet?
Blommor till veteraner!
Så var det dags att harangera Forum-veteranerna. Det var riksdagsman Erik Hammarsten som erinrade om det arbete de nedlagt, som från början var med att driva verksamheten. Han erinrade om Henning Gilles insats och kallade upp till scenen Gösta Kjell, som varit kommunens representant i styrelsen, Martin Lundberg som varit med från starten samt nuvarande ordföranden Paul Johansson och vaktmästaren Tore Kjell till vilken han överlämnade blommor. Herr Hammarsten betonade Forums betydelse för samhället och önskade Forum lycka till i fortsättningen.
I en dialog mellan Tore Kjell och Martin Lundberg fick publiken del av ett intressant siffermaterial. Piteå-Tidningen har tidigare redogjort för dessa. För ett klämmigt avslutande program svarade "Djungelgänget" Staffan Broms, Britt Damberg och Leppe Sundevall. De sjöng, spelade och lekte med sin publik på ett alldeles ypperligt sätt. Bland annat Leppes framträdande som "forskningsresanden Berg Stenman", var en rolig och trevlig sak, Staffans försök att agera "Farbror Sven" med Leppe som en snäll liten, fast mycket modern, gosse framför mikrofonen, fick också publiken att jubla, för att nu inte glömma Britts sång och trions gemensamma framträdanden.
Så mycket mer är inte att säga. Staffan, Britt och Leppe framträdde även under dansen och jubileumskvällen blev trots kylan, en lyckad kväll och en god avslutning på första 10-årsperioden och en god start för nästa.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 23 december 1963.
FAKTA---------------------------------------------------------------
När Forum fyllde 20 år, i december 1973, medverkade jag som
trummis i John Harrys. Om det har jag tidigare berättat.
Roger---------------------------------------------------------------
Älvsbyn i blickpunkten / 1945 - del 2
Kära älvsbybor, här kommer den andra delen som handlar om er hembygd, sett igenom Norrbottens-Kurirens utsände september 1945.
Älvsby socken och municip ha goda konjunkturer just nu, och detta glädjande faktum tar sig uttryck i många slags aktivitet. Påtagligast märks den livliga byggnadsverksamheten, särskilt i municipet, som tillfört och tillför ett flertal nya lägenheter till bostadsbristens lindrande. Förtjänsterna i skogarna ha varit goda de senaste åren, och det finns stora reserver att ösa ur där, om man får tro förvaltare Engström. Arbetslöshet är inget problem, däremot råder en skriande brist på arbetskraft.
De goda sysselsättningsmöjligheterna i skogsarbetet, som betyder så mycket för socknen, har sin influerade verkan även på municipet, som är socknens naturliga centrum för handel och samfärdsel. När det gäller större inköp är Älvsbyn adressen, och köpenskapen livlig. Älvsbyn är ett vackert samhälle, där det ligger inbäddat mellan höga berg i ett grönskande landskap. Beteckningen Norrbottens pärla säger ju också en hel del om samhällets skönhetsvärden. En pärla brukar emellertid inte dofta, men det har dessvärre Älvsbyn gjort i hög grad under en följd av år, och det är kanske främsta orsaken till att den planerade turistföreningen kom av sig i starten.
Nu sedan avloppsfrågan är i färd att ordnas, torde de sanitära olägenheterna inom en överskådlig framtid definitivt vara ur världen. Den ominösa Fluxendalen skall från ett stinkande pesthål bli till ett prunkande parkområde, och den omvandlingen bör göra trakten till samhällets vackraste från att ha varit den mest avskydda. Klart för start av turistföreningen inom kort. Att Älvsby järnvägsstation är livligt frekventerad vet ju alla. Men även dess landsvägsförbindelser är goda med busslinjer åt alla håll och kanter. Vad samhällets utseende beträffar kan nämnas, att dess stora affärsgata visar många nya drag och fasaderna ha putsats på flera ställen. Kyrkan ligger vackert på en av de högsta punkterna och har en kull kyrkstugor intill sig som ett pitoreskt inslag i samhällskroppen. Centrum av Älvsbyn låg på sin tid på andra sidan kyrkan, men har efter järnvägens tillkomst krupit längre och längre fram mot stationen. Kanske man får uppleva en tredje rörelse i samhällsbildningen, när infartsleden flyttas till Fluxendalen och skapar goda lägen där.
Samhället har haft en skriande brist på samlingslokaler, men får lindring nu när aulan i den nybyggda kommunala mellanskolan tas i bruk. Skolbyggnadsverksamheten har varit livlig inom socknen, vilket visar att man är mån om det uppväxande släktet. Det bådar gott för utvecklingen. I municipet har man nu förutom mellanskolan där ungdomarna kan ta realexamen på hemmaplan, byggt ny folkskola och renoverat den gamla, och även för byarna i socknen har man ett stort nybyggnadsprogram under utförande. Älvsbyn, socken som municip, är som framgår av denna lilla skumning på ytan stadd på en lovande frammarsch, och orsak till detta är icke minst en idog och driftig befolkning.
-----------------------------------------------------------------------
Landsfiskal B. Hansson söker vi upp på hans tjänsterum. Personligen är han en gladlynt herre med glimten i ögonvrån, men när det gäller lagens paragrafer är han obönhörlig, som en lagens väktare bör vara. Det ha vi märkt vid tinget, då han brukar ha en diger lunta att lägga fram för rättens prövning. Det sista året har varit förenat med större arbetsbörda än någonsin till följd av de evakuerade, som Älvsby socken härbärgerade en betydande del av. Ansvaret för dem kom att åvila honom i hög grad efter landsfiskalernas utnämning till civilförsvarschefer i höstas.
Landsfiskalen har inte varit mer än tre år i Älvsbyn, och hans uppfattning är att befolkningen i socknen i stort sett är laglydig och präktig. Under de tre åren har han fått intrycket, att fylleriförseelserna gått tillbaka något. Värst är det med tjuvskyttet, som florerar rätt mycket. Man tar för litet hänsyn till jakttider och man jagar på annans mark. Det förefaller som om folk tycker sig ha nedärvda privilegier att jaga lite hur som helst. Visserligen har landsfiskalen och hans medhjälpare hållit efter tjuvskyttet ganska hårt och ett stort antal åtal anställts, men ändå har landsfiskalen den uppfattningen att tjuvskyttet förekommer i ungefär lika stor omfattning som förut.
En annan sak, som även sorterar under landsfiskalen är skatteindrivningen. Det måtte innebära en rätt betungande arbetsbörda, ty skatterestantierna äro stora. Vid senaste kommunalskatteuppbörden utgjorde de mer än 200.000 kronor, vilket landsfiskalen anser är en alldeles för stor procent på restlängd.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Älvsby Idrottsförening är en livaktig sammanslutning, som seglat i medvind de sista åren. Vi vänder oss till landsfiskal Hansson, som är föreningens ordförande, för att höra litet om idrottslivet i samhället. Han omtalar, att föreningen på sistone tagit upp tyngdlyftning på programmet. Man har redan flera verkligt lovande pojkar i den grenen som också klarat sig riktigt bra vid tävlingar. Vad beträffar fotbollen, som har huvudparten av intresset här liksom nästan överallt, har den ej gått så lysande, men landsfiskalen tror att det bättrar sig med den saken, bara pojkarna får en ny idrottsplats. Just här är det stora problemet för idrottsutövandet i Älvsbyn.
- Det är nödvändigt med en ny idrottsplats, om vi överhuvudtaget skall kunna idka fri idrott, säger landsfiskalen. Den gärda man håller till på med fotbollen är otillräcklig även för detta specielle gebit, och vad värre är finns det inga som helst löparbanor, varför några friidrottstävlingar inte kan ordnas.
Föreningen har flera lovande friidrottare, men de kan givetvis under dessa förhållanden inte få den rätta träningen och tävlingsrutinen. Ett önskemål, som bör realiseras så fort som möjligt är därför den nya idrottsplatsen, betonar landsfiskalen, som nämner att föreningen har ansökan inne om stadsbidrag. Vad vinteridrotten beträffar har Älvsbyn det rätt bra förspänt. I vintras representerades föreningen flitigt i skidor. Man har ju numera en riktigt bra skidbacke, vilket haft till följd att man fått fram flera juniorer av god klass. De ha placerat sig verkligt fint i förhållande till att sporten är så ny häruppe. Vid tävlingarna som anordnades i Älvsbyn i vintras nådde sålunda en av juniorerna bästa hoppresultatet, inräknat även seniorerna.
Se upp i backen för Älvsbyn.
------------------------------------------------------------------------
¤ Den vackra träkyrkan som timrades av 40 fattiga bönder 1809.
¤ Här ses t.v. några 2-vånings kyrkstugor, där verkmästare Nilsson
vid Väg och Vatten överlägger med en av sina arbetare, t.h.
¤ Bostadsbyggandet har rask fart, och de båda husbilderna visa en
nybyggd fastighet och en där man just skall till att fira taklagsfest.
¤ Fluxendalens stank och drank har varit samhällets värsta olägenhet
genom åren. Nu håller den på att elimineras. Avloppsledningen från
skolorna ned till landsvägsbron är nu i det närmaste klar. Här skall klo-
aken utmynna. Vid landsvägskorsningen nära bron ämnar municipet
uppföra bad- och tvättinrättning. Bilden t.h. Så här rinner vattnet från
de på privat väg ordnade avloppen ned i Fluxendalen och samlas i
stinkande gölar. Avfallsvattnet rinner slutligen ned till Korsträskbäcken,
som passerar mitt genom samhället och sprider stanken vidare. Nu sedan
en viktig del av Fluxendalen sanerats, torde dock de värsta olägenheterna
bli undanröjda.
---------------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredagen den 14 september 1945.
Älvsby socken och municip ha goda konjunkturer just nu, och detta glädjande faktum tar sig uttryck i många slags aktivitet. Påtagligast märks den livliga byggnadsverksamheten, särskilt i municipet, som tillfört och tillför ett flertal nya lägenheter till bostadsbristens lindrande. Förtjänsterna i skogarna ha varit goda de senaste åren, och det finns stora reserver att ösa ur där, om man får tro förvaltare Engström. Arbetslöshet är inget problem, däremot råder en skriande brist på arbetskraft.
De goda sysselsättningsmöjligheterna i skogsarbetet, som betyder så mycket för socknen, har sin influerade verkan även på municipet, som är socknens naturliga centrum för handel och samfärdsel. När det gäller större inköp är Älvsbyn adressen, och köpenskapen livlig. Älvsbyn är ett vackert samhälle, där det ligger inbäddat mellan höga berg i ett grönskande landskap. Beteckningen Norrbottens pärla säger ju också en hel del om samhällets skönhetsvärden. En pärla brukar emellertid inte dofta, men det har dessvärre Älvsbyn gjort i hög grad under en följd av år, och det är kanske främsta orsaken till att den planerade turistföreningen kom av sig i starten.
Nu sedan avloppsfrågan är i färd att ordnas, torde de sanitära olägenheterna inom en överskådlig framtid definitivt vara ur världen. Den ominösa Fluxendalen skall från ett stinkande pesthål bli till ett prunkande parkområde, och den omvandlingen bör göra trakten till samhällets vackraste från att ha varit den mest avskydda. Klart för start av turistföreningen inom kort. Att Älvsby järnvägsstation är livligt frekventerad vet ju alla. Men även dess landsvägsförbindelser är goda med busslinjer åt alla håll och kanter. Vad samhällets utseende beträffar kan nämnas, att dess stora affärsgata visar många nya drag och fasaderna ha putsats på flera ställen. Kyrkan ligger vackert på en av de högsta punkterna och har en kull kyrkstugor intill sig som ett pitoreskt inslag i samhällskroppen. Centrum av Älvsbyn låg på sin tid på andra sidan kyrkan, men har efter järnvägens tillkomst krupit längre och längre fram mot stationen. Kanske man får uppleva en tredje rörelse i samhällsbildningen, när infartsleden flyttas till Fluxendalen och skapar goda lägen där.
Samhället har haft en skriande brist på samlingslokaler, men får lindring nu när aulan i den nybyggda kommunala mellanskolan tas i bruk. Skolbyggnadsverksamheten har varit livlig inom socknen, vilket visar att man är mån om det uppväxande släktet. Det bådar gott för utvecklingen. I municipet har man nu förutom mellanskolan där ungdomarna kan ta realexamen på hemmaplan, byggt ny folkskola och renoverat den gamla, och även för byarna i socknen har man ett stort nybyggnadsprogram under utförande. Älvsbyn, socken som municip, är som framgår av denna lilla skumning på ytan stadd på en lovande frammarsch, och orsak till detta är icke minst en idog och driftig befolkning.
-----------------------------------------------------------------------
Landsfiskal B. Hansson söker vi upp på hans tjänsterum. Personligen är han en gladlynt herre med glimten i ögonvrån, men när det gäller lagens paragrafer är han obönhörlig, som en lagens väktare bör vara. Det ha vi märkt vid tinget, då han brukar ha en diger lunta att lägga fram för rättens prövning. Det sista året har varit förenat med större arbetsbörda än någonsin till följd av de evakuerade, som Älvsby socken härbärgerade en betydande del av. Ansvaret för dem kom att åvila honom i hög grad efter landsfiskalernas utnämning till civilförsvarschefer i höstas.
Landsfiskalen har inte varit mer än tre år i Älvsbyn, och hans uppfattning är att befolkningen i socknen i stort sett är laglydig och präktig. Under de tre åren har han fått intrycket, att fylleriförseelserna gått tillbaka något. Värst är det med tjuvskyttet, som florerar rätt mycket. Man tar för litet hänsyn till jakttider och man jagar på annans mark. Det förefaller som om folk tycker sig ha nedärvda privilegier att jaga lite hur som helst. Visserligen har landsfiskalen och hans medhjälpare hållit efter tjuvskyttet ganska hårt och ett stort antal åtal anställts, men ändå har landsfiskalen den uppfattningen att tjuvskyttet förekommer i ungefär lika stor omfattning som förut.
En annan sak, som även sorterar under landsfiskalen är skatteindrivningen. Det måtte innebära en rätt betungande arbetsbörda, ty skatterestantierna äro stora. Vid senaste kommunalskatteuppbörden utgjorde de mer än 200.000 kronor, vilket landsfiskalen anser är en alldeles för stor procent på restlängd.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Älvsby Idrottsförening är en livaktig sammanslutning, som seglat i medvind de sista åren. Vi vänder oss till landsfiskal Hansson, som är föreningens ordförande, för att höra litet om idrottslivet i samhället. Han omtalar, att föreningen på sistone tagit upp tyngdlyftning på programmet. Man har redan flera verkligt lovande pojkar i den grenen som också klarat sig riktigt bra vid tävlingar. Vad beträffar fotbollen, som har huvudparten av intresset här liksom nästan överallt, har den ej gått så lysande, men landsfiskalen tror att det bättrar sig med den saken, bara pojkarna får en ny idrottsplats. Just här är det stora problemet för idrottsutövandet i Älvsbyn.
- Det är nödvändigt med en ny idrottsplats, om vi överhuvudtaget skall kunna idka fri idrott, säger landsfiskalen. Den gärda man håller till på med fotbollen är otillräcklig även för detta specielle gebit, och vad värre är finns det inga som helst löparbanor, varför några friidrottstävlingar inte kan ordnas.
Föreningen har flera lovande friidrottare, men de kan givetvis under dessa förhållanden inte få den rätta träningen och tävlingsrutinen. Ett önskemål, som bör realiseras så fort som möjligt är därför den nya idrottsplatsen, betonar landsfiskalen, som nämner att föreningen har ansökan inne om stadsbidrag. Vad vinteridrotten beträffar har Älvsbyn det rätt bra förspänt. I vintras representerades föreningen flitigt i skidor. Man har ju numera en riktigt bra skidbacke, vilket haft till följd att man fått fram flera juniorer av god klass. De ha placerat sig verkligt fint i förhållande till att sporten är så ny häruppe. Vid tävlingarna som anordnades i Älvsbyn i vintras nådde sålunda en av juniorerna bästa hoppresultatet, inräknat även seniorerna.
Se upp i backen för Älvsbyn.
------------------------------------------------------------------------
¤ Den vackra träkyrkan som timrades av 40 fattiga bönder 1809.
¤ Här ses t.v. några 2-vånings kyrkstugor, där verkmästare Nilsson
vid Väg och Vatten överlägger med en av sina arbetare, t.h.
¤ Bostadsbyggandet har rask fart, och de båda husbilderna visa en
nybyggd fastighet och en där man just skall till att fira taklagsfest.
¤ Fluxendalens stank och drank har varit samhällets värsta olägenhet
genom åren. Nu håller den på att elimineras. Avloppsledningen från
skolorna ned till landsvägsbron är nu i det närmaste klar. Här skall klo-
aken utmynna. Vid landsvägskorsningen nära bron ämnar municipet
uppföra bad- och tvättinrättning. Bilden t.h. Så här rinner vattnet från
de på privat väg ordnade avloppen ned i Fluxendalen och samlas i
stinkande gölar. Avfallsvattnet rinner slutligen ned till Korsträskbäcken,
som passerar mitt genom samhället och sprider stanken vidare. Nu sedan
en viktig del av Fluxendalen sanerats, torde dock de värsta olägenheterna
bli undanröjda.
---------------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredagen den 14 september 1945.
Älvsbyn i blickpunkten / 1945 - del 1
Kommunala mellanskolan.
Två nya ståtliga skolbyggnader har i och med höstterminen tagits i bruk i Älvsby municip, nämligen kommunala mellanskolan och nya folkskolan. Vidare har gamla folkskolan renoverats och ombyggts, så att den är som ny även den och ingalunda skämmer sin plats bredvid nytillskotten. Den erfarne skolhusexperten arkitekt Bertil Höök i Luleå har stått för byggnadsritningarna i samtliga fall och har all heder av komplexen, vilket goda betyg även kan lämnas entreprenörerna och deras arbetskraft, vilka samvetsgrant och på ett utmärkt sätt fullföljt intentionerna. Ännu återstå en del arbeten i skolorna, och den officiella invigningen får därför anstå än ett tag. Sammanlagda kostnaden för skolhusen uppskattas till i runt tal 560.000 kronor.
Byggena påbörjades vid jultiden i fjol, mellanskolan något tidigare. För att börja med gamla folkskolan har den bl. a. brädfordrats, och vidare har den invärtes reparerats och moderniserats grundligt. Vissa ändringar ha därvid gjorts i rumsindelningen. I källarvåningen anordnas barnbespisning samt inredes tansklinik. Byggnaden i övrigt upptas av lärosalar och därtill hörande utrymmen.
I nya skolans källarvåning finns bl. a. slöjdsal och skolkök, och de två andra våningarna inrymma förutom luftiga klassrum även särskilda naturkunnighetsrum och handarbetsrum samt lärarrum och materialrum, för att nu nämna de viktigaste. Nya skolan har kostnadsberäknats till 173.000 kronor, och ombyggnaden till 60.000 kronor, vartill kommer för tandkliniken i källarvåningen c:a 30.000 kronor. På den stora för båda skolhusen gemensamma gårdsplanen skall även ett gymnastikhus uppföras för en beräknad kostnad av 114.000 kronor, men anslag härför har ännu ej beviljats liksom för simbassängen i gymnastikhuset för 40.000 kronor.
Läsningen har emellertid tagit vid. Här ett klassrum i mellanskolan.
Lägg märke till de ljusa, präktiga prespektivfönstren.
Huvudentreprenör för nya och gamla skolan är byggmästare Fabian Berglund, Korsträsk, entreprenör för värme & sanitära anläggningarna i nya skolan G. Nordlunds Rör i Piteå, i gamla skolan Lundberg & Granberg, samt för elinstallationerna Zellmans Elektriska, Älvsbyn. Målningsarbetena i folkskolehusen få bero till sommaren. Överläraren Viktor Sjöstedt, som lämnar oss dessa uppgifter, meddelar apropå skolbyggena i socknen, att skolan i Vistbäcken, som kostnadsberäknades till 120.000 kronor, just färdigställts och tagits i bruk. Till det planerade skolhemmet i Tväråselet väntar skolstyrelsen besked om stadbidrag denna månad. Vidare förberedes nybyggnader av skolhus i Lillkorsträsk, Övra Byn och Nystrand.
Överlärare Sjöstedt betecknar skolbyggnadsverksamheten inom socknen som mycket livlig under de senaste åren. Man har nu börjat hinna ifatt det mesta av vad som tidigare under en lång följd av år på grund av kommunens då beträngda läge försummades. Förutom de nämnda arbetena ha en del skolhus på olika platser i socknen genomgått mer eller mindre omfattande reparationer.
Kommunala mellanskolan är störst av nybyggena, vilket också framgår av den beräknade kostnaden, 300.000 kronor, vilken även innefattar inventarier och planering av gården. Rektor fru Stina Pardén finner vi på rektorsexpeditionen i full färd med att ställa saker och ting till rätta, ty man har ju nyss flyttat in, och det är bråda dagar. Hon uttalar sig i en entusisastiska ordalag om den nya skolan, och man förstår henne så väl efter att ha tittat sig omkring. Stora härliga perspektivfönster, ljusa färger och förnuftiga planlösningar. Vilken kontrast mot det oansenliga gamla bostadshus man fått tränga ihop sig i de föregående 7-8 åren. Och ändå är det inte utan ett sting av saknad fru Pardén och hennes adepter tänker tillbaka på den tiden.
Nya och gamla folkskolan. Den senare har moderniserats grundligt.
En del avslutande arbeten pågår alltjämt, och skoltomterna ha därför
inte hunnit avröjas.
Ty hur provisoriskt det än var, så trivdes man i alla fall. Hur skall man då inte stormtrivas i detta härliga, luftiga komplex. För det första är läget överdådigt vackert. I översta våningen har man utsikt över praktiskt taget hela byn, och att se Älvsbyn, Norrbottens pärla, så här von oben är en obetalbar njutning för öga och sinne. Så låter vi rektor Pardén tala om sin skola.
- Det är klart att vi är hjärteglada som fått ett så stiligt skolhus säger hon. 22 av våra elever tog i våras realen i Piteå, vilket bevisar, att det är befogat med en högre läroanstalt här. Av dessa fortsätter nu sju vid gymnasium och tre yrkesskolor. I och med att vår högre folkskola fr. o. m. 1 januari i år blev upphöjd till kommunal mellanskola få vi nu till våren utexaminera de första realisterna här i Älvsbyn. Nästa steg blir samrealskola, men den utvecklingen följer av sig självt.
- Hur många elever har ni?
- Allt som allt 88, fördelade på fyra klasser. Förutom lärosalar för varje klass ha vi särskilda salar för teckning, laborationer, naturkunnighet, handarbete, vidare studierum med bibliotek, lärarrum och tre stora rum för material och samlingar.
Rektorsepeditionen är fru Pardén mycket belåten över, ty den har hon tidigare måst ha i sitt hem. I skolan finns ett särskilt frukostrum, vilket är välbehövligt, då över hälften av eleverna äter här. Den stora aulan med scen blir en tillgång icke bara för skolan utan för hela samhället, ty aulan blir dess enda samlingssal och emotses därför med spända förväntningar.
Huvudentreprenör för kommunala mellanskolan är byggmästare Paul Isaksson, Älvsbyn, entreprenör för värme & sanitära A.-B. H. Anderssons Värme, Älvsbyn, för elinstallationerna Larssons Elektriska, Älvsbyn, samt för målningsarbetena målarmästare Joh. Wieslander, Boden.
Det är väl sörjt för barnens svängrum under rasterna, ty gårdsplanen omfattar en hel hektar. Nu under de avslutande byggnadsarbetena ser den skräpig ut, men efter planeringen blir det en förträfflig lekplats. När vi tittat in i ett av lektionsrummen och beundtar dess stilrena och praktiska inredning, utbrister rektor Pardén med kvinnlig entusiasm: Synd bara att ni inte fått se våra gardiner med vikingaskepp och annat trevligt på. De kommer att göra rummen dubbelt trivsamma. Det tvivlar jag inte alls på. Vi ha i minnet de tråkiga och kala klassrummen från vår egen grönare ungdom. Det skulle nog inte skada, om kvinnor lite mer än som fallet är fick bidra med att skapa trevnad och trivsel åt de ofta sterila skolinredningarna, så att inte kontrasten mot hemmen blir alltför abrupt. Skolbarnen här har lyckligtvis en kvinnlig rektor, som sörjer för den saken.
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredagen den 14 september 1945.
Efterlysning!
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 4 augusti 1951.
THE STEELMENS - Älvsbyn
Under arbetets gång med att färdigställa biografin över Staffan Sundin, alias Larry Dean, har jag gång på gång stött på popbandet The Steelmens. Litegrann information har jag fått, men det skulle vara utomordentligt härligt, om jag finge ännu mer "kött på benen". Fullständig data om de personer som figurerat i bandet, likaså hur/när gruppen bildades osv. På min blogg finns sedan tidigare utlagt ett urklipp, från augusti 1970, som handlar om Ove Sundström, sångare i bandet. Jag har också tacksamt tagit emot information av Jan Öberg i Älvsbyn, om en annan bandmedlem, Ulf "Flu" Jonsson, som idag är en välkänd fotograf i Luleå. Jag vet också att "Flu" spelat med i Gårunt Show med Bernt Dahlbäck, m. fl. grupper. Namnet Ove Häggström finns även med i sammanhanget. Staffan Sundin har också bidragit med information, och berättat att The Boogie Boys var upprinnelsen - om man kan kalla det så - till vad som senare skulle bli Steelmens. Jag har också hört en fågel viska - vet inte om det är sant - att basisten Sven-Åke Andersson också hade nåt med bandet att göra?
Svenne och jag spelade tillsammans i Rolf Åhmans 1978-1982. Sven-Åke spelade under en följd av år i Leffes från Älvsbyn, tillsammans med bl. a. Ola Frodell, Jan Öquist och Leif Öhlund. Svennes brorsa, Sune Andersson, spelade även han i Rolf Åhmans orkester 1975-1982. Jag tror att Leffes upphörde vid nyåret 1974/75.
Så ni därute, som händelsevis läser detta, har ni information, kanske även gamla bilder etc. Tveka inte, ta gärna kontakt med mig, så kanske jag kan lägga ut detta på min blogg. Det är kul med musik, och dokumentationer, särskilt de där "gamla" gängen från förr. Eftersom jag själv varit med i dessa kretsar, så är det extra roligt.
Dessa rader sände mig Staffan Sundin igår angående min förfrågan:
"Om jag minns rätt så var jag med och bildade The Boogie Boys tillsammans med Ulf Jonsson,
som var en duktig musiker redan då. Hans huvudinstrument var dragspel, men han kunde
nästan spela alla sorters instrument. Jag tror att det var hans band som långt senare slog
igenom med låten "Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt".
Var och lyssnade på dom när de spelade i Stockholm. Ulf Sundström var också med och spelade
både komp- och sologitarr, som han var otroligt bra på. Jag tror att jag var med från början
när det gäller The Steelmens. Vi var unga då, och fick låna trädgårdsmästare Elof Markströms
Ford herrgårdsvagn när vi skulle spela utanför Älvsbyn, t. ex. Luleå, Piteå, Boden. Vi hade även
en replokal på Forum i Älvsbyn.
Jag spelade kontrabas med John Harrys på Folkets hus i Korsträsk. Detta trots att jag inte kunde
spela på basen. Dom sa, - Huvudsaken är att du håller takten! Dom hade ju en slags reklam-
slogan som sa, "Dom som spelar och sjunger hellre än bra" .
Allt detta enligt Staffan Sundin. Ja, ni ser vilka intressanta saker som finns att berätta. Tack Staffan, och även ett tack till Jan Öberg samt Helena Öberg för visat intresse.
Mvh Roger.
Svenne och jag spelade tillsammans i Rolf Åhmans 1978-1982. Sven-Åke spelade under en följd av år i Leffes från Älvsbyn, tillsammans med bl. a. Ola Frodell, Jan Öquist och Leif Öhlund. Svennes brorsa, Sune Andersson, spelade även han i Rolf Åhmans orkester 1975-1982. Jag tror att Leffes upphörde vid nyåret 1974/75.
Så ni därute, som händelsevis läser detta, har ni information, kanske även gamla bilder etc. Tveka inte, ta gärna kontakt med mig, så kanske jag kan lägga ut detta på min blogg. Det är kul med musik, och dokumentationer, särskilt de där "gamla" gängen från förr. Eftersom jag själv varit med i dessa kretsar, så är det extra roligt.
Dessa rader sände mig Staffan Sundin igår angående min förfrågan:
"Om jag minns rätt så var jag med och bildade The Boogie Boys tillsammans med Ulf Jonsson,
som var en duktig musiker redan då. Hans huvudinstrument var dragspel, men han kunde
nästan spela alla sorters instrument. Jag tror att det var hans band som långt senare slog
igenom med låten "Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt".
Var och lyssnade på dom när de spelade i Stockholm. Ulf Sundström var också med och spelade
både komp- och sologitarr, som han var otroligt bra på. Jag tror att jag var med från början
när det gäller The Steelmens. Vi var unga då, och fick låna trädgårdsmästare Elof Markströms
Ford herrgårdsvagn när vi skulle spela utanför Älvsbyn, t. ex. Luleå, Piteå, Boden. Vi hade även
en replokal på Forum i Älvsbyn.
Jag spelade kontrabas med John Harrys på Folkets hus i Korsträsk. Detta trots att jag inte kunde
spela på basen. Dom sa, - Huvudsaken är att du håller takten! Dom hade ju en slags reklam-
slogan som sa, "Dom som spelar och sjunger hellre än bra" .
Allt detta enligt Staffan Sundin. Ja, ni ser vilka intressanta saker som finns att berätta. Tack Staffan, och även ett tack till Jan Öberg samt Helena Öberg för visat intresse.
Mvh Roger.
På Forums scen i Älvsbyn - 1956
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 15 november 1956.
Forum i Älvsbyn: "Jazz-Club 57"
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 18 april 1958.
Bycafé med atmosfär
¤ Här bjuds på en avstressande miljö. Sten-Sture Josefsson öppnar
dörren till Café Stjärnan i Vistträsk, en rätt ovanlig företeelse i en li-
ten by.
VISTTRÄSK. Litet vid sidan av allfartsvägarna, i byn Vistträsk, vid byns "huvudgata", ligger Café Stjärnan. Den tillfällige besökaren studsar måhända till något inför att finna ett café i en sådan liten by, men det har blivit möjligt tack vare en stor ideell insats.
1985 slog caféet upp dörrarna. Några privatpersoner hade ropat in huset på auktion. Detta donerades till Ebenezerförsamlingen, som sedan dess har drivit caféet. Eftersom byn, och därmed caféet, ligger vid sidan om vägen mellan Arvidsjaur och Älvsbyn, är det inte något stort antal förbipasserande som hittar vägen dit. Främst är det bygdens folk och byns ungdomar som kommer för att njuta av kaffe och doppa.
¤ Fjällvandrare
Men visst kommer även besökare från annat håll. Nu och då även busslaster med resenärer på genomresa.
- Varje år kommer en stockholmare, som ska upp och fjällvandra, in och fikar, han har gjort det till en liten tradition, säger Sten-Sture Josefsson, vaktmästare och caféanställd. Men visst kan det ha sina sidor att driva café i glesbygd. Vissa tider kommer mycket få besökare. Det kan kännas litet jobbigt, speciellt för de som arbetar ideellt.
¤ Ideellt
Utan dessa ideella krafter, ett 30-tal personer, vore det nog inte möjligt att fortsätta. I början bakade man allt bröd själva, men det blev för betungande. Idag hämtas allt bröd från Älvsbyn. Utom sockerfritt som fortfarande bakas i stugorna. Caféet är enkelt, för att inte säga spartanskt möblerat. Mjuk musik i bakgrunden och kaffedoft ger ändå den typiska café-atmosfären.
- Vi bjuder på en avstressande miljö, säger Sten-Sture.
Inte bara kalorifyllda bakverk säljs. Även hamburgare och pizzor för den som är sugen. Och chips och smågodis.
¤ Ingen vinst
- Fast ICA och BP konkurrerar, säger Sten-Sture och visar på andra produkter där Stjärnan är ensamma om försäljningen: maskdosor i näver, kassetter med kristen musik, vykort, gipsfigurer och annat smått och gott. Enligt Sten-Sture Josefsson är det ingen stor vinst som kommer ut ur rörelsen.
- Det går någorlunda, säger han.
En del av det som säljs är tillverkat och skänkt av församlingsmedlemmar. Överskottet på den försäljningen går till missionsarbete i Kenya. Där har en bygdens son arbetat till helt nyligen, nämligen Kjell Holmbom, som med fru Sol-Britt vistats där i några år.
¤ Aktiviteter behövs
Sten-Sture Josefsson har en del personliga funderingar kring caféet.
- Det skulle behövas mer aktiviteter, speciellt för byns yngre. Kanske en pizzeria på tredje våningen, drömmer han.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 31 juli 1989.
FAKTA----------------------------------------
Sture Josefsson är idag avliden sedan några år. Vi möttes ibland
när vi besökte Vistträsk hos anhöriga. Sture kom till tro "på lite
äldre dagar". Han tillhörde Ebenezerförsamlingen i byn. Han efter-
lämnade hustru och ett barn.
Roger------------------------------------------
Forum i Älvsbyn - en återblick
Det var året 1953 som Forum i Älvsbyn öppnade premiärportarna för allra första gång. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Jag har själv suttit på Forums scen i egenskap av trumslagare många gånger i band som John Harrys, Rolf Åhmans och Kjell-Bertils. Det var en underbar tid, fullsatta lokaler med dansanta människor som tålmodigt stod i kö för att komma in. Idag fick jag tillfälle att få en pratstund med Forums föreståndare Sven Th. Eriksson, som tillträdde tjänsten 1972. Det blev ett samtal som handlade om den rika historia som nöjestemplet i Älvsbyn bär på. 1979 stod Forum återigen klar för en slags premiär. Då öppnades ytterligare en danslokal i samma byggnad. I december 1973 var jag med när Forum fyllde 20 år. Då spelade jag trummor i John Harrys orkester. På samma scen stod även två andra Älvsbyband; Rolf Åhmans och Leffes. Några veckor efteråt fick jag anbud av Rolf Åhmans, och blev kvar i bandet i 8 år. I ett tidningsurklipp från 1973 berättar Sven Th. Eriksson om jubiléet.
¤ Forum-föreståndaren Sven Th. Eriksson kan förnöjt konstatera att
Forum efter 20 år fortfarande har ett fast grepp om nöjespubliken.
ÄLVSBYN. I går - tisdagen den 19 december - var det 20 år sedan Forum i Älvsbyn invigdes. Premiärorkestern hette Cupol och 972 personer räknades in. Jubileet saluteras i morgon kväll med nonstop-dans och gratisbio.
- 20 år är förvisso kanske inte så mycket att orda om. Men vi vill i alla fall på något sätt markera vår tillvaro, säger medborgarhusföreningens ordförande Harry Blomqvist.
Som riksorganisation är Folkets hus 75 år. Och då är förstås inte medborgarhusföreningen och Forum med sina 20 år speciellt mycket. Det är ingen milstolpe som passeras - mera då en kilometerstolpe.
¤ FAST GREPP
Toppar och vågdalar är någonting som kännetecknar nöjesställen av detta slag. Forum utgör inget undantag. Men mest uppåt har det trots allt varit. Forum har genom åren i hög grad lyckats hålla ett fast grepp om sin publik. En verklig downperiod upplevde dock Forum 1962 i samband med TV:s genombrott. Också slutet av 60-talet bjöd på några magra säsonger.
Men nu är det uppåt igen. Forum är i ropet på nytt, publiksiffrorna pekar stadigt uppåt.
- I fjol höst hade vi ett snitt på 446 betalande vid våra danskvällar för mogen ungdom. Hittills i höst har vi ett snitt på 543 personer, berättar Sven Th. Eriksson, vaktmästare och nöjespappa i samma person. Även på biosidan har en märkbar svängning ägt rum. Efter massor av magra år tycks biopubliken vara på väg tillbaka.
Sven Th. Eriksson:
- Hela hösten har vi haft fina publiksiffror. Det beror naturligtvis till en del på att vi numera är ensamma på marknaden. Men Forums satsning på kvalitetsfilm i form av Bio-Kontrast har också gett ett glädjande gensvar.
¤ BÄTTRE FILMER
Publikökningen innebär också att Forum har större möjlighet att göra sin röst hörd vad beträffar filmval. Sevärda filmer med publiktycke når nu Älvsbyn betydligt snabbare än förut. Men Forum fyller inte en uppgift enbart för dans- och biolystna. Teaterverksamheten är inhyst i Medborgarhuset, likaså biblioteket. Dessutom utnyttjas sammanträdesrum och andra lokaliteter av många politiska, fackliga ideella organisationer. Bingoverksamheten inte hellr att förglömma. Något vinstbärande företag är inte Forum och kritiska röster har alltid funnits när allmänna medel skjutits till för att finansiera bygget och verksamheten.
¤ Rock´n roll drog fulla hus i slutet av 50-talet. Den här bilden är
hämtad från en rockgala på Forum. Chris Lennart hette denna gymn-
astiska herre.
¤ ÖVER MÅLET
- Jag tycker man skjuter över målet, menar Harry Blomqvist. Forum har betytt och betyder ofantligt mycket för ett samhälle som Älvsbyn. Det måste helt enkelt finnas tillgång till samlingslokaler och enligt mitt sätt att se är Forum ett billigt alternativ för kommunen.
- I bilden finns också att vi inte tagit ut marknadsmässiga hyror för organisationer och andra som utnyttjar lokalerna. Men att tillhandahålla billiga och ändamålsenliga lokaler är en av våra uppgifter. Och den politiken skall vi fortsätta med, fortsätter han.
Om den här 20-åringen kan också sägas att den befinner sig i ett mycket respektabelt skick. Så sent som i fjol slutfördes en omfattande upprustning och reparation.
¤ EKONOMISK SANERING
Samtidigt kunde också Forum presentera en sanering av ekonomin sedan både stat och kommun tillskjutit medel.
- Allting tyder på att vi frampå nyåret kan redovisa ett mycket gott bokslut. Det finns all anledning att se ljust på framtiden, säger Forumbasen. I ett bygge av Forums storlek finns dock ständigt hål att fylla. För närvarande rustas en av samlingssalarna upp, i tur står en genomgång av biografmaskineriet.
Ett annat stort och väsentligt problem är en fullgod ventilationsanläggning. Den nuvarande håller inte måttet när dansgolvet fylls.
- En ny ventilationsanläggning står högt på önskelistan. Men det rör sig om en kostnad på flera hundratusen kronor. Och det har vi inte råd med i nuläget, förklarar Harry Blomqvist.
¤¤¤Smått och gott om och kring Forum...¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ BYGGKOSTNADEN för medborgarhuset i Älvsbyn var 1,6 miljoner kr. Idag hade man inte kommit långt med den summan.
¤ UPPSKATTNINGSVIS 400.000 dansbesök har gkorts sedan Forum dansades in. Hur många skosulor som nötts ut är okänt.
¤ 1958 LYCKADES dåvarande nöjespappan Martin Lundberg engagera Siw Malmkvist en lördagkväll för 75 kr. Nästa gång hon gästade Älvsbyn var gaget 5.000 kr.
¤ PUBLIKREKORDET på Forum härrör från den 7 april 1966. Sten & Stanley lockade 1.963 personer!!! Ett svårslaget rekord. Man kan förresten undra hur det såg ut. Speciellt mycket till dans kunde det knappast bli. Numera finns det för övrigt spärr på hur mycket folk Forum kan ta emot.
¤ 1.000 PERSONER och mera var en vanlig siffra när Forum stod på topp. Lill-Babs och Sven Lindahl (TV-killen) tillhör dem som lockat över 1.500 personer.
¤ I DAG HAR inte längre s k stjärnartister någon dragningskraft. Nu är det mogendanserna som är inne - dragplåstren heter Kjell-Bertils, Kjell Kamsjös, Leffes, Rolf Åhmans m. fl.
¤ FRITT FORUM var namnet på en sångtävling som blev enormt populär och uppskattad. Många begåvningar runt länet kom fram i Forums strålkastarsken.
¤ MINNESGODA älvsbybor kommer säkert ihåg namn som Lennart Forsberg, Erik Persson, Sven "Blomman" Blomberg. Dom tillhörde revymakargänget som i tio-talet år satte upp lokalrevyer. Fina kassapjäser för Forum - alltid garanterat fem fullsatta föreställningar.
¤ BINGO tillhör de nyare varianterna på nöjesfronten. Synd var det om den tant som för en tid sedan besökte toaletten i en paus och dörren gick i baklås. Innan man lyckades hjälpa henne ut hade åtskilliga rop passerat.
¤ ÄLVSBYORKESTERN Cupol svarade för dansmusiken premiärkvällen. 20 år senare svarar Leffes, Rolf Åhmans och John Harrys för tonerna - samtliga från Älvsbybygden.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Den 21 december 1973 spelade tre band från Älvsbyn upp till
jubileumsdans. Rolf Åhmans, John Harrys och Leffes.
Tonix och Rolf Åhmans var de två banden som invigde den nya lokalen
på Forum i Älvsbyn 1979.
Idag vid mitt besök i Älvsbyn fick jag en pratstund med Sven Th.
Eriksson, föreståndare för Forum. Det handlade bl. a. om den rika
historia som Forum har att blicka tillbaka på.
Vi står i den gamla delen och samtalar. Jag frågar om han minns den
kvällen då en besviken och svartsjuk yngling slängde in en rökgranat
i danssalongen. Dansen avbröts en stund, men kunde så småningom
återupptas. Den aftonen spelade Rolf Åhmans orkester. - Jo, säger
Sven, det kommer jag ihåg. Ja, du, så mycket minnen det finns häri-
från säger han till sist innan vi tar adjö av varandra.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Trafikdöden slår till. Älvsbybor i svår olycka.
SKELLEFTEÅ: Dödskurvan i Yttervik en dryg mil söder om Skellefteå på E 4 skördade på tisdagskvällen två nya offer. De omkomna är fru Dagmar Johansson, som var i 50-årsåldern och maka till förste polisassistent Bror Johansson, Älvsbyn, och hennes 20-åriga dotter Kristina. Bror Johansson, som förde bilen, blev lindrigt skadad liksom en 16-årig dotter.
Familjen var på väg norrut på E 4 då bilen i en svår högerkurva gick av vägen. Den kilades fast i ett djupt dike. 20-åringen omkom genast medan fru Johansson avled senare.
Ett vittne som snabbt var på platsen berättar för Piteå-Tidningen:
- Det var en hemsk syn. Bilen låg på taket och under låg den döda flickan. Fastklämd. Vi måste väga upp bilen för att få loss henne. Inne i bilen satt modern svårt skadad. Hon levde fram till lasarettet men avled där. Enligt åsyna vittnen var det inte speciellt halt på olycksplatsen. Bilen var också försedd med nabbade däck. Vad som orsakat olyckan är inte bekant men det finns anledning tro att föraren somnat.
- Någon annan orsak kan man inte tänka sig, säger en som var vid olycksplatsen. Vad som skedde är oförklarligt.
Två ambulanser från Skellefteå förde tillsammans med polisbilen de skadade till stadens lasarett. E 4 stängdes av under den tid man tog hand om olycksoffren.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 4 november 1970.
ÄLVSBYN: Den svåra olycka som drabbade förste polisassistent Bror Johanssons familj, när familjen på väg hem från Umeå av hittills okänd anledning körde av vägen, varvid fru Dagmar Johansson, 57 år och dottern Christina Johansson, 19, omkom, har väckt sorg och förstämning. Det är ofattbart att en olycka kan slå så hårt och hänsynslöst är den reaktion som dominerat kommentarerna. Kvar på Skellefteå lasarett ligger Bror Johansson och yngre dottern Birgitta, som enligt uppgifter inte ådragit sig några livsfarliga skador.
Fru Johansson var som maken bördig från Västerbotten. I unga år tjänsgjorde hon som sekreterare på polisstationen i Skellefteå och det var där makarna lärde känna varandra. 1949 kom de till Älvsbyn och ingick äktenskap. Fru Dagmar Johansson ägnade make och sina döttrar en kärleksfull omsorg. Men hon hade också utåtriktade intressen - skeendet i bygd och samhälle intresserade henne. På föreningslivets område gjorde hon en uppskattad insats i husmodersföreningen, vars ordförande hon var under 10 år. Det engagemanget lämnade hon för övrigt så sent som i våras. Hon satt också med som ledamot i länsförbundets styrelse.
Olycksresan gjorde familjen för att ordna med bostad för den omkomna dottern, som skulle tillträda en plats i Umeå. Hon var verksam inom sjukvården och skulle just ut för att praktisera i yrket.
------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 5 november 1970.
Folkets Hus i Korsträsk
Igår var vi och hälsade på i Muskus. På vägen mellan Älvsbyn och Vistträsk ligger byn Korsträsk. Och när vi så hade vägarna förbi så passade jag på att återigen göra en "upptäckt". Den här gången var det Folkan i Korsträsk som fick den stora äran. Jag har spelat några gånger i mitt liv på Folkan. Bl. a. med Rolf Åhmans i början av 80-talet. Det var också här som vi dagen före midsommarafton 1974, ägnade hela natten att repa med vår i all hast inhoppade organist Gunnar. Kapellmästaren Rolf låg på garnisionssjukhuset i Boden, med brutet ben. Och kunde p.g.a. av sin skada naturligtvis inte spela under midsommarhelgen. Det var då som Hasse våran gitarrist och sångare kom att tänka på sin gamle skolkamrat. Gunnar blev tillfrågad, och han svarade Jomenvisst! Gunnar blev kvar i orkestern efter Rolfs tillfrisknande, fram till bandets upplösning 1982.
Sommaren 1996, när filmen Jägarna spelades in i Älvsbyområdet, gjordes ett antal scener i Folkans innandöme. Skådespelaren Ove Tjernerg medverkade tillsammans med en massa statister under en hel dags tagningar. Idag står Folkan alldeles öde. Och jag vet inte om man överhuvudtaget alls har några aktiviteter där längre. Tilläggas kan också att jag även spelat upp till dans med dansbandet Opus i början av 1990-talet. Som ni hör så finns det gott om minnen förknippade kring detta ställe.
Senast jag var här var med dansbandet OPUS från Piteå. Jag spelade
med Rolf Åhmans på samma ställe 1981. Och som jag kommer ihåg
så har jag även suttit bakom trummorna med Kjell-Bertils här vid nåt
tillfälle. OCH...troligen även John Harrys.
Folkets Hus i Korsträsk. Igår lördag den 8 oktober 2011.
Rester efter en glad afton?
1981 var vi här. Närmare bestämt nästan på dagen för 30 år sedan.
I samma veva hade vi precis släppt våran nya singel.
ROLF ÅHMANS orkester - Älvsbyn.
¤ ROGER LINDQVIST ¤
¤ HASSE ERIKSSON ¤
¤ SVEN-ÅKE ANDERSSON ¤
¤ SUNE ANDERSSON ¤
¤ GUNNAR SANDBLADH ¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Sommaren 1996, när filmen Jägarna spelades in i Älvsbyområdet, gjordes ett antal scener i Folkans innandöme. Skådespelaren Ove Tjernerg medverkade tillsammans med en massa statister under en hel dags tagningar. Idag står Folkan alldeles öde. Och jag vet inte om man överhuvudtaget alls har några aktiviteter där längre. Tilläggas kan också att jag även spelat upp till dans med dansbandet Opus i början av 1990-talet. Som ni hör så finns det gott om minnen förknippade kring detta ställe.
Senast jag var här var med dansbandet OPUS från Piteå. Jag spelade
med Rolf Åhmans på samma ställe 1981. Och som jag kommer ihåg
så har jag även suttit bakom trummorna med Kjell-Bertils här vid nåt
tillfälle. OCH...troligen även John Harrys.
Folkets Hus i Korsträsk. Igår lördag den 8 oktober 2011.
Rester efter en glad afton?
1981 var vi här. Närmare bestämt nästan på dagen för 30 år sedan.
I samma veva hade vi precis släppt våran nya singel.
ROLF ÅHMANS orkester - Älvsbyn.
¤ ROGER LINDQVIST ¤
¤ HASSE ERIKSSON ¤
¤ SVEN-ÅKE ANDERSSON ¤
¤ SUNE ANDERSSON ¤
¤ GUNNAR SANDBLADH ¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
THE STEELMEN - Älvsbyn
1965. THE STEELMEN & BOBBY FENTON. Nästkommande program:
The Balubas från Örnsköldsvik.
--------------------------------------------------------------------------------
Vistbäcken
¤ Vistbäcken har ett 15-tal fastigheter, tämligen koncentrerade och
dessutom några ute i en vidare krets.
¤ VISTBÄCKEN. Det finns en liten by i utkanten av Älvsbyns vidsträckta kommun, som kan sägas än i dag vara i full normal funktion. Det är Vistbäcken, belägen en mil ovanför Vistträsk. Byn består av 15 fastigheter - därav ett jordbruk - samt några enstaka gårdar utspridda i den närmaste omgivningen. Byn har en fin småskola, som alltjämt är i användning och där byns egna småttingar går tillsammans med elever från andra orter, som får skjuts till skolan. Den är relativt modern och utrustad med en fin gymnastiklokal. Skolan ger liv och rörelse åt byn.
Piteå-Tidningen hälsade häromdagen på hos makarna Adolf och Linnéa Eriksson i deras trevliga hem. Nu har Eriksson, efter många och hårda arbetsår i skogen, blivit 67 år och pensionerats och kan därmed disponera sin tid mera efter behag. I unga år, eller närmare bestämt 1 juli 1925, reste han ut till det stora landet i väster och tvärs över den amerikanska kontinenten till Vancouver, där han också var skogsarbetare under 5 år, innan han återvände till sin barndomsbygd.
Medan vi njuter av fru Linnéas goda kaffe och hembakade bröd berättar Eriksson om åren i Amerika. Då fanns inte motorsågen utan stora timmersågar användes för att fälla de stora träden - en del med rotdiameter på upp till 2,2 meter. Fortsatt skogsarbete blev det också när han återvände hem, mest åt domänverket, ibland långt ute i de milsvida skogarna och ibland närmare hemmet. Sommartid var han med i flottningsarbete. Under årens lopp trampade han flottningsstigarna på ömse sidor av den kanal som PT tidigare berättat om.
¤ Trivsam bostadsmiljö
Byn Vistträsk utgör en tjusig bostadsmiljö med inemot ett 50-tal innevånare. Om byns framtid kan i dag ingenting bestämt sägas. De unga söker sig ut i landet till andra arbeten och det börjar bli alltfler gårdar, där endast de gamla bor kvar, sedan barnen gett sig av. Men ännu kan man hoppas att boendemiljön skall vara tillräckligt lockande för att byn skall bli kvar, även om man kanske måste pendla ut till de större orterna för att finna sysselsättning.
Ett jordbruk finns i byn. Det är Erikssons barndomshem och det brukas i dag av hans yngre broder Karl Eriksson. På 1950-talet tillkom några nya skogsarbetarbostäder och fastigheterna i Vistbäcken för övrigt i bra skick, moderniserade och trivsamma. Byns befolkning gläder sig för varje år som går åt att man får behålla sin skola, låt vara att elevantalet fylls genom skolskjutsar. Skolan är av god klass och man har till och med gymnastiksal, barnens stoj och lek på rasterna ger liv och färg åt vardagsbilden. En sån fin skola kan man bara inte lägga ned, tycker byborna.
- Vi trivs i vår hemby och vårt hus, säger makarna
Adolf och Linnéa Eriksson i Vistbäcken.
¤ Adolf Eriksson har ett område som han starkt intresserat sig för, nämligen hembygden. Den 5-åriga vistelsen i det stora landet i väster liksom stimulerade denna känsla för bygden och hembyn. Sin tid i Vancouver har han liksom på nytt fått uppleva genom att en av hans söner varit där något år och kunde i bilder och brev hem berätta om platser där Adolf Eriksson en gång själv befann sig. En klippbok av tidningsartiklar är ett sätt att bevara olika slag av händelser i bygden. Det var då han studerade den samlingen som han tyckte att det var en brist, att det aldrig skrivits och berättats något om det gigantiska kanalbygge som utfördes i slutet av 1880-talet. Det kanalbygget hör intimt samman med byn Vistbäcken är liksom en del av dess historia.
¤ Vistbäckens skola är relativt ny och fin. Byborna gläds åt att den
nyttjas och tycker med all rätt att den ännu i många år bör få vara i
bruk för sitt ändamål.
¤ Vistbäcken mitt i skogslandet är något av en idyll - ibland fylld av liv och rörelse, som då familjernas barn kommer på semesterbesök, ibland tyst och mera stillsam. Då känns det skönt och rogivande. Det skulle vara något fel om den idyllen skulle helt stryka med för den moderna tidens strukturrationalisering.
- Allting är på gott och ont, säger Eriksson. Visst skulle det ha varit roligt att ha alla sina barn kring sig men det skulle väl också vara något fel, om de inte hade förmåga att söka sig ut och skapa sig en egen framtid. Vi kan inte annat än hoppas att de lyckas väl på sin bana.
Adolf Eriksson tycker det är skönt att nu få njuta en vardag efter eget behag. Det är en ny epok som kommer i skogsbruket, maskinernas. Att få sluta i skarven mellan det gamla och det nya är bara bra, tycker han. Själv hann han uppleva några år med motorsågen - ett bra skogsarbetarverktyg, fast lite ovant för den som under sina mesta och bästa år i skogen var så inkörd med den gamla yxan och sågen.
--------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 5 oktober 1972.
¤ När man passerat Vistbäcken kommer man så småningom till en avtagsväg som leder upp mot Stapeldal. På den platsen bodde Elisabeth sina fem första år. 1963 när det nya huset stod klart, flyttade hela familjen Öhlund till Vistträsk. Ovanför Vistbäcken och Stapeldal ligger Nattberg. Där föddes en gång Elma Olofsson. Hon skulle så småningom bli Elisabeths mormor. Elma gifte sig med Axel Lundgren från Lillpite 1917, i familjen föddes åtta barn. Ruth, min svärmor, var en av dem. 1950 ingick hon äktenskap med Felix Öhlund från Arvidsträsk. I familjen Öhlund fostrades fyra barn. Svärmor Ruth och hennes syskon gick skola i Vistbäcken, den by som artikeln ovan handlar om.
Vistbäckens skola 1926.
¤ Det här gamla skolkortet är taget i Vistbäcken och årtalet var 1926. Det är knappast unikt på något sätt - elever och lärare har den tidens skolklädsel. Skolbyggnaden är också tidsenlig. Men vad som är mera unikt är att kortets ägare, Tea Lundberg, Muskus, minns namnen på alla skolkamrater. Det är inte långt ifrån att hon dessutom kan räkna upp födelsedata på allesamman.
Lärarinnan för de tre skolklasserna hette Hilma Norén, stående bakom de uppradade eleverna. Bakre raden från vänster:
¤ Margit Nilsson ¤ Dagny Eriksson (död) ¤ Helga Karlsson (död) ¤ kortets ägare Tea Södersten ¤ Linnéa Nilsson ¤ Ida Johansson ¤ Anna Johansson ¤ Ola Viklund ¤ Siri Lundgren (Elisabeths moster) ¤ Ingrid Olofsson ¤ Aina Eriksson ¤ (samtliga med flicknamn).
Främre raden från vänster:
¤ Sixten Nilsson ¤ Martin Viklund ¤ Allan Johansson (död) ¤ Axel Nilsson ¤ Karl Eriksson ¤ Ingvar Karlsson (död) ¤ Göte Olofsson ¤ Gunnar Nilsson ¤ Karl Nilsson (död) ¤ Gunnar Karlsson (död) ¤ Helmer Johansson ¤ Gösta Rosander ¤
-------------------------------------------------------------------------
Skolklass i Vistbäcken. Skolklass, B-form, läsåret 1938-39.
Elever från vänster i övre raden:
¤ Martin Eriksson ¤ Åke Lundgren (Elisabeths morbror) ¤ Sigurd Holmström ¤ Filip Nilsson ¤ Arnold Eriksson ¤ Göran Eriksson ¤ Evert Olovsson ¤ Martin Olovsson ¤ David Karlsson ¤ Tore Eriksson ¤
Från vänster nedre raden:
¤ Henny Sandström ¤ Inga Karlsson ¤ Vera Sandström ¤ Rut Lundgren (Elisabeths mor) ¤ Anny Eriksson ¤ Henny Rosander ¤ Dolly Olovsson ¤ Ann-Marie Sundman ¤ Karin Nilsson ¤ Iris Nilsson ¤ Svea Rosander ¤ Ellen Nilsson ¤ Lärare John Carlsson.
--------------------------------------------------------------------------
Klass 1 & 2 i Vistträsk skola 1965.
På främre raden 5:e från höger sitter Elisabeth Öhlund. Bredvid henne
till vänster Åsa Renberg. Längst ut på bänken till höger sitter Doris Johan-
sson.
Elma Maria Lundgren f. Olofsson (1891-1975). Gift 1917 med Axel
Lundgren (1886-1972). Elma föddes i Nattberg som dotter till Olof
Petter Olofsson (1866-? Gift 1890 med Emma Christina Sandberg
(1867-1930) född i Uddträsk.
Emma Christina Sandberg, Bäckdal, död den 23 december 1930.
-----------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Den 17 januari 1930.
Elmas far, Olof Petter Olofsson f. 1866 i Nattberg. Elisabeths mormors
far. Kallad för "Skal-Oll" o "Olle".
----------------------------------------------------------------------------
