Roger Lindqvist

    - Idrott och fruntimmer hör inte ihop förklarade Gunder Hägg i ett
TV-program i går kväll. Han tycker at idrottande "fruntimmer" är
oestetiska.

I går kväll var Gunder Hägg gäst i Lennart Hylands program om idrottsminnen, "Heja Sverige!" Gunder Hägg tog tillfället i akt att frankt förklara att idrott och "fruntimmer" inte hör ihop.
    - Jag tycker det är oestetiskt med idrottande fruntimmer, säger Gunder Hägg i en tid då tävlingsarenorna vimlar av kvinnlig fägring.

Massor av idrottande flickor satt förmodligen och hoppade av ilska när Gunder gjorde sitt uttalande. De som i åratal kämpat för att komma ifrån den styvmoderliga behandling damidrotten utsatts för ska nu 1971 sitta och höra hur en äldre stjärna sitter i TV och säger at de inte har på idrottsplatserna att göra. Expressen bad Gunder Hägg förklara sina åsikter lite närmare:
    - Jag har alltid haft åsikten att fruntimmer, som jag föredrar att kalla dem, inte ska syssla med idrott. Det är oestetiskt.
    - Men jag gör skillnad på idrott och sport. Idrott det är de kraftkrävande grenarna, som skidor, löpning över 400 meter, kastgrenar och liknande. Till sport räknar jag bl a höjdhopp och gymnastik.
    - Nej, jag tycker inte om att Toini Gustafsson vann olympisk guldmedalj i skidåkning. Sånt ska inte fruntimmer syssla med. I alla fall inte längre än fem kilometer. Jag tycker precis som Mora-Nisse att det inte ska få finnas några kvinnliga Vasaloppsåkare.
    - Tänk er själva när man sitter på läktaren och tittar på 400 meter säger Gunder. De första 200 meterna ser det vackert ut. Men sen, ja det ser för jävligt ut.
    - Karlar spelar det inte inte så stor roll med, de ser ju jävliga ut innan de startar. Men den kvinnliga gracen tycker jag så mycker om att jag inte vill se den förvriden och ansträngd i kraftkrävande idrotsgrenar.
    - Det väcker olust hos mig. Jag kan inte hjälpa det, men så är det.
    - Men när ett fruntimmer som Linda Hedmark hoppar höjd, kan det vara tjusigt, det håller jag ned om, säger Under-Gunder som i sin lätta, fina löpstil satte 16 världsrekord på distanser mellan 1 500 meter och 5 000 under åren 1940-45.

-------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1971

MÖBLER OCH ANNAT FÖR OMKRING 15 MILJONER FÖRSTÖRDES
I LÅGORNA.


Värden för 10-15 miljoner kronor gick till spillo när ett möbelvaruhus
i centrala Piteå eldhärjades i går. Branden blev häftig, ett tag var det
intilliggande ålderdomshemmet hotat, men behövde aldrig utrymmas.

Miljonvärden gick till spillo då ett av Norrlands största möbelvaruhus - Bloms möbler i Piteå - i natt totalförstördes vid en explosionsartad brand. Eldens våldsamma framfart hotade tidvis den omkringliggande träbebyggelsen. En evakuering av ett intilliggande ålderdomshem förbereddes, men behövde aldrig genomföras. Möbelvaruhuset, i tre våningar vid Storgatan i centrala Piteå, var snabbt övertänt. All tillgänglig brandpersonal från både Piteå och Luleå kallades in i det tidskrävande släckningsarbetet.

80-TAL BRANDMÄN
BEKÄMPADE ELDEN
Som mest bekämpade 80-talet brandmän elden, som fick ordentligt fäste i det stora möbelvaruhuset. Eldens stora spridningsrisk gjorde att en evakuering av et ålderdomshem och ett hyreshus som låg i farozonen förbereddes. Brandmännen lyckades dock hindra elden från att sprida sig och evakueringsplanen behövde aldrig verkställas.

Vid 01-tiden hade brandmanskapet i stort sett elden under kontroll. Möbelvaruhuset var ett av Norrlands största med tjugotalet anställda. Eftersom lokalerna var gamla och utslitna skulle möbelförsäljningen flyttas över till nya lokaler senare i år. Ett nytt möbelvaruhus håller på att byggas i Öjebyn utanför Piteå.

BRANDEN BÖRJADE I
ETT PANNRUM
Exakt hur många miljoner som gått till spillo genom branden vet man ännu inte. Men det torde röra sig om mellan 10-15 miljoner kronor. Teknisk brandexpertis ska i dag påbörja utredningsbetet på brandplatsen för att fastställa brandorsaken. Man tror att branden började i ett av pannrummen.

---------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Den 2 april 1976

¤ FILADELFIAKYRKAN I PITEÅ
   BYGGS OM FÖR 700.00 KR ¤


Filadelfiakyrkan kommer att förändras såväl interiört som exteriört.
Vad beträffar det senare så kommer entrén ut mot Persgatan att
försvinna. Hyreshuset i bakgrunden, som också ägs av Pingströrelsen,
skall delvis tas i anspråk för ungdomsverksamheten.

Filadelfiakyrkan i Piteå kommer att stängas för en längre tid. Församlingen har nämligen beslutat, och också fått klartecken från myndigheterna, att förändra lokaliteterna såväl exteriört som interiört. Under tiden skall tyngdpunkten av mötesverksamheten förläggas till församlingens lokaler i Hortlax. Möten kommer också att hållas i Öjebyn och i förhyrda lokaler i centrala Piteå.

På söndag hålls de sista mötena i Piteå-lokalerna. De hålls sedan stängda till någon gång fram på senhösten. Under tiden skall ombyggnaderna göras. De kommer att kosta bortåt 700.000 kronor. Detta innebär bland annat att nuvarande entrén mot Persgatan kommer bort. Istället förläggs entrén till gårdssidan. Invändigt blir det genomgripande förändringar, vilket för med sig att dopbassängen och podiet placerats vid nuvarande entrén.

Det hyreshus som församlingen också har i sin ägo efter Persgatan kommer delvis att tas i besittning. De hyresgäster som bor på bottenvåningen har sagts upp och där blir det ungdomslokaler och utrymmen för att klara av servering vid olika tillfällen. I ett framtida skede avser man också att kunna ta de övriga utrymmena i hyreshuset i anspråk, bl a till expeditionslokaler.

-------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 mars 1976

Hällan på Strömnäs kallas i artikeln för "Norrbottens paradis!". Nu är
huset förfallet, parken förvuxen och rivning det sannolika ödet för den
gamla herrgården, på sin tid centrum för ett rikt sällskapsliv.

¤ SKOMAKARNA VAR MÅNGA I GÅNGNA TIDERS PITEÅ ¤

I Piteå stad fanns det på sin tid ett flertal skomakare. De var alla skickliga och erkända yrkesutövare. Många av dem fick tillverka skor efter företagen måttagning och deras handgjorda arbeten var av hög klass. Det var många skomakare man besökte under årens lopp och snart kunde man konstatera att alla hade likvärdiga interiörer i sin verkstad, bl a den stora högen av trasiga och reparerade skor som låg i ett hörn av rummet. I övrigt trebent stol, disk med pligg av olika dimensioner spik, sylar och skomakarknivar, tråd, skomaskin, bunke med vatten för blötläggning av sulläder samt torra hudar etc. Fotogénlampan över disken och vid densamma skomakarmästaren i egen hög person laskande eller pliggande dagen så lång, för att få in någon "tolvskilling" för sitt arbete. Nu synes andra tider råda. "Köp och slängperioden" har väl även drabbat denna grupp av företagare och detta har i sin tur medfört att "skomakarn ej längre kan stanna vid sin läst". Av de hedervärda skomakarna som för många, många år sedan pliggat sin sista sko kan jag erinra mig namnen: Rönngren, Wikman, Marklund, Österberg, Ekberg, Holmstedt, Öhman, Fahlesson, Holmgren och Lundström, alla samtidigt verksamma härstädes.

¤ SOCIETETSPARKEN
är värd att omnämnas. Den låg vid Storgatan på den plats där Sparbankens fastighet nu finnes. Parken var omgärdad med staket med ingång från Storgatan. Där fanns lummiga häckar, bersåer, träd av bl a björk och hägg. Och vem vet, kanske ibland någon lummig person som fått för mycket dryckjom vid besök på intilliggande Stadshuset eller Socis. Parken var en liten grönskande tillflyktsort där en trött vandrare kunde slå sig ned för en stunds vila och meditation. I höstens tid då häggbären mognat satt vi pojkar uppklättrade i trädens grenverk och plockade och åt till dess munnen och svalget korkats igen. Detta medförde at vi måste klättra ned och företa en välbehövlig skrapning för att få en öppning i munverket.

¤ SLIPEN
kallades det område som var beläget i det hörn av södra hamnen som gränsar mot nuvarande järnvägsövergången. Det var en bädd för båtar som upphalades för reparation, dels ock för vinterkvarter åt dessa. Ägare till slipen var mekaniker J. E. Sandström, vilken även var innehavare av den mekaniska verkstad som då var belägen i hörnet av Hamngatan-Lillbrogatan. Sandström som var erkänd som skicklig yrkesman hade därutöver många strängar på sin lyra. Musikaliskt och politiskt intresserad var han verksam på skilda områden under en följd av år.

¤ AV MARKANTA PROFILER
inom staden - förutom redan nämnda - drar jag mig till minnes följande: stadsläkaren T. Hj. Björkbom, därför att han befriade mig från en värkande tand, lasarettssläkaren Oskar Forssell och hans manhaftiga syster Lydia Forssell, föreståndarinnan för privata flickskolan Marie-Louise Kraeft, vital och ekorrpigg, tyske v konsuln AB Selander, bankdirektör G Ringius, ägare av Hällan, då kallat för Norrbottens paradis, borgmästaren Arvid Bergdahl, kyrkoherde Gustaf Hörnström, Portugisiske v konsuln m m Ruben Sundström, grosshandlarna m m Lundeberg o Axelsson, kapten Axel Dynesius jämte hans maka, läroverkskollegorna Håkansson, Lindholm och Steckzén, den sistnämnde även tryckfrihetsombud, samt rektor Hjort. Slutligen kan nämnas stadsläkaren Ernst Schildt, fröknarna Patersson och Alstermark, alla original på sitt sätt, direktören för NA som allmänt kallades för "Blek-Lundström", stadskassör Lönnberg och ej at förglömma representanterna för ordningens upprätthållande stadsfiskal Martin Winlöf med poliserna Lundmark och Öberg samt många fler. I min egenskap av springpojke på Norrbottens Allehanda hade jag många ärenden till flertalet av berörda personer.

¤ DE PITEBOR
som hade sin väg över stadens torg för ett 60-tal år sedan kunde knappast undgå att någon gång se en del allvarliga herrar med hög hatt på skulten på väg till rådhuset. Det var herrar stadsfullmäktige som gick till viktiga överläggningar. Av deras miner att döma förstod man att de hade att besluta i viktiga frågor rörande stadens väl och ve. Staden var visserligen liten men arbetsbördan var säkerligen stor. Sägas kan att vi alla ägde en stor respekt för dessa visa män. En del av de personer som finnas omnämnda här ovan var med i den ärevördiga församlingen, vilka de var överlåter jag åt eventuella läsare att utröna.

-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Maj 1967

¤ Syskonen Hans och Christina Skarin driver Perudden - ett populärt
ställe som inte enbart är en danslokal.

¤ Sedan 1957 har familjen Skarin drivit dansstället Perudden. Fram till 1973 var det pappa Yngve som bar huvudansvaret. Nu är han borta och barnen Christina och Hans har tagit över. Från början jobbade Christina ensam, men snart insåg hon att brorsans hjälp var nödvändig. Båda varvar jobbet som dansarrangörer med andra uppgifter.
    - Perudden är ett deltidsjobb, säger syskonen Skarin.

Perudden var ett inneställe långt före ordet "inne" var uppfunnet. Här har många generationer dansant ungdom tillbringat lördagar. Publiktillströmningen har naturligtvis varierat, men Perudden har behållit greppet om publiken.

FORDRAS STOR PUBLIK
Hittills har höstens danser dragit bra med publik.
    - Vi behöver stor publik för att danserna ska gå ihop ekonomiskt. Det är inte alla gånger entrépengarna räcker för att betala orkestergage och andra kostnader som följer med, säger Christina Skarin-Lundström. En och annan ekonomisk smäll måste man räkna med, men de får inte komma alltför ofta.
    - Omkostnaderna har stigit kraftigt. Ett bra band kostar 6-7.000 kronor en lördagskväll, konstaterar Hans.

KRÄSEN DANSPUBLIK
Och bra orkestrar är det enda som duger. Danspubliken i 18-20 årsåldern är mycket kräsen. Publikbortfallet märkbart de gånger man väljer mindre kända orkestrar. Orkesterurvalet när det gäller modern dansmusik är inte så stort. Visst finns det en uppsjö populära band, men de flesta finns söderut och väljer att turnera i landets sydliga delar. Det är svårt att köpa populära dansorkestrar om man inte har goda kontakter. Arrangörer som väljer normala vägar ställs ofta offside. Folkparkerna har inte alls kontrollen över orkesterbranschen. Endast i undantagsfall kan parkerna förmedla de orkestrar man går ut och säljer i sina program.

FOLKPARKERNA TAPPAR
KONTROLLEN
    - Vi hade t ex kontrakt med Vikingarna (just nu etta på Svensktoppen) men det anullerades. Folkparkernas uppgörelse gäller inte. Orketrarnas marknadsförare går egna vägar utan inblandning av folkparkerna, förklarar Hans. Trots svårigheter har Skarins lyckats boka in flera populära moderna band. Max Fenders, Schytts och Polarna för att nämna tre exempel. För att få erkända orkestrar gäller det att vara ute i tid med bokningar. Alla populära orkestrar är fullbokade inte bara 1976 utan även 1977.

VÄNDER SIG TILL DANSANT
PUBLIK
Christina och Hans satsar i huvudsak på modern dans för ungdom över 18 år.
    - Vi har 18 år som åldersgräns med syfte att locka hit dansant ungdom upp till 30-årsåldern. När vi hade 16 år som åldersgräns kom nästan inga ungdomar hit som fyllt 18 år, säger Christina.
För att kunna konkurrera med Bolaget och Napoleon tänker man ansöka om tillstånd att sälja öl.
    - Eftersom andra ställen som vänder sig till samma publik fått tillstånd borde även vi få det, menar Hans.

MOGET GER MERA
PENGAR
Christina och Hans har funderingar på att satsa mera på den s k mogna ungdomen. Några gånger har man försökt med gott resultat. Mogendanserna har större möjlighet att gå ihop eftersom orkestrkostnaderna reduceras. En gång i månaden dansas det moget på Perudden. Då hyr man ut lokalen till föreningen Dans för mogen ungdom.

INTE ENBART DANSSTÄLLE
Perudden är inte enbart ett dansställe. 4-5 gånger i veckan brukar här pågå aktiviteter av olika slag. ABF har många tillställningar på Perudden liksom handikappföreningen och andra sammanslutningar.
    - Ekonomiskt är det bättre och framförallt säkrare att arrangera fester för föreningar och slutna sällskap. Det är betydligt mera chansartat att ställa till med offentliga danser. Men å andra sidan är det en viss charm med danserna, tycker Christina.

12 PERSONER EN LÖRDAGKVÄLL
Hon och Hans jobbar själva med arrangemang. Intensivt eget arbete en förutsättning för att finanserna ska gå ihop. Men man måste även anställa folk. En vanlig danskväll jobbar 12 personer plus musiken.
    - Utgifterna för orkester och personal går upp till 7-8.000 kronor. Det fordras alltså stor publik för täcka dessa kostnader. Vi kan ta in 800 personer i lokalen, säger Hans.
Entréavgiften är 15 kronor. Inte omöjligt att priset går upp med en femma. En del dansställen har redan börjat ta 20 kronor.

ORKESTRARNA ALLT DYRARE
Orkestergagerna har skjutit i höjden under senare år. I början på 60-talet fick man en topporkester för tudenlappen. 1972 kostade ett band i svensktoppsklass 3.000 kronor. I dag måste man punga ut med 7.400 kronor för Yngve Forssélls orkester. Max Fenders är 400 kronor billigare. Marginalerna blir allt snävare men det hindrar inte att Christina och Hans jobbar vidare i branschen. Båda har vuxit upp i nöjes- och dansmiljö och vill inte gärna släppa kontakten.

------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 14 oktober 1975


ORKESTRAR PÅ PERUDDEN i urval:


YNGVE FORSSÉLLS


MAX FENDERS


POLARNA med JÖRGEN EDMAN


SCHYTTS


JAN ÖJLERS


MAGNUS

-------------------------------------------------------------------------------
Orkesterbilder ur min egen samling.

¤ På torsdagen restes den signalmast som i fortsättningen skall göra det lättare för in- och utgående fartyg att forcera den trånga passage som Pitsundet utgör utan risk att möta en annan båt "om kröken". Arbetet med mastresningen började på morgonen och vid 14-tiden hade järnskelettet intagit vertikalläge. Då Piteå-Tidningen tog sin bild i regndiset var man som synes en bra bit på väg mot resningen.

---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 september 1956

Lennart "Nacka" Skoglund, ringer sonen Evert i Italien.

LILL-NACKA HIT FÖR SPEL
SKRIVER SNART KONTRAKT

Nacka och Nackino, fotbollsspelare. Far och son. Båda med Skoglund som efternamn. För 20 år sedan spelade pappa Nacka sin första match som proffs i Italien. Laget: Inters A-lag i Milano. Han var 20 år då. I fredags var det Nackinos tur. Och han är redan idol, precis som pappa.
Nackino är Nacka Skoglunds äldste son, Evert, 18. Nackas yngste son Giorgio, 14, är också stjärna - i Inters pojklag. Expressen ordnade ett telefonsamtal mellan Nacka och Nackino - Lill-Nacka.

Nacka: - Hej Evert, det är pappa. Du är champ nu.
Nackino: - Hej mästare. Men jag är ingen champ. Jag spelade ju bara en halvtimme mot Crystal Palace. Fyrtio minuter var det kanske.
Nacka: - Tidningarna har skrivit mycket om dig här uppe. De svenska tidningarna skrev att du var bäst på plan.
Nackino: - Nackas grabb kommer att bli en ny mästare, skriver tidningarna här nere. Jag fick applåder så fort jag nuddade bollen. Publiken skrek ibland efter mig, ibland efter dig.
Nacka: - Ja, du har bra löd i dojan.
Nackino: - Det var publiken som ropade in mig. Vi låg under med två ett. De visste att jag kunde skjuta. Målvakten fick göra några prakträddningar på skott från mig. Men vi förlorade matchen. 2-1.
Nacka: - Ja, skjuta var aldrig min starka sida. Och du kan ju springa och dribbla lika bra som jag. Italienska fotbollsexperter säger att du kommer att bli bättre än jag.
Nackino: - Äh.
Nacka: - Du kommer till Sverige i juli.
Nackino: - Jasså?
Nacka: - Då skall ju ni spela mot Djurgården. Det är den 10:e eller 11:e.
Nackino: - Vi har många matcher framöver. Det är svårt att hålla reda på alla.

SKALL BLI ARKITEKT

Nacka: - Jag har pratat med mamma Nuccia. Du kunde ta Giorgio med dig. Tjänar du bra på dina matcher?
Nackino: - Jag spelar ju egentligen bara i juniorlaget nu. Jag har inget kontrakt med A-laget. Jag får min utbildning gratis. Jag går i en privatskola och skall bli arkitekt. Så får jag 500 kronor i månaden. Det är en bra skola. Jag går bara halva dagen. Då kan jag träna på den andra halvan.
    - Men nästa år skall jag skriva kontrakt med A-laget.
Nacka: - Vad tror du att du kommer att få?
Nackino: - Jag får nog ett kontrakt på 50 000 kronor. Sen 5 000 i månaden plus matchpremier. Det blir några tusen för en vunnen match.
Nacka: - I slutet när jag var nere fick jag ungefär 100 000 i kontraktssumma. Så blev det 1 000 kronor i månaden.
Nackino: - Riva, den stora idolen här nere, fick just ett kontrakt på 800 000 kronor.
Nacka: - Ja, det kommer väl du att tjäna snart också. Hur mycket hade ni fått om ni vunnit matchen i fredags?
Nackino: - Ungefär 2 000 kronor.


Evert "Lill-Nacka" Skoglund är inte hemma på svenska så
pappa Lennart fick föra samtalet med sin son helt på italienska,
ett språk som han väl behärskar sedan sin tid som Inters store
idol.

SVERIGE VINNER!

Nacka: - Hur tror du att det kommer att gå i landskampen mellan Sverige och Italien?
Nackino: - Sverige kommer nog att vinna. Jag kan ju vara med i ett svenskt landslag nu också!
Nacka: - Va?
Nackino: - Ja, jag är ju svensk medborgare.
Nacka: - Är det flera fotbollssöner än du i Inter?
Nackino: - Giorgio förstås. Sen är det en son till Mazzola.
Nacka: - Giorgio har mer av min stajl.
Nackino: - Han spelar i pojklaget. Han är ju Inters store målskytt. På sju matcher har han gjort 15 mål. Han spelar på vänstern.
Nacka: - Så han brukar sopa upp backarna på läktaren?

JAG ÄR STOLT!

Nackino: - Det finns inga läktare på de planer där han spelar, men han spelar brallorna av dem.
Nacka: - Var du nervös före din debut i A-laget?
Nackino: - När jag satt och väntade på bänken var jag rätt nervös. Men när jag började spela blev det bättre.
    - Jag hade spelat en match i juniorlaget dagen innan. Så benen kändes tunga.
Nacka: - I din ålder orkade man allt. Var släkten där och tittade på dig?
Nackino: - Alla var här: mamma, brorsan, svärmor, morbror och hans fru. Alla.
Nacka: - Du fick det telegram jag skickade till dig i går?
Nackino: - Ja.
Nacka: - Jag är stolt över dig!

--------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Söndagen den 6 juni 1971

Jag har roat mig med att studera vad som skrevs om Beatles i "Musikens värld" från 1970. Uppslagsverket köpte jag häromdagen på Kupan i Piteå för den dyrbara summan av 5 kronor. Här finns alla genrer representerade. Allt från Beethoven till Thore Skogman och Sven-Ingvars, men även de popband som vi minns  från 60-talet. Men vad som fick mig att stanna upp med ett litet leende, var The Beatles.


Det här musikaliska uppslagsverket fick följa mig hem häromdagen.
Utgiven av AB KULTURHISTORISKA FÖRLAGEN i GÖTEBORG 1970.


Popgruppen "The Beatles" i London i februari 1968, sedan de rakat av
sig mustascherna och återvänt från en meditationsresa till "the giggling
guru" Maharishi Mahesh i Indien. - Fr. v. Paul McCartney, John Lennon,
Ringo Starr, George Harrison.

Beatles (John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr), pop-grupp. Den nuvarande gruppen bildades i början på 1960-talet i Liverpool och slog igenom 1 oktober 1962 med "Love me do". Innan dess hade John Lennon 1955 bildat en grupp, kallad "The Qwarrymen", i vilken John spelade gitarr. Paul McCartney kom samm år in i gänget, och 1958 kom också George Harrison med. 1960 provspelade de för impressarion Larry Pages och åkte på turné till Skottland som backing-group åt sångaren Larry Gentle. De kallade sig då "The Silver Beatles". Senare samma år for gruppen till Hamburg och var hemma i Liverpool igen i december, där de den 27 december 1960 för första gången uppträdde under namnet "Beatles".

1961 kom Ringo Starr med. I oktober 1961 kom Brian Epstein i kontakt med Beatles och skrev kontrakt. Det var också han som genom skickligt skött reklam bragte gruppen till världsrykte. 27 oktober 1963 erövrade de Stockholm, gav därefter konserter i Göteborg, Västerås, Eskilstuna och Borås samt gästade TV:s ungdomsprogram "Drop-In". Bland gruppens skivsuccéer - som intill årsskiftet 1967/68 inbringat dem et netto av drygt 12 miljoner - märks "She loves you", "I want to hold your hands", "Can´t buy me love", "A hard day´s night", "I feel fine", "Rock´n roll music", "Ticket to ride", "Help", "Yesterday", "We can work it out", "Paperback writer".

Många hade väl väntat att Beatles ganska snabbt skulle glömmas efter den våldsamma entusiasmen i början, men så blev långt ifrån fallet. I stället började de skrivande medlemmarna av gruppen, John Lennon och Paul McCartney, erkännas som betydande kompositörsbegåvningar - det hände sig att orkestrar, som tidigare bara fnyst åt tonårsmusik, började spela deras melodier, och att sångerskor som Ella Fitzgerald och Keely Smith sjöng Beatles-låtar till storband. Världen över blev Beatles-filmen "A hard day´s night" både publik- och kritikerframgångar.

Genom sin musik skapade Beatles under dessa år ny respekt för pop-genren och banade därvid också vägen för andra, genom att de vande publiken vid nya tonfall och nya grepp. De bröt mot slentriantänkandet inom popvärlden. - 1966 gick rykten om att gruppen skulle upplösas, den hade då under sina guldår sålt över 200 miljoner skivor över hela världen. Men man fortsatte. Hösten 1966 kom en LP-skiva ut, "Revolver", full av nya avancerade idéer, samt "Sergeant Peppers Lonely Heart´s Club Band". 1967 dog deras impressario Epstein.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

För andra året i rad får patienterna vid Piteå lasaretts långvårds-
avdelning möjlighet att komma ut och resa i sommar. Lions i Piteå
"skänker" under två och en halv månad en buss till avdelningens
förfogande.

Det är inte bara till cancerforskning och olika utlandsprojekt som Lions ger bidrag. På fredagen överlämnades en buss till långvårdsavdelningen vid Piteå lasarett att nyttjas för patienternas rekreation i sommar. Låt vara att lasarettet får stå för själva driftskostnaden, men busshyran svara Lions för under de dryga två månader som "gesten" gäller. Det är andra året som lasarettet får den här möjligheten. Ifjol åktes det av bara den. Över 400 mil fick patienter åka till olika utflyktsmål. Längsta resan var den som företogs till Norge.
    - Skriv nu att det här är toppen främst för patienterna, men även för personalen, säger avdelningsföreståndaren Greta Olofsson.
    - För patienterna betyder det mycket rent psykiskt att få komma ut. För oss på personalsidan blir vi ordentligt uppiggade när vi ser hur gott det gör patienterna, säger hon.

---------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 13 juni 1987

Så här ser Povel Ramel ut när han just fyllt 60 och avslutat ett långt
revyspel. Glad och skinande. Han hade meddelat att han firade på
fjärran ort. I själva verket var han hemma på Lidingön.


POVEL RAMEL avslutade revysäsongen i fredags. I tisdags fyllde han 60.
    - Kan vi träffas efteråt?
    - Jovisst, kom på 11-kaffe så får vi snacka.

Familjen Ramel bor på en stig på Lidingön. Huset är något i terrakotta utanpå och inventiöst innanpå. Stora rummet luktar sött och got av blommor. Där går Susanna omkring och försöker ställa vaser och presenter i nån sorts ordning. Halva Sverige har skickat hyllningar till 60-årsdagen, som Povel firade på okänd ort. (I själva verket var han hemma mest hela dagen utom på kvällen, då han gick bort på middag till vännerna Sten och Margaretha på Karlaplan.) Povel kommer in. Han är uppknäppt men har inte tagit av sig skorna. Han går i blått och batik. Han säger först av allt:
    - Vill du skriva i tidningen att jag mottagit alla hyllningarna med största förtjusning och att jag kommer att skriva till precis alla och tacka. Men kanske dröjer det något. Sen sätter vi oss på terassen och elvar kaffe eller kaffar elva eller vad det kan heta.

SPRINGER MOTSOLS

En magnolia blommar och i en buske skymtar en totempåle. Ett barn skriker på granntomten. Det är fruktansvärt hett. Povel kör hatten på näsan och halvlägger sig i en fåtölj:
    - Det är såååå skönt.
Dagen började kl 7 med en motionsslinga och en simtur i en sjö som redan är 21 grader varm.
    - Det var bara jag och några sothöns.

Povel Ramel motionerar gärna när han inte arbetar på teater. Detta för att få balans mellan kalori-intag- och förbränning. När han arbetar på scenen var kväll förbränner han rejält, då är det inget problem. Men nu, när han åter inträtt i privatlivet, måste något göras.
    - Jag springer alltid motsols förresten, detta sen jag en gång blev omsprungen av en herre som var 84 år. Revyn "Minspirationer" har gått 200 gånger sen september i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingfors. Nu är den slut, och det känns tomt, som alltid. Lång tid efteråt rycker det i föreställningsnerven framåt kvällen. Men  efter 14 dagar brukar det gå över och Povel blir som en människa igen.

Vi talar om "Minspirationer", som inte fick de amplaste lovord överallt och om utfallet och om publikens förväntningar kontra artistens längtan att springa motsols. Efter en stund, en kvart eller så, går Povel med på att där kanske borde ha funnits ett stort nummer för honom själv. Att braksuccén inte var längre borta än så.
    - Jo, ja, jo, ja, jag förstår vad du menar och du är inte först. I Helsingfors var det folk som sa att egentligen ville dom ha pengarna tillbaks för att det var för lite Povel... ändå tycker jag att jag gjorde så mycket, jag var ju på scenen nästan hela tiden.... När Povel kommit hem från Helsingfors och knallat runt i huset nån dag satte han sig plötsligt vid flygeln och spelade igenom alla melodierna från "Minspirationer".

I ÄGGET IGEN

    - Det är ju riktigt bra, tänkte jag självbelåtet. På något vis var jag tillbaka i ursprunget, i ägget - bara jag, flygeln och de där melodislingorna... En fin stund... Det kan tänkas att "Minspirationer" kommer i svensk TV, eftersom finsk TV gjorde en upptagning och tänker exportera den. När en revyperiod går mot sitt slut träder ofta artisten in i en enormt skapande period. Det är ingen måtta på allt man ska göra, bara den här revyn är slut. Man ska spela film, skriva bok, göra TV-serie, helst allt på en gång. Alla dessa projekt finns faktiskt på Povels lista, men det ska inte genomföras på en gång. Först ska han fira 60-årsdagen tillsammans med familjen på hemlig ort. Sen ska han bila med Susanna i Bretagne i 14 dagar.

I juli reser Susanna till Ungern för att sjunga i kör och då tänker han sortera upp den bok som finns i skallen, en som kanske får samma rytm som "Min galna hage": kåserier, infall, teckningar, associationer... I tisdags visade TV2 en gammal Povel-kavalkad (han tyckte mycket om den nu när han återsåg den) och lovade efteråt att det skulle bli en hel serie nästa år. Baron Ramel studsade en aning inför denna nyhet. Visst ska det bli TV-serie med Kalle Haskel, men redan nästa år?
    - I så fall ska vi använda oss av alla TV-inspelningar som finns, alla långfilmer, alla privata filmer som togs under resor och turnéer... kanske använder vi oss av formen "Fyra kring en flygel". Vi får se.

TVÅ FILMIDÉER

    - Film? Jo, jag vet att jag tjatat om min film många gånger de senaste åren, men nu råkar det faktiskt vara så att jag har två olika anbud och att jag har minst två idéer, så det så... ja, jag kan till och med säga att om någon filmdirektör sparkar mig riktigt hårt i ändan kanske jag gör filmen före TV-serien.

--------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 4 juni 1982

Pepparn ska sätta fart igen: - Jag längtar ut att spela nu till våren.
Men jag ska inte köra så hårt som förut, det har jag lovat mig själv.

Leif "Pepparn" Pettersson, 27, är på väg tillbaka. Efter några år i skymundan spelar han den här veckan in en ny skiva:
    - Det har varit segt ett tag men nu hoppas jag att vi ska få fler spelningar. Men en sak har jag lovat mig själv: Det ska aldrig bli som för 7-8 år sedan då spriten knäckte mig.

Vi träffar Pepparn i Tröskafallet i Bergslagen hemma hos far och mor. På väggen hänger slokhatten, som var Pepparns kännetecken när han slog igenom i "Nygammalt" i början av 70-talet. Men på väggen får den hänga:
    - Jag tar aldrig på mig den igen. Den tiden är förbi.

NYKTRADE ALDRIG TILL

Det är 7-8 år sedan som Pepparn och hans svänggäng drog runt Sverige och gjorde bygderna osäkra:
    - Vi körde 3 månader i rad och det var ju alldeles åt pipan. Det blev dåligt med sömn men desto mera av spriten - man hann ju nästan aldrig nyktra till. Jag tror jag vet var alla systembolag ligger i det här landet...
Svänggänget sprack men Pepparn fortsatte, både med dragspelet och spriten:
    - Men så blev det problem, både med kroppen och själen: Man får nervproblem när man håller på och super sönder sig... och så förstördes, bukspottkörteln. Fyra gånger har jag legat på lasarettet för bukspottkörteln och fylldille har jag haft också.
Pepparn var illa ute och läkarna har uppmanat honom att lägga av med spriten:
    - Men jag vill inte lägga av helt. Jag tycker att jag liksom andra har rätt att ta mig en sup då och då och några öl. Jag menar att det går att dra ned på supandet - många säger ju att är man alkoholist måste man sluta helt.

DÅLIGT SJÄVFÖRTROENDE

Fortfarande händer det att Pepparn tar sig ett glas för mycket:
    - Då säger bukspottkörteln ifrån - jag får ont som vid ett njurstensanfall. Så det händer inte så ofta idag att jag går på fyllan.
Pepparn började spela dragspel när han var 4-5 år gammal och har sedan dess slitit ut en hel del bälgar.
    - Men jag har alltid haft dåligt självförtroende och det är väl där spriten kommit in. Det är så fortfarande - jag behöver en öl innan jag går in i studion för att spela in den här skivan.

Innan vi åker iväg till Kumla och inspelningen river Pepparn av några låtar i köket för oss och för sin mor och far:
    - Det blir inte ofta jag spelar hemma numera.
I Kumla väntar kompisarna från Skåne i Zigges Sydeco Band, som de kallar sig: Rolf "Bälgen" Ahlm, Göran "Älgen" Weihs, Sven Rudolf Sjöstrand, Lasse Hallgren och Hans-Åke Bergqvist.

AUDIENS HOS DROTTNING IDA

Just med Älgen och Bälgen har Pepparn varit runt på pensionärshem och skolor i Skåne och spelat Jularbo i ett särskilt program. Calle Jularbo är Pepparns store idol men i dag tycker Pepparn att många dragspelare blivit för fina av sig:
    - Dragspel ska man inte spela Bach på...
Det gör inte Pepparn!
    - Vi hade mycket kul på turnéerna och visst är det roligt att åka ut och spela. Speciellt längtar man ut nu till våren - vintern har jag inget emot att sitta hemma och kura.
I framtiden ligger också et besök hos dragspelsdrottningen Ida i USA - Pepparn och Bälgen är inbjudna. Det våras för Pepparn när han slänger dragspelet och tar nya tag.


Pepparn spelar hemma på kökssoffan - på väggen bakom honom
hänger slokhatten: - Den får vila, men dragspelet fortsätter jag med.


1976 kom LP:n "Nu brinner det i spelet" där Pepparn spelade med Ebbe Jularbo. Inspelningen gjordes hösten 1975 i Europafilms studio. De andra medverkande musikerna på plattan var:

¤ Stig Emanuelsson - fiol

¤ Thore Härdelin - fiol

¤ Giovanni Jaconelli - klarinett

¤ Hasse Rosén - gitarr

¤ Bengt Sjöberg - bas


LEIF Einar Valdemar "Pepparn" Pettersson föddes den 29 juni 1953 i Lindesberg. Han avled en kort tid före sin 35:e födelsedag den 28 maj 1988.
---------------------------------------------------------------------------

Artikeln är hämtad ur AFTONBLADET ¤ Den 19 mars 1981.
Färgbilden med Ebbe Jularbo kommer från LP:n "Nu brinner det i spelet" - 1976
Bilden längst ned är hämtad ur LP:n "Pepparn" - 1973