Vårvindar friska
- Våren kan nog vara bra, med vårvindar friska. Men i dag var vinden
så pass frisk, att den tog tag i min tupé när jag vandrade på
Storgatan i Piteå.
- Den flög iväg som en skadeskjuten kråka i motvind. Och någonstans
på Byxtorget hördes nån ropa: "Kolla vicken konstig fågel som flyger däruppe!"
- Jag vände genast på klacken och gick till min bil. Väl framme låg en parkeringsbot på vindrutan.
- Detta fick mig att ångra att jag ens hade stigit upp ur sängen denna vedervärdiga dag.
-----------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
Teckning: Roger Lindqvist.
IC - Västergatan 9 PITEÅ. /1957.
"TAXI - VAR GOD DRÖJ!" /1957
Conrad Petterssons Bilaffär /1957
G:a ålderdomshemmet i Hortlax
"Den sämsta jul jag firat"
En lapp i en byrålåda väcker mitt intresse. Min fars lite darriga handstil känns lätt igen. Julen 1988 sitter han vid köksbordet därhemma, och öppnar minnenas dörr på vid gavel.
"På ett pansarskepp jag låg året 1943 till 1945. Julen 1944 låg vi och kämpa i hög sjögång, när tyskarna anfaller oss med en gasbomb, vi blev gasade av denna projektil så vi måste en del av besättningen däribland jag lämna fartyget och lägga in på ett annat sjukhusfartyg. Detta hände julen 1944. Det var den sämsta jul jag firat".
Min far, JOHN ELOF LINDQVIST, på Skeppsholmen 1943.
Pansarskeppet, Drottning Victoria där min far tjänstgjorde.
Mening med livet
Den största meningen med livet,
är att ge en annan människa
mening med livet.
Roger Lindqvist.
Alla vi
Alla får vi vara med till slutet.
Fast ingen vet när det inträffar.
Roger Lindqvist.
E. A. Lundqvist - PITEÅ
Gothlands Får
Weyler Hildebrand (1890-1944)
Weyler Hildebrand avled strax före artikelns publicering i Filmjournalen.
Weyler Hildebrand och Eric Abrahamsson i filmen "Göranssons pojke"
inspelad 1941.
Weyler Hildebrands gravplats i Solna.
En så´n tokig farfar...
Malte är ett sånt där litet mystroll, som man helst skulle vilja ta en tugga från -
eftersom jag inte är kannibal, så äter jag naturligtvis inte upp mitt barnbarn.
Men han är så härligt söt den här killen, så man får aldrig nog av honom. I dag
har han varit hos oss, vi har busat, som är vanligt förekommande. Men Malte
fick stora ögon när farfar plötsligt drog en blöja över skallen (oanvänd). Det var
nämligen dags för blöjbyte, när detta tokiga hände. Han tittade, sen så pekade
han mot sitt huvud och tyckte nog att farfar verkade hel snurrig. Jorå, farfar var
nog rätt så snurrig, men även lycklig över att ha ett litet gulligt troll på besök.
Hortlax i dag den 28 mars 2014
I dag tog jag en promenad med kameran i hand. Första bilden
visar på den plats, där Esso fanns en gång. Senare blev här
även en Statoilmack, som tyvärr liksom den kiosk som också
fanns försvann. Tomheten blev total. I dag finns här en bilverkstad.
I detta röda hus, idag inrymt av några hyreslägenheter, fanns
för ca 40 år sedan en Konsumbutik. En dag i början av 70-talet,
sa Kenneth, min klasskompis: "Kom så ska jag visa dej nåt".
Och så skyndade vi oss iväg under rasten. Därinne, bakom ett
skyltfönster som ännu fanns kvar, såg jag ett trumset. "Det är
Johns trummor," sa min klasskompis. John Långström var trummis
Alf Johnnys, den orkester som Kenneths pappa Sven-Erik var med i.
I den tomma lokalen, brukade Alf Johnnys repetera, därav John
Långströms trummor.
Det är en skön vårdag, och jag njuter av varje steg jag tar,
efter cykel- och gångvägen.
Varje sommar åker jag med min cykel efter Öholmaleden.
Namnet kommer efter festplatsen vid Pite älv som fanns
1948-1968.
I alla tider har den här platsen omnämnts som: Bäcken!
Det fanns en dam som hette Olga som bodde alldeles i närheten,
hon bodde (sa man) "nede bäcken" övers. nere vid bäcken.
Där det röda huset skymtar bodde en gång min farmor och farfar.
Huset är borta, det röda byggdes nångång i 80-talets början, på
samma plats.
"Bondens hus" - i dag finns där ingen bonde, men i min barndom
bodde Viktor där, i sitt röda hus omgiven av bördig åkermark.
Inimarksvägen.
Det röda huset, där prästen Henning Berglund och hans två
bröder, Hjalmar och Henning en gång föddes. De var mina
farföräldrars grannar.
Hortlaxvägen mot norr.
Hortlaxvägen mot söder.
Mammas gata.
Så gjorde jag en paus hemma hos sonen, tillsammans med Selma.
-------Foto: Roger Lindqvist.--------------
Dansbandsminnen
Göte Johansson och Arne Nathansohn sprider glada dansbandsminnen.
Vid förra veckans välbesökta onsdagskafé i Vedums församlingshem var det dansbandsminnen på programmet. Göte Johansson kontrabas, och Arne Nathansohn gitarr, från Lidköpingsbandet Cool Candys bjöd på musiknostalgi. Göte Johansson började i bandet 1953 och Arne Nathansohn anslöt sig 1964.
-----------------------------------------------------------
Tack Arne för klippet. /Roger.
Tonix
Lasse Stefanz
Torgeirs /Uppsala
Öjebyn 1920-tal
Agnetha, Björn, Benny, Anni-Frid
Alice Babs
PELLES /Mariestad
Anita Lindblom "Kring de små husen i gränderna..."
Med låten, Kring de små husen i gränderna vid hamnen,
gjorde Anita Lindblom sin entré på Svensktoppen den 21 april 1968. I 13 veckor låg hon på en orubbad första plats. Den 28 april samma år, gjorde hon ett nytt listbesök. I 3 veckor fanns hon på Svensktoppen med Balladen om herr Frederik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Som bäst låg hon på en 7:e plats.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Siv-Inger Svensson
The Streaplers
DomNiVet
DomNiVet. Fr. v. Bertil "Casino" Forsman, Christer Norén, Janne Holmberg,
Leif Westerberg och Johnny Blomqvist. Saxofonisten Leif Westerberg kom
från Hortlax, från samma gata som undertecknad. I Leifs föräldrahem bor
en av mina söner i dag. Trummisen Janne Holmberg, blev i början av 70-talet
medlem i Polarna med Jörgen Edman. Organisten Johnny Blomqvist spelade
med Anders och Lotta Engberg.
Möte med FRÖDING
I dag inhandlade jag den här boken om Gustaf Fröding.
Det är på tiden att vi två lär känna varandra lite bättre.
Kalle Anka /1952
Piteå musikanter /1960
Leif Westerberg och Stig Fahlman var våra grannar i Hortlax. Ivar Eriksson var
min fars kusin. Längst till höger, Arno Gullberg, musiker med stor kunnighet.
Kalle Anka /1963
Blåsorkestern
Piteå kommunala musikskolas Blåsorkester, vid kyrkmuren i Öjebyn 1971.
Längst upp i blå uniform, Curth Nilsson. I nedersta raden t.h. även han i
blå uniform, Bruno Sjölander. Curth var Blåsorkesterns ledare, Bruno var
kommunal musiklärare, undervisade i trombone. Året därpå, 1972, klev jag
in i orkestern. Blev kvar på övertid, t.o.m. 1976. Fast redan 1968-69 började
jag med musiklektioner. I början av 80-talet ringde Curth Nilsson, som då var
rektor, och frågade om jag kunde hoppa in som trumlärare. Det var nämligen
kris på trumlärarfronten.
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Bilden har jag lånat av Stig Risberg.
Hjärtegåva
I dag gav jag bort en del av mitt hjärta.
Kände bara glädje, ingen sorg och smärta.
Hoppas att du handskas varsamt
med min hjärtedel...
Gå nu ut i livet och LEV!
Roger Lindqvist.
Nyförlovade!
Året är 1947. Vid kyrkmuren vid Öjeby kyrka, står
mina föräldrar. De har växlat ringar med varandra.
De är med andra ord nyförlovade. I 58 år vandrade de
tillsammans.
Grosshandlare Löfgren jubilerar
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Fredagen den 22 augusti 1924.
Nils LUDVIG ENGLUND
Ludvig Englund (1873-1957). Föddes i Hemmingsmark med
efternamnet Lindqvist. Kusin till min farfar Amandus Lindqvist.
Ludvig Englund blev så småningom kronojägare, bosatt med sin
familj i Fagerheden.
Norrbottens Allehanda ¤ Fredagen den 22 augusti 1924.
Lundmans, Hortlax
Anspråkslöst yttre men innehållsrikt inre kan man säga om Lundmans
landsortsvaruhus i Hortlax. Firmachefen Fritjof Lundman och livsmedels-
chefen Gunnar Öberg poserar framför entrén.
Självbetjäning eller manuell expediering - eller båda delarna? Det är frågor som har diskuterats åtskilligt under senare år, både bland kunder och affärsidkare. Något definitivt svar har knappast lämnats. Självbetjäningens yttersta konsekvens är det stora varuhuset där kunden själv hämtar sin vara och går till en kassa för att betala. Någon expedit är inte inblandad, och skulle ett råd behövas är det många gånger svårt att hitta någon som kan svara.
Å andra sidan finns ännu lanthandeln kvar på sina håll, där varje vara expedieras över disk med det merarbete som detta medför. En tredje möjlighet är det kombinerade varuhuset, där självbetjäningen är princip, men där det dock finns expediter till hands som kan svara på frågor, som kan ge råd, och kanske hämta en vara om så behövs. I ett sådant varuhus - som vi för enkelhetens skull kan kalla landsortsvaruhuset - är t. ex. färskvarorna inte paketerade utan kunden kan få varan direkt expedierad och inslagen i sin åsyn. Dessa tre typer av butiker - och kanske fler - har var sin förespråkare och att säga vem som har mest rätt är inte så lätt.
I Piteå har vi hittills förskonats från det stora "Supermarkets" köpcentra där själva uppläggningen är sådan att endast kunden själv kan vara expedit. Men vi har det medelsrora varuhusen Tempo och Domus och någon fler näst intill, där självbetjäningen är långt driven. Ute i någon by finns ännu den rena lanthandeln kvar, och i randorterna finns åtminstone någon exponent för det vi kallat landsortsvaruhuset. Lundmans i Hortlax är ett av exemplen därpå.
GRUNDADES 1906.
Axel Lundman AB, som firmanamnet lyder, grundades redan 1906 och har givetvis genomgått många utvecklingsfaser och utbyggnader under årens lopp. Senaste utbygganden gjordes för sex år sedan. Då utvecklades slutgiltigt den tidigare lanthandeln till ett varuhus, men ett varuhus på sii eget sätt. Bland annat sökte man behålla lanthandelns breda sortiment från snus och socker till lås och byggnadsmaterial. En kanske något missvisande beskrivning men som ändå ger ett visst begrepp vad det rör sig om.
- Vi vill att kunden skall hitta vad han just behöver, så att han inte behöver åka in till Piteå för att hitta sin vara, säger firmachefen Fritjof Lundman som tillsammans med tre syskon svarar för familjedelen i företaget. Till detta kommer ytterligare fem anställda. Omsättningen rör sig givetvis om miljonbelopp.
Lundmans i Hortlax är alltså långt ifrån någon specialaffär. Kundkretsen kommer från ett stort område och har många varierande behov. Det är dessa behov man vill tillfredsställa även om det skulle gälla varor som inte ger någon vinst - kanske rent av förlust - bara för att tillfredsställa kundkretsen.
- Vi måste anlägga rena servicesynpunkter också, säger Lundman. Kunden skall inte behöva gå från affären utan sin vara, och har han eller hon ändå kommit in så kanske man handlar något annat också.
Lundmans i Hortlax skiljer sig inte mycket från andra varuhus.
Självbetjäningsprincipen är långt driven, men det skall alltid
finnas en expedit till hands, är principen.
FÄRSKVAROR DIREKT
Vi går och tittar på varuhuset där varorna ligger prydligt uppradade som i vilket annat varuhus som helst. Det är bara att ta för sig, gå till kassan och betala. Vid charkdisken residerar Gunnar Öberg, förste man med 27 år i tjänsten. Här finns inget paketerat.
- Vi håller styvt på att färskvarorna skall expedieras manuellt. Kunden skall kunna titta på varan, bestämma vilken bit man vill köpa och få den inslagen direkt, säger Öberg. Kött, fläsk, frukt, osv. Vi har märkt att detta är mycket uppskattat, och är kanske ett av de mest utmärkande dragen för ett varuhus som detta. Färskvarorna får vi tre gånger per vecka och kan alltså hålla en reell färskvarudisk.
Öberg betonar ytterligare en sak, - Vi försöker så långt det är möjligt att hålla varor från bygden och länet. Det bidrar ju till att hålla uppe sysselsättningen vilket måste vara ett intresse för både affärsidkare och konsumenter, säger han.
PERSONLIGT
Men det finns ytterligare en sak som starkt måste bidraga till landsortsvaruhusets speciella ställning på en plats som Hortlax. Det är den personliga kontakten mellan kund och affärsfolk. Kundkretsen omfattar inte bara själva Hortlax kyrkby utan även byar längre bort: Blåsmark, Hemmingsmark, Holmfors, Brännland och vad det nu heter. Vägarna strålar ner mot Hortlax och då är det lätt att slinka in hos Lundmans. Därav kommer att praktiskt taget alla människor har personliga kontakter med de som står bakom disken.
- Jag tror att vi känner praktiskt taget alla kunder under vinterhalvåret, säger Gunnar Öberg. Sommartid kommer en del turister, men efter hand lär man sig att känna även dessa. Dom kommer in och hälsar på nästa sommar och så är man bekant. Vi hinner ibland resonera litet även om sånt som ligger utanför affären, och kunderna träffas och pratar med varandra. Landsortsvaruhuset med en homogen kundkrets blir även en träffpunkt som man söker sig till för att träffa bekanta.
Denna intima kontakt med kundkretsen gör att affären kan inrätta varuföringen efter bygdens struktur och kundernas önskemål i större utsträckning än vad ett stort varuhus i tätorten kan göra, framhåller Gunnar Öberg. Och i detta ingår då att hålla ett så brett sortiment som möjligt.
Den manuellt betjänade charkdisken är fortfarande centrum i färskvaru-
avdelningen på Lundmans varuhus i Hortlax. Marita Markström och Gunnar
Öberg svarar för expedieringen.
KOSTNADER?
Leder inte detta till allt för stora kostnader ibland?
- Vi är tvungna att hålla en så låg och aktuell prissättning som möjligt, och hittills har vi lyckats, tror jag, säger Fritjof Lundman. Men det finns vissa oroande saker. Det gäller bland annat rekryteringen av anställda. Jag anser att utbildningen försummas på detta område. Det är svårt sommartid att få tag i kunniga expediter, och jag anser nog att handelsyrkena borde uppmärksammas mer bland annat i skolorna och i yrkesrådgivningen.
- En annan sak är att kostnadsjakten måste leda till rationaliseringar som i och för sig inte är önskvärda. Vi kanske tvingas till deltidstjänster, som jag personligen inte gillar, eftersom det går ut över fackkunskapen. Det personliga i umgänget med kunderna kan också komma i kläm.
- Och jag vill även nämna den speciella servicen som vi anser att vi måste ge till vissa människor, som av en eller annan anledning behöver sådan. Det går inte i längden att hålla en sådan service utan särskild ersättning, framhåller direktör Lundman.
Men Lundman betonar än en gång: - Jag tror att människorna i vår tid vill ha kvar så mycket som möjligt av den personliga kontakten även när det gäller något så alldagligt som att gå till affären för att handla. Jag anser nog att just den detaljen är ett av de viktigaste argumenten för landsortsvaruhusets bestånd, säger Fritjof Lundman till sist.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 14 juli 1970.
ÖHOLMA (1948-1968)
En dam som lystrar till efternamnet Stålnacke, fotograferad på Öholmas
dansbana året 1950. Öholma "levde" mellan 1948-1968.
--------------------------------------------------------------
Bildens ägare: Leif Lidman.
Blomska gården
Medan byggkranarna jobbar i sitt anletes svett med att färdigställa "det framtida Piteå", står den Blomska gården på andra sidan av stan helt bortglömd.
Den Blomska gården med anor från 1700-talet stod en gång på Lillbrogatan i Piteå. Namnet Blom har den fått av den familj som köpte fastigheten 1877. Året 1936, när vägen breddades ansåg man att den skulle rivas. Den stod helt enkelt i vägen. Hembygdvännerna med kantor Olov Selinus i spetsen, protesterade högljutt. Selinus drev frågan vidare, och samma år, 1936, så gav kampen ett positivt resultat. Stadsfullmäktige i Piteå överlät den Blomska gården till hembygdsföreningen. Huset flyttades till Kvarnbacken, där muséet flyttade in 1942. Muséet flyttade 1979 in till Rådhuset på rådhustorget.
Den Blomska gården idag 2014. En skandal är min åsikt, att de
styrande inte ägnar den här 1700-tals bygganden en enda tanke.
Övergiven och på sina håll förfallen. Piteås gamla historia tycks i
dessa "modernare tider" inte ens vara vatten värt.
Huset står på en plats som i dag är väldigt ogästvänlig.
Flytta den i stället på en plats där den kan göra sig rättvisa.
Ett hus behöver kärlek och omtanke. Det Blomska huset utgör
inget undantag.
Tråkigt med stängda fönster. Tråkigt med hus som far illa. Extra tråkigt
är att de gamla trähusen i vår stad är på upphällning.
För min inre syn ser jag fastighetens rätta plats: Badhusparken.
Tänk er vanlig svensk sommardag, med flaggan som vajar i
den varma sommarvinden. Den Blomska gården står som ett
stycke historia med sina vita knutar och röda fasad, välkomnande
för alla parkbesökare. På dess trapp sitter barn och äter glass.
Ja, det finns hur många idéer som helst för byggnadens användning
i mina ögon.
Malplacerad är rätta ordet.
En rättvänd hästsko bringar tur, sägs det. Framtiden får väl ge
svar på hur mycket tur den här hästskon för med sig för den
Blomska gården.
Men än så länge är dörren låst. Tyvärr!
Foto: Roger Lindqvist.
PITEÅ
Trio mé Bumba /1963
BILDJOURNALEN ¤ 1963.
Max på väg...
En promenad med Max på väg till gammelfarmor...
Max har en leksak med sig i sin ficka...
Färden går förbi Hortlax församlingshem...
Den ståtliga kyrkan ses uppe på sin höjd...
Hääär ska vi gå farfar...
Nu är vi framme, hos din mamma, farfar...
Farfarsmor, född 1929. Max född 2009. Farfar är också född...
Max och gammelfarmor...
Max på besök hos gammelfarmor Maj-Gerd.
Lundmans - Hortlax /1968
LUNDMANS KÖPCENTRUM
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 1965.
Vapenskrammel i fjärran
Vladimir Putin.
Tänk att ränderna aldrig går ur! Och att ingen (plats för ett fult ord) har lärt sig läxan. SUCK! Den 1 september 1939 gick tyska trupper in i Polen. Andra världskriget var därmed ett tragiskt faktum. Under sex blodiga år, lamslogs i stort sett hela världen. Det utspelades vidriga scener i krigsdrabbade länder där oskyldiga män, kvinnor och barn miste sin liv under ohyggliga former. I det helvete som rådde på jorden. Allt hade sitt ursprung i en krigshetsande fullblods psykopat, med namnet Adolf Hitler. Den krigshetsande mannen med de storvulna planerna, var icke allena i sin sjukdomsdiagnos. Det fanns många irrhjärnor runt omkring och alltför många fega Ja-sägare. I dag i denna tid, när världen återigen hemsöks av krigsdjävulen i form av Rysslands Vladimir Putin, så hörs återigen dovt stöveltramp och vapenskrammel i fjärran.
Inte nog med det. På våra gator och torg i detta nådens år 2014 springer nazister/fascister och skriker sig hesa och gör sig till allmänt åtlöje, med sina osmakliga facsisthälsningar. Unga män som fyllda av hat, inte ens var påtänkta när mustaschprydde Adolf satte ner sina svarta stövlar i den polska jorden.
I andra delar av vår värld hoppar unga självutnämnda pojkdiktatorer upp som en kanin ur trollkarlens svarta hatt. Dessa vilt skrävlande oborstade individer har i sin tur ärvt sitt hat av sina lika kriminella fäder. Som i sin tur redan som spädbarn insöp hatet med modersmjölken. De unga pojkarna på hatets taburetter pekar nonchalant mot de oliktänkande, som undan för undan går en brutal död till mötes. I bland tillsammans med sina familjer, släktingar och vänner. Pojkslynglar... som knappt vet hur man knyter sin skorem.
Torka istället era snoriga uppnäsor, och gå hem till era rum och tänk efter. Gör istället nåt vettigt för mänskligheten, som gagnar livet och inte döden. Världen blir ingen bra plats att leva i pga alla ER som inte fått en normal uppfostran i att visa ödmjukhet och respekt för sin nästa. SKÄMS på ER!
Mot bakgrund av detta, så kommer en fråga som sysselsatt mina tankar flera gånger om. Har vi inte lärt oss av misstagen? Har vi inte lärt oss av historien? Hörrni - det räcker nu!
Pojkdiktatorer som hoppar upp ur trollkarlens höga hatt.
Roger Lindqvist. Bilder: www.hd.se - www.unit.se.
Snöfall
Snön är här. Hortlax har åter målats i vita färger.
Tingsholmen i dag...
En blick ut mot Tingsholmsviken förkunnar att sommaren än
så länge lyser med sin frånvaro. Dock står en parkbänk redo,
så fort den första värmen kommer.
Bryggan väntar på sin båt.
När jag var barn, fanns Tingsholmsberget fortfarande kvar. En
dag kom Grus & Makadam till platsen. Efter ett intensivt jobb,
med grävskopor och lastbilar, så var vår skidbacke en dag endast
ett minne blott.
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Fritjof har stått bakom disken i 53 år
Fritjof Lundmans dröm i unga år var att få läsa ekonomi.
Så blev det inte. Han fick syssla med ekonomi i praktiken
istället. Redan från början var det mer eller mindre bestämt
att Fritjof skulle ta över faderns och en farbrors affär i Hortlax -
och det gjorde han. Nu har han stått bakom disken, utan
ekonomexamen.
Fritjof tillhör den gamla stammen inom köpmannakretsar i pitebygden.
Han började i sin fars affär redan efter folkskolan, vid 13-årsålder.
I dag har han alltså 53 köpmannaår bakom sig. Är egentligen pensionär men är fortfarande med i affärerna, trots att dotter och måg övertagit det mesta av ruljangsen.
- Ja, jag har egentligen bara ett stort problem och det är en hobby.
- Jag har aldrig haft någon hobby och nu skulle man ha behövt en. I alla tider har affären tagit hela tiden men det har varit ett roligt och intressant liv.
¤ Utstakad framtid
Att Fritjof skulle bli affärsman var mer eller mindre utstakat från början. Fadern och en farbror startade lanthandel i en liten sommarstuga i Hortlax redan 1906. Fritjofs dröm var att få läsa ekonomi. Han hade nämligen ett gott mattehuvud. Nu blev det inte så. Fadern blev sjuk och Fritjof fick hoppa in i affären redan efter folkskolan. Sedan gick det av bara farten.
¤ Lanthandeln blev varuhus
Den en gång lilla lanthandeln är i dag som ett varuhus. Men Fritjof vill ändå kalla det för lanthandel. Han är förespråkare för den nära kundkontakten.
- Jag accepterar den utveckling som sker inom lanthandel och handel överhuvudtaget, men är lite rädd för framtiden med all dess teknik. Rädd för att man tappar kontakten med kunderna, som är så viktigt.
¤ Känner alla
I Hortlax-området känner alla Fritjof och han känner de flesta Hortlaxborna efter alla dessa år. Hans affär har byggts ut en massa gånger, allt efter tidens krav.
- Men exteriören har vi behållit, säger han skrattande, trots att den kanske ser lite ålderstigen ut.
¤ Inte politik
Fritjof har varit ordförande i Köpmannaföreningen och med i styret för Köpmannaförbundet, men han har aldrig engagerat sig politiskt.
- Nä, politiken får andra sköta om. Som affärsman bör man vara neutral, säger han själv.
Lundmans lanthandel kommer att fortsätta i familjens ägo. En dotter och måg ser till att traditionen hålls vid liv. Fast Fritjof har inte lämnat skutan helt.
- Nä, jag hänger väl med fortfarande, men tar betydligt längre luncher.
¤ Ett rikt liv
När han minner sig tillbaka så säger han sig vara helt nöjd.
- Jag har haft ett rikt liv och produktivt liv. Visst har det varit långa arbetsda´r och givetvis inte problemfritt. Men det måste det vara. Det sporrar att ha problem ibland.
- Vi affärsmän i pitebygden har alltid kämpat för att få så mycket av kakan som möjligt, men sedan har vi också kunnat sätta oss ner och ha trevligt tillsammans. Nu är det väl ingen kvar av den riktigt gamla stammen.
¤ Prisboken
I sin ägo har Fritjof en prisbok från 1940 där man kan läsa att då kostade en säck vetemjöl på 50 kilo bara 22:10, alltså 47 öre per kg, en fin potta i porslin fick man för 1:95 och en halvfet ost för 1:45 per kilo. En låda spik med 3.000 st 3-tums gick bort för 8:25 och en stor stålspark för 8 kr.
¤ Bara praktik
Fritjof fick aldrig chansen att läsa ekonomi, som var hans dröm. Han har klarat sig med praktik.
- Ja, men det går inte idag. Det har skett mycket inom affärsvärlden. Med många bestämmelser och annat. Utvecklingen måste man acceptera, men trots allt så är man väl lite rädd för framtiden. Nu när de hittar på allt tekniskt... Vart tar människan vägen?
¤ Kommunalt
Det har hänt mycket på den kommunala fronten under Fritjofs levnad, till exempel sammanslagningen 1967 då Hortlax kom med i fyrkommunssamarbetet.
- Ja, det medförde väl att vi fick för långa ledningar, man förlorade närkontakten med politikerna. Hur det har utvecklats i stort kan jag inte bedöma.
Piteå-Tidningen träffade Fritjof i hans villa. En gammal renoverad villa några 100-tal meter från affären. Hans livsverk.
- Jag har aldrig haft tid att ägna mig åt någon hobby. Det är något att fundera över...
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 25 februari 1984.
Hortlax 1930-tal
Hortlaxvägen, till höger det gamla mejeriet som lades ned 1940.
Huset till vänster med stenmur, Café Svalan. I höger bildkant
skymtar ett del av ett tak, tillhörande Lundmans affär.
-------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------
Bildens ägare: Monica och Håkan Löfgren, Hortlax.
!!!!!!
Go´bitar ur Cool Candys repertoar
Häromdagen landade ett brev i min postlåda. Inuti brevet fanns ett tidningsurklipp som Arne Nathansohn skickat till mig. Urklippet berättade om två goa musikanter som en gång ingick i gruppen Cool Candys. Den ena spelade gitarr, den andre spelade bas och sjöng. Herrarna Nathansohn/Johansson har åtskilligt att berätta om sina år i ett av våra populäraste dansband. På ålderns höst åker de omkring med sin musik, spelar och berättar historier och anekdoter om hur det kunde se ut när de turnerade, med upp emot 180 speldagar per år. /Roger.
Arne Nathansohn och Göte Johansson bjöd på några riktiga
go´bitar ur Cool Candys repertoar.
Det var Cool Candys från Lidköping med sitt speciella saxofonsound som i början av 1960-talet inledde det som sedan blev dansbandsundret i Sverige. Med orkestrar som spelade in skivor och turnerade landet runt. Ett 80-tal besökare på Seniorcenter i Lidköping fick nu höra historien om bandet när originalmedlemmarna Göte Johansson, bas, och Arne Nathansohn, gitarr, berättade hur bandet slog igenom. Som ett av de första fick gruppen spela in skivor och komma in på Svensktoppen samt spela i radio.
Dansband och folkparkerna är ett stycke folklig svensk kulturhistoria. Vad var då naturligare än att arrangören Skaraborgs föreningsarkiv - här i samarbete med Seniorcenter - också bjudit in Gunnar Johanzon från Falköping som lett folkparken där i tiotals år och skrivit dess historia. Han berättade om utvecklingen där alltin bara expanderade. Där orkestrarna först kom med en liten släpkärra med instrument, till dagens jättestora orkesterbussar med mer elektronik och mera ljud. Och högre gager och kostnader.
Göte och Arne berättade om hur Cool Candys-turnéerna bara blev längre. Skivinspelningarna blev flera liksom framgångarna på Svensktoppen. Det blev många mil på vägarna på helgerna och sedan upp till jobben igen på måndagsmorgonen.
Det var samspelet mellan Gunnar "Stuffe" Wahlgren och Carl-Ivar Ivarsson, där "Stuffen" spelade solostämman och Carl-Ivar ackompanjerade som gav Cool Candys dess typiska sound. Så är också deras tidigare inspelningar än i dag klart hörvärda. Men det var trummisen Einar Svensson som var bandets idéspruta. Som betydde mycket för framgången. Tyvärr avled han 1972, 47 år gammal.
- Hade han fått leva så hade Skara-Berts dominans i dansbandsvärlden inte bliv av. Det har Bert själv erkänt, sa Arne Nathansohn.
Cool Candys stod för glad dansvänlig musik och självklart spelade Göte och Arne också några av bandets låtar. De fick också med publiken på allsång.
Fr. v. Carl-Ivar Ivarsson, Arne "Nathan" Nathansohn,
Gunnar "Stuffe" Wahlgren, Göte Johansson, Karl-Arne Andersson
och Einar Svensson.
Norah & Malte
Syskonen Norah och Malte Lindqvist.
Foto: Hans G. Pettersson.
Besök på JOWA
I dag har jag och mina "historiekamrater" gjort ett nedslag på JOWA i Piteå. Henrik Wallstén var ciceron och berättade om Jowa´s historia. Jowa grundades 1903 av Johan Otto Wallstén, Henriks farfar. 1941 tog sonen Torsten Wallstén över företaget, och efter hans död stod Henrik Wallstén på tur. Jowa är med andra ord en av vår stads mest välkända och anrika firmor. Därför var känslan extra stor att vi fick möjlighet att titta lite närmare på detta.
Johan Otto Wallstén (1880-1941).
Reklamtavla från 1900-talets början, signerad Johan O. Wallstén.
På väggarna hänger gamla bilder av Jowa-butiken.
Jowa på en bild från slutet av 60-talet.
Årtalet okänt, gissningsvis 1930-tal.
Fönster på övrevåningen i butiken. Med utsikt mot Aronsgatan-
Hamngatan.
En bild jag tog i flykten. Jowa på en målning.
I 56 år har jag funderat vad som finns däruppe i tornet. I dag fick
jag svaret. I tornrummert bjöd Henrik Wallstén på kaffe och fika,
detta medan han berättade om Jowa´s historia. Nu behöver jag inte
dö nyfiken.
SIW MALMKVIST
Hela världens lilla fästmö: MARY PICKFORD
Mary Pickford (1892-1979).
Mary Pickford hade sin storhetstid under stumfilmsåren. Hennes karriär tog slut när ljudfilmen inträdde, även om hon ändå syntes på vita duken några år efteråt. Hon var gift tre gånger, bl a med skådespelaren Douglas Fairbanks åren 1920-1936. Världen kände henne som "Americas Sweetheart", en ljuv uppenbarelse som säkerligen satte fantasin i gungning hos det motsatta könet. 1924 kom Mary Pickford och hennes make Douglas Fairbanks på Stockholmsbesök. Hon togs emot kungligt vid sin ankomst. Vår egen unga stjärna Greta Garbo syntes i välkomstkomittén. Industrimannen Ivar Kreuger bjöd hela sällskapet på båttur i sin M/Y Loris. De andra prominenta gästerna på båtfärden var Mauritz Stiller, Charles Magnusson och Greta Garbo. Det bjöds även på flott middag på Grand Hotell där herrarna Anders de Wahl och Karl Gerhard syntes i vimlet.
Kalle Anka /1957
Pelle den röde har återvänt
Pelle t.v. sköter om sin systerson 2004.
Pelle den röde har återvänt till föräldrahemmet. Han kom hem igår, något avmagrad. Nu stundar vila och återhämtning. På frågan var han hållit hus, tiger han som muren. Intet ett ljud över hans läppar. Det viktigaste är dock, att den förlorade sonen har återbördats till sitt rätta element: den sköna soffan.
PELLE den röde...
Den här avhållne katthannen Pelle, har nu varit borta i en dryg vecka.
I början av juni fyller han 11 år. Undrar om han kommit i orätt sällskap?
Vi undrar vart han har tagit vägen. Pelle om DU läser detta: KOM HEM!
Ord som berör
Det finns ord som berör.
Det finns ord som förstör.
Skillnaden dem emellan,
kan vara väldigt marginell.
Roger Lindqvist.
Otuktsman i Hemmingsmark
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 19 juni 1953.
En tragisk händelse
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 29 juni 1953.
Lena Andersson
Siw Malmkvist
Glenmarks
Leif Bloms /1973
Christers /1977
COOL CANDYS - Villa, Lidköping
FORSLUNDS, Piteå /1964
Källa: ÅKE BROLIN.
Spökplumpen /1966
Ann-Louise Hanson /1967
Uddmansgatan, Piteå 1950-tal
Hep Stars
Hortlax fredagen den 14 mars 2014.
Foto: Roger Lindqvist.
Stormvarning utfärdad!
Överst: Solgubben som en gång satt på vårt hus i Övremarken.
Underst: Lindqvist-gubben som tog solen med sig till den
lägenhet vi bor i idag.
Med två 25-kilos tyngder fastspända omkring mina fötter, så begav jag mig ut i den bittra verkligheten. Vindarna ryckte och slet i min kropp, och i den stunden kändes det bra att ha mina cementtyngder fastsurrade vid mina fötter av storlek 41. För det skulle ju sett alldeles galet ut, om Lindqvistar´n blåst iväg och fastnat uppe på Hortlaxkyrkans topp. Nåja, Hortlax hade i den stunden blivit en sevärdhet rikare. "Lindqvist på toppen" hade blivit en turistattraktion. Men såååå skojigt ska vi inte ha det. Åtminstone inte i dag.
När hustrun kom med förslaget att dricka kaffe ute på balkongen, så gjorde jag som jag brukade; jag höll med. Eftersom jag har en mycket klok hustru, så litar jag på hennes omdöme. Men i dag sviktade omdömet rätt kraftigt. Kära hustrun köpte häromdagen en flaska rengöringsmedel: "Cillit BANG". Varför hon köpte detta, kan endast skyllas på den - i mina ögon - förfärliga TV-reklamen. Nåväl, i dag ville hon att jag skulle testa den. Som jag redan berättat, är jag efter dryga 30 år, en väluppfostrad äkta man, därför gjorde jag som hon befallde. Bettan befann sig i badrummet för att ge mig viktiga instruktioner. Jag började med att skaka på flaskeländet. Sedan satte jag mitt pekfinger på avtryckarknappen. Inget hände! Det var tyst som i en grav från äldre stenåldern.
Jag fortsatte skakandet - dåååå kom innandömet farande ut. Min hustru började hosta, jag började hosta. Jag vände mig i min frustration till min lagvigda, och frågade om det möjligen var DDT i hennes inköpta flaska. Hon bedyrade att så icke var fallet. Det enda hon sa var att: "Jamen så där är det ju inte på reklamen". "Kära du", sa jag, fortfarande hostande, "Det är aldrig som på reklamen, aldrig"
Vad TV-reklamen glömt, är att upplysa eventuella köpare att även ha gasmask på sig när man använder "Cillit Bang". Eller att firman som saluför helt enkelt bifogar en stycken gasmask vid inköpet.
Hostandet har nu avtagit. Cillit Bang-flaskan har ställts i skamvrån. Och där kommer den också att få framleva sina dagar. I morgon måste jag ut på stan för att köpa två gasmasker. För man vet ju inte, när hustrun kommer med order att jag återigen skall inställa mig för badrumsrengöring.
Ha nu en trevlig helg alla NI därute. Och kom ihåg en sak: om ni också ska köpa Cillit Bang, glöm då icke att även köpa gasmask.
Roger.
Skolfoto
Årskurs 1 i Vistträsk 1965. På den främre raden, 5:e från vänster sitter
Elisabeth Öhlund. Elisabeth blev så småningom min hustru.
PITEÅ idag...
En gång Piteås ångbryggeri. Idag restaurang Järnspisen.
På 80-talet fanns en videobutik i samma byggnad.
Missionskyrkan och Pizzeria Ängeln finns i samma fastighet.
På 70-talet fanns Hörnells Möbler inrymt i den lokal där Pizzerian
finns idag. Här fanns också en butik som sålde arbetskläder, detta
innan Pizzerien flyttade in.
Max hamburgerrestaurang, drabbades av en eldsvåda hösten 2013.
Den svårt brandskadade bygganden revs. En ny byggnad håller fnv
på att uppföras.
Foto: Roger Lindqvist.
Bröderna LINDQVIST
Nerifrån och uppåt: Daniel ¤ Robert ¤ Andreas.
När första barnbarnet Norah kom 2008, så började jag så fort det var möjligt att visa henne bilderna som vi satt upp på vårt kylskåp. Där fanns många och fina bilder av nära och kära. Jag brukade ta henne i famnen, och peka på varje bild och säga personens namn. Proceduren upprepades varje gång hon kom på besök. Och om jag nångång inte gjorde det, så tittade hon på mig och pekade med sitt lilla pekfinger upp mot kylskåpsdörren. När andra barnbarnet Max anlände 2009, följde samma sak med honom. Vi pekade, och jag sa namnen. Max blev också konfunderad, när farfar ibland struntade i pekandet. När Malte föddes i augusti 2012, så dröjde det heller inte så länge innan bildpekandet började. Idag när Malte kommer och hälsar på, brukar han höja sitt pekfinger redan i hallen. Han har också blivit "indoktrinerad" av farfars "bilduppfostran".
Bilderna som ses på fotot, är tre bilder som också ingår i barnbarnens bild-pekar-utbildning.
THOR-ERICS /1980
Pelle Nilssons
Sten & Stanley /1962
Svänzåns /1973
Piteå från ovan /1980
AXEL LUNDMAN AB - Hortlax /1938
Rännstensungar /1944
TJADDEN HÄLLSTRÖM /1970
Family Four /1971
Ken Levy and The Phantoms /1963
Andre man fr. h. Robin Bailey, som sedermera blev trumslagare i
Sven-Ingvars.
Siw Malmkvist /1963
Ann-Louise Hanson /1964
Älvsbyn, Hundberget
Piteå, hamnen
ÖJEBYN
Pite havsbad
Kalle Anka /1948
PITEÅ
Norrfjärdens kyrka 1915-1963
Norrfjärdens kyrka, som stod klar 1915 blev lagd i aska sommaren 1963
efter ett våldsamt åskoväder. Min pappa hade precis fått körkort, så vi
åkte mot Norrfjärden den här ödesdigra dagen. Jag var då sex år fyllda,
nära min sjuårsdag. Jag minns att brandröken syntes vida omkring.
Marilyn Monroe /1954
Marilyn Monroe, en vacker kvinna med en tragisk bakgrund.
Det är många med mig som genom åren fascinerats av människan, myten och skådespelerskan Marilyn Monroe. Hennes bakgrund var i allra högsta grad smått tragisk. Trots detta blev hon en av filmhistoriens största ikoner på vita duken. Men frågan är, om hon någonsin kände lycka. Svaret på detta, är nog tyvärr ett bestämt nej. Jag har följt hennes liv genom böcker och filmer. Vad som tydligt framkommer, är att hon under en stor del av sitt korta liv, var på jakt efter två viktiga saker: kärlek och trygghet. Två ting som barndomen inte kunde skänka henne. Glöm inte, att hon ägde en stor begåvning, som hon kom att slösa bort de sista åren av sitt liv.
Lollipops - Udden, Sikfors /1965
"I stay by your side" - LOLLIPOPS, Udden i Sikfors - 1965.
------------------------------------------------------------------
Foto: ANDERS ALM.
Upphittat: 1 st. Shure sångmikrofon
Min gamla sångmick.
Varje gång jag kliver in i vårt gamla hus så gör jag fynd. Hustrun brukar undra varför jag blir så väldigt länge därinne. Jag sägar att det finns alltid nåt nytt som jag hittat och som "drunknar" i. Igår hittade jag rester av min tid ute på dansbanorna. Detta i form av en sångmick som jag hade. Jag sjöng några låter varje kväll, då fanns den här manicken på ett bomstativ vid trummorna. Alltid kul att fynda, undrar vad det blir nästa gång?
Barndomens vagga
Barndomshemmet.
Ett vanligt ordinärt rött hus med vita knutar, inget märkvärdigt i sig, men ändå en slags helig plats. Bakom den rödvita fasaden, växte jag upp under 1960- och 70-talen. Trädet som står på vakt vid infarten, har sett mig födas och till den farfar jag är idag. Huset och dess omgivning har åldrats i takt med mig själv. Men jag har anledning att tro på det faktum, att jag aldrig kommer att komma ikapp de årsringar som tallen bär på. Mina "årsringar" är för närvarande 56. Några fler årsringar kommer (förhoppningsvis) ytterligare att läggas till. Om jag har tur. Det var här det alltså hände, i ett vanligt hus, på en vanlig gata i en vanlig by uppe i norr. Å, tänk det är jag så tacksam över.
"Neåt tett"
"Neåt tett"
I barndomen under snörika vintrar, brukade mina föräldrar ofta åka ut med sparkstöttingen. Jag satt på sparken, med en filt omkring mig, medan föräldrarna tog i för kung och fosterland. När våren kom, med solens första spröda värme, så tog dom sparken och for - som dom sa: "Neåt tett". "Tett", det var och är precis på den här platsen som bilden visar. Man satte sig på sparken och lapade sol. Varför man sa "Tett" det vet jag inte. Även en fd granne, Gunvor, använde sig av samma ord när hon en gång skulle berätta om en händelse, Jag tror att jag frågade henne, varför det benämndes som "Tett" men jag fick ingen bra förklaring. Så om nu nån därute vet någonting om ordet "Tett" så hör av er!
Jag, en filmterrorist!
Ljudfilmskameran inköpt 1976.
Den 12 december 1976 gick jag in på Jowa på Storgatan i Piteå. Jag ville ge mig själv en julklapp. Eftersom jag redan då gillade foto och film väldigt mycket, så beslutade jag att inhandla en ljudfilmskamera, ljudfilmsprojektor, projektorbord samt en filmduk. Bakom disken på Jowa stod den alltid lika trevlige Henrik Wiklund. Köpet gjordes strax före julhelgen, pga att jag ville filma högtiden som kom. Med filmkameran kom jag senare att utvecklas till en filmterrorist av 1:a graden. Allt skulle filmas - och då menar jag allt! Filmkameran skulle varje gång innan den togs i bruk, laddas med en kassett, vars längd var på ca 3 minuter. När jag filmat klart, skickades kassetten iväg till ett laboratorium. Det dröjde då ca en vecka innan den framkallade kassetten låg i min postlåda. När jag så småningom hade en hög med färdig film, klipptes dessa ihop, och lades över på en större rulle.
När jag 1987 skaffade videokamera, så inträdde en ny tid i mitt filmande. Då laddade jag ett VHS-band på ca 3-4 timmar i min kamera. 2003 sålde jag kameran, och började med stillbilder istället. Samma där, när det digitala kom, så öppnades ånyo en bättre värld. I dag plåtar jag nästan varje dag. Men nu har kameran börjat ge ifrån sig vissa bisarra läten, och jag tror den försöker berätta att den inte mår så bra.
Professor Glömsk
Att vara professor, tankspridd och glömsk, är inte det lättaste.
En gång ringde jag hem och en ung pojke svarade.
- Är din pappa hemma, frågade jag.
- Om inte kan du väl hälsa honom att jag ringer på fredag.
Svaret jag fick var detta:
- Men pappa, jag är ju din son. Och min pappa är inte hemma,
han pratar med mig i telefonen just nu.
Teckning: Roger Lindqvist.
Teckning: Roger Lindqvist.
Norrstrandsbadet, Piteå
Svens cigarettmunstycken
Cigarettmunstycken som en gång tillhört Sven, min farbror.
SE OCH LÄS
Vårtecken
Dagens vårtecken: clementiner inköpta på ICA-Lundmans.
Gott som sjutton!
Jag och kotten
På mammas gata mötte jag idag endast denna kotte. Det var med
andra ord en rätt så "kottlös" promenad. De andra kottarna lyste
med sin frånvaro.
Selma & Skuggan
Selma söker skydd i fotografens skugga.
JIMI HENDRIX - 1969
ARIEL - 1958
Volvo PV 544 - 1959
De Soto - 1951
Storgatan, Piteå
Yellow Submarine
Kalle Anka /1970
Kalle Anka /1968
Kalle Anka /1954
ABBA
Supergruppen ABBA syntes häromkvällen hemma i Roger Lindqvists bostad.
Jämlikhet
I vårt hem har vi alltid varit jämlika. I går gick jag och hustrun på ett möte.
Hon gick på styrelsemöte, jag gick på symöte.
--------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
Skelögdhet
Att vara skelögd har den fördelen: att tittar man på en hundralapp, så har det vips blivit två hundralappar. Samma sak med femhundringen. Man kan alltså gå omkring och känna sig som pojken med guldbyxorna jämt och ständigt.
---------------------------------------------------------
Textihopknåpare & teckningsframställare: Roger Lindqvist.
Filmförevisning på Furunäsets sjukhus /1941
Teckningslista /Furunäsets sjukhus - 1942
"Barn som leker med eld" /Furunäsets sjukhus
Trafikljus i Piteå
Nu skall det bli trafikljus i de mest besvärliga korsningarna
vid t. ex. Uddmansgatan-Sundsgatan.
Nu skall det äntligen bli trafikljus på Sundsgatan. Kommunstyrelsen har beslutat att anvisa 190.000 kronor. Det förslag som har framlagts kostar 180.000 kronor och det är bara en del av hela projektet. Tidigare var kostnaderna för denna etapp cirka 100.000 kronor men omläggning av refuger och trottoarer måste göras mer omfattande än vad som beräknats. I kostnaderna ingår inte utförande av en ny busshållplats vid Televerkets fastighet efter Sundsgatan. Signalanordningarna beräknades tidigare till 60.000 kronor, nu 80.000 kronor. Det har alltså blivit betydligare dyrare genom dröjsmålet.
------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 11 april 1974.
TUNA blir ANNORLUNDA
Kurt Söderberg håller upp skylten som ska pryda entrén.
"Värdshuset Annorlunda" blir namnet på restaurangen.
Hotell Tuna blir dock kvar.
I början av oktober får Piteå ytterligare en restaurang. Barbro och Kurt Söderberg har övertagit Värdshuset Tuna, lokalerna genomgår nu en omfattande upprustning och när verksamheten startar kommer ett tiotal personer att anställas. "Värdshuset Annorlunda" blir det nya namnet. Annorlunda därför att det även kommer att finnas hälsokost på matsedeln.
- Nej, vi är inga utpräglade "hälsokostare" även om vi tycker om sådan mat, säger Barbro och Kurt som övertog värdshuset i spmras.
- Det finns efterfrågan på sådan mat och vi kommer varje dag att erbjuda ett par hälsokostmåltider.
Restaurangen kommer att hållas öppen varje dag.
- Det blir barluncher och frampå eftermiddagen och kvällarna har vi servering vid borden, säger Kurt. Vi har en ansökan inne hos kommunen om vin- och ölrättigheter och här har länsstyrelsen sagt ja.
OMFATTANDE UPPRUSTNING
Värdshuset och hotellet har rustats upp i sommar, de 13 hotellrummen har fått en ordentlig "ansiktslyftning" liksom övriga lokaler. Hittills har verksamheten drivits med en anställd - när rörelsen kommer igång blir det nyanställningar.
- Vi räknar med cirka tio, säger Kurt Söderberg.
- Ingen risk för överetablering i Piteå?
- Nej, i så fall skulle vi inte ha satsat på det här, framhåller Kurt Söderberg.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 23 september 1977.
Piteå-biograf som stängs
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 11 november 1977.
Låg död i lägenhet i Piteå i 3,5 månad
Det här är en smått tragisk historia. Mannen i fråga hade tidigare varit patient på Furunäsets sjukus. Han har - som jag kommer ihåg - blivit utskriven, och fått eget boende på Furuberget. När vi flyttade därifrån, i maj 1982, bodde han där. Och ibland kunde man höra honom predika från sitt fönster/balkong, så det hördes ut över hela området. Att han inte saknades tycker jag låter väldigt fel och konstigt. Men det kan beror på att han inte hade så stor umgängeskrets, kanske ingen överhuvudtaget, som anmälde detta. Tragiskt är ordet!
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 juni 1983.
Malte
Bilderna har jag lånat av Maltes mamma, Jennie Öhlund.
Andreas & David
Piteå-Tidningen i dag: ett reportage om sonen Andreas och hans kompis David.
Tillsammans driver de två barndomsvännerna, Avans Lantbruk i Hortlax.
Redan i mycket unga år föddes drömmen om att en dag driva ett lantbruk tillsammans.
För några år sedan gick drömmen i uppfyllelse. Fr. v. Andreas Lindqvist och t.h.
David Johansson.
Ceges & Kjell-Bertils
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 16 mars 1979.
Rolf Åhmans på hemmaplan
Julaftonen 1979 firade vi hemma hos Elisabeths föräldrar, Felix och Ruth i Vistträsk. Även Bettans syskon var där: Solbritt med maken Kjell, Ulla-Mai med sin man Roger samt deras son Joel. Med i julfirandet var också Göran, Elisabeths bror. Jag minns att jag fick en skrivmaskin, som jag senare flitigt använde. Juldagen spelade jag på Forum i Älvsbyn. Nu återstår en svår fråga; övernattade vi i Bettans föräldrahem? Eller var det så, att vi sov över hos Solbritt och Kjell, som vid den här tidpunkten bodde grannar med Felix och Ruth? Den som först inkommer med rätt svar, vinner en weekend i Böle.
I den övre annonsen, önskar Pitebandet Lennes med Bitte en God Jul & Gott Nytt År!
Fröken Selma
Kattfröken Selma Lindqvist, Hortlax, utsattes i dag på eftermiddagen,
för en smärre ljudchock. Upphovet till (o)ljudet kom sig av att en
trumslagarpojke, Roger Lindqvist, satte sig vid sina trummor och
började spela. Tydligen så uppskattade Selma inte den goda slagverks-
musiken, utan störtade mot den öppna dörren och försvann mot den
inbjudande vardagsrumssoffan. Sekunderna efter händelsen, så tog
jag den här bilden av den något uppskärrade Selma katt.
Undrar om...
- Jo, jag undrar just, om världen finns kvar den dagen jag får pension?
- Å andra sidan, skulle det bli betydligt billigare för den svenska staten,
om den inte gjorde det.
Teckning: Roger Lindqvist.
Magnus Uggla - Folkparken Skellefteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 9 februari 1979.
TONIX på PERUDDEN
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 19 januari 1979.
DANS!
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 27 april 1979.
Johanssons Bageri
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 15 maj 1979.
Då Furunäset var Hospitalet
Anställda vid dåvarande Hospitalet.
Den här bilden från Furunäsets sjukhus bör vara tagen någon gång på 1910-talet eller möjligen något år senare. Sjukhuset kallades på den tiden Piteå Hospital och Asyl och köket hörde då liksom nu till inrättningarna. Mannen på bilden är Karl Anton Andersson, som var magsinsföreståndare, och han poserar som synes bland idel kvinnliga arbetskamrater. Närmast honom står Maja Stenberg och intill henne Emma Nilsson. Namnen på de övriga är okända.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 14 februari 1979.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 14 februari 1979.
Skidutflykt i centrala stan
Skidutflykt i centrala Piteå omkring 1915-1916.
En bild från omkring 1915/16, tagen på Västergatan i Piteå med det då ganska nya järnvägsstationshuset i bakgrunden till vänster. "Silluetterna" tillhör fyra personer från Munksund och en gissning går ut på att bilden togs av en fotograf, som på den tiden hade sin ateljé i grannskapet. Fr. v. Ernst Wink, Elfrida Liljestrand, Rut Aldrin-Ögren och Klas Ögren. Bilden skickades in till PT av Karl Fredrik Liljestrand i Munksund.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 18 januari 1979.
Då tystnade musiken
Tre av de sex medlemmarna i Kjell-Bertils, fr. v. Robert Öberg,
Bertil Granberg och Allan Lundström på Norrmalmias scen,
lördagskvällen den 13 januari 1979, när musiken tystnade.
Strax efter klockan 21 i Norrmalmias B-hall i Piteå: Kjell-Bertils orkester har just spelat upp första danslåten. Plötsligt tystnar högtalarna och allt blir så mörkt, så mörkt och allt det här händer inom loppet av några minuter. Så småningom är Norrbotten strömlöst, Västerbotten stora delar av övriga Norrland, Skåne och övriga delar av Sydsverige. Även neonljusen i Köpenhamn slocknar. Tågen stannar och kraftverket i Boden är nära att braka samman pga brist på ström!
Dammluckorna går inte öppna - de drivs av elmotorer. TV-apparaterna svartnar, kaffebryggarna strejkar och restauranggästerna får äta kall mat. Industrierna stannar. Enbart vid Lövholmens pappersbruk kostar el-stoppet 250.000 kronor. En stamledning mellan Skellefteälven och Ångermanälven slutar fungera med ett långvarigt driftstopp som följd. Värst drabbades övre Norrland där stora områden blev strömlöst i tre timmar eller mer. Åtskilliga orter i södra och västra Sverige samt Stockholms södra förorter förlorade strömmen i mellan tjugo och fyrtio minuter.
Felet inträffade exakt klockan 20:42 kort senare lades hela Norrbotten, Norra Västerbotten och orter i Skåne, Småland, Västergötland, Bohuslän, Värmland samt södra stor Stockholm i mörker. Även Köpenhamn och stora delar av Själland och Loland-Falster i Danmark drabbades av ett halvtimmes långt strömavbrott. I Norr- och Västerbotten började man få igång de lokala distrubitionssystemen vid 23-tiden. Klockan 23:30 var så gott som all elförsörjning återställd.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 15 januari 1979.
PS. Själv så spelade jag i Luleå när strömmen försvann. Instrumenten var uppställda, gitarrerna, bas, saxofon var stämda. Vi skulle just precis kliva upp på scenen, då hände det. Efter ca en timme så beslutade dansarrangören, för att ställa in dansen. Lite snopna åkte vi hem i vår orkersterbuss genom ett nattsvart Luleå, Älvsbyn och Piteå. Vid denna tidpunkt var jag trummis i Rolf Åhmans orkester.
Om jag inte är fel underrättad, så lyckades kollegarna i Kjell-Bertils "skrapa" ihop en kontrabas, och med Allan Lundström vid tenorsaxen, Bertil Granberg med altsaxen och Ulf Degerman bakom trummorna, så fortsatte man dansen - i alla fall så gjorde man ett gott och tappert försök.
/Roger.
Fantastiske NILS POPPE
Rullbandsspelare /1962
Mike Wallace & The Caretakers, Jönköping
Besök på Piteå-Tidningen
Redaktionssekreterare Jan Lundquist på Piteå-Tidningen. Jan började
sin anställning i december 1966 och är still going strong.
I dag måndag, ett besök på Piteå-Tidningen och ett möte med Jan Lundquist, redaktionssekreterare och journalist. Han påbörjade sin anställning i december 1966, och har genom åren blivit känd för sin läsekrets, genom sina historiska artiklar rörande emigration och hembygdshistoria. 2015 fyller Piteå-Tidningen 100 år, och Jan avslöjar att redan nu har man ställt sig i startgropen inför det kommande jubileet.
Gretsch drums /1957
KENNY CLARKE - drum legend /1957
BARRETT DEEMS - drum legend /1957
ROY BURNS - drum legend /1957
Erik "Carlsson på taket"
"Carlsson på taket" i Monte Carlo.
Kopia av den SAAB 96 som Erik Carlsson på taket körde i Monte Carlo-rallyt
1963. Den finns i dag att beskåda på SAAB-museet i Trollhättan.
Foto: Tubaist. /Källa: Wikipedia.
Furunäsets mentalsjukhus, Piteå
Rallyförare Tom Trana (1937-1991)
Piteå, hamnen
Rådhustorget, Piteå
1950-tal.
JIGS
1977.
CHRISTERS x 2
Curt Haagers - Göteborg
Sven-Erics - Hudiksvall /1987
Per Olow Petréns 6-tett - VÄXJÖ /1970
Uddmansgatan, Piteå 1950-tal
Immanuelskyrkan, Piteå
Strandgatan, Piteå 1902
Flamingokvintetten x 2
1975.
1979.
SIGGE GREGORSSONS /1967
Nattlektyr
Den nattlektyr som fnv råder i det lindqvistiska hemmet.
På samma nattygsbord trängs de videofilmer som jag gjorde
under en följd av år.
Obergruppenfürher Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha
Hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-
Gotha. Tillika även Obergruppenfürher i
Nazityskland. Född den 19/7 1884
död den 6/3 1954. Far till prinsessan Sibylla,
mor till kung Carl XVI Gustaf. På bilden ses
Karl Edvard i egenskap av ordförande för det
Tyska Röda Korset. Lägg märke till hakkorset,
på hans högra bröstficka.
I natt jag drömde blott om dig...
När femtisexårige unge John Roger Lindqvist la sitt vackra nyklippta huvud på sin sköna kudde i gårkväll, dröjde det inte länge förrän drömmarna stod i kö i hans huvud. Lille Roger som bl a brukar drömma musik i vackra färger, hade den här gången en rätt så konstig dröm. Roger drömde nämligen att hans trötta Volvo, plötsligt hade förvandlats till en fräsch och stilig BMW. Roger kunde se sig själv sitta bakom ratten, med ett "James-Bond-leende" på läpparna. Han susade fram i obehagligt höga farter, som fick gamla tanter att skaka på sin huvuden, och argt utbrista: "Jisses, så han kör den där karl´n, det kan inte sluta bra".
Men femtiosexårige JR Lindqvist from Hooortlax... fortsatte att skrämma både tanter och tandlösa hundar på sin väg mot Hemmingsmark-Blåsmark-Svensbyn-Roknäs och södra Bölebyns inland. King of the road - var han, Roggan i sin grå BMW. Men ack, även drömmar har sitt slut. När jag lite yrvaket kom ut på parkeringen i morse, så stod min gamle smutsiga vän, sedan flera år tillbaka och tittade rakt in i den röda väggen på parkeringen. Men för min inre syn såg jag hur det kunde sett ut. Skönt med drömmar, men varför kan dom aldrig slå in?
Trött, smutsig och rätt så lat nu för tiden. Min Volvo 850. Men för min inre
syn så såg jag en helt annan bild... och bil...
...tänk om...tänk om...för min inre syn så såg jag ju klart och tydligt
en BMW stå på min parkering.
Fältherren Putin och hans värld
UNGERN 1956. TJECKOSLOVAKIEN 1968. UKRAINA 2014.
Fältherren Vladimir Putin fortsätter på samma linje som sina föregångare på sin "tron" i Kreml. Massmördaren Josef Stalin, lät 720 000 personer gå i döden pga sin paranoia. Under 1930-talets stora utrensning, satte Stalin sin namnteckning på 44 500 avrättningsbeslut, till detta tillkommer de andra världskrigets hemska fasor. OS som skall befrämja fred och samförstånd mellan olika folkslag och länder, har precis avslutats. Värdnationens ledare Putin, satt med ett skevt leende på 1:a parkett och applåderade. I dag står han i begrepp att med våld invadera ett annat land. Tankarna för mig osökt tillbaka till sommarolympiaden 1936 i München, när Tredje Rikets ledare Adolf Hitler gjorde detsamma. Jag ryser av blotta tanken av vad som hände därefter.
"Ryssland har rätt att skydda sina intressen" - tänk de orden har världen hört tidigare, av andra krigshetsande gubbar i Kreml. Kall som stål, tycks den förre KGB-chefen Putin vara. Hans företrädare Josef Stalin hade samma "defekt". Kall som stål är även de vapen som i dag riktas mot ett annat land. Vapen, som om de avfyras, tar andra människors liv. I den stund som nu råder, har jag god lust att göra som min gode vän tjuren Ferdinand; sätta mig under en korkek och lukta på blommor. Blommor har rakt motsatt verkan än vapen. Blommor gör ingen illa. Blommor luktar blommor - inte krut.
Josef Stalin har gått till historien som en bestialisk massmördare.
Kommunismen var hans tro på en bättre värld, i dag vet vi vad som
hände.
Just precis som vi trodde att vår sargade värld skulle bli lite bättre,
då vrider Putin åt tumskruvarna. Kall, beräknande oförsonlig i sin syn
på sin omvärld - sådana är han: förre KGB-chefen Vladimir Putin.
Ur min privata bokhylla har jag här plockat fram boktips för Dig Putin.
Av historien lär man sig, det är min livsfilosofi. Kanke att Du också
borde ta dig en titt på de helvetes fasor som krig orsakat oss under
den tid vi fått förmånen att vistas på denna arma jord. Låna dem gärna,
men jag vill inte ha några "hundöron" i mina böcker. När Du läst, och
begrundat, Ring Mig!
Roger Lindqvist.
MEL LEWIS - drum legend /1957
GENE KRUPA - drum legend /1957
BUDDY RICH - drum legend /1957
Mor och far på youtube...
Sitter och lyssnar på musik på youtube, när den här kommer upp på
min dataskärm. Plötsligt så tittar mina föräldrar fram, samt även min
mormor och morfar. Damen längst t.v. heter Elsy, och var gift med min
morbror Lennart. Bilden togs 1956 utanför Piteå stadskyrka, när min
moster Elly och hennes man Sune gifte sig.
Avans Lantbruk, Hortlax
AVANS LANTBRUK - Andreas Lindkvist & David Johansson.
Etthundratusen bloggbesökare!
TACK till er alla som besökt min blogg genom åren. Det finns ett antal trogna läsare därute i landet, men även i andra länder som tittar in då och då. I dag den 1 mars 2014 "fyller" bloggen 100.000 besökare. Tack!
/Roger.
Piteå, ett nytt Manhattan?
- Jag tror att Piteå håller på att bli ett nytt Manhattan. Åtminstone får
jag den känslan, när jag spankulerar runt i min gamla barndomsstad,
som jag inte längre känner igen. Visserligen står filosofen Boström
ännu kvar som staty på Byxtorget, men det är väl bara en tidsfråga,
innan gubbstackar´n sätts i malpåse. I stället blir det väl den där
Wallstén eller Skoog som blir framtidens statyer i centrala stan.
---------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
MAX ROACH - drum legend /1957
JOE MORELLO - drum legend /1957
SONNY PAYNE - drum legend /1957
ART BLAKEY - drum legend /1957
Emigranterna Hulda Wikström/Viktor Eriksson
1904 åkte Hulda och Frans Wikström över till det nya landet i Amerikas
Förenta Stater. Målet för resan var Minneapolis i Minnesota. I familjen
fanns även de två barnen Hugo Marino f. 1899 och Dottern Vega Syrena.
1906 föddes dottern Karen Elvera (Karin Elvira). På bilden ses båten Rollo,
som tog familjen Wikström från Göteborg över till Hull i England. Rollo
sjösattes 1870 och var byggt av Earle´s Shipbuilding.
1910 lämnade den blott 20-årige Karl Viktor Eriksson sin hembygd för att söka sig ett
nytt liv i Nordamerika. Viktor var Hulda Wikströms yngre bror. Han hamnade så småningom
på samma plats som sin syster, i Minneapolis, Minnesota. Viktor försvann sedan spårlöst.
Bilden visar den båt, Calypso, som Viktor åkte i från Göteborg till Hull. Bilden är f ö från
samma år som Viktor emigrerade, 1910. Tilläggas kan, att Hulda och Viktor var min farmor
Hannas syskon.
CALYPSO - sjösatt 1904. Tonnage: 2.876. Byggt av Earle´s och var på sin tid Nordsjöns största passagerarfartyg och det första hos Wilson med två skorstenar. Hon trafikerade linjen Hull-Göteborg fram till krigsutbrottet 1914, då hon rekvirerades av brittiska admiralitetet. Hon befanns vara otjänlig som krigsfartyg och sattes in på linjen London/Kristianstad/Oslo men torperades och sjönk i juli 1916.
--------------------------------------------------
Källa: Wikipedia.
