Bilkyrkogård, 1967

 
 
 
 
 
 

Tor Isedal och John Harryson

Tor Isedal och John Harryson i TV-serien Spanarna.
 
1983 visades i SVT en serie på sex delar som hette Spanarna. Det hela kretsade omkring de två kriminalinspektörerna på spaningsroteln, Ville Niklasson, (Tor Isedal) och Janne Storm (John Harryson) och i deras kamp för lag och ordning.
 
Båda aktörerna är i dag borta. Tor Isedal gick ur tiden 1990 och John Harryson 2008.

Hounds med Janne Önnerud

BILDJOURNALEN ¤ 1967-08-02
 
För några veckor sedan så la jag upp en bild av Hounds på min fb-sida. ( Dock inte den här bilden). Janne Önnerud hörde av sig och tackade så mycket. Han blev så förtjust att han publicrade den på sin egen sida. Jag berättade att han var den första trummis som jag såg sjunga. Detta hände i Hylands hörna i mitten av 60-talet. - Jodå det stämmer bra, Roger, sa Janne, jag kan säga att "farbror" Hyland hade jag respekt för, han hade nämligen humör.
 
Låten som Hounds och Janne Önnerud framförde i Hylands hörna den där kvällen var, The Lions Sleeps Tonight.
 
 
 

Malte 2013

När man tittar på lite äldre bilder blir man både rädd och glad.
Rädslan består i att det går så fort, det positiva är att man har
lyckats bevara de där bilderna av t. ex sina barnbarn. Den här
bilden togs den 27 juli 2013. Maltes storasyster Norah fyllde
4 år. Malte skulle den 7 augusti fylla 1 år. Jag tror att vi slog ihop
kalset. På bilden håller mormor Monica Malte i sin famn, och
med ryggen mot kameran står Monicas pappa Ivan. Malte ger
Ivan ett fint leende.

Älvsbyn 1960-tal

 

SVEN-INGVARS

 
¤ INGVAR KARLSSON
¤ SVEN-ERIK MAGNUSSON
¤ RUNE BERGMAN
¤ SVEN SVÄRD

Östen Warnerbring

 
 
AFTONBLADET ¤ Måndag 21 februari 1966

Charlie Norman - 1965-12-15

 

Adamsson i Sverige - 1966

 

Bengt-Erics - Skellefteå /1968-04-06

 

Shirley Temple /1939

 

Bondens katt

Bondens katt tar en siesta.

Nyfikna tjurar

Nyfikna tjurar vid Avans Lantbruk AB i Hortlax.
 

Svante Thuresson

"En av landets bästa röster" sa en sångpedagog i ett TV-program
för några år sedan. Jag kan endast hålla med.

Nils Poppe & Inga Landgré /1957

 

Michael Nyqvist död

 

Ingmar Nordströms

Fr v Sven Schill, Gunnar Sandevärn, Bert Månson, Bo Jansson, Sten-Åke Lindberg
och Ingmar Nordström.

MAX

Max håller på att bli stora karl´n. Den här bilden togs den 3 april 2014 hemma hos oss.
När han kom på besök igår så hade han ramlat och blött näsblod. Han fyller 8 i oktober.

The Beatles /1965

AFTONBLADET ¤ Onsdag 1965-12-01

Cornelis Vreeswijk /1966

EXPRESSEN ¤ Lördag 1966-02-05

Olof Palme

AFTONBLADET ¤ 1965-12-02

Kjell-Bertils, 2010

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kjell-Bertils, 2010

 

Tjocka släkten, 1956

Lördagen den 4 augusti 1956 fyllde min faster Elsa 40 år. Eftersom släkten
Lindqvist var stor, så kom en hel del gratulanter, däribland hennes syskon.
Som jag ser så saknades två, Sigrid och Artur.
 
På den här trappen vid det hus där Elsa och hennes familj bodde, så togs den här bilden av alla gubbar.
Överst fr v  Sven, Gunnar och John Lindqvist, min far. 2:a Ingvar, Amandus, min farfar och Erik Lindqvist 3:e John Risberg och Ivan Lundmark, Elsas make. 4:e Henning Sandström gm Ingvars dotter Gun och Åke Lindqvist. Längst ner: Roland, Elsas son och Bosse son till Gunnar.
 
De som fortfarande lever i dag är Henning Sandström, Roland Lundmark och Bosse Lindqvist.
Jag hade tre fastrar och sex farbröder på min pappas sida. Åke var den som levde allra längst, han avled 2010. Ingvar, var den som gick bort först i syskonskaran, han avled sommaren 1976. Amandus, min farfar, dog 1965.

Roger, Robert och Max /2010

Roger, Robert och Max, julafton 2010.

foto Roger Lindqvist

Pite havsbad
 
Kjells brygga
 
Lindgrens
 
Kärlekens färg
 
Sam-Sam
 
"Mjölkhämtare m. borste"
 
Minnen
 
Tingsholmen
 
Dans i afton!
 
Ödehus, där livet flyttat ut
 
Hemlunda
 
Trumslagare
 
Pappas oljekanna
 
Familjeporträtt
 
Fotograf
 
Estrad
 
Fabriken
 
Lappnäsvägen, kl 04.30
 
Semester
 
Pelle - katten upp-å-ner
 
Byske
 
Ok! Då kör vi...
 
Malte
 
Furugrund
 
Norah
 
Sommarskymmning
 
Max´ bubbelpool
 
Blomsterfägring
 
Va´sa du syrran?
 
Vpl Lindqvist S3 Boden, 1978-79
 
Viken
 
Helt hjärta...
 
Trasigt hjärta...
 
Tomt, hjärta...
 
Pappas grav
 
En bro vid en hög kust
 
En klassiker
 
"Tjörka"
 
Nostalgi
 
Tel 0911/30382
 
Max och hans farfar
 
Full tank? OK!
 
Malte och mormor
 
Elva blåa bär får du här, så du blir snäll innan det blir kväll...
 
Artur och Ragnhilds hus
 
Ljusskygg fotograf
 
Kusinerna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cool Candys på turné

 
Cool Candys, ett av vårt lands mest namnkunniga band när det begav sig. Innan den stora dansbandsvågen drabbade oss på 70-talet fanns det redan två grupper på varsitt håll som var något av pionjärer: Sven-Ingvars och Cool Candys. Cool Candys bildades 1950 och Sven-Ingvars 1956. Båda banden hade sitt speciella sound. Lidköpingsbandet CC hade sina två tenorsaxar, Slottsbrons stoltheter hade Sven-Erik Magnussons röst som var unik på sitt sätt.
 
Cool Candys visade vägen för andra band hur en slipsten skulle dras. Jag vill härmed påstå att CC:s sound kom att efterrapas av de andra som stod på tur. Ingmar Nordströms, Vikingarna, Jigs, Schytts, Thorleifs m fl. Konceptet var egentligen enkelt: en bra sångare/sångerska som frontperson, ett bra komp samt ett stort inslag av saxofoner som bildade en slags musikalisk "matta". Märkvärdigare än så behövde det inte bli. Det kan ibland vara svårt att göra saker enkelt. Men dessa två grupper klarade det galant. Båda banden fick stora framgångar genom listplaceringar, guld- och diamantskivor.
 
 

Towa Carson

 

Five Teddys - Skara

 
FIVE TEDDYS med Bosse Möllberg.

Glad midsommar!

 

Yngve Forsséll /1994

En av Skellefteå stads större PR-män: bilförsäljaren, kapellmästaren,
musikläraren, Yngve Forsséll. Yngve gav sin stad stor reklam genom
sin välkända orkester.

Yngsjömordet

EXPRESSEN ¤ 1966-03-26
 
¤ Gunnel Lindblom - Anna Månsdotter.
¤ Gösta Ekman - Per Nilsson, son.
¤ Christina Schollin - Hanna Johansdotter, Pers fru.
¤ Rune Lindström - Wahlbom, häradshövding.
¤ Isa Quensel - Grave-Karna, klok gumma.
¤ Heinz Hopf - Helmertz, häradshövding.
¤ Elsa Prawitz - Hilda Persdotter.
¤ Frej Lindqvist - H. N. Hansson, handlande, hennes man.
¤ Tore Lindwall - Johan Olsson, Häradsdomare, Hannas far.
¤ Maritta Marke - Stina Edvards.
¤ Gudrun Östbye - Johanna Hansson.
¤ Lasse Krantz - Erik Olsson, hemmansägare.
¤ Gösta Bernhard - Jöns Persson.
¤ Stefan Ekman - Hasselqvist, pastor.
 
Regi: Arne Mattsson. Musik: Georg Riedel.
 
Filmen hade premiär den 1 oktober 1966 på Röda Kvarn i Stockholm.
 
 SvD ¤ 1966-09-25

Malte, dinerar på Lindqvists balkong

Malte, har övernattat hos sin farmor och farfar natten som var.
Vi har haft en bra dag tillsammans. Malte, ville åka till Badhus-
parken för att leka. Efteråt åkte vi till Maltes pappas bondgård och
drack kaffe. Malte stannade kvar för att hjälpa sin pappa att köra
traktorn. En bra dag med en underbar liten kille.

ALF KJELLIN (1920-1988)

ALF KJELLIN, i rollen som fänrik Robert Motander i filmen
"Iris och löjtnantshjärta" från 1946 i regi av Alf Sjöberg.

Sven-Ingvars

Ingvar Karlsson, Sven Svärd, Sven-Erik Magnusson, Sven-Olof "SOP" Pettersson
och Rune Bergman. I dag är Sven Svärd, Sven-Erik och Rune Bergman borta.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

ROCKFOLKET

 

Scandinavians & Flamingokvintetten

I mitten längst fram sitter keyboardisten Hans Lundström som varit
med i några rikskända band: Ingmar Nordströms, Jan Öjlers m. fl.
 
 
 
 

Gert Jonnys

 

Liljegrens & Trivs me´ Brogrens

 
 

Thorleifs & Curt Haagers

 
 

Kalamark

I april 2004 blev Kalamark riksbekant sedan Roger Lindberg blev mördad
och hans bror Sune svårt misshandlad. Den misstänkte gärningsmannen
Kaj Linna, är i dag en fri man efter 13 år i fängelse. Den frikännande domen
betyder alltså att en mördare går fri.
 
Kalamark är en idyll och har så alltid varit. Det var till Kalamark jag brukade åka med mina föräldrar då vi skulle hälsa på ett par bekanta som hade sin sommarstuga vackert belägen vid en liten sjö. När jag bildade familj brukade vi åka hit på höstarna för att plocka bär.Vill man söka lugn och ro, så är Kalamark en bra plats att åka till.

Allan - en tenorsaxofonist av guds nåde

Andra man från höger är Pitebon Allan Lundström, tenorsaxofonist
av guds nåde. Det var en ren lycka att få spela med honom. Bilden
togs 1951 på jazzklubben Boston i Skellefteå.

Fina Norah

Efter examens slut i kyrkan åkte vi hem till barn och barnbarn.
Norah blev jätteglad över sin present.

Maskrosor är också vackra

 

Robert och Max

Två fina killar. Far och son.

Roger, Andreas, Robert och Daniel

Fr v Daniel f. 1987, Roger f. 1957, Andreas f. 1982 och Robert f. 1984.
Tre underbara söner som vi älskar över allt annat.

Examen i Hortlax kyrka

Examen i Hortlax kyrka nu i fredags. Medan jag satt i kyrkan och följde
barnbarnet Norahs avslutning tillsammans med Ante, Carro, Loke och
Malte, så var Elisabeth på Max avslutning i Bergsviken. Efteråt så åkte
vi till Ante och Carro för att där umgås en stund.

TONIX

 

Sven-Ingvars & Spotnicks /1962

 
"Om det ska bli nån succé måste gitarren kosta 2000 kr. Och rockorkestern ska dra lika mycket ström som en vanlig köksspis vid lunchdags". /Sven-Ingvars & Spotnicks.

GUDFADERN

Gudfadern med sina söner.

Åke Söderblom (1910-1965)

 
Jag tror inte att jag sett något ungdomsporträtt tidigare av den gode Åke Söderblom. Men nog känns dragen igen? Häromveckan skrev jag om Lars Ekborgs alltför tidiga död, och vilket slöseri med sån begåvning. Samma med Åke Söderblom som avled blott 55 år gammal. Åke liksom Lars hade kunnat få många fler år på den här arma jorden. Till stor glädje för deras familjer men även för den publik som uppskattade dem.
 
Roger Lindqvist  

Lasse Lönndahl och Lill Lindfors

Lasse Lönndahl och Lill Lindfors skriver autografer i en svensk folkpark
någonstans i Sverige.

Lindqvist umgås med gröna qvistar

Vår och sommar är mina årstider. Här sitter jag i skuggan hemma hos Daniel
och njuter. Sammanlagt blev det 52 år på den här platsen. Häromdagen gjorde
jag nåt som jag tycker är spännande. Jag räknade årsringarna på en tallstubbe
i skogen bredvid. Summan blev 52 år. En fascinerande tanke att den fanns här
under hela min uppväxt. Som en tyst betraktare har den sett allt.

LILL LINDFORS /1966

 
AFTONBLADET ¤ 1966-06-02

Bildjournalen

AFTONBLADET ¤ 1966-01-19

The Caretakers /1966

Mannen i mitten, trummisen Stephan Möller, spelar idag i legendariska
Spotnicks.
 
AFTONBLADET ¤ 1966-01-21
 

Tre filosofer från Piteå

Tre filosofer från Piteå; fr v Leif Lidman, Christopher Jacob Boström
och Roger Lindqvist. Herr Boström är staty sedan många år, dock
icke Lidman & Lindqvist.

Hästarnas dal

 
 
foto Roger Lindqvist

Sam-Sam bara du slog en signal...

 
Sam-Sam bara du slog en signal, Sam-Sam tystnaden är så total, Sam-Sam skingra den oro som var...
 
Intrång i upphovsmannarätten? Förlåt, Björn och Benny.

Ett möte med Fabulous Four

 
En sommar i slutet av 60-talet åkte vi på semester, jag och mina föräldrar. Med på resan var också min pappas bror och hans familj. En dag var jag och min kusin på ett kondis i trakterna kring Skuleberget i Ångermanland. In kommer fyra långhåriga killer. Två av dem ställer sig vid ett flipperspel medan de andra beställer. Det är då som jag knuffar min kusin lite lätt på hans arm och säger lite tyst: - Känner du igen dom? - Nää, inte alls..  - Det är ju Lalla Hansson och Fabulous Four. - Va, är det sant? - Jovisst är det sant.
 
Redan då hade jag helkoll på alla band och de musiker och artister som fanns i landet.

Barbro Lill-Babs Svensson /1964

 

THE MONKEES - 1967

 

Söderkåkar - 1932

 

Hemliga Svensson - 1933

 

Cliff Richard & The Shadows /1963

 

Bee Gees - 1968

 

The Lee Kings

 

"The Lions Sleeps Tonight"

The Hounds hette ett av våra mest kända popband, som fanns mellan 1965-68. I slutet av sin popkarriär så medverkade killarna i Hylands hörna, där man framförde sin hit "The Lions Sleeps Tonight". Det var första gången jag såg en trummis sjunga. Och som väl de flesta vet så hette sångaren tillika trummisen, Janne Önnerud. I dag är han en av mina facebookvänner.

Evert Taube på balkongbesök

"Allt ljus på mig", sa den gamle Evert. En replik som han stulit
från Edvard Persson.
 

Gubbe med skägg

Hortlaxgubbe med skägg.

Balkongmys

Balkongmysfotograf: Roger Lindqvist.

Körsbär

Körsbärsfoto: Roger Lindqvist.

Badbrud...

En badbrud - men det är ju kära hustrun från en
utflykt vi gjorde sommaren 1981.

Telstars - 1971

 
 

Lars Ekborg

 
Lars Ekborg.
 
Lars Åke Rupert Ekborg f. 1926-06-06 Uppsala d. 1969-10-07 Stockholm.
Lars Ekborg, är nog den aktör som fastnat fast mest på min näthinna. Hans kunnighet var stor och imponerande. Eftersom jag är uppväxt under 1960-talet, så blev mitt första möte med honom i några av de underhållningsprogram han kom att medverka i. Ett av dessa hette Estrad. Från komedi till krävande dramatiska roller kan för de flesta skådespelare vara avgrundsdjup - men inte för Lars Ekborg.
 
Det är mot den bakgrunden en stor synd och skam, att han lämnade jordelivet så pass tidigt. Man kan i dag endast spekulera i hur mycket vi som var hans publik gick miste om. Jag vill inte ens tänka tanken.
 
ROGER LINDQVIST  

Ekbergs konditori, Piteå

 
Anrika Ekbergs konditori, Piteå.

ERIK HELL - en tokig glasslipare från Kallioski som blev skådespelare

Erik Hell har utseendet emot sig. Är det inte bödlar och skarprättare kan man ta gift på att han får ta itu med karaktärer i stil med den ohygglige kungen i Hamlet eller den marterade Fadren hos Strindberg. Roller stämplade av ett förkrossande tungsinne, alltings helvete, ångest och ensamhet. Tillyxade i ett slags grovt ursinne. Hur känns det?
 
Erik Hell f. 1911-08-11 Kallioski, Nylands län, Finland, d. 1973-03-11 Solna.
 
Utan att känna hans roll som Albert Karlsson i Vilhelm Mobergs Dramaten-pjäs "Din stund på jorden" kan man på goda grunder anta att inte heller det partiet präglas av någon större munterhet. Allt för hans plågade ansiktes skull. Lider Erik Hell? Är det verkligen möjligt att ta fram så mycket pressad smärta enbart med hjälp av begåvning och scenrutin?
 
Vi hade en kort överläggning i saken hemma i Solna dagen före genrepet på nya Mobergpjäsen. Och medan middagspotatisen kokade kunde fastställas bl a att Erik Hell visst inte lider, men hans mörka klangbotten delvis kan förklaras av att han haft det djävligt många och långa perioder under sitt 54-åriga liv. Det har gett förståelse för en viss närhet till rollgestaltningar av det här mer ödesdigra slaget. Närhet men för den skull varken beroende eller bundenhet.
 
Erik Hell är inte talträngd rörande teater och skådespelare. Det har gått lite för mycket upp och ner för att han skall våga sig på generaliseringar så det får i stort sett inskränkas till:
    - Man ger allt. Gör sitt allra bästa och så får det bli som det blir.
När han berättar om sin barndom, sitt liv innan han blev skådespelare vid 30 årsålder förfaller han inte heller till pratsamhet. Det kommer ett par ord då och då ur soffhörnet, lite tvära drastiska satser. På sitt enstaviga sätt är Erik Hell en förstklassig berättare, bara ingen har bråttom.
 
    - Jag var sju år när vi, mamma, pappa och sex ungar lämnade Kallioski längst bort i Finland och for till Sverige. Jag vet inte om Kallioski ligger i Ryssland nu. Det var 1919 och det var mycket dåligt med mat. Pappa var glasblåsare och kom från Kristiania (Oslo).
    - Pappa var häftig i humöret och kanske lite stollig. När vi stod där, jag tror det var på Överstståtarämbetet, så frågades vart vi nu ämnade oss. Ja inte vet jag, svarade pappa. Vet ni inte vart ni ska någonstans? Nej, men jag är glasblåsare. Vi stod där alla åtta tätt ihop. Efter att ha samrått och tittat i papper sa man att det behövdes glasblåsare i Norrhult i Småland. Jaha, sa pappa, då tar vi Norrhult då.
    - Det blev Norrhult ett par år och sedan Emmaboda. Först och främst minns jag de vita brödet i Sverige. Vi hade fått det redan i Stockholm och inga av oss barn hade ätit det förut. Jag var bara sju år men jag glömmer det aldrig.
 
Erik Hell bara snuddar vid de förnedringens år som följde. Fadern var svår att komma sams med. Han avskedades, familjen fick klara sig så gott det gick.
    - Vi måste ibland be om mat hos andra när allt var slut. Vi var utsocknes också och det betydde många slagsmål. Men jag var rätt stark.
 
Erik Hell började också han i glasbruket, men som slipare och det fortsatte han med till fyllda 29 år. Skolningen hade det inte varit mycket bevänt med, men Erik hade läshunger. En stor läshunger som satte griller i huvudet på honom.
    - Jag trodde ett tag jag skulle kunna bli sångare. Jag skrev och trodde jag skulle kunna bli författare, men herregud alla andra kunde ju bättre. Och så teater som jag ännu som vuxen inte hade den bittersta aning om. Men måste ha läst ha läst någon pjäs för det var det som tog djupast. Men hur fan skulle man göra?
 
Erik Hell berättar om hur magnifika Pauline Brunius vid något tillfälle stannat upp i Nybro och den gången beslöt sig glassliparen att det fick bära eller brista. Det var som att möta någon från en annan planet, och han frågade: Hur gör man för att bli skådespelare? Han minns att han i sitt bryderi uppfattade något dunkelt om att bara man har tron på sig själv, tron att kunna ge något så skall man fortsätta att envisas med att bli skådespelare. Det kanske var en tröst. I alla händelser sa Erik till sin mamma att nu fick det vara slutslipat för hans del, nu skulle det bli teater i Stockholm.
    - Skådespelaren Gunnar Olsson var den som gav ett handtag. Han sa först att jag var idiot, att jag var alldeles för sent ute, att teater var det värsta man kunde råka ut för, att han inte alls kunde tänka sig några lektioner. I alla händelser var det han som till sist ringde Karin Alexandersson och förklarade att han tänkte skicka över en tokig glasslipare som ville bli skådespelare och som ingenting kunde.
    - Men, du kan väl titta på fanskapet, minns jag att han sa i telefonen.
 
Erik Hell läste ett stycke av Sigfrid Siwertz hemma hos Karin Alexandersson och blev avrådd. Med tillägget efteren stund att om herr Hell vågade skulle hon kanske ändå ge lektioner, och gratis om herr Hell skötte sig. Han skötte sig och svalt och hamnade på sjukhus. För även om lektionerna var gratis måste han leva och Erik Hell fick slå till reträtt ett tag tills han lånat upp pengar och kunde återvända till slagfältet. Ett år senare lyckades denne tystlåtne, mörkstirrande glasslipare sno åt sig en av platserna vid Dramatens elevskola. Som den oslagbare senioren, tio år äldre än alla andra.
    - Det var ljusår mellan våra erfarenheter. Det var inte mycket jag kunde bidra med i det gänget.
 
Erik Hell har slagit igenom rätt många gånger vid det här laget. Först som bödeln i filmatiseringen av Vilhelm Mobergs stora motståndsroman "Rid i natt". Lars Hanson hade tyckt att Erik Hell borde kunna bli något extra dystert och hotfullt. Det blev mer film och därefter "fem svarta år", på femtiotalet då Erik Hells värld gick läck och sjönk som en sten.
 
Det blev John Zacharias vid Norrköpings-Linköpings stadsteater som hälsade sin gamle elevskolekamrat välkommen som en förlorad son. H C Branners "Termopyle" förlöste och kritikerna försäkrade enhälligt att det inte gått rost i det spelet inte. Norrköping var också Öllegård Wellton, kollegan och den som nu sju år senare här i Solna säger att maten är klar, grabbarna snälla och att vi, innan vi går, skall kika på det lilla vackra ägg som undulatfrun lagt just i dag. Och det gör vi.
 
VI ¤ 1967-02-18
 
Fakta: Erik Hell var i sitt andra äktenskap gift med skådespelerskan Öllegård Wellton (1932-1991). Tillsammans fick de sönerna Johan Hell f. 1960 och Krister Hell f. 1962. Krister Hell, valde liksom sina föräldrar också skådespelaryrket.
 
Roger.
 

Möte med en "krumelurfarbror"

Det finns vissa små "krumelurer" därute i verkligheten, som man ibland inte blir riktigt klok på. Häromdagen korsades min väg av en sådan "krumelur". Efter en stunds diskussion sa han: - Jaså, är du en "sån ?" Detta i och med att jag tyckte annorlunda i en fråga. Nää, så där kan man bara inte tycka och tänka. Så här tycker jag, sa han föraktfullt. Jag känner mig stolt över den jag är, och att jag står på rätt sida, sa han som avslutning.
 
Denna "krumelurfarbror" var en sådan person som tydligen trodde att hela universum kretsade omkring honom. Och han gav även sken att han minsann satt inne med alla kloka svar som berörde livet, världen, och politiken. Ja, hade jag frågat honom om vart Jimmy Hoffa tagit vägen så hade "krumelurfarbrorn" säkert haft ett svar på detta också.
 
Det enda respons jag gav honom var när jag ställde en motfråga: - Hur ser en sådan där "sån" ut? Då blev "krumelurfarbrorn" alldeles tyst. Sedan dess har han lyst med sin frånvaro.
 
Det jag djupt ångrar, är att jag glömde fråga honom vem som mördade Olof Palme.
 
 
Roger Lindqvist - som känner sig trött på alla "krumelurfarbröder".
 
 

Nationaldagen

På förmiddagen åkte jag, Elisabeth och Norah hem till Övremarken.
Barnbarnet Norah hade övernattat hos farmor och farfar. Så ringde
Carro och sa att hon var tvungen åka till Sunderbyn för att hämta
hem en bekant. Eftersom två av sönerna bor på samma väg, så
gick jag över till Danne och hjälpte honom att lasta två stora ris-
högar på sitt släp. Innan jag gick därifrån så hissade jag flaggan,
dagen till ära.
 
Äldste sonen Andreas, firade Svenska flaggans dag i sin traktor. Det råder
bråda tider just nu när man är bonde. Caroline fick åka själv till Badhusparken
med de tre barnen, Norah, Malte och Loke.
 
Senare på dagen tog jag och Elisabeth en fikakorg och åkte till Furunäsets park
för att dricka vårt kaffe. Furunäset har det goda med sig att utan Furu hade inte
jag och Elisabeth suttit där i dag. Utan Furus "insatser" så hade vi inte haft tre
fullvuxna söner, fyra barnbarn och tre fina sonhustrur.
 
Medan Bettan satt och vilade sina ben, så lekte jag Tjuren Ferdinand i parken.
Eftersom det fanns ont om korkek, så tog jag första bästa träd.
 
 
 

ABBA - 1977

 

Elvis Aron Presley /1963

 

TAGES /1968

 

Sven-Erik Magnusson - 1967

 

Hemma hos Daniel och Linda

I dag en promenad till Daniel och Linda.
 
Vi grillade korv.
 
Mot eftermiddagen så åkte jag dit och rensade bort några mindre tallar
och björkar.
 
Det gamla huset, eller "gammel" som barnen en gång uttryckte det.
"Gammel" är mitt fd föräldrahem, från 1890-talet. Ja, nu är det inte
så att jag är född på 1890-talet - det är huset som byggdes då.
 
Fönstret till mitt pojkrum, där jag spelade trummor dagarna i ända.
 
Mina flaskor...
 
Köksfönstret... vi hade ett stort kök. Huset som speglas i rutorna,
var en gång Nisse Stenbergs Speceriaffär.
 
 
 
 
 
 

Ted Gärdestad - älskad, saknad

Ted Gärdestad, 1975.

"Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo..."

På besök hos Ante och Carro i dag på Hattudden.

I en fotoautomat på Domus i Piteå - 1969

11-årige John Roger Lindqvist, i en foto-
automat på Domus i Piteå, 1969.

De små orden

Märk väl, att de små orden kan vara lika betydelsefulla
som de stora.
 
Roger Lindqvist  

I dag minns vi dig, Ruth.

Ruth.
 
I dag skulle Elisabeths mor, min svärmor och våra barns mormor fyllt 87 år.
Nu blev det inte så! Lördagsmorgonen den 15 mars 1980 klockan 06.00 ringer telefonen som berättar att Ruth förlorat kampen om sin cancer. Hon blev 49 år gammal.
 
I dag minns vi dig, Ruth.
 
 

Rolf Åhmans

 
Lisbeth, hustrun till en av mina fd kolleger i Rolf Åhmans, hörde
av sig efter att hon hittat den här röda lådan i sitt hus. Lådan hade
visserligen stått där i många år, men vad hade vi i den, frågade hon.
Ja, troligtvis så stod den i orkesterbussens lastutrymme. Mickkablar,
och annat "skräp" vill jag minnas att vi hade i den.

Hortlaxgården - 1970

 
 
 
 
 
 
 
Foto: Martin Lundman.

CEGES - Uppsala

 

Accent, Skellefteå

Ett band som vi mötte då och då under 70-talet.

TONIX - Mönsterås

 
1974
 
1972
 
 
Fr v Matz, Gunnar, Göran, Sven, Tommy och Allan.
 
 
 
 
 
 

Hortlax kyrka - 1968

Reparationsarbeten uppe på kyrkans torn.
 
 
 
Foto: Martin Lundman, Norrfjärden (som deltog i arbetet uppe på tornet).
 
 
 

Pressfotografer

Tre pressfotografer på Piteå-Tidningen året 1979. Maria Johansson
och Gunnar Westergren jobbar fortfarande kvar, dock inte Hasse
Pettersson. Hasse är svärfar till vår äldste son, Andreas. Hasse -
eller Hans G. Pettersson som det brukade stå under hans bilder, är
en intressant person att samtala med. När vi träffas på exempelvis
gemensamma middagar, brukar jag fråga Hasse om hur det var när
han åkte runt med sina kameror både lokalt som på utlandet. Han
har många intressanta historier att berätta. Jag har en känsla av att
han än så länge endast har skummat på ytan. Han började redan som
15-åring. Först på en fotoaffär i Piteå, Kjell Svärdsudds, sedan på
Piteå-Tidningen.
 
 Nils Ögren, är nestorn i gänget av fotografer.
Han började några år före Hasse Pettersson.
Nils Ögren brukade man (liksom Hasse) se
springa runt på stan med sina kameror. Jag
var smått avundsjuk på herrarna. Jag tror att
Nils är i 90-årsåldern idag.
 
 

Bibbi solar

 

Kusinerna Max & Loke

 
Max, 7 år, Loke, 1,5 år.
 
 
 
 
 

Läshörnan

Bredvid den öppna spisen finns läshörnan, det är där som fantasin
möter verkligheten. I läshörnan kan man resa långt ut i universum
utan att det kostar ett enda öre. En annan sak som är bra; det
är helt riskfritt. I läshörnan kan man möta både vilda djur, så även
vilda män och kvinnor. Man kan uppleva oceaners djup, gigantiska
farkoster som världen aldrig tidigare skådat. Läshörnan är även en
slags tidsmaskin där man reser i olika århundranden. Man kan på
fem minuter bli vittne till Titanics undergång, mordet på Abraham
Lincoln, första steget på månen, Martin Luther Kings berömda tal,
året 1963.

Abecita /1965

 

Volkswagen /1965

 

SKANTIC /1965

 

RSS 2.0