"Honken" - 1966
Onsdagen den 29 juli 1964.
Yngve Forssélls - 1962.
En gåva av sångerskan i Yngves, Margareta Bäckström, Skelleftehamn.
Då känd som Tuttan Renholm.
Att bedöma verkligheten
Om vi ser verkligheten på olika sätt,
betyder det kanske att vi har olika
"glasögon" att titta genom.
Vilket betyder att vissa är närsynta,
andra långsynta och vissa blinda.
Roger Lindqvist.
- Nu är du bakom glas och ram, Arne!
Affischen med Cool Candys har nu hamnat bakom glas och ram.
Det är Arne, mannen i bakre raden t.h. som gav mig den.
"Dompan" och disken
Det går betydligt lättare att diska när man lyssnar på musik. Igår så hade jag
Arne Domnérus som diskhjälp.
Skellefteå Folkets Park
På väg hem från Umeå så stannade jag till vid Parken i Skellefteå, där
jag spelat många gånger.
Cool Candys-affisch
Gissa om jag blev förvånad, när den här kult-affischen hamnade
i min brevlåda i dag. Arne från Cool Candys var mannen bakom
presenten. Tack än en gång, Arne! Bilden togs 1970, och var
även LP-omslag till Sound 1.
Jörgen Edman
Forum, Älvsbyn
Ännu ett år har gått...
Miljonär tror jag visst att jag är. Dock icke i pengar, utan rikedomen sitter
i min kära familj. Ante, Carro, Loke, Danne, Linda, Jannice, Norah, Malte,
Max, Elisabeth. Mellansonen Robert saknas, han befinner sig på Kreta
för tillfället. Hämtade honom och kompisen Tony klockan 4.30 på
söndagsmorgonen, för vidare befodran till Kallax.
Presenter...
Flamingokvintetten
Gågatan, Piteå 1969/70
Trafikvett, stod på skolschemat den här dagen. Man åkte runt i Piteå
med en fotograf i hasorna, där även Piteåpolisen var delaktig.
Sundsgatan, Piteå 1969/70
Skolbarn från Djupviksskolan fick med Piteåpolisens hjälp, lära sig
hur man uppträder i trafiken den här aktuella dagen. En fotograf var
med och dokumenterade.
Den vackraste av kyrkor
Foto: Roger Lindqvist.
Min barndoms PV
Allra först stod den på volvohallens tak i Piteå, i cirka 30 år. När Forslunds
flyttade ut till Degeränget, så plockades den ner. Den las i sk malpåse.
Det var många pitebor som undrade vart den klassiska symbolen tagit vägen.
Men så en dag efter noggrann genomgång, så stod den plötsligen uppe
på den nya byggnadens tak. Volvon har inget innanmäte, det är endast
ett tomt skal. Häromdagen så tog jag den här bilden av en kär gammal vän.
Dr. Lindqvist - "ton"- sill specialist
Dr. Lindqvist, med sin stämgaffel. Med den justerar han "ton"-sillerna
vid svår falsksång. "Sträck ut tungan ner till knäna, säg sedan AAAAAAAA
så blir det bra!" Vill ni ta en ren ton, ge mig först en miljon.
Busstationen, Piteå - 1969/70.
Piteå från förr...
Korsningen Kolmilavägen-Sundsgatan, Piteå.
COOL CANDYS - 1954
Tack för bilden, Arne.
Alla dessa gubbar
Allla dessa gubbar som föddes i dag den 21 september 2016.
Kraftigt håravfall...
foto Roger Lindqvist.
Krig, ett normaltillstånd i vissa länder.
Vapenvila! Det låter ju så sött och hoppingivande, men ack så bräckligt. Vapenvila, ger vanliga människor hopp inför framtiden. Krigshetsare och diktatorer drabbas däremot av svåra abstinensbesvär. Säg mig, när var det inte krig i mellanöstern? Efter år av oändliga meningslösa krig, så kan jag inte annat än konstatera att krig därborta, är ett slags normaltillstånd. Jag tror knappt att man kan stava till ordet Fred!
Hur många gånger har man inte hört att FN skall skicka fredsmäklare? Hur många gånger har man inte hört att fredsmäklarna har misslyckats? Hur många gånger har man inte förhandlat fram en vapenvila, som i slutändan visat sig vara lika skör som nattgammal is? Jag har personligen slutat ta detta med fredsmäkleri och vapenvilor på allvar. Jag har endast en mycket pessimistisk syn på framtiden numera, därborta.
Vid snart 59 år fyllda, är jag inte längre lättlurad. Jag är inte rasist, ej eller kommunist, eller nazist, jag är en realist i ordets rätta bemärkelse. Idag kallar jag mig endast för betraktare. En betraktare med åsikter. I dag har min egen politiska karta ritats om - ordentligt. Att svälja ett politiskt budskap med hull och hår, det gör jag inte längre. Idag i mogen ålder ifrågasätter jag vissa politikers agendor. För att inte säga alla våra folkvaldas agendor.
ROGER LINDQVIST.
Folkkära Lasse
Lasse Berghagen, folkkär så det räcker och blir över. Den nästan 2 meter långa
artisten (1.98) har fyllt 71 år. Även kändisar blir äldre. Men jag gillar honom.
Karl Marx, må le i sin himmel...
EXPO - är inte längre en politisk och obunden skrift, vilket man försökt tydliggöra, enligt Göteborgs Posten. Man fortsätter: "Fri invandring är en nödvändighet i dagens marknadsekonomi. Nationalstaten är dömd att gå under".
Jag kan inte låta bli att reflektera över detta. Karl Marx, må le i sin himmel. Så även hans kommunistkompisar Lenin och Stalin. Jo, förresten, kommunistiska ungdomsförbundet i Sverige, har öppet deklarerat, att man kan tänka sig en blodig revolution härhemma. Nåja, längtar man efter blod i sitt ungdomsförbund, kan man väl göra ett studiebesök på ortens slakteri.
Det är bra att man jagar ifatt alla sorts extremister, icke bara på högerflanken, man borde ta sig en titt på den yttersta vänstern också. Men det kommer mig veterligen aldrig att ske. Enligt SVT:s korre Kjell-Albin Abarhamsson, så är alla hans kollegor inom massmediabranschen, lika röda som Maos "lilla röda". Så den grävande journalistiken omfattar endast den högra sidan. Här skall tilläggas att Janne Josefsson, är ett undantag. Han lyfter på alla stenar han kommer åt vare sig det är höger eller vänster. Heder åt honom!
ROGER LINDQVIST.
Dags igen...
Det var då de´! Sommaren 2014. Nu är det dags igen. Den här gången skall vi
spegla Hortlax historia genom bilder. Premiär i början av 2017. Då firar
kyrkan i Hortlax 100-årsjubileum. På bilden: Leif Lidman och Roger Lindqvist.
Ulf Lindlöf, hade förhinder på fotograferingsdagen.
Hela Sveriges Flamingokvintett!
Hasse, Gunnar, Dennis, Åke och Boris, 1970.
Detaljen som kom bort...
Då människan skapades, föddes både hon och han med en viktig slags funktion. Det var att vara fri i sin tanke, och att kunna ifrågasätta alla dumma och meningslösa beslut. Tyvärr, så försvann den viktiga "detaljen" på vägen, hos alla de som kallas för svenskar. Orsaken? ja, kanhända att det var någonting lurt i kranvattnet?
ROGER LINDQVIST.
Ett HEJ för mycket?
Ibland har jag en känsla av att man säger ett HEJ! för mycket,
till dem som säger ett HEJ! för lite.
Roger Lindqvist.
En samling tjurskallar
Idag åkte vi förbi sonens lantbruk. Både Ante, Carro och Loke var där.
På gården bor bl a dessa fem tjurskallar. Det finns många fler, men man har
separerat de små från de stora tjurarna. De som ses på bilden är långt ifrån
fullvuxna och torra bakom sina öron.
Maskrosblomma!
Jag hade liksom inte hjärta att går förbi denna maskros, som
i sin prakt symboliserar naturens underverk.
i sin prakt symboliserar naturens underverk.
Foto: ROGER LINDQVIST.
Som Arne Weise på julafton...
Det är INTE Arne Weise som önskar God Jul!
"Om jag får se dina bokhyllor kan jag säga vem du är". Ungefär så lät det i en tidningsintervju för många år sedan. Om intervjuobjektet var psykiatriker/psykolog eller fjärrskådare, det minns jag inte. Men jag tyckte att det lät lite suspekt. Jag har alltid älskat böcker. I lägenheten finns tre bokhyllor. I våra förråd så tar mina böcker den största platsen. Ändå så släpar jag hem nya då och då. Historia, biografier, är min största last vad gäller böcker. När jag var barn läste jag Kalle Anka och en mängd av andra serietidningar. Att läsa är en slags livsstil.
Så tycker...
Roger.
Mattanterna i Hortlax C-skola
Här står "mina" mattanter som serverade oss mat i skolans bespisning.
Trea från vänster ses Emmy Risberg, min faster, som var gift med skomakaren
i Hortlax John Risberg. Till vänster om Emmy står Runa Larsson, även hon
bosatt i Hortlax. De övriga damerna känner jag igen, men namnen lyser med
sin frånvaro. Möjligen kan det vara Elsy Nilsson som ses längt till höger?/1969.
Längst till höger, Elsy Nilsson, bredvid henne Runa Larsson. /1969.
Till vänster längst ut, Runa Larsson. Den där glasväggen känner jag igen. /1974.
Här öppnar mattanterna julklappar, december 1974.
Bilderna har jag lånat av Lennart Lundqvist.
Legenderna från Slottsbron...
Fr v Ingvar Karlsson, Sven Svärd, Sven-Erik Magnusson, Sven-Olof (SOP) Petersson
och Rune Bergman.
Döm inte
Döm inte den människa som visar sig svag.
Det blir kanske din tur, en annan dag.
Roger Lindqvist.
Tre generationer Lindqvist
Tre generationer Lindqvist har besökt LF-Arena idag och sett
matchen Luleå-Modo 4-2. Roger, Andreas och Norah Lindqvist
var namnen.
Hortlax kyrka jubilerar
Här står jag vid Hortlax kyrkans port. Samma kyrka fyller 100 år 2017.
En promenad på Furu
Efter 15 år på Furu så finns hjärtat fortfarande kvar därute...
Gamla välkända gatunamn.
"Min" lastbrygga.
Omkring 1988 så förvandlades det fd mentalsjukhuset till Företagsby.
NORDPOLARNA
Drömmen som blev sann
I dag tog jag en promenad på sonen Andreas marker. De ännu så gröna fälten såg så inbjudande ut, där de sträcker sig ner mot sjön Avans glittrande vatten. Därav namnet. Avans Lantbruk, Hortlax. Tjurarna tuggade på sitt vanliga sätt sitt livsnärande hö som fanns utlagt i deras spiltor, när jag passerade förbi. Så alla dessa traktorer, skördetröskor, vagnar och skrindor samt tusen andra saker. Sådant som är ett klart måste på en bondgård värd namnet, När Andreas var i 10-11-årsåldern lekte han jämt och ständigt med sina leksakstraktorer. Hans dröm var att en dag ha ett eget lantbruk. En dag förvandlades leksaktraktorerna till riktiga traktorer. Drömmen blev sann.
Även Sunes Gatukök från Piteå har hittat till Avans Lantbruk i Hortlax.
T.o.m. den Volvo som en gång tillhört bondens far, står här.
Birgitta Wollgård & Salut
Det är inte underligt att dansgolvet på Baldakinen i Stockholm fylls av människor på några minuter. Birgitt Wollgård & Salut från Uppsala har fart och sug i sina låtar. Dansstilen varierar från den gamla hederliga foxtroten till mer vilda danser. Klädseln är blandad. Men slipstvånget slipper ingen kille ifrån. Det är lite orättvist eftersom tjejerna kan klä sig i ett par vanliga jeans.
Birgitta Wollgård & Salut har ett varierande musikprogram. Deras musik är allt från svensktoppslåtar till mer hetsiga takter. Då och då kommer en "tryckare" in. Den verkar välkommen bland de dansande. Deras musik är entusiastisk. Man får helt enkelt lust att dansa när man hör dem.
Birgitta är 29 år. Hon är både vokalist och kapellmästare och det var hon som startade den här gruppen för tre år sedan. I dag är bandet väl etablerat. De reser land och rike runt. Scenerna varierar från flotta restauranger till mer enkla folkparksgolv. Ni kommer säkert ihåg deras stora genombrottslåt "My whole world is falling down". Det var 1974 och låten hamnade hamnade efter en vecka på Svensktoppens första plats.
Birgittas liv är musik. Hon har varit i branschen i femton år. Maken, Lasse Johansson, är basist och trombonist i bandet. Så även fritiden ägnas till största delen åt musik.
- Det skulle nog inte gå annars, menar Birgitta. Det är en förutsättning i ett artistäktenskap, att båda är i branschen. Det svåraste i vårt arbete är att vi alltid måste komma med nya aktuella låtar. Mesta tiden går åt till att lyssna på ny musik. Kompisarna undrar avundsjukt vad vi gör hela dagarna. De tror att vi är lediga hela dagarna och kan göra vad vi vill. Men det är vi inte. Vi sover ju hela förmiddagen. I kväll t ex slutar vi halv tre. Vi är inte hemma i Uppsala förrän vid femsnåret. Då måste vi få sova ut ordentligt. Sen har vi inte många timmar på oss förrän vi ska i väg till nästa dansställe eller park.
Birgitta rör sig lätt på scenen. Dansar, sprallar och ler medan hon sjunger. Är det bara ren rutin?
- Att stå på scenen och vara naturlig. Det är rutin. Men jag tror inte att en artist kan klara av det, om hon inte tycker att det är roligt och tycker om den musik hon sjunger. Det måste synas utåt att man tycker det är kul.
Det syns onekligen också. Baldakinens publik är till större del stamgäster. Och Birgitta hälsar och vinkar till flera killar i publiken. En man kommer fram och frågar när de kommer till hans hemort nästa gång.
Gruppen består av sju man med Birgitta. Sju starka musikintresserade viljor. Blirt det inte svårt att komma överens om vilka låtar man ska spela?
- Ibland har vi kanske olika uppfattningar om det, säger Birgitta. Men vi har tagit för vana att alltid rösta oss fram till bästa låten. Det brukar vi göra i bilen, på väg till kvällens arbete.
Det måste vara kul att heta Birgitta Wollgård och få syssla med det man annars kanske skulle ha ägnat sin fritid åt. Få gör det på arbetstid.
- Det är livet, erkänner Birgitta.
------------------------------------------------------------------------------------------------
MIN VÄRLD ¤ 1976.
Vid brasan...
Andreas, Carro, Loke och Malte.
Loke med sin mamma.
Ett kameraknäpp på knäpparna
Foto: Roger Lindqvist.
Mamma och pappa
Mina föräldrar den 2 juli 2004. Året därpå, den 4 juni 2005, avled min far.
Efter 58 år så skildes dem åt.
Norrländers
Hortlax kyrka
Yngve Forssélls orkester - Skellefteå
Fr v Newman Alexander, Tommy Forsséll, Göran Selmerborn, Elisabeth "Liz" Lundberg,
Sven-Erik Johansson, Yngve Forsséll, Göran Wilén och Kent Larsson.
Yngve Forsséll (1926-2009).
Sven-Ingvars
Sårbar eller onåbar
I bland kan det vara bättre att vara sårbar,
än onåbar.
Roger Lindqvist.
Tommy Körberg /1976
MIN VÄRLD ¤ 1976-04-27
Ond eller god?
Landet Sverige består i dag av två grupper:
de onda och de goda.
Vilken grupp tillhör DU?
ROGER LINDQVIST
Språket
Liksom regnet vattnar jorden,
behöver språket alla orden.
ROGER LINDQVIST
Sten Carlsson & Salta Mandlar
¤¤¤ Sten Carlsson & Salta Mandlar är ett av de populära dansband som kommer från Stockholm. Killarna i bandet är: Sten Carlsson, 31, sång, Lasse Sreöm, 28, bas på trummor Raije Lähdesmäki, 26, Ulf Lännerholm, 31, gitarr och på piano, Håkan Peters, 23 år.
- Vi började spela tillsammans 1973, berättar Lasse. Det var Sten, Raije och jag som började prata om att starta ett dansband tillsammans. Vi spelade då i olika band. Eftersom vi är svågrar tänkte vi att vi kunde slå två flugor i en smäll. Dels tyckte vi det kunde vara roligt att spela tillsammans och dels vore det ju bra för våra flickor som slapp sitta ensamma hemma olika kvällar.
Hur kom det då på att kalla sig för Salta Mandlar?
- Jo, säger Lasse och skrattar. Vi satt hemma en kväll och pratade om vad vi skulle döpa vårt band till. Först tyckte vi att Friska Fläktar lät bra, men sen fick vi reda på att en annan kille hade inregistrerat det namnet så vi fick byta. Då kom vi in på just godisvaror och så kom en av flickorna på Salta Mandlar, det tyckte vi lät bra och så blev det.
- Vi är ute på turné fem dagar i veckan, fortsätter Lasse. Då spelar vi på olika ställen runt om i landet där det är dans. För det mesta har vi väldigt mycket folk som kommer och de är 20 år och uppåt. Men i folkparkerna är de ju lite yngre. Oftast har vi en mycket dansant publik och det tycker vi är jättekul. Tydligen tycker även publiken om oss för vi är fullbokade i ett par år framåt.
- Vi försöker hålla en egen stil på dansmusiken, säger Sten. Vi spelar blandade låtar och försöker inte vara svåra. Vi skriver ingen musik själva men många av de låtar vi spelar in på skivor har min fru, Monica, skrivit tillsammans med Pär Björck.
Sten Carlsson & Salta Mandlar har givit ut tre LP-skivor och varit med ett par gånger i TV i olika önskeprogram. De har också lyckats med konststycket att hamna på Svensktoppen. Det blev en flygande start, första plats med "Hörru Rut" från deras första LP. Sedan har alltid en eller ett par av låtarna på de andra skivorna hamnat på Svensktoppen.
Två av deras skivor har sålt så bra att killarna har fått guldskivor. Det får man när skivorna har sålts i 50 000 exemplar. Så man måste ju säga att det gått bra för bandet. Nu hoppas de bara att deras senaste LP ska bli lika populär.
-----------------------------------------------------------------------------------
MIN VÄRLD ¤ 1976-06-04
FAKTA
Monica Carlsson, gift med Sten Carlsson, skrev låtar tillsammans med Pär Björck, som var medlem i Polarna & Jörgen Edman.
Roger.
FAMILY FOUR /1971
¤ BERNDT ÖST
¤ AGNETHA MUNTHER
¤ MARIE BERGMAN
¤ PIERRE ISACSSON
Bonden tröskar
Bonden dvs sonen Andreas, har fullt upp. I dag tröskade han.
Intermezzo /1936
Ingrid Bergman och Gösta Ekman i filmen Intermezzo, från 1936.
"Hon kom, hon sågs och hon segrade", en bra sammanfattning gällande Ingrid Bergmans medverkan i filmen "Intermezzo". Den kom även att bli hennes inträdesbiljett till Hollywood. Med allt vad det innebar. I den svenska versionen som kom 1936 hette motspelaren Gösta Ekman d.ä. Även den yngre upplagan, dvs sonen Hasse Ekman, fanns med.
Det sägs att Hollywood producenten David O´ Selznick blev överförtjust när han såg den unga Ingrid. Så förtjust att man lät henne göra om rollen fast i amerikansk tappning, då under namnet "A Love Story", som hade premiär 1939. Då hette hennes motspelare Leslie Howard, som gjorde Gösta Ekmans roll.
Gösta d.ä. spelade violin i Intermezzo. I de närbilder som togs, när hans rollfigur "Holger Brandt" skulle traktera sin fiol så bakbands Ekmans armar, och en "riktig" musiker stod bakom hans rygg och lånade ut sina händer allt för att det hela skulle se så naturligt ut som möjligt. Det var Charles Barkel som dubbade Gösta Ekmans violinspel. Så till sist: om inte detta är en filmklassiker, så då vet jag inte vad.
ROGER LINDQVIST.
- VÄNNER ? -
"Vänner" som lämnar dig för dina åsikters skull,
är inga vänner.
En ärlig och sann vänskap kan inte gå i krasch,
på grund av att man tycker olika.
Roger Lindqvist.
På jakt efter sanningen...
Vil du veta sanningen? Bra!
Men då får du leta efter den alldeles själv.
Det som är sanning för dig, är inte min sanning,
och vice versa.
Vissa säger sig vara sanningssägare,
passa dig för dem!
ROGER LINDQVIST.
Åke Grönbergs död, 1969
Åke Grönberg, fotograferad sommaren 1969, efter första hjärtinfarkten.
Skådespelaren Åke Grönberg avled den 15 september. Han hittades död på sitt sommarställe "Annorlunda" på Stenskär utanför Östhammar. Dödsorsaken var akut hjärtinfarkt. Grönberg drabbades redan på försommaren av en hjärtinfarkt, men räddades under dramatiska omständigheter av sin vän och sångarkollega Per Grundén. Efter en månads vila var Åke Grönberg åter i farten.
Grönberg var en ovanligt folkkär artist med mycket brett register. Han var populärsångare, folkparkskomiker och - inte minst - karaktärsskådespelare. Han gjorde under sin karriär mer än 300 grammofoninspelningar och 60-talet filmroller. Åke Grönberg debuterade 1936 på Skansens friluftsteater. 1949 gjorde han sin första "stora" roll. Det var som Jean i Strindbergs "Fröken Julie" på Dramaten. Grönberg fick idel lovord. För rollen som cirkusdirektören i Bergman-filmen "Gycklarnas afton" fick han 1958 franska filmakademiens stora pris för bästa utländska prestation. I Tage Aurells "Samtal önskas" fick han 1961 sitt TV-genombrott. Intet var honom främmande och sålunda gjorde han också en bejublad musical-insats. Det var som sopåkaren Doolittle i "My Fair Lady".
Framförallt kommer man emellertid att minnas Åke Grönberg som den gode och glade scencharmören med kepsen på svaj och sjömansdarr på rösten.
ÅKE GRÖNBERG f. 26.3 1914 d. 15.9 1969
Familjen Östen Warnerbring
HUSMODERN ¤ 1974-01-28
DOUGLAS HÅGE
HUSMODERN ¤ 1974-03-25
Ett inlägg i debatten...
Alla andra länder åldersbestämmer, men inte Sverige.
Det är härmed dags att ändra på saker och ting.
Utflykt
Söndagsutflykt till Vallen i Svensbyn. Elisabeth, Max, Daniel, Linda och Roger.
TOMMY ELFS
¤ Dansbandet Tommy Elfs har förnyat sig. Av de fem Tidaholmskillarna som var med från början slutade en. Det vae Carl Thulin som lämnade gruppen - eftersom han haft problem med hals och mage och tyckte det var dags att lämna detta hårda yrke. I stället kom två nya killar. Så Tommy Elfs kan nu räkna sex medlemmar i sitt band.
Stefan Kardebratt heter en av nykomlingarna. En 22-åring från Småland som tidigare spelat med Garvis orkester i Växjö. Han är organist och förutom orgeln behärskar han elpiano, moog, stråkmaskin. Han beskrivs som killen med den "rätta glimten i ögat".
Kenneth Färnlund heter den andre. En 23-årig norrlänning som tidigare spelat i Chiquita orkester i Alingsås. Han sägs vara en kille med båda fötterna på jorden, som har "sug" i blick och röst. Hans instrument är strängpianot, men även ljusanläggningen sköts av honom.
När de ursprungliga Tommy Elfsarna - Björn Karlsson, Janne Fingal, Tommy Elf och Kenth Malmberg - bildade sitt band hemma i Tidaholm spelade de mest på kul. I dag försörjer de sig på det. De har ett eget skivbolag en fanclub med 2000 medlemmar och är inbokade för turnéer ända fram till 1978.
Björn Karlsson är 31 år. Han spelar saxofon, sjunger, kör turnébussen och sköter ljudorgeln. Han karaktäriserar sig själv som en innerst inne mycket allvarlig människa, som på scen dock alltid lyckas visa ett glatt ansikte. Han är gift med Ingrid och de har två barn och bor i villa. Det är också där han trivs allra bäst. - Det bästa som finns är ändå att komma tillbaka hem efter en turné, säger han.
Janne Fingal är 29 år och han är bandets trummis. Efter skolan utbildade Janne sig till dekoratör, men övergav det för att se om musicerandet skulle kunna löna sig på heltid. Vilket det har visat sig göra. När han är ledig ägnar han sig åt sitt andra stora intresse - sport. Han både tittar på sport, läser om det och utövar det själv. Dessemellan hinner han med att umgås med sammanboende flickvännen Agneta.
Tommy Elf, 27 år, är den som gett bandet dess namn, men för den skull vill han inte stå som ledare. - I Tommy Elfs är var och en sin egen ledare, säger han. Han säger sig vara temperamentsfull och ofta missnöjd med sig själv. Han är gift och har två barn och hans stora intresse är elektronik!
Kenth Malmberg, 29 år, är förutom basist även gruppens kamrer, vilket lär vara en inte alltför enkel syssla. De andra i bandet tycker att han är en vänlig och lugn person som alltid tänker först och handlar sedan. Även han är sammanboende och när han har en stund till övers så sysslar han helst med snickerier till det ena huset, pysslar i trädgården eller ägnar sig åt sina djur. Han älskar att spela med Tommy Elfs och hoppas att den tiden aldrig ska ta slut.
---------------------------------------------------------------------------------------
MIN VÄRLD ¤ 1976-11-30.
PS! Stefan Kardebratt, är i dag en av medlemmarna i Flamingokvintetten.
/Roger.
Jag kan inte tro på Jan Guillou, forts... del 2.
Piteå-Tidningen 2016-09-03.
Mina åsikter om Leninpriset, fick Piteå-Tidningen att sätta in en faktaruta i anslutning till min insändare. Något som fick mig att undra, om PT tar detta i försvar? Man betonar att Leninpriset är ett "fredspris". Dålig kombination: Lenin & fred! Vad åstadkom Vladimir Ilijitj Ulanov (1870-1924) för freden? Svar: ingenting! Fredspris kan jag väl köpa, men inte att en av vår tids största diktatorer skall tillskrivas som en fredsmäklare.
2013 var det tänkt att Susanna Alakoski skull få Leninpriset. Med råg i ryggen, och alla nödvändiga hjärnceller på plats, så tackade hon blankt NEJ! I stället fick Maj Sjöwall, ta emot 100.000 kr. och "fredspriset" i Lenins namn. Jonas Gardell, och många med honom har uttryckt sin avsky och förvåning. Eller som Jonas sa: när kommer Hitlerpriset?
ROGER LINDQVIST
Tänk så tokigt det kan bli...
Peter Jezewski.
Tidigare Boppers medlemmen, Peter Jezewski, fick kalla handen när han gav SD sitt stöd. Fem spelningar på Hotell Gustaf Fröding, ströks när hotellets chef, fick nys om saken. Hotellkedjans högste chef, tog henne i örat och sa: Så får man inte göra! Alla hotellgäster skall behandlas lika. Punkt! Peter Jezewski, kommer nu att stå på scenen som det var tänkt från första början.
Peter Jezewski, gjorde senare ett uttalande, där han bl a sa: Jag är inte rasist. Jag är basist!
SD,S,V, MP, L, M, C har alla saker som inte ser så bra ut i sin historia. Åtminstone V som har röda starka trådar till båda herrarna, Lenin och Stalin. När kommer massmedia att avkräva svar av Jonas Sjöstedt i den känsliga frågan? För några år sedan så erkände dåvarande V:s ledare Lars Ohly, att han ville allra helst kalla sig för kommunist. Kommunistisk ungdom i Sverige, berättar att man kan tänka sig en blodig revolution. Var är alla grävande journalister då? Sven Wollter, säger sig inte kunna ta avstånd från Nordkoreas diktator Kim Jong Un.
Med andra ord: det finns många smutsiga bykar att tvätta. Och när det likaså skall tvättas kan MP också vara med. Vi vet alla vid det här laget vad som hände med Mehmet Kaplan.
Så tvätta på!
ROGER LINDQVIST.
Furunäsets sjukhus
På Furunäsets sjukhus fanns den här baklastaren, LM 620. Den användes
till snöskottning, transport av sopor, transport av tvättskrindor m.m. Den
här bilden togs 1987 när jag hade lånat hem den, när vi började bygga vårt
nya hus. Andreas och Robert ses på bilden. PS. årsmodell ca 1970?
Två eltruckar fanns på vaktmästeriet på Furunäset. De användes varje morgon
när två av oss vaktmästare skulle hämta sopor och tvätt på alla avdelningarna.
De två truckarna hämtades från ett speciellt garage, där de stått på laddning
under natten. Vi körde även långa "tåg" med förrådssaker, genom kulverterna.
En av truckarna hamnade senare på Piteå Älvdals Sjukhus, medan den andra
stannade kvar på Furu. På bilden sitter kusinerna Andreas och Mathias Lindqvist
på trucken. Den här bilden togs på vid vaktmästeriets lastbrygga, 1986-87.
Furunäsets sjukhus, sommaren 1988
Andreas och Robert, tyckte postmoppen var häftig. Under veckorna användes
den av postbudet, Christer Pettersson. Han hämtade post och levererade
på det yttre området. Han hade även en inre runda, som innebar besök på
varje avdelning m. fl. ställen. Postvaktmästaren, Olle Lindgren, körde med sin
VW-pickup ute på stan, och på lasarettet med paket- brev- penning- och
medicintransporter.
I traktorskopan, utanför Transportcentralens garage på Furu. Sönerna
Andreas och Robert fick ibland följa med mig när jag jobbade helg.
Inte på morgnarna, utan på eftermiddagarna. Jag jobbade helg en
gång varje månad.
Semester, sommaren 1987
Har man en historieintresserad man- och pappa, då får man försöka stå ut med
ständiga besök på intressanta platser. Som här, vid kyrkan i Sundborn, där
Carl Larsson och hans familj ligger begravda. Fr v Elisabeth, Daniel, (6 mån),
Robert, (3 år) och Andreas, (5 år). Efter besöket vid Carl Larssons hus i Sundborn,
åkte vi till Stockholm.
Norah och Malte Lindqvist
Norah.
Malte.
Feminist eller inte?
Jag är ingen vän av de här begreppen, inte ovän eller, kanske att jag helt enkelt är okunnig. Men jag upplver att i dag är man inte fullt accepterad i vissa kretsar, om du viftar bort ordet feminist. Precis som man viftar bort en irriterande fluga. En fisförnäm kvinnlig krönikör i TV med näsan i vädret, blir själva symbolen för den här numera så väldebatterade fråga. Varför måste man vara feminist? Om jag inte är, vad är jag då... kanske inte accepterad? Låter som om man delar in folk i olika slags grupper. Grupp 1. Feminist! Godkänd! Grupp 2. Icke uttalad feminist! Underkänd!
Räcker det inte som i mitt fall att tro på jämställdhet mellan könen? Räcker det inte att ha en positiv människosyn? Räcker att vara snäll mot barn och djur? Nja det känns inte som det. Är jag inte bekännande feminist, så är jag "en sån där".
Nu till avslöjandet: Jag är inte feminist! Och hör och häpna, jag tänker inte eller bli det. Jag tycker jag är bra som jag är. Jag älskar mina barn, barnbarn, hustrun, familjen och våra två katter, Selma och Pelle. Det sista var lite lögn, Pelle var en gång våran katt, men valde att bo kvar då vi flyttade. Selma har aldrig varit våran katt, utan den rättmätige ägaren är sonen, Daniel. Men vi älskar dem ändå. Och detta får räcka för min del. Inte ens hustrun vill benämna sig som feminist.
Jo det var så sant. Jag tillhör även en grupp som vägrar använda Hen-ordet. Betyder det då att jag tillhör Grupp 3. Hopplöst fall! Doktorn grät?
ROGER LINDQVIST. (Hopplöst fall).
Lars Ekborgs död, 1969
Lars Ekborg (1926-1969).
Skådespelaren Lars Ekborg har avlidit efter en längre tids sjukdom. Han var 43 år. För bara någon tid sedan trodde han själv att han skulle kunna spela teater ganska snart igen.
Lars Ekborgs register som skådespelare var brett - redan från början av sin skådespelarbana ägnade han sig lika intensivt åt seriösa film- och teaterroller som åt revyer och farser. Under sitt sista år var han med i så olika produktioner som farsen "Snark" på Maxim och filmen "Duett för kannibaler", där han spelar en dyster, egocentrisk politisk teoretiker.
Lars Ekborg ville roa folk, men han ansåg också att teater är ett kommunikationsmedel, som måste brukas att föra över väsentliga tankar. Men väsentligheterna skulle göras lätt tillgängliga genom att sereveras på ett roande sätt, menade han.
- Jag vill smeka med ena handen och klippa till med den andra.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Söderbloms död, 1965
Åke Söderblom (1910-1965).
Skådespelaren Åke Söderblom avled på lördagskvällen den 22 maj i en ålder av 55 år. Han hade genomfört första akten i kvällen första föreställning av "Himmelssängen" på Lisebergsteatern i Göteborg. När orkestern spelade upp ouvertyren efter mellanakten, kom han inte ut från sin loge. Han hittades livlös och fördes genast till Sahlgrenska sjukhusen. Där konstaterades dödsfallet.
Åke Söderblom skapade sig en egen typ i många revyer och filmer, som roade och gladde svensk publik under flera decennier. Han var den lille kvickögde, förarglie och munvige mannen. Till en början gjorde sig hans göteborska barndom starkt påmind både i dialekten och skämtlynnet och även i de många sjömansgossar han framställde. Längre fram i sin karriär kunde han ge prov på ett speciellt sorts kleinkunst.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Änglar, finns dom? /1961
Christina Schollin och Jarl Kulle, ömt omslingrade i Änglar, finns dom?
Övriga aktörer: EDVIN ADOLPHSON, MARGIT CARLQVIST, ISA QUENSEL, GEORG FANT, SUNE MANGS, SIGGE FÜRST m. fl. Regisserade gjorde, Lars-Magnus Lindgren.
Roger Lindqvist.
HETS
Den diaboliske latinlektorn, "Caligula" här gestaltad av Stig Järrel, utsätter
sitt offer, eleven Jan-Erik Widgren, (Alf Kjellin), för diverse otrevligheter
medan eleven Pettersson (Jan Molander) förskräckt tittar på.
Filmen som kom 1944 signerad Alf Sjöberg, ger mig än i dag rysningar när jag ser den. I den övriga rollistan fanns även Mai Zetterling, Gösta Cederlund, Stig Olin m. fl.
Roger Lindqvist.
Ohyggliga bilder
Det sägs att en bild säger mer än ettusen ord. Jag kan endast hålla med. Hösten 2015 kablades bilden ut över världen, av den lille Alan som låg död på en okänd strand på sin flykt undan kriget i Syrien. Hemskt att se!
I går kom ytterligare en bild som visade vilka ohyggliga fasor som drabbar barn. Om detta kan ni läsa här:
Det ligger en liten flicka i 5-6-årsåldern i en blodpöl på en smutsig gata, någonstans i krigets Syrien. I sin högra hand, håller hon krampaktigt sin lilla tandborste, som hon aldrig mer kommer att använda. Den lilla oskyldiga flickan blev brutalt mördad, av en grupp islamister, på en offentlig plats. Hennes enda brott var: att hennes föräldrar var bekännande kristna. Bilden är så pass stötande och avskyvärd så jag vill inte publicera den. Det ruskiga i sammanhanget är att svensk massmedia, inte kommer att publicera den. Orsaken brukar heta: vi vill inte stigmatisera muslimer. Tycker inte den skiljer sig så mycket från den lille pojken på standen hösten 2015. Varför den bilden visades runt på alla världens TV-stationer och i massmedia, kan bara respektive redaktörer svara på. Den var stark, och den behövdes - men samma med bilden av den mördade lilla tjejen, den behövs också.
ROGER LINDQVIST.
