Födelsedag!
Födelsedag. Grattis, Bettan! Vilken härlig dag vi haft - heller hur?
---------------------------------------------------------------------------------------------
Grattis......
.....Bettan!
/Roger.
/Roger.
Rådhustorget i Piteå - sommaren 1961
---------Piteå Tidningen den 26 juli 1961----------------------------------------
Mannen från - U.N.C.L.E. - (The Man from U.N.C.L.E.) - 1966
Jag minns den än. TV-serien "Mannen från U.N.C.L.E. det var en högtidsstund varje gång den visades. Skådisarna Robert Vaughn (Napoleon Solo) och David McCallum ( Illya Kuryakin) skymtar då och då fram i rutan än i denna dag. Mannen från U.N.C.L.E. visades första gången i svensk television onsdagen den 4 maj 1966. Och det händer ibland att den repriseras i någon av de parabolkanaler som jag har. Fast idag ser man den ur andra ögon, givetvis.
Här är toppen i toppgänget hos UNCLE, sittande från höger: chefen
Waverly (Leo G. Caroll). Napoleon Solo (Robert Vaughn) och Illya
Kuryakin (David McCallum).
Premiäravsnittet visades onsdagen den 4 maj 1966.
-----------Piteå Tidningen den 4 maj 1966.----------------------------------
Dans till: "Yngves" - 1957
Yngves = Yngve Forssélls.
Norra Västerbotten den 27 december 1957.
En tragikomisk historia
Berättelsen som följer är i mångt och mycket en rätt så tragikomisk historia. Ett dokument från dansbandsvärldens baksida, långt från allt glitter och glamour, om hur en alldeles vanlig spelkväll, snabbt förvandlades till en i det närmaste okontrollerbar situation. Det hela tog sin början en lördag i januari 1984. Kjell-Bertils orkester skulle i vanlig ordning åka med sin orkesterbuss till Gunnarsbyns Folkets Hus. En av bandets ordinarie medlemmar, befann sig vid tillfället på en annan plats i landet. Därför hade en vikarie inkallats. Några månader tidigare hade två av bandets medlemmar betämt sig för att sluta. I ett enda slag stod vi utan både keyboardist och saxofonist. Tomrummet efter saxofonisten ordnades snart upp, detta med en tidigare medlem, och där fanns inga problem. När det gällde keyboardsidan, hade en ersättare (som vi kan kalla för Olle) börjat. Det skulle snart visa sig att Olle var en man fylld av många personliga problem, och som därför gav oss en mängd huvudbry. Olle kom att bli vår "lilla nödlösning", tills vi skaffat en något stabilare medmusikant. Så vi i bandet beslöt oss för att skjuta det hela på framtiden.
Lördageftermiddagen den 14 januari, åkte tre av orkesterns medlemmar med orkesterbussen i riktning mot Gunnarsbyn. Men ganska så snart insåg vi att värmen i bussen var ur funktion. Trots en frenetiskt felundersökning kunde vi inte avhjälpa problemet. Klockan tickade, som resulterade i en sorts nervanspänning för oss ombordvarande. Tur i oturen var ju att vi hade våra varma vinterkläder, mössor, halsdukar och tjocka yllevantar, för att i viss mån hålla den värsta kylan borta. Det enda akuta var att bussens alla rutor isades igen. Så medan chauffören satt bakom ratten, hjälptes vi åt för att hålla upp sikten. Mitt i villervallan så dök nästa problem upp i den starkt nedkylda orkesterbussen. Inga bromsar. Nåja, det kanske kändes en svag antydan till broms, men för säkerhetsskull stannade vi för en påfyllning av bromsolja.
Den första etappen på denna händelserika lördagseftermiddag var Hertsön i residensstaden Luleå. Det var där som våran Olle bodde. Medan vår kapellmästare gick för att anmäla vår ankomst, satt jag och min kollega i bussen och huttrade och frös. Efter en kort stund var han tillbaka. Det allra första han sa, lämpar sig definitivt inte inte i tryck. Men att något var mycket galet det kunde vi se, och detta "något" fick vårt blod att frysa ytterligare 200 grader.
-"Nu är det kris, grabbar. Olle sitter på häktad på "Vita duvan" här i stan. Polisen sydde in honom idag". sa kapellmästaren väldigt uppbragt.
-"Jag ringer Allan!", fortsatte han. Allan var vår underbare saxofonist som efter sex år i bandet, slutat några månader tidigare. Nästa steg var att hitta en telefonkiosk. (Märk, att detta var innan mobilen blev var mans egendom).
Sedan samtalet var avslutat, och vi fått en positivt besked av Allan, att han skulle "dyka upp" under kvällen, fortsatte vi mot målet: Folkets Hus i Gunnarsbyn. Att hitta vägen mot spelstället visades sig vara bättre sagt än gjort. Under färdens gång utbröt ett kraftigt snöfall, vilket gjorde sikten än mycket värre. Kom ihåg att bussens fönster sedan tidigare var hårt ansatt av imma och is. När bussen med de tre bandmedlemmarna så småningom - trodde sig - närma sig målet, utbröt nästa problem; var ligger Gunnarsbyn? Under mer gynnsamma omständigheter skulle det hela säkerligen förlöpt utan större problem, men nu i denna stund, gick allt runt i huvudet. Vi stannade vid vägkanten, för att kika lite närmare på en skylt som var alldelse för nedsnöad för att kunna avläsas.
Jag erbjöd mig frivilligt att plumsa ut i den djupa snön, för att röja mystiken i "skyltfrågan". Vid tiden för "snöplumsandet" hade mörkret fallit, som ett stort svart täcke över omgivningen vilket gjorde det ännu mer krångligt på alla sätt och vis. Conny, tog då fram den enda ficklampa som fanns i bussen. En liten lampa som gav ifrån sig det svagaste ljus som världen någonsin skådat. I min strävan att att få bort snö och is från skylten, hade jag ett redskap i handen. Följden blev att varenda gång jag hoppade upp för att slå till, sjönk jag allt djupare ner i snön. Under tiden gjorde Conny allt han bara förmådde för att "lysa upp min värld". Så småningom kunde vi urskilja namnet "Gunnarsbyn" på den snöbelamrade vägskylten. Visserligen såg jag ut som en liten snögubbe när jag väl kom fram till bussen, men vi hade i alla fall kommit nästan fram till slutdestinaitionen.
På bron till Fokets Hus stod Janne, han körde egen bil den här kvällen. Det var han som inkallats när vår ordinarie basist fått förhinder pga sitt civila jobb. När vi lite slokörade försökte ge oss på en förklaring till vår sena ankomst, och alla otroliga händelser som kantat vår väg, visste vi inte var vi skulle börja. In med alla instrument ur den karga vinterkylan. In i den välgörande värmen. Problemen stannade tyvärr inte där. Den orgel, som Olle brukade spela på, hade inte mått så bra i kylan. Elektroniken spelade oss ett spratt, genom att ge ifrån sig en hög ton - som Birgit Nilsson troligen skulle blivit grön av avundsjuka av att höra -. Tonen lät konstant hela tiden, så vi trodde att vi samtliga skulle avlida av förskräckelse.
Snabbt monterade vi ihop våra respektive instrument. Här skulle det gå undan, publiken skulle alldeles strax anlända. Jodå, den höga orgeltonen lät lika starkt fortfarande. Ett tecken på att den kanske drabbats av "orgelsjuka?".
-"Ånej!", hördes gitarristen utropa, när en hög rökpelare steg upp från gitarrförstärkaren upp mot scentaket.
-"Det brinner!", hördes en av de andra kollegorna utropa, själv ville jag bara försvinna ner genom ett stort hål i golvet, för att kanhända landa någonstans långt, långt bort, gärna då i Kina. Ja, som sagt gärna långt från kalla bussar, fängelser, snö och brinnade gitarrförstärkare. Men nu satt jag här, på scenen i Gunnarsbyns Folkets Hus och hade med andra ord en lång spelkväll framför mig.
Omkring klockan tio, kom äntligen Allan. Med en klädpåse på ryggen, och med kepsen på svaj, var den första frågan vi fick; -"Vad är det för hög ton som låter?" Just då var vi i full gång med spelandet. Så något bra svar fick han inte förrän i pausen. Allan berättade att det inte var det lättaste att hitta till Folkan. Något som han inte var ensam om, alltså. Kvällen fortlöpte under lite påklistrade miner. För därinne i våra huvuden, hade vi nog inte riktigt hunnit fatta allt det stökiga som hänt oss under den sena eftermiddagen. Spelningen avslutades, och vi åkte senare hemåt i vår kalla orkesterbuss. Beträffande "nödlösningen", Olle, så fick han avsked efter fängelsevistelsens slut. Våra vägar korsades aldrig mer. Och något år efter händelsen, kunde vi läsa den dödsannons med hans namn i. Ett tråkigt slut, på en sådan musikbegåvad person. Men Olles problem var alltför djupt gångna, efter många års missbruk. Synd bara på en sådan begåvad musikant.
Personen "Olle" finns inte med på denna bild! Fr. v. Allan, Roger, Thomas,
Kjell och Robert.
--------Roger Lindqvist----den 29 april 2010.--------------
Lördageftermiddagen den 14 januari, åkte tre av orkesterns medlemmar med orkesterbussen i riktning mot Gunnarsbyn. Men ganska så snart insåg vi att värmen i bussen var ur funktion. Trots en frenetiskt felundersökning kunde vi inte avhjälpa problemet. Klockan tickade, som resulterade i en sorts nervanspänning för oss ombordvarande. Tur i oturen var ju att vi hade våra varma vinterkläder, mössor, halsdukar och tjocka yllevantar, för att i viss mån hålla den värsta kylan borta. Det enda akuta var att bussens alla rutor isades igen. Så medan chauffören satt bakom ratten, hjälptes vi åt för att hålla upp sikten. Mitt i villervallan så dök nästa problem upp i den starkt nedkylda orkesterbussen. Inga bromsar. Nåja, det kanske kändes en svag antydan till broms, men för säkerhetsskull stannade vi för en påfyllning av bromsolja.
Den första etappen på denna händelserika lördagseftermiddag var Hertsön i residensstaden Luleå. Det var där som våran Olle bodde. Medan vår kapellmästare gick för att anmäla vår ankomst, satt jag och min kollega i bussen och huttrade och frös. Efter en kort stund var han tillbaka. Det allra första han sa, lämpar sig definitivt inte inte i tryck. Men att något var mycket galet det kunde vi se, och detta "något" fick vårt blod att frysa ytterligare 200 grader.
-"Nu är det kris, grabbar. Olle sitter på häktad på "Vita duvan" här i stan. Polisen sydde in honom idag". sa kapellmästaren väldigt uppbragt.
-"Jag ringer Allan!", fortsatte han. Allan var vår underbare saxofonist som efter sex år i bandet, slutat några månader tidigare. Nästa steg var att hitta en telefonkiosk. (Märk, att detta var innan mobilen blev var mans egendom).
Sedan samtalet var avslutat, och vi fått en positivt besked av Allan, att han skulle "dyka upp" under kvällen, fortsatte vi mot målet: Folkets Hus i Gunnarsbyn. Att hitta vägen mot spelstället visades sig vara bättre sagt än gjort. Under färdens gång utbröt ett kraftigt snöfall, vilket gjorde sikten än mycket värre. Kom ihåg att bussens fönster sedan tidigare var hårt ansatt av imma och is. När bussen med de tre bandmedlemmarna så småningom - trodde sig - närma sig målet, utbröt nästa problem; var ligger Gunnarsbyn? Under mer gynnsamma omständigheter skulle det hela säkerligen förlöpt utan större problem, men nu i denna stund, gick allt runt i huvudet. Vi stannade vid vägkanten, för att kika lite närmare på en skylt som var alldelse för nedsnöad för att kunna avläsas.
Jag erbjöd mig frivilligt att plumsa ut i den djupa snön, för att röja mystiken i "skyltfrågan". Vid tiden för "snöplumsandet" hade mörkret fallit, som ett stort svart täcke över omgivningen vilket gjorde det ännu mer krångligt på alla sätt och vis. Conny, tog då fram den enda ficklampa som fanns i bussen. En liten lampa som gav ifrån sig det svagaste ljus som världen någonsin skådat. I min strävan att att få bort snö och is från skylten, hade jag ett redskap i handen. Följden blev att varenda gång jag hoppade upp för att slå till, sjönk jag allt djupare ner i snön. Under tiden gjorde Conny allt han bara förmådde för att "lysa upp min värld". Så småningom kunde vi urskilja namnet "Gunnarsbyn" på den snöbelamrade vägskylten. Visserligen såg jag ut som en liten snögubbe när jag väl kom fram till bussen, men vi hade i alla fall kommit nästan fram till slutdestinaitionen.
På bron till Fokets Hus stod Janne, han körde egen bil den här kvällen. Det var han som inkallats när vår ordinarie basist fått förhinder pga sitt civila jobb. När vi lite slokörade försökte ge oss på en förklaring till vår sena ankomst, och alla otroliga händelser som kantat vår väg, visste vi inte var vi skulle börja. In med alla instrument ur den karga vinterkylan. In i den välgörande värmen. Problemen stannade tyvärr inte där. Den orgel, som Olle brukade spela på, hade inte mått så bra i kylan. Elektroniken spelade oss ett spratt, genom att ge ifrån sig en hög ton - som Birgit Nilsson troligen skulle blivit grön av avundsjuka av att höra -. Tonen lät konstant hela tiden, så vi trodde att vi samtliga skulle avlida av förskräckelse.
Snabbt monterade vi ihop våra respektive instrument. Här skulle det gå undan, publiken skulle alldeles strax anlända. Jodå, den höga orgeltonen lät lika starkt fortfarande. Ett tecken på att den kanske drabbats av "orgelsjuka?".
-"Ånej!", hördes gitarristen utropa, när en hög rökpelare steg upp från gitarrförstärkaren upp mot scentaket.
-"Det brinner!", hördes en av de andra kollegorna utropa, själv ville jag bara försvinna ner genom ett stort hål i golvet, för att kanhända landa någonstans långt, långt bort, gärna då i Kina. Ja, som sagt gärna långt från kalla bussar, fängelser, snö och brinnade gitarrförstärkare. Men nu satt jag här, på scenen i Gunnarsbyns Folkets Hus och hade med andra ord en lång spelkväll framför mig.
Omkring klockan tio, kom äntligen Allan. Med en klädpåse på ryggen, och med kepsen på svaj, var den första frågan vi fick; -"Vad är det för hög ton som låter?" Just då var vi i full gång med spelandet. Så något bra svar fick han inte förrän i pausen. Allan berättade att det inte var det lättaste att hitta till Folkan. Något som han inte var ensam om, alltså. Kvällen fortlöpte under lite påklistrade miner. För därinne i våra huvuden, hade vi nog inte riktigt hunnit fatta allt det stökiga som hänt oss under den sena eftermiddagen. Spelningen avslutades, och vi åkte senare hemåt i vår kalla orkesterbuss. Beträffande "nödlösningen", Olle, så fick han avsked efter fängelsevistelsens slut. Våra vägar korsades aldrig mer. Och något år efter händelsen, kunde vi läsa den dödsannons med hans namn i. Ett tråkigt slut, på en sådan musikbegåvad person. Men Olles problem var alltför djupt gångna, efter många års missbruk. Synd bara på en sådan begåvad musikant.
Personen "Olle" finns inte med på denna bild! Fr. v. Allan, Roger, Thomas,
Kjell och Robert.
--------Roger Lindqvist----den 29 april 2010.--------------
"Östen med rösten" på Skellefteåbesök - 1968
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,Norra Västerbotten den 3 januari 1968,,,,,,,,,,,,,,,,,,,
Goldfingers / Mats Tommys - Nattivalen i Piteå 1969
Fint musikfrämmande på Nattivalen i Piteå sommaren 1969. Heller vad sägs om: Tommy Körberg, Eleanor Bodel, Janne Önnerud och New Generation, samt de två dansbanden Goldfingers och Mats Tommys. De´ni !
--------------------PITEÅ TIDNINGEN DEN 10 JULI 1969------------------------------
Kvällstoppen / Tio i topp - 1969
-----------Idel låtklassiker som synes------------------------
...........................Piteå Tidningen den 27 september 1969................
Gunnar Wiklund sjunger filmmelodi på 10 språk
Den populäre schlagersångaren Gunnar Wiklund har av ett större
filmbolag fått i uppgift att sjunga ledmotivet till en kommande stor-
film.
Gunnar Wiklund är vår meste sångare, den populäraste och den som har det bredaste publikunderlaget. I samband med filmen om Isadora Duncan, den världsberömda och skandalomsusade dansösen, som spelas av Vanessa Redgrave, lanserades ledmotivet som sång över hela världen. Gunnar Wiklund erbjöds av Universalfilm att sjunga in sången på 10 språk - till att börja med. Men det är inte första gången han förekommer i utländska sammanhang. Nils Nobach i Tyskland använde honom redan 1964 och året därpå tävlade han i St. Vincent i Italien. När toppgubbarna inom filmbolaget hörde prov ur hans produktion drog de blixtsnabbt parallellen men Bing Crosby och Perry Como. Vilka inom parentes i viss mån tjänat som förebild i början av hans scenkarriär. Den svenska sångtexten är skriven av Gunnar Wiklund och Bengt Sundström, vilka tillsammans med syster Kicki utgör ett väl sammansvetsat arbetsteam.
---------------------------------------- Piteå Tidningen den 27 september 1969.
Kjell-Bertils till salu!
Gjorde ett besök på "Nostalgipalatset", en sida på internet som bl a
säljer gamla vinylskivor. Där hittade jag denna EP-skiva av Kjell-Bertils
från Piteå, som den anonyme innehavaren ville ha 65 kronor för. Inte
illa att hamna på en auktionssajt nästan 40-år efter skivsläppet. Ett
bevis om något på att "Kjelles" fortfarande lever.
Gubbarna på omslaget är överst: Bertil Granberg, Kenneth Gran, Erik
Lundberg. Nedre: Conny Danielsson, Robert Öberg och Kjell Andersson.
Av de medlemmar som deltog i "Dansbandskrampen" den 27 mars, var
det endast Robert och Kjell som fanns kvar.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Höstfest: Storforsens Folkpark, Bredsel - 1958
Piteå Tidningen den 22 augusti 1958.
Telefonväxeln på Furunäsets sjukhus
Telefonväxeln på Furunäsets sjukhus. Fr. v. Kerstin Öberg, Doris Lund-
ström och Alva Lundmark.
Terapibiträdet Ingegerd Karlsson provar den gamla växeln.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 25 mars 1972.
Minnen från det mindre glada 30-talet
Detta vykort är från slutet av 1930-talet eller möjligen i början av 40-
talet och är taget från Flakaberget. Den vad vi numera kallar gamla
Bergsviksbron hade inte många år på nacken och var en stor sevärd-
het.
Många av de människor som på 1930-talet kämpade för en bättre värld, fri från svält och armod, är numera borta och glömda. Kvar finns väl några som minns dessa svåra tider som ingen vill ha tillbaka.
30-talet inleddes med en ekonomisk kris som berörde hela den då industrialiserade världen. Orsakerna till denna är svår att analysera, men följderna var den mest omfattande arbetslöshet som någonsin drabbat världen. Någon försäkring mot arbetslöshet fanns ju inte, AK (läs arbetslöshetskommisionen) gjorde några valhänta försök att skaffa fram arbete, bland annat i form av älvrensning. Det förekom även kontantunderstöd. En ungkarl hade 16 kronor i veckan......
Den kris vi oförskyllt hamnat i började ge med sig omkring 1934. Den nya socialdemokratiska regeringen med Per-Albin Hansson i spetsen kom med ett nytt tänkande, vilket satte igång det hjul som stannat. Bland annat fick Munksundsbolaget en subvention på 500.000 kronor för inköp av timmer för att hålla driften vid Storforssågen igång. Samtidigt blev det ökad skogsavverkning. 1935 ombyggdes den gamla sågen och året därpå började provsågningen mot en timpenning av (1!) krona. De som hade procentsatser tjänade 65-75 öre i timmen. Driften låg nere under vintern och årsinkomsten stannade mellan 1.000 och 1.300 kronor.
Vid den tiden kom arbetet med den länge planerade Bergsviksbron i gång. Bron var klar för invigning sensommaren 1936. Den räknades som en storartad skapelse och väckte beundran i vida kretsar. Om man ser bron i relation till den tidens ringa biltrafik, var den ordentligt tilltagen. Av de bilder som illustrerar denna krönika är den ena tagen från det nu urholkade Flakaberget omkring 1940. Den visar förutom bron ett stycke orörd natur, som nu till stor del är spolierad. Längst till höger på andra sidan älven syns Landströms bryggeri som försåg en stor del av Pitebygden med svagdricka, emballerad i små träkaggar om cirka 20-25 liter. När detta bryggeri lades ner har jag inget minne av, däremot minns jag väl Karl Strands läskedrycksfabrik i Piteå. Han kom åkandes på sin paketcykel med 3-4 backar ända fram till Storfors Folkets Hus, som var en av hans bättre kunder och i sin tur sålde dryckerna vid danser och andra tillställningar. Den andra bilden är av betydligt yngre datum och visar den lilla bron över till Öholma, där som bekant Storfors AIK residerade som festarrangör en följd av år. Senare delen av 30-talet dominerades av en tilltagande oro för ett nytt världskrig, vilket ju också utbröt hösten 1939.
Av betydligt yngre årgång är denna bild och flaggstängerna på bron
över till Öholma talar för att festplatsen vid den här tiden ännu inte
slagit igen portarna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Berättat av Göran Lundberg, som för övrigt var kusin till
min mormor Beda Lundgren. Göran Lundberg medverkade
i en serie artiklar i Piteå Tidningen vid flera tillfällen, där han
berättade om den gamla tidens Storfors / Bergsviken hur det
en gång tog sig ut. Göran ägde berättandets gåva, och visste
en hel del om sin hembygds historia.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 24 december 1970.
- Så minns vi LARS EKBORG -
LARS-ÅKE EKBORG (1926-1969) Skådespelare, komiker, revyartist.
Äktenskap 1951-1969 med Lola Ekborg. Far till Dan, Anders och Maud.
Filmer med Lars Ekborg i urval: "Tappa inte sugen" - 1947, "Sommaren med Monika" - 1953, "Lille Fridolf och jag" - 1956, "Nattens ljus" - 1957, "Ansiktet" - 1958, "Svenska bilder" - 1964, "Att angöra en brygga" - 1965, "Duett för kannibaler" - 1969.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Partaj" blev det sista Lars Ekborg gjorde i Svensk TV. In i det sista
försökte han fullfölja programmet. Gjorde ett tappert försök tidigt i
höstas, men orkade inte. I "Partaj" hade han Carl-Gustaf Lindstedt
som partner. När dödsbudet kom igår sa Carl-Gustaf Lindstedt:
-Han och jag samarbetade så nära som mycket goda vänner kan....
TV-publiken märkte det. Och älskade honom.
IDÉON och KNÄPPUPP fick låna Lars Ekborg också. 1964 spelade han
"En kul grej hände på väg till Forum", spexartad musical i romersk
miljö. Han turnerade med nya upplagan av "Ryck mig i snöret" somm-
aren 1964. Året därpå "Ta av dig skorna" med Sune Mangs och Stig
Grybe. 1966 hette muntrationen "På avigan". Efter Ideon blev det Sa-
ndrews. 1967 "En flicka på gaffeln" på Intiman. Hösten 1968 "Klotter"
på Maxim, i våras "Snark" på samma teater. Det var då Lars Ekborg
för första gången kände krafterna svika på allvar.
I och med Lars Ekborgs allt för tidiga död - han blev 43 år - har den svenska teater- och nöjesvärlden lidit en stor förlust. Inte bara vänner och kollegor känner det som ett svidande slag i ansiktet att en av våra mångsidigaste artister stoppas så brutalt. I sin bästa ålder. Vi tror att publiken känner detsamma. Det fåfänga i att en människa som hade så mycket att ge plötsligt inte finns längre. Den stora publiken - människorna ute i landet som kanske aldrig såg honom på "riktigt". Men som hade så mycket glädje av hans konst via film, radio och TV. I över 20 års tid har han förstrött oss på ett eller annat sätt. Kanske fått oss att gråta ibland också. Han kunde hitta det lilla i det stora. Ge dimensioner som bara han hittade. Genom alla år var Lars Ekborg en flitig aktör. Han tog på sig en enorm arbetsbörda men slarvade aldrig ifrån sig något. När man läser hans karriär genom åren i arkivens tjocka klippkuvert hittar man inte ett dåligt omdöme om hans insatser på scenen. Ambitionen var hans drivfjäder. Plus en absolut ärlighet. Han var etablerad som bara en verklig artist kan bli. Själv tyckte han inte om att vara etablerad:
-Alla tar det för självklart att man ska vara bra då......
Lars Ekborg var bra. Han älskade sitt jobb. Det älskar vi honom för.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Expressen den 8 oktober 1969.
Text: Inger-Marie Opperud.
Igår begravdes Lars Ekborg i Storkyrkan i Stockholm. Den ljusa
kistan täcktes av gula rosor. Endast ett tal hölls vid båren, av Edvin
Adolphson.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Expressen den 17 oktober 1969.
Thor Modéen bygger nytt - 1935
När den kände komikern, skådespelaren och sångaren, Thor Modéen (1898-1950), flyttade in i sitt och familjens nya hus i Ålsten, Stockholm, gjordes ett stort repotage i Aftonbladet. Den store "pilsnerfilm-aktören" Thor Odert Folke Modéen som en gång i karriärens början började som steppdansör föddes i Kungsör den 22 januari1898, och gick ur tiden den 28 maj 1950 i en ålder av 52 år. Thor Modéen efterlämnade hustrun; skådespelerskan och sångerskan Margaretha Schönström (1899-1982), storasyster till sångerskan Ulla Billquist, samt de två adoptivbarnen Lars, född 1932 och Margaretha född 1934. Modéen har lämnat kvarstående avtryck i den svenska filmhistorien. Om det vittnar de ständigt återkommande repriser som då och då visas i TV- rutan. Sommaren 1997 gjorde jag ett besök vid Thor Modéens grav på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm. Detta resulterade i en artikel i Piteå Tidningen, under rubriken: "Pilsnerfilmens okrönte kung", som handlade om Thor Modéens betydelse i svensk film och teaterliv under tre decennier.
Hösten 1935 stod familjen Modéens nya hus i Ålsten inflyttningsklart.
På grund av detta gjordes ett större repotage i Aftonbladet.
Herr´n i huset; Thor Modéen, ställde då upp på ett antal reklamannonser.
Thor och hustrun Margaretha tillsammans med adoptivbarnen Lars
och Margaretha.
Thor med sonen Lars i den Ålstenska villan. I Ålsten bodde även en
annan prominent herre; Sveriges statsminister Per-Albin Hansson.
I åtskilliga filmer så gestaltade Thor Modéen stora buffliga gross-
handlare. En stämpel som också kom att förfölja honom privat.
Repotage: Aftonbladet den 31 oktober 1935.
Hösten 1935 stod familjen Modéens nya hus i Ålsten inflyttningsklart.
På grund av detta gjordes ett större repotage i Aftonbladet.
Herr´n i huset; Thor Modéen, ställde då upp på ett antal reklamannonser.
Thor och hustrun Margaretha tillsammans med adoptivbarnen Lars
och Margaretha.
Thor med sonen Lars i den Ålstenska villan. I Ålsten bodde även en
annan prominent herre; Sveriges statsminister Per-Albin Hansson.
I åtskilliga filmer så gestaltade Thor Modéen stora buffliga gross-
handlare. En stämpel som också kom att förfölja honom privat.
Repotage: Aftonbladet den 31 oktober 1935.
En vårlig betraktelse - tisdagen den 27 april 2010
Igår glömde jag kameran hemma när vi åkte förbi den äng i Öjebyn
som gästades av hundratals hitresta vårfåglar. När vi besökte samma
plats idag på förmiddagen, så fanns tyvärr inte lika många fåglar kvar,
men ändå så pass ändå att jag denna gång kunde ta några bilder.
Herr och fru Svan på jakt efter något ätbart. Svanparet var långt ifrån
ensamma, runt omkring fanns andra fågelarter som också ville ha sig
ett skrovmål. Vad jag kan förstå, så är svanar s.k. "övervintrare". Dvs
dom stannar kvar här uppe i den kalla nord. Men jag har aldrig sett
svanar vintertid här kring pitetrakten.
Herr och fru Svan hade även en god vän med sig under sin visit i
Öjebyn. Jag frågade vad han hette, men fick till svar att han föredrog
att vara anonym. Vilket härmed respekteras. Vi har en fantastisk natur-
skildrare i konstnären Mats-Åke Bergström från Norrfjärden. Hans motiv
är som oftast djur i olika skepnader. Hans tavlor är sannerligen värd att
beskådas.
Under vår promenad i vårt kvarter, upptäckte vi att den snö som
belamrat oss i vinter, sakta men säkert håller på att förlora sin kamp
mot solens värmande strålar. Ett tunt skikt återstår dock, men i takt
med stigande dagstemperaturer så torde det endast röra sig om ett
par dagar innan fälten åter har antagit en annan struktur.
Här och var under vår promenad breder vårbäckarna fram.
Där vi går i vårvärmen, möts vi av en eufoni av fågelläten från den
närliggande skogen. Ett tecken på att naturen håller att vakna till liv -
på fullt allvar. Bråda dagar väntar för våra bevingade vänner, med att
bygga bon, och förbereda för en ny generation av fåglar, som ska ta
vid och bli en del av naturens eviga kretsgång.
Paralellt med Hortlaxvägen löper den gång- och cykelväg som anlades
för några år sedan.
Hortlaxskylten hälsar alla förbipasserande välkommen. Namnet är
av finskt ursprung, och lär betyda "Hundviken". I gamla bevarade
skrifter från 1543 heter byn "Horthelax". Många bybor härstammar
från det finska Österbotten. Och än i dag - 2010 - lär det rinna finskt
blod i många av församlingsbornas ådror.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist, tisdagen den 27 april 2010.
SAAB - 1957
"High Chapparal" westernklassiker i TV-rutan - 1967
Hösten 1967 fyllde jag tio. Livet bestod av kompisar, serietidninger (Kalle Anka, Fantomen, Stålmannen, Tom & Jerry, Åsa-Nisse, 91:an, Kronblom m fl) lek och bus, och naturligtvis den obligatoriska skolan. Lördagskvällarna var lite speciella. Det var då man fick frossa i TV-serier som Helgonet, Barlows män, Mannen från Virginia, High Chaparral, Bröderna Cartwright, Perry Mason, Bombi Bitt och jag, Kullamannen, Kråkguldet, Håll polisen utanför, Hylands hörna, Estrad, Hollywood Palace, Dick van Dyke Show, Danny Kaye Show, Lucy Show samt mycket mycket mer. Nu kanske någon undrar, om allt var tillåtet att titta på? Självklart inte! Min mor och far sade bestämt nej till alla de program som enligt TV-tablån var märkt med; "Barnförbjudet". Men ändå så minns jag att vi tillsammans (jag, min mor och morfar) tittade på High Chaparral, min morfar var för övrigt jätteförtjust i den serien. Så här i backspegeln kan man väl inte annat än le litegrann åt det så kallade "underhållningsvåld" som serien enligt många kritiker förde med sig. Men jag tror inte att jag blev så värst våldsam, vare sig jag såg på Cartwrights eller High Chaparral. Någon värsting blev jag aldrig, om jag så säger.
Kommer dessa tre - Leif Ericson, Linda Christal och Mark Slade - att
bli lika populära som Cartwrights? De två första avsnitten av den nya
TV-serien "High Chaparral" visas på nyårsdagen. Leif Ericson är, precis
som namnet antyder, svenskättling och spelar seriefamiljen Cannons
överhuvud, Big John Cannon.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 30 december 1967.
PS. I artikeln antyds att Leif Ericson skulle vara svenskättad. Enligt de biografier jag läst om honom, så skulle så icke vara fallet. /Roger.
Vackra Birgitta från Piteå
Birgitta Lindvall, 21, från Ale i Luleå men numera bosatt i Piteå har
valts till årets Fröken Sverige av en veckotidnings läsekrets. Birgit-
ta läser matematik och ekonomi för en fil. kand vid universitetet i
Umeå. När hon är klar om ett år tänker hon söka in vid lärarhög-
skolan. Birgitta har vanan inne att representera Sverige: för två år
sedan utsågs hon till Sveriges Lucia. Som sådan fick hon göra en
tur genom USA, där hon bl a blev den första kvinna som utnämnts
till hedersgeneral i staten Washington. Det var Liv Ullman som skötte
Luciakröningen på Skansen i Stockholm. Fröken Sverige, kröningen
äger rum på Liseberg i Göteborg på annandagpingst. Nu är det Rolf
Björling som kröner.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 26 maj 1977.
Lasse Lindgren - hockeyspelare
Hockeyspelaren Lars Lindgren,är en i en lång rad begåvade ishockeykrigare som fostrats i Piteå. Förutom Lasse så finns: Hasse Svedberg, Stefan Persson, Mikael Renberg, Thomas Holmström, Mattias Öhlund, Lars Hurtig, Tomas "Bulan" Berglund och Lars Edström. Lasse Lindgren spelade på sin tid i MoDo, senare blev han proffs i Nord-Amerika. Lasse var även Tre Kronor troget under ett antal år. Lasse, som föddes i Piteå, har även bott med sin familj i Hortlax.
Aftonbladet den 9 april 1977.
Melodifestivalen 1975
Expressen den 16 februari 1975.
Anna-Lena Löfgren / Parkkväll i Piteå - 1971
Årets sista parkkväll fick piteborna uppleva på onsdagen. Den sista kvällen blev bra såväl publik- som artistmässigt. För att inte tala om vädergudarna, som visade sin bättre sida till denna afton fastän det blev an aning rått i luften. Arrangörerna bjöd på artister som föll alla åldersinriktningar i smaken.
Vädergudarna har som bekant spökat en hel del i år. Det har satt sina spår i besöksfrekvensen vid parkkvällarna. Dessutom har 350-årsfirandet med alla sina programpunkter konkurrerat hårt. Fastän den totala publiksiffran för i år inte blev högre än omkring 12.000 så är inte evangemangen på retur. Som bäst har 2.800 personer besökt parken. Onsdagens publiksiffra var 2.017. Som alltid brukar man dra jämförelser med föregående år. Då besökte 18.000 personer parkkvällarna. 1968 hade man 18.700 och 1969 18.500.
Publikrekordet hålls fortfarande av Gunnar Wiklund och Ewa Roos med drygt 6.000 betalande. Det var 1969. 1970 var det Robban Broberg som drog bäst med knappa 5.000. Onsdagskvällens dragplåster var Anna-Lena Löfgren med Lasse Bagges trio, och Nya Gals, en trio unga flickor. Som vanligt charmade Anna-Lena Löfgren publiken på sitt flärdfria sätt och med sång. Efter en inledningsbit varvade hon upp med en svensktoppslåt "Aldrig mer", varefter hon sjöng några stillsamma låtar. Det halvtimmeslånga framträdandet avslutades med en visa för parkvakterna kallad "Folkparkvakten". Kommunalfullmäktiges ordförande Tage Hansson passade därvid på att inta scenen och förära Anna-Lena "Jävresmycket".
Så var då den sista parkkvällen för i år slut. Den var bra och det är bara att hoppas att man från arrangörhåll tar krafttag och gör kommande års parkkvällar till något verkligt extra och att man inte bara lägger sig ned, vilar och minns tillbaka. Förresten vart tog alla amatörartister och lekar vägen? Många undrar!
Anna-Lena Löfgren charmerade som vanligt sin publik och fick också
ordentligt med applåder för sin sång. Till hjälp hade hon flicktrion
"Nya Gals". Lasse Bagges trio kompade.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 5 augusti 1971.
Lat katt, istället för vårfåglar
När jag åker iväg någonstans brukar kameran vara en given följeslagare. Men tyvärr så var icke fallet idag. Färden gick på den gamla E4:an genom Öjebyn, för att sedan fortsätta på Älvsbyvägen mot Djurklinikens f.d. lokaler. På höger sida efter avtagsvägen, finns ett rätt så stort markområde - äng kan man kanske kalla det - på denna plats hade idag hundratals vårfåglar landat för en matpaus. Svanar, änder, måsar, tofsvipor m.m. Vi stannade för att avnjuta skådespelet, vi fanns m.a.o. på första parkett. Det var bara ett fel: KAMERAN låg hemma i en byrålåda, typiskt nog. Det hade säkerligen blivit ganska skapliga bilder, men som sagt, man tar inga bilder utan kamera.
Den enda djurbild jag kan bjuda på idag, blir på hankatten Pelle. Han tillhör ingen fågelart, han kan inte flyga (vad jag då vet?) och han flyttar ej eller till varmare länder under vintern. Pelle bygger inte bon högst upp i ett träd, han äter inte daggmaskar, och hans läte låter "Mjauu", typisk katt alltså. Pelle är katt rakt genom, jagar råttor på katters vis, och löser hår så till den milda grad att man kunde sticka sig flera par raggsockor varje vinter (om man nu vill ha raggsockor av rött katthår?)
Istället för bilder av vårfåglarnas ankomst, kommer här ett foto av
vår katt Pelle. Han om någon, kan konsten att njuta. I ordets rätta
bemärkelse. Det vittnar väl den här bilden om.
"Livets efterrätt!"
Livets efterrätt - är ju det ord man brukar använda när man i dag-
ligt tal talar om sina barnbarn. Jovisst, är det så. I famnen håller jag
den ena av två härliga "efterrätter". Den andra efterrätten var hemma
hos sin mamma och pappa när bilden togs.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Yvonne Lombard / Lux - toalettvål
1954.
Jannes X-tett / Norrmalmia, Piteå
Piteå Tidningen den 6 september 1972.
Tempo i Piteå - 1972
Piteå Tidningen den 8 maj 1972.
Tallheden Altersbruk - "Dans i afton" LEFFES!
Piteå Tidningen den 23 juni 1972.
Provkör SAAB 1971
Piteå Tidningen den 21 april 1971.
Min glada Volvo
Min Volvo ler igen. Under de sista veckorna har han blivit alltmer sur och stingslig. Tvärtemot den Volvo som han var en gång i tidens begynnelse, när jag körde ut honom från Forslunds bilaffär i Piteå. Jag har försökt mig på allehanda småknep, för att liksom lätta upp hans humör - men, nej, inget har hjälpt. Men så idag, bestämde jag mig för att ge honom en rejäl intvagning av allehanda duscholjor. Och vips, när all den gråa smutsen försvann, och den ursprungliga blå färgen återigen tittade fram, gav han mig världens bredaste leende. Det har nu gått flera timmar sedan tvätten, och kan ni tänka er, min Volvo har fortfarande det där lite fåniga leendet kvar i sin grill. Man kan nog lugnt påstå att min gamla, gråa, ledsna Volvo återigen tycker att livet är värt att leva. Och jag hoppas det dröjer än en lång tid innan han åker upp till Volvohimlen.
The Steelmen - Älvsbyn
Stålmännen heter Bengt-Olof Collin, sologitarr, Hans Lundberg, saxofon,
Åke Hjertberg, el-bas, Ulf Sundström, saxofon, Leif-Ove Johansson,
trummor och Ove Sundström, sång ochgitarr.
Piteå Tidningen den 21 mars 1968.
Thor-Erics
Så här glad blir man när man har en låt med i "Melodiparaden",
tycker fr. v Helge Johansson, Thore Olofsson, Lasse Högberg,
Sören Salomonsson och Jan-Erik Levin.
Piteå Tidningen 1967.
Bioannonser - 1955
Piteå Tidningen den 4 maj 1955.
Lions loppmarknad
Det var ett ganska så kallt och gråmulet Piteå som välkomnade loppisbesökarna ute på Noliaområdet i förmiddags. Mycket folk i den relativt tidiga timman (9:00) som trängdes i dörröppningarna. Fullproppade bord, med böcker, cd-skivor, mattor, möbler, husgeråd, tavlor ja, allt det där som är vanligt förekommande på ett klassiskt loppis. Efter cirka en halvtimme, så gick jag därifrån, alldeles tomhänt. Ingenting av de många ihopsamlade prylarna fick mitt loppishjärta att slå fortare. En av sönerna, är på jakt efter gamla hederliga vinylskivor, och gärna då med Jimi Hendrix. Men tyvärr så lyste Jimi och hans band med sin frånvaro. Tror att vi väntar till sommaren istället när den vackra Badhusparken slår upp sina portar. Det känns skönare att strosa därute i parken istället, gärna då under en klarblå sommarhimmel, och kanhända med en bunt vinylskivor under armen.
Motormarknaden - 1955
Piteå Tidningen - 1955.
Tiden snurrar på
Veckorna går fort! Nu är det fredag igen, och ibland verkar det som om veckan endast består av två dagar: Måndag och fredag. När jag slutade jobba, var mardrömmen att tiden skulle sega sig fram. Ånej! Den gick faktiskt lika fort (av någon anledning) som när jag jobbade i full karriär. Såg det underbara "Kvartersdoktorn" på TV:n häromkvällen. Läkaren, Lotta Brohult, gjorde ett hembesök hos en patient, som upplevde en sådan total ensamhet sedan hustrun gått bort.
-"Jag sitter och stirrar på en brun vägg, dagarna i ända", sa han medan rösten stockade sig. Och det är väl så det tyvärr blir för de flesta äldre, när hjulen plötsligen slutar att snurra.
Programmet som skildrar två doktorer på Maria-kliniken i Stockholm, Magnus Eriksson och Lotta Brohult, är fylld av en sådan värme och medmänsklighet. Och de patienter som skildras i serien är sådana spännande personligheter att man gärna skulle vilja veta mer om dem. T.e.x så finns f.d. norrlänningen Stig Törnblom, med. En äldre jazzintresserad herre i 80-årsåldern. Ja, samtliga medverkande bjuder faktiskt friskt på sig själva. Inte då minst läkaren Magnus Eriksson, som borde vara alla patienters dröm om hur en doktor verkligen skall vara. Kollegan Lotta Brohult är inte ett dugg sämre. Båda bjuder på sig själva, och räds inte för att dela ut värmande kramar och ett ord på vägen när man möter sina patienter, exempelvis i kön på ICA-butiken.
Grattis på födelsedagen!
Hallå, kära syster! Grattis på din födelsedag!
Tempo bygger varuhus i Piteå - 1963
Piteå Tidningen den 7 januari 1963.
"Snopporna"
Får vi presentera sångtrion "Snopporna". Ja, läsaren ser rätt, det är
Anna-Lena Löfgren, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson, som just
sjungit in världens första twals, d.v.s. vals i twisttakt, hur nu det ska
gå till. "Ta hit spettekagan"!" heter den.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen augusti 1962.
Nynäs öppnar i Piteå - 1962
Så här såg den nya bensinstationen ut igår sedan man gjort de
sista förberedelserna för dagens invigning.
Piteå har fått en ny centralt belägen bensinstation då AB Nynäs Petroleum idag inviger sin toppmoderna serviceanläggning i korsningen Sundsgatan-Bryggargatan. Visserligen har den varit öppen i tre månader, och skötts av tre man, men färdig är den inte förrän idag.
Ska vi vara riktigt noga så återstår det ännu en del arbete innan anläggningen är komplett, men den ger förvisso nu intryck av att fylla alla rimliga anspråk. PT som tidigare redogjort för lokalerna kunde vid sitt besök igår notera att man nu också har automatisk spolhall. För en krona får man vatten under 20 minuter. Nynäs disponerar inte mindre än 5.000 kvadratmeter mark men använder för närvarande endast 2.000. Hur den övriga marken skall användas är ännu inte klart, men att det blir parkeringsplatser med motorvärmare är inte uteslutet. Föreståndare är herr Henrik Johansson, gammal Piteåbo sedan 1957 föreståndare för Nynäs servicestation i Messaure. Den nya Nynäs-stationen har ritats av arkitekt Yngve Alvå och byggts av AB Nya Asfalt, Piteå.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 20 juni 1962.
Sjöfart i Piteå - våren 1962
Första båten för säsongen, m/s Fjorden, har just passerat Pitsundet
och är på väg in i Pitfjärden.
Sjöfarten på Piteå-distriktet öppnades på fredagskvällen, då m/s Fjorden angjorde kajen i Skuthamn för last av massa och kraftliner på England. Under lördagen anländer ytterligare tre fartyg till distriktet, nämligen m/s Royal Board, som vid Lövholmen skall lasta trävaror på Hull, m/s Sonja till Skuthamn för linerlastning och m/s Bleichen, som i Skuthamn lastar massa och board på tyska hamnar.
De närmaste dagarna är ytterligare ett antal lastbåtar aviserade till distriktet. Förra året öppnades som bekant Piteå-sjöfarten redan den 2 mars och pågick till ett gott stycke in i januari i år. Även i Luleå öppnades sjöfarten på fredagen då cementlastade malmöbåten Nordanvik anlöpte hamnen. Säsongens sista båt lämnade Luleå 28 december och vinteruppehållet på 133 dagar är ganska normalt. Nordanvik har tagit sig fram helt utan isbrytarassistans och de enda ishinder man stötte på var en del vallar i höjd med Bjuröklubb. Förra året öppnades sjöfarten på Luleå redan 4 mars efter ett rekordstort uppehåll till följd av den milda vintern.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 12 maj 1962.
Ove, 22, "professionell" amatörsångare
Ove fick bl a stifta bekantskap med piteåborna under sommarens
parkkvällar. Där sjöng han en rad fina låtar många "upptäckte" nog
hans fina röst. Tyvärr kom han allt för mycket i skymundan i program-
men och kunde ha släppts fram oftare.
Orden kommer flygande ur luften och lägger sig osökt på tungan: Naturbegåvning......
Eller vad ska man säga om Ove Sundström, 22 år från Älvsbyn som med bara tre års ordentlig bakgrund som sångare utan några som helst sånglektioner, utan att ens ha använt noter, går och vinner Björknäsparadens hårda amatörtävling med en så pass svår låt som "Maria" ur West Side Story......
Och vinner överlägset till och med - han var den enda som fick åtta-poängare utav juryn.
Nu har ju Ove visserligen en musikalisk bakgrund. Som gitarrist i numera nedlagda Steelman - vilka förresten också vann Björknäsparaden ett år, närmare bestämt 1968 - har han spelat sedan femtonårsåldern. Men sången har han börjat med först på senare år.
-Nog hände det väl att man tog ton ibland även i orkestern men det blev mest gitarrspel.
Nu har Ove lagt av med gitarrspelandet.
-Det är roligare att sjunga, säger han blygsamt.
KUNGSTRÄDGÅRDEN NÄSTA
Ove tar emot i sin mysiga tvåa, där han bor tillsammans med fästmön Inga-Brith och sonen Anders, nio månader.
-Håller just nu på att utbilda mig till bilmekaniker, men jag tror nog inte att jag ska bli det, säger han och antyder därmed att han har tänkt sig en karriär som sångare.
-Det beror på hur det går på söndag......
På söndag det är i Kungsträdgården i Stockholm det, i Hagge Geigerts show, belöningen för segern i Björknäsparaden. Fast det kan vi ju avslöja redan nu, efter att ha hört bandet från finalen i Boden: det kommer att gå alldeles utmärkt.
-Fast det är dålig kvalitet på bandupptagningen, säger han försiktigt och menar att det kunnat låta ännu bättre. Allt medan vi tycker oss var omusikaliska som inte kan höra det.....
Dessutom har han ju ännu en fördel: traditionerna. Fjolårets segrarinna, Ingegerd Olsson, klev efter segern i Boden direkt upp på Svensktoppen, och medverkade även i Hylands hörna. Allt talar för Sundströms succé på söndag.
GRAMMOFONBOLAG
Ove sjunger för närvarande med Jannes X-tett från Piteå.
-Har du planer på att slå på eget nu, efter de här framgångarna?
-Jo, nog har man väl det, säger han. Och så kryper det fram:
-Ett grammofonbolag har redan hört av sig. Jag har skickat ner en del av bandet från paraden. Vi anade väl det.
SVENSKTOPPEN
Lugna låtar, gärna i Tom Jones stil, det är Oves melodi. Du tycker inte att han är för kommersiell?
-Nja, jag vet inte om det.
-Om du nu skulle få chansen att spela in en låt, vad skulle du välja då?
-Jag skulle gärna spela in "Maria", om jag fick. Kanske på svenska.
-Kommer du alltså att sikta på Svensktoppen?
-Man måste ju det - det är det enda som slår nuförtiden.
-Svenska folkets smak när det gäller musik har ju kritiserats. Vad tycker du om de låtar som nu ligger på Svensktoppen?
-Nåt speciellt är det ju inte. Ofta är det låg klass på låtarna.
NATURBEGÅVNING
Det enda hjälpmedel han har är en transistorradio och en bandspelare. Inga grammofonskivor, inga noter.
-Brukar spela in låtarna från radion, säger han, och sedan lyssnar jag på dem och försöker lära mig dom.
-Du har aldrig tagit några sånglektioner , säger du. Men du sitter förstås hemma och övar flera timmar varje dag?
-Nja, det blir inte så ofta. När jag började med Jannes övade vi förstås ihop en del, men hemma blir det mest att lyssna på musik, och så sjunga med ibland, förstås. Efter påtryckningar från Inga-Brith tar han fram bandet med "Maria" på, och vi lyssnar. Sedan går vi hem mycket imponerade och helt övertygade om att vi kommer att höra namnet Ove Sundström fler gånger.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen lördagen den 22 augusti 1970.
Text: Pär Fjällström.
Mormor och morfars hus
Resonemanget om gamla hus och dess historia, fick mig att tänka på min mormor och morfars hus i Blåsmark. Omkring 1954/55 flyttade mina morföräldrar från Blåsmark till Pitholm. Huset har alltsedan dess stått obebott. På somrarna ( under 60-talet) brukade vi släktingar samlas, för att äta surströmming och för att umgås i största allmänhet. Varje sommar sedan jag själv fick egen familj, har jag, och även Elisabeth och barnen avlagt ett obligatoriskt besök därborta i mormor och morfars by, Blåsmark. Men nu är det länge sedan jag var där. Om husets skick vet jag idag inte så värst mycket. 
En avskrift av de originalhandlingar beträffande husköpet som min
morfar Sanfrid gjorde 1924.
Huset som det en gång såg ut. Fotot är troligen från mitten av 50-talet
strax innan min mormor och morfar flyttade ut.
Morfar Sanfrid på en suddig bild från 1950-talet vid huset i
Blåsmark.
Ännu en bild från min mammas föräldrahem. På bilden ses min
mormor Beda "brottas" med en ko. På bron sitter mina två most-
rar Anny och Linnéa.
Beda och Sanfrids hus - juni 1987.
Någon sommardag under min barndom, brukade jag i sällskap med
morfar, cykla hit till morfars gamla hus. Han hade ett potatisland
som han pysslade om, därav de täta besöken.
I juni sommaren 1987, gjorde vi vårt obligatoriska besök. På trappan
ses Robert med en kopp choklad i sin hand.
Vårbilder - torsdag 22 april 2010
Skuggor på piteälvens ännu snö- och isbelagda vatten.
Pitsundsbron - i all sin prakt.
"Artic Explorer" Piteå Havsbads egen båt, som ligger förtöjd vid
Pitsundskanalen.
Ett hus där livet flyttat ut från. Finns det något som kittlar min fantasi
så är det just sådana här gamla ödetorp. Vem bodde här? Hur ser
husets historia ut, osv......
En gång ett hus fyllt med liv.....idag, bortglömt, men som genom sin
närvaro ändå vittnar om sin existens.
Charmören MAX
Just nu så kliar det så förskräckligt i Max mun. Allt pga två tänder
som håller på att komma.
Jodå, Max, det blir mer tänder även framöver.
Underverket, Max! Mitt på farmor och farfars köksbord.
Legenden INGMAR NORDSTRÖM
Ordet legend kommer jag osökt att tänka på när jag hör namnet Ingmar Nordström. I nära fyrtio år var han orkesterledare för ett av Sveriges populäraste dansband. Proffessionalism och stil, är också något som starkt förknippas med den idag nära åttioårige saxofonisten från Växjö. Ingmar "tutar" forfarande på sin gyllene sax. Och vi är många som hoppas och ber om att han skall få fortsätta än i många år att roa sin publik.
INGMAR NORDSTRÖM. 
Några ur raden av den digra skivproduktion som Ingmar Nordströms
levererat till sin publik genom åren. Naturligtvis finns det mycket,
mycket mer......
Johan och Hilda från Blåsmark
Min farmor Hannas äldsta bror hette Johan. Min farfars storasyster hette Hilda. Den 5 december 1900, gifte sig mina farföräldrars syskon. Johan hette Eriksson i efternamn, Hilda hette Lindqvist. Tillsammans fick de barnen; Lisa, Albin, Marino, Bertil och Astrid. Två av pojkarna, Albin och Marino, blev sedermera kända profiler i skidspåren. Marino var en mycket duktig skidåkare, medan Albin inte kom långt efter. Albin lärde en hel generation barn att simma, dessutom var Albin en riktig friskus. Han hade för vana att varje vinter, ta sig ett dopp i den sjö som han bodde vid. En färgstark personlighet, så färgstark, att lokaltidningen gjorde ett stort repotage om honom några år före hans bortgång.
Makarna Eriksson från Blåsmark. Johan f. 12.7 1875 d. 19.12 1945.
Hilda f. Lindqvist f. 25.2 1881 d. 1.6 1934. Med på bilden finns också
barnen Albin, Lisa och Karin.
Min farmors storebror; Johan Anton Eriksson. Född 1875 i Stensjö-
kullen, Blåsmark. Död 1945 i hembyn.
Johan och Hildas son, Albin (1906-1992) var ofta sedd i skidåkar-
sammanhang. Dessutom var han simlärare för en hel generations
barn.
Albin var en riktig hurtbulle. Han var förutom skidåkare, också vinter-
badare.
I januari 1963 stod det att läsa följande i Piteå Tidningen; "Träff med
skidvänner. Ragnar Wikstén, till vänster, och Lennart Eriksson har
många gånger tampats i spåret. Naturligtvis skulle de tävla även vid
veteranträffen, fastän nu i armbrytning. Nestorn Albin Eriksson ser till
att allt går just till".
Albins bror, Marino, (1912-1983) syntes ofta på prispallen
i skidtävlingar i sin ungdom.
Makarna Eriksson från Blåsmark. Johan f. 12.7 1875 d. 19.12 1945.
Hilda f. Lindqvist f. 25.2 1881 d. 1.6 1934. Med på bilden finns också
barnen Albin, Lisa och Karin.
Min farmors storebror; Johan Anton Eriksson. Född 1875 i Stensjö-
kullen, Blåsmark. Död 1945 i hembyn.
Johan och Hildas son, Albin (1906-1992) var ofta sedd i skidåkar-
sammanhang. Dessutom var han simlärare för en hel generations
barn.
Albin var en riktig hurtbulle. Han var förutom skidåkare, också vinter-
badare.
I januari 1963 stod det att läsa följande i Piteå Tidningen; "Träff med
skidvänner. Ragnar Wikstén, till vänster, och Lennart Eriksson har
många gånger tampats i spåret. Naturligtvis skulle de tävla även vid
veteranträffen, fastän nu i armbrytning. Nestorn Albin Eriksson ser till
att allt går just till".
Albins bror, Marino, (1912-1983) syntes ofta på prispallen
i skidtävlingar i sin ungdom.
Muddring i Piteå hamn - 1954
MUDDRINGEN av den nya farleden i Piteå hamn är sedan en tid i
gång. Muddermassan pumpas upp på land på Västerkajen som fyllning
och får således bilda ny mark. Den nya farleden blir erfoderlig som en
följd av järnvägsbygget över hamnområdet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 25 september 1954.
Piteåpolis i livsfara
Nyårsafton 1955 stod det att läsa om den f.d. piteåbon Börje Lundkvist i
Piteå Tidningen. Lundkvist arbetade vid denna tid som polisman i Malmö.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vårbilder
Idag har jag gått på leriga vårvägar, och kisat mot dansande solstrålar som sprakat nästintill som ett fyrverkeri i trädens kronor. Visst är det härligt med den vår som sakta håller på att breda ut sig. Och i min iver och stora förtjusning att få vara en del av allt det fantastiska, har jag försökt "fånga dagen" och stunden, precis som den tedde sig idag på förmiddagen. Så här kommer lite vårbilder sett ur mitt kameraobjektiv:
----Onsdag den 21 april 2010-----
Inte så lång från oss, på vägen mot byns hjärta, finns en promenad-
väg som vi brukar gå. När jag passerade (med bil) på förmiddagen
såg det bl a ut så här.
Efter samma väg stod denna bortglömda gamla mötesplatsskylt.
En "måste-bild" för en K-spanare.
Så har vi förflyttat oss till byns centrum. Och högt på höjden tronar
Hortlax kyrka. Den röda stugan som tittar fram, är en i en grupp kyrk-
stugor som uppfördes i slutet av 1920-talet.
Från Hortlax beger vi oss över till Sandholmen. Här skymtar en av
de båtar som tillhör Wiréns rederi. Sandholmen ligger vid piteälven.
Och alldeles ner vid stranden kan man vissa varma sommardagar ta
sin lilla picknickkorg med de nödvändigaste attiraljerna för en stunds
avkoppling.
Den Wirénska färgglada båten sedd på lite närmre håll.
Från gamla Storforssågen bjuds man på denna vy. ASSI som fabriken
en gång hette, syns vida omkring med sina bolmande skorstenar.
Som ett minne från fornstora dar, tronar ännu de gamla resterna kvar
från sågverksepoken vid Storforssågen. Här sparang min pappa som
ung märkpojke vid 13-14 års ålder.
Här syns en annan kvarleva från förr. Den står vägg i vägg med den
andra byggnaden. Här på detta område fick de närboende sin inkomst
medan sågverket ännu fanns och blomstrade.
Att byggnaderna är av gammalt datum vittnar bl a detta "öppna sår" i
fasaden.
Sida vid sida har de båda stått trofast genom åren. Som en viktig
funktion i det arbete som en gång utfördes av män och unga pojkar
med valkiga nävar.
Ja, tänk om dessa väggar kunde tala.....
Eftersom byggnaderna stått öde rätt så länge, har den forna glansen
försvunnit. Häromveckan stod att läsa i lokaltidningen att taket på
detta hus gett vika för de tunga snömassorna.
Ett stenkast från Storforssågen ligger ett upplag av timmer och div-
erse skräphögar. Mitt i bilden syns ASSI (som en gång var namnet på
den industri som stod klar 1963). Idag har ASSI bytt namn till KAPPA -
eller har jag rätt eller fel?
Så åker vi mot Tingsholmen. Bilden visar Tingsholmsviken. En populär
båtplats sedan länge. Det var här som jag under barndomen någon
tidig sommarmorgon tuffade ut i en motorbåt som två av mina far-
bröder - Ivan Lundmark och John Risberg en gång byggde - Ibland
fanns halva släktskaran med i den ruffade motorbåten. Och på däck
avnjöt vi olika läckerheter. Ja, ett minne som väcker härliga och ljuva
barndomsminnen.
Båtbryggorna ligger än så länge öde. Väntande på sommarens
"båtmänniskor".
Dagarna för skoternöjet, är snart räknade.
Vårsolen leker i trädtopparna.
Vårhimlen över Tingsholmen, ler sitt allra bredaste leende.
Och här står jag, med min gamla mössa, vid Tingsholmsbergets fot.
Berget - som hungriga grävmaskiner käkade upp för flera år sedan -
fungerade som skidbacke i min barndom. Tyvärr, så är allt idag ett
minne blott.
Denna igensnöade väg, leder sommartid ut mot Tingsholmsudden.
Det var där som vi brukade tälta när jag var barn. Än idag så brukar
vi åka ner med en kaffetermos och bara finnas till någon lat varm
sommardag.
Nere på "Holmen" finns det en och annan som hittat sitt paradis.
Som ett öppet sår bryter vårbäcken fram i naturen.
Så avslutar jag och min skugga denna vårpromenad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text o foto: ROGER LINDQVIST.
----Onsdag den 21 april 2010-----
Inte så lång från oss, på vägen mot byns hjärta, finns en promenad-
väg som vi brukar gå. När jag passerade (med bil) på förmiddagen
såg det bl a ut så här.
Efter samma väg stod denna bortglömda gamla mötesplatsskylt.
En "måste-bild" för en K-spanare.
Så har vi förflyttat oss till byns centrum. Och högt på höjden tronar
Hortlax kyrka. Den röda stugan som tittar fram, är en i en grupp kyrk-
stugor som uppfördes i slutet av 1920-talet.
Från Hortlax beger vi oss över till Sandholmen. Här skymtar en av
de båtar som tillhör Wiréns rederi. Sandholmen ligger vid piteälven.
Och alldeles ner vid stranden kan man vissa varma sommardagar ta
sin lilla picknickkorg med de nödvändigaste attiraljerna för en stunds
avkoppling.
Den Wirénska färgglada båten sedd på lite närmre håll.
Från gamla Storforssågen bjuds man på denna vy. ASSI som fabriken
en gång hette, syns vida omkring med sina bolmande skorstenar.
Som ett minne från fornstora dar, tronar ännu de gamla resterna kvar
från sågverksepoken vid Storforssågen. Här sparang min pappa som
ung märkpojke vid 13-14 års ålder.
Här syns en annan kvarleva från förr. Den står vägg i vägg med den
andra byggnaden. Här på detta område fick de närboende sin inkomst
medan sågverket ännu fanns och blomstrade.
Att byggnaderna är av gammalt datum vittnar bl a detta "öppna sår" i
fasaden.
Sida vid sida har de båda stått trofast genom åren. Som en viktig
funktion i det arbete som en gång utfördes av män och unga pojkar
med valkiga nävar.
Ja, tänk om dessa väggar kunde tala.....
Eftersom byggnaderna stått öde rätt så länge, har den forna glansen
försvunnit. Häromveckan stod att läsa i lokaltidningen att taket på
detta hus gett vika för de tunga snömassorna.
Ett stenkast från Storforssågen ligger ett upplag av timmer och div-
erse skräphögar. Mitt i bilden syns ASSI (som en gång var namnet på
den industri som stod klar 1963). Idag har ASSI bytt namn till KAPPA -
eller har jag rätt eller fel?
Så åker vi mot Tingsholmen. Bilden visar Tingsholmsviken. En populär
båtplats sedan länge. Det var här som jag under barndomen någon
tidig sommarmorgon tuffade ut i en motorbåt som två av mina far-
bröder - Ivan Lundmark och John Risberg en gång byggde - Ibland
fanns halva släktskaran med i den ruffade motorbåten. Och på däck
avnjöt vi olika läckerheter. Ja, ett minne som väcker härliga och ljuva
barndomsminnen.
Båtbryggorna ligger än så länge öde. Väntande på sommarens
"båtmänniskor".
Dagarna för skoternöjet, är snart räknade.
Vårsolen leker i trädtopparna.
Vårhimlen över Tingsholmen, ler sitt allra bredaste leende.
Och här står jag, med min gamla mössa, vid Tingsholmsbergets fot.
Berget - som hungriga grävmaskiner käkade upp för flera år sedan -
fungerade som skidbacke i min barndom. Tyvärr, så är allt idag ett
minne blott.
Denna igensnöade väg, leder sommartid ut mot Tingsholmsudden.
Det var där som vi brukade tälta när jag var barn. Än idag så brukar
vi åka ner med en kaffetermos och bara finnas till någon lat varm
sommardag.
Nere på "Holmen" finns det en och annan som hittat sitt paradis.
Som ett öppet sår bryter vårbäcken fram i naturen.
Så avslutar jag och min skugga denna vårpromenad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text o foto: ROGER LINDQVIST.
Rolf Åhmans / Toresons - Logen Långträsk 1974
Logen i Långträsk var ett fantastiskt fint dansställe. Arrangören hette
Tage Öberg som för övrigt avled drygt 50 år gammal 1983?
Sommaren 1974 minns jag även för den turné som vi gjorde i Havs-
bandet till Östtyskland. Vi spelade på en massa olika tillställningar så-
som blomstermässan i Erfurt, och även under Östersjöveckan i Rostock.
Samma dag jag kom hem, var det bara att packa scenkläderna för att
åka vidare för att spela dansmusik med Rolf Åhmans. Allt detta skulle
jag säkerligen inte orka med idag. Men vid den här tidpunkten var jag
16 år gammal. Och hade någon bett mig att först bestiga Kebnekajse,
för att därefter åka till Kiruna Folkets Park på cykel, för att spela upp
till dans, hade jag troligen gjort det. Idag har krafterna börjat så smått
att sina, så någon form av bergsbestigning är det inte alls någon fråga
om längre. Inte heller att bege sig på cykel till Parken i Kiruna.
Sven-Ingvars, Tages, Lill-Babs - UDDEN SIKFORS 1966
(Hallå Tryckfels-Nisse - var tog N.et i Bergahagen vägen?)
Piteå Tidningen den 22 juni 1966.
"Mera Helge Skoog åt det svenska folket!"
TV:n tycks översållas av olika matprogram. Ja, det finns så många så det skulle ta mig flera minuter att räkna upp dem alla. Mitt i högen av program, finns det ett som sticker ut lite extra; "Halv åtta hos mig". En ganska så traditionell form att presentera mat för den breda allmänheten, kan tyckas, om det inte vore för den underbara berättaren Helge Skoog. Hans medverkan "gör" helt enkelt programmet. Helge är helt enkelt nästan hela behållningen. Helge Skoog är ju ingen ny bekantskap, redan i det tidiga 1970-talet förekom han på teaterscenen, samt även då och då i TV-rutan. Han spelade privatdektektiven Ture Sventon, i SVT:s julkalender 1989. Han har även synts flitigt i "Parlamentet" i TV 4. Startar härmed ett upprop, med följande paroll: "Mera Helge Skoog åt det svenska folket!"
Matprogrammet "Halv åtta hos mig" vore väl ett program likt alla
andra, om det inte vore för.......
.....den underbart repliksnabbe skådisen Helge Skoog. Hans sätt att
berätta höjer därmed kvalitén på programmet ifråga.
Bilder från: www.bloggstureplan.se / www.aftonbladet.se
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dansbandsstjärnor i bråk
Enligt Aftonbladets nätupplaga har Matz Bladhs sångare Göran Lindberg hoppat av med omedelbar verkan. Detta pga en schism gällande Lindbergs lön. Kapellmästaren Niclas Olén, ska enligt Lindberg uppträtt så pass hotfullt under lönediskussionen, att det föranledde en polisanmälan, som nu Göran Lindberg dragit tillbaka. Penningbråket gällde om bandets alla medlemmar skulle ha lika lön. En självklarhet, sa kapellmästare Olén. Vilket inte Göran Lindberg höll med om. Göran Lindberg krävde högre gage, något som han själv påstår sig ha blivit lovad. Sedan sångaren hoppade av, så har han tillfälligt ersatts av Conny Nilsson, f.d. sångare i Berth Idoffs och Erik Lihms orkestrar.
MATZ BLADHS. I soffan sida vid sida sitter de två trätobröderna
Niclas Olén t.v. och Göran Lindberg t.h.
------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: www.fyrispark.se
MATZ BLADHS. I soffan sida vid sida sitter de två trätobröderna
Niclas Olén t.v. och Göran Lindberg t.h.
------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: www.fyrispark.se
Kjell-Bertils på Parken i Skellefteå
Översnöad raggarbil
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 januari 1959.
Höst vid Strömnäskanalen i Piteå - 1956
(Vänstra bilden)
(Högra bilden)
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 16 oktober 1956.
Povel Ramel / Martin Ljung i Piteå - 1955
Våren 1955 - vid Öjeby kyrka
Ja, nu dröjer det kanske inte så många dagar förrän lövträden
börjar spricka ut och det var väl detta glädjande faktum som kyrko-
gårdsvaktmästare Einar Pettersson i Öjebyn hade i tankarna när han
i går började att klippa bort torkade kvistar i häckarna framför lands-
församlingens ståtliga tempel.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 14 maj 1955.
Bröderna Olssons fastighet i Piteå - 1955
Våren 1955 stod Bröderna Olssons fastighet på Sundsgatan klar för inflyttning. Norra Västerbotten hade den 23 april 1955 ett stort repotage om denna händelse. Ur detta repotage har jag lånat vissa delar till detta inlägg:
Bröderna Olssons fastighet, som stod inflyttningsklar våren 1955.
I fastigheten fanns bl. a. välkända AVENY.
Piteborna är trevliga kondiskunder konstaterar innehavaren av kond-
itori Aveny, Rune Lindqvist (t.v.). Han har tidigare varit i Skelleftehamn.
Direktör Carl-Henry Olsson ses här i sin nya moderna lägenhet med
stilren öppen spis och en trappkonstruktion av helt ny typ.
Sundsgatan i Piteå, våren 1955.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten lördagen den 23 april 1955.
Bröderna Olssons fastighet, som stod inflyttningsklar våren 1955.
I fastigheten fanns bl. a. välkända AVENY.
Piteborna är trevliga kondiskunder konstaterar innehavaren av kond-
itori Aveny, Rune Lindqvist (t.v.). Han har tidigare varit i Skelleftehamn.
Direktör Carl-Henry Olsson ses här i sin nya moderna lägenhet med
stilren öppen spis och en trappkonstruktion av helt ny typ.
Sundsgatan i Piteå, våren 1955.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten lördagen den 23 april 1955.
Fältjägaren Johan Erik Eriksson-Gefyr i Blåsmark
Att söka sina rötter har blivit mer och mer intressant, inte minst hos ungdomar som blivit alltmer intresserade av forska fram sina förfäder. Information om födelse, dödsår samt datum för giftermål och eventuella barn, finns alltid att hitta. Värre kanske det är att hitta gamla foton som berättar hur människan bakom alla årtal egentligen såg ut. Under början av 90-talet gjorde jag en släktforskning både på min farmor och farfars sida. Följden blev många spännande möten, mellan förfäder som jag inte visste något om. "På köpet" fick jag även turen att träffa måmga av min fars kusiner, många hade jag aldrig förr träffat. Det ena gav det andra, och så småningom gav jag mig ut på en "släktforskar-turné". Dvs jag ringde och frågade om jag skulle få komma och hälsa på, och om personen ifråga hade några historier att berätta. Och kan ni tänka er, det var många som öppnade sin dörr för mig. Och jag bjöds på kaffe med dopp, samt många härliga berättelser och (naturligtvis) en djupdykning i deras familjealbum. Jag lånade fotografier, - detta var långt före datorn och scannerns tid - som tur var hade jag en fotograf i Öjebyn (Curt Bröms) som var mig behjälplig. Resultatet blev en lång rad sammantraffanden, trevligt sällskap och massor med härliga bilder som berättade om hur mina förfäder en gång tog sig ut. Vissa personers öden och äventyr, var så pass spännande så jag kunde för mitt liv inte släppa dem i brådrasket. Somliga, lever kvar än i denna dag.
I Blåsmark mötte jag en gammal och erfaren släktforskare, Olga Marklund. Hon hade i sin ägo ett par fotografier som jag blev intresserad av. Enligt Olgas uppgift föreställde en av bilderna min farmor Hannas far, Johan Erik Eriksson. Han blev så småningom indelt soldat och fick namnet "Gefyr". Johan Erik begåvades med hela 12 barn, under två äktenskap. Johan Erik Gefyr avled en dryg månad före sin 90-årsdag. Tänk att man kunde konsten att bli så pass gammal även på den här tiden. Han gick ur tiden 1913.
Fältjägaren Johan Erik Eriksson-Gefyr. F. 4.8 1823 d. 29.6 1913.
Gift den 28.4 1844 med Sara Katarina (Cajsa) Johansdotter f. 12.6
1815 d. 22.6 1871.
Barn:
Johan Oskar f. 23.5 1845 d. ?
Erik Anton f. 16.12 1846 d. 15.12 1916 (min farmors far).
Sven August f. 20.11 1849 d. 18.4 1852
Jonas Gustaf f. 27.11 1853 d. ?
Sven August f. 30.11 d. 1.8 1859
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Johan Eriks andra äktenskap; den 11.4 1874 med: Maria Fredrika Lundqvist f. 25.7 1874 d. ?
Barn:
Ernst August f. 17.6 1874 d. 10.3 1924
Hilda Fredrika f. 28.11 d. ?
Karl Amandus f. 1.12 1877 d. 1921
Andreas (Anders) f. 28.9 1880 d. 1962
Ferdinand f. 20.7 1882 d. 27.8 1882
Nils Ferdinand f. 12.1 1885 d. 21.1 1885
Nils Verner f. 15.6 1886 d. 14.7 1886
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I sitt andra äktenskap blev Johan Erik Eriksson-Gefyr far till ytter-
ligare sju barn. Däribland sonen Carl Amandus (1877-1921). På
denna bild syns han tillsammans med makan Johanna Risberg
(1876-1967) från Blåsmark.
På detta foto syns en annan av Johan Eriks söner; Andreas, allmänt
kallad för Anders. (1880-1962). 1918 ingick han äktenskap med Edith
(1897-1982).
Johanna Eriksson-Lindqvist (1888-1970).
Johan Erik Eriksson-Gefyr var min farmors
farfar. Carl Amandus och Andreas var två
av hennes farbröder.
Erik Anton Eriksson, min farmor Hannas far. Dog dagen före sin
70-årsdag. Änkan Maria Lovisa, överlevde sin man åtta år. Hon
dog 1924.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
I Blåsmark mötte jag en gammal och erfaren släktforskare, Olga Marklund. Hon hade i sin ägo ett par fotografier som jag blev intresserad av. Enligt Olgas uppgift föreställde en av bilderna min farmor Hannas far, Johan Erik Eriksson. Han blev så småningom indelt soldat och fick namnet "Gefyr". Johan Erik begåvades med hela 12 barn, under två äktenskap. Johan Erik Gefyr avled en dryg månad före sin 90-årsdag. Tänk att man kunde konsten att bli så pass gammal även på den här tiden. Han gick ur tiden 1913.
Fältjägaren Johan Erik Eriksson-Gefyr. F. 4.8 1823 d. 29.6 1913.
Gift den 28.4 1844 med Sara Katarina (Cajsa) Johansdotter f. 12.6
1815 d. 22.6 1871.
Barn:
Johan Oskar f. 23.5 1845 d. ?
Erik Anton f. 16.12 1846 d. 15.12 1916 (min farmors far).
Sven August f. 20.11 1849 d. 18.4 1852
Jonas Gustaf f. 27.11 1853 d. ?
Sven August f. 30.11 d. 1.8 1859
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Johan Eriks andra äktenskap; den 11.4 1874 med: Maria Fredrika Lundqvist f. 25.7 1874 d. ?
Barn:
Ernst August f. 17.6 1874 d. 10.3 1924
Hilda Fredrika f. 28.11 d. ?
Karl Amandus f. 1.12 1877 d. 1921
Andreas (Anders) f. 28.9 1880 d. 1962
Ferdinand f. 20.7 1882 d. 27.8 1882
Nils Ferdinand f. 12.1 1885 d. 21.1 1885
Nils Verner f. 15.6 1886 d. 14.7 1886
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I sitt andra äktenskap blev Johan Erik Eriksson-Gefyr far till ytter-
ligare sju barn. Däribland sonen Carl Amandus (1877-1921). På
denna bild syns han tillsammans med makan Johanna Risberg
(1876-1967) från Blåsmark.
På detta foto syns en annan av Johan Eriks söner; Andreas, allmänt
kallad för Anders. (1880-1962). 1918 ingick han äktenskap med Edith
(1897-1982).
Johanna Eriksson-Lindqvist (1888-1970).
Johan Erik Eriksson-Gefyr var min farmors
farfar. Carl Amandus och Andreas var två
av hennes farbröder.
Erik Anton Eriksson, min farmor Hannas far. Dog dagen före sin
70-årsdag. Änkan Maria Lovisa, överlevde sin man åtta år. Hon
dog 1924.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett fika på Ekbergs
Ett av vår stads mest anrika konditorier, heter Ekbergs, beläget på Storgatan mitt i centrala Piteå. Har träffat några av mina kusiner idag i ett ärende. Därefter gick vi på "lokal" (Ekbergs) för att stilla kaffesuget. En avslappnad och skön stund i en skön miljö. En sak fattades: Jukeboxen! Skämt åsido, men jukeboxen med alla vinylskivor som låg på rad, var ju faktiskt ett klart måste, på den tiden när "det begav sig". Jag vill minnas att det var just precis på Ekbergs som jag åt min allra första potatisbakelse. Det är något speciellt med konditorier. Miljön, godsakerna som ligger till allmän beskådan, ja, hela "alltet" gör att man nästan blir lite smått lyrisk. Men som sagt; Jukeboxen hade eller inte varit fel. Tack för en trevlig samvaro, kusiner! Ha det så gott!
Morris - 1956
Kyrkstugorna i Öjebyn - 1955
Piteå Tidningen den 28 september 1955.
Uppfinning från Roknäs
Piteå Tidningen den 6 november 1958.
Att blogga - gott eller ont?
I TV-programmet, "Annas eviga" diskuterades hur vida lämpligt det är att lämna ut sitt allra mest privata på internet. En cancersjuk kvinna, Lotta Gray, bloggar om sin sjukdom, och har på så sätt fått 55.000 läsare per vecka. När många väljer att kritisera bloggandet, säger Lotta att det dagliga bloggandet blivit hennes säkerhetsventil, där hon får utlopp för sin funderingar runt sjukdomen. Att blogga har blivit ett nytt sätt att bl. a. sörja och bearbeta sina känslor. Lotta Gray upplever att hennes öppna sätt att tackla det svåra, alltså, frågan som angår oss alla: döden, har gjort att hon berör sina läsare. Besöksstatistiken talar ju sitt tydliga klara språk. Att delge sina erfarenheter till andra, kan det vara farligt? Absolut inte, tycker i alla fall jag. Vi människor delar ju många av livets stora problem och frågeställningar. Vi skall alla en gång dö. Vad händer efter döden? Varför skall sjukdom finnas? En enda sak vet vi med bestämdhet; att döden är hundraprocentig. Varför kan vi då inte istället välja att resonera om det på ett seriöst sätt. Kanske genom att blogga? Att bloggandet berör många, har även jag märkt. Jag har aldrig tidigare haft så många telefonsamtal som nu. Människor ringer, för att i många fall berätta att man blivit berörd på något sätt. Jag har hitintills bara fått ett enda negativt samtal. Så sent som igår ringde telefonen. För några dagar sedan likadant. Samtidigt som människor i luren tackar för vissa texter som berört, gör jag detsamma och tackar för att de ringt. Bloggen har skapat ett stort och brett kontaktnät, med människor som jag troligen aldrig skulle ha mött, om jag inte bloggat. Sådant skapar både värme och tacksamhet. Så håll med om att bloggen i detta fall, inte varit av ondo? För ett bra tag sedan, blev min blogg utvald som en blogg som är värd att läsas. Ingen falsk blygsamhet kanske någon tycker, men för mig visar det istället att mitt bloggande har skapat en slags funktion, som gör att en del läsare väljer att återvända till.
Häromdagen spydde en person ut sitt förakt mot alla som valt att offentligt uttrycka sina åsikter. Det vore en fattig typ av värld, om det skulle vara förbjudet att offentligt ventilera sina innersta känslor. Tänk så mycket vi människor skulle gå miste om. Den franske författaren Voltaire (1694-1778) uttryckte sig på detta sätt: "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem", kanske en av de klokaste meningar som någonsin sagts apropå rätten till yttrandefriheten. Att ge en annan individ en del av sitt hjärta - säg mig, är det fel?
/Roger.
Söndag
En söndag som bjudit på ömsom sol och ömsom lite kyliga vindar. Den vanliga söndagspromenaden är avklarad. Men nog kändes den lite grå och kall, så det var skönt att komma in i stugvärmen igen. Middagen väntar, så det blir ett kort inlägg.
Tjing!
Tjing!
COOL CANDYS på turné
I slutet av januari fick jag mig tillsänt en kopia av en inspelning av gitarristen Arne Nathansohn, där han medverkade i radioprogrammet "Kalas" i P 4. I programmet som sändes 2005, berättar Arne om sina år i Cool Candys, med allt vad det innebar av skivinspelningar och långa och ibland tröttsamma turnéer. 1964 sökte Cool Candys en gitarrist, Arne sökte jobbet, och fick det. Den allra sista spelningen med bandet gjorde han midsommardagen 1976. Arne berättar att de stora framgångarna för bandet kom ungefär vid samma tidpunkt som sångaren Sven-Eric Carlsson (Gissbol) från Halmstad kom in i bilden. Svensktoppssuccérna avlöste varandra. Men framgången hade också ett pris. Bandets kapellmästare, trumslagare, kompositör och skivbolagsägare, Einar Svensson, blev allvarligt sjuk, och avled så småningom hösten 1972, 47 år gammal. Einar Svensson, som av många ansågs vara något av ett musikaliskt geni, startade det egna skivbolaget; "Anette", där också Cool Candys ingick. Men även andra band och artister, som Ingmar Nordströms, Jan Öjlers och en mycket ung värmlänning vid namn Christer Sjögren, gjorde också sina inspelningar där. Allt detta är idag ett intressant stycke svensk dansbandshistoria. (Tänk så härligt om någon gjorde en bok om allt detta: "Historien om Cool Candys").
Cool Candys på turné. Gissar att årtalet kan vara 1967? På bilden
ser vi Einar Svensson, Carl-Ivar Ivarsson, Gunnar Wahlgren, Göte
Johansson, Arne Nathansohn och Karl-Arne Andersson.
Ett foto som Arne hade vänligheten att skicka mig. Han berättar:
"Här är en bild, som säger det mesta om den konstellation som start-
ade framgången på 70-talet. Jag tror att kortet togs på väg till en
spelning när vi passerade Göta Kanal. Vi hade just spelat in den låten.
Efter det året blev Einar sjuk, och gick bort så småningom. Einar var
med på skivorna "Go´bitar 1 och 2".
Jan Öjlers från Limmared, spelade in sin största skivsuccé; "Natten
har tusen ögon", 1968, på Einar Svenssons skivbolag "Anette".
Innan Arne Nathansohn blev medlem i "Cools", spelade han en tid
med "Cebes" kvartett.
"Giggis med Sverre" var ett band som också gjorde skivinspelning
på Anette.
I början av 1970-talet lossnade det på allvar för Cool Candys. Trots
de framgångsrika åren med en fullmatad spelplan, hade orkester-
medlemmarna civila jobb vid sidan om.
Cool Candys spelar på ett lastbilsflak - 1964.
En tidig bild av Cool Candys från Lidköping. Bandet grundades 1950-
51, av trummisen Einar Svensson. Repertoaren bestod från början
mestadels av swinglåtar, a´la Benny Goodman. Mannen som blåser i
sin trumpet, är saxofonisten Gunnar Wahlgren. I bakgrunden vid sitt
trumset sitter kapellmästaren Einar Svensson. Vid pianot Karl-Arne
Andersson.
Det var på grammofonbolaget Philips som Cool Candys gjorde sina
första inspelningar. Inspelningschefen hette Göte Wilhelmsson. Det var
tack vare vänskapen mellan Götes hustru Lily Berglund, och Einar Sven-
ssons fru Lillan, som kontakten togs och Cool Candys upptäcktes. Det
var också på Philips som "Muckartwist" kom till 1962.
Många av de gamla vinylinspelningarna, med "Cools", är idag över-
förda på CD-skivor.
Idag spelar Arne i "underhållningstrion" med dottern Teresia och
pianisten Ingvar Hansson. Arne är även pianostämmare, han fick
faktiskt sin utbildning i detta på Framnäs i Öjebyn utanför Piteå,
nångång under 80-talet.
Piteå Tidningen den 7 november 1970.
Piteå Tidningen den 12 december 1970.
Piteå Tidningen den 13 mars 1971.
Piteå Tidningen den 13 november 1971.
Piteå Tidningen den 8 januari 1972.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Cool Candys på turné. Gissar att årtalet kan vara 1967? På bilden
ser vi Einar Svensson, Carl-Ivar Ivarsson, Gunnar Wahlgren, Göte
Johansson, Arne Nathansohn och Karl-Arne Andersson.
Ett foto som Arne hade vänligheten att skicka mig. Han berättar:
"Här är en bild, som säger det mesta om den konstellation som start-
ade framgången på 70-talet. Jag tror att kortet togs på väg till en
spelning när vi passerade Göta Kanal. Vi hade just spelat in den låten.
Efter det året blev Einar sjuk, och gick bort så småningom. Einar var
med på skivorna "Go´bitar 1 och 2".
Jan Öjlers från Limmared, spelade in sin största skivsuccé; "Natten
har tusen ögon", 1968, på Einar Svenssons skivbolag "Anette".
Innan Arne Nathansohn blev medlem i "Cools", spelade han en tid
med "Cebes" kvartett.
"Giggis med Sverre" var ett band som också gjorde skivinspelning
på Anette.
I början av 1970-talet lossnade det på allvar för Cool Candys. Trots
de framgångsrika åren med en fullmatad spelplan, hade orkester-
medlemmarna civila jobb vid sidan om.
Cool Candys spelar på ett lastbilsflak - 1964.
En tidig bild av Cool Candys från Lidköping. Bandet grundades 1950-
51, av trummisen Einar Svensson. Repertoaren bestod från början
mestadels av swinglåtar, a´la Benny Goodman. Mannen som blåser i
sin trumpet, är saxofonisten Gunnar Wahlgren. I bakgrunden vid sitt
trumset sitter kapellmästaren Einar Svensson. Vid pianot Karl-Arne
Andersson.
Det var på grammofonbolaget Philips som Cool Candys gjorde sina
första inspelningar. Inspelningschefen hette Göte Wilhelmsson. Det var
tack vare vänskapen mellan Götes hustru Lily Berglund, och Einar Sven-
ssons fru Lillan, som kontakten togs och Cool Candys upptäcktes. Det
var också på Philips som "Muckartwist" kom till 1962.
Många av de gamla vinylinspelningarna, med "Cools", är idag över-
förda på CD-skivor.
Idag spelar Arne i "underhållningstrion" med dottern Teresia och
pianisten Ingvar Hansson. Arne är även pianostämmare, han fick
faktiskt sin utbildning i detta på Framnäs i Öjebyn utanför Piteå,
nångång under 80-talet.
Piteå Tidningen den 7 november 1970.
Piteå Tidningen den 12 december 1970.
Piteå Tidningen den 13 mars 1971.
Piteå Tidningen den 13 november 1971.
Piteå Tidningen den 8 januari 1972.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fredrik Ljungkvist
Saxofonisten Fredrik Ljungkvist är nominerad till DN:s kulturpris
2010. Fredrik har gott påbrå genom sin pappa Håkan, som en gång
var medlem i välkända dansbandet Cool Candys från Lidköping.
Fredrik har spelat med bl. a. Fredrik Norén Band och Atomic. Han
är gift med sångerskan Lina Nyberg.
Fredriks pappa, Håkan, var under 70-talet med i populära Cool
Candys från Lidköping. Fr. v. Einar Svensson, Håkan Ljungkvist,
Gunnar Wahlgren, Arne Nathansohn, Karl-Arne Andersson och
Sven-Eric Gissbol.
Håkan Ljungkvist är fortfarande aktiv som musiker. Här ses han som
en av de tre medlemmarna i Kenneths orkester. Tillbjörn Persson som
också finns med, har även han spelat med Cool Candys, men också i
bandet Säwes.
Foto: www.dn.se / www.kennethsorkester.se
----------------------------------------------------------------------------------------------------
När George Harrison besökte Östersund
För ett tag sedan fick jag ett telefonsamtal från en man vid namn Mike Waxman. Han är en stor Beatles kännare, och har även medverkat i en rad Beatlesutställningar på olika platser runt om i landet. Samtalet gällde musik och slagverk. Waxman är liksom jag trumslagare, och han har - enligt vad han själv berättade - spelat bl. a. med Basse Wickman (Puttes son) samt även Björn Skifs i något sammanhang. Under vårt samtal fick jag höra den osannolika historien om när ex-Beatlen George Harrison, med sällskap, bestämde sig för att åka på semester till Östersund. Året var 1976, och George och hans nya flickvän Olivia Arias, samt gode vännen Gary Wright och hans svenska fru Tina åkte till exotiska Östersund, för att så småningom hamna i en liten fjällstuga på fjället. I denna fjällstuga fanns en gästbok där sällskapet skrev sina namn, alla utom flickvännen Olivia. George skickade också exotiska vykort hem till sin far i England. Vykort som senare lagts ut på en rad auktionssajter runt om i världen, i hopp om att inbringa sina ägare en bra slant. George Harrison besökte även pizzerian Athena mitt i centrala Östersund. På samma pizzarestaurang, satt ett ungt par som till sin förvåning upptäckte den världsberömde gitarristen. Den unge mannen smög sig försiktigt ut till närmaste telefonkiosk, för att ringa Östersundsposten i hopp om att de skulle skicka ut en fotograf och reporter.
Telefonsamtalet slutade med att ynglingen ombads gå hem för att sova på saken. Reportern på tidningen trodde honom alltså inte, påståendet lät väl för osannolikt. Några år därpå upptäcktes George Harrisons namn i fjällstugans gästbok. Och nyheten publicerades i Östersundsposten, där man alltså kunde berätta om det oväntade besök som George Harrison gjorde, den 6 augusti 1976. En kanhända osannolik historia - men alldeles äkta och sann.
Tack Mike för att du berättade!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den 6 augusti 1976 kom ex-Beatlen George Harrison på oväntat
besök till det exotiska Östersund. Harrison slank in på en pizzeria
i centrala stadenmed sitt sällskap. Han besökte även en fjällstuga
i vars gästbok han skrev sitt namn. Harrisons resa blev flera år
senare en stor nyhet i lokaltidningen Östersundsposten.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: www.forgottenjournal.com
Telefonsamtalet slutade med att ynglingen ombads gå hem för att sova på saken. Reportern på tidningen trodde honom alltså inte, påståendet lät väl för osannolikt. Några år därpå upptäcktes George Harrisons namn i fjällstugans gästbok. Och nyheten publicerades i Östersundsposten, där man alltså kunde berätta om det oväntade besök som George Harrison gjorde, den 6 augusti 1976. En kanhända osannolik historia - men alldeles äkta och sann.
Tack Mike för att du berättade!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den 6 augusti 1976 kom ex-Beatlen George Harrison på oväntat
besök till det exotiska Östersund. Harrison slank in på en pizzeria
i centrala stadenmed sitt sällskap. Han besökte även en fjällstuga
i vars gästbok han skrev sitt namn. Harrisons resa blev flera år
senare en stor nyhet i lokaltidningen Östersundsposten.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: www.forgottenjournal.com
Jeff Bridges
Såg filmen "Arlington Road" igår. Huvudrollen spelades av Jeff Bridges, en aktör, vars spelstil tilltalar mig. Bridges har medverkat i ett otal Hollywoodfilmer, men känns ändå som en liten doldis i sammanhanget. Jeff Bridges föddes 1949, hans far var aktören Lloyd Bridges. Även Jeffs bror, Beau Bridges, är känd i skådespelarsammanhang.
JEFF BRIDGES. En skön aktör, som medverkat i
filmer som: "The Big Lebowski", "Iron Man", "Den
sista föreställningen", "De fantastiska Baker Boys",
"De fantastiska Baker Boys" samt "Crazy Heart" en
film som Jeff Bridges tilldelades en Oscar för.
JEFF BRIDGES. En skön aktör, som medverkat i
filmer som: "The Big Lebowski", "Iron Man", "Den
sista föreställningen", "De fantastiska Baker Boys",
"De fantastiska Baker Boys" samt "Crazy Heart" en
film som Jeff Bridges tilldelades en Oscar för.
Odödliga sagoklassiker, med barnbarnet
Odödliga barnklassiker kan man väl utan tvekan säga att Astrid Lindgrens alla berättelser är. Ett bevis på hennes storhet är att jag idag som farfar, sitter tillsammans med barnbarnet och tittar på Pippi Långstrump, Saltkråkan och Emil i Lönneberga, precis som jag en gång gjorde när jag var barn. Astrids sagor har fascinerat en hel värld, generation efter generation. Därför anser jag det är en stor skam att Sveriges största sagoberättare i modern tid, aldrig fick det yttersta beviset på uppskattning; Nobels litteraturpris. Så tack kära Astrid för all den glädje du skänkt, och fortfarande skänker.
Hälsade på hos barnbarnet igår, och vad tror ni hon tittade på.....
....jo, Emil i Lönneberga, heller för att använda Norahs egna ord:
"Emil i Berga".
Streaplers - 1971
STREAPLERS - 1971: Bjarne Lundqvist, Ove Pilebo, Lasse
Larsson, Håkan och Göran Liljeblad.
------------------------------------------------------------------------------------
Streaplers
NYA STREAPLERS: Bjarne Lundqvist, Benno Strandberg,
Robert Andersson, Håkan och Göran Liljeblad och Reidar
Paulson.
Norra Västerbotten den 28 september 1968.
Karl Gerhards revy / Cirkusplatsen, Skellefteå - 1958
Den store Karl Gerhard, gästade Skellefteå i augusti 1958. Med sig hade han idel välkända ansikten; Martin Ljung, Brita Borg, Gunwer Bergqvist och Yngve Gamlin. Samt världsberömda sångkvintetten Delta Rythm Boys.
Norra Västerbotten den 28 augusti 1958.
Norra Västerbotten den 28 augusti 1958.
Rönnbergs hörna i Piteå
Piteå Tidningen den 12 november 1958.
Norrbotten Big Band
NORRBOTTEN BIG BAND. Ett proffessionellt storband hemmahörande
i Luleå. Konstnärlig ledare är trumpetaren Tim Hagans. I bandet finns
pitepojken Bosse Strandberg, duktig trumpetare som jag spelade till-
sammans med i musikskolans storband; Piteå Havsband.
Många kända musiker har gästat Luleå och Norrbotten Big Band.
Bl. a. trumslagaren Peter Erskine, samt sångaren och gitarristen
Toots Thielemans. Maria Schneider och Jonas Kullhammar har också
förekommit som gästsolister i bandet.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.allaboutjazz.com / www.norrbottenbigband.com
Klassisk musik
Man kan nog inte påstå att jag i ungdomen var någon stor beundrare av klassisk musik. Men under åren som gått har jag då och då börjat att "låna" mitt öra åt diverse klassiska kompositioner. Saxofonisten Douglas Söderlind berättade häromdagen på sin blogg, att han skulle medverka i en vårkonsert i trakterna kring Örnsköldsvik. På repertoaren fanns bl.a. "Romans" ur kompositören Lars-Erik Larssons Pastoralsvit, opus 19. Detta stycke finns på CD härhemma, (insp. av Helsingborgs Symfoniorkester) liksom även Wilhelm Peterson-Bergers "Frösöblomster". Hugo Alfvéns "Roslagsvår", är också en pärla i den svenska klassiska låtskatten. Och jag tror att man kan "träna" sina öron för att ta emot dessa klassiska verk. Har man väl en gång börjat lyssna, så tror jag att lyssnandet säkerligen fortsätter. Men det ställer krav på mottagaren. Det går inte in genom ena örat och ut genom det andra. Man måste nog lyssna om och om igen, för att förstå storheten i musiken.
LARS-ERIK LARSSON (1908-1986).
WILHELM PETERSON-BERGER. (1867-1942).
HUGO ALFVÉN (1872-1960).
-----------------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.hd.se / www.swedenroots.com / www.norran.se
Njutbart!
Livet känns skönt i allra högsta grad. När jag tittar på tempmätaren, visar den 12 mycket varma grader. Hustrun ville ut på promenad, så det blir väl en sådan vad det lider. Jag är ingen expert på fåglar, men jag undrar ändå om inte vi redan nu har fått besök av några flyttfåglar? Det är en skön "vårkonsert" av olika fågelläten, som i alla falll hälsar oss en riktigt välkomna till en ny dag. Våren bjuder ju på en del go´saker, i form av en fantastisk föreställning, när naturen sakta håller på att vakna upp ur sin vintersömn. Det är en lisa för själen att vistas ute i skog och mark. Ibland brukar jag tidiga sommarmorgnar ta min cykel och åka ut till ett ställe inte långt från oss som heter Tingsholmen. Det är en liten udde som sticker ut i Piteälven. Där finns även möjlighet att grilla och bara må gott. Tingsholmen var ett ofta välbesökt ställe under min barndom. Vi brukade tälta där som barn, och bara trivas därute, omgiven av den trolska naturen.
Ha en bra dag alla ni därute! Hoppas att ni också njuter av det som komma skall, d.v.s. den svenska sommaren. Förhoppningsvis med en del värme, lata sköna dagar vid grillhörnan, eller på en solig badstrand, kanske i sällskap med nära och kära och goda vänner (och lite musik, förstås). Alltså - må väl!
/Roger.
Ha en bra dag alla ni därute! Hoppas att ni också njuter av det som komma skall, d.v.s. den svenska sommaren. Förhoppningsvis med en del värme, lata sköna dagar vid grillhörnan, eller på en solig badstrand, kanske i sällskap med nära och kära och goda vänner (och lite musik, förstås). Alltså - må väl!
/Roger.
Malningen.....
Piteå Tidningen juni 1954.
Rolf Åhmans i Byske Folkets Park - 1974
Sven-Åke Andersson, Gunnar Sandbladh, Sune Andersson, Roger
Lindqvist och Hasse Eriksson.
Kjell-Bertils i Jokkmokk - 1982
Augusti 1982.
Nya bussar - 1959
Piteå Tidningen den 18 december 1959.
Hockeykväll
En skön hockeykväll framför TV:n med "mina" grabbar; d.v.s. Robban, Danne och lilla Max. Även om nu inte Max deltog i själva tittandet, så hann jag i alla fall träffa honom innan han åkte till John Blund. Trist bara att Luleå sedan länge är ute ur spelet. Men förhoppningsvis ser framtiden ganska ljus ut, efter tränarbytet. Hur det gick? Ja, Djurgården vann över HV 71 med 4-3. Flera hockeykvällar väntar, med alla säkerhet.
In till tidens ände
Tänk så fort en vecka går, snart helg igen. Och på detta sätt kommer det att fortgå "in till tidens ände". Har just kommit hem efter ett besök hos min mor. Och som vanligt när vi sitter vid köksbordet, så kommer automatiskt samtalet in på gamla tider. "Minns du.....kommer du ihåg......?" Javisst, kommer man ihåg. Men för många är det nästan nåt fult att låta sina tankar kretsa kring gamla tider och dess historia. Man ska ju aldrig titta bakåt - endast famåt, är det många som vill mena. Men jag skall inte ge mig in på några djupare funderingar, det allra bästa, är att låta varje individ få göra det som man tycker känns bäst. För vi är väl födda som fritt tänkande människor, åtminstone i den del av världen som vi bor på, eller har jag missat något? Det värsta som kan hända - tycker i alla fall jag - är om någon försöker sätta på mig en munkavle. "Jag tycker du ska göra si, jag tycker du ska göra så", det kan bli väldans rörigt om andra hela tiden skall lägga sig i ens allra mest privata. Att ha åsikter, är ju fullt naturligt. Och i ett fritt land som vårt, behöver man sannerligen inte skämmas eller be om ursäkt för att man har speciella åsikter om något.
Vi människor har något som de vilda rovdjuren inte har: AVUNDSJUKA. Denna sjukdom kan ibland sätta käppar i hjulen för den de drabbar. "Att kasta grus i maskineriet", är också ett annat ord för precis denna obotliga människoåkomma. När en avundsam person, inte tycker om att grannen köpt ny bil, eller att jobbarkompisen reser så ofta utomlands, är väl om något ett utslag för långt gången avundsjuka. När en annan person "sticker ut hakan" genom att medverka i någon sorts uppmärksammad situation, ja, då kommer glåporden som på beställning. För att återknyta till de vilda farliga rovdjuren, så finns det ett annan "art" som kan både gå över lik, och fullständigt slita sin offer i små stycken. Jag talar forfarande om människan. Ingen annan kan som vi göra varandra så illa, både i ord och handling. Jag hörde en gång en luttrad polisman som sa: "Jag slutar aldrig att överraskas, trots mina många år i polisyrket, om hur djävulskt utstuderande vi människor är i konsten att göra varandra illa".
Och tyvärr....vi kommer nog att tvingas leva med detta vi "människodjur". Allt från biblisk och förhistorisk tid, har människan haft en klar fiende: SIG SJÄLV. Och som sagt, denna form av sjukdom kommer att fortgå, ända in till tidens ände.......
På bilden syns min morfar, Sanfrid. En person som jag tyckte
väldigt mycket om. Hans sätt att vara, har lämnat avtryck åt-
minstone i mitt inre. Han var väl som folk var mest. Men en sak
avskydde han; "Falska profeter". Han var i bokstavlig mening
ingen djup religiös person. Men han läste ändå sin heliga skrift,
och gjorde ibland det som andra aldrig gjorde; han vände den
kinden till.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
OPEL - 1957
Piteå Tidningen den 8 september 1956.
"Lilla Fridolf" - Douglas Håge (1898-1959)
1957?
Norra Västerbotten den 19 november 1959.
Lill-Babs på PAN i Skellefteå - 1959
Ung hem 1964
Slagverkare
Först i raden av betydelsefulla trummisar, kommer givetvis "Animal"
den tokige trumslagaren i "The Muppet Show".
Brian Bennet, trummis i legendariska The Shadows.
Gene Krupa (1909-1973) medlem i Benny Goodmans orkester.
Bildade så småningom eget band, med sångerskan Anita O´Day.
Ron Tutt, spelade i Elvis Presleys kompband under tio år. Har också
trummat bakom bl. a. Neil Diamond och Roy Orbison.
Ringo Starr f. 1940. Världsberömd genom sin medverkan i The Beatles.
Kanhända inte en av världens bästa trumslagare, men Ringo hade "DET".
Charlie Watts, f. 1941. Med i Rolling Stones sedan starten 1963.
Charlie är i grunden en skolad jazztrummis, och har också spelat
in jazzplattor vid sidan om jobbet som pop/rocktrummis i "Stenarna".
Kenny Aronoff, f. 1953. Spelat bakom stjärnor som; Ricky Martin,
John Fogerty, Celin Dion, Rod Stewart och Joe Cocker.
Ed Shaughnessy, f. 1929. Spelat med bl. a. Benny Goodman, Count
Basie och Tommy Dorsey.
Buddy Rich, (1917-1987). En legend redan under sin livstid. Spelat
med de allra största i jazzsammanhang. Eget band från 1946 fram
till sin död. Polare med Frank Sinatra.
Max Roach, (1924-2007). Musiker med världsrykte, spelat med;
Duke Ellington, Miles Davis, Dizzy Gillespie och Charlie Parker.
John Bonham, (1948-1980). Enligt många ansedd som den bäste
trummisen i rockens historia. Mest känd som trummis i Led Zeppelin.
Avled under tragiska omständigheter, endast 32 år gammal.
Morgan Ågren, f. 1967. Supertrummis från Björkarnas Stad, Umeå.
Började sin framgångsrika bana i Mats/Morgan band. Har också
spelat med Fläskkvartetten och Fredrik Wadling. Morgan har även
trummat med Frank Zappa. Morgan är gift med söta och vackra Tina
Ahlin, pianist och sångerska.
Peter Erskine, f. 1954. Jazztrumslagare, medlem i Weather Report,
har även trummat med Maynard Ferguson. Mr. Erskine gästar Sverige
då och då. Häromsistens gjorde han en turné med Norrbotten Big Band.
Louie Bellson, (1924-2009). Jazztrumslagare, medlem i Count Basie
och Duke Ellingtons band. Louie spelade även med Woody Hermans
storband.
En serie av slagkraftiga herrar. Men vart tog då damerna vägen? Jodå, det finns faktiskt en mängd duktiga kvinnliga trummisar också. Deras musikaliska historia är betydligt kortare än männens, mycket p.g.a. att det (som vanligt) varit männen som stått i fokus. Men tjejerna är på stark frammarsch. /Roger.
----------------------------------------------------------------------------------------------
De flesta bilder som finns i detta inlägg, kommer från: www.drummerworld.com
Peugeot 203 - 1955
Motorbåtspremiär - 1959
Piteå Tidningen den 28 mars 1959.
En ny vårdag på gång....
Jag tycks ana, att den här dagen kommer att bjuda på idel vackert vårväder. Har stått på bron och andats in den ljuvliga "vårdoften" (om nu en vår kan dofta?). Det enda som förefaller lite smått negativt, är att våra två katter inte riktigt vet om de skall vara inne eller utomhus. Jag har agerat dörrvakt åtskilliga gånger vid det här laget. Och varje gång de skall in eller ut, verkar det som om det gällde liv eller död. Hankatten, Pelle, brukar varje vår komma hemsläpande med stora feta svarta vattensorkar. När jag första gången konfronterades med en sådan varelse, visste jag inte vad det var. Jag sökte på datorn, och kom fram vid att det var "svartråttan" utdöd sedan länge. Så jag sa till min hustru; "Vet du vad, Pelle har hittat en utdöd råtttart, här hos oss i Hortlax!", Efter ännu ett sökande fick jag fram att den utdöda sällsynta råttan på våran infart, inte alls var den jag trodde att det var. Det var första gången som en vattensork gjorde entré hos familjen Lindqvist. Men idag vet jag bättre! Jag vill bara tillägga, att råttor, är det mest vidriga jag vet, även om min "råttolust" inte är lika stark idag som för något år sedan. Vid ett tillfälle, skulle vi in till stan. Bilen hade stått på samma plats under hela natten och förmiddagen. När vi backar ut på vägen, upptäcker vi att våran Pelle, på ett mycket prydligt sätt placerat ut cirka 8-10 råttor på den plats där bilen stått. Vem tror ni fick den stora äran att ta bort dem? Jo, jag!
-Det fria ordets betydelse-
Som ännu ett litet inägg i den lilla debatt som pågått angående inlägget om etik och moral, väljer jag att publicera denna dikt återigen. Att skriva, ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Orden kan få mig att sväva ut på små vita moln, och när inspirationen intar mitt hela väsen, är det som om ett stort lyckorus genomsyrar min kropp. Ibland föds historier och berättelser, mitt på Piteås gator och torg, eller i duschen en tidig morgon. Det fanns en tid i mitt liv, när jag tyckte att det var nära nog besvärande av att ha denna längtan efter att skriva och illustrera. En riktig man, ska ju bygga hus, spotta snus och byta motorer i sin bil i parti och minut. Det tog mig många år att acceptera mig själv som den person jag var. Och då menar jag mina intressen som jag hade. Ja, jag var nog en liten "nörd" där jag satt bakom mina buntar av böcker och tidningar, samtidigt som jag ritade teckningar eller satt bakom mitt älskade trumset uppe på vår vind därhemma. I tio-årsåldern, recenserade jag alla filmer som visades på TV:n. Och dessa recensioner har jag kvar än i denna dag.
Så förändrades livet ganska så brutalt när min fru blev allvarligt sjuk i början av 90-talet. Jag satt plötsligt hemma i vårt nybyggda hus med våra tre barn, ensam. Då kände jag att jag behövde uttrycka mig. Resultatet blev dikter i lokaltidningen. Det hände också att någar av mina alster tonsattes och lästes i radion av en skådespelare från Härnösand. När en av mina arbetskamrater sa att han hört mitt namn nämnas i radion, ville jag inte allas kännas vi det. För som sagt, en "riktig" man bygger, spottar sitt snus, byter motorer, hugger ved på sitt stora skogsskifte - en "riktig" man skriver inte om känslor, och uttrycker sig i poesiform.
2005 blev jag allvarligt sjuk. Lungcancer, sa man på det sjukhus som jag besökte i Piteå. Cancer, sa man även på det stora väldiga Sunderby sjukhuset där jag låg inlagd för min "trasiga" lunga. Cancer sa den kirurg som jag fick ett snabbt samtal med på thoraxkliniken i Umeå, en mycket mörk dag i kalla mars. Cancer sa den norske kirurg, dagen före min lungoperation. I sammanhanget vill jag även berätta, att dagarna innan jag åkte till Umeå, satt jag med mitt kollegieblock på soffan härhemma, febrig och hostande. Även i den djupa stundens allvar, tyckte jag att det var viktigt att uttrycka vad jag kände. Under min sjukdomstid, skrev jag så en berättelse som senare publicerades i Piteå Tidningen. Orden som jag satta på pränt, "bar mig" över den stora djupa avgrund som jag fruktade. Det skrivna ordets makt, hade en sådan undergörande inverkan på min sjukdom att jag blev glad som ett litet barn varje gång inspirationen kom. Det var ett "Halleluja-moment".
Idag skäms jag inte för mitt skrivande. Och kommer heller aldrig någonsin mer att göra det. Man mognar ju med åren som bekant. Det finns så mycket som vi människor måste utstå. Och i stunden prövas ju vi människor. Svårigheter är till för att övervinnas. Och när man övervunnit en prövning, kommer alltid också något gott ur det förfärliga och hemska. Att skriva har blivit ett sätt att leva. En konstnär använder sin palett för att fylla sin vita duk med vackra färger. En skribent, författare, använder sin penna för att måla sin ord på sitt papper. "Pennan är mäktigare än svärdet", lyder ju ordspråket, och visst, det kan jag absolut skriva under på. För det är helt enkelt underbart att skriva ner sina tankar, det är en sorts utmaning varje gång det sker. Och den formen av utmaning, ska jag ägna mig åt så länge jag andas.
ROGER.
Piteå Tidningen den 14 april 2008.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så förändrades livet ganska så brutalt när min fru blev allvarligt sjuk i början av 90-talet. Jag satt plötsligt hemma i vårt nybyggda hus med våra tre barn, ensam. Då kände jag att jag behövde uttrycka mig. Resultatet blev dikter i lokaltidningen. Det hände också att någar av mina alster tonsattes och lästes i radion av en skådespelare från Härnösand. När en av mina arbetskamrater sa att han hört mitt namn nämnas i radion, ville jag inte allas kännas vi det. För som sagt, en "riktig" man bygger, spottar sitt snus, byter motorer, hugger ved på sitt stora skogsskifte - en "riktig" man skriver inte om känslor, och uttrycker sig i poesiform.
2005 blev jag allvarligt sjuk. Lungcancer, sa man på det sjukhus som jag besökte i Piteå. Cancer, sa man även på det stora väldiga Sunderby sjukhuset där jag låg inlagd för min "trasiga" lunga. Cancer sa den kirurg som jag fick ett snabbt samtal med på thoraxkliniken i Umeå, en mycket mörk dag i kalla mars. Cancer sa den norske kirurg, dagen före min lungoperation. I sammanhanget vill jag även berätta, att dagarna innan jag åkte till Umeå, satt jag med mitt kollegieblock på soffan härhemma, febrig och hostande. Även i den djupa stundens allvar, tyckte jag att det var viktigt att uttrycka vad jag kände. Under min sjukdomstid, skrev jag så en berättelse som senare publicerades i Piteå Tidningen. Orden som jag satta på pränt, "bar mig" över den stora djupa avgrund som jag fruktade. Det skrivna ordets makt, hade en sådan undergörande inverkan på min sjukdom att jag blev glad som ett litet barn varje gång inspirationen kom. Det var ett "Halleluja-moment".
Idag skäms jag inte för mitt skrivande. Och kommer heller aldrig någonsin mer att göra det. Man mognar ju med åren som bekant. Det finns så mycket som vi människor måste utstå. Och i stunden prövas ju vi människor. Svårigheter är till för att övervinnas. Och när man övervunnit en prövning, kommer alltid också något gott ur det förfärliga och hemska. Att skriva har blivit ett sätt att leva. En konstnär använder sin palett för att fylla sin vita duk med vackra färger. En skribent, författare, använder sin penna för att måla sin ord på sitt papper. "Pennan är mäktigare än svärdet", lyder ju ordspråket, och visst, det kan jag absolut skriva under på. För det är helt enkelt underbart att skriva ner sina tankar, det är en sorts utmaning varje gång det sker. Och den formen av utmaning, ska jag ägna mig åt så länge jag andas.
ROGER.
Piteå Tidningen den 14 april 2008.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Cadillac - 1959
Piteå Tidningen den 20 mars 1959.
(Vem skulle inte vilja ha en sån här kärra?)
Premiär för "Snabbekiperingen" i Piteå - 1959
SNABBEKIPERINGEN för arbetskläder, sport och mått, heter det i
reklamen för en ny modern och trevlig affär som på fredagen öpp-
nades vid Sundsgatan 35 i Piteå. Innehavare är Bengt Carlsson, som
här ses betjäna en av de första kunderna.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 10 oktober 1959.
Sundsgatan i Piteå - 1954
Den här bilden, tagen i töcknig decemberbelysning, säger kanske
inte så mycket. Men det hindrar inte att den återger ett intressant
faktum: Sundsgatan i Piteå kan nu trafikeras i hela sin längd från
Västergatan till Trädgårdsgatan. Partiet kring gamla kyrkbron har de
senaste månaderna omdanats och planterats till den nivå Sundsgatan
i färdigt skick skall få. Vägbanan är givetvis bara provisorisk f.n.v.
men Sundsgatan är fullt framkomlig för biltrafik, vilket bl. a. betyder
att en viss avlastning kan ske i fråga om den genomgående trafiken.
Även Kyrkbrogatan är nu åter öppnad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 23 december 1954.
Etik och moral
Jag har idag haft ett samtal med en person (som jag skall låta förbli anonym) om bl. a. etik, moral men även också sekretess gällande oss alla som kallas för bloggare. Personen ifråga hade en hel del åsikter beträffande mitt sätt att hantera mitt skrivande tillika publicerande av foton o.s.v. För min del tog allt sin start vid juletid 2008, och jag minns att jag tyckte att det var en slags "A-HA upplevelse, när jag publicerade mina första inlägg (som till detta dags dato kommit upp i dryga 2.000 stycken). Den anonyme ifrågasatte varför jag skrev, som endast tyckte att allt var i stort sett onödigt, samma åsikt hade personen också ifråga gällande alla andra tusentals bloggare runt om i vår värld, som liksom jag, tycker om att uttrycka sin mening i olika frågor. Grunden till allt detta, bottnade i att jag publicerat ett rätt så harmlöst foto, som personen hade starka åsikter om. Efter denna önskan om fotots avlägsnande, svarade jag att jag självklart skulle ta bort det. Men vad som fick mig att "gå i gång" var när jag blev ifrågasatt som person, för att jag skriver. Märk väl, det var endast fotot som diskussionen handlade om, absolut ingen text.
"Bloggare, det är ju sådana som inte har nånting annat för sig på dagarna", ungefär så uppfattade jag vad denna person tyckte och tänkte om både mig, samt alla andra. Till saken hör, att jag sedan flertalet år, inte kunnat jobba p.g.a. alltför dålig hälsa. Vilket jag inte kan belastas för. Sjukdom är inte något som man väljer, det är tyvärr något som inträffar ibland som en blixt från en klar himmel. Därför måste man göra det bästa av den situation som råder. Att jag då väljt att förlägga mitt intresse till skrivande, fotograferande och allmänt filosoferande över den tid och värld vi alla lever i, hoppas jag att jag inte behöver be om ursäkt för. Men det var nästan den känslan som idag infann sig när denna person hörde av sig. "Roten till det onda" d.v.s. fotot, är nu borta. Men jag kan garantera att fotot inte på något sätt avslöjade några "väl dolda hemligheter" om personen ifråga.
"Hur tänker du när du skriver?", var en annan frågeställning som jag försökte ge ett så ärligt svar som möjligt på. Men jag vet inte om mitt svar nådde ända fram. Jag har alltid haft en klar policy gällande mitt skrivande. Och det är att aldrig "hänga ut" och förlöjliga enskilda människor. Tvärtom har jag haft en slags "röd tråd" i alla de över 2.000 publicerade inläggen, nämnligen att försöka ha en optimistisk ståndpunkt i det jag skriver. Förvisso har jag uttryckt mig med bestörtning när höga befattningshavare, eller folkvalda politiker missbrukat sina arbeten, och där "den lilla" människan kommit i kläm. Senaste inlägget där jag uttryckte mitt missnöje, tror jag var när polischefen Göran Lindberg arresterades för olika former av sexuellt utnyttjande av unga flickor.
Att ta emot kritik är alltid nyttigt, så även för mig. Bara den är någorlunda befogad. "Att sitta framför sin blogg heller facebook, för att låta hela världen veta vad man gjort under dan, det är ju befängt". När jag då sa; "Men det sitter ju fullvuxna människor runt om på tidningsredaktioner och skriver, både det ena och det andra". Fick jag till svar; "Ja, men dom tjänar ju pengar på det!" Alltså: jag som en vanlig enkel bloggare, som gillar det skrivna ordet, foto och bild, samt samhällsfrågor och historia, och är nyfiken på det mesta, jag har inget existensberättigande, p.g.a. att jag inte tjänar stora pengar på det? Diskussionen kan ju fortsätta i all oändlighet, men här sätter jag punkt för det hela.
PS. Du anonyme person, om du nu läser detta, och tycker att allt är bara "skräp", gör då detta: Sätt pekfingret mot avstängningsknappen och tryck till, fast ganska rejält, så slipper du läsa detta och irritera dig över ovidkommande saker.
AJÖ!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Bloggare, det är ju sådana som inte har nånting annat för sig på dagarna", ungefär så uppfattade jag vad denna person tyckte och tänkte om både mig, samt alla andra. Till saken hör, att jag sedan flertalet år, inte kunnat jobba p.g.a. alltför dålig hälsa. Vilket jag inte kan belastas för. Sjukdom är inte något som man väljer, det är tyvärr något som inträffar ibland som en blixt från en klar himmel. Därför måste man göra det bästa av den situation som råder. Att jag då väljt att förlägga mitt intresse till skrivande, fotograferande och allmänt filosoferande över den tid och värld vi alla lever i, hoppas jag att jag inte behöver be om ursäkt för. Men det var nästan den känslan som idag infann sig när denna person hörde av sig. "Roten till det onda" d.v.s. fotot, är nu borta. Men jag kan garantera att fotot inte på något sätt avslöjade några "väl dolda hemligheter" om personen ifråga.
"Hur tänker du när du skriver?", var en annan frågeställning som jag försökte ge ett så ärligt svar som möjligt på. Men jag vet inte om mitt svar nådde ända fram. Jag har alltid haft en klar policy gällande mitt skrivande. Och det är att aldrig "hänga ut" och förlöjliga enskilda människor. Tvärtom har jag haft en slags "röd tråd" i alla de över 2.000 publicerade inläggen, nämnligen att försöka ha en optimistisk ståndpunkt i det jag skriver. Förvisso har jag uttryckt mig med bestörtning när höga befattningshavare, eller folkvalda politiker missbrukat sina arbeten, och där "den lilla" människan kommit i kläm. Senaste inlägget där jag uttryckte mitt missnöje, tror jag var när polischefen Göran Lindberg arresterades för olika former av sexuellt utnyttjande av unga flickor.
Att ta emot kritik är alltid nyttigt, så även för mig. Bara den är någorlunda befogad. "Att sitta framför sin blogg heller facebook, för att låta hela världen veta vad man gjort under dan, det är ju befängt". När jag då sa; "Men det sitter ju fullvuxna människor runt om på tidningsredaktioner och skriver, både det ena och det andra". Fick jag till svar; "Ja, men dom tjänar ju pengar på det!" Alltså: jag som en vanlig enkel bloggare, som gillar det skrivna ordet, foto och bild, samt samhällsfrågor och historia, och är nyfiken på det mesta, jag har inget existensberättigande, p.g.a. att jag inte tjänar stora pengar på det? Diskussionen kan ju fortsätta i all oändlighet, men här sätter jag punkt för det hela.
PS. Du anonyme person, om du nu läser detta, och tycker att allt är bara "skräp", gör då detta: Sätt pekfingret mot avstängningsknappen och tryck till, fast ganska rejält, så slipper du läsa detta och irritera dig över ovidkommande saker.
AJÖ!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dansannonser påsken 1956
Piteå Tidningen den 29 mars 1956.
En nässelfjäril kom med våren idag
En spröd vacker nässelfjäril anlände med våren idag. Den stannade upp
en stund vid vår bro (kanske för att sola sig en stund) för att sedan
flyga sin väg mot ett okänt mål.
Även på "mammas gata" har våren gett sig till känna.
Gräsmattan vittnar om att snösmältningen är i full gång.
Vårhimlens färg är lika blå som omslaget på Fredrik Reinfeldts parti-
bok.
En annan som gillar våren helskarpt är våran katt Pelle. Det första
vårtecknet som han brukar åstadkomma är att släpa hem en nyfång-
ad vattensork. Ingen vattensork än så länge, men lugn, den kommer,
var så säker.
Jussi Björling död
JUSSI BJÖRLING (1911-1960)
Norra Västerbotten den 10 september 1960.
Annonser - 1966
----------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 20 september 1966.
Sjöfart i Piteå - 1966
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 23 september 1966.
Folkpension, året 1948
AMANDUS LINDQVIST, HORTLAX.
Min farfars folkpension för året 1948. 1.300 kronor/år. Att utbetalas
med 108 kronor/månad, jan.-nov. Under dec. 112 kronor.
Hortlaxkillen och AIK:aren Patrik Bergström
PATRIK BERGSTRÖM. Grattis säger jag idag till hockeyspelaren Patrik
Bergström, som nästa säsong spelar i elitserien med sitt lag AIK.
Patrik har sitt föräldrahem i Hortlax, och har vid det här laget spelat
hockey i ganska många år. Nu har han fått lön för mödan. Grattis!
Foto. Piteå Tidningen.
Två och en flygel
"Under fyra lördagseftermiddagar bjuder kapellmästaren Thomas Åström, som brukar spela i Nöjesgrytan på somrarna, och en vokalist på konsert. Brandsta-Glenn Borgkvist inleder den 10 april. Därefter sjunger Christina Lindberg 17 april, Debbie Nilsson 24 april och avslutningsvis Caroline Jönsson den 1 maj"
HELSINGBORGS DAGBLAD
THOMAS ÅSTRÖM. Pitepojken, pianisten och kapellmästaren Thomas
Åström, som för några helger sedan uppträdde på Folkets Hus i Piteå
tillsammans med dansbandet Kjell-Bertils i "Dansbandskrampen",
bjuder under fyra lördagar, med start den 10 april, på konsert i: "Två
och en flygel", i Dunkers kulturhus i Helsingborg. Först i raden av artist-
er är Glenn Borgkvist från "Brandsta City Släckers".
Foto: Helsingborgs Dagblad.
HELSINGBORGS DAGBLAD
THOMAS ÅSTRÖM. Pitepojken, pianisten och kapellmästaren Thomas
Åström, som för några helger sedan uppträdde på Folkets Hus i Piteå
tillsammans med dansbandet Kjell-Bertils i "Dansbandskrampen",
bjuder under fyra lördagar, med start den 10 april, på konsert i: "Två
och en flygel", i Dunkers kulturhus i Helsingborg. Först i raden av artist-
er är Glenn Borgkvist från "Brandsta City Släckers".
Foto: Helsingborgs Dagblad.
Hemhjälpen Norah
Hemhjälpen d.v.s. Norah, har gästat sin farmor och farfar idag. Och
när hon så var här, passade hon på att diska också.
Noggrannare hemhjälp får man sannerligen leta efter.
När hemhjälpen var klar med disken, så umgicks hon i det vackra
vårvädret med sin farmor, farfar och katten Pelle.
Som lön för mödan, bjöds hemhjälpen Norah, på varmkorv med
bröd tillsammans med farmor och farfar.
Efter dagens hårda arbete, verkade Norah njuta i fulla drag i den
sköna aprilsolen.
Norah har lovat att hon ska fortsätta som hemhjälp hos sin farmor
och farfar. Och det tackar vi för. Make till väldiskat porslin har vi
aldrig tidigare sett.
Inför "Nattivalen" i Piteå - 1966
Piteå Tidningen den 15 juli 1966.
("Nattivalen" blev ju senare omdöpt till "Piteå Dansar Och Ler", vilket naturligtvis alla infödda Pitebor med omnejd känner till).
"Ett rop på hjälp?"
Upptäckte denna "sönderpiercade" person ute på nätet. Inte för att det
angår mig - men hur tänker man som individ när man måste se ut på
detta sätt? För nåt har väl gått fel någonstans? Jag skulle kunna tänka
mig att det hela handlar om att man vill bli sedd till varje pris. Kanhända
att personen ifråga (en ren gissning) aldrig märktes av sin mor och far
under sin barndom. Som sagt, det angår mig inte, men jag kan inte låta
bli att fundera i de här banorna.
DONATELLA VERSACE. Född 1955. Syster till den mördade modeskap-
aren Gianni Versace. Opererad? O, ja! Flertalet gånger, men till det
bättre eller sämre.....?
MICHAEL JACKSON. Född 1958, död 2009. Mannen som gett
plastikoperationen ett ansikte. Från att ha varit en ganska normal
kille, började allt gå tämligen överstyr. Kanske att man kan kalla
honom för "plastikknarkare", för det är väl just detta som det hand-
lar om. Om man som person saknar det mest elementära i livet,
(kärlek), så kan jag tänka mig att det kan ta sådana här uttryck.
Och som de flesta vet, så var Michaels barndomsår inte det allra
bästa.
JOCELYN WILDENSTEIN. Född 1946. Världens mest plastikopererade
kvinna. F.d. maka till konsthandlaren Alec Wildenstein, som lär reagerat
efter ex-fruns senaste "omändring". 25 miljoner har fru Wildenstein lagt
ut, för att kunna likna ett kattdjur så mycket som möjligt. Också en
"plastikknarkare".
"The catlady" Jocelyn Wildenstein före och efter.
MICKY ROURKE. Född 1952. Skådis, som också varit hos far-
bror plastikkirurgen och "lekt" med sitt ansikte. Bilderna visar
Mickys olika skepnader. Fult eller snyggt?
SILVIA BERNADOTTE. Född 1943, gift med kung Carl-Gustaf.
Silvia lär ha rest ända bort till Brasilien för att "rätta till" sina
kungliga rynkor. Bra eller dåligt?
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Tjena, har ni nåt käk?"
Daniel. "Hej, de´e´Danne! Har ni gjort nåt käk!". Så kan det låta ibland
när Danne ringer. Och naturligtvis finns det väl alltid lite mat, för en
(nästan alltid) hungrig kille. Morsans käk brukar ju vara något alldeles
speciellt.
Kaffe med dopp. Och som kronan på verket, kan det vara underbart
med kaffe och fikabröd efter "morsans-mat".
Sovmorgon med hosta
LÖRDAG. P.g.a. att jag stannade uppe ganska så sent inatt, blev det en rejäl sovmorgon. Har fått hosta, vilket inte är det mest roliga här i livet. Kanhända att hostan är en biverkning av den nya medicin som jag började med häromdagen. Enligt min doktor så fanns en risk för att preparatet ifråga, kunde föra med sig denna effekt. Om nu så är, så ville han att jag skulle höra av mig, och isåfall måste jag byta tabletterna mot något helt annat.
Men nu till något helt annat. Snödrivorna på tomten, har - tack och lov - krympt ganska rejält de senaste dagarna. Det har t.o.m. regnat vissa dagar, vilket haft det goda med sig våren tagit några välbehövliga steg framåt. Gräsmattan har ju börjat titta fram, och idag har solen visat sig från sin bästa sida. Enligt Ante, så skulle det vackra vädret fortsätta imorgon. Så det är bara tacka och ta emot.
Vädret, ja, detta ältande om väder kanske tyder på att man håller på att bli gammal. När jag var yngre, brydde jag mig aldrig speciellt mycket om hur vädret skulle bli. Jag tog dagen just precis som den kom, oavsett, snö, is, kyla, regn, stormbyar, värme, ja, jag såg eller aldrig på väderkartorna på TV:n. Jag var helt enkelt inte det minsta intresserad. Men något har tydligen hänt. Inte för att det är prioriteringsgrad nummer ett, men jag vill gärna försöka att hålla mig a´jour.
Men nu till något helt annat. Snödrivorna på tomten, har - tack och lov - krympt ganska rejält de senaste dagarna. Det har t.o.m. regnat vissa dagar, vilket haft det goda med sig våren tagit några välbehövliga steg framåt. Gräsmattan har ju börjat titta fram, och idag har solen visat sig från sin bästa sida. Enligt Ante, så skulle det vackra vädret fortsätta imorgon. Så det är bara tacka och ta emot.
Vädret, ja, detta ältande om väder kanske tyder på att man håller på att bli gammal. När jag var yngre, brydde jag mig aldrig speciellt mycket om hur vädret skulle bli. Jag tog dagen just precis som den kom, oavsett, snö, is, kyla, regn, stormbyar, värme, ja, jag såg eller aldrig på väderkartorna på TV:n. Jag var helt enkelt inte det minsta intresserad. Men något har tydligen hänt. Inte för att det är prioriteringsgrad nummer ett, men jag vill gärna försöka att hålla mig a´jour.
"Norrland dé e´Yngve Forssélls dé!
1968.
SVENSKTOPPARNA:
Farväl "Solsidan", välkommen igen!
I tio fredagskvällar har jag suttit framför TV:n och skrattat åt diverse
tokigheter, serverade av bl. a. dessa två medverkande; Felix Herngren
och Mia Skäringer i "Solsidan". Ikväll visades det sista avsnittet, men
dom kommer igen - tack för det!
OPUS / Piteå Stadshotell - 1995
Ehrling Dahlberg - keyboard, sång, Håkan Norberg - sax, keyboard,
gitarr, sång, Roger Lindqvist - trummor, sång, Sune Karlsson - bas,
sång, Stefan Engman - gitarr, sång.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Wallsténs i Piteå, bygger nytt
Piteå Tidningen den 10 oktober 1959.
Sommarminnen
Ljuset är min bästa vän, en ledstjärna i mörka nätter. Och glädjen
är i det närmaste obeskrivbar varje år, när våren behagar komma.
Våren, en slags förrätt till vad som komma skall. Huvudrätten, d.v.s.
sommaren är höjdpunkten varje år.
En varm sommarkväll förra sommaren, åkte vi till grannbyn Blåsmark.
Och precis bredvid landsvägen gick alla dessa vackra hästar på sitt
sommarbete. "Hästarnas dal", kallade jag denna bild som fanns på
min blogg i juli 2009.
"Jag har vandrat på mina barndoms nötta stigar. Jag har fyllt mina
lungor med de välbekanta dofterna. Jag har glatts över ljudet av
råmande kossor i prunkande sommarhagar, under en blå himmel.
Och långt borta i fjärran, har jag sett de blånande bergen, sträcka
sin topp så majestätiskt upp mot den gassande gula solen. Dessa
upplevelser är av himmelsk art, och en förmögenhet som inte kan
bytas bort för pengar".
Roger Lindqvist.
/Ja, du kära efterlängtade sommar, tur att du snart är här. Jag väntar
med öppna armar.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Samtliga bilder fanns på min blogg i juli månad 2009.
Foto o text: Roger Lindqvist.
Volkswagen-tillbehör - 1958
Norra Västerbotten den 19 juni 1958.
Sickan Carlsson - 1945
ALLAS VECKOTIDNING - den 22 juni 1945.
Arne Domnérus i Malåborg, midsommar 1958
Midsommarafton kl. 20-02, Midsommardagen kl. 20-01,
Söndag 22 juni kl. 20-24.
Norra Västerbotten den 19 juni 1958.
Charlie Norman på Estella i Piteå - 1958
Piteå Tidningen den 5 april 1958.
Minnen från min barndom
Jag skrev i ett tidigare inlägg om alla de minnen som omgärdade det telefonsamtal jag hade med kusin Britta imorse. Och när jag tittar i familjealbumet, så förstärks känslan ännu mer. Några foton från en tid när mina föräldrar i sällskap med medlemmar ur "tjocka-släkten" tillbringade sina semestrar tillsammans. Kanske inte enbart semester, utan vi träffades även gärna på gemensamma kalas och dylika sammankomster.
Sommaren 1969 åkte min mor och far - även jag - på semester med
bl a pappas syster Elsa och hennes man Ivan. Här ses fr v Ivan och
Elsa Lundmark och Maj-Gerd och John Lindqvist. Foto (som brukligt;
Roger).
Sommaren 1973 åkte vi på tur med familjen Karlsson. Valter, Sigrid
och Sune. Sigrid och min pappa var tvillingar.
1969 hälsade vi på hos familjen Dagbro i Gällivare. Deras sommar-
ställe låg fem mil från stan, på väg mot Kiruna och hette Avvakko.
På bilden plockas det hjortron. T.v. kusinen Åsa, min far John och
mor Maj-Gerd.
Dessa hattbeklädda damer är fr v Maj-Gerd Lindqvist och Emmy Ris-
berg. Foto från sommaren 1973 på Kraja i Arjeplog. Emmy var min
faster, och min fars äldsta syster.
Tjocka släkten samlade på rad. Sommaren 1973 besökte vi Arjeplog,
och med på denna färd var, Gunnar o Aina, John o Emmy, John, Maj-
Gerd o Roger.
Semester sommaren 1972. Minns att vi gjorde en tripp in i Finland,
och med följde bl a John och Emmy Risberg, som syns på denna
regniga bild, tillsammans med min mamma Maj-Gerd. Min far var
naturligtvis också med.
Tjocka släkten samlades på olika sammankomster. I februari 1973
fyllde min far och faster 50-år. På bilden ses min pappa fr v samt min
alltid så skojfriska faster Sigrid, och längst till höger, Ragnhild som
var gift med Artur, också ett syskon till pappa.
Vid samma kaffebord satt också min mor - t.v. - min syster Gerd och
kusinen Gun-Britt. Den lilla killen med ryggen mor kameran var/är son
till min kusin Christina Hedström, och heter Jan.
Semester sommaren 1969. Fr. v. John och Maj-Gerd Lindqvist och
pappas brorsa Gunnar Lindqvist med hustrun Aina.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, tänk Britta, vad ett telefonsamtal kusiner emellan, kan få ens hjärnceller att komma i gång!
/Roger.
Sommaren 1969 åkte min mor och far - även jag - på semester med
bl a pappas syster Elsa och hennes man Ivan. Här ses fr v Ivan och
Elsa Lundmark och Maj-Gerd och John Lindqvist. Foto (som brukligt;
Roger).
Sommaren 1973 åkte vi på tur med familjen Karlsson. Valter, Sigrid
och Sune. Sigrid och min pappa var tvillingar.
1969 hälsade vi på hos familjen Dagbro i Gällivare. Deras sommar-
ställe låg fem mil från stan, på väg mot Kiruna och hette Avvakko.
På bilden plockas det hjortron. T.v. kusinen Åsa, min far John och
mor Maj-Gerd.
Dessa hattbeklädda damer är fr v Maj-Gerd Lindqvist och Emmy Ris-
berg. Foto från sommaren 1973 på Kraja i Arjeplog. Emmy var min
faster, och min fars äldsta syster.
Tjocka släkten samlade på rad. Sommaren 1973 besökte vi Arjeplog,
och med på denna färd var, Gunnar o Aina, John o Emmy, John, Maj-
Gerd o Roger.
Semester sommaren 1972. Minns att vi gjorde en tripp in i Finland,
och med följde bl a John och Emmy Risberg, som syns på denna
regniga bild, tillsammans med min mamma Maj-Gerd. Min far var
naturligtvis också med.
Tjocka släkten samlades på olika sammankomster. I februari 1973
fyllde min far och faster 50-år. På bilden ses min pappa fr v samt min
alltid så skojfriska faster Sigrid, och längst till höger, Ragnhild som
var gift med Artur, också ett syskon till pappa.
Vid samma kaffebord satt också min mor - t.v. - min syster Gerd och
kusinen Gun-Britt. Den lilla killen med ryggen mor kameran var/är son
till min kusin Christina Hedström, och heter Jan.
Semester sommaren 1969. Fr. v. John och Maj-Gerd Lindqvist och
pappas brorsa Gunnar Lindqvist med hustrun Aina.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, tänk Britta, vad ett telefonsamtal kusiner emellan, kan få ens hjärnceller att komma i gång!
/Roger.
En riktig smocka
I årskurs 8:a i Hortlax Centralskola, ingick jag i en grupp där vi fick lära oss litegrann om foto och filmkunskap. Valet av lärare kunde inte varit bättre. En av Piteås mest kända profiler inom foto och film, var fotografen Rune Höglund som tillsammans med sin hustru, Anna-Greta, kom till skolan en gång varje vecka. Rune och Anna-Greta lärde oss de viktiga grunderna i ämnet. Rune hade egen fotoateljé i centrala stan; "Fototjänst", där också hustrun Anna-Greta jobbade. Eftersom jag alltid varit intresserad av foto/bild, så var det alltid lika roligt varje gång man gick till lektionerna. Det var inte enbart stillbildsfoto som var på tapeten, vi fick även lära oss grunderna i att göra film. Det var allt från synopsis, manusförfattande och "action" framför kameran, där vi också fick agera som riktiga skådisar. Jag minns att vi gjorde en film, om hur ett hus kommer till. Vi filmade ute vid Hortlaxhus i Hortlax, och jag skulle gärna vilja veta vart den där filmen egentligen tog vägen. Skulle vara underbart att få se den, men tyvärr är den nog borta. Hittade en liten bild, där jag pucklar på en av mina skolkompisar, Henry Degerman. Ja, det verkar som om jag vore en riktig buse, som ger mig på stackars Henry. Men allt var som ni förstår enbart framför kameran. Privat var vi de bästa vänner. Och som kuriosa kan jag berätta att Henrys son, Tomas, brukar umgås med min son, Andreas. Ja, världen är, som man brukar säga; liten.
En riktig smocka, verkar jag fått in på Henrys haka, så pass hårt att
han tydligen ser stjärnor. Året var 1971, och både Henry och jag hade
Foto och filmkunskap i Hortlax Centralskola, med fotograf Rune Höglund
som lärare. Vi gick båda i klass 8:b.
Nya VAUXHALL - 1954
Sprungna ur samma källa.....
Imorse ringde min kusin Britta i ett ärende. Min pappa, John, och Brittas mamma, Elsa, var syskon, och våra respektive familjer bodde även grannar med varandra under min barndom. Följden blev att familjerna umgicks en hel del både under vardagar som helger, ja, vi semestrade också tillsammans. Detsamma gällde min fars övriga syskon, som också bodde i grannskapet. Inte heller att förglömma mina farföräldrar, Amandus och Hanna, som även de bodde endast ett ynka stenkast från mitt föräldrahem. Närheten till de nära och kära utgjorde för min del en slags grundtrygghet, under min uppväxt. Senare i livet gick vi var och en åt varsitt håll. Åldersskillnaden gjorde också sitt till. Vi skaffade egna familjer, med hus, make/maka, och de små som kom en efter en. Farföräldrarna gick så småningom bort, Amandeus avled 1965, Hanna 1970. Våra föräldrar, som en gång stått mitt uppe i livet, i all sin kraft, blev plötsligen åldringar med krämpor till följd. Och den förste av min fars syskon som gick bort var den äldste i syskonskaran; Ingvar, som sommaren 1976 avled efter en tids sjukdom. Sedan följde; Erik, Sigrid, Gunnar, Emmy, Elsa, Sven, John, Artur och slutligen Åke. Mellan åren 1976 t.o.m. 2010 raderades alla samtliga i den en gång så stora syskonskaran abrupt bort. Livet fungerar ju så, alltså, bara att acceptera. Idag har vi samtliga kusiner mist våra föräldrar. Den enda som fortfarande är vid liv är min mor, som den 14 maj fyller 81 år.
Telefonsamtalet imorse, blev ett samtal med mycket minnen och många skratt. Och inte undra på, vi är ju sprungen ur samma sorts källa, och därför finns en rik skattkista att ösa ur. Många gemensamma minnen av våra föräldrar, Elsa och John kom på tapeten. Men även så många andra guldkorn, där alla de andra fanns med; morbröder/farbröder, fastrar/mostrar. Alltså, rika glada minnen från vår barndom, som finns arkiverat i friskt och hjärtligt minne. Visserligen är våra föräldrar borta, men så länge vi minns dem så finns de så nära och levande kvar, runt omkring oss. Ja, ibland så känns det precis som om de fortfarande håller ett vakande öga över oss samtliga. Och kanhända är det också så det är.......
Nöjesutbud / Piteå Havsbad sommaren 1987
Välkommen hem MAX!
Robert ringde för en stund sedan för att berätta att Max blir utskriven från sjukhuset idag. Så välkommen hem Max!
MAX som på den här bilden ses fokusera sin napp, kommer alltså
hem från Sunderbyn idag.
Det var ett elakt virus som gjort att Max inte inte mådde så värst bra,
men nu har det elaka otäcka dumma viruset börjat ge efter, och Max
är åter med i leken.
MAX som på den här bilden ses fokusera sin napp, kommer alltså
hem från Sunderbyn idag.
Det var ett elakt virus som gjort att Max inte inte mådde så värst bra,
men nu har det elaka otäcka dumma viruset börjat ge efter, och Max
är åter med i leken.
Önskebilen: "Messerschmitt" årsmodell 1958
The Flintstones - en kär favorit!
......på svenska; "Familjen Flinta". En stor TV-favorit som jag älskade som barn. I "Bedrock-city" (tror jag det var?) bodde Fred tillsammans med hustrun Wilma, dottern Pebbles och husdjuret Dino. Deras bästa vänner och tillika grannar var Barney och Betty Granit, samt deras hittebarn Bam-Bam. Sångaren Owe Thörnqvist hade en hitlåt som hette "Wilma", som han faktiskt var tvungen att ringa upphovsmännen, William Hanna och Joseph Barbera för att få tillstånd att använda Flintstonesnamnen.
Familjen Flinta. Pebbles, mamma Wilma, pappa Fred och husdjuret
Dino.
Fred med bäste kompisen Barney, på väg till bowlinghallen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.erik.55.blogg.se
Familjen Flinta. Pebbles, mamma Wilma, pappa Fred och husdjuret
Dino.
Fred med bäste kompisen Barney, på väg till bowlinghallen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.erik.55.blogg.se
Rockgala i Ånäset med Little Gerhard o Rock Boris - 1958
Max
Idag mår Max betydligt bättre. Han ligger fortfarande kvar på Sunderby
sjukhus, och om man ska döma efter denna bild (som pappa Robert
skickade för en stund sedan) så syns det att Max är mycket piggare.
Ny Volvobil - 1958
Piteå Tidningen den 26 augusti 1958.
Annonser - 1955
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Familjen Lundmark - Hortlax
Familjen Lundmark. Sittande; Ivan (1915-2002), Elsa (1916-2002),
dottern Karin f. 1949, bakre raden; Britta f. 1938 och Roland f. 1943.
Elsa var min fars syster, och hette Lindqvist som barn. Britta, Rolle
och Karin är således mina kusiner.
Morsan
Hemma hos min mor sitter sitter den färgglada hönan och vaktar
karamellerna. Bilden togs idag när jag gjorde en påhälsning i Bergs-
viken.
På köksbordet finns dessa färgsprakande blommor.
Mitt årliga läkarbesök
Jag har varit på mitt årliga läkarbesök. Där konstaterade farbror doktorn att jag fortfarande var vid liv. Tack så mycket, det var bra att veta!
/Roger Lindqvist, nöjd patient.
/Roger Lindqvist, nöjd patient.
Kjell-Bertils orkester - Furulogen, Kalix - 1982
Kjell-Bertils. Kjell Andersson, Roger Lindqvist, Tomas Eriksson,
Conny Danielsson och Robert Öberg.
Jukeboxen presenterar: Tio i Topplåtar - del 3
GEORGIE FAME - "Yeh, Yeh" - 16 januari 1965.
DEL SHANNON - "Keep Searchin" - 23 januari 1965.
GERRY & THE PACEMAKERS - "Ferry Cross the Mersy" - 6 februari 1965.
THE BEATLES - "Rock´n Roll Music" - 20 februari 1965.
TAGES - "I Should Be Glad" - 20 februari 1965.
THE HEP STARS - "A tribute to Buddy Holly" - 27 mars 1965.
THE HEP STARS - "Farmer John" - 17 april 1965.
STREAPLERS - "Rockin´Robin" - 1 maj 1965.
PETER & GORDON - "True love ways" - 29 maj 1965.
THE BEACH BOYS - "Help me, Rhonda" - 12 juni 1965.
THE SHAKERS - "Too much monkey buisness" - 19 juni 1965.
THE BYRDS - "Mr. Tambourine man" - 31 juli 1965.
YARDLEYS - "Under the boardwalk" - 21 augusti 1965.
THE DAVE CLARK FIVE - "Catch us if you can" - 4 september 1965.
THE MASCOTS - "Stones Fell" - 18 september 1965.
SONNY & CHER - "Baby don´t go" - 22 oktober 1965.
MARIANNE FAITHFULL - "Summer nights" - 13 november 1965.
CHRIS ANDREW - "Yesterday man" - 27 november 1965.
BOB DYLAN - "Positively 4th Street" - 4 december 1965.
THE WHO - "My Generation" - 11 december 1965.
GENTRYS - "Kepp on dancing" - 18 december 1965.
Forts. följer.........
-----------------------------------------------------------------------------------------
Källa: hem.passagen.se/sandgren
"Veckans slagdänga", december 1954
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 31 december 1954.
Topp-schlager 1958
------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 23 oktober 1958.
"Cacka" Israelsson, Anita Lindblom, "Ingo" - Älvsbyn, 1958
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 18 juli 1958.
Elvis slut?
Ja, åtminstone om man ska tro denna artikel, hämtat ur Norra Västerbotten den 31 december 1956. Men med facit i hand, vet vi att så blev inte fallet.
ELVIS PRESLEY.
ELVIS PRESLEY.
"Munksund 4" - ett säkert vårtecken 1955
Piteå Tidningen den 19 april 1955.
(Munksundsbåtarna 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 o.s.v. hörde jag ofta min pappa berätta om. Kanske p.g.a. att han själv hade erfarenhet an "Munksunds 10:an" som han själv körde, nån gång i början av 50-talet. Han började jobba på Lövholmen 1951).
"Bli snart frisk igen, MAX!"
Max åkte in till sjukhuset i Sunderbyn idag, tillsammans med sin mamma och pappa. Han är förkyld och hade lite jobbigt med andningen. Men som det ser ut just nu så är det ganska så bra. Visserligen måste Max stanna på det stora sjukhuset inatt, men tur är ju att mamma, pappa och gosedjuret följer med. Hoppas att vi ses igen mycket snart, lilla rara Max, för vi älskar ju dig så mycket, så det nästan gör ont. Sov gott i din säng, så ska vi tänka på dig härhemma.
Max pappa, Robban, skickade den här bilden för en liten stund sedan.
Max har fått dropp, därav mössan på huvudet. Men de flesta prover
verkar vara bra. En förkylning har "däckat" Max för tillfället.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Max pappa, Robban, skickade den här bilden för en liten stund sedan.
Max har fått dropp, därav mössan på huvudet. Men de flesta prover
verkar vara bra. En förkylning har "däckat" Max för tillfället.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Grattis Mathias!
Ja, så var det dags igen. Mathias fyller år - 36 år den här gången - men det var inte så länge sedan han låg som ett litet knyte hemma i Hortlax med nappen i munnen. Födelsedagen firar han i Kåbdalis skidbacke. Och jag råkar veta att han tidigare under dagen var med om ett litet missöde. Han blev sittande 100 meter ovanför marken p.g.a. ett tekniskt fel med skidliften. Så jag hoppas att du kommit ner på landbacken Matte, så att du slipper sitta däruppe och fira din födelsedag. Ha det så bra! Bryt nu inga ben eller så, för det är ju faktiskt din dag idag, hela långa dagen!
Mathias hos farmor och farfar i Hortlax, hösten 1974.
"Nja, det är lite skumt med den där fotografen som hela tiden tar
bilder. Men visst ja! Det är ju morbror Rogge!
Mathias och farmor, i finsoffan i Hortlax 1974.
Mathias med sin mamma, Gerd, på besök hos Lennart och Elsy i
Lillpite, hösten 1974.
Mathias hos farmor och farfar i Hortlax, hösten 1974.
"Nja, det är lite skumt med den där fotografen som hela tiden tar
bilder. Men visst ja! Det är ju morbror Rogge!
Mathias och farmor, i finsoffan i Hortlax 1974.
Mathias med sin mamma, Gerd, på besök hos Lennart och Elsy i
Lillpite, hösten 1974.
2 x Presley
April 1958.
Opel Kapitän - 1958
Piteå Tidningen den 13 september 1958.
Shell - Kolmilavägen 17 - Piteå
1958.
Hedmans Bilaffär AB - Piteå
Piteå Tidningen den 11 februari 1956.
Konditoriet CECIL
Piteå Tidningen den 25 februari 1956.
Pitebyggnad som försvinner - 1956
Piteå Tidningen den 20 oktober 1956.
Allan Lundström i "Den ryska dörren"
Jag bänkade mig framför TV:n för att titta på "Den ryska dörren" som sändes klockan 21:00 ikväll. Och bäst som jag satt där och log förnöjt åt alla tokigheter, får jag syn på en man som verkar så bekant. Vid en närmare titt ser jag att det är min f.d. kollega i Kjell-Bertils, Allan Lundström som syns där på TV-skärmen. Vad gjorde han nu där kan man kanske fråga? Allan dog i mars förra året, och jag kan tänka mig att den här inspelningen gjordes inte så långt före hans bortgång. Roligt i alla fall att se honom igen, även om det bara var en kort stund i min TV-apparat.
Skådespelarna Olle Sarri t.v. och Ivan Mattias Pettersson t.h. i "Den
ryska dörren" som visades ikväll.
Foto: SVT.
Skådespelarna Olle Sarri t.v. och Ivan Mattias Pettersson t.h. i "Den
ryska dörren" som visades ikväll.
Foto: SVT.
AVENY - Piteå
Ett av de mest klassiska konditorierna i Piteå.
Piteå Tidningen augusti 1958.
Våren i Piteå - 1955
------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 12 maj 1955.
AVENY - nytt fik i Piteå
Norra Västerbotten den 20 december 1954.
Jukeboxen presenterar: Tio i Topplåtar - del 2
THE BEATLES "I want to hold your hand" 4 januari 1964.
BUCK OWENS "Love´s gonna live here" 25 januari 1964.
SWINGIN BLUE JEANS "Hippy Hippy Shake" 1 februari 1964.
TRASHMEN "Surfin´Bird" 8 februari 1964.
THE SEARCHERS "Needles and pins" 22 februari 1964.
GERRY & THE PACEMAKERS "Jambalaya" 4 april 1964.
PETER & GORDON "A world without love" 25 april 1964.
THE SHADOWS "Theme for young lovers" 2 maj 1964.
ALMA COGAN "Tennesse Waltz" 16 maj 1964.
MATS OLSSON "Lappland" 23 maj 1964.
CILLA BLACK "You´re My World" 13 juni 1964.
STREAPLERS "Mule skinner blues" 4 juli 1964.
THE ANIMALS "The house of the rising sun" 11 juli 1964.
MANFRED MANN "Do wah diddy diddy" 15 augusti 1964.
THE SHANES "Keep a´knockin´" 29 augusti 1964.
PAUL ANKA "In my imagination" 12 september 1964.
ROY ORBISON "Pretty Woman" 3 oktober 1964.
THE SUPREMES "Baby love" 14 november 1964.
PETULA CLARK "Down Town" 12 december 1964.
JACKIE De SHANNON "When you walk in the room" 26 december 1964.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Forts. följer........
Källa: www.hem.passagen.se/sandgren
Trumlektioner med barnbarnet NORAH
TRUMLEKTION. Idag när Norah kom på besök passade vi på att
spela trummor. Det skall ju som bekant börjas i tid.
POPTRUMMIS. Och vem vet, om si så där 15-20 år kanske lillgumman
sitter bakom trummorna på ett högt trumpodium och spelar rock eller
pop i ett band. Isåfall kommer hennes stolta farfar att sitta med sin rull-
ator på första parkett och klappa händerna.
PROMENAD. Mellan trumspelandet, kojbyggandet, Emil i Lönneberga
och busandet hann vi även ut på en välbehövlig promenad. Men snälla
sol - vart tog du vägen?
Svante Elfgren - musiker, författare och Pitebo
De allra flesta som har lite koll på de svenska popbanden, vet med all säkerhet vem Svante Elfgren är. Svante, som föddes 1945, var medlem i popgruppen The Shanes som bildades 1963. Svante Elfgren spelade bas i bandet, tillsammans med Tor-Erik Rautio, Lennart Grahn, Tommy Wåhlberg, Staffan Berggren och Kit Sundqvist. Svante debuterade som författare 2005 med romanen; "Martti och Julia", en historia om ett liv i två världar, där handlingen är förlagd till 1950-talets Övre Tornedalen. Svante spelar fortfarande någon gång då och då bas i Shanes. Bl a har gruppen uppträtt på olika scener runt om i landet, även här i Piteå, Svantes hemstad numera.
Svante Elfgren på en idolbild hämtat ur Bild Journalen. Svante till
höger, och bandkollegan Tommy Wåhlberg till vänster.
Svante Elfgren på en idolbild hämtat ur Bild Journalen. Svante till
höger, och bandkollegan Tommy Wåhlberg till vänster.
Restaurang Birkarlen i Piteå
Piteå Tidningen den 4 augusti 1966.
DOMUS - Premiär i Piteå - 1962
Piteå Tidningen den 27 september 1962.
Hotell Bodensia - 1939
Norrbottens Kuriren den 28 april 1939.
Ernst Rolfs revy - 1929
Dagens Nyheter den 4 maj 1929.
Radioprogram - 1943
Aftontidningen den 19 november 1943.
TV-premiär - Älvsbysändaren 1961
Piteå Tidningen den 23 november 1961.
Springpojke sökes!
Piteå Tidningen den 5 september 1961.
Skeppslista - Piteå 1946
Piteå Tidningen den 29 augusti 1946.
Gunnar Wiklunds konkurs - 1961
GUNNAR WIKLUND.
Foto: SVT
En berättelse i ord och bild, från Hortlax - Påskdagen anno 2010
Naturen har väckts till liv. Och med ens känns världen åter så ljus och hoppfull. Påskdagen till ära har vi firat utomhus, nästan hela dagen. På förmiddagen hälsade Andreas och Norah på. Lite senare på dagen kom Gerd och Stig-Arne, för att grilla en stund tillsammans med oss.
På förmiddagen anlände prinsessan Norah. I sällskap hade hon sin
pappa Andreas.
Andreas och Norah åkte sedan vidare till David, Elin, Ella och My
för att grilla hamburgare och korv.
-"Hejdå, Ante och Norah, ha en bra och skön dag! Kom snart igen!".
Så styrde jag kosan mot Hortlax och kyrkogården. Som gick via vår
ståtliga kyrka, vars svarta torn som nästintill nuddar himlavalvet.
Påskdagen - en dag av hopp. "Kristus är uppstånden" berättas det
om i dagens bibeltext. En aura av ljus omramar Hortlax kyrka denna
dag - Påsksöndagen den 4 april 2010.
Som syns på bilden så var det många som sökt sig till helgedomen i
Hortlax denna dag.
Min vackra barndomskyrka i all sin prakt. Byggd mellan åren 1913-
1917. Invigd den 16 juli 1917 av biskop Olof Bergqvist. Kyrkan är
ritd av en av bygdens söner, Edward Dahlbäck, bördig från Blåsmark.
Den närliggande kyrkstaden från 1920-talet, har även den utformats
av nämnde Edward Dahlbäck.
Ett kyrkogårdsbesök i den tidiga morgonen. Under ett tjockt värmande
snötäcke vilar här bl a min far, John Lindqvist, samt mina farbröder,
Sven och Gunnar med respektive makar. Även mina mor- och farför-
äldrar har fått sitt sista vilorum på denna kyrkogård, som togs i bruk
1918.
Under ett enkelt provisoriskt kors, vilar min farbror Åke i sin grav.
Ingen trafikrusning efter vägen en dag som denna.
Likadant lugn råder även omkring Övermarksområdet. Nåja, en
cyklist har visst hittat ut.
En ensam stackars bil syns långt bort i fjärran. Så svänger vi in
på Markvägen........
........och vad hittar vi då där......jo, Bettan som sitter i solen och
njuter.
Även "hemmansägaren" Lindqvist njöt av det vackra påskvädret.
Från uthustaket blickade kameran ut över det snötyngda-området.
Som faktiskt här och där börjat uppvisa en (hör o häpna) gräsmatta.
Hortlax eget; "Mount Everest". Den arma snöhögen ligger placerad
mitt på vårt potatisland. Hoppas den är puts väck, innan potatissätt-
ningen tar sin början.
Mot eftermiddagen kom Gerd och Stig-Arne på besök. Då tändes
grillen, och vad vankades där då..........?
..........parisare!!!!! Den soliga och varma påskdagen anno 2010
håller sakta men säkert på att gå mot sitt slut. Hoppas nu att alla ni
andra också haft det lika härligt i vårvädret som vi haft här i Hortlax.
-----------FOTO: ROGER LINDQVIST----------------------------------------
På förmiddagen anlände prinsessan Norah. I sällskap hade hon sin
pappa Andreas.
Andreas och Norah åkte sedan vidare till David, Elin, Ella och My
för att grilla hamburgare och korv.
-"Hejdå, Ante och Norah, ha en bra och skön dag! Kom snart igen!".
Så styrde jag kosan mot Hortlax och kyrkogården. Som gick via vår
ståtliga kyrka, vars svarta torn som nästintill nuddar himlavalvet.
Påskdagen - en dag av hopp. "Kristus är uppstånden" berättas det
om i dagens bibeltext. En aura av ljus omramar Hortlax kyrka denna
dag - Påsksöndagen den 4 april 2010.
Som syns på bilden så var det många som sökt sig till helgedomen i
Hortlax denna dag.
Min vackra barndomskyrka i all sin prakt. Byggd mellan åren 1913-
1917. Invigd den 16 juli 1917 av biskop Olof Bergqvist. Kyrkan är
ritd av en av bygdens söner, Edward Dahlbäck, bördig från Blåsmark.
Den närliggande kyrkstaden från 1920-talet, har även den utformats
av nämnde Edward Dahlbäck.
Ett kyrkogårdsbesök i den tidiga morgonen. Under ett tjockt värmande
snötäcke vilar här bl a min far, John Lindqvist, samt mina farbröder,
Sven och Gunnar med respektive makar. Även mina mor- och farför-
äldrar har fått sitt sista vilorum på denna kyrkogård, som togs i bruk
1918.
Under ett enkelt provisoriskt kors, vilar min farbror Åke i sin grav.
Ingen trafikrusning efter vägen en dag som denna.
Likadant lugn råder även omkring Övermarksområdet. Nåja, en
cyklist har visst hittat ut.
En ensam stackars bil syns långt bort i fjärran. Så svänger vi in
på Markvägen........
........och vad hittar vi då där......jo, Bettan som sitter i solen och
njuter.
Även "hemmansägaren" Lindqvist njöt av det vackra påskvädret.
Från uthustaket blickade kameran ut över det snötyngda-området.
Som faktiskt här och där börjat uppvisa en (hör o häpna) gräsmatta.
Hortlax eget; "Mount Everest". Den arma snöhögen ligger placerad
mitt på vårt potatisland. Hoppas den är puts väck, innan potatissätt-
ningen tar sin början.
Mot eftermiddagen kom Gerd och Stig-Arne på besök. Då tändes
grillen, och vad vankades där då..........?
..........parisare!!!!! Den soliga och varma påskdagen anno 2010
håller sakta men säkert på att gå mot sitt slut. Hoppas nu att alla ni
andra också haft det lika härligt i vårvädret som vi haft här i Hortlax.
-----------FOTO: ROGER LINDQVIST----------------------------------------
- Den gamla björken -
Det står en gammal björk
inte långt från vägens dikesren
Men ändå väl fördolt för människor
och bilars strålkastarsken
Trädet har mig blivit en kär gammal vän
hit återvänder ofta, om och om igen
Här fanns en gång en skola
så rödmålad och så fin
i alla de stora fönstren
hängde gardin på gardin
Barnens glada skratt fanns ständigt
häromkring
det var under de lyckliga åren
med mycket lek och mycket spring
Men skratten har nu tystnat
och finns ej längre kvar
men i trädets bark finns inristat
från de dagar som en gång var
I alla dessa år som björken stilla stått
som ett tyst ståtligt vittne, till allt som hänt,
i stort som i smått
Jag satt här många gånger
och lutade ryggen mot dess stam
björkens gröna krona gav mig ro
och svalka mitt i allt stoj och glam
I dag står jag åter och tittar här igen
ler över alla varma minnen
tillsammans med min trogne gamle vän
Roger Lindqvist
Foto: www.landstinget/sormland.se
(Dikten publicerad i Piteå Tidningen den 15 juni 2006).
Flotte på Piteälven - 1960
Piteå Tidningen den 14 september 1960.
Löständer och Alvedon!
Är detta vad som väntar oss? Ett tecken på den åldriga kroppens
bräcklighet. En tröst i bedrövelsen; man behöver i alla fall inte ha
tandvärk med lösgaddar.
Roger tager sig en semla......
Semeldags! Denna härlighet som skänker mig en sådan kolossal glädje. Liksom Bert Karlsson så är jag barnsligt förtjust i denna smarriga "hetvägg" (som jag tror att den också kallas). Semla, hetvägg eller fettisdagsbulle, för mig spelar det ingen roll, vitsen med "bullen" är ju att man ska äta den, och det är ju det jag gör (kanske ibland alltför ofta).
Steg nr. 1. Behandla semlan med mild och varsam hand.
Steg nr. 2. Bli vän med din semla. Räds icke om än det hamnar lite
grädde på din näsa.
Steg nr. 3. För att förhöja njutningen, ta gärna en paus, luta dig till-
baks i soffan, låt blicken sedan fokuseras på din semla och kaffekopp.
Steg nr. 4. Efter en stunds avkoppling i vardagsrumssoffan, fortsätt
att njuta av din semla.
Steg nr. 5. Sedan du torkat bort grädden från ansiktet, tag semlan
med ett fast grepp och avsluta det hela. Skölj gärna ner den sista
biten tillsammans med en liten klunk kaffe.
Steg nr. 1. Behandla semlan med mild och varsam hand.
Steg nr. 2. Bli vän med din semla. Räds icke om än det hamnar lite
grädde på din näsa.
Steg nr. 3. För att förhöja njutningen, ta gärna en paus, luta dig till-
baks i soffan, låt blicken sedan fokuseras på din semla och kaffekopp.
Steg nr. 4. Efter en stunds avkoppling i vardagsrumssoffan, fortsätt
att njuta av din semla.
Steg nr. 5. Sedan du torkat bort grädden från ansiktet, tag semlan
med ett fast grepp och avsluta det hela. Skölj gärna ner den sista
biten tillsammans med en liten klunk kaffe.
Jukeboxen presenterar:
Jukeboxen, ett slags monument över ett svunnet 1960-tal. Men tänk
på allt det underbara som den skänkte oss. Minns ni......?
Tio i Topp-listan presenterar:
RAY ADAMS - "Violetta" 14 oktober 1961.
LILL-BABS - "En tuff brud i lyxförpackning" 14 oktober 1961.
NEIL SEDAKA - "Happy birthday sweet sixteen" 23 december 1961.
CLIFF RICHARD - "The young ones" 10 februari 1962.
THE SHADOWS - "Wonderful land" 28 april 1962.
ROY ORBISON - "Dream baby" 1962.
PAT BOONE - "Speedy Gonzales" 28 juli 1962.
BRIAN HYLAND - "Sealed with a kiss" 22 september 1962.
JERRY WILLIAMS - "Goodnight love" 5 januari 1963.
ALICE BABS - "S:t Louis Blues" 2 mars 1963.
THE BEATLES - "Please, please me" 16 mars 1963.
NED MILLER - "From a jack to a king" 23 mars 1963.
THE SHANES - "Gunfight Saloon" 4 maj 1963.
STEN & STANLEY - "Wiggy woogie" 16 juni 1963.
THE SPOTNICKS - "Just listen to my heart" 29 juni 1963.
STREAPLERS - "Sääkijärven polka" 27 juli 1963.
THE RONETTES - "Be my baby" 2 november 1963.
SUZIE - "JOHNNY LOVES ME" 7 DECEMBER 1963.
Fortsättning följer...........
Millenium
Dags att åter bänka sig framför TV:n ikväll för att titta på "Millenium". Jag trollbands direkt efter de första två delarna. En spännade historia, med en intressant intrig. Klockan 21:00 är det alltså dags igen, att följa med på ett nytt kittlande äventyr med huvudrollsinnehavarna Noomi Rapace (Lisbet Salander) och Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) i Daniel Alfredssons regi, efter författaren Stieg Larssons trilogi. Sevärt!
/Roger.
/Roger.
60-talet: Ett händelserikt decennium
Alla de som växte upp under det hektiska 1960-talet, kan nog skriva under på att det var då allting hände. 60-talet kom att bli popbandens eget decennium, men det var inte bara på det musikaliska området som vi minns detta årtionde. 1950-talets "kalla krig" präglade även i viss mån 60-talet, med olika politiska komplikationer såsom Kubakrisen 1962, som höll på att kasta världen in i ett tredje världskrig. Ett stort bakslag för övrigt, för den relativt nyvalde amerikanske presidenten John F. Kennedy. Den 22 november 1963 mördas JFK i Dallas, Texas. 1967 startar det så kallade sex dagars kriget mellan Israel och dess grannstater. Medborgarrättskämpen och baptistpastorn Martin Luther King mördas på en balkong i Memphis den 4 april 1968. Två månader därpå skjuts senator Bobby Kennedy till döds i Los Angeles. Året 1968 chockas världen när sovjetiska styrkor invaderar Tjeckoslovakien. 1968 är också de många studentupprorens år. Månkapplöpningen som pågått under hela decenniet, kröns så småningom till USA:s fördel, när Apollo 11 landar i "Stillhetens hav" på månytan den 20 juli 1969. 1960-talet gick så småningom till historien som ett händelserikt årtionde.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Men här hemma i vår lilla trygga ankdamm, i landet "Svedala", lyssnade vi på Tio i Topp, Kvällstoppen, Svensktoppen, Sveriges Bilradio, Det ska vi fira, Sommartoppen, Klas Burling och Carl-Eiwar, Little Gerhard och Thore Skogman. Men även på popband som; The Shanes, Mascots, Hep Stars, Fabulous Four, Hounds, Ola & Janglers m. fl. I tusentals tonårsrum över hela landet lästes bl. a. Bild Journalen och Fick Journalen. Och på skohyllan stod de s.k. "myggjagarna" prydligt uppställda, och i toalettskåpen fanns brylcremen, allt för att få den där fräcka "frillan" som exempelvis Elvis hade. Det var "nattbio" på Röda Kvarn, där man visade någon av Clint Eastwoods senaste filmer. Ett kondisbesök satt aldrig fel. Och i varje 60-tals konditori av självaktning, stod den där Jukeboxen på hederplats där man för en krona avnjöt Elvis, The Beatles, Cliff Richard och The Shadows, The Ventures eller varför inte sådana helylle stjärnor som Owe Thörnqvist, Lasse Lönndahl, Towa Carson, Anna-Lena Löfgren, Ann-Louise Hanson, Mona Wessman, Siw och Lil Malmkvist, Yvonne Norrman, Svante Thuresson, Trio mé Bumba, Arne Quick, Sten & Stanley, Sven-Ingvars eller en monolog med Hasse å Tage. 1960-talet i ett nötskal!
Popbanden, ja, tänk alla dessa långhåriga killar, som skrev in sig i de musikhistoriska böckerna. Några av dessa ynglingar presenteras här. Varsågod:
GONKS. Popband hemmahörande i Malmö. Medlemmar: Ulf "Masken"
Andersson, trummor och sång, Bo-Folke "Mora" Mårtensson, sologit-
arr, Ola Ström, kompgitarr och Hans "Tersen" Ljungqvist, bas.
Hit: 1967: "Loppan".
LENNE & THE LEE KINGS. Kom från Stockholm. Medlemmar: Lenne
Broberg, sång, Bjarne Möller, kompgitarr, Bengt Dahlén, sologitarr,
Olle Nordström, bas och Lasse Sandgren trummor. Hits: 1966: "Stop
the music", "L.O.D.", 1967: "I can´t go on living baby without you".
SHANES. Norrlands stolthet. Medlemmar: Lennart Grahn, sång, Tommy
Wåhlberg, gitarr, sång, Tor-Erik "Torra" Rautio, trummor, Svante Elfgren,
bas och Staffan Berggren, gitarr. Den sistnämnde byttes ut sommaren
1965 mot stockholmaren Kit Sundqvist, orgel, gitarr. Hits: 1963: "Gunfight-
Saloon, 1965: "I don´t want your love", "Let me show you who I am",
1966: "Blue Feeling", "Hi-Lili, Hi-Lo", 1967: "Can I trust you", "Chris Craft"
no.9", "Drip drop", "Let me tell yeh", 1968: "Cara Mia".
HOUNDS. Stockholmsband. Medlemmar: Henrik Sahlander, komp-
gitarr, Jan Ahlén, sång, Janne Önnerud, trummor, sång, Jan Bråthe,
bas och Lasse Wallander, sologitarr. Hits: 1966: "Exodus", 1967:
"A summer song", "The Lion Sleeps tonight", 1968: "The Gipsy cried".
NEW GENERATION. Ännu ett stockholmsband. Medlemmar: Peter
Holm, sång, Per Engdahl, gitarr, Göran Forss, gitarr, Lars Lindros,
bas och Åke Larsén, trummor. Hits: "Two faces have I".
SPOTNICKS. Sveriges mest internationellt kända och vittberesta pop-
gäng kom från Göteborg. Medlemmar: Bosse Winberg, sologitarr, Bob
Lander, sång, kompgitarr, Björn Thelin, bas och Ove Johansson, trum-
mor. Andra trummisar genom åren: Engelsmannen Jimmy Nicols, en
gång vikarie för Ringo Starr i Beatles under en Australien-turné. Peter
Winsnes var sångare och organist i bandet under många år. Hits i Sve-
rige: 1963: "Amapola", "Just listen to my heart", "Spanish Gipsy dance",
1964: "Papa-Oom-Mow-Mow", Plus hits i Japan, Västtyskland, England
etc.
FABULOUS FOUR. Stockholmsband, vars sättning såg ut som följer;
Lalla Hansson, bas, sång, Björn Magnusson, sologitarr, Uffe Arvidsson,
gitarr och Janne Sundelin, trummor. Hits: 1966: "Puff the magic dragon",
1967: "Don´t go out into the rain", "Island in the sun", "Rhythm of the
rain".
TAGES. Korades 1964 till "Västkustens-Beatles" i hemstaden Göte-
borg. Medlemmar: Tommy Blom, sång, Anders Töpel, sologitarr, Gö-
ran Lagerberg, bas, Danne Larsson, kompgitarr och Freddie Skantze,
trummor. Senare ersattes Skantze både av Tommy Tausis och Lasse
Svensson (bror till Lill-Babs). Hits: 1964: "Sleep little girl", "I should be
glad", "Don´t turn your back", "The one for you", 1966: "In my dreams",
"Miss MacBaren", "So many girls", 1967: "Every raindrop means a lot",
"I´m going out", "Treat her like a lady".
HEP STARS. Stockholmsbandet Hep Stars, 60-talets i särklass mest
populäraste band. Medlemmar: Svenne Hedlund, sång, Benny Anders-
son, orgel, Lennart Hegland, bas, Janne Frisk, sologitarr och Christer
Pettersson, trummor. Hits: 1965: "A tribute to Buddy Holly", "Farmer
John", "Baldheaded woman", "Cadillac", "No response", 1966: "Sunny
Girl", "Wedding", 1969: "Speedy Gonzales".
OLA & JANGLERS. Ytterligare ett popband från huvudstaden. Med-
lemmar: Ola Håkansson, sång, Claes "Clabbe" af Geijerstam, solo-
gitarr, Åke Eldsäter, bas, Jonte Olsson, orgel och Leif Johansson , tru-
mmor. Hits: 1965: "No, no, no", "She´s not there", "Surprise, Surprise",
1966: "Alex is the man", "Come and stay with me", "Love was on my
mind", "Poetry in motion", 1967: "Birds eyes view of you", "Juliet",
"Runaway", 1968: "Let´s dance".
JACKPOTS. Kom från Göteborg. Medlemmar: Lars Berndtsson, sång,
Bo Linell, bas, Lasse Larsson, piano, orgel, Lars-Erik Göransson, solo-
gitarr och Conny Hagberg , trummor. Skivor: 1966: "Younger girl",
1967: "Walk like a man", "Tiny Godess", 1968: "Back to the city".
MASCOTS. Stockholmsband bestående av: Stefan Ringbom, kompgitarr,
Gunnar Idering, sologitarr, Anders Forslund, bas och Rolf "Boffe" Adolfs-
son, trummor. Hits: 1965: "A sad boy", "Baby, baby", "Stone fell", 1966:
"Words enought to tell you".
TOM & MICK. Tom hette Tommy Körberg och kom från Skellefteå,
medan Mick hette Ulf Johansson och kom från Gävle. Maniacs hette
gruppen som kompade Tom & Mick. Hits: 1967: "Somebody´s taken
Maria away", 1968: "I (Who have nothing)". Tommy Körberg hade även
en solohit 1969 med "Dear Mr Jones", samt "Judy min vän" i Eurovisions
schlagerfestivalen samma år.
SLAMCREEPERS. Bandet hemmahörande i Vansbro, Dalarna. Seg-
rade i Sveriges Radios popbandstävling 1966. Medlemmar: Björn
Skifs, orgel, sång, Lollo Svensson, tenor-altsax, Lars Christians, bas,
Kenneth Windahl, gitarr och Ken "Bongen" Igelström, trummor. Hits:
1968: "Mr. Personality man", "It´s saturday", 1969: "Land of love".
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Till 1960-talets "popkultur" var ju idoltidningarna ett klart måste. Den kanske mest legendariska tidningen av alla kategorier var nog utan tvekan BILD JOURNALEN. Där kunde man vecka efter vecka få en liten glimt in i stjärnornas glamorösa liv. Och i varje nummer av tidningen, fanns det så kallade "elefantbilderna", med idoler som; Michael Landon i Bröderna Cartwright, Elvis Presley, Hep Stars, Lill-Babs, The Beatles eller Rolling Stones.
Bild Journalen var ett måste för den musikintresserade ton-
åringen.
Här kunde man läsa vecka ut och vecka in om sina idoler. Exempelvis
om dessa två superstars; Keith Richard och Mick Jagger i Stones.
Heller varför inte snygga upp tonårsrummet hemma med en
elefantbild föreställande - Hep Stars.
Idoler i fyrfärgstryck: bl a Björn Skifs, Ola Håkansson och Tommy
Körberg.
"Mr. allsång" Lasse Berghagen talade ut om sin skilsmässa
efter Barbro "Lill-Babs" Svensson.
En annan svensk idol var Robban Broberg, eller Robert Karl
Oskar eller Zero som han kallade sig. Kärt barn har många
namn.
Bild Journalens idoler året 1967/68: Mats Olin, Lill Lindfors, Ewa Aulin,
Svenne Hedlund.
Även Manolito Montyoa (Henry Darrow) från kultserien "High
Chapparal", stod högt i kurs de sista skälvande åren av 60-talet.
Ja, Mr. Darrow gjorde ett bejublat Sverigebesök. Och vår egen
Lill-Babs hade en jättehit med: -"Blicken blir stirrig jag känner mig
virrig vargång jag ser High Chapparal, Manolito, när jag ser Mano-
lito........"
Årets tonåring 1966/67 svenskan Ewa Aulin, frotterade sig med
sådana storheter som Ringo Starr i Beatles.
Fler idoler; Benny Andersson, Nicke Johansson, Siw Malm-
kvist och Tommy Blom.
Norska sångfågeln Wenche Myhre presenterade sin "okände"
fästman i Bild Journalen.
1969 medverkade Sven-Bertil Taube och Monica Ekman i
TV-thrillern; "Håll polisen utanför".
Den idag okända Lena Hansson medverkade flitigt i olika TV-
program under 60-talet. Och jag vill minnas att Lena och sångaren
Svante Thuresson var ett par.
Och i Göteborg bildades under 60-talets första år, ett band som med åren
skulle bli legendariska: Flamingokvintetten.
Mona Wessman hette en sångerska som bl a sjöng om en "Hambo-
stinta i kort-kort" samt: "Gå och göm dig Åke Tråk".
I televisionen visades 1966 "Hemsöborna" efter en roman av
August Strindberg. Allan Edwall spelade drängen Carlsson, Sif
Ruud gjorde rollen som Madame Flod. I de andra rollerna fanns
bl a : Sven Wollter, Håkan Serner, Hilding Gavle, Edvin Adolph-
son, Åke Fridell, Julia Caesar m. fl.
Cool Candys hette en populär sextett från Lidköping som spelades
rätt så ofta i melodiradion. En av deras större hits var utan tvekan;
"Muckartwist" inspelad 1962. Fr. v. Karl-Arne Andersson, Carl-Ivar
Ivarsson, Göte Johansson, Einar Svensson, Gunnar Wahlgren och
Arne Nathansohn.
Eleanor Bodels sångkarriär, sträckte sig under ett par år vid 60-talets
slut. 1969 hade hon en hit med; "Jag önkar att det alltid vore sommar".
1968 kom dansbandet Jan Öjlers från Limmared in på svensktopps-
listan med; "Natten har tusen ögon". Låten var för övrigt inspelad på
skivetiketten "Anette", grammofonbolaget som ägdes av Einar Svens-
son, låtskrivare, kapellmästare och trumslagare i Cool Candys orkester.
Tommy Körberg började sin framgångsrika sångkarriär under -
"The Swingin sixties".
Dansbandet Tonix tog sina första stapplande steg redan 1963.
1967 tog man namnet "TONIX" och sedan följde flera framgångs-
rika år fram till slutet 2010.
Streaplers dansbandet från Götet. Började som popband:
"The Streaplers".
Janne Önnerud, trummis i Hounds. Sjöng sig senare genom både 1970-80
talet som solosångare.
Tre sångstjärnor fångade på samma bild: Janne Önnerud, Eleanor
Bodel och Tommy Körberg.
Olle Björklund - känd nyhetsuppläsare i TV:ns barndom.
1969 åkte popbandet New Generation ut på turné med Janne Önnerud,
Tommy Körberg och Eleanor Bodel.
Yngve Forssélls orkester från Skellefteå hade stora framgångar ute på
landets olika dansbanor. 1965 började en ung vokalissa i bandet. Blott
15-åriga Ann-Kristin Hedmark, Skellefteå.
Från Värmland dök dessa prydliga herrar upp: Sven-Ingvars.
"Börja om från början", "Jag ringer på fredag", "Säg inte nej,
säg kanske, kanske, kanske", "Vid din sida", "Under ditt para-
soll", "Kristina från Vilhelmina" och många fler hits, blev kontentan
av pojkarnas härjningar på svensktoppslistan under det händelse-
rika 1960-talet.
-------------1960-talet - en tid att minnas / ROGER LINDQVIST/ 3 april 2010.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Men här hemma i vår lilla trygga ankdamm, i landet "Svedala", lyssnade vi på Tio i Topp, Kvällstoppen, Svensktoppen, Sveriges Bilradio, Det ska vi fira, Sommartoppen, Klas Burling och Carl-Eiwar, Little Gerhard och Thore Skogman. Men även på popband som; The Shanes, Mascots, Hep Stars, Fabulous Four, Hounds, Ola & Janglers m. fl. I tusentals tonårsrum över hela landet lästes bl. a. Bild Journalen och Fick Journalen. Och på skohyllan stod de s.k. "myggjagarna" prydligt uppställda, och i toalettskåpen fanns brylcremen, allt för att få den där fräcka "frillan" som exempelvis Elvis hade. Det var "nattbio" på Röda Kvarn, där man visade någon av Clint Eastwoods senaste filmer. Ett kondisbesök satt aldrig fel. Och i varje 60-tals konditori av självaktning, stod den där Jukeboxen på hederplats där man för en krona avnjöt Elvis, The Beatles, Cliff Richard och The Shadows, The Ventures eller varför inte sådana helylle stjärnor som Owe Thörnqvist, Lasse Lönndahl, Towa Carson, Anna-Lena Löfgren, Ann-Louise Hanson, Mona Wessman, Siw och Lil Malmkvist, Yvonne Norrman, Svante Thuresson, Trio mé Bumba, Arne Quick, Sten & Stanley, Sven-Ingvars eller en monolog med Hasse å Tage. 1960-talet i ett nötskal!
Popbanden, ja, tänk alla dessa långhåriga killar, som skrev in sig i de musikhistoriska böckerna. Några av dessa ynglingar presenteras här. Varsågod:
GONKS. Popband hemmahörande i Malmö. Medlemmar: Ulf "Masken"
Andersson, trummor och sång, Bo-Folke "Mora" Mårtensson, sologit-
arr, Ola Ström, kompgitarr och Hans "Tersen" Ljungqvist, bas.
Hit: 1967: "Loppan".
LENNE & THE LEE KINGS. Kom från Stockholm. Medlemmar: Lenne
Broberg, sång, Bjarne Möller, kompgitarr, Bengt Dahlén, sologitarr,
Olle Nordström, bas och Lasse Sandgren trummor. Hits: 1966: "Stop
the music", "L.O.D.", 1967: "I can´t go on living baby without you".
SHANES. Norrlands stolthet. Medlemmar: Lennart Grahn, sång, Tommy
Wåhlberg, gitarr, sång, Tor-Erik "Torra" Rautio, trummor, Svante Elfgren,
bas och Staffan Berggren, gitarr. Den sistnämnde byttes ut sommaren
1965 mot stockholmaren Kit Sundqvist, orgel, gitarr. Hits: 1963: "Gunfight-
Saloon, 1965: "I don´t want your love", "Let me show you who I am",
1966: "Blue Feeling", "Hi-Lili, Hi-Lo", 1967: "Can I trust you", "Chris Craft"
no.9", "Drip drop", "Let me tell yeh", 1968: "Cara Mia".
HOUNDS. Stockholmsband. Medlemmar: Henrik Sahlander, komp-
gitarr, Jan Ahlén, sång, Janne Önnerud, trummor, sång, Jan Bråthe,
bas och Lasse Wallander, sologitarr. Hits: 1966: "Exodus", 1967:
"A summer song", "The Lion Sleeps tonight", 1968: "The Gipsy cried".
NEW GENERATION. Ännu ett stockholmsband. Medlemmar: Peter
Holm, sång, Per Engdahl, gitarr, Göran Forss, gitarr, Lars Lindros,
bas och Åke Larsén, trummor. Hits: "Two faces have I".
SPOTNICKS. Sveriges mest internationellt kända och vittberesta pop-
gäng kom från Göteborg. Medlemmar: Bosse Winberg, sologitarr, Bob
Lander, sång, kompgitarr, Björn Thelin, bas och Ove Johansson, trum-
mor. Andra trummisar genom åren: Engelsmannen Jimmy Nicols, en
gång vikarie för Ringo Starr i Beatles under en Australien-turné. Peter
Winsnes var sångare och organist i bandet under många år. Hits i Sve-
rige: 1963: "Amapola", "Just listen to my heart", "Spanish Gipsy dance",
1964: "Papa-Oom-Mow-Mow", Plus hits i Japan, Västtyskland, England
etc.
FABULOUS FOUR. Stockholmsband, vars sättning såg ut som följer;
Lalla Hansson, bas, sång, Björn Magnusson, sologitarr, Uffe Arvidsson,
gitarr och Janne Sundelin, trummor. Hits: 1966: "Puff the magic dragon",
1967: "Don´t go out into the rain", "Island in the sun", "Rhythm of the
rain".
TAGES. Korades 1964 till "Västkustens-Beatles" i hemstaden Göte-
borg. Medlemmar: Tommy Blom, sång, Anders Töpel, sologitarr, Gö-
ran Lagerberg, bas, Danne Larsson, kompgitarr och Freddie Skantze,
trummor. Senare ersattes Skantze både av Tommy Tausis och Lasse
Svensson (bror till Lill-Babs). Hits: 1964: "Sleep little girl", "I should be
glad", "Don´t turn your back", "The one for you", 1966: "In my dreams",
"Miss MacBaren", "So many girls", 1967: "Every raindrop means a lot",
"I´m going out", "Treat her like a lady".
HEP STARS. Stockholmsbandet Hep Stars, 60-talets i särklass mest
populäraste band. Medlemmar: Svenne Hedlund, sång, Benny Anders-
son, orgel, Lennart Hegland, bas, Janne Frisk, sologitarr och Christer
Pettersson, trummor. Hits: 1965: "A tribute to Buddy Holly", "Farmer
John", "Baldheaded woman", "Cadillac", "No response", 1966: "Sunny
Girl", "Wedding", 1969: "Speedy Gonzales".
OLA & JANGLERS. Ytterligare ett popband från huvudstaden. Med-
lemmar: Ola Håkansson, sång, Claes "Clabbe" af Geijerstam, solo-
gitarr, Åke Eldsäter, bas, Jonte Olsson, orgel och Leif Johansson , tru-
mmor. Hits: 1965: "No, no, no", "She´s not there", "Surprise, Surprise",
1966: "Alex is the man", "Come and stay with me", "Love was on my
mind", "Poetry in motion", 1967: "Birds eyes view of you", "Juliet",
"Runaway", 1968: "Let´s dance".
JACKPOTS. Kom från Göteborg. Medlemmar: Lars Berndtsson, sång,
Bo Linell, bas, Lasse Larsson, piano, orgel, Lars-Erik Göransson, solo-
gitarr och Conny Hagberg , trummor. Skivor: 1966: "Younger girl",
1967: "Walk like a man", "Tiny Godess", 1968: "Back to the city".
MASCOTS. Stockholmsband bestående av: Stefan Ringbom, kompgitarr,
Gunnar Idering, sologitarr, Anders Forslund, bas och Rolf "Boffe" Adolfs-
son, trummor. Hits: 1965: "A sad boy", "Baby, baby", "Stone fell", 1966:
"Words enought to tell you".
TOM & MICK. Tom hette Tommy Körberg och kom från Skellefteå,
medan Mick hette Ulf Johansson och kom från Gävle. Maniacs hette
gruppen som kompade Tom & Mick. Hits: 1967: "Somebody´s taken
Maria away", 1968: "I (Who have nothing)". Tommy Körberg hade även
en solohit 1969 med "Dear Mr Jones", samt "Judy min vän" i Eurovisions
schlagerfestivalen samma år.
SLAMCREEPERS. Bandet hemmahörande i Vansbro, Dalarna. Seg-
rade i Sveriges Radios popbandstävling 1966. Medlemmar: Björn
Skifs, orgel, sång, Lollo Svensson, tenor-altsax, Lars Christians, bas,
Kenneth Windahl, gitarr och Ken "Bongen" Igelström, trummor. Hits:
1968: "Mr. Personality man", "It´s saturday", 1969: "Land of love".
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Till 1960-talets "popkultur" var ju idoltidningarna ett klart måste. Den kanske mest legendariska tidningen av alla kategorier var nog utan tvekan BILD JOURNALEN. Där kunde man vecka efter vecka få en liten glimt in i stjärnornas glamorösa liv. Och i varje nummer av tidningen, fanns det så kallade "elefantbilderna", med idoler som; Michael Landon i Bröderna Cartwright, Elvis Presley, Hep Stars, Lill-Babs, The Beatles eller Rolling Stones.
Bild Journalen var ett måste för den musikintresserade ton-
åringen.
Här kunde man läsa vecka ut och vecka in om sina idoler. Exempelvis
om dessa två superstars; Keith Richard och Mick Jagger i Stones.
Heller varför inte snygga upp tonårsrummet hemma med en
elefantbild föreställande - Hep Stars.
Idoler i fyrfärgstryck: bl a Björn Skifs, Ola Håkansson och Tommy
Körberg.
"Mr. allsång" Lasse Berghagen talade ut om sin skilsmässa
efter Barbro "Lill-Babs" Svensson.
En annan svensk idol var Robban Broberg, eller Robert Karl
Oskar eller Zero som han kallade sig. Kärt barn har många
namn.
Bild Journalens idoler året 1967/68: Mats Olin, Lill Lindfors, Ewa Aulin,
Svenne Hedlund.
Även Manolito Montyoa (Henry Darrow) från kultserien "High
Chapparal", stod högt i kurs de sista skälvande åren av 60-talet.
Ja, Mr. Darrow gjorde ett bejublat Sverigebesök. Och vår egen
Lill-Babs hade en jättehit med: -"Blicken blir stirrig jag känner mig
virrig vargång jag ser High Chapparal, Manolito, när jag ser Mano-
lito........"
Årets tonåring 1966/67 svenskan Ewa Aulin, frotterade sig med
sådana storheter som Ringo Starr i Beatles.
Fler idoler; Benny Andersson, Nicke Johansson, Siw Malm-
kvist och Tommy Blom.
Norska sångfågeln Wenche Myhre presenterade sin "okände"
fästman i Bild Journalen.
1969 medverkade Sven-Bertil Taube och Monica Ekman i
TV-thrillern; "Håll polisen utanför".
Den idag okända Lena Hansson medverkade flitigt i olika TV-
program under 60-talet. Och jag vill minnas att Lena och sångaren
Svante Thuresson var ett par.
Och i Göteborg bildades under 60-talets första år, ett band som med åren
skulle bli legendariska: Flamingokvintetten.
Mona Wessman hette en sångerska som bl a sjöng om en "Hambo-
stinta i kort-kort" samt: "Gå och göm dig Åke Tråk".
I televisionen visades 1966 "Hemsöborna" efter en roman av
August Strindberg. Allan Edwall spelade drängen Carlsson, Sif
Ruud gjorde rollen som Madame Flod. I de andra rollerna fanns
bl a : Sven Wollter, Håkan Serner, Hilding Gavle, Edvin Adolph-
son, Åke Fridell, Julia Caesar m. fl.
Cool Candys hette en populär sextett från Lidköping som spelades
rätt så ofta i melodiradion. En av deras större hits var utan tvekan;
"Muckartwist" inspelad 1962. Fr. v. Karl-Arne Andersson, Carl-Ivar
Ivarsson, Göte Johansson, Einar Svensson, Gunnar Wahlgren och
Arne Nathansohn.
Eleanor Bodels sångkarriär, sträckte sig under ett par år vid 60-talets
slut. 1969 hade hon en hit med; "Jag önkar att det alltid vore sommar".
1968 kom dansbandet Jan Öjlers från Limmared in på svensktopps-
listan med; "Natten har tusen ögon". Låten var för övrigt inspelad på
skivetiketten "Anette", grammofonbolaget som ägdes av Einar Svens-
son, låtskrivare, kapellmästare och trumslagare i Cool Candys orkester.
Tommy Körberg började sin framgångsrika sångkarriär under -
"The Swingin sixties".
Dansbandet Tonix tog sina första stapplande steg redan 1963.
1967 tog man namnet "TONIX" och sedan följde flera framgångs-
rika år fram till slutet 2010.
Streaplers dansbandet från Götet. Började som popband:
"The Streaplers".
Janne Önnerud, trummis i Hounds. Sjöng sig senare genom både 1970-80
talet som solosångare.
Tre sångstjärnor fångade på samma bild: Janne Önnerud, Eleanor
Bodel och Tommy Körberg.
Olle Björklund - känd nyhetsuppläsare i TV:ns barndom.
1969 åkte popbandet New Generation ut på turné med Janne Önnerud,
Tommy Körberg och Eleanor Bodel.
Yngve Forssélls orkester från Skellefteå hade stora framgångar ute på
landets olika dansbanor. 1965 började en ung vokalissa i bandet. Blott
15-åriga Ann-Kristin Hedmark, Skellefteå.
Från Värmland dök dessa prydliga herrar upp: Sven-Ingvars.
"Börja om från början", "Jag ringer på fredag", "Säg inte nej,
säg kanske, kanske, kanske", "Vid din sida", "Under ditt para-
soll", "Kristina från Vilhelmina" och många fler hits, blev kontentan
av pojkarnas härjningar på svensktoppslistan under det händelse-
rika 1960-talet.
-------------1960-talet - en tid att minnas / ROGER LINDQVIST/ 3 april 2010.
En gudomlig vårdag, med gitarrspel och promenader
Igår när regnet strilade nerför fönsterrutorna, kände jag mig ganska så vissen och "down". Men när den nya dagen grydde och solen tittade fram, vändes det vissna till nåt mycket glädjefullt istället. Vi har promenerat, suttit ute och bara myst nästan hela dagen. Mitt i allt blev man serverad en jättegod middag (tack Bettan!) så jag kan verkligen inte klaga. Jag har länge gått och väntat och längtat efter ljus och värme. Och som det ser ut just nu så är mina böner besvarade. Danne har hälsat på oss idag, med sig hade han sin älskade gitarr. Efter mat och lite gitarrspel åkte han vidare till Malå där Robban, Jannice och Max firar sin påskhelg. Hade tänkt att hälsa på i Långnäs där Ante, Jennie och Norah befinner sig, men det blev ändrade planer för våran del. Istället så har vi varit här hemma som sagt, och bara "funnits till". Och det ska jag säga er, är inte alls så fy skam! Har med åren blivit alltmer väderkänslig, tål nästan inte längre med alla dessa kolossala lågtryck som ständigt återkommer. Så fort ett sådant är på gång, blir det "lågtryck" i min kropp också. Och ännu värre är när lågtrycken och mörkret kolliderar, ja, då är det nästan som om man befinner sig i ett fängelse. Men nu är det en härlig tid som väntar. Och som kronan på verket, har vi ju en sommar att se fram emot också, lite längre farm. "Den ljusnande framtid är vår....!"
Anders "Lillen" Eklund död
F.d. tungviktsboxaren Anders "Lillen" Eklund har avlidit, 52 år gammal.
Han föddes i Gävle den 22 december 1957 och avled igår, den 1 april i
Uppsala. Under 1980-talet rankades Eklund som en av världens 15 bä-
sta boxare. "Lillen" gick sin sista match den 17 maj 1990.
"Lillen" i boxningsringen under sin aktiva tid. Här i en match om EM-
titeln, som han förlorade mot italienaren Francesco Damiani.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Källa: Wikipedia. Foto: www.hd.se samt Lasse Hedberg Scanpix.
ROLF ÅHMANS - spelningar påsken 1974
Skärtorsdag 11 april Gammelstad, Luleå.
Långfredag 12 april Edeborg, Harads.
Påskafton 13 april Forum, Luleå.
Påskdagen 14 april Folkets Hus, Kåbdalis.
SUNE KARLSSON - Bas, sång.
HASSE ERIKSSON - Gitarr, sång.
ROGER LINDQVIST - Trummor, sång.
GUNNAR SANDBLADH - Hammondorgel, sax, sång.
SUNE ANDERSSON - Gitarr, sax, sång.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sjukhusbesök
Ett besök på sjukgymnastiken i Sunderbyn stod på vår agenda idag. Enligt sjukgymnasten så såg Elisabeths handled jättebra ut. Mycket på grund av att hon varit flitig med sin träning.
-"Men du måste fortsätta än några månader med din träning", sa sjukgymnasten innan Bettan och jag tackade för oss och begav oss hemåt i det regniga vädret. Positiva nyheter alltså, något som gör både mig och Bettan glad, att trots den fula fraktur som hon ådrog sig, ändå kunna se att det ordnar sakta men säkert upp sig.
När Elisabeth återigen "återvände till platsen för brottet" hos vår granne, hårfrisörskan Linda Åhman, häromdagen, där hon som sagt ramlade så olyckligt, bjöd Linda Bettan på hårklippningen som ett litet plåster på såren. En i våra ögon jättetrevlig gest, tycker vi båda. Tack!
-"Men du måste fortsätta än några månader med din träning", sa sjukgymnasten innan Bettan och jag tackade för oss och begav oss hemåt i det regniga vädret. Positiva nyheter alltså, något som gör både mig och Bettan glad, att trots den fula fraktur som hon ådrog sig, ändå kunna se att det ordnar sakta men säkert upp sig.
När Elisabeth återigen "återvände till platsen för brottet" hos vår granne, hårfrisörskan Linda Åhman, häromdagen, där hon som sagt ramlade så olyckligt, bjöd Linda Bettan på hårklippningen som ett litet plåster på såren. En i våra ögon jättetrevlig gest, tycker vi båda. Tack!
Glad Påsk!
----------------------------------------------------------------------------------------------
Bild från: www.insidan.ifokus.se
