Breakfast at Tiffanys /1961
Frukost på Tiffanys, så lyder den svenska översättningen. En film jag sett några gånger. Inspelad 1961 med Audrey Hepburn i huvudrollen. Hepburn föddes i Belgien 1929 och avled i Schweiz 1993. Gift två gånger, 1. Mel Ferrer åren 1954-1968 2. Andrea Dotto åren 1969-1982. Mellan 1980 och fram till sin död vid 63-årsålder 1993, levde Audrey Hepburn tillsammans med Robert Wolders. Audrey Hepburn var en av filmdukens klassiska skönheter.
Roger.
Harriet Andersson /1962
Anita Lindblom /1963
MUSKUS
Nästkommande fredag åker systrarna Solbritt och Elisabeth till Spanien. Deras äkta hälfter får dock stanna hemma i snön och kylan. I dag hälsade vi på i Muskus, damerna ville träffas och planera litegrann. Vi bjöds även på en mycket god middag, mitt i planerandet.
Jag bara älskar dessa kurviga berg.
I tålig väntan på sommar och sol.
Man blir verkligen "bergtagen" när man besöker Muskus.
Max´ koja
Max byggde en koja mitt på vardagsrums golvet under de timmar han var här.
Koj innehavarens ena fot.
Nolltolerans mot terror...
HAMAS lika med Terror!
Vi har en s k nolltolerans mot mobbning, rattonykterhet, rasism m.m. Vad jag inte är i stånd att förstå, är varför vi inte har lika stor nolltolerans mot alla de terrororganisationer som finns runt om på vår arma jord. I stället så hjälper vi till att ge dem ännu mer luft under vingarna. Har någon ett genomtänkt och mycket klokt svar på denna min djupa undran: hör då gärna av er!
----------------------------------------------------------------------------
Bild: www.timesofisrael.com
Saknaden
Det är inte du som flyttar ifrån saknaden,
det är saknaden som flyttar ifrån dig.
När det är dags.
Roger Lindqvist.
Elvis - Halvblodet /1960
Grattis Jerry!
Ett stort grattis till min tremänning Jerry Nelson, som fyllde 80 år den 23 oktober.
Jerry bor med hustrun Sandy i S:t Paul i Minnesota.
"Min musikaliska katt går ut när jag övar"
Curt Forsberg, med sin klarinett.
Namn: Curt Forsberg.
Yrke: studierektor.
Ålder: 50 år om en månad.
Villa: ja, på landet.
Familj: hustru, tre barn.
Husdjur: en katt.
Hobby: musik och fiske.
Curt Forsberg, är studierektor vid Framnäs folkhögskolas musiklinje. Han anses av många vara en av Europas bästa på klarinett. Har själv Putte Wickman som idol. Född i Näsåker. Far och mor sjöng i kyrkokören, men ingen spelade i familjen. Far ville han skulle göra något nyttigt, arbeta i skogen eller i brädgården. Men Curt sökte som musikelev vid militärmusiken i Sollefteå som 13-åring. Och musiken blev hans framtid både som yrke och i privatlivet.
I tre år var han musiker i armén, spelade trumma men slutade och började med klarinett.
- Jag lade faktiskt undan klarinetten i tre år och visste inte riktigt var den var. Men så lurade dom mej att spela på ett SSU-möte och sedan kunde jag inte låta bli. Det var helt omöjligt. Sökte in på musikskolan i Iggesund. Men kom inte in i första steget. Andra terminen blev en plats ledig. Jag hade bra gehör men var dålig på noter.
¤ Gratis lektioner
- Så började det hela. Åkte till Köpenhamn och var där 1956-57. Fick gratis lektioner hela tiden av en framstående musiker. Kom in på den treåriga pedagoglinjen i Iggesund, och fick 1960 en lärartjänst. Var i Wien ett år och studerade för professor Rudolf Jettel vid Wiens filharmoniska.
Rektorn vid Iggesund var egentligen orsak till att Curt hamnade på Framnäs folkhögskola. Rektorn sökte en lärartjänst åt Curt och 1961 blev han pitebo och är Piteå trogen fortfarande. Trots alla anbud.
¤ "Skolkamrat" med Goodman
- Jag åkte fyra år varje sommar till Saltzburg för att ta lektioner. Professor Jettel, numera avliden, var en toppenlärare. Benny Goodman förföljde Jettel och tog lektioner av honom under en USA-turné. 1965 var jag tillbaka i Wien ett år till.
Curt har uppmärksammats mycket internationellt, varit solist vid symfonikonserter i Tjecksolovakien. Åkt i Bulgarien på en turné med en kammarorkester, gjort skivinspelningar m.m. m.m. Spelat med Bengt Hallberg och Rune Gustafsson på turné, osv. Han spelar inte bara seriös musik utan även dansmusik.
¤ Egen dansorkester
- Ja, jag hade en gång en egen dansorkester men jag är egentligen ingen jazzmusiker, bara underhållare. Är Europas sämsta pianist.
För Curt är musiken inte bara ett yrke utan det blir också musik under all fritid.
- Jag har en katt, som troligen är musikalisk, hon vill gå ut när jag övar. Och barnen säger också ibland, måste du spela nu igen.
¤ 1000 elever
Under alla åren på Framnäs har Curt fått lämna över utbildade elever, som nått stora framgångar. Framnäs har fått namn om sig att vara en musikskola med kvalité. T ex Inger Södergren f n bosatt i Paris, hon har fem år i rad fått Frankrikes förnämsta utmärkelse som pianosolist. Cirka 1. 000 utbildade elever har lämnat Framnäs som musiklärare, lärare och solister.
¤ TV-program
En jobbig vinter väntar Curt och en grupp lärarkollegor. De skall spela in sex TV-program med Christian Hedlund som producent. Programmen sänds på vårkanten. Med nykomponerad musik från Piteå. Curt är känd för att både synas och framförallt höras. Han röker cigarr, fiskar en vecka under året i fjällvärlden, berättar historier och är alltid på ett sprudlande humör. Fast en del säger att han har kort stubin. Men framförallt är han en erkänt duktig lärare och musiker.
- Men varför är du fortfarande Piteå trogen?
- Ja, jag trivs inte i stora städer. Piteå är utmärkt och jag förblir nog pitebo även i fortsättningen.
---------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 17 september 1983.
En fotbollshjälte har gått ur tiden. KLAS INGESSON (1968-2014)
KLAS INGESSON har avlidit, 46 år ung.
Bild: SVT.
SKIV-FYND - 1963
EXPRESSEN ¤ Söndagen den 24 november 1963.
Käre Herre!
Käre Herre, om - jag säger om, jag skulle återfödas i en annan skepnad, låt mig då icke bli en vindflöjel. Låt mig istället då bli av en mer bestämd natur. Jag vill inte - käre Herre - vända mig efter vindarna ständigt och jämt. Mitt önskemål är att i så fall ha kvar min bestämda vilja. Absolut inte murad i orubblig cement, men nåt som i alla fall visar att jag fortfarande är jag.
Tack på förhand
Roger.
Låt mig inte bli en vindflöjel som vänder sig efter de nyckfulla
vindarna hela tiden.
Foto: www.vardagsnjutning.blogspot.com
Dina vackra ögon
Det sista jag såg var dina ögon.
Jag har aldrig sett något vackrare.
Roger Lindqvist.
Människotyper
Det finns två människotyper:
1. Dem man kan lita på!
2. Dem man inte kan lita på!
Roger Lindqvist.
Blåsmark
Min mors födelseby, Blåsmark i dag Måndag.
Foto: Roger Lindqvist.
Mitt i en solstrimma
Fryser gör jag för det mesta. Trots långkalsonger, handskar,
vinterjacka och mössa. Därför parkerade jag mig i en liten
näpen solstrimma när jag besökte sonen för ett tag sedan.
Nån värme var det inte alls tal om, men jag tänkte att kanske...
Gösta Berlings saga /1924
Piteå 1918
Claudia Cardinale / Ann-Margret - BILDJOURNALEN 1963
Kvinnan som försvann /1949
Max
Finkillen...
Att sila mygg och svälja kameler...
Vi dribblar och schabblar med ord hit och dit - ord som vissa tycker "smakar" rasistiskt. Man klipper och man klistrar hej vilt, man försöker dölja de s.k. "misstag" som gjorts genom historien, detta genom att helt enkelt utplåna dem. Det är rent löjeväckande åtgärder som får mig att allvarligt börja ifrågasätta dessa ansvariga klipp-personers mentala hälsa. Men den stora och växande skara av presumtiva mördare och banditer, som hyser de mest fasansfulla tankar om sina medmänniskor, om dem säger man ingenting.
De unga män som som en gång fick en ny chans att med sina familjer komma till Sverige, och som öppet sympatiserar med ISIS, drar nu iväg en efter en. Deras mål är att ansluta sig till den mordiska armé som vi sällan heller aldrig sett maken till i modern tid. ISIS har i dag 2014 blivit till ett stort globalt problem, där andra länders makthavare slår näven i bordet och vägrar dem återinresa i sina länder. I Sverige anno 2014 låter vi saken bero.
Tror då någon att dessa unga män, och även kvinnor, per automatik stänger av sina fanatiska tankegångar när de återinträder över landets gränser? Absolut icke! ISIS budskap till sina soldater är att fortsätta den blodiga kampen i sina nya hemländer. Det innefattar mord och terror.
Jag blir personligen både illa berörd och ibland skrämd av vad dessa galningar är i stånd att åstadkomma. Jag lever i ett av världens mest fredliga länder. Vi är kända som ett land med ett stort hjärta och humanitärt engagemang, som genom seklers gång gått i bräschen för de mänskliga rättigheterna. Självklart skall vi fortsätta de kampen för en värld under fredlig flagg. Också en kamp mot orättvisor och rasism. Men jag har ett krav: Vi måste alla medborgare hjälpas åt att dra vårt respektive strå till stacken. Vi måste även respektera varandra. Om inte - ja, då vet jag inte hur detta skall sluta. Kriminella handlingar och missgärningar kan vi aldrig att acceptera!
Men säg mig då, vart går gränsen för vad som vi i dag kallar för rasism? Pippis pappa som var negerkung i Söderhavet? Heller de brutala åsikter som ISIS-sympatisöerna har och predikar?
Roger Lindqvist.
Pippis pappa, negerkungen i Söderhavet hur illa gör han oss?
ISIS en mordarmé vars mål är att mörda alla otrogna.
Hur pass rasistiska är deras budskap kontra pappa
negerkungen?
LIVERPOOL POP /1963
EXPRESSEN ¤ Söndagen den 24 november 1963.
Rojalister ser rött
EXPRESSEN ¤ Söndagen den 24 november 1963.
Vi minns...
Vi tittar, begrundar och med värme vi minns,
på alla dem, som inte längre ibland oss finns.
Vi skrattar, vi ler och fäller en tår,
för i våra hjärtan har Ni lämnat outplånliga spår.
Roger Lindqvist.
ANNAABEE - NOX
Teknikens Värld /1958
Piteå stadskyrka
Michael Landon i Bildjournalen 1962
Christina Schollin och Lars Ekborg
Järnvägsstationen, Piteå
LILL-BABS /1960
Stig Grybe & Anna Sundqvist /1963
Namelosers /1965
Spotnicks /1963
The SHANES /1965
MATS OLIN /1967
Olle Björklund /1965
Claes-Göran Hederström /1969
Glöm inte...
Glöm inte det som är viktigt och sant.
Sätt aldrig någonsin ditt liv i pant.
Var den du är, låt livet dig forma,
även om vissa besserwisser lär svära
och gorma.
Roger Lindqvist.
UBÅTSNYTT!
¤ Den 2 oktober 1966: En främmande ubåt jagas av västkustens marinstyrkor i farvattnen vid Vinga.
¤ Den 5 oktober 1966: En svensk helikopter fäller en sjunkbomb för att jaga bort en okänd ubåt.
¤ Den 6 oktober 1966: Den okända ubåten påträffas ännu en gång på svenskt territorialvatten och jagas iväg.
Roger Lindqvist, ubåtsredaktör.
Göran slipar...
Göran slipar vårt köksbord sommaren 1992.
På besök i Ursviken
I dag har vi avlagt ett besök i Ursviken hos Sture och Elisabeth. Inte vilket besök som helst, det blev en rundvandring bland Stures fantastiska samlingar. Här fanns allt, och då menar jag allt. Det är kul att se alla dessa redskap, mopeder, cyklar med påhängsmotor, burkar, gräsklippare, motorsågar, det vittnar om vilket jobb Sture lagt ned på allt detta. Och vilken känsla han har. Till detta bjöds på köttsoppa med mycket trevligt sällskap kring bordet. Margareta och hennes Mats var också inbjudna, Margareta som är en duktig sångerska som dansat med de stora elefanterna, håller sig fortfarande still going strong. Jo, det blev många angenäma och trevliga timmar tillsammans.
Fr. v. Sture, Elisabeth L. (med ryggen mot kameran), Mats, Margareta och
Elisabeth G.
Radioapparater...
Telefoner...
Bensinstationstillbehör...
Gamla hederliga ESSO...
Cyklar, mopeder, båtmotorer...
Skor av barnmodell från 1962...
Burkar, flaskor...
Mycket att beskåda...
Rolf Åhmans - en dag i juni 1976
Fr. v. Sune Carlsson, Roger Lindqvist, Sune Andersson, Gunnar Sandbladh, Hasse Eriksson.
Kim Anderzon är död
En underbar bild med tre generationer Anderzon. Fr. v. Kim, Olivia (barnbarnet)
och Tin Tin (dottern).
KIM ANDERZON den spralliga härliga tjejen har avlidit 71 år gammal. I mina ögon så kändes Kim så otroligt ung och fräsch. En positiv tjej och tillika aktör som satt sina avtryck med besked.
Må gott i din himmel, Kim!
Roger.
-------------------------------------------------------------------------------
Foto: Aftonbladet.
I dag blev det fel...
Kalhygget Lindqvist.
I dag var dagen för klippning! Hårmanen började alltmer likna August Strindbergs berömda frisyr, så jag tyckte det var dags. Förr i tiden klippte jag mig hos en frisör. Det var på den tiden då man liksom kände trycket att vara en i mängden. I dag bryr jag mig inte nämnvärt om dessa mängder, jag har börjat ploga upp mina egna vägar här i livet, och tycker det känns skönt. Det är rätt länge sen jag började raka mitt hår själv. Det brukar gå bra. men inte i dag.
Millimetrarna var inte på min sida. I brådskan - jag vet inte varför - så blev det på tok för litet. Men jag hann plöja en ordentlig väg i min lugg, så det enda sättet att reparera, var att ta bort allt. Hustrun tyckte mest det såg komiskt ut, där jag satt med hakan tappad på hallgolvet. Det tog en bra stund innan jag lyckades ta upp min tappade haka, men efter en stund så hade jag satt fast den igen.
Som barn hade jag en enda hårmodell: SNAGG! Med denna snagg genomlevde jag hela min barndom och lite till. Nu är jag tillbaka på ruta 1 igen. Nåja, håret växer väl ut så småningom - om inte; handla VÄX UPP på Granngården. Ett problem uppenbarade sig rätt så fort: kepsen blev sju nummer för stor. Men det är nåt man får leva med.
Ha en bra helg!
Roger Lindqvist, snaggens vänner i Hortlax.
Jaha...är det så här det ska se ut?
Med en blick in i dataskärmen, kan jag endast konstatera
att det är så här världen ser ut i detta nu. Inte undra på att
håret så smått börjat resa sig på mitt huvud.
HEP STARS /1970
Film- och teaterkändisar 1929
VÅRT HEM ¤ 1929.
Bildvisning...
I dag har vi berättat om det gamla Piteå inför en mycket tacksam publik.
En sommar för 22 år sedan.
Robert, Andreas, Erik, Daniel och Ida. Sommaren -92.
Älvsby kyrka - 1910
1967
Alice & Svend
Piteå från förr...
Fr. v. Lasse Lundkvist, Elaine Lundberg, Leif Lidman, Birgitta Åström
och Roger Lindqvist. Tre av de övriga medlemmarna saknas på bilden.
Den 6:e omgången av ABF:s studiecirkel: Piteå från förr har avslutats.
Finalen ägde rum i Peter och Evas Nostalgigarage i Bölebyn häromdagen.
Mental medlem har även varit Uffe Lindlöf som pga hälsoproblem tyärr
inte kunnat deltaga.
Foto: Peter Larsson.
Sommaren -92
Hemma hos Helena och Göran Öhlund i Nystrand, Älvsbyn. Tjocka släkten!
Barnen var små, och lekte väldigt bra med varandra, kusiner som de var.
Vi spelade fotboll, fiskade och åkte ut med våra husvagnar. På bilderna ses
Helena Öhlund, Kjell och Solbritt Holmbom, Elisabeth och Roger Lindqvist,
Göran och Erik Öhlund. Barnen syntes knappt på bild dom hade tusen järn
i elden. En fin tid. Många fina minnen.
Orkesterbilder från förr...
En bild som jag knappt sett sedan 1976. Togs i PR-syfte när vi skulle
trycka upp affischer och kort.
Platsen var Fällforsen i Älvsbyn. Om jag inte minns fel, så var detta en
lördag i juni -76. På kvällen skulle vi spela i Norsjö.
I bland kan det bli fel. En envis mygga förstörde den här bilden.
Hasse, våran sångare, gjorde ett försök att blåsa bort myggeländet -
det var precis just då, som fotografen Per Pettersson knäppte av.
Dålig tajming, alltså.
Den här bilden har jag visat förut - fast i en annan version. ROLF ÅHMANS
på den gamla Selholmsbron i Älvsbyn.
Livet på en pinne /1942
I rollerna:
¤ Åke Söderblom (1910-1965) "Jimmy Smith"
¤ Annalisa Ericsson (1913-2011) "Betty Carlberg"
¤ Thor Modéen (1898-1950) "Aldor Johnsson"
¤ Carl Reinholdz (1909-1973) "Detektivkonstapeln"
¤ Douglas Håge (1898-1959) "Överkonstapeln"
¤ Carl Hagman (1890-1949) "Poliskommissarien"
¤ Kotti Chave (1911-1986) "Bettys bror"
¤ Hilda Borgström (1871-1953) "Moster Malin"
¤ Torsten Winge (1886-1969) "Röde Magnus"
Regi: Weyler Hildebrand (1890-1944)
Lill Lindfors /1964
Martin Ljung /1961
Flamingokvintetten /1976
I nostalgins finrum
I dag ett besök i Peter Larssons nostalgigarage i Bölebyn. - Det började rätt enkelt, berättar brandmannen Peter, för att sedan växa undan för undan. Jag åker ibland till en samlarmässa i Falun där det finns mycket saker. Det blir inte mycket att sova, men det är det värt, avslutar han.
För ca två år sedan gjorde jag mitt första besök hos Peter och hans sambo Eva i deras gemensamma nostalgigarage. Jag blev imponerad redan då, men i dag vid mitt besök så märkte jag att samlingen utvidgats liksom min fascination. Att samla - vad än det må vara - är ett sätt att ta till vara sin historia. Det är även så finurligt funtat, att man också lär sig under resans gång, om prylarnas historia och användningsområden. Man skaffar sig kunskap med andra ord.
Foto: Roger Lindqvist.
Anna-Lena Löfgren
Anna-Lena Löfgren f. 1944-05-01 d. 2010-05-21.
Mötte henne två gånger. En gång bodde hon granne på Ladrike camping med mina föräldrar. Då fick jag och min mor en liten pratstund med henne. Andra gången var när hon uppträdde på Öjeby sjukhem där jag jobbade. Jag fick den känslan att hon var en mycket ödmjuk och trevlig person.
Towa Carson /1964
Göingeflickorna - 1962
Mundebo/Bohman - 1977
Ingemar Mundebo och Gösta Bohman.
VIETNAM
Ett smutsigt krig som pågick alltför länge.
Asplunds smedja i Hortlax
PITEORTENS SISTE (?) BYASMED
Smedens yrke i sin ursprungliga form kommer säkerligen att
försvinna, säger Vilhelm Asplund, Hortlax. Det är tråkigt på sitt sätt
därför att det är ett intressant och stimulerande jobb, där varje moment
är skapande. Yrket blir aldrig monotomt och enformigt.
Han har stått vid sin ässja i många år - det har blivit närmare 45 nu. Och det kommer förmodligen att bli många fler. Så länge orken och intresset finns och så länge det finns jobb kommer han att stå inne i sin timrade, låga och ganska oansenliga smidesverkstad mitt mot byns skola.
- För det här är ett trevligt yrke, säger han litet stolt dröjande liksom för att smaka på orden. Det ligger skapande i varje moment - jobbet blir aldrig ensidigt och monotont. Och arbete - ja, det finns det övernog. Nu i varje fall!
Smeden Vilhelm Asplund tar emot Piteå-Tidningens utsända,
reporten Gustaf Johansson och fotografen Hans G. Pettersson
utanför sin timrade stuga vid hortlaxvägen. Mitt mot byns skola.
Vilhelm Asplund, 53 år, Hortlax, är en av länets få inom det gamla hantverkaryrket, där lågan från kolet fortfarande hålls vid liv, där järnet på ässjan lyser rött som en nedgående sommarsol.
BÖRJADE VID TIO
- När jag var tio ungefär blev det till att börja fuska i yrket, säger han och sticker in ett järn i glöden. Min far ställde upp en fisklåda framför städet, så att jag skulle nå uoo. När sedan pappa dog 1933 övertog jag och min bror smedjan, som far startat 1917, efter att tidigare ha jobbat i verkstaden vid Storfors såg. Efter ytterligare några år övertog brorsan hemmanet och jag blev alltså ensam.
- Ja, det vill säga: jag har ju haft två anställda under tiden, men båda stack sin väg, när de började kunna yrket. Ungdomen vill ju röra på sig, så det var ju inte så mycket att säga om. Men i fortsättningen tyckte jag liksom inte att det var någon idé att anställa folk som snart ger sig iväg. Det tar ju tre-fyra år att lära sig yrket någotsånär. En del säger att det är först efter tre år som man börjar kunna någonting. Fast det är klart: att slå bult är ju inte så svårt.
FRUN HJÄLPER TILL
- Nej, jag jobbar ensam numera. Min fru har ju förstås hjälpt till en hel del - det är ju så modernt numera med deltidsarbetande kvinnor, säger Asplund med en glimt i ögonvrån.
Vilhelm Asplunds huvudsakliga sysselsättning ligger i tillverkning av flottningssmide. Han har sex modeller som prånglas ut över hela landet. Umeå flottningsförening är den största kunden - 2.000 varje år - och sedan är ASSI och SCA också en ganska stor kund. Mellan 4.000-5.000 artiklar i flottningssmide tillverkar Asplund årligen.
- Flottningssmide har en god marknad, säger han. Det finns andra modeller än mina - i Obbola tillverkas t ex en bra modell. Om än draghakar är den största artikeln är det inte den enda. Fast tiden räckewr ju inte till att pyssla med alltför mycket.
Asplund har bl a en utmärkt konstruktion på ett bräckjärn, som särskilt vid rivning av hus är ypperligt. Det skulle kunna bli en stor försäljningsartikel om han bara satsade på den. Men tiden räcker som sagt inte till och nu blir det bara några exemplar. Han har tillverkat en isbill som fått lovord och ett källarlucksgångjärn hör också till produkterna.
PT-journalisten Gustaf Johansson i samspråk med Vilhelm Asplund.
MÅNGA STRÄNGAR
Vilhelm Asplund har haft många strängar på sin lyra. En tid var han hovslagare, men blev tvungen att sluta då ryggen började krångla. Han har haft rörmokeri och bilverkstad. Men det blev bara smeden och smedjan som överlevde. Slagen från smedjan i Hortlax kommer att ljuda ännu många år kanske.
- Jag behåller min smedja så länge jag orkar och vill hålla på - sedan blir det ingen som tar över, säger han. Men det är ett intressant och stimulerande yrke och det är ännu roligare när man fått folks förtroende...
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1964.
FAKTA---------------------------------------------------------------------
Vilhelm Asplund föddes 1911 och gick ur tiden 1970. Han var gift med Ebba f. Johansson (1914-1987).
Smedjan kommer jag väl ihåg. Man kunde inte missa den. Den hade sin plats nära Hortlaxvägen, granne med Hortlax Centralskola.
Bilderna är komna ur Hans G. Petterssons bildarkiv.
Roger----------------------
Natten & Dagen
Natten är mörkrets vän.
Dagen, ljusets.
Roger Lindqvist.
Opel Kadett /1966
Fabulous Four
Sigurd Wallén
Regissören och skådespelaren Sigurd Wallén (1884-1947) i
rollen som K. A. Koger i filmen Stora famnen från 1940.
Har i dagarna avslutat Annalisa Ericsons memoarer, där hon litegrann i förbifarten nämner Sigurd Wallén. Fick det intrycket att han var en aningen svårbemästrad i sin roll som filmregissör. Även Nils Poppe nämner Wallén i lite negativa ordalag. Behäftad med ett dåligt humör i inspelningsstudion, som han på ett ungefär uttrycker det. Men ingen kan ta ifrån Sigurd Walléns begåvning både vad gäller hans insats som regissör som aktör. Wallén var en flitigt förekommande aktör i 30- och 40-talsfilmerna.
Roger.
Överläkare med speciella krav...
- Jo, säg mig; den här tjänsten som överläkare i kirurgi, innebär den att jag själv kan bestämma vilka patienter jag kan hjälpa...heller...? Min normala patientgrupp är personer med mycket blått blod i sina ådror. Jag upprepar: Blått blod! De flesta av mina fd patienter, har sitt boende i Djursholm och även Danderyd. Man vill ju inte ha in vilket slödder som helst i den fiiiiina operationssalen.
Teckning: Roger Lindqvist.
Tingsholmen
Tingsholmsviken i dag cirka klockan 14:45.
Från udden ute på Tingsholmen ses Kappa-fabriken i all sin höstliga glans.
Iskonst.
Ön i Pite älven. Hade tänkt få tillstånd att bygga ett hotell med Casino -
men av nån konstig anledning har byggnadsnämnden i Piteå sagt ett mycket
bestämt NEJ!
----------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
BORIS ESTULF ur tiden
Fr. v.: Åke Andersson, Hasse Carlsson, Dennis Janebrink, Boris Estulf och Gunnar Karlsson.
BORIS ESTULF - Flamingokvintettens trumslagare mellan 1963-1993, har gått ur tiden, 75 år gammal. Estulf ersatte Bjarne Lunqvist på trumstolen när han fick anbud av konkurrenten Streaplers 1963. Boris Estulf trummade i orkestern under de mest lyckosamma åren i bandets historia. Flamingokvintetten blev vid några tillfällen vald av det svenska folket, som Sveriges mest populära dansband. Bandet låg på otaliga topplistor med låtar som i dag - bland danspubliken i alla fall - räknas som klassiker. Vem minns inte "Lilla Ann", "Hemma hos mig igen", "I den gamla kastanjeallén", och många, många fler.
1980 fick jag tillfälle att se bandet live. Då i danspalatset Sunderbylogen. Alla de gamla hitsen var med. Jag lovar. Boris Estulf satt fortfarande på sin trumstol och lirade, då på ett Ludwig vistalite-set, ett liknade hade jag också i min ägo ungefär vid samma tidpunkt.
Vila i frid, Boris!
---------------------------------------------Roger--------------
SVERIGE - det förbjudna landet!
Jag kan endast klart konstatera, att landet jag en gång växte upp i, Sverige det öppna samhället, finns inte längre. För varje dag så krymper vi ihop undan för undan. I dag bakade en bekant negerbollar. Pga den hjärntvätt som rått och råder, så stack det liksom till i mitt inre när jag hörde ordet. Så har det aldrig gjort tidigare. Negerbollen är jag uppväxt med. Fick lära mig att det var nåt gott som min mamma bakade. Hustrun gör detsamma. Varje gång barnbarnet Norah kommer vill hon baka med farmor. Pga den aggressiva kampanj som rått så säger vi numera chokladboll. Men jag har alltmer börjat bli irriterad och ifrågasättande mot detta.
En gång hade vi också väldigt högt till taket i vårt fina land. Men taket håller som bäst på att ramla ned på golvet. Jag kan inte förstå varför vi hela tiden måste ursäkta oss, och nedvärdera oss på grund av den orimliga hänsyn vi hela tiden måste ta. Jag har absolut inget emot de flyktingar som kommer. Jag vill absolut vi skall hjälpa till. Men låt oss då hjälpa till utan en massa onödigt tjafsande om negerbollar osv. Det svenska folket håller numera på att fösas in i ett litet hörn, där vi ska sitta och skämmas för det vi gjort. Man pratar i utlandet om ett totalitärt samhälle, att vi liknar Saudiarabien m. fl. regimer som har hårda restriktioner på sitt folk. Sverige håller på att bli ett av dessa ökända länder. Grannländerna, Norge, Danmark och Finland undrar vad det är vi håller på med. Man behöver icke alls vara normman, dansk eller finländare för att undra. Undrar gör jag varje dag. Men det är väl också snart förbjudet?
För att godkännas i sociala situationer måste vi alla vara så korrekta, att det gränsar till sjukdom. Många av dem jag möter har drabbats av akut tunghäfta. De törs inte vara öppna längre. De säger ett - men menar egentligen nåt helt annat. Jag tycker det känns avskyvärt. Fina Sverige, vars öppenhet nära på chockade stora delar av världen under 60-talet. Fina Sverige som på de senaste åren har blivit alltmer slutet och ångestfyllt. Favoritordet har blivit RASIST! Det hörs ofta ute på gator och torg. Ordet RASIST! har förorsakat den tunghäfta som vi lider av. För vem vill bli utstött ur gemenskapen? Ingen! Blir du misstänkt för rasism, duger du inte längre. Ett säkert tecken för att du inte går att lita på, är att du helt enkelt kallar den där goa saken för negerboll. Negerbollen kan störta dig rakt ner i helvetet, om det vill sig illa. Negerbollen är lika allvarligt som om du skulle skära halsen av nån du möter ute på ex. Sundsgatan i Piteå.
Jag ska vara så pass ärlig och erkänna: jag mår inte bra av allt detta som pågår. Jag känner mig instängd. Jag känner mig också missnöjd och liksom trampad på. Jag skulle så gärna vilja veta, vem det är som sitter och bestämmer detta? Det här förfarandet luktar ju diktatur lång väg. Jag har lärt mig att vi alla är födda fria. Fri har jag varit i nära 57 år. Men inte nu längre. Nu måste jag hela tiden tänka mig för om de ord jag använder är korrekta. Ena dagen korrekt - andra dagen inkorrekt. Jag hänger inte med. Nån sitter på sitt breda aschle och säger vad JAG ska tycka, tänka och säga. Nämen, hör ni inte, hur illa det låter?
Roger.
Olof Palme besöker Piteå - 1975
Olof Palme läser världsbladet - dvs Piteå-Tidningen vid sitt besök i staden 1975.
På tur med S:t Erik
Sommaren 1966, Södra hamn i Piteå.
En färd med S:t Erik väntar.
S:t Erik byggdes 1881. Sommaren 1966 hette fartygets ägare Nisse Nilsson.
Kanske mer känd som "Dubbel-Nisse" med krogar och restauranger i
Stockholm. Lorry hette ett av hans danspalats i Sundbyberg.
Turister på dagen, dans och matservering kvällstid.
Ett renodlat passagerarfartyg.
En solig sommardag 1966 förtöjd vid hamnen i Piteå. På kajen står en
grupp förväntansfulla pensionärer beredda att åka ut i skärgården.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ur Hans G. Pettersons bildarkiv.
Nattivalen i Piteå /1966
Dans på gator och torg i centrala Piteå.
I den norrbottniska ljusa sommarnatten.
Hungriga killar med en tetraförpackning i närheten.
Misstänker att det inte var enbart mjölk som dracks den här kvällen.
Dansen går på Sundsgatan i Piteå.
------------------------------------------------------------------
Ur Hans G. Petterssons bildarkiv.
Ingen rök utan eld!
Det är lite jobbigt att bli utsatt för anklagelser, speciellt om dessa är till 100 procent falska. "Ingen rök utan eld" brukar det heta, men tänk om det aldrig ens funnits nån eld eller rök? Vi människor är specialister att lägga ihop 2+2=4. Men i bland när det blir extra tokigt och vi griper efter osanningar som råkas passera i luften, då blir resultatet 2+2=7. Slutsumman går inte riktigt ihop. Och osanningen kan i värsta fall bli till en accepterad sanning. Påföljden låter inte vänta på sig.
För ca tre år sedan satt jag och pratade med en bekant. Vi väntade på en person som anmält sin snara ankomst. När personen anlände och presenetarde sig, så spratt det till i personen mitt emot, min bekant. Senare fick jag höra en "sanning" som jag inte kan glömma.
- Jo, jag ska säga dig en sak. Den här personen är alkoholist.
- En i grannskapet har berättat det för mig.
Så löd själva avslöjandet!
Efteråt fick jag en rätt lång historia kastad rakt i mitt förvånade ansikte. Det blev flera "sanningar". När det blivit alltför många kunde jag inte hålla tyst.
- Det du säger stämmer inte, sa jag, medan ögonen på min bekant lyste av förvåning.
- Jo, men jag vet att personen har problem med alkohol. Grannen har ju sagt det till mig.
- Då kan du hälsa din granne från mig, och säga att detta är fel, så fel som det kan bli.
Vi fortsatte en bra stund. Tills jag sa att jag vet vem du egentligen menar. Och det är inte den du utpekar. Då blev det tyst. En liten stund. Jag förklarade att jag genom mitt jobb visste vem denna människa var. Och när jag vidhållit min sanning, erkände min bekant sig som besegrad.
Det här bevisar så skört och osäkert en till synes 100 procentig "sanning" är. Så för Guds skull, låt oss inte tro vad en person (som ibland är i obalans) kastar ut sig. Det kan bli väldigt ödesdigert om det vill sig illa. Är man en någorlunda seriös person, kan man ju tänkas få en ursäkt. Men ursäkten kommer aldrig som ett brev på posten. Man är snar att förgöra och förstöra - men absolut inte så pigg på att sopa ihop resterna efter sitt dumma tilltag. Och genom detta så har man i samma stund tappat sin tilltro till den som hållit i "bödel-yxan".
Roger.
Vi måste börja...
Det är nu vi måste börja, innan början blir för sent.
Roger Lindqvist.
Strands Glass - 1966
Till vänster vid bordet, Martin Strand direktör på Strands Glass i Piteå.
Mannen på andra sidan Martins bror Gustav Strand, produktionschef
på företaget. Damen på bilden är Eva Johansson, segrare i Miss Bahama-
tävlingen 1966. Enligt uppgift heter hon Eman i efternamn i dag.
Miss Bahamas, Eva Johansson.
"Jättetävling med Strands Gräddglass. Semesterveckor på Mallorca
att vinna. Europas största frysbil".
Eva Johansson, 1966.
---------------------------------------------------------------
Bilder ur Hans G. Petterssons fotoarkiv.
Errol Flynn /1940
Ola & Janglers /1966
Arne och Göte!
Arne och Göte, två fd medlemmar i Cool Candys.
De två herrarna turnerade land och rike runt på 50-60- och 70-talet.
I dag berättar de sin historia om hur det en gång var.
Modevisning på Tempo i Piteå - 1966
Den 24 september 1966. Modevisning på Tempo i Piteå.
Arno Gullbergs trio stod för den musikaliska underhållningen.
Tempo-varuhuset öppnades den 11 juni 1964.
Mitt i varuhuset uppträdde bl a Ola Hermanssons orkester från
Sollefteå, 1966. Som framgår av bilderna så fick kunderna
även möjlighet att titta på olika slags modevisningar.
En presentation av höstmodet 1966. Undrar vad den här killen hette?
---------------------------------------------------------------------------------------
Bilderna är komna ur Hans G. Petterssons privata fotoarkiv.
Hasse var under många år fotograf på Piteå-Tidningen.
Roger.
Volvo PV 544
När jag var sisådär omkring 9-10 år beslutade jag mig för, att när jag blev stor så skulle jag ha en Volvo PV. Den dagen när jag blev STOR - den 26. 9 1975 - så svek jag mitt löfte. Det blev ingen PV. Det blev i stället en attans liten tråkig senapsfärgad Datsun med reg. nr. EKO 012 inköpt på Forslunds i Piteå för 8.000 kronor. Jag tror att försäljaren lystrade till namnet Arne Holm. Bilen liknade mest en ansjovisburk och inget annat. Dock utan ansjovis. Det var definitivt ingen kärra som imponerade på tjejerna. Tänk er själva: senapsfärgad! Detta var i början av 1976. I december året före, fick jag mitt körkort. Jag fick min körkortsutbildning på Åkes Trafikskola på Hamngatan. Men det var uppe på Nygatan som min körlärare Hasse, gav mig "lappen". I vild glädje sprang jag över Sundsgatan, in på Uddsmansgatan och vidare mot Domus på Storgatan. Vid Domus stod mina föräldrar, dom hade varit inne och julhandlat. Den bästa julklappen fick ju jag: Körkortet!
Visserligen så gick drömmarna i stöpet att jag skulle glida omkring i en
Volvo PV när jag fått mitt körkort. Men några år därpå så köpte jag en
Volvo 142. Sen kom i tur och ordning, 242, 245, 740, 850.
Bröderna Roos /1970
Skall brödratrion på bilden, Anders, Kjell och Sven-Åke med efternamnet Roos,
från djupa Hälsningeskogarna förorsaka en ny "Roos-feber" - med sin debutplatta.
Efter tusentals bilmil, som en jojo i Sveriges parker från Lappland i norr till Skåne i söder, lägger Arne "Rosen" Qvick av som proffs. - Jag passar inte för det här livet, säger Arne. Nu blir jag elektriker igen och åker ut bara över helerna eller någon enstaka annan kväll, om engagemangsplatsen ligger nära.
Arne "dem hemkäre" har talat. Han har sjungit ihop en vill åt sig och frugan Ethel och sonen Thomas. Och åtskilliga slantar åt Gunnar Sträng. Nu tycker han som sagt att det räcker med kringflackandet. De stora tysta skogarna kallar och de hälsingska vattnen väntar på Arnes krokar. Se´n hjälper det inte att fansen runt i landet skriver bevekande brev i massor för att få ut "rosenkavaljeren" på turnéer igen.
Men samtidigt som Arne drar sig tillbaka från proffslivet överlämnar han en "gåva" till hela svenska folket. I sina (vilda) hemtrakter har han gjort ett artistfynd. En brödratrio som spelar och sjunger på ett för alla åldrar tilltalande sätt. 18, 13 och 11 år unga är grabbarna, som gjort stor succé i Arnes program hemma i Hälsingland. Så stor att de i dagarna fått göra en grammofoninspelning. Vad pojkarna heter?
- Ja, men det är väl självklart när upptäckaren heter Arne Qvick: de heter ROOS...
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 oktober 1970.
Skara-Bert satsar på video
Bert Karlsson, 35, känd som dansbandskung. I dag har hans bolag
Mariann kommit att bli ett av de dominerande på den explosiva
videomarknaden.
Från dansband till video.
Nu satsar den så kallade dansbandskungen, Bert Karlsson i Skara, på video.
På mindre än ett halvår har Mariann Video blivt en av jättarna i branschen i Sverige.
Det som händer skvibolaget Mariann är typiskt för den förändring branschen genomgår:
¤ Försäljningen av skivor minskar.
¤ Försäljningen av videoapparater och uthyrning av filmer ökar.
- Vi försökte lite lätt för ett år sen, fick kontakt med ett bolag som sålde några filmer till oss. Men det var sånt där som "Motorsågsmassakern" och vi lade rätt snabbt av, säger Bert Karlsson.
- Men sen har alla våra kunder överöst oss med frågor om videofilmer så jag har förstått att marknad och efterfrågan är stor, fortsätter han.
Mariann började med att distribuera filmer åt andra bolag bara för att kunna erbjuda sina kunder något. Karlsson säger:
- Problemet var att jag inte visste ett dugg om film, men på två veckor satte jag mig och hårdpluggade och lärde mig branschen.
Så sent som vid årsskiftet fanns inte Mariann Video. I dag är bolaget uppe bland de stora Esselte, Europa Film och Hemvideo.
- Det berodde mycket på att jag hittade Succéfilm och Peter Fornstam. Dessförinnan hade jag stött på en himla massa skojare.
Mariann och Peter Fornstam går direkt till svenska och utländska producenter och sluter separata avtal med dem. De riktigt stora filmbolagens filmer har redan sina naturliga distributionskanaler i Sverige, men Bert Karlsson är inte så säker på att han vill ha vad man kallar A-filmerna.
- Åh, herregud, det är långt ifrån A-filmerna som är stora på uthyrningsmarknaden. Dels kostar A-filmerna väldigt mycket och dels verkar det som om folk redan sett dem på bio, det är i alla fall inte de filmerna man hyr i första hand. Jag vill själv inte ha skiten men jag är fullt nöjd med de många bra B-filmerna som finns, säger Karlsson.
- Går man dessutom in och sluter avtal med ett stort bolag som CIC är det så många åtaganden man måste uppfylla och det är jag inte beredd att göra. Dessutom måste man hyra ut en otroliga massa filmer för att de ska gå ihop, fortsätter han.
Mariann Video har på ett par månader omsatt 10 miljoner kronor. Karlsson räknar med att omsättningen vid årets slut ska ligga på 25 miljoner.
Gladporr
Den största succén hittills är en dansk gladporr-film med Ole Söltoft. Men Mariann har också gjort flera klipp med Charles Bronson och Dino de Laurentiis-filmer, "91:an", "Åsa-Nisse" och "Kronblom" är de stora hitsen bland barnen. Europa Film har hittills varit ensamma om att kunna presentera engelska TV-serier typ "Sweeney" och "Van der Walk". Mariann går ett syeg längre och kan inom kort presentera 1-timmes västernserier och äventyrsfilmer från amerikansk TV.
Många i branschen menar att skivbolagens gyllene år är slut och att videon ersätter musiken i svenska hem. Bert Karlsson som startade dansbandsvågen och fortfarande har storsäljare med Vikingarna och Kikki Danielsson, säger:
- Det är svårt att sia om framtiden. För några år sen skulle jag inte alls trott på video, men nu tror jag på en kombination. Vår satsning på video betyder till exempel inte att vi bantar på musiksidan.
- Vi klarar oss fortfarande bra, har den svenska schlager vi alltid sålt och satsar dessutom på nya band som Strasse, Slips och Riverdale.
Mariann har också tagit på sig att distribuera en kassett med nya och okända svenska grupper som kallas Radio Underground..
- Meningen är att vi ett par gånger om året ska släppa ut såna här kassetter för att ge nya band chansen, säger Bert Karlsson.
--------------------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 26 juli 1981.
Max 5 år!
I dag fyllde Max 5 år.
Och som bilden visar; blev han djupt försjunken i sina presenter.
Innan Max somnade ikväll, ville han att farfar skulle berätta om
hur det var då Max´ pappa Robert var liten. Jo, Robert var också
en kille som kunde sitta långa stunder och pilla på med sina lek-
saker. Å när han blev stor blev han duktig i att pilla både med bilar
som med andra tekniska saker. Ett arv som även Max bär inom sig.
En bild som togs den 24 mars 2011. T.v. födelsedagsbarnet Max med
pappa Robert och kusinen Norah t.h.
Max i förrgår på ett besök hos farmor och farfar med sin medhavda
röda mask. I kväll ligger han över på det 5-stjärniga Hotell Lindqvist.
Berömd för sitt franska kök. Hotelldirektören, Rocher Lindeqvist med
makan Bétan Lindeqvist är världsberömda i hela Hortlax. Även i delar
av Pitholm, Skuthamn, Svensbyn, Blåsmark, Kallfors och spridda
delar av Gagsmark.
Sovjets VM-lag 1970
Tre Kronor 1963
Kronorna av årgång 1963.
Snälla pappa, varför...?
Min far var en snäll man. Så pass snäll att han i ett obevakat ögonblick gav bort min Mercedes ambulans. Han tyckte väl att sonen blivit så stor att han liksom "vuxit bort" ifrån lekandet med bilar. Men i dag vid fyllda 27... (OK, detta gick ni inte på) 57 år, så skulle jag så gärna velat ha den där bilen kvar i min ägo. Jag minns alla de andra favoritbilarna också, som också lyser med sin frånvaro, och där min pappa INTE är skyldig, som jag också hade önskat ha i en slags samling över flydda dar. Svaret på VARFÖR hoppas jag få när jag en dag möter min far uppe i himlen.
Din son, Roger.
Ungefär så här såg min älskade ambulans ut.
Ränderna går aldrig ur - tur!
Ordspråket att ränderna aldrig går ur, tycker jag verkligen är tur i allra högsta grad.
Göte Johansson och Arne Nathansohn fortsätter att berätta minnen från tiden i
populära Cool Candys. Att berätta är viktigt! Tur att eldsjälarna Johansson/Nathansohn finns.
OBS! Till berättandet tillkommer även musiken som Cool Candys spelade ute på
dansbanorna som på plattorna. En form av kulturgärning med andra ord.
Bokstaven B
Jag har en bror som heter Bror.
Bror bor i Bro.
Bror är brobyggare.
Bredvid Bror där han bor,
bor en brylling som kallas för Brolle.
Behöver Bror handla går han över bron,
som leder direkt till behändiga Beata,
som har en kille som lystrar till namnet Bosse.
Behagar Ni träffa min bror Bror,
berätta då var Ni bor,
så kommer han på besök - min bror
som heter Bror.
Själv så kallar jag min bror Bror endast för
"Brorsan".
Roger Lindqvist.
En förmögenhet har hälsat på...
Klockan 16.30. Hämtar Max på hans dagis. Ute råder regn och allmänt rusk. När jag stiger ut ur bilen drar jag ner min svarta keps lite mer än vanligt. Jag står bävande inför det som komma skall: snö och vinter.
Väl inne på dagiset står stolarna tomma, men från ett angränsade rum hörs röster. Det är Max som spelar spel med sin dagisfröken. När han ser sin farfar med den neddragna svarta kepsen, säger han: Farfar, jag måste spela klart! Max tar skickligt hem sina par, och står så småningom som slutlig segrare. Han tittar sig nöjt omkring. Vi säger Hej då till fröken, och går med snabba steg för att hämta kläder och skor.
Hemma i lägenheten väntar farmor med mat. Max är inte så väldigt sugen den här fredagsaftonen, han berättar att han ätit på dagiset. Men, som han säger: Vi åt fisk, men den var så stark. Med stark menar han att smaken var stark.
Solbritt och Kjelll anländer så småningom. Det blir en stund av gemenskap runt vardagsrumsbordet. Kjell berättar att man hemma i Muskus fått snö, och jag ryser vid blotta tanken.
När paret Holmbom åkt sin väg, kollar jag (som brukligt) på nyheterna på TV:n. Och ganska omgående förstår jag att världen har inte blivit ett dugg bättre sedan igår. Världen är svårt anfrätt av svåra allvarliga sjukdomar. Och man kan ju inte påstå att vi människobarn, gör några försök att lindra de uppstådda skadorna.
Mitt i allt elände, häller jag upp ett glas kall mjölk, tar en rejäl bit ur Bettans nybakade kladdkaka. Tack min Gud för kladdkaka. Tack också för kall mjölk. Max sätter sig vid farfars dator för att spela spel. Annat var det när Max´ farfar var 5 då fanns det minsann inga datorer med häftiga spel. Istället satt hans farfar med sina ark och fyllde dem med fantasiteckningar. Hela barndomen var jag en inbiten tecknare. Hur många vita ark jag fyllde, ja, svårt att säga, men många var det. Vissa finns kvar, som jag ibland tittar på och djupt begrundar. Men det är länge sen. Åren har gått, och Max´ farfar och farmor har sedan länge lämnat sin barndomstid bakom sig. Men i mitt medvetande finns den kvar, i färskt minne.
Max, en stor oersättlig förmögenhet, har hälsat på sin farmor och farfar.
Under dagen har Leif Lidman och jag träffats för att titta igenom de
bilder vi ska visa i slutet av oktober. Affischen fick jag av Leffe, kul
att ha ett minne att visa för barnbarnen nångång i framtiden.
APOLLO /1958
The Beatles /1965
"Jag mötte din blick..."
"Fenomenet" tiggare har blötts och stötts på otaliga insändasidor i alla möjliga situatoner och sammanhang. Jag ska ärligt bekänna, att jag är väldigt osäker hur man ska bemöta dessa, till synes fattiga hjälplösa människor. Så sent som i dag, så fanns en insändare i Piteå-Tidningen där signaturen "Eriksson" ställde frågan: vad gör Piteå kommun i det tiggeri som råder? Kommunalrådet Peter Roslunds svar var kort och gott: vi gör ingenting. Vi behöver inte alls agera. Tiggeri är inte förbjudet.
Vid vårt besök på Coop i Piteå för några dagar sen, så satt en ung tjej i snålblåsten med sin mugg. När jag hämtade kundvagnen tittade hon på mig och sa HEJ! Jag hälsade tillbaka! Jag mötte i alla fall hennes blick. Medan jag skyndade mig in i värmen, så satt den här unga kvinnan kvar ute i det väder som rådde. Då kände jag mig både dum och litegrann ledsen. Hade jag gjort rätt, så hade jag köpt en bit mat med dryck och gett henne där hon satt. Men varför i herrens namn gjorde jag inte det?
Den där blicken fanns kvar rätt länge inom mig. Och jag tänkte vilken tur vi har som kan åka hem till våra ombonade bostäder, äta vår mat, värma våra frusna kroppar och leva våra skyddade liv. Det minsta jag kan göra, är i alla fall att möta blicken, det gör heller inte alls ont att säga ett Hej! Ibland känner man sig så otillräcklig. Så det nästan gör ont.
Roger.
Bjud upp till dans! /1988
"LOKET" OLSSON drar Bingo-Lotto i TV4
Tips, lotto, dagens dubbel, V65, Flax, Spader och nu även Bingo-Lotto
med Loket Olsson i TV4, lördagar.
KÄNDIS I GÖTEBORG - DET RÄCKER
Leif "Loket" Olsson är en av Göteborgs allra populäraste kändisar. Nu lanseras han varje lördag i TV4, men strävar inte efter att bli rikskändis. "Det räcker gott med Göteborg", säger han.
Göteborgs meste kändis, Leif "Loket" Olsson, hade premiär i TV4 härom lördagen. Den vältalige och i Göteborg med omnejd oerhört populäre Loket ska se till att folkrörelserna får in mer pengar genom programmet Bingo-Lotto.
- Jag tror att det kan bli ett väldigt bra program, men jag strävar inte efter att bli kändis. Det kan gott räcka som det är i Göteborg med alla jag hälsar på dagligen.
Loket har en gång tidigare varit med i program av rikskaraktär. Det var 1985 tillsammans med Ingvar Oldsberg. Då presenterade han en för svenska folket totalt okänd Kurt Olsson.
Leif Olsson är fortfarande halvtidsanställd på Radio Göteborg och skulle någon få för sig att ta reda på vem som är Göteborgs mest populäre person ligger Loket bra till.
------------------------------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 30 oktober 1991.
Gunnar Siljabloo Nilsson /1968
Många av oss minns säkert Gunnar "Sil-ja-bloo" Nilsson.
Länge har han varit borta från estraden, men har nu kommit
igen i samma medryckande stil som tidigare.
Nu träffas Sil-ja-bloo i Skånska Lasses program.
Tio onsdagskvällar bjuder TV på direktsänd underhållning i programmet Onsdagsträffen från Malmö. Det är Lasse Holmqvist som varje vecka samlar fyra olika medverkande i studion.
- Vilka det blir är en överraskning, säger man på Malmö-TV. Det blir mera spännande så. Men nyckelorden för serien är "avspänt" och "trivsamt". Man ska försöka få lugna och mysiga program.
- Det får inte bli jäktigt fast vi bara har 40 minuter på oss, säger producenten Bengt Roslund. De medverkande ska helt enkelt sitta och umgås med TV-tittarna.
Tre artister plus någon annan person utanför nöjesvärlden och teatern, är det meningen att vi ska träffa varje gång. Programmen sänds direkt. Det blir inga längre artistnummer och absolut ingen form av nummerrevy. Man ska också våga sig på en del improviserade saker. Många tillfrågade artister blev lite nervösa vid tanken på ett direktsänt program, erkänner man på MalmöTV, men många tyckte också att det skulle bli både roligt och spännande.
Det blir dock inget provinsiellt över "Onsdagsträffen". Ingen speciell skånsk känsla om inte avspändhet ska föreställa speciellt skånskt. De medverkande hämtas från alla delar av landet och även från Danmark och Norge. Scenbilden i "träffen" blir villa- och vinterträdgårdsmiljö. Fasta medverkande blir, förutom Lasse Holmqvist själv, Staffan Åkerbergs orkester. Där återfinner vi också en gammal bekant, underhållare, jazz - och showmannen Gunnar "Sil-ja-bloo" Nilsson med klarinett och stämband. Han kommer mestadels att höras i bakgrunden men släpps också lös i en del solonummer. Gunnar Nilsson har varit borta från estraden i några år men på senare tid kommit igen med besked.
Producenten för "Onsdagsträffen", Bengt Roslund, sysslar annars med kulturprogram och framförallt, religiösa program. Han tycker att det är roligt att utvidga sitt verksamhetsfält lite. Dessutom känner han och Lasse Holmqvist varandra sedan förut. De samarbetade bl a i TV-kursen som försökte lära oss danska.
TV kl. 20.15.
------------------------------------------------------------------------------------------
NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Den 11 september 1968.
De norrbottniska radiolyssnarnas låtfavoriter /1989
25 dansorkestrar från Norr- och Västerbotten /1977
¤ Tjugofem dansorkestrar från Norrbotten och Västerbotten presenterar vi idag. Det är dom som ska stå för takterna på våra festplatser i sommar. Många av dom är redan kända, andra är nya förmågor. Det var med anledning av Musikforumet förra helgen i Luleå som alla dessa band samlades och spelade upp smakprover ur sin repertoar. Som publik fanns bland annat länets nöjesarrangörer. De var där för att lyssna och bedöma lämpliga objekt att engagera.
Tor-Erik Rautio, en av killarna i ett av dansbanden ansåg att musikforumet var ett bra sätt att etablera sig. Han betonade också att den typiska svensktoppsstilen alltmer börjar försvinna. Istället bjuder de allra flesta orkestrarna på lite tuffare tag i diskostil.
LULEÅGÄNGET: Claes Westlund, Ros-Marie Isaksson, Peter Kobbe
och Per Thomelius.
RÅNEÅKVARTETTEN: Hardy Eriksson, Birger Sundström,
Tommy Nordlund och Eva Rutström.
LEIF-CHRISTERS: Leif Nilsson, Christer Andersson, Bengt Nilsson
samt Mikael Sandberg.
NORRA KUST: Dennis Sundgren, Einar Persson, Göran Persson,
Edgar Söderholm och Sören Andersson.
DAX IGEN: Thorbjörn Agghammar, Tommy Olsson, Rune Lindgren,
Bo Holmqvist, Mikael Renström samt Kennet Johansson.
HUVVA-LIGAN: Jan Johansson, Roger Hartman, Thor-Erik Rautio,
Lars Blomqvist och Amador Martinez.
BARONERNA: Krister Olofsson, Hans-Olof Eriksson, Roland Lundbäck,
Pedro Lindblom, Felix Östlund och Gerhard Westin.
NORDPOLARNA: Curt Olsson, Bernt-Ove Hermansson,
Ronny Johansson, Olle Lindqvist och Anders Dahlberg.
JANS´MEN: Jan Hansson, Birger Olofsson, Leif Thurfjell
och Kenneth Burman. (ett namn borta NK:s bildtext).
REBECCA: Anders Jonsson, Carl-Axel Otterhall, Thorbjörn
Frychland samt Åke Swahn.
THORD JANZENS: Tord Janzen, Torsten Andersson, Catrin Enqvist,
Jonny Enqvist, Sture Lingdén samt Tor Holmström.
ÅKE LINDERS: Åke Linder, Sune Lindberg, Håkan Holmstedt,
Anders Thylin och Thomas Fossland.
FOCUS FEM: Rune Nordmark, Erling Dahlberg, Anders Engberg,
Thomas Grahn och Kent Lundberg.
ACCENT: Bengt-Erik Andersson, Hasse Johansson, Ove Lundström,
Åke Eriksson och Bill Wikberg.
TORESON: Gunnar Andersson, Inga-Lill Marklund, Henry Karlsson,
Lars Åström samt Magnus Toresson.
HÄRTAPPAT: Alf Algestam, Björn Erixon, Stig Lakso och Kåre Olsson.
MUSIKFIXARNA: Ulf Zackrisson, Bengt Kauppio, Jan Avenas och
Tore Wilhelmsson.
VI Å VICKE: Erland Lundmark, Martin Wikland, Ulf Larsson,
Hilding Holmström samt Arne "Vicke" Viklund.
WILLIAMS TRIO: Henry William, Gunnar Bäckström samt
Kurt Pettersson.
BRONX: Per-Erik Holmberg, Bo Olsson, Klas-Göran Grönlund,
Kjell-Erik Jakobsson, Stig Arvidsson samt Monica Hilmersson.
BOLAGET: Björn Lundgren, Bo Jonsson, Håkan Andersson,
Folke Johansson, Sven-Erik Omberg och Rolf Lundholm.
RUTER FEM: Stefan Marklund, Anders Lundqvist, Dan Eriksson,
Håkan Norberg och Ulf Bergström.
LULEÅ ACCORDION CLUB.
BOSSES: Bo Bergström, Ulf Åström, Gullmar Wikström,
Nils-Olof Lundqvist, Kjell Nästén samt Ralf Sundberg.
RESONANS: Håkan Larsson, Anders Nilsson, Per Söderberg och
Göran Andersson.
-----------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredagen den 18 mars 1977.
Läkaren i ICA-BUTIKEN lär oss äta sunt
¤ GRÖNA PRICKEN HJÄLPER OSS LÄRA FOLK ÄTA SUNT ¤
I Hortlax skall Håkan Löfgren, ICA-handlare, tillsammans med
Christer Nordenhäll, distriktsläkare, informera kunderna om
fettsnålt och fiberrikt.
I Hortlax, strax söder om Piteå, finns en ICA-butik som ägs av Monica och Håkan Löfgren. Där finns också en vårdcentral som bryr sig om vad folk äter. Nu kommer Gröna pricken på hyllkanten. Då går distriktsläkaren och ICA-butiken hand i hand och informerar värdet av fettsnål och fiberrik kost.
- Kolesterolhalten är på tok för hög, särskilt i norra Sverige. Människor äter fel. Vad är då naturligare än att samarbeta med butikerna i vår strävan att nå ut med budskapet om en sundare kost. Det säger Christer Nordenhäll, distriktsläkare vid vårdecentralen i Hortlax.
- Jag är glatt överraskad av ICA:s satsning. Gröna pricken kommer att bespara oss en massa arbete. Att äta sunt skall vara naturligt. Vi vill inte vara pekfingeraktiga. I Piteå har det intressanta hänt att skolan helt gått över till lättmjölk och lättmargarin.
- I vårt område finns 6 000 människor. Omkring 800 av dem har kolesterolvärden högre än det acceptabla. De måste göra något åt sin mat. Och i första hand gäller det fettet.
Christer Nordenhäll och hans kolleger på vårdcentralen reser runt i distriktet och informerar både gamla och unga om problemen. Berit Grankvist, diabetssköterska, är van att tala om rätt kost. Hon säger att de produkter som gröna pricken står för stämmer bra överens med rekommendationerna för diabetiker.
TRÄFFPUNKT ICA
Hos Lundmans köpcentrum i Hortlax, det vill säga ICA-butiken där Monica och Håkan Löfgren huserar, har Gröna pricken nu kommit på plats. Den är lätt att se och kommer att bli en bra tankeställare. Vid respektive hylla finns också broschyren tillgänglig för kunderna. Nu planerar Christer Nordenhäll och Löfgrens en träff i butiken. Läkare och sköterska skall tala direkt till kunderna. På det sättet får de en extra information om de utmärkta varorna.
I RÄTT TID
- Den här märkningen får inte skapa dåligt samvete, säger Monica och Håkan. Därför är det lagom med den omfattningen som märkningen nu har. Då kan alla hinna vänja sig.
- Gröna pricken är bra och har kommit i rätt tid när diskussionerna förs om hälsa och kost. Bra för alla som har besvär och även för dem som inte har. Vi känner själva att det är nyttigt att titta efter innehållet i det vi äter.
- Det vore intressant att mäta hur Gröna pricken påverkar kundernas inköp. Men det klarar vi inte förrän vi får nya kassor. Nu gäller det att hålla ögonen öppna vid påfyllningen i hyllorna. Vi får se om varorna med Gröna pricken går åt snabbare än andra. Om det skulle bli en markant ökning, blir det intressant att se hur fabrikanterna reagerar.
FÖR VIKTVÄKTARE
Rut Lundström arbetar i butiken hos Monica och Håkan Löfgren. Hon är bl a viktväktare. Helt spontant berättar hon att Gröna pricken är helt i linje med viktväktarnas idéer. Hon bekräftar också att alla produkter som har Grön prick är "tillåtna".
-----------------------------------------------------------------------
ICA-nyheter ¤ Torsdagen den 3 november 1988.
Cool Candys /1999
COOL CANDYS - Lidköpingsbandet som firade stora triumfer under
60- och 70-talen, har återuppstått, tillfälligt. Bandet hörs i Radio
Skarborgs "Foajé" med de gamla välkända låtarna i morgon. Fr. v.
Jens Nathansohn, Göte Johansson, Håkan Ljungkvist, Michael Ellgren
och Arne Nathansohn. Saknas på bilden gör den sjätte medlemmen,
Rolf Bladh.
Gamla välkända Lidköpingsbandet Cool Candys försvann för flera år sedan, men musiken är fortfarande populär. Och nu återuppstår bandet i nygammal tappning. Tre tidigare medlemmar, kompletterade med två "arvingar" och en skövdebo från Vinninga, spelar i morgon torsdag i Radio Skaraborgs program Foajé, och fortsättning följer.
- Vi ser fram emot det här och hoppas publiken ska uppskatta vår musik, säger veteranen Arne Nathansohn, som får med sig grabben Jens i bandet.
Cool Candys bildades redan 1950, men det var på 60-talet bandet hade sin riktigt stora framgångar. Genombrottet kom med den första plattan 1962 då Jämtgubben blev en dunderhit. Året därpå släpptes låten som än i dag är lika aktuell i vissa sammanhang.
- Muckartwist spelas visst fortfarande när värnpliktiga rycker ut. Vi anser att den självklart måste vara med i vår nuvarande repertoar, säger Arne Nathansohn.
När Cool Candys bildades var orkestern efter dåtidens förhållande ovanligt fattig på saxofoner, det instrument som mer än något annat förknippats med Cool Candys. När saxofonerna tillkom, liksom elgitarren, fann Lidköpingsbandet just det sound som sedan blev så framgångsrikt.
- Det var en intensiv tid minns Arne. Vi spelade först här hemma i folkparken i stort sett vareje helg, men sedan började vi turnera i hela landet. Vi kunde vara borta i 14 dagar i sträck, vila ett par dagar och så ge oss ut igen.
Fr. v. Håkan Ljungkvist, Michael Ellgren, Göte Johansson,
Arne Nathansohn samt Jens Nathansohn. Saknas gör Rolf
Bladh.
Populariteten höll i sig under 60- och 70-talen innan intresset började svikta och publiken fann andra nöjen. Cool Candys växlade medlemmar och tappade i mitten av 80-talet all anknytning till Lidköping för att så småningom läggas ned. Men nu väcks alltså gruppen till liv igen, denna gång utan ambitioner till 14-dagars riksturneer. Tre av musikerna har spelat i Cool Candys tidigare, det är förutom Arne Nathansohn också Göte Johansson och Håkan Ljungkvist. Därtill kommer Arnes son Jens, som till vardags spelar i Roger Lindbloms orkester. Rolf Bladh, ursprungligen Vinningebo men numera bosatt i Skövde och nyligen pensionerad från Musik i väst, samt inte minst Michael Ellgren. Hans far Einar Svensson, som gick bort i början av 70-talet, lade grunden till Cool Candys.
- Michael ser verkligen fram emot det här och ser en ära i att få föra sin fars tradition vidare. Han kommer till och med att spela på pappas trummor från 60-talet, berättar Arne Nathansohn.
Under premiärspelningen i Foajé, som diretktsänds från Skövde, räknar Cool Candys med att spela sex låtar. Jämtgubben, Muckartwist och Silvermåne över bergen är väl givna. Att Cool Candys under sin mest populära tid var ett instrumentalband kommer att märkas. Några andra bokningar är ännu inte gjorda, men av intresset att döma ska Cool Candys få att göra. - Detta gör vi för nöjes skull samt också att få träffa sina kolleger igen, förklarar Arne Nathansohn.
---------------------------------------------------------------------
När Arne sände mig det här klippet, tillägger han också: "Men roligt hade vi de få gånger vi blev engagerade".
/Roger.
NY BOK! Bevarade ögonblick, del 2
Första delen av Bevarade ögonblick, utkom 2013. Ny utgåva i början
av november 2014.
Owe Thörnqvist och Tuttan Renholm
Owe Thörnqvist med barnstjärnan Tuttan Renholm från
Skellefteå. Tuttan heter idag Margareta Bäckström och
är min fb-vän. Barnstjärnan som senare tog klivet ut som
soloartist i mognare ålder. Margareta låg på samma skiv-
bolag som Owe. Margareta sjöng med Yngve Forssélls i
början av 60-talet. En dam som inte lämnat musiken. Hon
sjunger än i dag - tack och lov!
Katie, Tosse och Annalisa
Katie Rolfsen, Thor Modén och Annalisa Ericson.
Teckning: Viggo Thomsen.
Birgitta Andersson /1964
LILL-BABS - Bildjournalen 1961
Monica Zetterlund /1961
Julia Caesar
Julia Caesar (1885-1971).
Kärring, rivjärn, huskors - kalla det vad ni vill men Julia står i en klass för sig. En underbar tant med 500 kg skinn på näsan. Filmens Grand Old Lady!
ELVIS /1964
Med Solveigs bröllop kom våren till Piteå
ICA:s Provkök hade lagat upp alla rätterna till bröllopsmåltiden.
Man bjöds på Consommé Royal, Forell á la finess, Rensadel med
viltsås och Glasskrona med hjortron. Här avnjuter de unga tu den utsökta
efterrätten, serverad av biträdande kokerskan på Provköket, fröken
Maj-Britt Carlsson.
Sötare brud än Solveig har man svårt att tänka sig. Det var allas mening, som såg ICA:s pingstbrud 1958 Solveig Flodström från Piteå. Eskil Persson heter hennes man och de vigdes på pingstaftonen i Hortlax kyrka.
Med pingsten kom våren till Piteå! Isen låg förstås kvar ute till havs i stora sjok och kylde. Och i norrsluttningarna lyste snön fastän almanackan visade den 24 maj. Fjolårsgräset stod brunt i backarna och bara någon enstaka krokus stack fram i rabatterna. Men solen sken och den värmde riktigt gott - för första gången den här säsongen. Och i Piteå, i Hortlax och i Öjebyn svepte flickorna med kjolen och lät håret blåsa i den ljumma vinden.
På pingstaftonen var det förresten ovanligt många flickor i farten just i Hortlax. Små flickor och stora flickor, som alla hade det gemensamt att de såg lika glada, rara och förväntansfulla ut. Nej, förresten, en var gladare och sötare än alla de andra, och det var vår egen ICA-brud, Solveig. Eskil hade verkligen anledning att se både stolt och lycklig ut på denna deras bröllopsdag!
Det gick också ett sus genom Hortlax vackra kyrka, som var fylld till absolut sista plats, när ingångsmarschen intonerades och kyrkoherden C. O. Degerman gick kyrkgången ner för att möta brudparet i dörren. Den sena kvällssolen spred ett gyllene skimmer över brudparet i valvdörren. De allra näpnaste små brudnäbbar gick sedan högtidligt och lite försiktigt framför med sina små söta tårtpappersbuketter.
Som äkta makar tågar här brudparet ut ur den vackert dekorerade
Hortlax kyrka. Utanför väntade en stor skara människor, som ville
hylla och se ICA:s pingstbrudpar 1958.
"Varen alltid glada!"
För brudparet och för oss alla i kyrkan blev vigseln en stor högtid. Två unga människor som lovar att älska varandra i nöd och lust, nu och för alla kommande dagar. De lät båda så öppna och ärliga, när de sade efter de förestavade orden. Säkert visste de, att de kommer att möta påfrestningar i livet, men man har en stark känsla av att de är ovanligt väl skickade att möta även motgångar. Kyrkoherde Degerman talade till dem över bibelordet "Varen alltid glada". Det är inte bara en from önskan detta att man skall vara glad, sa kyrkoherden. Tvärtom är det något att sträva efter att få glädjen med sig i såväl vardag som fest. Och det är kanske just i vardagsmödan, som vi bäst behöver den. Till sist hoppades han att glädjen och lyckan ständigt skulle bli de båda ungas följeslagare genom livet. Hortlax kyrkokör, som förresten spontant bett att få medverka vid bröllopet, sjöng efter vigseln Beethovens Lovsång.
T.v. om brudparet satt fru Engsy Holmqvist, herr Anton Persson,
fru Calla Degerman, köpman Fritjof Lundman och fru Elsa Sundström.
T.h. om brudparet satt herr Emil Flodström, fru Anna Persson,
kyrkoherde C. O. Degerman, fru Ingrid Lundman. Telegrammen
lästes av herrarna Tord Lindberg t.h. och Bruno Johansson.
Hälsningar kom från alla de föregående ICA-brudparen.
Hela högtiden var som en underbart vacker och stämningsfull tavla: Solljuset som sparsamt silade in genom korfönstret över det allvarliga och lyckliga brudparet. Glasmålningen i fönstret med Josef, Maria, Jesusbarnet och Herdarna fick liksom liv av solen. Och de levande ljusen på altaret som brann så stilla medan psalmsången steg fulltonigt mellan kyrkans vackra valv.
Och så var det då dags för Eskil och Solveig att gå utför kyrkgången igen, nu som herr och fru Persson! Förväntansfulla slog vi och många, många andra följe med dem in mot Piteå pch den festmåltid, som ICA:s provkök rustat till i Godtemplarlokalen. I tre dagar har hushållslärarinnan Lisbet Borgström med biträde av Maj-Britt Carlsson och Marianne Löfgren arbetat på ort och ställe för att bröllopsmiddagen skulle bli just så läcker och ögonfägnande som vi alla väntat att den skulle bli. Och ingen behövde bli missräknad. Det var en välsmakande komposition, alltifrån den inledande heta commonsé Royal till den avslutande kalla glasskronan med hjortron.
Dansen fortsatte tills långt efter solen gått upp. Här har Eskil
bjudit upp Solveig till brudvalsen.
Värdfolket för kvällen, Fritjof och Ingrid Lundman, kunde inte heller nog prisa den goda måltiden. Det var förresten inte bara en slump att man bett herr och fru Lundman att vara värdar på ICA-bröllopet. Fru Lundman är lärarinna i Hortlax, och Solveig har gått i skola för henne i de högsta klasserna. Och herr Lundman var Solveigs första chef i den butik, där hon fortfarande har sitt arbete! Med rätta tyckte också Solveig att hon hade mycket att tacka dessa båda för vad hon lärt i livet. Lundmans var inte sena att kvittera artigheten: sådana rara flickor som Solveig är det inte för gott om!
- Tack snälla moster, för att du föreslog mig till ICA-brud.
Moster Engsy Holmqvist ler förtjust.
En skildring full av beröm
Fru Lundman berättade om Solveig i skolan och även det blev en skildring full av beröm. Försynt och utan åthävor brukade Solveig ta ledningen i klassen, när det behövdes. Och kyrkoherde Degerman hade också varit inne på detta i sitt middagstal: Han önskade Eskil och Solveig SOL över deras VÄG. Och i anslutning till hennes andra namn, Regina, rådde han Eskil att låta frun regera. Med drottningnamnet Regina skulle nog Solveig också i fortsättningen veta bestämma var skåpet skall stå! Eskils chef, bankdirektör Carl Nyman utnämnde henne på stående fot till hemmets finansminister, när han överlämnade en gåva från banken.
När man är så liten orkar man inte vara uppe så länge.
I väntan på de övriga gästerna tog brudnäbbarna sig en tupplur
på galoschhyllan. Se buketten som så prydligt står instoppad
i skorna.
ICA-gåvan, en guldrosett med kläpp av bergskristall, överlämnades av köpman Gunnar Olofsson i Rosvik, med speciell hälsning från de ICA-anslutna köpmännen. Solveig och inte mindre Eskil log och tackade, och varje gång Solveig rörde på huvudet klirrade det så uppmuntrande från de små hjärtana, som dinglade i brudkronan, vilken förresten husmodersföreningen för några år sedan skänkte till Hortlax kyrka.
Här kommer brudnäbbarna Kristina Lundström, t.v.,
och Monica Johansson i sällskap med en snäll farbror
droskchaufför till kyrkan. En härlig, men ansträngande kväll
väntade dem.
Solveigs brudklänning ovanligt söt
Till sist spelades det upp till dans och Solveig lade sin vida kjol över armen och brudparet öppnade dansen med en smittande vals. Solveigs brudklänning var verkligen ovanligt söt. Att moster Engsy skulle sy brudklänningen var bestämt sedan långt tillbaka. Sammanlagt var det mer än 30 meter tyg i klänningen, spets, tyll och blankt siden. Underst sidenunderklänningen, så en helrund tyllunderkjol, så slutligen den tyllstomme som spetsen var applicerad på.
Klockan ett på natten tog ICA-kurirens fotograf denna bild. Vid den
här årstiden blir det aldrig riktigt mörkt här uppe. Snön ligger
emellertid fläckvis kvar och träden står ännu kala - men våren
är i antågande.
Ja, så många kjolar kan man unna sig, när man är så smärt som Solveig! Över framvåden var spetsen elegant utsparad i ett band så att det blanka sidenet sken genom. Spetsens mönster fick dominera i de ofodrade ärmarna och axlarna. Klänningen hade ett sparsamt släp och slöjan var helt liten. I allt: sötare brud än Solveig har man svårt att tänka sig! Dansen den fortsatte tills långt efter det solen gått upp. Det blev aldrig mörkt denna förunderligt vackra pingstnatt. Bara en kort stunds skymning innan det skarpa, klara morgonljuset var framme igen. Till omväxling med dansen lekte man, både gammal och ung och hade hjärtligt roligt åt alla de befängda situationer som uppstod i trebenslöpning och hattbyten.
Solveig själv hade tänkt på den detaljen. Och med sin vana att ordna underhållning för sina scoutflickor hade hon ingen svårighet att få fart på lekarna. Men också denna glada fest måste få ett slut! Gästerna började dock inte troppa av förrän morgonsolen stod högt på himlen på pingstdagens morgon. Och när de drog sina färde fick de som påtagligt minne av ICA -bröllopet med sig varsin krukväxt som ICA-kurirens blomstercirkel prydde hela salen med. Just som de glada budskapet nådde gästerna fick vi på nytt en glimt av brudens varma goda hjärta.
- Spar några blommor, bad hon så bevekande, för jag tänkte ge dem åt några ensamma gamla och till ålderdomshemmet.
--------------------------------------------------------------
ICA-KURIREN ¤ Den 5 juni 1958.
STEAMPACKET /1968
Mikael Ramel, sång, gitarr.
Staffan Winbergh, trummor.
INGMAR NORDSTRÖMS: "Du gamla du fria du fjällhöga nord..."
Som sista nummer varje danskväll, spelade Ingmar Nordströms
den svenska nationalsången. Undrar hur detta skulle bemötts
i den trångsynta tid som nu råder?
Bilder, bilder och åter bilder...
Igår besökte jag en dam med namnet Lena. I det ombyggda stallet,
hade hon samlat på sig bilder från festplatsen Udden i Sikfors.
På väggarna hängde ett bra stycke kulturhistoria. Här fanns namn
som: Zarah Leander, Agnetha Fältskog, Lennart Hyland, Svenne &
Lotta, Björn Ulvaeus, Benny Andersson, Jerry Williams, The Shanes,
Hep Stars, The Lollipops, Nina Lizell, Mona Wessman, Laila Westersund,
Gunnar Wiklund, Leif Kronlunds orkester, Lill-Babs, Bert-Åke Varg och
många fler. Inte undra på att jag tog fram min kamera och knäppte,
knäppte och knäppte.
Foto: Leif Lidman.
Sverige, vart tog du vägen?
Owe Thörnqvist på turné 1962.
Olle Åkerfeldt /1968
OLLE ÅKERFELDT var trumslagaren med de buskiga ögonbrynen, som ständigt showade och spexade när helst han fick tillfälle. Varje gång Olle förekom i TV-rutan satt jag alltid i andäktig tystnad. Intresset för trummor hade fötts ett tag tidigare, och Olle blev en slags symbol hur en duktig trummis skulle agera.
1981 avled Olle Åkerfeldt i en ridolycka 49 år gammal.
Olle Åkerfeldt tar ton i ett TV-program från 1968.
Olle Åkerfeldt (1932-1981).
Nina Lizell & Mona Wessman
Dessa två sånglärkor har också besökt Udden i Sikfors -
en midsommar i slutet av 60-talet.
ROLF ÅHMANS Sikfors FH
Dans i Sikfors Folkets Hus nångång ca 1970. Vid orkesterns släpvagn,
ses en för mig okänd person. Trodde först att det var Rolf Åhman himself,
men det är det icke. Folkan i Sikfors brann ner 1977. Här spelade jag en
hel del genom åren.
Det hände en gång på UDDEN i SIKFORS
Agnetha Fältskog - Udden Sikfors sommaren 1970.
Vid midsommartid 1970 uppträdde Agnetha Fältskog i Sikfors.
Bert-Åke Varg var hennes turnékamrat.
Det berättas att före Agnethas entré på stora scenen, skulle hon
tvätta sitt vita långa hår. En av Sikforsborna, fick i uppdrag att fylla
en hink med vatten, och vara Agnetha behjälplig när håret skulle
sköljas. Nåt som mannen i fråga aldrig glömde. T.h. skymtar sax-
ofonisten Rolf Carvenius.
Meg Westergren /1956
HASSEÅTAGE /1967
Lasse Lönndahl /1960
Liz Taylor och Richard Burton /1963
Tommy Blom i popbandet TAGES
MIN VÄRLD ¤ 1967.
Moonlighters med Larry Moon
Kvinnor som hatar män...
Det har börjat bli allt vanligare nu; kvinnor som öppet föraktar och hatar vita män. Det finns kvinnor därute i landet, som gärna ser att man, citat: "utrotar de vita männen". Det finns andra som tycker att: "män är svin", "män är djur".
Själv så har jag inget kriminellt på mitt samvete. Jag har varken våldtagit, mördat, stulit eller misshandlat. Ändå så ska jag hatas. En ung (vit) dam tyckte till om mig härförleden. Tydligen hade hon specialstuderat både Åsa Romson, Gudrun Schyman och Kakan Hermansson. Det hon sa var ett direkt citat hämtat ur Romssons tal i Almedalen i somras. Någon egen åsikt hade hon tydligen inte. Hon bara lydde order. Precis som Adolf Eichman en gång sa, när han ställdes inför rätta i Israel för sina brott mot mänskligheten under det andra världskriget.
De kvinnor som hatar män, kan absolut inte må bra! Den åsikten grundar sig på att ingen mig veterligen frisk person, hasplar ur sig både dödshot och hat, mot personer som man aldrig ens träffat. Samma personer som springer runt på gator och torg för att predika "bort med rasismen" - använder rasistiska slagord när man kommer hem och slår på sin dator. De rasistiska slagorden kastas i det här fallet på de vita heterosexuella medelålders männen ute i vårt samhälle.
De unga kvinnor vars liv går åt att hata vita män, har väl någonstans en pappa, farfar, morfar, bror eller pojkvän som står dem nära? Heller är det så illa ställt, att dessa feminister även hatar sina nära och kära i lika hög utsträckning? Hat fick jag lära mig är själv-förgörande. D.v.s. den som viger sitt liv åt att hata, bränner på nåt sätt upp en del av sig själv. Men hemska tanke: om hat-kvinnorna en dag får barn, och det visar sig vara en pojke, blir detta barn då nästa hat objekt?
Roger Lindqvist, typiskt hat objekt!
Gio Pétre och Jan Malmsjö - 1959
Lill-Babs önskar GOD JUL! - 1963.
Märta Ekström och Karin Kavli /1940
Märta Ekström (1899-1952), Karin Kavli (1906-1990).
ELVIS PRESLEY /1977
BILDJOURNALEN /1959
Lill-Babs och Per Lindqvist i Bildjournalen /1958.
Lill-Babs i Bildjournalen /1960
Monica Zetterlund /1969
Anna Sundqvist /1965
Anna Sundqvist (1943-2010).
Ännu ett inlägg i vita-män-debatten
Slam Creepers /1967
Med Björn Skifs!
Yvonne Norrman & Jörgen Edman /1963
Georg Fant (1916-1998)
Georg Fant 1956.
Mellan 1967-1972 var Georg Fant chef för Norrbottens teatern i Luleå. Vid ett tillfälle fick jag träffa honom live. Vi var en grupp från Hortlax Centralskola, som genom teckningsläraren Ove Gads försorg, fick åka till Luleå för att se honom i arbete, och även få en pratstund med honom. Georg Fant är far till skådespelaren Christer Fant.
Dé var då dé...
Lasse Holmqvist spelar trummor i vår svartvita TV 1967.
The Steampacket med Mikael Ramel i samma TV...
...liksom sånggruppen Family Four...
...med Berndt Öst...
...samt Ingvar Wixell, operasångare från Luleå.
Svensk TV-underhållning som det begav sig året 1967. Jag hade ännu inte fyllt 10. Skulle fylla i september. Kanalen vi tittade på hette kort och gott TV 0. I december 1969 fick vi svenskar äntligen en andra TV-kanal. TV 2. Reklam television var det absolut inte tal om. Och tack och lov för det. I dag när vi sitter nerlusade med hur många TV-kanaler som helst, och med ständig reklam, längtar jag tillbaka till den tid då reklamen lyste med sin frånvaro. Personligen likställer jag reklam som hjärntvätt. Jag har en princip; så fort det blir avbrott för reklam, lämnar jag bestämt TV:n. Som ni förstår, blir det ett fasligt rännande under kvällarna. Hustrun brukar ifrågasätta varför jag inte sitter kvar. Svaret är snabbt det som följer: Jag vägrar låta mig hjärntvättas!
Roger.
Ord som sätts i "fängelse"
OBS! Detta är än så länge ett skämt. OBS! igen: men skämtet
kan bli allvar vad det lider.
Grattis Sven!
I dag säger jag ett stort grattis till farbror Sven, som den här dagen, den 3 oktober skulle firat sin 95:e födelsedag. Sven var min pappas äldre bror som alltså föddes den här dagen för exakt 95 år sedan. Den 14 juni 2004 gick han ur tiden. Sörjd och saknad.
Sven med sin Elma.
Det är här som jag hör hemma...
Mammas gata i dag den 3 oktober 2014.
Det var här som det hände!
Det var på exakt den här platsen som jag nötte mina första barnaskor.
Det var den här platsen som en gång såg mig födas och växa upp.
Det var på den här platsen som skänkte mig trygghet, hoppfullhet och framtidstro.
Det var den här speciella platsen som var min trygga vrå i livet.
Det här var den platsen som jag alltid återvände till.
Det här är här som jag hör hemma.
Foto: Roger Lindqvist.
PHILIPS /1962
Lövholmen /1910
Här jobbade min far på 50-talet.
Skådespelarfamiljen SCHOLLIN & WAHLGREN - 1970
Birgitta Andersson /1967
Pippi Långstrump och n-ordet
Jag har med stort intresse tittat på kvällen Debatt i TV. I programmets senare del fick Inger Nilsson (Pippi) uttala sig om hur hon tänker kring det numera bortklippta ordet. "Jag tycker det är konstigt att man bara kan ta bort så där, det är ju en saga det handlar om", säger Inger Nilsson. "Tror inte att Astrid hade nåt rasistiskt tänkande när hon skrev detta", fortsatte Inger "Pippi" Nilsson. Några höll med, somliga inte. En annan studiogäst tyckte det var "farligt" att ta bort ur en redan skriven historia. "Att sudda ut (negerkung) hjälper inte", sa en annan. "Problemet ligger mycket djupare än så", påstod han.
Vi är många som nångång skrattat åt Sven Melanders "Steve med Lloyden". Steve som kommer från Gällivare, är klädd i bomberjacka och har en snusprilla under läppen. Ska man använda nutidens kritiskt granskande glasögon så står ju karl´n och driver med oss norrlänningar. Jag är inte gällivarebo, men jag tror att den gode Steve är fel ute, när han påstår att gällivarebor går klädda i bomberjacka hela bunten. Oj, det måste vi sudda ut! Genast! Det ger ju inte nån rättvis bild av oss som bor häruppe. Och trots den norrlänning jag är, har jag varken sett en Lloyd eller använt bomberjacka.
I Lasse Åbergs succéfilm, Snowroller från 1985, finns två typiska norrlänningar med. Hedlund & Brännström. Hedlund spelas av Staffan Ling, Brännström av Bengt Andersson. Här ikläds Hedlund rollen som den blyge tystlåtne kamreren, som ständigt kommer till korta vid sin kontakt med det motsatta könet. Frågan är: är det den sanna bilden av oss norrlänningar? Även här kan man sätta saxen i Lasse Åbergs verk, och klippa, klippa och klippa.
Hur många gånger under sin karriär blev Jokkmokks Jokke imiterad? Svaret är: många gånger. Hans ständiga TJOSAN, TJOSAN plagierades livligt av Bosse Parnevik samt andra inom imitationsklubben. Ska vi inte sätta saxen där också?
Ni kanske förstår vart jag vill komma? Det finns miljoner och åter miljoner saker att, - om man nu vill dammsuga upp olämligheter - "reparera" så här i efterhand. Men jag tror inte på den idén. Om vi gör det, blir vi s k historie-förvrängare". Så snälla, lägg undan saxen!
Roger.
Gällivarebor i bomberjacka? Inte en rättvis bild.
Staffan Ling som Hedlund. Tystlåten norrlänning med surströmmingen
inom räckhåll. Rättvis bild? Nja... fram med saxen!
Motor/1959
Luxor/Radio TV - 1950-tal
TAGES /1965
Två bilder...
Vägen...
Björken...
---------------Foto: Roger Lindqvist, 2014-10-02.--------------------
REKORD /1963
Nils Poppe 1977
Tillsammans igen efter flera år, Nils Poppe och Maj Lindström.
Sextusen biljetter var sålda redan när första repetitionen på uppsättningen av Vita Hästen på Nyan i Malmö började. Och det är klart - med Nils Poppe i sadeln... Sextioåtta år ung och med årets kritikerpris i bakfickan sjuder Poppe av arbetslust och vitalitet. Något vilande i gungstolen hemma i Domsten är det inte tal om. Hustru Gunilla gör rollen som hans dotter Klärchen.
-----------------------------------------------------------------
SVENSK DAMTIDNING ¤ Den 25 januari 1977.
Piteå från förr
Bildutställningen PITEÅ FRÅN FÖRR fortsätter från och med den 1 oktober i andra lokaler. I dag har jag och kollegan Leif Lidman satt upp bilderna i den konsthall, som finns i Gallerian på Storgatan i Piteå. Våran kompanjon, Ulf Lindlöf är också en del i den här utställningen. Men pga hälsobesvär har Uffe varit nödd och tvungen att ta det lilla lugna ett tag framöver.
Gallerians konsthall, Storgatan i Piteå.
Herr Lindqvist i Hortlax.
Foto: Leif Lidman.
Anita Ekberg - 1967
Björn & Agnetha
MIN VÄRLD ¤ 1969
MIN VÄRLD ¤ 1970
MIN VÄRLD ¤ 1972
Sven-Ingvars /1968
2 x Lasse Holmqvist
1971 gjorde Carl-Gustaf Lindstedt
en parodi på Lasse Holmqvist.
Originalet ses t.v.
Laila Westersund /1964
Trixon
Rött Trixon-set. Årsmodell -57.
1970 hade jag ännu inga egna trummor. Det var musikskolans trummor jag brukade spela på. Men jag var fast övertygad om att så fort tillfälle gavs, så skulle jag köpa mig ett par. Samma år fick jag låna ett trumset av märket Trixon av min kusin Gösta Lindqvist. De var svarta till färgen, och de placerades på en hedersplats i mitt pojkrum. Inte förrän hösten 1972 köptes de där trummorna som jag längtat efter i några år. Göstas trummor lämnades tillbaka, och jag kunde istället banka på mina egna istället.
Trixon från 1960.
MOONLIGHTERS /1968
