Roger Lindqvist

Onsdagsmorgonen den 28 september 1994 stod jag som vanligt vid busshållplatsen vid hortlaxvägen, och inväntade bussen. För det mesta så körde jag bil, men det hände i bland att jag var nödd att åka kollektivt. När jag anlände till Piteå busstation, ca 6:30 för att invänta "min" buss, som skulle ta mig ut till Öjeby sjukhem kom jag i samtal med en pratglad busschaffis. - Har du hört vad som hänt i natt? sa han och lutade sig ut genom sidorutan.

- Det har hänt hemska saker i "Östersund". Men där hörde jag fel. Det skulle vara "ute på Östersjön". Väl inne i bussen fick jag mig förklarat hela sammanhanget. När jag kom till jobbet stod TV:n redan på, och mina arbetskompisar satt i andäktig tystnad.

 

Jag hade förfärliga ryggproblem vid den här tidpunkten. Så pass att jag var tvungen att åka hem. Harry, en av jobbarkompisarna gav mig skjuts hemåt. En stund efter att jag kommit hem, så ringer det på dörren; det är min far som tittar in. Han är också förskräckt över det som hänt. Och vi sätter oss i soffan och tittar på nyheterna. Jag minns att han hade Piteå-Tidningen med sig. De närmaste veckorna och månaderna handlar enbart om farygskatsstrofen. Det diskuterades både hemmavid och på jobbet. Det var en tid av mycken sorg och förstämning.

 

"Om du gillar Piteortens falukorv får du vara med. Om inte - ja, då stryker jag dig ur vänlistan".

 

Det har blivit alltmer vanligt förekommande att visa att man tillhör rätt grupp. I dag kan man med ett enkelt tryckande på en tangent ta bort alla oönskade filurer som lurar bakom husknuten. Enkelt och elegant, heller...? Att ta bort "ohyran" har blivit till en modegrej, som att klä sig i sin senaste outfit. Det gäller ju att hänga med, som sagt.

 

Det är nog inte så långt kvar innan man delar in landets innevånare i "kategori lämplig", kategori olämplig" eller: "kan plockas fram vid speciella tillfällen".

 

"Sverige håller på att gå sönder", konstaterade Göran Persson häromveckan. Jovisst, har Göran rätt i det han säger. I dag vågar många inte tycka till, med rädsla för att hamna i "kategorin olämplig". Hemska tanke att behöva löpa gatlopp på Rådhustorget i Piteå. Heller att inte bli inbjuden på den årliga nobelfesten den 10 december.

 

Men vad är det då som är så farligt? Åsikter har väl alla. Åsikter om både det ena och det andra. För inte så länge sen, läste jag Olof Lagercrantz biografi över August Strindberg. Men oj, vad den mannen hade åsikter. Ulf Lundell benämnde honom i en intervju som "färgstark".

 

I bland så kommer själva sakfrågan på efterkälken när jag lyssnar heller diskuterar med någon. Vad jag tycker är intressant är företeelsen, att alla måste tycka lika. Om två personer sitter på varsin sida av en gunga, de båda väger ca 100 kg. var. Om de gungar för häftigt kommer så småningom plankan de sitter på att gå av mitt itu: KRASCH!

 

Likadant om vi fortsätter att streta åt skilda håll med full kraft, då kommer Göran Perssons profetia att gå i uppfyllelse. Sverige går sönder!

 

Så till sist: Jodå, JAG gillar Piteortens falukorv, köpte en rejäl bit så sent som i dag. Alltså, då får jag vara med i gruppen? Men de andra då...? Hur gör vi med dem? Först rätta inringda svar, belönas med 10 korvringar av Piteortens falukorv. Först till kvarn...

 

...Daniel på smörgåstårta. Han blev fullkomligt vild av bara åsynen. Jodå, man måste passa sig vilka man bjuder in...det hade kunnat sluta väldigt illa - att JAG inte fått en enda bit. Men ju mer Danne åt desto snällare blev han. När han precis hade slukat sin 23:e bit så var han huuur medgörlig som helst. Kanhända att det var  uppfostran som gick fel? /Pappa.

 

 

Tänk vad vi älskar att klistra etiketter på andra personers pannor. Vi njuuuter i fulla drag! Har han/hon sagt det eller det; fram med klistret och etiketten och så SMASK i pannan. I somras visade hockeylaget Kiruna IF upp sina nya regnbågsfärgade matchtröjor. Syftet och tanken bakom, var att slå ett slag för alla de hbtq-personer och deras rätt till lika värde. En strålande fin och hjärtlig tanke i den onda värld som vi lever i. Men... nu har vissa av lagets sponosrer, funktionärer m. fl. sagt adjö till sitt forna lag. Varför? Det spekuleras i att orsaken är regnbågströjorna. Det dröjde dock inte länge innan journalister och tidningskrönikörer snabbt var framme, ivrigt letande i sina skrivbordslådor efter sina obligatoriska etiketter. När de så småningom fått fram sina buntar, klistrades dessa omgående fast på de som flytt klubben. På de flesta kunde man läsa: "homofob". Ett populärt ord när någon råkar tycka något helt annat i denna känsliga fråga.

 

I såfall är det många i prästerskapet som ständigt går omkring med en etikett i pannan. Så även på vanliga medel-svenssons. Privat har jag inget problem med homosexuella. Men det jag tycker är lustigt i denna debatt, är hur fort respektive person får sig tilldelat en etikett. Etikettklubben fortsätter även i framtiden att både klippa och klistra, var så säkra. Det finns ingen hejd på deras fantasi. Samtidigt är det viktigt att säga, att alla är vi lika. Vi är människor kort och gott, som min kära morfar säkert skulle sagt.

 

Må väl därute - Ni är alla så betydelsefulla!

 

Roger.

 

När min far i bland tyckte att det bar iväg åt fel håll därute i världen, i nån speciell situation, och det sunda förnuftet lyste med sin totala frånvaro, så brukade han säga det där orden som ses i rubriken till detta inlägg. "Hä jär nage fel inne mössa!" (Det är nåt fel i mössan). Och pappas ord är något som jag mer och mer har börjat hålla med om, de senaste åren. I vår iver att hela tiden vara tvungna att göra rätt, i varje sekund och minut, så kan det bli rätt ansträngande att vara en vanlig människa.

 

Jag kan tycka att det är snudd på stor dråplighet, när män och kvinnor måste hälla en hel hink med vatten över sitt huvud. Bara för att man måste visa att man är med i matchen. I tidningar och television visas de senaste trenderna som nån (ursäkta) knäppgök hittat på. Sen så sprids detta som en smittosam sjukdom runt världen. Är vi då så lättledda att vi alla måste göra samma grej? Jag är fullt övertygad om, att skulle en person uppmana andra att sova i en soptunna fem veckor i sträck, ja, då skulle miljoner andra göra samma sak. Vi skulle överhopas av "soptunne-bilder" från världens alla hörn och kanter.

 

Inte undra på att många länder lever under diktaturstyre. Så pass lätt som detta tydligen är att manipulera människor runt vår jord.

 

Roger Lindqvist.

 

Det som händer ute i den vida världen låter sig färgas av även här på min blogg, då och då. Och jag kan inte låta bli att både förfäras och förargas. I gårdagens Agenda, fanns en intervju med förre socialdemokratiske partiledaren Göran Persson. "Sverige håller på att gå sönder", var hans ord när det gäller det som nu händer och sker inför öppen ridå. I går såg jag även en dokumentär som behandlade konflikten mellan Israel och Palestina. Rakt inför mina trötta ögon, och tillika trötta, men ännu vakna öron, hörde jag och såg något som gjorde mig ännu tröttare nämligen detta:

 

"SEGER ÄR ATT SE DIG LIDA" - dessa sex mycket fasansfulla ord, med sina lika fasansfulla 19 bokstäver, omkullkastar allt det jag en gång fick lära mig: att aldrig önska någon annan medmänniska död, sjukdom och evig olycka. Men de som nu både högt och tydligt ropar ut detta, hur ser det ut i deras förvirrade själar? Nää, jag vill nog inte alls veta...

 

Roger Lindqvist. 

Valutgången fortsätter att sysselsätta diverse journalister, krönikörer, bloggare (jag inräknad), massmediafolk över huvud taget. Den senaste krönikan som kom inför mina ögon, var Sanna Lundell i Aftonbladet. Överlag kan det hela sammanfattas på följande sätt: VI FÖRSTÅR INTE!

 

Det låter lite skrytsamt att säga; "detta sa jag för flera år sen" men det var just precis vad jag gjorde. Detta var i en diskussion jag hade med några meningsmotståndare, som tog SD i försvar. Då tyckte jag att de seriösa partierna behandlade problemet på ett väldigt slappt sätt. Deras synpunkt och idéer var att SD skulle frysas ut, man ville inte ta i dem med tång, inte alls ta dem på allvar. Man skulle inte ens tala till dem heller med dem. Detta parti utgjorde inget hot, som man sa. År 2014 fortsätter man att agera på exakt samma sätt som man gjorde då.

 

SD skulle kvävts i sin linda, om S, M, FP, C, MP, V tagit en rejäl diskussion med dem redan då. Nu har det börjat bli lite väl sent, när de sitter i sina riksdagsrum och ler åt valutgången. Nå, vad gör vi nu då? Ska vi fortsätta att ignorera, heller ska vi kavla upp ärmarna och dyka ned i SD-gyttjan? Att enbart tiga och hålla käft räcker inte. Att ta bort SD sympatisörer från vänlistor på fb räcker inte heller. Det är då den berömda strutsen gör som den brukar: stoppar huvudet i sanden och låtsas som om det regnar. Vi måste ta en DISKUSSION! Hur hade det sett ut att under andra världskriget vända bort sitt ansikte. Tror ni att Hitler hade mjuknat då? Det är precis tvärt om. Agera för bövelen! Allt annat är totalt uddlöst!

 

Roger Lindqvist.

 

I sann demokratisk anda lade jag och alla andra röstberättigade här "landet lagom", våra röster i valurnorna sistlidna söndag. Under kvällen och natten satte många kaffet i halsen när SD genom sina 12,9% blev det tredje största partiet. Många nästan grät av chock över att ett parti som predikar främlingsfientlighet, nära på fördubblade sina siffror. Dagen därpå gick man i sorgetåg över det ofattbara som drabbat vårt redan lite luggslitna samhälle. Det har debatterats i massmedia med stora svarta rubriker dagligen, så mycket att jag nästan börjat bli lite less och uttråkad.

 

Jag tillhör inte de 12,9 procenten som la min röst på Jimmie Åkesson. Men ändå tycker jag nånstans att våra folkvalda nu heller aldrig borde låna sina öron till vad Åkesson och hans väljare vill säga oss andra. Att stoppa huvudet i sanden är absolut ingen lösning. Hur otäckt budskap SD än har, så är vi skyldiga att ta reda på VARFÖR det blev som det blev. Om inte - ja, då är jag rädd att SD plockar hem ännu mer röster till nästa val om fyra år. Mona Sahlin nämnde häromdagen att hon gärna ser att de "seriösa" partierna nu tar upp en diskussion med SD och dess anhängare. För att på så sätt eventuellt locka tillbaka de S och M väljare som lämnade sina moderpartier, och istället tog steget över till Sverigedemokraterna.

 

Det är nu dags att sluta gråta över spilld mjölk, och istället kavla upp skjortärmarna och visa lite handlingskraft. Det finns ingen väg tillbaka, svart på vitt har vi fått veta vad det svenska väljarna tycker och tänker. Acceptera istället för att negligera!

 

Roger Lindqvist.