Gott Nytt År!
Jävrebyn
Öjebyn
Piteåbilder
Norrstrandsbadet, Piteå.
Heterosexuellt pridetåg?
I en värld som sakta men säkert håller på att falla sönder, och där den vanliga ordningen håller på att stryka på foten, så predikas ju allas lika värde. Alla skall tycka samma sak. Alla skall ha samma sorts inställning i politiska sakfrågor. Alla känner sig kränkta och ropar högt på Rättvisa till hundra procent. Alla skall promenera i Pridetåg viftande med en regnbågsflagga. Alla skall vara feminister, och stackars den som inte är det. Alla skall gilla mångkulturellt. Alla skall gilla Miljöpartiet och V. Alla skall hålla sin käft när ömtåliga (nära på tabubelagda frågor) kommer på tal, såsom våldtäkter av unga vita svenska tjejer. Alla skall titta ner i marken så fort detta kommer på tal. Och nåde den som har en åsikt, han eller hon kallas för fascist eller nazist. Som ni såg så använder jag inte ordet HEN. Eftersom detta inte hör hemma i vårt svenska språk.
Nu väntar jag på att ALLA så småningom också skall bära statligt ägda uniformer. Ungefär liknande de som kineserna bar i Kina under Maos tid. Om jag inte är fel ute så har dessa arma män och kvinnor på sig sina obligatoriska uniformer än i denna dag.
Eftersom alla (sägs det) har rätt till att göra sin stämma hörd, så kommer här ett litet förslag från en liten undersåte boende i Hortlax: Varför inte anordna ett Heterosexuellt Pridetåg? Jag menar i demokratins namn? Varför nu det då? Jo, jag blev en aningen fundersam efter ett debattprogram i SVT för en tid sedan. En grupp homosexuella ungdomar verkade direkt skräckslagna när de i sin studentlitteratur, helt apropå upptäckt att det finns heterosexuella män. Ungdomarna var så pass traumatiserade av denna upptäckt, att man frågade sig varför det inte fanns en sk triggervarning innan den hemska upptäckten.
Jag tycker också att det låter skrämmande. Inte då pga att det finns heterosexuella män, utan att ungdomarna inte hade förstått hur de själva hade kommit till världen. Den dagen de hade haft sexualundervisning måste alla dessa ungdomar antingen ha sovit, varit hemma pga sjukdom eller skolkat från skolan. Små rara barn blir till genom att man och kvinna ligger med varandra. Punkt slut! Efter nio månader föder kvinnan det lilla rara barnet.
De som nu mot förmodan orkat läsa detta av mig skrivna inlägg, kanske förstår den röda tråden? Jag vill även till sist säga, att jag har absolut inget emot män som lever med män, och kvinnor som lever med kvinnor. Det är deras eget beslut som jag inte har med att göra. Men jag tyckte att lite sund information vore på sin plats. Och nu är den på plats! Den sunda informationen!
Roger.
En stilla undran...
Det är ju fritt att tänka i det här landet än så länge, just precis därför kommer här en fri tanke:
Jag har ofta läst om våldtäkter och gruppvåldtäkter utförda av utländska män på svenska kvinnor. Men jag har än inte hört om att en svensk man utfört en våldtäkt på en muslimsk kvinna?
Roger.
Nils Poppe på Fredriksdalsteatern
Sommaren 1982 spelades "Blomman från Hawaii" på Fredriksdalsteaterns scen.
Hollywood 1950-tal
Hollywood Blvd.
Baloo - Karlstad
Peter and Gordon
Tyrone Power
Tyrone Power, (1914-1958). Amerikansk skådespelare.
Akta dig!
Akta dig, för att uttala de där orden som kan
minera din mark.
Roger Lindqvist.
Hälsning från Luleå
ABBA /1977
Carl-Gustaf Lindstedt /1970
Liv Ullman /1971
Monica Zetterlund /1971
Ulferts möbler /1966
Allt i Hemmet ¤ Januari 1966.
Ditt kök /1966
Allt i Hemmet ¤ Juni 1966.
Svenne och Lotta kör hårt
VECKO REVYN ¤ Den 24 mars 1976.
Anni Frid, Benny, Björn och Agnetha deras första lediga sommar
En "hemlig" ö i Stockholms skärgård, sköna turer i egen motorbåt, strandhugg med picknicks vid salta klippor - det har varit Abbas långa, lediga sommar. Den första på många år. Dvs ledig i den bemärkelsen att Abba inte visat upp sig i svenska folkparker ... men samtidigt har de varit mer produktiva än någonsin och skrivit massor av ny musik.
- Tyvärr har väldigt många människor missuppfattat saker och ting, säger Björn. Det är inte så att vi gjort en jätteturné i Europa och uppträtt för miljonpublik där. Vi har suttit här på ön och skrivit sedan början av juni.
- När vi vunnit i Eurovisionsschlagern i Brighton fick vi anbud att göra TV-program i praktiskt taget varje land i Europa. Det hände precis det som vi räknat med skulle hända när vi bestämde oss för att säga nej till folkparkerna. Reaktionen blev enorm. Det var trist att ingen ville se det ur vår synvinkel. Vad skulle vi göra? Säga nej tack till alla anbud och "hej då, nu struntar vi i att vi vann". Våra TV-framträdanden i Europa var avklarade redan i maj. Då kom vi i det läget att vi blev tvungna att välja bort något. Det blev folkparkerna.
Strandhugg med picknicks vid salta klippor.
- Vi har inte bara vår egen platta att göra klar utan ett tiotal andra, förklarar Benny. Produktioner med Clabbe, Hootenanny Singers, Anni Frid, Agnetha, Ted Gärdestad, Lena Andersson, Svenne och Lotta, Beppe Wolgers och en del andra. Jag tror inte att vi förändrats av framgångarna. Vi gör samma saker som förr, men mer av allting. Att "Waterloo" ligger så högt på listorna i USA är vi förstås väldigt glada för. Vi ser fram emot att få turnera där i höst. Om framgången håller i sig eller inte beror på oss. Det ska bli spännande att se. Det är en utmaning som vi inte kan motstå.
Björn: - Alla dessa människor som vi arbetar med är beroende av oss, eftersom vi tagit på oss att jobba med dem. Dessutom har vi femton anställda att tänka på. Skulle vi hålla våra löften till dem eller åka i parkerna för vår egen skull? För oss var det inget svårt val.
Agnetha: - Björn och jag har Linda att tänka på. För hennes skull fick det inte bli för många resor. I samband med Brighton var vi borta i två veckor. När vi kom hem kände Linda inte igen oss utan sträckte armarna mot barnflickan... det klarade inte jag. Jag satte mig ner och grät och tänkte "aldrig mer".
Anni Frid: - Benny och jag har haft våra ungar här hela sommaren. (Anni Frid har sonen Hans och dottern Lise-Lotte, Bennys barn heter Peter och Helena). Normalt har vi ingen möjlighet att vara tillsammans alla sex. Det är inte bara folkparkspubliken som blivit "lidande" på vår seger. Själv så har jag fått göra en paus i mina språkstudier. Vilket jag inte sörjer så mycket över, eftersom jag inte kan tänka mig något roligare just nu än att få jobba med Björn, Benny och Agnetha!
Agnetha: - Ibland tycker jag att jag har flera lojaliteter än jag orkar med. Att Linda har det bra är ju det allra viktigaste för Björn och mig. Sen är det jobbet med Abba. Och så min egen LP som jag för första gången ska producera själv. Jag känner hela tiden ett krav på mig själv att den måste bli klar.
- Nu när sommaren börjar lida mot sitt slut vet jag att vi valde rätt. Vi har fått tid att gå ner i varv. Hade vi fullföljt allt vi planerat hade säkert någon av oss fått magsår. Vi har haft det skönt och i stort sett bara umgåtts med varandra, och Stikkan Anderson och Albert, en skärgårdsgubbe som brukar komma och hälsa på oss.
- Linda är 1,5 år och det är fantastiskt att vara med och se hur hon utvecklas. Hon pratar lite grand. Fast vokabulären består mest av Abba, Ada (vår hund) och "goddag, goddag" när hon pratar i telefon. Utseendemässigt är Linda Björn upp i dagen, men temperamentet har hon efter mig. Är precis lika envis! Vi har funderat över om vi ska skaffa syskon åt Linda men har bestämt oss för att vänta ett par år till. Helt enkelt för att vi inte känner oss mogna för ett barn till än. Inte kan vi sätta ännu ett barn till världen bara för att Linda ska "få någon att leka med"?! Det där är mest ett krav från omgivningen. Men vi har bestämt oss för att sätta oss över det. Det är fem år mellan mig och min syster, och vi har ändå alltid haft jätteroligt tillsammans.
-------------------------------------------------------------------------------
VECKOREVYN ¤ Den 7 augusti 1974.
"Ensamkommande våldtäktsmän"
Jag kan inte låta bli att bli heligt förbannad när jag läser om den unga tjejen som blev gruppvåldtagen i Stockholm tidigare i år. En annan som också verkar var både arg, förtvivlad och frustrerad, är SVT reportern Joakim Lamotte, som i ett fb-inlägg skriver följande:
"Jag vet inte hur det känns för er men julstämningen för min del försvann när jag läste att hovrätten valde att helt fria en av killarna som tidigare i år utsatte en ung tjej för en brutal gruppvåldtäkt i Stockholm. Tjejen kämpade för sitt liv medan killarna turades om att penetrera henne, samtidigt som de matade knytnävsslag i ansiktet på henne. Killarna som är från Nordafrika och befinner sig illegalt i Sverige har uppgett varierande identiteter och ålder runt om i Europa i flera fall över 18 år.
När de stått inför skranket i Sverige har de dock hävdat att de är under 18. Därför blev straffet för två av killarna endast sex och åtta månader sluten ungdomsvård. Sex och åtta månader för en brutal gruppvåldtäkt! En tredje kille frias helt eftersom han säger sig vara under 15 år, trots att han sade sig vara äldre än så när han sökte asyl i Sverige. I ett annat land har han uppgett sig vara 33 år. Dessutom kommer ingen av killarna att utvisas eftersom de vägrar uppge sitt ursprungsland. Den våldtagna tjejen riskerar alltså att möta en av killarna redan nu och de andra nästa år, när hon befinner sig i offentliga miljöer.
Att Sverige har ett slappt rättsväsende där det daltas med kriminella medan brottsoffer får lida kände jag till, men detta fall passerar över alla gränser för vad som är rimligt. Hur kan man välja att tro på människor som uppenbarligen gjort till en livsstil att begå brott och ljuga om sina identiteter? Hur kan det vara möjligt att de får fortsätta vistas i Sverige? Var är alla feminister som annars griper varje tillfälle att ta strid för mäns våld mot kvinnor?
I Indien har det varit demonstrationer och kraftiga protester när liknande skett, som hörts över hela världen. I Sverige håller man käft och riktar blicken mot marken. Jag är så förbannad att jag kokar just nu och alla mina tankar går till den utsatta tjejen. Hur hon skall få julfrid övergår mitt förstånd efter att först ha blivit utsatt för ett av de grövsta övergrepp man kan tänka sig, för att sedan även bli utsatt för svek av samhället. Vad sänder det för signaler när folk kan komma hit, begå fruktansvärda brott, ljuga om sin ålder, slippa straff och få bo kvar i landet? Tillräckligt starka ord för att beskriva det havererade svenska rättsväsende finns inte.
Joakim Lamotte".
Tydligen så talar hela den feministiska kåren med kluven tunga. Å ena sidan finner de inte ord för att beskriva våld mot kvinnor. Å andra sidan är man tyst som i graven när det talas om våldtäkter utförda av utländska män. Därför, just precis därför kan jag inte ta dessa feminister på hundra procentigt allvar.
Roger Lindqvist.
Hasse Ekman & Viveca Lindfors
Öjeby sjukhem
Fablernas värld
Middag i Hällan
Hos Helena och Göran Öhlund i Hällan.
Vid bordet, Ulla-Mai, Göran, Kjell, Helena, Solbritt, Elisabeth.
De två Rograrna lyser med sin frånvaro.
Förrätt...
Efterrätt...tyvärr så glömde fotografen att föreviga huvudrätten.
I ett hus på tomten bor - tomten...
Eva Henning & Åke Ohberg /1943
Piteå-Tidningen since 1915
"Kär i Ted"
HÄNT I VECKAN ¤ Den 14 april 1972.
Thor-Görans
Ingrid Thulin /1964
John Wayne
Louis Bellson
MASCOTS
Nils Asther & Ann Harding /1937
LULEÅ
BD på reg. plåtarna. Fortfarande vänstertrafik...
Julkalenderns Julkalender
Inför julen 1967 visades TV-historiens bästa julkalender:
Teskedsgumman med Birgitta Andersson och Carl-Gustaf
Lindstedt.
Ett stycke TV-historia
Välbekant för oss alla som växte upp under 1960-talet.
Med en pirrande känsla i maggropen satt man i en slags
andaktstystnad och inväntade Modiga Mindre Män,
Kullamannen, Kråkguldet, Saltkråkan, Humle och Dumle,
Pellepennan och Suddagumman m.m.
Eric...
Sommaren 1991 hälsade familjen Nelson på i Hortlax.
T.v. sitter Jerry med sonen Eric Nelson, då 16 år.
I dag 2015 ser Eric ut så här. Han jobbar som försvarsadvokat i sin
hemstat Minnesota.
En radikaliserad feminists önskejulklapp...
Efter att ha plöjt igenom hundratals och åter hundratals insändare, artiklar och diverse tidningsreportage av feministisk art, så har jag kommit fram till, att den ultimata julklappen för dessa damer, är att männen helt enkelt utrotas från jordens yta. Tiina Rosenberg, en av grundarna av FI har skrynklat till min hjärna till oigenkännlighet, när hon säger: - En riktig man, är en transsexuell kvinna.
Allt det jag byggt upp under min levnad, från 1957 och framåt, det som jag kallar sunt förnuft, har fått sig en rejäl törn av det som i dag framförs i diverse spalter. Och där kvinnor hejar på varandra när nån med-syster har lyckats få in en ordentlig käftsmäll på en man - gärna då en vit man. De mest radikala, önskar oss män död och förintelse. OBS! Vita mäns död och förintelse...
Roger.
Lille Fridolf och jag
Populärt radio- och filmpar - Selma (Hjördis Pettersson)
och Fridolf (Douglas Håge). 9 februari 1957.
Mycket folk
Ett hundra tusen stockholmare har nu sett "Lille Fridolf", förkunnar bioannonserna. Hur ser åskådarsiffrorna ut för Göteborg? För hela landet? Och hur ser de ut för Povel Ramels "Ratataa", vinterns andra stora publikframgång? Jo, så här:
"LILLE FRIDOLF"
Stockholm .......... 100 000
Göteborg .............. 60 000
Hela landet ......... 870 000
"RATATAA"
Stockholm .......... 310 000
Göteborg ............ 113 000
Hela landet ...... 1 600 000
Det är alltså för båda filmerna publiksiffrorna hittills. I varje fall "Lille Fridolf" kommer att öka avsevärt. Men än är det en bit kvar till "Hon dansade en sommars" rekord. Den sågs av "halva Sverige", dvs cirka 3,5 miljoner människor...
--------------------------------------------
PS. Lille Fridolf och jag var inspelad 1956, så även Ratataa.
"All coops are bastards"
Kakan Hermansson: ALL COOPS ARE BASTARDS! Bild: SVT.
Gösta Ekman d.ä. /1936
Lill-Babs /1960
Barbro Skinnar
Magnus Kvintett
GOD JUL!
LÄTTKRÄNKHETSRAPPORT
Eftersom det svenska folket är lättkränkta som aldrig förr -
så kan man anmäla detta på ovanstående sätt. När du
ifyllt alla uppgifter, om var här och nu, så sänd din rapport
till nämnden för Lättkränkhetsfrågor i Sundbyberg.
Roger Lindqvist, ordförande i de lätta som tunga kränkhetsfrågorna.
Bloggen 7 år!
Den 22 december 2008 föddes min blogg. Ett av de allra första inläggen jag gjorde, var att publicera bilden av barnbarnet Norah, som då var endast fem månader gammal. Det kändes både ovant och osäkert den första tiden innan jag blev varm i kläderna.
Under de sju år som passerat, har jag gjort 12.642 inlägg. Jag har publicerat 25.648 bilder. Statistiken på antal läsare ligger på ett par hundra tusen.
Roger.
OLA & JANGLERS /1967
Ola & Janglers turnéfordon 1967.
Spelfinkarna - Fränsta
Uddmansgatan, Piteå 60-tal
Bilden har jag lånat av Leif Lidman.
Ingrid Bergman
Ingrid Bergman f. 1915-08-29 d. 1982-08-29
Hon dog på sin 67:e födelsedag.
ROLANDS - Falköping
RICKY STARS - Värnamo
En man med kubb
Nja, den kanske var nåt nummer för stor, kubben som fanns i Leifs samling.
Hade jag levt för si så där 100 år sedan, hade jag utan pardon haft den på mitt
huvud.
Ackes scenkostym
Axel "Acke" Norberg, var gift med min fars kusin Onny.
Han var socioterapeut på Furunäsets sjukhus, men på
fritiden medverkade han i en rad välkända dansorkestrar
i Piteåorten. Paret Norberg bodde halva året i sin stuga i
Spanien, där Acke var medlem i en blåsorkester. Acke
avled 1997, 88 år gammal.
I kompisen Leif Lidmans samlingar, finns Ackes scenkläder delvis bevarade.
Den där skärmmössan tror jag inte hör ihop med jackan som ses på bilden.
Här ses Acke i Nordlands orkester där han spelar dragspel.
Om jag inte ser fel, så är det samma jacka som finns på
bilden ovan. Acke Norbergs instrument var piano, dragspel
och blåsinstrument. Han gjorde även åtskilliga egna kompositioner,
om detta vittnar de många notpapper som i dag finns i min ägo.
Noter m.m. har Leif Lidman skänkt mig. Om Acke varit vid liv i dag,
hade jag haft miljoner frågor som jag hoppats att han kunnat ge svar
på. Och det hade han säkert haft.
Bortalaget
Härjes
Hälsning från Piteå
Agnetha, Björn, Benny, Anni-Frid
Musiker i den högre sfären
¤ COLEMAN HAWKINS (1904-1969)
¤ JOHNNY HODGES (1906-1970)
¤ GENE KRUPA (1909-1973)
¤ STAN KENTON (1911-1979)
ÖJEBYN
Storforsen, Bredsel, Norrbottens län
Södra Hamn i Piteå ca 1905
OS i Grenoble 1968
Reportage om Honken Holmqvist och hans fästmö, 1970.
Ulrik Wittmans med Git Elfwing
Jerry Williams
SHOPPING - LULEÅ
Hotel Knaust, Sundsvall
Hotel Knaust i Sundsvall, med sin berömda solfjäderformade trappa.
Uppfördes efter den stora branden i staden 1888.
Själva hotellet grundades 1891 av Adolf Fredrik Knaust, men hotellet
blev mest förknippat med sonen Oscar Knaust. Verksamheten lads ner
1978, men 2002 återuppstod hotellets verksamhet, i dag vid namnet
Elite Hotell Knaust.
Claes Lövgrens - Helsingborg
CHINOX - Hörby
Mötte dem i Logen Långträsk i mitten av 70-talet. Men då var det andra
gubbar med i bandet bl a Danne Stråhed och Allan Dittrich (den sistnämnde
är i dag trummis i Wizex). Vi spelade i den större Storstugan, Chinox i den
lilla logen. /Roger.
Taube-stipendiet till Beppe Wolgers
1967 års Taube-stipendium har tilldelats Beppe Wolgers "för att han förnyat den svenska kabarévisan och schlagern genom att närma dessa genrer till sin lyriska vardagston och skänka dem en rytmisk och poetisk frihet som är fantasien egen". Stipendiet instiftades av Tidningen VI och Rabén & Sjögrens förlag till Evert Taubes sjuttioårsdag. I juryn satt i år Evert Taube, Lars Forssell, Ulf-Peder Olrog, Elly Jannes och Åke Löfgren.
Mitt första minne av Beppe Wolgers är ganska egenartat i ljuset, som det heter, av vad som sedan hände. Det måste ha varit 49, möjligen 50. Och det var på ett bröllop. Men inte vilket bröllop som helst. Det var mera likt ett Petronius gästabud. En konstnär sov djupt i ett grönskimrande badkar på toaletten. En friherre delade, med nasala kommentarer, ut runda visitkort, runda som oblater, till dem han nedlät sig till att tala med. Oändligt sköna flickor med kolsvart kring ögonen svävade omkring som odalisker. Och i ett hörn satt en man, ensam, fjärran och skön, med elfenbenshy och ett tunt ekorrbrunt skägg och knäppte melankoliskt på en gitarr och sjöng, sjöng med den milt nostalgiska röst som folk numera känner igen från Ystad till Haparanda, sjöng gång på gång och om igen en viskande ballad som just då var på modet - "Cool clear water". Om han varit klädd i toga, gärna röd eller kanske violett, skulle ingen ha tvekat om varifrån han kom och vem han var fast inkognito: en trött romerska kejsare från Rom under decadencen.
Trött på kvinnor, trött på dry martinis, kort, sagt - trött på allt. Han sjöng visserligen men vem kunde ana att han sjöng i en sko? Att humlor, hästar, okända djur dansade därinne bakom den bleka pannan! Men kort därefter utkom denne livströtte kejsares första diktsamling som bar det egendomliga namnet "Jag sjunger i skon" och som bl a innehöll en av de bästa barnvisor jag vet och som, oväntat som den fantasi som är absolut ny och originell och på sitt sätt snillrik, övertygade oss om att inför de bästa barnvisorna är vi alla barn. Melodien är av Olle Adolphson och visan låter så här - jag citerar ur minnet:
Hästen svänger lite på svansen, och har en påse att tugga i
och en filt på sin rygg.
Det är synd om hästen, om hästen är stygg
för då finns det så mycket att lugga i.
Efter denna debut fick han, har han senare berättat, bland sina dåvarande vänner, kanske av friherren med de runda visitkorten, alltid heta - he he - "dojsångaren". Deras, hans vänners, överraskning över att han hade en originell poet inom sig, måste ha varit lika stor som min. Men det fanns både yttre och inre skäl till hans litterära självhävdelsebehov. Som barn hade han varit tjock, ett av dessa tjocka barn som finns och förföljs i varje klass. Dessutom led han av svår stamning, han har själv på ett lysande sätt skildrat stammens svårigheter i ett kapitel i den underbara lilla boken "Djur som inte", ett komiskt mästerverk som definitivt kommer att överleva. Och vad är naturligare för den som inte talar rent än att försöka skriva.
Skrivmaskinen stammar inte. Den som till äventyrs bara ser Beppe som text- och visförfattare borde korrigera sin uppfattning genom att söka upp hans två andra diktsamlingar, "Bilden av vattnet" och "Kärleksbevis" och den fina novellsamlingen "Andra". Särskilt - enligt min mening - "Bilden av vattnet". Friherren med oblaterna upptäckte så småningom att han läste mycket också, den djäveln. Under år bedrev han t o m en bisarr och infallsrik litteraturkritik i "Samtid och Framtid". Vilket härmed bringas till allmän kännedom för att fördjupa bilden av det glittrande vattnet på vilket han seglar med sådan säkerhet, född i en båt på Dalarö som han är.
Senare under femtiotalet träffades vi, Beppe, Pär Rådström, Petter Bergman, Olle Adolphson, Sven-Bertil Taube, Bengt Ekerot, Bengt Eklund, många gästartister och jag, i den annars folktomma Teatergrillen varje dag på slaget fyra, medan våra hustrur (i den mån vi hade några) arbetade och slet i sitt anletes svett på sina respektive laboratorier och kontor. Jag minns - i detta nostalgiska perspektiv - denna tid som ett enda kontinuerligt skratt. Och detta skratt ledde till att vi gemensamt beslöt att spränga "genrernas tyranni", att åtminstone för en tid överlämna den allvarliga och försöka göra något åt visan och schlagern, sketchen och kabarén.
En visa kan varenda djävel skriva, det finns en luta i varje hand numera, men Beppe Wolgers verkliga insats - och det betonas också i juryns uttalande när han nu får Taubestipendiet - är att han lyckades göra något åt det rena schlagertexterna. Vad som antagligen föresvävade honom är den höga poetiska klassen i somliga, inte många kanske men desto bättre, amerikanska evergreens. Han sökte förebilder i sådana genrers genier som Ira Gershvin, Cole Porter, Oscar Hammerstein jr. De har aldrig presterat något sådant som t ex "Ut på sjön den vida ska vi ut och glida i en GRÖNMÅLAD BÅT" eller "Kan du vissla Johanna". De har i stället gjort sånger som "I´ve got plenty of nothing", "Just one of those things", "Mrs Otis regrets" etc.
Varför i Gershvins namn skulle det inte kunna stå något annorlunda intelligent eller t o m poetiskt i en vanlig enkel schlegertext? Måste det vara "hjärta" och "smärta"? Det är, som jag tror, från denna utgångspunkt som "Sakta vi går genom stan", "Vilsevalsen", "En gammal vals", "Ta av dej skorna" och hundra andra Wolgers-texter kommit till.
Mannen - Wolgers alltså - har också ett örafint som snus för vad som ligger för den enskilda sångarens eller - helst förstås - sångerskans röst. Han dras till de fantastiska talangerna, till Monica Zetterlund, Monica Nielsen, Sonya Hedenbratt, Gals and Pals. Och de dras, naturligt nog, till hans fantastiska talang. Tacksamheten bör vara ömsesidig. Vår, deras lyssnares, tacksamhet är ensidig och varm. Kära Beppe, säger vi, här kommer 5000 skära som förutom Riksbankschefens namnteckning också bär doktor Evert Taubes namn!
Men, säger någon, har Beppe inte gjort en del smörja också? Kära någon, hur mycket skit har du inte själv gjort i ditt liv? svarar jag.
Tystnad.
Men så fylls plötsligt tystnaden av Monica Zetterlunds röst. Vad är det hon sjunger? Det är "Sakta vi går genom stan...!"
LARS FORSSELL
------------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 18 mars 1967.
Jannes X-tett, Piteå
Medlemmar: fr v:
¤ LENNART NORDMARK - TRUMMOR
¤ MELCER ÖHMAN - GITARR, SÅNG
¤ JANNE BERGMAN - ORGEL, BAS, SÅNG
¤ ROLAND KARLSSON - GITARR
-----------------------------------------------------------------------------------------
Bilden har jag lånat av Leif Lidman.
Vill ni se en stjärna, se på mig...
SELMA, en riktig stjärna.
Döda ord
Du sa att du hyllade livet,
men ur din mun kom endast
döda ord.
Roger Lindqvist.
Innimarksvägen, Hortlax
Foto: Roger Lindqvist - 2015-12-19
Lilla julafton
Lilla julafton ute på Hattudden hos Ante, Carro, Norah och Malte. De övriga: Hasse, Maggan, Lis, Anna, Tobbe, Robert, Jannice, Max, Oskar, Daniel, Roger och Elisabeth.
Allan Edwall & Arne Ragneborn
T.v. Arne Ragneborn och Allan Edwall, i den svenska kriminal-
serien Engeln, från 1976.
¤ ALLAN EDWALL f. 1924-08-25 d. 1997-02-07.
Skådespelare, regissör, författare m.m.
Han blev 72 år gammal.
¤ ARNE RAGNEBORN f. 1926-07-13 d. 1978-01-05.
Skådespelare, regissör m.m. far till skådespelerskan
Ann Zacharias. Han blev 51 år gammal.
Roger Lindqvist.
Lasse Dahlquist skriver veckodagbok
Lasse Dahlquist, västkustsk underhållare, har skrivit dagbok från en
het vecka under en het sommar, en vecka då solen gick ner bakom
Hönö som en fräsande glödkula.
Söndag
Fick ta en tidig båt från Brännö för att hinna med tolvtåget till Stockholm. Det har i alla år varit mitt "öde" att när andra människor åker ut till öarna lördagar och söndagar, så har jag fått åka in till Göteborg f v b till andra orter. Jag garanterar att jag är ganska ensam ombord på båten vid infarten en söndag eller lördag.
Jag skulle till Hagge Geigert på Kungsan. Det har liksom blivit en "gammal och kär tradition". Denna gudomligt vackra och varma sommar skall man nog vara tacksam för, men man får lida för den när man åker tåg. Normalt älskar jag att åka tåg, men är inte så förtjust när termometern visar trettio grader och ömtåliga tanter vill ha alla fönster stängda.
Hur mycket folk det var i Kungsan kan jag inte säga, men jag brukar alltid tala om 35 000 för så ser det ut. Man ser knappast publiken för folk, Monica Nielsen var med, liksom Ambros Seelos fenomenala orkester och dessutom uppträdde Expressens skönhetskandidat Christina Sandström. Hon uppträdde i boa, ja faktiskt en riktig boaorm som ringlade sig kring hennes hals. Såg livsfarlig ut som dom kan kramas. Tog nattåget hem.
Måndag
Vaknade på Göteborgs Central, icke väckt av konduktören utan av ett hejdundrande åskväder och regn. Det påminde mej om de tropiska åskväder jag varit med om, ty lika hastigt som det kom lika fort tog det slut. Dagen blev delvis en skrivaredag och på kvällen lyckades jag komma in på Rondo, Liseberg. Detta låter enkelt, men att komma in och beskåda och behöra Povel Ramel och Wenche bör vara lika svårt som att ta sig in till kronjuvelerna i London. Hittills allt slutsålt. Belöningen fick man. En fantastisk show. Alice Babs, Gby Stenberg och Sickan Carlsson har hittills utgjort favorithustrurna i mitt beundrarharem. Nu åkte Wenche också in. Povels suveränitet när det gäller text, musik och rytm har man alltid spisat som en ljuvlig anrättning. Här frossade man och bara hoppas att den underbara eftersmaken skall sitta i länge, länge.
Tisdag
Tisdagarna i juli och in i augusti är De Gamlas utfärdsdagar. I Göteborgs-Postens regi och delvis med pengar från luciaarbetet få då varje tisdag ca 350 folkpensionärer gå till sjöss med De Gamlas båt. Man går ut vid niotiden, gör en tripp ut i skärgården för att sedan angöra Långedrag klockan elva för kaffe och färska wienerbröd. Klockan tolv är det dans och lekar och klockan tretton bänkar man sig i seglarsalen där det vankas lunch. Till kaffet anordnas kabaret av diverse arister, priser utdelas till de äldsta, de som varit gifta längst, de som ha de flesta barnen o s v. Det finns alltid anledning dela ut priser till gamla människor. En liten andaktstund hålls och vid fyra-tiden bär det av mot Göteborg igen.
Så tillbringade jag alltså denna tisdag, inte direkt som folkpensionär men som artist. På eftermiddagen tog jag båten ut till Brännö.
Onsdag
När termometern utomhus visar på omkring 50 grader och inomhus så där en trettio, ja då är det ganska svårt att skriva, ja över huvud tänka. Då slår man sig till ro i solskenet och bara dåsar. Ev. om man så önskar tar man sig ett varmvattenbad i havet och välsignar så småningom den svalkande aftonbrisen när solen gått ner över Hönö. Man tycker riktigt man hör hur den röda glödkulan fräser när den går ner bakom horisonten.
Torsdag
Samma gudomliga väder på Brännö, samma ihållande värme och nu börjar faktiskt brunnar och dammar oroväckande visa tecken på att vattnet inte står ut längre. Den vackra ljungen, vars färgprakt är sensommarens verkliga prakttavla får ingen chans att pråla om värmen och torkan skall fortsätta. Gulsparvsparet blir tamare och äter nästan ur handen, ja de kommer in i stora rummet och retar vår ägandes kanariefågel med sin naturliga frihet.
Onsdag och torsdag ha vi dessutom flåsat i oss landskampen i friidrott mellan USA och Europa. Det är skönt att se andra springa i sommarvärmen.
Fredag
Väderleksrapporten lika torr och värmande. Man blir ganska morgonpigg sådana här dagar. Morgnar och kvällar får man bästa svalkan om man nu skall tala om svalka i dessa dagar. Där vi bo, ganska högt upp i bergen, ha vi en vidunderlig utsikt över havet och inloppet till Göteborg. Som en markant profil se vi i väster Vinga och hela vägen från horisonten till inloppet vid Rivö fjord kan vi följa utgående och ankommande fartyg. Det är som en filmduk, men man tröttnar aldrig på filmen. Små och stora tankers, motor- och passagerarfartyg, färjor, fiskebåtar och nöjesfartyg passera ständigt revy. Måsarna känner våra matvanor och infinner sig prick vid måltiderna. Passa vi någon gång inte tiden så påminner de oss genom sina hungriga skrin.
Man håller på att riva Brännö Brygga. Med sina hundra år på nacken har den verkligen gjort sin tjänst både som brygga och dansbana. Fd mästerlotsen Gunnar Westberg har fått bryggan, bara han sågar sönder den och forslar bort virket. Han skall använda den som bränsle i vinter. Själv har jag blivit lovad några bitar som skall sättas upp på väggen som minne.
Lördag
Samma väder. Tog båten in till Gbg vars asfalt kokade. Slängde mig på ett överhettat tåg f v b till Otterbäcken där Lion Club hade en tjusig hamnfest. Första gången jag sjungit från en godsfinka som scen. Logen var en gammal 1:a klass vagn från järnvägens barndom. Festligt! Väcktes klockan 5.30, bilade till Falköping och "tågade" via Nässjö, Hultsfred till Vimmerby... och värmen svek inte.
---------------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 16 augusti 1969.
The Streaplers
Gösta Ekman /1915
FRIDA
Idoler från förr
Sven-Ingvars
1962.
1968.
1974.
Larry Finnegan
Sonya Hedenbratt och Gunnar Siljabloo Nilsson /1956
The Monkees
The Yardbirds
Barbro Lill-Babs Svensson /1972
Tina och Marina /1962
ELVIS
GUNWER & BRITA
1960.
1961.
Carl-Gustaf Lindstedt & Arne Källerud
1956.
1957. Den här plattan spelades ofta i mitt hem. Vem tror ni lyssnade? JAG!
Sångerskan AnnaLena Kanon
En av de bilder som AnnaLena skickade till mig. Hon stod som
segrare i en sångtävling, då hon därefter blev uppringd av
orkesterledaren Yngve Forsséll, som gav henne anbud att börja
i hans band. AnnaLena blev så mycket mer, hon sjöng och
uppträdde i olika konstellationer. Hon var utbildad dramapedagog.
Framträdde med bl a Umeås välkända musikprofil Lasse Lystedt,
i jazzsammanhang.
Lisbet Jagedal & Pools orkester
Hoppsan...vad var det hon sa?
Fröken Selma begrundar sina synder
Här sitter hon; fröken Selma Amalia Lindqvist och begrundar sina
senaste synder. En omkullvräkt skräpkorg, skräp på golvet m.m.
Selma är en tuff brud. Hon styr villakvarteret med maffialiknande
metoder. Sambon Pelle Efraim Lindqvist, brukar som oftast få
sig både hugg och slag av Selma.
Vårflod 1950-tal
Tvättstugan på övre hällan i Vallen, Svensbyn, vid vårfloden på 50-talet.
Bilden har jag lånat av Lars Jonsson.
Vargbacken, Piteå kommun /1958
Uddmansgatan, Piteå /1960
Hälsningar från Hollywood
Vivien Leigh
Vivien Leigh.
Född med namnet, Vivian Mary Hartley, 1913-11-05 i Darjeerling, Västbengalen i Brittiska Indien. D. 1967-07-08 i London. I sitt andra äktenskap var hon gift med skådespelaren Laurence Olivier 1940-1961.
Tre av hennes mest välkända filmer: Borta med vinden, Linje Lusta och Dimmornas bro.
ZARAH LEANDER
Zarah Leander f. Hedberg i Karlstad f. 1907-03-15 d. 1981-06-23 i Stockholm.
VOLVO /1965
Mångkulturell - "en-kulturell"
Om den mångkulturelle tar bort sina fb-vänner på grund
av att dessa har en annan politisk åsikt, säg mig då;
kan man då kalla honom/henne för "en-kulturell?"
Jag bara undrar...
Detta har faktiskt inträffat. Mer än vad vi vet och tror. Jag hörde berättas om två nära fb-vänner som delade allt i vått och torrt. De hade en 100 procentig personkemi, under de åren som de pratades vid på facebook. Så en dag yppades att kamraten hade en helt annan politisk åsikt, som gick stick i stäv med den andres uppfattning om hur världen och samhället skulle skötas. Den som fanns på den "goda sidan" gav sin fb-vän chansen att förklara sig. När "den onda sidan" hade förklarat att så var fallet, att åsikterna var murade i cement, så tryckte den andra vännen på "avrättnings-knappen". Och på en sekund försvann "den onda sidan" ut i cyberrymden, för evigt.
Undrar vem som sov mest oroligt den natten?
Om den mångkulturelle försvarar det mångkulturella samhället, känns det en aningen falskt att inte kunna följa de demokratiska spelreglerna. I och med trycket på "avrättnings-knappen" så har ju den som tryckte, visat en besvärande brist på att vara öppen för andras åsikter. Det är något som inte stämmer här. Osökt kommer jag att tänka på följande odödliga citat:
Jag ogillar det du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.
/Evelyn Beatrice Hall.
ROGER LINDQVIST.
Bröderna Lindqvist
¤ ÅKE LINDQVIST (1923-2005).
¤ OLLE SPARRMAN (1928-1977).
¤ FOLKE LINDQVIST (1932-
¤ ÖRJAN LINDQVIST (1943-2010).
Avans Lantbruk, Hortlax
En kvintett av unga stutar på Avans Lantbruk i Hortlax.
Den äldre "generationen" tjurar står längre bort till höger.
Volvos Värde Varar
VI ¤ Den 18 januari 1969.
Beppe Wolgers, om sitt stammande
Beppe Wolgers stammade från 9-10-årsåldern till omkring 30:
- Värst var det i skolan. Det hände att jag i bland räckte upp handen för att få svara på en fråga och sedan när jag väl stod upp och visste svaret kunde jag inte uttala det utan stod där tyst... Och så det att bli hånad. Jag tror stamningen som lyteskomik har sin grund i människors eviga skräck, förvåning och undran inför det avvikande. Och som barn var jag så att säga en perfekt kombination därvidlag, jag var både tjock och stammade, något av en "pärla" för de andra, de normala, någon sorts neger i samhället.
- Hur har du övervunnit stamningen?
- Det kan jag egentligen inte svara på. När jag var 11-12-år gick jag till en talpedagog som gjorde det ännu värre. Han sökte lära mig andningsteknik och så vidare men gjorde det på ett sätt som bara ökade min osäkerhet. Att jag kom över det... ja om jag skulle gissa så var det väl delvis det att jag mötte en del andra stammare, vi kunde sitta ett gäng stammare tillsammans och tala ut om det här och skämta om det. I det ögonblicket man kan börka skämta om det och öppet tala om olika stamningserfarenheter så var ett slags tabu raserat, det var att man inte jämt behövde skämmas ögonen ur sig.
- Men nu när du är en offentlig person och när du framträder i radio och TV, innebär inte det en utomordentligt svår stress?
- I början var det svårt, ja rätt fruktansvärt, men det gick någotsånär. Och att det överhuvud gick har väl gjort sitt till att jag inte längre har lika stor fruktan för att bli hånad. Jag har fortfarande kvar vissa talsvårigheter, ja överhuvud är mitt tal dåligt. Men allt det där gör inte så mycket bara man får vara lycklig, glad.
- Hakar det aldrig upp sig numera?
- Jo, det händer ibland att man får göra omtagningar på grund av att stamningen tar sig andra uttryck, som tvekan, egendomlig andning eller oklart tal, såtillvida att jag söker finna en annan väga att tala, så att själva meningen blir oklar. Och jag har en massa hyss för mig som ibland gör det hela obegripligt, en massa onödiga småord som liksom täcker in det man inte kan men vill säga. Och sedan har jag dessa konstpauser eller smackanden inför ord jag tänker använda men anar att jag kommer att stamma på, för att på det sättet få tid att byta ord.
- Möter man inte också människor som har förståelse för ett handikapp som stamning?
- Jo, många förtstår och accepterar, har en smula insikt om vad ett handikapp är. Men de flesta torde vara enormt okunniga. Och sedan har vi den där med att särskilt äldre människor ofta blir väldigt snälla eller snarare överseende. Men ett snällt överseende är ungefär lika hemskt som en elakhet tycker jag. Jag tänker på de handikappade vi såg i TV som ett exempel, att de alltid möter folk som visar en sorts snällhet mot dem som är nedlåtande, helt enkelt förödmjukande. På tal om stamning så kan det också vara så att lyssnaren som inte stammar tycker att det är mycket pinsammare än stammaren själv. Och när den som stammar upptäcker att andra tycker det är plågsamt, ja då är det förkylt, då är det botten, då går det aldrig.
VI ¤ Den 7 juni 1969.
Öjeby kyrka
Ursprungliga kyrkan uppfördes 1425 och bestod av ett långhus. År 1750 byggdes korsarmarna till åt norr och söder. Ett fristående klocktorn är förmodligen äldre än kyrkan. Öjeby kyrka är en av Norrbottens äldsta stenkyrka.
---------------------------------------------------------------------
Källa: www.wikipedia.se
EU:s öppna gränser...
1994 gick Sverige och svenskarna till val gällande EU. Allt skulle ju bli sååååååå bra. En av dem som lovordade EU var Ingvar Carlsson, samma gjorde Carl Bildt. Fri rörlighet, billigare mat, samt att alla medlemsländer skulle vara till hjälp vid vissa krissituationer, i händelse av krig osv. Jag var en av dem som röstade Nej. I dag 2015 sitter vi med facit. Bilden ovan får väl symbolisera det EU inte kalylerade med. Massinvasion av flyktingar som sprängde alla gränser...gränser och gränser...det fanns väl inga gränser.
Hur godhjärtade vi än må vara, hur många flyktingar vi än vill hjälpa, så finns det ändå en gräns. Nu är gränsen nådd. Och ändå finns det personer som propsar på att vi skall låta fler människor komma in i landet. Sunda förnuftet säger mig att när det är fullt - då är det fullt. Det låter väldigt bra i teorin att tala i termer som "fri rörlighet", men nu har det ju visat sig att det inte är praktiskt möjligt. Det finns stora risker att släppa in tvivelaktiga personer med tvivelaktiga syften. Är det nån som inte håller med, så kan ju vederbörande tänka tillbaks på det som hände i Paris för några veckor sedan. Vi svenskar är så blåögda och naiva. Vi har levt med våra huvuden nerstoppade i sanden alltför länge. Nu är det dags att börja betrakta världen som den ser ut i verkligheten. Den är vacker men den är farlig. Så pass farlig att det kan vara skillnad på liv och död, om du sitter på en till synes fridfull restaurang och dricker en öl. Eller avnjuter en grym konsert i en lokal. Döden har kommit oss allt närmare. Tyvärr så är det somliga som inte tar detta på fullt allvar. Och det är just detta som skrämmer mig.
Roger Lindqvist.
Teknikens värld /1948
Agnetha Fältskog
Yngve Forssélls /1964
På väg mot Visby...
Arne Kjells /1966
CARAVELLE /1966
Janne Zaahrs orkester & Christina Roslund /1966
Tommys /1970
Några av killarna blev sedermera medlemmar i Sven-Erics från Hudiksvall.
Tonys /1968
Sporten i dag 1964/65
En gång för länge sen...
...så talade massmedia klarspråk!
Kalven är återfunnen
En av de två kalvar som rymde sin väg för ett tag sedan, har nu återfunnits. Den ena kalven återfanns rätt så snabbt medan den andra bestämde sig för att leva vildmarksliv ett bra tag. Så sent som i går fick vi indikationer att den hade synts till på en väg här i Hortlax. Men när vi kom så lyste den med sin frånvaro. Nu har den återbördats till Avans Lantbruk. Rymningen skedde på ett helt annat ställe, när man skulle lasta de två kalvarna för transport till sonens lantbruk.
Muuuuu...
Lindqvist tycker till...
Lindqvist, John Roger.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 17 NOVEMBER 2015.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 11 december 2015.
Älvsbyn / Vidsel
Malte och farmor
Malte och farmor handlar på ICA-Lundmans i Hortlax.
Willie Nelson i Piteå...
I dag mötte jag Willie Nelson på Jysk i Piteå. Trevlig gubbe...
Sven Svärd
Sven Svärd.
Grundaren av Sven-Ingvars, trumslagaren Sven Svärd f. 1939-11-19 d. 2003-02-03. Tillsammans med gitarristen Ingvar Karlsson gav han orkestern sitt namn. Sven Svärd spelade trummor i bandet mellan 1956-1968. Han bildade senare ett eget band: Sven Svärds, som framträdde i Bosse Larssons Nygammalt. Sven Svärds orkester blev ingen större succé. På grund av detta så blev gruppen inte så långlivade. Sven Svärd flyttade från Värmland till Skåne där han livnärde sig som busschaufför de sista åren.
Bonden med sin son...
Andreas och Malte.
Regeringen Löfven
Delar av den Löfvenska regeringen vid sin senaste presskonferens
på Rosenbad.
Tystnaden
Tystnaden är också ett ljud, tänk på det nästa gång
du ser ett löv falla på sin vingliga väg ner mot marken.
Roger Lindqvist.
JOHN LENNON (1940-1980)
Göte Johansson, berättar om åren i Cool Candys
Göte Johansson, fd medlem i Cool Candys.
Vi individer som har kommit upp lite till åren har kanske någon gång besökt en danstillställning, där man virvlade ut i en dans till det då så populära dansbandet Cool Candys toner. Bandet med det speciella soundet fick en särskild plats i mångas hjärtan. Vem minns inte låtar som Muckartwist, Jämtgubben och deras kännemärke och stora hit Silvermåne över bergen. Därför har jag bestämt ett möte med med en av orkestermedlemmarna från det gamla gänget nämligen, Göte Johansson. Jag träffar honom i hans lägenhet i centrala Lidköping där han bor tillsammans med hustrun Rigmor.
Göte spelade i Cool Candys mellan åren 1953-1967 och fick uppleva bandets storhetstid. Göte tillbringade de första tolv åren i födelsestaden Eskilstuna men kom till Lidköping då pappa Valdemar "handplockats" ner till Wallins nysilverfabrik i Råda (därav namnet Silverbyn). Pappan Valdemar hade eget musikkapell på 20-talet i Eskilstuna och på hans nya arbetsplats i Råda jobbade samtidigt Sixten Svensson, som spelade gitarr i Cool Candys. Denne Sixten blev början till Götes intåg i Cool Candys som jag senare ska berätta om.
Kontrabasen Alma och Göte, två riktiga musikvänner genom åren.
Göte Johansson och hans föräldrar flyttade in i HSB-husen på Stenportsgatan mittemot realskolan. Den unge Göte blev på ett tidigt stadium intresserad av sång och musik och hans första musiklärare Stig Schersten ordnade så att Göte på grund av sin utmärkta sångröst fick vara med i en kör - en kör med de lite extra bra sångrösterna. Samtidigt inhandlade föräldrarna ett svart och tungt piano till Göte. Han skulle lära sig spela piano och som lärare blev det Henry Johansson i grannhuset som var mera känd som Henry Swingers. Hos Henry fick Göte börja öva på skalor och etyder samt rätt fingersättning ur pianospelats ABC.
Minnet från spelningen i Frukostklubben den 27 oktober 1962.
Med den berömda frukost-klubbsnålen som alla medverkande
fick. I mitten syns Sigge Fürst tillsammans med medlemmarna
i Cool Candys.
Det blev mycket övande med skalor m.m. och för att behålla intresset för musiken börja Göte lära sig schlagernoter. Det är nu Götes fars arbetskamrat Sixten Svensson kommer in i bilden. Året 1953 när bandmedlemmarna och basisten Sixten i Cool Candys ringde och bad Göte komma ner till Folkets Hus källare där några grabbar ville tala med honom. Basisten Sigge Hjelte hade då avlidit och nu gick frågan till Göte om han ville börja lira med Cool Candys. Eskilstunasonen tackade ja och blev därmed bandets nye kontrabasist. En månad kvar till den första spelningen och hut skulle då detta avlöpa, eftersom Göte aldrig hade sett en kontrabas och allra minst spelat på detta stora stråkinstrument. Johansson inhandlade själv en splitterny kontrabas för 835 kronor (en Bjärton) som han döpte till Alma, som under hela hans liv har varit en kär vän för Göte som står centralt placerad i Johanssons lägenhet.
Elbasen som Göte Johansson håller i är av märket Höfner.
En likadan hade Paul McCartney i The Beatles.
Nu fick han snabbt lära sig hur man spelar på en kontrabas och till sin hjälp hade han först "Ankan" Pettersson som lärde Göte bl a boogie-kompet och hur tonerna låg på greppbrädan. Efter en intensiv träningsperiod kom då första offentliga spelandet i Cool Candys, och det blev på ett ställe som hette Tyska torp - en inomhuslokal som låg i Jungsskola. Det hör till saken att Göte har ett bra gehör och när han hört låten så kunde han snabbt lära sig hur bastonerna skulle passa till melodierna. Nu var det något annat, som satte sina spår efter några timmars spelande på basen. Det var Götes högerfingrar som såg ut som spruckna fläskkorvar. Blåsorna kom redan efter en timmes spelande och det gjorde ont. Göte försökte sätta plåster på blåsorna som uppstod med det hjälpte inte - då fastnade man istället så det var bara att hålla god min och fortsätta någon timme ytterligare efter pausen, berättar Göte.
Ett annonsklipp från 1962 då Cool Candys spelade i
Göteneparken och det stora dragplåstret var Cartwright-
sonen Mike Landon.
Bandets kapellmästare Einar Svensson tittade på Götes fingrar och sa följande:
- Bry dig inte - titta på noterna istället!
Efter första lördagskvällens fingerlidande fick Göte nytt förtroende redan på söndagen med en ny spelning i biograflokalen i Järpås. Sedan snurrade spelningarna på och Götes fingrar blev mer och mer smärtfria och vana med basens strängar. År 1954 åkte bandet till Erdmans musikstudio för att göra sin första egna grammofonskiva. Resultatet blev en 78-varvare så kallad stenkakamodell och pressad i endast sex exemplar. Det två låtarna var "Taking a chance on love" och "I´m beginning to see the light". De sex exemplaren finns inte kvar som annars troligtvis hade tingat ett högt värde på samlarmarknaden. Under denna tid fortsatte Göte att träna målmedvetet på sin kontrabas, nu för Jonas Jonsson mera känd som "Tofta-Jonas". Det blev många cykelturer ut till Tofta med den stora kontrabasen Alma under armen och ett övande med etyder och stråke.
Året 1959 kom nog det som sedan präglade bandet och det lite unika nya soundet som sedan blev stilbildande stil för Cool Candys. Det var när bandet fick den nye tenoristen från Laxå, Carl-Ivar Ivarsson, som även spelade klarinett och barytonsaxofon. Tillsammans med Gunnar "Stuffe" Wahlgren med sin saxofon uppkom det soundet som blev så kännetecknande för Lidköpingsbandet. Nyheten låg i samspelet mellan saxofonerna och sättet att ackompanjera. Bandets producent, trumslagare och kapellmästare Einar Svenssons fru Lillan Ellgren, spelade revy under ett antal år i Skövde och året 1962 medverkade hon i Skövderevyn tillsammans med Lilly Berglund. Denna Lilly Berglund var gift med Göte Wilhelmsson som var producent på Philips. Lillan tog med sig ett rullband med Cool Candys-låtar och överlämnade det till Lilly Berglund. Efter några veckor fick Einar ett telefonsamtal från Wilhelmsson som ville att Cool Candys skulle komma upp till Stockholm för en skivinspelning som dessutom då skulle bli det första för Lidköpingsbandet på skiva.
Alla skivomslag som tillkom under Götes tid i Cool Candys.
Nu blev det lite svårt att bestämma vilka låtar som skulle spelas in. Det blev livliga diskussioner inom bandet. Einar Svensson föreslog Jämtgubben som nummer ett medan resten av bandmedlemmarna ville ha I en grönmålad båt. Vid resan upp till Stockholm körde Einar Svensson utmattningsmetoden och när gänget nådde Södertälje gav de övriga sig och accepterade Einars låtval Jämtgubben (text: Thore Skogman och som kompositör Gnesta-Kalle). EP:n som innehöll fyra låtar kom att ligga 2:a i Pekka Langers Sommartoppen efter Ray Charles I can´t stop loving you. Einar Svensson som var trummis och idéspruta hade en stark känsla för vad publiken ville ha och kunde förutse vilka låtar som gick hem hos allmänheten, och även i detta fall visade sig att han hade alldeles rätt, förklarar Göte succén med Jämtgubben.
Reportaget i Bildjournalen från 1962.
Efter hitlåten Jämtgubben började Cool Candys bli kända över hela Sverige med exempelvis besök hos Sigge Fürst i det populära radioprogrammet Frukostklubben som gick på lördagsmorgnarna. TV-framträdandet i programmet Fåfängan, reportage i Bildjournalen m.m. Ja det rullade på förLidköpingsbandet och spelningarna blev fler och fler - ett snitt på 165 spelningar per år. Alla i bandet hade civila jobb bredvid spelningarna och Göte började sin privata arbetarbana på Handelsbanken och sedan Volvo för att därefter jobba på Skandia i 30 år. Göte Johansson har inte bara varit en duktig musiker och sångare utan även bra på något helt annat nämligen simhopp. Flytten till Lidköping med närheten till vatten och anläggningen Framnäsbandet blev inkörsporten till simsporten. Han blev medlem i LGSS (föreningen fyller 100 år 2016) och eftersom Göte tyckte att han inte skulle skörda några större framgångar inom simningen blev det i stället simhopp.
Göte erövrade massor med distrikts- och Skaraborgsmästerskap. När SM arrangerades i Lidköping 1953 vann Toivo Öhman simhoppet medan Göte hamnade lite längre ner i resultatslistan. I Lidköping fanns på 50-60-talet en grupp som kallade sig "Vågar Allt" där Göte var en av medlemmarna. Några andra dåtida kända Lidköpingsbor var Carl-Henry Stålhane, Ulf Hasselblad, "Krullen" Johansson, Olle Lindberg, Ove Sköld och Ulf "Bullen" Johansson med flera. En skämthoppargrupp som gjorde lite hiskeliga "stunts" vid badplatser runt omkring bygden. Det stora framträdandet med upp till fyratusen åskådare var Eldfesten som hölls vid Framnäsbadet. Vid den sista Eldfesten som anordnades hände en fadäs som kunde gått illa men slutade väl.
Ett urklipp med simhopparen Göte Johansson i ett
hopp från tio meter.
Den våghalsige Göte skulle hoppa från 10 meters avsatsen och ner i en uppgjord fyrkantig ram på 3 X 3 meter som brann. Ulf Hasselblad stod på femman och skulle fixa elden. När det inte brann med en gång kastade Ulf ut hela hinken med bensin och därpå en brinnande trasselsudd. Plötsligt brann det inte bara inom den avgränsade fyrkanten utan hela bassängen stod i lågor. - Inte ens uppe från tian såg jag något. Lågorna slog ändå upp till mig och jag väntade länge men till slut bestämde jag för att hoppa ner i eldhavet.
- På vägen ner försvann det lilla hår man hade på bröstet och väl i vattnet gällde det att simma så långt som möjligt från eldhavet och hoppas att det inte brann där. Jag irrade omkring ett bra tag innan jag hittade en plats där jag vågade ta mig upp, berättar den våghalsige Johansson, och fortsätter:
- Det sved till som sjutton och efter showen åkte jag till lasarettet för lite översyn av kroppen och det konstaterades att jag hade klarat hoppet utan några kommande men, avslutar Göte sitt eldäventyr i Framnäsbassängen.
Cool Candys, uppvaktade efter succén med Jämtgubben 1962.
Tro nu inte att Göte Johansson har lagt av spelandet och sina framträdanden. Numera åker han och en annan Cool Candys-medlem, nämligen Arne Nathansohn (medlem ibandet 1964-1976), runt om i bygderna och berättar om sin tid i dansorkestern. De båda som nu passerat 80-årsstrecket är nu inne på sin andra karriär och är verkligen fortfarande still going strong. Göte och Arne spelade tillsammans i Cool Candys under tre år. Det kan vara pensionärsföreningar men även andra slags föreningar som vill boka dessa två pånyttfödda "ynglingar" för att höra och lyssna på Cool Candys karriär. Göte berättar om den första tiden och Arne talar om den senare epoken i bandet.
Arne med sin gitarr, Göte med sin kontrabas Alma, är still going strong.
Publiken som oftast är pensionärer var just den publik som en gång dansade till Cool Candys låtar och får nu uppleva en nostalgiträff samt lyssna till balnd annat den stora hitlåten Silvermåne över bergen som var bandets signaturmelodi.
- Det blir ena publikrekordet efter det andra. I Vedum för ett tag sedan hade man dukat för 50 personer det kom 150 personer för att lyssna på oss. Det är jättekul, tycker Göte om sin andra karriär.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text o foto: Tore Sahlström /www.lidköpingsnytt.nu
EKSTRA BLADET om invandring...
Den danska tabloidtidningen EKSTRA BLADET grundades 1904. Upplagan varierar mellan 180.000 - 236.000 läsare. Som vi vet så har vårt grannland en annan syn vad gäller invandring och invandrare. Jämför man med Sverige så skiljer vi oss åt nära på som natt och dag. När man i Sverige stämplas som invandrarfientlig, så är tonen en annan i Danmark. I grannlandet råder en öppen syn och debatt som jag personligen tycker är bra, för den demokratiska ordningen.
Så här skrev Ekstra Bladet den 6 december 2015:
"Efterkommere af invandrere vajer tungt i kriminalitets-statistikken. Maend med libanesisk oprindelse, en stor del af dem er statslose palestinenser, slår alle andre invandrergrupper. Maend fra Libanon, det tidligare Jugoslavien og Marokko er de mest kriminelle i Danmark. Deres kriminalitet er dobbelt så stor som kriminaliteten blandt hele dendt mandlige befolkning".
Så här öppet och pang på rödbetan, är vi i Sverige inte vana att läsa i vår massmedia. Jag har roat mig med att forska i ämnet, och har funnit att vi hemma i Sverige mörklägger väldigt mycket av det som händer därute i verkligheten. Synd nog!
Roger Lindqvist.
Norah, Malte och Max
Norah och Malte.
Max.
Vi går i väntans tider efter vårt fjärde barnbarn, som kommer ca 28-29 december.
Farfar.
Sollan & Bettan
Systrarna Solbritt och Elisabeth, är båda samlare av parfymer och tvålar.
Häromdagen kom en låda fullproppad med parfymer.
Det var rena julafton för dem båda.
Ford Cortina
Siw Malmkvist
1969.
1970.
1971.
OBS! SATIR (fortfarande tillåtet i vissa enstaka delar av landet).
SVERIGE 2015.
Hockey VM /1963
Cedermarks /Sveg
Längst upp till vänster: Roland Cedermark. /1965.
Mannen med mikrofonen: Roland Cedermark. /1966.
TÖTAS
1965.
1966.
1967.
Malte...
I natt sover Malte över hos farmor och farfar. Malte har hjälpt till att klä julgranen med farfar. Farmor har jobbat och stökat i köket. Så har vi haft mysstund framför TV:n och läst sagor. Det vanliga "buset" har vi också avverkat.
- Farfar o farmor, det finns inga monster...?
- Nej, Malte, det finns inga monster...!
- Det finns inga monster i verkligheten...?
- Det finns inga monster alls...
- Mmm...
- Farfar, kolla så här gör Spiderman... (så hoppar Malte från sin säng till våran säng).
- Sov gott, Malte, älskar dig!
Noll tolerans mot våldtäkter!
"VAR TJUGONDE MINUT VÅLDTAS EN KVINNA I INDIEN"
Avans Lantbruk, Hortlax
Andreas med sina tjurar. En ombyggnation har gjorts i dagarna.
Det kommer också att öppnas en gårdsbutik så småningom.
Trumslagaren, Anders Erixon.
Anders Erixon.
Anders Erixon, föddes den 22 juli 1944 i Värmländska Arvika. Som ung grabb så började han intressera sig för musik. Vilket tog sig i uttryck, att han slog och skramlade på allt som kom i hans väg. Hans musikintresse förde honom till den kommunala musikskolan i Arvika. Det naturliga instrumentet blev trummor. 1965 började han i The Vikings. En förlaga till vad som senare skulle bli Vikingarna. I The Vikings blev Anders kvar i fem år. 1970 blev han yrkesmusiker, då han började spela trummor i Göran Zetterlunds orkester. Anders Erixon turnerade även med Svenne och Lotta. Under en tid så trummade han med välkända The Spotnicks. 1975 kom han tillbaka till The Vikings som nu hette Vikingarna. Där blev Anders kvar fram till sitt alltför tidiga frånfälle, den 2 augusti 1997. Anders Erixon, blev 53 år gammal.
Anders Erixon bakom sina d-drums i Cafe´ Norrköping
med Vikingarna 1991.
Anders Erixon, var vid sin död 53 år gammal.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Ljus och mörker
När ljuset äter upp mörkret, är jag glad.
När mörkret äter upp ljuset, blir jag förtvivlad.
Roger Lindqvist.
Trio me´Bumba
"Parti af Piteå"
Piteå stadshotell
Norrstrandsbadets camping, Piteå /1970
Cliff Richard
Marianne Hedengrahn /1964
Hootenanny Singers
The Tremeloes
Sven-Bertil Taube /1971
Buick - 1962
Goliath Express
Marguerite Viby & Georg Rydeberg /1943
Marguerite Viby (1909-2001) och Georg Rydeberg (1907-1983)
i filmen: I DAG GIFTER SIG MIN MAN.
Kalle Anka /1967-68
Joan Crawford & Fred MacMurray /1944
