¤ Sommar, sol och NORAH ¤
En bild som jag lånade för några år sedan av Norahs mamma Jennie. Det är också hon som står som fotograf till bilden.
Norah & farfar klipper gräset 2010.
-----------------------------------------------------------
Foto: Jennie Öhlund.
Lill Lindfors /1963
Lill-Babs /1968
Olof Palme /1970
Krossad
Du var väl som alla andra,
både stark men även spröd.
Tills en dag någon bestämde,
att du inte alls längre dög.
Man hånade och pekade finger,
du kände dig inte längre fin,
hjärtat skars i små strimlor,
krossades som billigt porslin.
Din ångest över livets orättvisa
följde dig dag för dag.
Glädjen som du tidigare känt,
försvann i ett enda slag.
Dagar blev till nätter,
och nätter blev till dag.
Tillvaron kunde endast erbjuda,
ett stigande obehag.
Livet skall helst levas länge,
men kan även bli alltför kort.
En mörk stund i januari,
du valde självmant att vandra bort.
Frid över ditt vackra minne!
ROGER LINDQVIST
Malte vilar sig...
Malte är en aningen krasslig för tillfället. I dag vilade han sig med farfar
på vardagsrumssoffan.
Men mitt i allt det krassliga, bjöd han på ett av sina soligaste leenden.
Nytt på vinyl - 1968
VI ¤ Den 23 november 1968
Futurum
VI ¤ Den 18 september 1965
En barndom att minnas...
VI ¤ Den 20 mars 1965
Amazon
VI ¤ Den 29 november 1969.
The TORNADOS
En gråtande ängel
Det sitter en gråtande ängel,
vid Moskvaflodens strand.
Hon fäller sorgsna tårar,
över en värld som står i brand.
"Varför min Herre, ska det vara så,
förklara, berätta,
jag har så svårt att förstå.
Det finns så många varför,
som aldrig får nåt svar,
jag vill ju skänka fred och lycka,
åt alla och envar".
"Min kära lilla ängel,
detta är människans eviga lott,
de har alla en egen fri vilja,
både i stort och i smått.
Jag ville också skänka världen,
lugn och ro.
Men det var ingen därnere,
som ville på mig tro.
I stället är de sina egna
värsta fiender.
De slåss och krigar,
länder mot länder.
Det finns ingen ödmjukhet,
i deras bröst.
I deras mörka sinnen,
är det alltid evig höst".
Roger Lindqvist.
Anglia 100 E
Volkswagen Station Wagon
Svenne Hedlund /1967
ELVIS /1958
Piteå, omkring 1900-talets början
DKW - 1963
KJELL-BERTILS /2013
Bilder från lördagen den 26 oktober. Fotograf: Seija Höglund.
LASSE ÖHMAN - bas, sång.
ROBERT ÖBERG - gitarr, sång.
THOMAS ÅSTRÖM - keyboard, sång.
ROGER LINDQVIST - trummor.
KERSTIN ÖBERG - sång.
Roger Lindqvist och Elisabeth Granberg.
Dansbandskrampen - 2013
En av många bilder från lördagens nostalgigala i Nolia City Konferens i Piteå.
Foto: Seija Höglund.
PS. Det kom ca 300 personer. 2010 hade vi 830 dansglada människor i gång och på språng.
Lövet, naturens eget mirakel.
Hela den varma sommaren sitter den upphängd på sitt fäste i en björk,
nära dig. Du kanske ger den din blick ibland, men tänker inte mer på detta.
Hela sommaren skänker den dig en "lust och fägring stor" tillsammans med
sina andra löv-kompisar. Den skänker dig skugga varma dagar, men du
tänker inte alls i de banorna. Så kommer hösten, det gröna lövet byter skepnad
och ikläder sig sin gula höstkostym. En dag släpper lövet i stt fäste, och ramlar ner
på marken. Den har gjort sitt. Vad som då återstår, är den automatiska förmultning,
som även sker med oss människobarn. Nästa gång du ser ett gult litet löv
ligga på marken, plocka upp det, titta på det och granska det noga. Det DU håller
i din hand är ett av naturens stora mirakel.
Älvsbyn ("Bojn")
Max - konstnären från Bergsviken...
I går hade Max 4 år, vernissage i farmor och farfars kök. Ett av hans senaste verk ställdes ut till allmän beskådan. Konstverket, som av upphovsmannen fått namnet: "ORMAR", visar på en avancerad pensel- och pennföring, och frågan man ställer sig är, vad månde bliva? Kusinen Norah har även hon många verk hängande på farmor och farfars kylskåpsdörr, hon är med sina 5 år, en "coming-star" i konsvärlden. Förståeligt nog så myser deras rätt så konstintresserade farfar väldigt mycket. Nu ligger även Malte i startgroparna, men han har tänkt sig en framtid som trumslagare i stället. Detta meddelade han mig i går, när vi två hade ett samtal om en framtida karriär.
MAX HEDMANS: "Ormar", visas i Lindqvist konsthall, Hortlax.
JÄVRE
Lill-Babs
Piteå, kanalen
Öjebyn
Älvsbyn - 1907
TONIX
Janders - Umeå
Anders Engbergs orkester
LEWIS orkester - Storuman
Lasse Stefanz - 1987
Stefan Borsch orkester - 1990
Christina Lindbergs orkester
Flamingokvintetten /1989
Schytts /1987
Kjell-Bertils - Nolia City Konferens
Thomas Åström! Denna underbara musiker, som är en dröm att ha i ett band.
Thomas och jag möttes första gången nångång i början av 70-talet, när vi
båda var elever i Piteå kommunala musikskola. I dag pysslar Thomas på med
musik på heltid, bl a som körledare i Ängelholm, samt ackompanjatör till både
okända som kända artister. Nu senast i ett samarbete med Eddie Oliva.
Robban Öberg - bandets egen Elvis. Kallas också för "Koler-Elvis". Robban
är still going strong efter många år som medlem i Kjell-Bertils. Under nästan hela
tiden så har favoritgitarren - Burns -65:a - hängt kring hans hals.
Tyvärr så hann jag inte fånga Lasse Öhman på bild, endast hans bas. Lasse -
denna trygge man, med sitt lika trygga och kompetenta basspel. En dröm
för en trummis. Lasse fixade även ljud och ljus denna kväll, med god hjälp av
Togga, Lasses trummis i Monica Öhmans orkester.
Trumslagarpojken Roger Lindqvist, här på en bild som jag lånat av
Elisabeth Granberg.
PS. Inte att förglömma Kerstin Öberg, som sjöng några låtar med Kjell-Bertils. Kerstin, DU var jättebra! Nu vill vi ha flera låtar med DIG!
Riggat, soundcheckat och klart!
Nolia City Konferens, Piteå.
Klara för användning.
TÖTAS
Öjebyn
STIG ROHLAND
Vikingarna - 1989
Flagor, flagor alla dessa flagor...
Sommaren 2013 ska gå till historien som en skrap-å-målarsommar. Daniel och jag hjälptes åt att fräscha upp vårt gamla hus en aning. Fortsättning följer sommaren 2014. Medan Danne fick ta de mer besvärliga målarpositionerna, tog hans farsa de lite lättare. Detta p g a att jag brukar få en sån värk i rygg, ben och höft. Men jag gjorde det jag förmådde. Tur att det fanns en skön hängmatta på tomten. Där mådde jag som en prins mellan varven.
En morgon vaknade jag med en förfärlig klåda på mina armar. Vid närmare påseende, så hade det blossat upp små röda kliande utslag. Vid ytterligare beskådande fanns en röd strimma över min mage, likt ett bälte. Tanken slog mig ganska genast, att jag fått bältros, något som min pappa också fick, och som jag vet var oerhört plågsamt. Men så började jag fundera. Jag hade skrapat bort rätt så mycket färg som "landat" på mina händer och armar. Efter några dagar så började utslagen försvinna. Jag drog en lättnandes suck. Jag drog 22 stycken suckar på samma gång, om sanningen skall fram. Jag minns ju hur min far hade känningar i flera år efter utbrottet, det ville jag verkligen inte ha. Man lär sig ju så länge man lever. Som sagt!
FLAGMANNEN. Nej, det är inte mjäll, om nu nån trodde det.
Fyra världsberömdheter: THE BEATLES
¤ George ¤ Paul ¤ Ringo ¤ John ¤
Muskus
Foto: Roger Lindqvist.
E. A. Lundqvist 50 år.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 27 juli 1932.
Droppen dripp, och droppen drapp...
Droppfotograf: Roger Lindqvist.
I sommarens soliga dagar...
Det är nästan så att man längtar tillbaka till sol och sommar. Inte bara
nästan - JAG längtar verkligen.
Bröderna LINDQVIST
STEN & STANLEY - 1967
THOR ERICS
Snoddas och Haderian
Den 26 januari 1952 skulle bli ett smått historiskt datum i radiounderhållningens historia. Den här kvällen tändes en stjärna på artisthimlen. Gösta "Snoddas" Nordgren sjöng för allra första gången Flottarkärlek i våra radioapparater. Det var i Lennart Hylands Karusellen, som det magiska inträffade. "Snoddas-febern" hade drabbat vårt land. Den något tillbakadragne Gösta Nordgren, bandyspelaren från Bollnäs, fattade nog inte ens själv vad han hade åstadkommit. Han bars fram på det svenska folkets kärlek. Han blev en superstjärna, långt innan ordet ens var uppfunnet - åtminstone i vårt land. Gösta Nordgren blev hela Sveriges egen Snoddas. Okonstlad, vanlig, i allra högsta grad. Inga som helst divalater. Han var den där killen, som kunde varit din granne.
Gösta "Snoddas" Nordgren (1926-1981).
Brigitte Bardot & Anthony Perkins
Folkhemmet som försvann!
Vart tog det trygga samhället vägen, som vi alla en gång levde i?
ABF-gruppen
I den fjärde omgången av ABF-cirkeln som handlar om Piteås historia, samlades vi häromdagen i Strömbacka herrgård. En gång konsul Arvid Hedkvists domäner. Huset stod klart 1917 och kostade 1 miljon kronor. Något som fick hans far, Patron Carl Anton Hedkvist att utbrista: "Det var f-n så dåligt placerade pengar".
Under varje ny omgång så träffas vi fem gånger per vecka. Vi gör nedslag i vår stads historia, vi lägger ett pussel som kan bli hur stort som helst. Innan jag började denna cirkel, visste jag väl - trodde jag - rätt så mycket om Piteå. Men, efter varje avslutad omgång, har jag känt att jag fått ännu mer kött på benen. Det finns och fanns saker som jag inte alls visste. I dag vet jag.
Vid Herrgår´n på Strömbacka. Främre raden: Jan Aldrin, Eva Holmbom, Elaine
Lundberg och Lennart Forsberg. Bakre: Lars Lundkvist, Britta Åström, Ulf Lindlöf
och Roger Lindqvist.
------------------------------------------------------------------
Foto o kursledare: Leif Lidman.
Trumslagargossen Lindqvist...
Trumslagargossen Lindqvist håller som bäst på att samla ihop sina pinaler. Resterande cymbaler, baskagge, virvel m.m. finns i träningslokalen. Nu kör vi!
Man kanske skulle blivit flöjtist i stället?
Vart tog tuppen vägen?
Konstig morgon. Vaknar med en underlig känsla, det är nåt som inte stämmer. Det är inte förrän jag ska sätta tandborsten mot mina glittrande tänder, som jag kommer på vad som fattas. TUPPEN! Tuppen Agaton har inte sin vana trogen skrikit sig hes på våran balkong. Agaton är puts väck. I stället för väckarklocka, så har vi en väldresserad tupp, som varje morgon kuckelikuar på vår balkong. Men eftersom Agaton icke kan klockan, så brukar han liksom tjuvstarta. I bland bränner han av sitt hesa skriande redan vid halv fyra snåret. Och det är inte bra för grannsämjan. Därför skickade jag Agaton på "tuppkurs" i Kalix förrförra veckan. Han kom hem med ett skevt leende på sin näbb. Leendet var så pass brett, att jag var tvungen fråga honom varför.
Det visade sig, att Agaton hade mött en liten höna vid namn Siri. Agaton och Siri hade på nåt vis fattat tycke för varandra. Och nu var alltså Lindqvist-tuppen i ett saligt tillstånd. Eftersom detta tillstånd gick ut över hans kuckelikuande, så hade jag ett allvarligt samtal med honom.
- Det måste du förstå, Agaton, att du kan inte låta ditt privatliv gå ut över ditt jobb på vår balkong.
- Jag tycker det är bra att du blivit förälskad, men du har faktiskt ett jobb att sköta.
- Kärleken får du sköta på fritiden.
Efter detta så blev Agaton som förbytt. Han kuckelikuade nästan hela dygnet, och det var inte lönt att få en blund i ögonen. Jag förstår att det var hans sätt att liksom protestera mot sin arbetsgivare. I går ställde jag ett ultimatum: "Fortsätter det på det här viset, ser jag ingen annan råd, än att du får avsked, från din balkongtjänstgöring".
Nu är alltså Agaton borta! Och det är mitt fel. Snälla Agge - jo, han kallas Agge bland sina närmaste vänner - kom tillbaka, vi behöver dig! Du kan ta med dig Siri också, hon kan flytta in i vårat badrum. Som en slags hyresavgift, kan hon värpa frukostägg till oss. Ta dig i akt, och kom hem... snälla...
Roger Lindqvist.
Cool Candys i Långträsk /1974
Noggrant har jag antecknat om Cool Candys spelning i Långträsk. Men ett fel
har smugit sig in; bandet spelade onsdagen den 3 juli, inte båda kvällarna.
Däremot spelade Cool Candys också vid Byske havsbad i Västerbotten.
Och så stod jag där i publikhavet med min pocketkamera.
På scenen ses gitarristen Arne Nathansohn och Gunnar
Wahlgren. Den sistnämnde för ovanlighetens skull,
med ett dragspel på magen. Gunnar som i vanliga fall
blåste på sin sax.
Anno 1912
Almanackor
I min ägo finns buntar med gamla almanckor. Många av dem har en gång tillhört min mor och far. Min mamma brukade flitigt anteckna olika saker som skedde hemma hos oss i vardagen. Allt ifrån läkarbesök, bilprovning, tandläkare, samt även vad hennes son John Roger hade för sig. Med "hade för sig"; är det mina spelningar som jag gjorde med de band jag spelade i. Jag har själv också klottrat en hel del, om sanningen skall fram. Dessa två almanackor är också rikligt "nerskrivna". På en av dem har min far gjort en anteckning, med en uppmaning: "Skall vara kvar". Jovisst är de kvar. Turligt nog. Tack pappa!
De´var då de´ - 1912!
Solförmörkelse, den 9 juli 1945
KARTA ÖVER DEN TOTALA SOLFÖRMÖRKELSEN -
MÅNDAGEN DEN 9 JULI 1945
På centrallinjen (den svarta i mitten) varar den totala förmörkelsen omkring
1 min. 8 sek. Den totala förmörkelsen börjar i Sorsele kl. 2.56.55 e.m. och i
Skellefteå kl. 3.00.15 e.m. Så länge förmörkelsen icke är total, bör den
betraktas endast genom ett färgat glas, för att ögat icke skall taga skada.
Förmörkelser
År 1945 inträffade fyra förmörkelser, två i solen och två i månen, av vilka en solförmörkelse och en månförmörkelse bliva synliga i Luleå. Solförmörkelsen, som är total men i Luleå synlig som partiell, äger rum Måndagen den 9 juli, börjar kl. 1.51 e.m., är störst kl. 3.0 e.m., då den omfattar 0.98 av soldiametern, och slutar kl. 4.5 e.m. Månförmörkelsen, som är total, inträffar Måndagen den 19 december, börjar kl. 1.38 f.m. och slutar kl. 5.3 f.m.
Carlssons Ur & Optik - Piteå /1964
CECIL, Piteå /1964
Radiomannen THORD CARLSSONS PITEÅ
Männen bakom boken om Piteå på 50-talet, Thord Carlsson (tv) och Torsten
Berglund, framför huset där Thord bodde som barn, Storgatan 44. Familjen
bodde på övre botten av pappans firma Piteå Elektriska.
¤ THORD och TORSTEN skildrar PITEÅ på 50-talet ¤
¤ Lustbetonat, men jobbigare än jag hade trott. Så betecknar Thord Carlsson arbetet med sin och Torsten Berglunds bok om Piteå på 50-talet. Den har just hamnat på bokhandelsdiskarna - upphovsmännen ägnar en del av fredagen och lördagen åt signering av sin bok i stadens boklåda.
Thord Carlsson medger att arbetet med boken har tagit åtskillig tid och inneburit en hel del möda. Om han inte visste det förut, så insåg Thord, sedan han gripit sig an uppgiften att han hade betydande luckor i sina kunskaper om Piteå på 40- och 50-talen.
- Kruxet när jag skulle skriva texterna var, att jag egentligen bara hade varit hemma i Piteå på jul- och sommarloven. Fram till och med 1951 gick jag i gymnasiet i Luleå och bodde där under terminerna. Efter det gjorde jag lumpen, och sedan började jag studera på universitetet i Uppsala.
PLÖJDE PT
- För att fylla kunskapsluckorna satte jag mig på Kungliga Biblioteket i Stockholm och pöljde igenom vartenda nummer av Piteå¨-Tidningen som utkom under 1950-talet, berättar Carlsson. Sedan gällde det att sovra i materialet och koncentrera sig på ett begränsat antal ämnesområden.
Boken som är i A 4-format och är rikt illustrerad med fotografier, av vilka flertalet har tagits av Torsten Berglund medan ett 30-tal bilder är hämtade rån Piteå-Tidningens arkiv, inleds med ett intressant kapitel om pitemålet.. Carlsson omtalar där att han under sin tid i Uppsala på 50-talet skrev en trebetygsuppsats i ämnet nordiska språk i vilken han jämförde stadsmålet i Piteå med bondskan. Den som trodde att det bara fanns/finns ett pitemål får här lära sig att det är en sanning med modifikation. Carlsson skriver: "Pitemålet i byarna runt staden skiftar säkert ännu en del från by till by och i äldre tider varierade språket också inom Piteå stad".
IDROTT
Att idrotten skulle ges ett eget fylligt kapitel var givet, dels på grund av författarens stora idrottsintresse, dels genom att den likaledes infödde och inbitne Pitebon Torsten Berglund, som på 50-talet arbetade som pressfotograf på frilansbasis åt Nordsvenska Dagbladet, hade ett rikhaltigt bildmaterial som speglade idrottslivet i Pitebygden för fyrtio år sedan.
Vidare avhandlas i "I våra kvarter - Piteå på 50-talet" (Lars-Åke Winberg Förlag AB i Härnösand) bland annat det hektiska nöjeslivet i bygden och kommunalpolitikern Axel Bengtssons remarkabla comeback i och med valet i Piteå 1954. Ett par, tretusen exemplar har tryckts av boken.
ANDRA PITEBOKEN
Detta är den andra bok som Winbergs enmansföretag (för tillfället har han dock en person anställd, Linda Calamnius, som medverkade vid fredagens pressträff i Piteå med anledning av den nya boken) ger ut om Piteås närhistoria. Förra året kom ju Lasse Eriksons, Staffan Öbergs och PT-fotografen Hans G Petterssons skildring i ord och bild av Piteå på 60-talet. Det var för övrigt Lasse Eriksson som föreslog att Thord Carlsson skulle skriva om Piteå på 50-talet.
Härnösandsförlaget, vars chef är intresserad av kulturhistoria, har vid det här laget gett ut ett tjugotal böcker om svenska städer, från Trelleborg i söder till Piteå i norr. Oftast är det 50-talet som speglas.
Bokens författare Thord Carlsson, i sin ungdoms glada dagar tillsammans med
sin syster Margit och sin två år äldre kompis, Arne Jansson.
Foto ur: "I våra kvarter - Piteå på 40-talet".
Foto ur: "I våra kvarter - Piteå på 40-talet".
NOSTALGI
Är det nostalgi det handlar om? Thord Carlsson diskuterar saken i bokens inledning. "Ordet nostalgi innebär för många en kladdig sörja av minnen från gångna år och då är nostalgin inte bra. Läs då inte denna bok. Betrakta inte dessa bilder. Men ordet nostalgi - som i fri översättning betyder att längta hem - kan också ha en frisk klang av livgivande minnen och glada erinringar. Eller för den delen, vemodiga".
Torsten Berglund berättade vid pressträffen att den betalning han fick som frilansande pressfotograf i början av 50-talet var 8 kronor per införd bild plus omkostnader. När bröderna Olssons affärs- och hyresfastighet i hörnet av Uddmansgatan och Sundsgatan brann i januari 1952 tjänade Torsten storkovan. Han fick in hela 12 bilder i tidningen och erhöll således inte mindre än 96 kronor. För den summan hade han, om han lagt till 40 kronor, kunnat köpa en agronomkostym i gråblå diagonal, enligt den annons från Lalanders herrekipering som återges i Carlssons och Berglunds bok.
Sven Tjuslings Trio, Göteborg, i Piteå i maj 1953.
¤ På omslagsbilden ser vi tre musicerande herrar. Det saknas uppgift i boken om vilka dessa herrar är. Men Torsten Berglund hävdar bestämt att det är legendariska Sven Tjuslings Trio från Göteborg, kända bland annat för sitt samarbete med Lasse Dahlquist, som avfotograferats på Jowas gård. Trion besökte Piteå i maj 1953 i samband med korandet av Fröken Liv, en misstävling som anordnades av ett försäkringsbolag. Den som utsågs till Fröken Liv hette Berit Blombäck. Thord och Torsten, debuterar i boksammanhang, har lytt ett gott råd som Thord fick av den som skrivit bok om Östersund. Nämligen att ha mycket människor med på bilderna, det brukar verka befrämjande för försäljningen.
Thord Carlsson övar på Afton på Solvik på tandläkare Ringius veranda på Fårön.
Bilden tagen 1950.
Foto: Pekka Kurttila, ur: "I våra kvarter - Piteå på 50-talet".
Foto: Pekka Kurttila, ur: "I våra kvarter - Piteå på 50-talet".
FÖLJER SCHEMA
Tillfrågad om vad han annars brukar syssla med som nybliven pensionär berättar den 65-årige radioveteranen, att han följer ett schema som han ställt upp för sig. Det inleds med en timmes cykling eller annan motion mellan klockan 8 och 9 på morgonen. Därefter sätter han sig vid skrivmaskinen och skriver under en timme. Mest skriver han för byrålådan, men han tycker också om att skriva brev. Han tycker det är roligt och lättande, att det fungerar som en rening av själen.
- Därefter ägnar jag mig åt läsning; jag har många olästa böcker i bokhyllan som tittar anklagande på mig.
På eftermiddagen lämnar han kanske bostaden i Danderyd för att uträtta ett eller annat ärende i stan.
Någon gång håller han föredrag, och så spelar han dragspel i en kompiskvarett. Däremot har inte Sveriges Radio, där Thord Carlsson arbetade från 1962 och fram till pensioneringen, hört av sig till den populäre radiomannen. Det är visst vanligt att man på det företaget klipper av alla band med en medarbetare så snart vederbörande fyllt 65.
------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 26 oktober 1996.
FAKTA------------------------------------------------------------------
THORD CARLSSON, f. 10 juli 1931, Piteå d. 7 november 2005, Piteå.
Roger-------------------------------------------------------------------
"Elfsbyn"
Husrivningar på Furunäset upprör
Kulturbevararna besvikna över Furunäsets rivningar
Dessa fyra rödvita bostadshus står för sig utan nytta för Furunäset.
De ska rivas. Saknas: ivriga husköpare.
Åtta av Furunäsets gamla byggander ska rivas inom kort. Det blir avsparken mot en ny epok för området.
- Ekonomi och framtida planeringar kräver rivning, säger landstingsrådet K.G. Holmqvist.
- De tänker praktiskt och ekonomiskt, men inte kulturhistoriskt, säger landsantikvarien Kjell Lundholm besviket.
På onsdag läggs planerna fram för landstingets tekniska nämnd. Ordförande K.G. Holmqvist låter presentera ett program för värmeförsörjning som ersätter nuvarande dyra kulvertsystem. Det ska kortas ner, och några villor får elvärme i stället. Kvar står åtta gamla byggnader som inte behövs, de blir för dyra att låta stå kvar. Det rör sig om gamla bostadshus, gamla psykterapin, gamla överläkarbostaden. Röda pepparkakshus med vita knutar och gröna dörrar.
- Det kostar skjortan att renovera, investera i nytt värmesystem och hålla husen varma utan att använda dem, säger K.G. Holmqvist. Vi ska ju främst driva sjukvård.
Landstinget tänker ekonomiskt, inte kultur-
historiskt, säger landsantikvarie Kjell Lundholm.
I takt med att hus rivs på Furunäset, minskas även psykvården. I mitten av 90-talet ska den vara helt nedlagd där och utflyttad i länet närmare de sjukas hem. Då ska även sjukhusområdet vara förvandlat, tror Holmqvist.
- Vi planerar för en framtida sjukvård med primärvård och sjukhemsvård, även om inget är beslutat än, säger han. Då får inga överblivna hus stå i vägen eller dra onödiga utgifter. Landstinget tänker inte sälja ut husen. De anses vara i alldeles för dåligt skick.
- Om köpare stått och stampat för att få köpa hade vi kunnat sälja, men vi anser det meningslöst att gå ut med erbjudandet, säger Holmqvist.
Det finns heller inget utrymme för kulturhistoriska insatser. Här talar ekonomin sitt krassa språk.
- Det är orealistiskt att behålla hela gamla Furunäset som ett museum, menar landstingsrådet.
Rivningshotat. Ett inklämt litet pepparkakshus som saknar betydelse.
Det står i vägen.
¤ Historiska rester
- Det låter inte övertygande när de talar om att husen inte går att hyra ut, säger landsantikvarien Kjell Lundholm. Landstinget tänker ekonomiskt och praktiskt, men inte kulturhistoriskt som vi. Våra bevarare av historien sörjer över att Furunäsets gamla miljö inte kan bevaras.
- Det är typiskt för vårdinstitutionerna. Så var det även med Sandträsk sanatorium. Men tack vare en viss utförsäljning till privata räddades något där.
- Snart har vi inga institutionsmiljöer att rädda i länet, säger Lundholm. Och vi har förlorat de vi haft. En sådan förlust är gamla ålderdomshemmet i Kalix, som nu är rivet.
- Det fina med Furunäset är att den ålderdomliga officiella arkitekturen konserverats i ett gott skick. Tidernas stilutveckling har gått förbi Furunäset. Tekniskt sett är det inget fel på husen.
- Vi har försökt hävda det kulturhistoriskt värdefulla med byggnaderna, men inte fått gehör för att rädda dem.
Lundholm tar som ett möjligt exempel de gamla bruksmiljöerna, där arbetarlängerna moderniserats till bostäder för dagens behov.
- Nu återstår bara att dokumentera byggnaderna i text och bild. Det har vi fått pengar till.
----------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Tisdagen den 28 augusti 1984.
FAKTA---------------------------------------------------------
Det inklämda lilla rivningshotade pepparkakshuset, står fortfarande kvar.
Medan däremot de andra byggnaderna är borta, till förmån för nya
byggnader/bostadshus.
Roger-------------------------------------------------------------
Norah fotograferar
Norah fotograferar sin farbror Robert.
--------------------------------------------------------
Foto: Norah Lindqvist 5 år.
Olycka i stadens badhus
En sorglig olyckshändelse inträffade i går middag i stadens badhus. Nittonårige ynglingen Hans Johansson, son till bagarmästaren Hj. Johansson, härstädes, höll jämte några kamrater på att bada, därvid han bl. a. gjorde ett hopp från det fyra meter höga staketet, som omger bassängen. Då Johansson efter hoppet åter kom upp till ytan märkte hans kamrater, att han bar sig något underligt åt - bl. a. strök han sig med händerna upprepade gånger över huvudet - och då de förstodo, att allt ej stod rätt till kastade de sig i vattnet för att på närmare håll se hur det var med honom.
Man märkte då att Johansson tydligen råkat ut för någon olycka och förde honom skyndsamt upp i badhuset, där han klagade över smärtor i hela kroppen, särskilt över bröstet och senare inträdde en förlamning. Man rekvirerade omedelbart en bil och forslade ynglingen upp till lasarettet. Vid ankomsten dit förlorade han medvetandet. Anledningen till olyckan anser man vara, att Johansson, vid hoppet råkat stöta huvudet i bottnen. Vattendjupet på det ställe, där han dök är knappast mer än en meter.
Enligt vad överläkaren S. Hasselrot på lasarettet meddelar på Allehandas förfrågan har Johansson erhållit synnerligen allvarliga skador. Han hade sålunda bl. a. brutit nacken samt erhållit svåra skador i ryggmärgen. Beträffande förlamningen inträffade i går kväll en förbättring, men dr Hasselrot betecknade tillståndet som mycket betänkligt.
------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Onsdagen den 27 juli 1932.
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Fredagen den 29 juli 1932.
Furunäsets sjukhus
Direktionen för Furunäsets sjukhus har till översköterska från 1 augusti konstituerat ende sökanden t. f. översköterskan vid sjukhuset Ellen Berg. Översköterskan vid familjevården Elin Andersson har förordnats att uppehålla nyinrättade förestånderskebefattningen vid familjevården.
På grund av sjukhusets stora patientantal beslöt direktionen att hemställa om åtgärder från medicinalstyrelsens sida för att överläkarebefattningen uppflyttades fr. andra till första kl., sysslomannen från tredje till andra kl. och maskinmästaren från andra till fösrsta kl.
Doktor A. Kerrolf beviljades semester under tiden 21 augusti-30 september och doktor N. V. Åderman under tiden 1-30 oktober. Till extra läkare under läkarnas semestertid förordnades med. kand Nils Wahrstedt, f. n. i Pajala.
---------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Lördagen den 30 juli 1932.
Oskar Sundströms rep. verkstad
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Tisdagen den 25 april 1939.
Furunäsets centralkök
¤ Vad tar personalen för ställning i frågan om Furunäsets centralkök?
Efter ett arbetsplatsmöte beslutade SKAF och kökspersonalen att en
undersökande enkät ska genomföras.
En undersökande enkät kommer inom kort att genomföras bland personalen vid Furunäsets centralkök. Anledningen är att SKAF, Svenska Kommunalarbetareförbundet, vill veta vad personalen har för åsikter kring frågan om centralkökets ovissa framtid.
Beslutet togs vid ett arbetsplatsmöte på onsdagseftermiddagen där bland annat Irma Berggren, ordförande i Piteå sjukvårdsdirektion och kommunalrådet Anders Sundström deltog. Anders Sundström informerade om handelsbolagets planer på utveckling av Furunäset. Och tillsammans med Irma Berggren rdeogjorde han för vad som händer när kommunen tar över ansvaret för sjukhemmen.
¤ Ovisst
Framtiden vid centralköket på Furunäset är mycket omdiskuterad, vilket Piteå-Tidningen redogjort för i flertalet artiklar. Diskussionerna och oron kring vad som ska hända var orsaken till arbetsplatsmötet och det blir en ny träff när enkäten är genomförd. Mötesdeltagarna har enats om att inte avslöja några detaljer från mötet, men enligt uppgift blev det en träff i lugnets tecken. Den arbetsgrupp som arbetar med frågan kring Furunäsets centralkök har efter förslag från landstinget tittat på tre alternativ för köket - och de olika alternativen presenterades för kökspersonalen.
Den första idén går ut på att landstinget fortsätter att driva köket som i dag och att handelsbolaget anlitar en privatentreprenör som servar hotellkonferensdelen. Förslag två, går ut på att handelsbolaget anlitar entreprenör som servar verksamheten. Entreprenören tar över köket och landstinget ordnar maten till vårdavdelningarna från Piteå lasarettskök. Alternativ tre har väckt starka motreaktioner hos Kommunal. Det går ut på att en privatentreprenör tar över köket och dess personal och säljer mat till vårdavdelningarna.
-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 24 februari 1989.
De gula bladens årstid
Höstguld!
Foto: Roger Lindqvist
Gungningspaus
Foto: Roger Lindqvist
De gick sina egna vägar
¤ Detta med att sätta namn på gator och torg i nya bostadsområden går ofta utan större motstånd. Men att byta ut ett känt och respekterat namn på en kort gatstump mot ett lika aktat och vördat namn som Olof Palme har man i Piteå fått känna på att det gör man icke utan motstånd. Men än är inte sista ordet sagt, och vår förre partiledare kommer säkert vad det lider att få ett torg eller trivsamt parkområde uppkallat efter sig. Helt utan friktioner gick det däremot när vägar och kvarter ute vid det snart hundraåriga mentalsjukhuset som snart är förvandlat till ett företagssamhälle av modernaste snitt skulle namnaskyltas.
Den arbetsgrupp som sysslar med namnfrågan har utgått en hel del från det som varit. Och då kommer man inte förbi det omfattande markområde som här finns att tillgå och där det under årens lopp odlats och skördats. Jordbruksprodukter och rotfrukter, samt även icke så liten skogsbruksrörelse. Här har en avhållen arbetshäst lystrande till namnet Nora fått sitt namn ingraverat på den kulle hon så varmt slet sig till så fort tillfälle gavs. När den första patienttransporten från sydliga delar av vårt land en mörk septemberafton angjorde bryggan vid hospitalet i form av ångfartyget Rurik, så har den udden i dag blivit "Ruriks Udde". Fruktträden som blommade så vackert inne på borggården och bar frukt i form av äpplen med beteckningen Belona och Malater kan i dag avläsas på parkområden och kurviga gatstumpar.
Karl Gustaf Högmodig, Lappträsk, Karl Gustavs församling, Karungi,
inskriven på Furunäsets sjukhus i över 42 år, där han genom sin
framtoning, kunnighet och hjälpsamhet gjorde sig ett aktat namn.
Nu får han ett område på det nya bostads- och affärsområdet upp-
kallat efter sig.
¤ Men på Furunäsets sjukhus har alltid mottot varit att människan var det centrala. Och så kommer det att bli i framtiden också. Det hedrar dem som arbetat fram dessa nya namn på gammal grund att man främst hedrar dem som sjukhuset var avsett för. Och en värdig representant för den stora patientgruppen som under tidens gång vandrat in genom de tunga portarna är Karl Gustaf Högmodig som i över 42 år stod inskriven i journalerna. Han kom att skaffa sig en omskriven och populär ställning hos alla de grupper han kom i kontakt med under sin tid därute. I likhet med sina medpatienter anvisades han de läkemedel och terapiformer som stod till buds. Men på honom bet inte detta, och han hävdade att bara detta med psykiatriska språkbruket var ett övergrepp mot den människa det användes mot. Det är de sjuka som är de verkligt friska var hans tes.
Alltså gick han sina egna vägar och hittade sin egen terapi i form av uppförandet av sin egen kåkstad liknande dem som man ser i slumkvarteren i storstäderna i Sydamerika. Han lät sig aldrig fångas i vårdappraten och det mänskliga och samtidigt beundransvärda är att han fick hållas. Och byggde han år efter år i sitt revir. Med goda relationer till arbetsledare, samtliga personalgrupper fick han här ge utlopp åt sina mekaniska talanger till nytta för otaliga människor innanför och utanför grindarna. Cyklar var han mästare på, och klockor gick han heller inte bet på. Han var sina vänners vän och småfåglarnas beskyddare. Och det berättas att när han midsommarhelgen 1986 för alltid lämnade sitt inmutade område fågelsången för några timmar helt tystnade.
Tyst och dämpad var stämmningen även inne på avdelningarna över en man som med sin vänliga framtoning och sitt nobla uppträdande nu var borta. Men hans minne lever icke blott i stilla vilorum på Lappträsk kyrkogård, utan även ute på det område han i så många år kunde utan och innan, och som nu på en anvisningsskylt erinrar om "MODIGS GRÄND".
Karl Grankvist
¤ På en ny gata närmast det gamla sjukhusblocket står nu en anvisning om att detta är KARL GRANKVIST VÄG. Man skulle kunna bli långrandig om man med det utrymme som står till buds skulle ge sig in på en detaljerad beskrivning om hur livet blev för denna Pitholmspojke som icke fick tillgodogöra sig en lång dyrbar skolutbildning. Men genom energi, duglighet och framåtanda skapade han sig en framtid och ett livsverk som berättar om hur en sommarvikarie i sjukvård vid dåvarande Piteå Hospital passerade den vanliga befordringsgången som stod till buds. Och som då tjänsten efter dryga 42 år var över satt som sjukhusdirektör för det sjukhus han alltid haft en viss förkärlek till. Nu ska det sägas att hans mångåriga syssla som föreståndare för Öjeby sjukhem måste inbegripas i detta sammanhang och där han även skaffade sig en stor vänkrets.
Vid sidan om sitt arbete inom vårdsektorn anslöt han sig till socialdemokratin och gjorde under många år partiet stora tjänster inom kommunala förvaltningen. Han satt i många år i drätselkammaren och ledde arbetarekommunens verksamhet, och han var en eldsjäl inom ABF. Han fick se Piteå-Tidningens framryckning som ordförande i styrelsen, och det gäller även klubbföringen vid Piteå Sparbank.
¤ När Furunäsets sjukhus i september 1973 i dagarna två firade sitt 80-årsjubileum blev det också av en sorgens högtid. Några timmar efter första dagens samling kom budet att Karl Grankvist var död. Han har under sin långa karriär varit med om att visa många den väg som var den rätta i personalens och administratörernas grannlaga uppgift som alltid gick ut på de sjukas bästa. Nu har han fått en väg uppkallad efter sig.
Per Henrik Sjöbring
¤ Många är de som under årens lopp på våra läro- och undervisningsinstitutioner, när det gällt hälso- och sjukvårdslära kommit i kontakt med Sjöbrings personlighetspsykologi. Per Henrik Sjöbring föddes 1879 i Aringsås, Kronobergs län, och blev student 1896. Han kom att välja den psykiatriska linjen, och passerade snabbt de anhalter och milstolpar som med tiden ledde fram till en professorsbefattning i psykiatri och överläkare vid Lunds lasarett. Åren 1916-1920 återfinner vi honom som tillförordnas överläkare vid Piteå Hospital & Asyl och vi har träffat äldre personalgrupper som erinrar sig honom som en uppfordrande och strong lärare i kurser han ledde för personalen.
De avhandlingar och uppsatser han lagt fram har alltid varit föremål för uppmärksamhet och intresse icke minst för de anställda vid våra mentalsjukhus överallt i landet. Professor Sjöbring vände sig alltid mot den något dogmatiska och ytliga beskrivningen av olika typer i sin konstitutionspsykologi, och eftersträvade en förståelse för de sammanhang som ligger bakom den somatiska ytan. Det har framhållits från hans kollegor att Sjöbrings psykologi vill sålunda vara en förklarande psykologi.
Många är de inom läkarkåren som under Furunäsets historia passerat läkarkorridorerna och sedan under resans gång hamnat på framstående poster inom sjukvårdens förgrenade arbetsfält. En av de namnkunnigaste blev Per Henrik Sjöbring. Han glömde aldrig under senare skede sjukhuset i norr. Vid en invigningscermoni i samband med en omfattande tillbyggnad kom således ett telegram bland annat från den före detta överläkaren: "Mina bästa välgångsönskningar till fortsatt välsignelserikt arbete". Professor Sjöbring dog 1956.
Hans mångåriga insats ute på vårdavdelningar, i undervisnings- och forskarsalar renderade honom ett namn på ett vackert parkområde vid nya Furunäset, "SJÖBRINGS PARK".
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 2 maj 1989.
FAKTA-------------------------------------------------------------------
Texten till denna artikel är signerad JOEL BERGLUND,
förste socioterapeut på Furunäsets sjukhus.
Joel Berglund i dag avliden. /Roger.
Joel Berglund.
Tapeter
Två kartonger med gamla tapeter upptäcktes på en vinda i staden häromdagen. Byggnaden ifråga skall rivas vad det lider. Så det brådskar att rädda alla gamla klenoder. En förvandling sker i regel ganska så snabbt, från en dag till en annan, kan en miljö se helt annorlunda ut. Därför gäller det att hinna dokumentera dessa dödsdömda platser/miljöer så långt det bara går. I dag: nutid. I morgon: dåtid. /Roger.
Det finns ytterligare några exemplar utöver dessa.
-------------
Foto: Roger Lindqvist.
Potatiskällaren på Furu
Vid besöket på Furunäset, så tittade vi in i den gamla potatis-
och rotfruktskällaren. När jag jobbade på sjukhuset, så brukade
potatisnyckeln hänga nere i vårt vaktmästeri. Varje besökare
var alltså (så illa) tvungna att gå via oss inför besöket.
----------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------
Björkdraperi
Foto: Roger Lindqvist.
1:a klass - 1964/65
Maskavtryck!
Som synes så har inte maskarna maskat, när de anlagt dessa vägar.
Verkmästaren heter Mats Mask, och var den som höll i masktrådarna
när maskvägarna kom till. Maskvägarna äro väl framkomliga som synes.
Utom en, som är enkelriktad.
Foto: Roger Lindqvist.
Fröken Is Tapp
Foto: Roger Lindqvist.
Göran...
Den 30 mars 1983 omkom Göran Högberg i en flygolycka i USA. Göran spelade tenorsaxofon i Havsbandet där jag också var medlem. Göran var född samma år som mig, men fick endast finnas i 25 år på vår jord.
¤ ORD ¤
Ord kan vara smeksamma,
ljuva som den bästa honung.
Ord kan vara tveksamma,
bistra, som på en arg konung.
Ord kan vara bestämmande,
dånande, hotfulla, ironiska,
vissa ord kan bli kroniska,
ja, även smått platoniska.
Ord kan fällas utan medkänsla,
såra och beröva.
Ord kan också "avlöva"
och för evigt söva.
Ord kan vara vapen,
i orätta händer.
Ord kan betyda krig
mellan olika länder.
Ord måste noga övervägas,
innan man dem översänder.
Roger Lindqvist.
"Majvinterblomma"
Foto: Roger Lindqvist.
Febriga Norah
I dag vilar Norah ut hos farmor och farfar. Efter en febrig natt så känner sig
prinsessan lite bättre för tillfället. Kusinen Max har också anslutit sig.
Pitsundsfärjan 267
Semesterhemmet, Fårön, Piteå
LILL-BABS - 1963
Jerry Williams - Jum In, Gröna Lund - 1962
Stopp för Strömnästrafik
- OVANLIG ORSAK TILL STOPP FÖR STRÖMNÄSTRAFIK -
En bunt virke orsakade trafikkaos på Strömnäsvägen på torsdag förmiddag. Händelsen inträffade när en lastbil lastad med bräder från Strömnässågen svängde upp på Strömnäsvägen. Lasten, som låg löst på lastbilen, kanade av och hamnade mitt på vägen. Turligt nog kom ingen människa till skada. Trafiken fick omdirigeras.
---------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1964.
TAGE DANIELSSON - En rolig allvarsman ur tiden
Tage Danielsson (1928-1985).
Den 13 oktober 1985 avlider författaren, regissören, samhällsdebattören och glädjespridaren Tage Danielsson, 57 år gammal. En av vår tids främsta humorister gick till historien. Tage Danielsson tillhörde den lilla skara svenskar som blivit verkligt folkkära. Människor i alla åldrar och alla samhällsklasser talade om honom med väme och sympati. Han utstrålade godhet och klokhet. En rolig allvarsman och en allvarlig komediant.
Han fick inte bara svenska folket att skratta utan också att tänka efter. Den milda med slagkraftiga ironin riktades mot allsköns dumhet, ondska och cynism. Och den bet. Tage Danielssons produktion var imponerande. Filmer, revyer, böcker, radio och TV - han jobbade med allt och fick nästan alltid lysande recensioner. Det var när han på 1950-talet träffade Hasse Alfredsson som han geniala begåvning helt kom till sin rätt. De båda kompletterade varandra på ett fruktbart sätt. HasseåTage blev ett begrepp och AB Svenska Ord föddes.
Men mitt i allt han företog sig behöll Tage Danielsson hela tiden sin personliga egenart och genuint folkliga framtoning. På det sättet skilde han sig från andra spirituella akademiker. Från slutet av 1960-talet fick produktionerna en allvarligare ton till följd av hans engagemang i fredsrörelsen, antikärnkraftsrörelsen och Amensty. Tage Danielssons besvikelse över socialdemokraternas ståndpunkt i kärnkraftsomröstningen gjorde att han bröt med den arbetarrörelse där han haft sin hemortsrätt. Under sina sista år var han partipolitiskt hemlös med ideologiskt trofast.
Tage Danielssons sista triumf var succén med filmatiseringen av Astrid Lindgrens "Ronja Rövardotter". Minnet av honom kommer att leva vidare på många sätt. Inte minst ljuder hans östgötska stämma nästan dagligen i radion, nutidsmänniskorna till tröst.
----------------------------------------------------------
Kung Bores ankomst
Så har han kommit! Kung Bore med sitt vita skägg. Han anlände i morse med hela sitt följe. I hans spår följde biljoner snöflingor, flingor som Bore skapat himself hemma i sitt vinterrike. Bore och jag drar inte riktigt åt samma håll här i livet. Han är både arg, vresig, sur och tvär p g a att jag hellre föredrar hans mäktiga rival: Kung Sommar! Det är därför Bore brukar strö lite extra snöflingor över mig. Så har han gjort nu i flera år. När jag är ute och promenerar, sätter han nästan alltid in en slags extra kaliber snöoväder som "regnar" ner över mig. Och varje gång kan man höra hans hemska hånskratt från sin vinterboning.
- Meeeeeeera snö över Lindqvistra´n! Seså, meeeeera...!
Det är då jag bestämt brukar titta upp mot den stålgrå himlen och liksom göra fula grimascher. Det är i såna stunder jag brukar sjunga:
- Sommar, sommar, sommar, de´e´dans i Folkets Park. Sommar, sommar, sommar...
Då härsknar han till ordentligt. Då kan man höra hur han slår sin stora näve i sin tron, och utbrister:
- Nääääääääää... ja blir tokig på den där Lindqvist. Tänk att den lymmeln inte har en enda gnutta respekt.
- Ja e´ju KUNG för bövelen!!! KUNG! I mitt eget rike... å va´e´han då? Trumschlagare.
- Hur kan han den där puttefnasken ha hjärta att sätta sig upp emot mig?
Då brukar jag klämma i med den här:
- Den blomstertid nu kommer, med lust å fägring stor...
Då blir Bore alldeles vansinnig. Han spottar, han säger fula saker, han dunkar sitt vita huvud mot en istapp.
Tja, så här håller vi på - han och jag. Men en sak är säker: jag ger aldrig upp. Jag älskar sommar sol och väme. Så det så! Kung Bore!
Är det nödvändigt - med snö?
-----------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Foto: Roger Lindqvist.
TV-idoler från förr...
En önskan om en God Helg från bl a Bengt Bedrup, Gun Hägglund
och Lennart Hyland. Men hörrni, vem är den där mannen högst upp
till vänster? Kan det möjligen var dåvarande TV-chefen Nils-Erik
Baehrendtz? Alla dessa profiler är i dag borta.
1960-talet
-------------------------------------------------------------
BILD-JOURNALEN ¤
Församlingshemmet, Öjebyn - 1910
Storgatan, Piteå
Den vita höga byggnaden till vänster är JOWA.
Piteå - 1948
Hamnen, Piteå / 1906
Torget, Öjebyn / 1930
Öjebyns Lantbruksskola / 1910
GLÄNTAN i dag onsdag
-----Foto: ROGER LINDQVIST--------------
MAX FENDERS
För oss alla beundare av MAX FENDERS finns i dag en samlingsplatta
att tillgå, där man kan drömma sig tillbaka och avnjuta bandets
succélåtar.
---------------Roger Lindqvist---------
Ann-Cathrine Wiklander & Erik Lihm
¤ NY PLATTA MED ANN-CATHRINE WIKLANDER & ERIK LIHM ¤
Piteå lasarett
Börje Landgren, driftchef på Landstingsfastigheter i Piteå, överlämnar en minnestavla
över gamla lasarettet till förvaltningens försörjningschef Bernt Edlund.
Piteå gamla lasaretts saga är nu all - nästan. Kvar finns portalen till huvudentrén. Parksoffor ska under sommaren placeras ut och förhoppningsvis ska en och annan sätta sig ner och minnas "gamla goda tider". För den som inte känner till den rivna byggnadens historia, finns en tavla uppsatt. Den visar en bild på lasarettet från 1915, och text som beskriver dess historia.
-------------------------------------------------------------------
JOURNALEN ¤ December 1995.
B-villan, Piteå lasarett
"Tappa aldrig bort nycklarna!"
När jag började på Furunäset 1976, fick jag en nyckelknippa som bestod av en avdelningsnyckel, samt några andra viktiga tillbehör. Vi blev alla förmanade att hålla rätt på dyrgriparna, och aldrig tappa dem ur sikte. Att förlora sina nycklar var nästan som en kriminell handling. Avdelningsnyckeln "en lång sak" var den som användes mest. Jag vet inte hur många dörrar och lås man låste upp under de 15 år som jag fanns på Furu. Om man någon gång - jag säger OM man hade tappat dem ur sikte, var det smått nervöst att behöva känna den där känslan av att det skulle hända någonting. För det mesta så låg dem i tryggt förvar. Jag minns att jag tappade dem en gång, men det visade sig att jag glömt dem på toaletten när jag skulle tvätta händerna. En annan oskriven lag, var att när man tvättade sina händer, så åkte knippan ner i tvättstället för att de också skulle rengöras.
I bland stack man hål på sopsäckarna eftersom de hade så mycket luft i sig. Detta p g a att det inte gick så bra att lägga 10-12 säckar på en vagn, men så mycket luft. Säckarna trillade av vid såna tillfällen. Därför tog man sin vassaste nyckel och stack ett hål i plasten. Då med ens så blev den mer medgörlig. Då kan man ju tänka på alla uschliga baciller som fastnade på knippan. Just därför: TVÄTTA NYCKLARNA!
Några nycklar har jag fortfarande kvar i min ägo. Dem behöll jag som en slags souvenir när jag gick hem för gott den 28 augusti 2002. Men dessa nycklar användes vid Öjeby sjukhem, och har inget med Furunäset att göra. Låsen är sedan länge ombytta. När jag var dit i somras så hade man byggt om garagedelen, och dit passar inte mina souvenirnycklar.
Dessa stackare är allt vad som i dag finns kvar av den stora knippa som jag en
gång hade när jag jobbade på Furunäsets sjukhus. Nycklarna kunde man nästan
ge sitt liv för. Man fick under inga omständighter tappa bort dem.
MUSKUS - byn med anor
Noréns barndomshem är en av de allra äldsta gårdarna i Muskus med anor
från 1500-talet.
Muskus är en av de allra äldsta samhällena i den vidsträckta Älvsbykommunen, ligger liksom en ö, omsluten av vatten på alla håll, men har bevarat sin karaktär av fastland. Det är en liten idyllisk plats, med blånande böljor, barrskog och slättland med en skarp skuren bergskedja runt om. Det är också en gammal odlarbygd, där bördiga sädesfält och slåtterängar fullständigar det myller av grönskande liv som utvecklar sig under några korta varckra sommarmånader.
Ännu ligger Muskus denna sista majdag något kal efter den hårda vintern och en blåsig och kall vår, men sommarvärmen har nu kommit på allvar och så länge till dröjer det inte, innan det grönskar och växtligheten börjar skjuta fart. Här och var är man ute och påtar i landen, och ute i arbete på gården finner vi också åttiofyraårige Anders Norén, han fyllde år för övrigt den 1 juni, och får en liten pratstund med honom. Samtalet flyter in på gamla tider, sedan vi fått veta att han tillsammans med en broder övertagit hemmanet efter sin moder, när hon 1899 gick bort, fast Norén 1941 överlät hemmanet åt en av sina söner, som i sin tur överlåtit det åt en svåger. Gården är en av de äldsta i Muskus med anor från 1500-talet, men är välbehållen och står där som en påminnelse om dem som under hårda betingelser började bryta mark i ödebygden och förvandlade den till en av de intressantaste kulturbygderna i denna landsdel.
Norén har mycket att berätta om gamla tiders besvärligheter. Den stenbundna marken norr om Korsträsk gjorde det omöjligt att köra häst och vagn till Älvsbyn sommartid. Alla stora transporter skedde på vinterföre över Muskusträsk och Lappurträsket, de båda Korsträsken och vidare ner till Älvsbyn. Och likväl gjorde oftast varje familj ett par resor ner till Piteå under året,, och i mycket trängande fall fick man utföra denna långa resa med häst även sommartid. Norén har arbetat i skogen i 48 år och att det inte bara var sötebrödsdagar framgår av det han har att säga. Närmast får man väl intrycket av att folk vid sekelskiftet mera var angelägna om att de hade ett arbete än förtjänst det gav. En vinter gav förtjänsten för en häst och 2 man endast 220 kronor, under det att den snörika vintern 1894 gav Norén och hans broder som också var ute med en häst 630 kronor, trots att säsongen var tidigt slut, den 7 april, anger Norén som ett bestämt datum.
Vad berodde en sådan skillnad på? Troligtvis på grovleken av virket. Det förstnämnda året var det endast småvirke, under att det 1894 var fråga om grovt virke, och därtill hade man 40 procents tillägg på grund av snösvårigheter. Och 630 kronor i förtjänst för 325 träd ger en liten aning av timrets betydande grovlek, i medeltal kring 30 kbf. per träd. En och annan strapatsrik färd i snöyra och vintriga förhållanden kan också Norén berätta om, likaså om de många besvärligheter man hade, innan man timrat sig en koja och kommit igång med arbetet. Men detta tillhör nu en svunnen tid för honom. Nu intresserar mera alla de många sysslor han har att hålla på med, en cyklelfärd till Älvsbyn är lika enkel i dag för honom som den tiden han var tvungen att gå den långa sträckan, fast nog blir det väl helst att anlita bussen, när det gäller längre färdsträckor. Fisket vårdar han sig särskilt varmt om, lägger ut sina nät och ryssjor. Denna dag hade han plockat upp ett 10-tal jämnstora gäddor ur Muskussjön.
Norén är en intresserad amatörfiskare och hade
några nyfångade gäddor att visa upp. Särdeles stora
var de inte, men så håller väl Muskussjön på att vara
tämligen utfiskad.
I sitt barndomshem trivs han, ungdomlig och spänstig som han är trots de 84 åren. Där disponerar han den ena halvan av barndomshemmet, sköter sitt hushåll själv, och tar dagen som den kommer. Det är en kärngubbe i ordets rätta bemärkelse, lika fast och stark som furan på den mark han trampat en hel lång mansålder. Faktiskt kan man säga att de 84 åren inte satt så djupa spår efter sig ifråga om krafter och hälsa och det goda humöret, hur många hårda duster med en ogin natur han än haft. Och även om det kommer en dag efteråt, kan vi inte underlåta att gratulera honom att han ännu många, många år får njuta sin ålders afton i den miljö som knyter honom fast med så många vackra minnens band.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 4 juni 1955.
Hülphers
Nova
Roland Dahls
GIGGIS - Töreboda/Mariestad - 1968
Sigge Gregorssons / Östersund
Ludgo-Pelles - 1977
Bert Bennys - 1980
Kjell-Åkes
Erik Lihms orkester
¤ Joakim Andersen - sax, gitarr, sång.
¤ Johan Norgren - trummor, sång.
¤ Conny Nilsson - sång, gitarr.
¤ Erik Lihm - keyboard, dragspel, flygelhorn, sång.
-----------------------------------------------------------------------------
ZARAH LEANDERS DÖD den 23 juni 1981
¤ EN STOR PRIMADONNA UR TIDEN ¤
Zarah Leander.
¤ En av den svenska underhållningsbranschens största namn genom tiderna, Zarah Leander, har avlidit på Danderyds sjukhus i Stockholm. Hon var vid sin bortgång 74 år gammal.
Zarah Leander dog i sviterna av en hjärnblödning, som hon drabbades av i maj månad. Hennes tillstånd försämrades och vid 4-tiden på lördagsmorgonen somnade hon in. Leander hade redan på hösten 1978 drabbats av en svår hjärnblödning, från vilken hon aldrig riktigt hämtade sig. Den ändade en lysande primadonne-karriär. Die Leander gästspelade som gamla fru Armfelt i "Sommarnattens leende" på Folkan i Stockholm, men tvangs avbryta det bejublade engagemanget på grund av den svåra sjukdomen.
Efter hjärnblödningen på hösten 1978 drog sig Zarah Leander tillbaka till Lönö vid Bråviken. Hennes tillstånd förbättrades succesivt och året därpå samlade hon sig till ett sista och definitivt avsked. Hon kallade till presskonferens på Saltsjöbadens konvalescenthem, tackade för åren som gått och förklarade att hon aldrig mer tänkte visa sig offentligt. I lugn och avskildhet, endast tillsammans med sjuksystern och de allra närmaste, levde hon den sista tiden på Lönö.
Zarah Leander var det stora namnet i många filmer. Framförallt i Tyskland firade hon
stora triumfer. Här en scen ur filmen "Den stora kärleken", där hon i en scen ger
en konsert för skadade tyska soldater. Året var 1942 och Leander arbetade då för
UFA i Berlin.
¤ Med Zarah Leander gick den sista riktigt stora primadonnan ur tiden. Hennes mörka altröst var som malmklang och hennes sceniska utstrålning i det närmaste otrolig. Oavsett vad man tyckte om hennes magnetism och manér, så lämnade hon ingen oberörd. Zarah Leanders artistiska karriär var inte uteslutande rosbeströdd. I många år hade hon att kämpa mot en stämpel som nazistsympatisör, sedan hon under Hitlertidens uppgång medverkat i en rad stortyska filmer.
I själva verket kom "Die Leander" - som hon kallades - ganska snart i onåd hos propagandaminister Joseph Goebbels. Det var 1942. Hon tvangs då lämna Tyskland och drog sig tillbaka, väl medveten om den svenska publikens misstro. En annan av den svenska artistvärldens stora, revykungen Karl Gerhard, förmådde emellertid Leander att göra come back. Det skedde på Malmö stadsteaters stora scen år 1949. Bakom ridån var Leander blek av nervositet, men väl på scenen utstrålade hon den sedvanliga, obetvingliga magnetismen. Begeistringen var formidabel och Leander nästintill dränktes i blommor och jublet ville aldrig ta slut.
Zarah Leander hann under sin långa karriär uppträda med många av artistvärldens stora.
På bilden ses hon med Karl Gerhard efter premiären på "Oss greker emellan" 1933.
¤ Efter "nypremiären" på Malmö stadsteater blev svenskt teaterliv rikare. Zarah Leander var tillbaka och gav konserter, spelade operett och revy. Hennes internationella lyskraft miste aldrig sin glans och hon återvände för gästspel i Tyskland och Österrike. Även där var hon den stora primadonnan. Och när hon spelade operett i Wien var biljettköerna oändliga. Hennes favoritoperett var "En kvinna som vet vad hon vill", som hon spelade i Wien 1960.
Genombrottet som operettartist upplevde hon emellertid som Hanna Glavari i "Glada Änkan" mot den legendariske Gösta Ekman. Det var på Konserthusteatern i Stockholm 1931. Zarah Leander föddes i Karlstad 1907 och debuterade som artist 1927. Hon upptäcktes av en annan legendarisk revykung, Ernst Rolf. Det var han som lotsade henne mot de stora primadonnerollerna.
Zarah Leander som Hanna Glavari i "Glada Änkan" mot Gösta Ekman.
Det betydde genombrottet för Leander och året var 1931.
Hennes utstrålning var så påtaglig att även en stor internationell karriär ansågs utstakad. Så blev det Tyskland på 1940-talet och under de första krigsåren. Zarah medverkade i en rad filmer som den stora stjärnan. Zarah Leander begravdes den 9 juli. Jordfästningen ägde rum i en till trängsel fylld Oscars-kyrka i Stockholm. 1 200 personer hade samlats för att ta farväl av henne. Officiant var pastor primarius Ludvig Jönsson. Begravningen präglades av ljus, glädje och vacker musik. Operastjärnan Birgit Nilsson sjöng den bortgångnas favoritsånger. Leander ville att det skulle bli en ljus och vacker högtid. Stoftet efter Zarah Leander gravsattes den 19 juli nära Lönö vid Bråviken i Östergötland.
¤¤¤¤¤¤ZARAH LEANDER (1907-1981¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
DANSANT
UNDERHÅLLNINGSBOKEN ¤ 1995.
John Lennons död den 9 december 1980
Förre Beatlesmedlemmen JOHN LENNON är död! Han sköts till döds utanför sin bostad på västra 72:a gatan mittemot Central Park i New York. Lennons baneman, den 25-årige Mark Chapman f d säkerhetsvakt och stor Lennon-beundrare avfyrade tre skott, när John Lennon och hustrun Yoko Ono var på väg in i hyreshuset South Dakota. Lennon försökte, kraftigt blödande krypa in i portuppgången.
Säkerhetsvakter och polis var snabbt på platsen. Gärningsmannen stod med pistolen i hand över den dödsskjutne Lennon och lät sig utan protester omhändertas. John Lennon fördes i ilfart till det närliggande Roosevelt-sjukhuset, men hans liv stod inte att rädda. Läkarna uppgav, att han var död redan vid framkomsten.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
- HELA VÄRLDEN SÖRJER JOHN LENNON -
Den största manifestationen till den mördade John Lennons minne hölls i New York, där 175 000 människor samlades i Central Park. Men även på andra håll i världen anordnades minnesstunder. Radio- och TV-program avbröts och musik av och med den skjutne ex-beatlen gick ut i etern. I New York stod människomassan i djupaste tystnad i tio minuter med nedböjda huvuden framför den välkända scenen, the bandshell. Därefter började den att sjunga Lennon-melodier.
Lennon ses här tillsammans med hustrun Yoko Ono, som han träffade två år innan Beatles upplöstes 1970. Vid den tidpunkten var Lennon starkt engagerad i hippie- och undergroundrörelsen och arbetade för "fred, kärlek och anti-våld".
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
- "LÅNGHÅRIGA" BEATLES STILBILDARE FÖR EN HEL UNGDOMSGENERATION -
Med melodin "She loves you", slog Liverpool-gruppen The Beatles igenom
även internationellt. Året var 1963 och den bestod då av de på den tiden
"chockerande", långhåriga, från vänster Paul McCartney, Ringo Starr,
John Lennon och George Harrison.
John Winston Lennon föddes i Liverpool den 9 oktober 1940. Hans far var sjöman. Modern dog, när John var barn, och han togs om hand av en moster. John, som växte upp i typisk arbetarmiljö, visade snart konstnärliga anlag. Hans två stora intressen var musik och teckning. Han började i konstskola i Liverpool och spåddes en framgångsrik karriär. Musiken tog emellertid överhanden. Han bildade en musikgrupp tillsammans med skolkamraterna Paul McCartney och George Harrison. Den hette The Quarrymen och bildades 1955. Gruppen höll till i en källarlokal. Såväl bandets medlemmar som namnet på detsamma skiftade emellertid ideligen.
Samtidigt som man träffade på trummisen Ringo Starr i Hamburg fastnade men så småningom för namnet "The Beatles" och en karriär utan motstycke inleddes. The Beatles blev stilbildare i flera avseenden. Med "She loves you" lade man hela Europa för sina fötter. De långhåriga "beatlarna" var någonting helt nytt. Någonting revolutionerande. De väckte hela ungdomsgenerationen med en ny typ av musik. Med ett nytt, friare, fräckare och mera medvetet uppträdande.
John Lennon var den tongivande i gruppen. Han och McCartney svarade för de flesta av de numera odödliga låtarna. Lennon var den drivande kraften, även om McCartney stod för de mest insmickrande melodierna. The Beatles gjorde filmer, konserter och världsturnéer. De fick brittiska imperieorden 1965 och en rad andra utmärkelser. Popgruppen Beatles blev stilbildare och hade tagit steget från trivial tonårsmusik till seriös konst. Lennon gjorde verk som "Tomorrow never knows", "A day in the life", "I am a walrus" m. fl. Alla banbrytande för den art av musik man representerade.
Beatles musik drog som en löpeld över hela världen och framgångarna medförde
att drottning Elizabeth 1965 dekorerade de fyra popmusikerna, fr v Paul McCartney,
George Harrison, John Lennon och Ringo Starr, med Imperieorden. Lennon lämnade
dock några år senare tillbaka utmärkelsen i protest mot den brittiska regeringens
utrikespolitik.
Samtidigt började emellertid The Beatles knaka i fogarna och 1970 splittrades gruppen. John Lennon hade börjat verka politiskt. Han engagerade sig i medborgarrättsrörelsen och i fredsarbetet. Han gifte sig med japanskan Yoko Ono och de flyttade till New York, där Lennon fortsatte sina politiska aktiviteter. Lennon var inte särskilt populär hos de amerikanska myndigheterna och dömdes bl a för knarkinnehav vid ett par tillfällen. Skandalerna kring honom ebbade emellertid ut och 1975 drog han sig tillbaka från offentlighetens ljus. Han hade då, efter en separation återförenats med Ono. Lennon gjorde hösten 1980 come back med LP-skivan "Double Fantasy". Med Yoko Ono fick John Lennon sonen Sean som den 9 oktober fyllde fem år. Samma dag fyllde han själv 40.
¤¤¤¤¤¤¤¤JOHN LENNON (1940-1980)¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Eleanor Bodel /1967
Pelles med Christer Sjögren - Mariestad
Ett gott skratt förlänger livet...
Nåt kul var det i alla fall... men vad?
Bengt-Erics Showtett
Pajala Hasses
Ole Dole Doff / Nynäshamn
Nordströms orkester (fd Ingmar Nordströms)
¤ Sven Schill
¤ Janne Landegren
¤ Toni Baraniak
¤ Iréne Widlund
¤ Börge Lindgren
¤ Sten-Åke "Steine" Lindberg
...........................................................
Schytts
STIG WIKANDERS
Lördag
En alldeles ljuvlig dag! Fint väder, humana vindar. Åkte ut med kameran bl a till Kalamark, där naturen är helt underbar. Det blev några bilder som kommer längre fram. Några timmar med Max blev det också. Senare mot aftonsidan blev det mera Max. Vi såg Linköping-Luleå som slutade i Luleås favör 2-3. Trots att Max slet av sig sin matchtröja. En sväng förbi Andreas, Norah och Malte, som hade stugan full. Levererade deras presenter ifrån Solbritt och Kjell, något som Norah blev väldigt glad över.
Så har vi ögnat igenom SVT:s Alla tiders hits, där Nisse Hellberg gjorde en kanonversion av gamla Lucky Lips. Oj, så det svängde. Fönstret står öppet, och det känns enbart skönt. De ljuvliga vindarna har ännu inte gått och lagt sig.
Roger.
Thorleifs
Höträsket
Min gamla badplats, Höträsket i Hortlax. En gång fylld av badande barn och vuxna. Men av badplatsen finns i dag ingenting kvar. Det är länge sedan någon vågade doppa sina fossingar i detta vatten. Nu är det väl inga krokodiler och hajar som simmar omkring, men vattnets kvalitét var väl inte det allra bästa. Åtminstone är det vad jag minns från den tiden.
Höträsket i dag lördag.
En badbrygga på sniskan. Detta är inte den brygga som fanns tidigare.
Den här bryggan kom hit senare, och ligger inte exakt på den plats
där jag brukade bada som barn.
----------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Hyenor...
Hyenor är ett släkte som formligen lever på as. Tyvärr så finns även hyenor i mänsklig tappning. De lever ungefär som sina djuriska vänner. Samma slags blodvittring, samma drift att slita sönder sitt byte. Ständig jakt efter sensationer, vilket man kan säga utgör dessa individers livsluft. Ett ständigt bökande i det mest privata. Liksom sina goda hyenvänner ute i djungeln, så jagar även människan (Homo Sapiens) i flock. De kan även i vissa fall, ses på egen hand. Det smutsiga arbetet, med att nedlägga och döda sitt offer, sker utan några som helst samvetsförebråelser. Man kan på ca 5 kilomters håll känna den vidriga odören av både de djuriska som mänskliga hyenorna. Det enda råd som kan ges är: HÅLL ER SÅ LÅNGT BORTA FRÅN DESSA SKADEDJUR SOM MÖJLIGT!
För vem vet - vems tur det är att bli söndersliten nästa gång?
Bild. www1.varldens-djur.se
PEOS
Bosses orkester
Piteå lasarett
Piteå lasarett som det en gång såg ut.
Jakobs brunn /Piteå
Foto: Roger Lindqvist, 2013-10-11
Bengt-Erics Showtett - Skellefteå /1971
¤ BILL WIKBERG - gitarr, sång.
¤ THOMAS LUNDH - flöjt, sax.
¤ OWE LUNDSTRÖM - bas, accordion.
¤ TORSTEN NILSSON - trummor.
¤ BÖRGE LINDGREN - klaviatur, altsax, trombone.
¤ CHRISTER WIKBERG - sång.
Kontakt!
Foto: Roger Lindqvist.
Grattis MAX!
I dag fyller Max 4 år! Grattis härliga fina Max på din födelsedag.
"Norrbottens paradis"
Hällan på Strömnäs även en gång kallad "Norrbottens paradis".
Våren 1967 tog Piteå-Tidningens fotograf Nils Ögren den här bilden.
Syskonen Lindqvist
Norah och Malte.
Foto: Jennie Öhlund.
EMILE FORD /1964
Lundmans Köpcentrum - Hortlax
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1964.
H-trafikens första offer
EXPRESSEN ¤ Mars 1968.
Piteåbor försummar sin rösträtt
- Ett sådant här röstkort måste den som tänker poströsta visa upp.
Annars går det inte, säger Göran Pettersson, centrala valnämndens
ordförande i Piteå stad.
Den 15 september får 21.080 röstberättigade inom Piteå stad chans att säga ifrån om de tycker att den nuvarande regeringen skött sig bra eller inte. Men det tycks bli en hel del pitebor som missar sin lagenliga rättighet. Ett stort antal röstkort har nämligen kommit tillbaka till centrala valnämnden i Piteå stad, ett 60-tal personer har man ännu inte lyckats nå trots att samtliga röstkort skickades ut med post den 26 juli. Dessa har flyttat och tydligen inte brytt sig om att meddela adressändringen till postverket.
- Den som tänker poströsta måste ovillkorligen ha med sig sitt röstkort. Annars går det inte, säger Göran Pettersson, centrala valnämndens ordförande. De som tänker rösta på vanligt sätt kan visserligen göra det utan kort, men då gäller det att veta till vilken vallokal man skall gå. Den som ännu inte fått röstkort bör emellertid meddela detta. Och det brådskar. Lämpligast är att skriftligen sätta sig i förbindelse med centrala valnämndens ordförande, Göran Pettersson alltså. Det går också bra att kontakta en valbyrå.
En nyhet inför höstens val är att datamaskiner har skrivit ut samtliga röstlängder. Nu drar kanske någon slutsatsen att databehandlingen är skuld till att många inte fått sina röstkort. Den detaljen har dock klaffat perfekt, anser Pettersson, sämre är det med pitebornas anmälan om adressändring.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 29 augusti 1968.
FAKTA------------------------------------------------------------------------
Göran Pettersson var fjärdingsman i Hortlax.
Roger------------------------------------------------------------------------
Jurij Gagarins död 1968
Jurij Gagarin - den alltid leende rymdmannen, i många år sitt lands främste ambassadör.
MOSKVA. Världens förste rymdman, ryssen Jurij Gaggarin, dödades på onsdagen i en flygolycka över Moskva. Gagarin skapade sensation då han i den första bemannade rymdfärden flög ett varv runt jorden den 12 april 1961.
Olyckan inträffade under en övningsflygning. Samtidigt dödades också överste Vladimir Serjogin, som ledde flygningen. Moskvaradion uppgav att Gagarin och Serjogin kommer att begravas på hedersplats vid Kremlmuren. Den lille ryssen med det breda leendet blev populär över hela jordklotet under åtskilliga goodwill resor för Sovjetunionen. Han besökte Sverige 1964 och hyllades som en hjälte var han än kom.
Tegelslagare
Den historiska rymdfärden varade 108 minuter. Rymdskeppet hade döpts till Vostok, det ryska ordet för öster. Gagarin var endast 34 år vid sin död. Han gick med i den kommunistiska ungdomsrörelsen som 15-åring och anslöt sig 1960 till det kommunistiska partiet. Han utbildade sig förts till tegelslagare innan han sökte in vid tekniska skolan i Saratov och senare antogs till en militär högskola. Gagarin är den andra ryska kosmonaut som omkommer i en olycka. Vladimir Komarov dödades den 24 april förra året då fallskärmen till hans rymdskepp inte vecklades ut och farkosten krossades mot marken vid nedslaget. Gagarin var gift och hade två döttrar, Jelena, 9, och Galja, 7.
----------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Torsdagen den 28 mars 1968.
"Furubilder" - 10/10 -13
Foto: Roger Lindqvist.
Himmel vilken himmel
Foto: Roger Lindqvist.
Fabriken
Foto: Roger Lindqvist.
Museum i miniatyr i Hortlax
En av rariteterna i gården är den handgjorda linslända som syns på bilden.
Den är en fästmansgåva, sirligt utskuren ur ett trästycke. Fru Emma Löfstedt
demonstrerar vid spinnrocken.
Ett vinddrivet sågverk. Vem har sett ett sådant? Det är säkerligen inte många i pitebygden, men det har åtminstone funnits ett i Hortlax, och resterna av det unika sågverket finns fortfarande att beskåda i Josef Löfstedts före detta gård vid Avan, där man förresten håller auktion på lördag. Det är en gammal gård och mycket gammalt är samlat i byggnaderna. Förvånansvärt att inte muséer hållit sig framme redan tidigare.
Beträffande sågverket, eller rättare sagt husbehovssågen, så har den antagligen byggts av August Vikgren som ägde gården före år 1900 då den förvärvades av Josef Löfstedts fader, den kände predikanten E. J. Löfstedt. Vikgren var bland annat båtbyggare och sågade båtbräder med sågen, som väl egentligen var en något vidareutvecklad form av kransåg, alltså den typ av dubbelbemannad handsåg som användes ännu in på detta århundrade i vissa trakter. Man placerade stocken på manshöga bockar och sedan stod en man uppe och en nere och drog ett sågblad som delade stocken ungefär som en ramsåg. De äldre minns säkert tillvägagångssättet.
Många böcker - bland annat en bibel från 1764 - finns i gårdens samling.
"VÄDERSÅG"
Men i Hortlax tog man vinden till hjälp. Stora "kvarnvingar" drog runt ett kugghjul som i sin tur överförde kraften till en vertikal axel som drog själva ramen - sågbladet. Vingbladen var löstagbara när sågen inte användes, men Löfstedt minns att vid hård vind så kunde själva "skelettet" sätta i gång sågen som då gick tomgång i det lider där sågen var uppmonterad mellan fyra kraftiga stockar. Maskineriet är nedmonterat sedan långt tillbaka, men delarna finns fortfarande kvar, varmed man med hjälp av litet fantasi kan föreställa sig hur sågen fungerade.
Den första falltoaletten i Hortlax? Via hornet
och rännan ner efter väggen kunde de som
arbetade på loftet enkelt göra sina behov...
URINOAR
En fullständig kuriositet är den "urinoar" som användes av de som arbetade på snickarvinden i uthuset, och som ännu finns bevarad. Det är en ränna fastsatt i väggen med ett kohorn upptill, i vilket arbetarna kunde göra sina behov. Enkelt och ovanligt. Vikgren var tydligen en påhittig man. Gården är nu såld till lantbruksnämnden som i sin tur enligt uppgift sålt byggnader och tomt till ett par från Boden. När Piteå-Tidningen var på besök höll man just på att rusta för auktion, och vi kunde beskåda allt det som samlats under årens lopp men som nu drogs fram. Där var byttor och tråg, där var böcker och lampor, spinnrockar och smörkärnor, barnvagnar och vaggor. Allt av gammalt datum. Fångsredskap, gamla skäror, möbler och kopparkärl. Och naturligtvis åtskilligt utan större intresse.
Detta är den kraftiga järnaxel som drog sågbladet i det vinddrivna sågverket.
Bastanta dimensioner, konstaterar Eugen Nilsson.
SNICKARGLÄDJE
Bland byggnaderna märks en loftbyggnad, troligen den äldsta på gården, av en typ som är ovanlig häruppe. Snickarglädje kring dörrarna, och med handbilade golvplankor. Gården har stått öde sedan 1956 d å familjen Löfstedt flyttade till Hortlax centrum. En mycket intressant gård av en typ som vi har få kvar av, och med en samling husgeråd och verktyg som kan berätta om med vilka medel människorna fick klara sig i en tid då tekniken ännu inte fått insteg i vardagslivet.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 10 juli 1969.
FAKTA----------------------------------------------------------------------
Josef Löfstedt (1891-1969).
Hemmansägare, styrelseledamot i Hortlax mejeriförening, medlem av Hushållningssällskapet och Norrbottens läns lantmannaförbund. Gift med Emma Löfstedt (1897-1971)
Simeon Löfstedt (1895-1954).
Folkskollärare, kantor, organist. Gift med Elin Löfstedt (1906-1989).
Simeon var bror till Josef Löfstedt.
Roger-------------------------------------------------------------------------------------
Kyrkhelg i berusningens tecken / 1969
- ÖLBERUSAD UNGDOM SATTE SIN PRÄGEL
PÅ KYRKHELGEN I ÖJEBYN -
Slagsmålstillbuden var talrika under den gångna kyrkhelgen i Öjebyn. Enligt polisen
var det fler ungdomliga pingsfirare i farten än vanligt.
Pingsten har blivit en av de största ungdomliga kyrkhelgerna här uppe och givetvis har också i år en mängd ungdomar varit samlade i Öjebyn. För ungdomarna har det givetvis varit trevligt med mycket stoj och glam men också med mellanöl. Ur polisens synvinkel har det varit mindre angenämt med inte mindre än 11 omhändertagna fyllerister ur den yngre generationen. Polisen har också fått göra ingripanden mot tre slagsmål mellan berusade ungdomar. Under helgen har polisen också gripit två misstänkta rattfyllerister samt utrett förhållandena kring en sommarstuga på Ankarsgatan som under helgen vandaliserats.
Vad annars kan en kärlekskrank yngling göra
när porten är stängd? Jo, uppför väggen och
försöka övertala den sköna.
Kommentarerna från polishåll kring ungdomens glädjeyttringar bland kyrkstugorna i Öjebyn går i det negativa tecknet och i första hand skyller man på besökarnas sätt att handskas med mellanölet. I de flesta fylleriomhändertagandena har man nämligen kunnat fastslå att berusningsmedlet enbart bestått av mellanöl.
- Vi tycker det är skrämmande att se hur ölet påverkar ungdomen och det skall här också sägas att det är bara en liten klick som tas omhand av oss, säger polisen. De flesta håller sig i närheten av och i kyrkstugorna och håller de sig något så när lugna ingriper vi inte.
- Däremot har vi fått göra ingripande mot ungdomar som placerat sig på och vid gravstenar där de druckit mellanöl.
I ett av dessa fall togs två ynglingar in för fylleri medan två flickor skjutsades till sina hem. I samtliga fall där polisen ingripit vid slagsmål har slagskämparna varit påverkade av berusningsmedel. Våld mot polisen eller deras fordon har inte förekommit, även om en del ungdomar några gånger visat sig aggressiva. Någon skadegörelse i kyrkstugor eller mot annan bebyggelse har ännu inte kommit till polisens kännedom, men sådant brukar inrapporteras först när ägarna till stugorna kommer. Under pingsdagen och annandagen var det relativt lugnt i Öjebyn. De flesta ungdomarna hade då fått nog av det roliga. Besökstalet under pingstaftonen var enligt polisens beräkningar större än i fjol. Vid Pite havsbad, där en åldersgräns på 18 år har satts, var det under pingstaftonen rätt lugnt.
---------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 27 maj 1969.
Ny träindustri i Hortlax
Mycket återstår innan området är färdigbyggt. Här håller man på att uppföra kaphuset.
Närmast i tur efter detta kommer en del förrådsbyggnader samt virkesmagasin.
Ett stort tomtområde är avsatt för ändamålet.
Under de senaste åren har det allmänt sagts att produktionen vid småsågarna inte skulle vara lönsam. Det har väl även kunnat märkas här och var och man har inte sett med blida ögon på framtiden. Men det finns sådana som med tillförsikt ser an på framtiden. I Hortlax har två företagssamma personer, Harald Wikström, Hortlax, och Ragnar Burström, Piteå, satt igång med en träindustri, som kommer att bli av stora mått när den väl står klar.
Det är först i dagarna man kommit igång med rörelsen på allvar, i en bransch som man allmänt inte sett så optimistiskt på. I all tysthet har företaget byggts upp. Det har fått namnet Piteå träprodukter och har placerats centralt intill E 4 vid Hortlax. Företaget befinner sig fortfarande under uppbyggnadsskedet och det är bara en liten del av fabriksbyggnaderna som färdigställts till dags dato. Mycket återstår att göra när det hela stårklart kommer anläggningen att vara rätt stor.
Harald Wikström och Ragnar Burström, som står som ägare till företaget tror på en god utveckling inom träindustrin och de produkter man avser att satsa på. Redan nu har man rätt stora leveranser och inom kort kommer företaget med ytterligare en del nykonstruktioner. Träprodukter startade så sent som i januari med planering och schaktning på området. Byggnadslov fick man i mars månad. Företaget har i dag 11 man sysselsatta och styrkan kommer sannolikt att utökas då man på allvar kommer igång i takt med utbyggnad och ökning i produktionen.
- Det mesta virket går åt till den egna produktionen. Vi har också god tillgång till råvara, säger Ragnar Burström.
De båda företagarna erkänner utan omsvep att försäljningen av företagets produkter är det trevligaste som rör företaget och det är givetvis ganska naturligt.
Johan Olofsson och Ture Wikström ses här i färd med att foga ihop ribbor,
i det ännu inte helt färdigställda kaphuset. I bakgrunden syns ett par man
sysselsatta med hyvling av virke.
Uno Granberg är här i färd med att tillverka golvtrallor. Detta är en av de produkter
Piteå Träprodukter saluför. I övrigt är en hel del nyheter att vänta i produktionen
som för närvarande är på konstruktionsbordet.
Brist på konstruktioner har man minsann inte. Ett flertal idéer är för närvarande under bearbetning och torde resultera i ytterligare produkter. För närvarande har man inte möjlighet att sätta igång med någon större tillverkning då företaget befinner sig i uppbyggnadsskedet. Men några idéer är redan klara för att läggas på produktionsbordet, bl. a. en kombinerad lek- jakt- och fritidsstuga som står klar till försäljning. Trots att stugan för närvarande endast finns i ett exemplar så är det stor efterfrågan på den. Piteå stad är för övrigt köpare av tre stugor som skall placeras ut vid stadens campinganläggningar.
Förutom egen tillverkning inom trävarubranschen avser man att ta på sig en hel del förekommande arbeten.
- Starten har hittills varit lovande, säger företagarna och framtiden tycks vara lika ljus. De har tänkt satsa verkligt hårt på att saluföra sina produkter framförallt i de södra delarna av landet. Bokat plats har man redan gjort vid några större utställningar bl. a. Nolia och en stor varumässa i Skåne. Nappar folk på våra produkter så tror vi att Piteå Träprodukter har framtiden för sig, säger de båda ägarna, som tror på företagssamhet i Norrbotten.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 23 maj 1969.
Gunnar Wiklund jubilerar
Nej, Gunnar Wiklund fick inte sluta sjunga, som han hade bestämt sig för
i somras. Publiken ville ha honom kvar. Nu avslutar han en lång konsertturné,
en ny turné eller kanske krogshow kan det bli nästa år.
Foto: Bengt Adin.
Foto: Bengt Adin.
I dag är det precis på dagen 20 år sen Gunnar Wiklund slog igenom som sångare vid ett folkparksforum i Västerås. Det hade han tänkt fira - med en avskedskonsert. Sen skulle artisten Gunnar Wiklund bli uppfinnare Gunnar Wiklund på heltid hemma i Lysekil. Men det gick inte som han trodde.
Aftonbladet skrev i somras - helt korrekt - om Gunnar Wiklunds beslut.
- Nu lägger jag av för gott. Jag har varit länge i den här branschen, det är bättre att bestämma en sån här sak själv än att andra kanske kommer och säger att det börjar bli dags.
Det gick inte alls som Gunnar Wiklund tänkt sig. Hans uttalande möttes av en proteststorm från beundrare, grammofonbolag, TV och andra.
- Varför ska du lägga av nu, när du äntligen kommit tillbaka och är fräschare än någonsin, fick Gunnar höra.
- Sådana uttalanden fick mej att tänka om.
Kort sagt: det gravöl som skulle ha hållits på Storan i Norrköping i kväll blir i stället ett jubileumsframträdande på Lorry i Stockholm. Samtidigt en avslutning på 13 månaders intensivt turnerande för Gunnar Wiklund med kompgruppen Aramias.
Det var "Dubbel-Nisse" Nilsson på Lorry som för 20 år sedan fick Gunnar Wiklund att ställa upp i Västerås. Då sjöng Gunnar Wiklund "Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad" och nästa dag berättade tidningarna att en ny sångstjärna var född. Så kopplingen Dubbel-Nisse-Lorry-Gunnar Wiklund är på något sätt självskriven.
JOBBAT I 28 ÅR
Men egentligen har Gunnar Wiklund varit med längre än så. I 28 år noga räknat. I början jobbade han som gitarrist och sångare i olika band hemma i Norrbotten. Han gjorde sin första platta i mars 1953. Italienska "That´s Amore" på svenska bl a.
- Eller på norrländska, minns Gunnar med en rysning. Den såldes nog inte i så många exemplar.
- Men visst var det spännande att ha sjungit in samma låt som Staffan Broms och Dean Martin...
- Sen skulle Simon Brehm lära mig svenska, då blev ju det hela alldeles snett. Jag förstår inte hur någon orkade lyssna på mej på den tiden.
Ni vet i alla fall hur det gick. Gunnar Wiklund blev en av våra populäraste sångare.
-------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Torsdagen den 15 november 1979.
Lennart Lindbloms med vokalisten Gunnar Wiklund - 1956
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 18 februari 1956.
Lotta Engberg: "Här är mitt andra hem"
Lotta i sin orkesterbuss
Här tillbringar Lotta Engberg 5 000 mil varje år. "Det är för mycket", tycker hon.
Därför har bussen gjorts så bekväm som möjligt med skinnmöbler, TV, stereo,
dator, fax och kaffekokare.
Foto: Åke Ericson.
Foto: Åke Ericson.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Namn: Lotta Engberg.
Ålder: 33 år.
Yrke: Dansbandssångerska.
Familj: Sambon Patrik Ehlers, 31, barnen Malin, 8, och Amanda, 7, och hunden Fame.
Bor: Villa i Götene, bygger just nu ny drömvilla i Lerum.
Tjänar: 290 000 kronor.
Aktuell: Med sin orkester och som programledare för nytt TV-program i TV 4 till våren.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
För Lotta Engberg är turnébussen ett andra hem. Här tillbringar hon tusentals timmar varje år.
- Bussresorna är det enda tråkiga med mitt jobb, säger hon.
Lotta Engberg vill inte prata om sitt husbygge, egentligen vill hon inte ens säga var den nya drömvillan ligger, "då får jag aldrig vara i fred" som hon säger. Men turnébussen visar hon gärna upp. Här tillbringar hon 5000 mil varje år i yrket. Och nästan lika många mil privat.
- Det är alldeles för mycket, konstaterar hon.
KOKAR KAFFE
Därför har hon och hennes orkester gjort bussen så bekväm som möjligt med skinnmöbler, TV, video, stereo, dator, fax och kaffekokare. Den senare sköter Lotta.
- Det är jag som kokar kaffe och tar hand om den som blir sjuk, det faller sig automatiskt sftersom jag är den enda kvinnan.
Å andra sidan åtnjuter hon vissa fördelar i bussen eftersom det är hon som drar det tyngsta lasset på scenen och när det gäller marknadsföringen.
- Vi är tre som har busskort men de andra två delar på det jobbet och jag behöver bara köra om jag känner för det, säger Lotta.
I övrigt finns det två regler som gäller alla: man tar alltid av sig skorna i bussen (även om det luktar illa) och den som fyller år bjuder på whiskey.
- Från början fick den som fyllde år alltid bjuda på champagne men det blev så larvigt så nu är det bara whiskey som gäller, säger Lotta.
INGEN TOALETT
Det finns ingen toalett, vilket ställer till problem när de stannar för kisspaus efter motorvägarna på nätterna. Bilförarna tutar som galningar.
- Där står fem killar och så sitter det en tjej bredvid. Klart folk tycker att det är roligt att se Lotta Engberg sitta på huk efter väggrenen, säger Lotta och skrattar förstående.
-------------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Söndagen den 6 oktober 1996.
Gunnar Wiklund - Skellefteå Folkets Park - 1961
NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ 1961
Julklappar 1965
VI ¤ Lördagen den 20 november 1965.
Tage Erlander tar adjö...
VI ¤ Den 13 september 1969.
KJELL-BERTILS / KVARNBY
Malte
I dag har vi varit hos Malte medan mamma Jennie skulle ut på ett ärende. Det blev rätt så mycket bus. Malte älskar att busa med farfars svarta keps. Och varje gång vi håller på, så skriker han i vild och ohämmad förtjusning. Skriket kan lätt orsaka sprickor på farfars glasögon. Tur att dom höll för påfrestningarna ännu en gång. Söta goa Malte-gubben, tur att du finns. Norah hann vi också träffa, när hon kom hem från sitt dagis. Max hade i morse anmält sitt intresse för ett besök hos farmor och farfar. Men nåt kom i vägen. Nåja, det stundar en ny dag i morgon. Hos farmor och farfar ligger tre födelsedagspresenter till Norah, Malte och Max, från Solbritt och Kjell och bara väntar. Tack snälla Solbritt och Kjell!
En nöjd liten kis. Malte har just slukat den mat som farmor gett honom.
Livet leker! Nu blir det bus... i Maltes hus...!
Nu räcker det, farfar!
Mammas gata
Mammas gata, i dag: 8/10 2013.
Johnson
VI ¤ Den 19 april 1969.
Dralon
VI ¤ Den 11 september 1965.
CORNELIS, Taube-stipendiat /1969
CORNELIS VREESWIJK har tillerkänts 1969 års Evert Taube-stipendium,
instiftat av Rabén & Sjögrens förlag och tidningen VI, för "sina på en gång
fräna och ömsinta visor i takt med tiden". I juryn har i år deltagit Evert Taube,
självskriven ledamot, fil lic Ulf Peder Olrog samt från Rabén & Sjögrens förlag,
redaktör Åke Löfgren och från tidningen VI redaktör Elly Jannes.
Cornelis är folkets man. Vi gillar hans låtar. Men han lever också upp till myten om hur en trubadur skall leva. Och vi behöver myter. Vi hälsade på honom i Malmö där han låg sjuk på hotellet i blodförgiftning. Han kände sig mycket bättre när vi berättade om Taube-stipendiet och att han var 5 000 kronor rikare.
Cornelis mår verkligen inte särskilt bra. Blodförgiftningen håller visserligen på att släppa och febern är nere i trettioåtta men vänstra armen är fortfarande uppsvullen som en korv. Han har hosta och när han hostar ekar det dovt nerifrån hans väldiga kagge. Febern får honom att svettas och hans ögon är lite rödsprängda efter en natt med Hep Stars, som kom upp till honom i går kväll på hans hotellrum och som gick härifrån i morse.
Han är glad åt Taube-stipendiet men han undrar vad Evert Taube egentligen tycker om honom. Han känner visserligen Evert Taube. De brukar träffas ibland på Freden och prata och en gång har Cornelis sjungit "Vals på Sunnanö" för Evert. Men man vet ju aldrig. Och vad skall folket i kooperationen säga, frågar han. Jag, en man som supit och stått på, och som även sjungit med kommunisten Hermansson. Här nere i Malmö har han nu titelrollen i "Fiddler on the Roof" på Stadsteatern. På omvägar har han fått höra varför inte den fina publiken kommer, borgarna i de fina kvarteren utåt Limhamn.
Det är Cornelis som sjungit med kommunisten Hermansson, säger man. En sådan person går man verkligen inte och ser på teater.
- Nu är det en annan publik som kommer. Det är unga typer som kommer in i bänkarna och för ett jävla liv ibland. Hej, Cornelis ropar de när jag kommer ut på scenen. Det är skön stil. Då får man alltid vänta tills dom lugnat ner sig och man kan börja spela.
Han vet inte mycket om sin publik, om vad det är för folk som gillar honom. Hans låtar är för mariga för Svensktoppen, det är för många ord i texterna. "Felicia-Adjö" var uppe och testades på Svensktoppen men det gick inte bra. Nej, Svensktoppen är något som man lugnt kan ge fan i.
En gång litade han på vänsterfolket, att dom var på hans sida. Att dom skulle ställa upp och hjälpa honom i det stora dödskallebråket med Sveriges Radio som alla trodde skulle knäcka honom. Det var då han hade upptäckt att arkivkorten på hans låtar hade en dödskallemarkering. Han fick också genom en läcka veta att det fanns en lista där hans låtar stod bland dom som inte borde få spelas utan att de först annonserades som farliga för att folk skulle ha chans att stänga av. Det var 1966 och Cornelis sa upp bekantskapen med radion varmed han förbjöd allt vidare spel av hans låtar. Han hade hoppats på en stor principdebatt om underhållningen i radion där de radikala organisationerna och de andra artisterna skulle hänga på. Men dom föredrog att ligga lågt.
- Tidningen Gaudeamus på Stockholms Universitet lovade visserligen att hjälpa mig men bara om jag skrev på ett upprop mot Afrika. I den stilen var det. Metronome var glada att anullera kontraktet med mig. Dom menade att jag skrivit under min dödsdom när jag bröt med radion. Dom enda som var justa var egentligen radion där man gjorde allt för att hjälpa mig tillbaka och det är klart att dom får spela mina skivor. Alla får spela mina skivor. Georg Eliasson också.
Nu spelar han teater. "Fiddler on the Roof", en pjäs om en jude. Blandad kritik, trevlig publik men framförallt fin musik.
- Man har hackat på mig för att jag spelar med i ett som man säger proisraeliskt stycke. Det är studenterna i Lund som frågat hur jag kan spela med i en sådan pjäs när jag borde veta hur folket i arabvärlden lever.
- Vad svarar man på sånt?
- Man kan aldrig veta var man har folk. Därför skall man inte forska efter för vilka man sjunger.
- Jag kan bara arbeta som jag tror att det måste vara. Det är det enda som håller.
Han bor i Malmö. Det blev för mycket i Stockholm. Dödskallebråket, rattfyllan och skilsmässan. Han hade stor kåk på Resarö och lägenhet i stan. Allt är borta. Nu lever han på hotell och det enda han äger är en ny stereoanläggning plus en massa skivor. Ett kort på hans son ligger framme på bordet. Cornelis tar upp och tittar på det ibland. På väggen bakom soffan hänger en tofé, guldskivan han fick förra året. Vi pratar musik och lyssnar. Beatles och Bob Dylan. Cornelis kan alla texterna. Han beställer upp whisky. Det börjar strömma upp folk, hans regissör Pierre Frenckel; några brudar som regelbundet brukar titta till Cornelis och som nu under de stora feberattackerna suttit vid hans säng och baddat hans panna. Han sitter i soffan med armarna om dem och skjortan uppknäppt och den väldiga kaggen blottad. Oj vad dom tycker om honom. Cornelis, ditt blod har man förgiftat, men ditt hjärta står öppet och när du sjunger eller skrattat ekar det nere från din väldiga renässanskagge.
Vi spelar hans senaste LP, den kanske bästa. Det är låtar han skrev när han kom ner till Rio de Janeiro för att spela in "Svarta Palmkronor". Han upptäckte samban.
- Jag träffade mycket sambafolk. Jag bröt foten och blev liggande i tre veckor ner i den kåk jag hyrt nere vid stranden. Det kom alltid folk och det spred sig ett rykte att jag var en trubadur, un trubaduro. Då kom sambakillarna, en efter en, med maracas och bongotrummor. Jag låg med min gipsade fot i vädret och vi höll igång och spelade för jämnan.
- Som dom kunde spela. Och där med foten i vädret skrev jag alla låtarna på skivan. Melodierna plockade jag upp, fragment och flisor som jag byggde om. Det kan man ju får göra. Evert Taube har ju varit rätt bra på det, och Bellman tog ju melodier var han kunde hitta dem.
I Rio de Janeiro dansar alla småbarn samba
utom dom som inte hinner för dom måste
tigga bröd
dom får inget sambaunderstöd.
Han talar om sin LP. Man gör en om året. Det är som att göra en roman, eller en diktsamling. Sen kan man vila tre månader men sen måste man börja tänka på nästa. Skulle man ta sig ett sabbatsår? Nej, sabbatsår är något som Ingmar Bergman hittat på. Det är nog bara att hålla igång. Vi hör "Deirdres Samba" i Cornelis nya stereoanläggning. Musiken fyller hela rummet. Ute är himlen blå. Det är vår och om inte Cornelis blod var förgiftat skulle vi kunna gå en sväng på stan. Nu lyssnar vi.
Varje kväll vid åttatiden
går jag stigen nerför berget och så hoppar
jag på bussen
som går till Copacabana.
Jag har badat jag har duschat
luktar gott om hela kroppen
och så börjar jag gå
och jag tål att tittas på.
Dnsa samba med mig
Ayayayay
Ja e bra
Om du har tid och pengar så köper du
min samba.
Han börjar dansa solo för flickorna. De sitter i soffan och tittar på Cornelis som dansar i sin ryska pälsmössa. Han har feber och hans blod är förgiftat men han rör sin väldiga kropp nästan graciöst. Kanske man borde stoppa honom. Du måste leva länge till Cornelis, du har många LP kvar att göra, vi behöver dig. Det är fem år sedan han började nu. Han kom till Sverige från Holland 1949. Han var tolv år och började i ett svenskt plugg. Tog realen. Gick på sjön. Gick in i socialvården och skrev reglementsvidriga rapporter som sprängde formulären. Han lyssnade på Josh White och på George Brassens. Började göra egna låtar i början på 60-talet. Sjöng utan pröjs men märkte att folket diggade honom.
1964 kom första LP:n. Resten vet ni. Han far ibland tillbaka till Holland. Sjunger in låtar på holländska och folk därnere ver väl ungefär vem han är. Men det är något annat att skriva. Svenskan är mer melodisk, säger han. Mycket av det han skriver nu har han släpat med sig genom åren. Var finns Saskia nu, hon som fått sig en låt tillägnad på den senaste LP:n?
- Medan jag gick på Socialinstitutet brukade jag sitta varje dag på ett ölfik på Mosebacketorg. Där ligger en konstbod nu. Där fanns en flicka, en sevitris som sedan blev vindögda Saskia i min låt. Hon var fin, med ett vitt förkläde. Det var något med hennes ena öga, det var alldeles svart, gubbarna tråkade henne om jag minns rätt för det där ögat. Vi pratade mycket hon och jag. Hon var intresserad av måleri. Med mig som var en holländare pratade hon mycket om Rembrandt. Vad hette gentligen Rembrandts hustru, frågade hon. Hon hette Saskia, svarade jag.
- Det är länge sedan nu. Inte kommer hon ihåg mig. Jag var mager på den tiden och hon hade inga pengar. Kanske fattar hon när hon hör min låt att det är om henne jag sjunger.
Saskia är ett namn med klang
hon jobbar på ett pilsner-pang
hon ser i kors vartän hon ser
men hon är vacker när hon ler
ja hon är vacker när hon ler.
Det är en kärlekslåt som Evert Taube nog skulle gilla.
-----------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 15 mars 1969.
HÖGANÄS
Foto: Roger Lindqvist.
"Du fann mitt barn..."
Måndagen den 15 juli 1991, fick jag ett brev av min far. Han karaktäristiska stil, gick inte att ta miste på. Han hade under ett flertal av år, svåra darrningar i sina händer, som i slutet av levnaden omöjliggjorde förmågan att skriva sitt namn. Men den här aktuella julidagen -91, hade han till mig författat ett brev med några rader. Han överlämnade brevet själv, ur sin hand, till min. Kanske hade han inte orden att i tal förklara ansikte mot ansikte. Det kändes då bättre att i sin ensamhet därhemma, skriva ner det han så länge hade haft instängt i sitt hjärta. Brevet har sedan dess legat väl omhändertaget i en skrivbordslåda. I kväll hittade jag det och läste min fars ord återigen, så här 8 år efter hans död.
Innehållet var skrivet i ren och ärlig glädje. Hans försvunna dotter hade återbördats i familjen. Själv hade han omgärdats av både en slags skam och tabu. Något som han under åren försökt stänga in bakom en stålförsedd dörr, utan insyn för någon annan. Den tidens moraltanter och farbröder hade sin åsikt klar: Det var FEL det Du gjorde. Skäms! I dag väcker nyheten om att man har ett barn på sidan om, ingen större reaktion. I det öppna samhälle vi lever i idag, bryr sig ingen om dylika ting. Förfarandet, "pojke möte flicka, kärlek uppstår, ett barn kommer" har pågått så länge vi människor befolkat denna jord. Inget konstigt egentligen. Ganska normalt.
Den nyfunna glädjen skulle en dag i mars 1995 förbytas i djup sorg. Den nyfunna dottern, dör plötsligt. Katastrof! Ingen är mer förtvivlad än min far. Hans dåliga samvete får i och med nyheten en knuff i fel riktning. Fredagen den 7 april klockan 13:00 sätter vi oss jag och min far längst fram i Piteå stadskyrka. Framme vid altaret står en brun kista omgärdad med många vackra blommor. På samma bänk sitter Vanjas mor. Efter 49 år sitter min pappa och Vanjas mamma och sörjer sin gemensamma dotter, Vanja. Sida vid sida. Mycket vatten har flutit under broarna sedan de sågs sist. Men genom deras dotters alltför tidiga frånfälle, ses de två igen. De gråter. Jag undrar vad de tänkte i den stunden? Jag satt bredvid och kände min pappas oro.
På vägen hem är han i det närmaste otröstlig. Jag kör och han gråter. Orden stockar sig i hans hals. Jag försöker trösta, men det hjälper inte nämvärt. Dödsfallet lägger sordin över familjen en längre tid. Pappa besöker Vanjas grav. I bland ensam - ibland tillsammans med min mor. Inte förrän sjukdomen Alzheimer tränger in i hans kropp, börjar sorgen så smått att avta. Den försvinner sakta dag för dag, vecka för vecka. Pappa har andra problem att tänka på. Hans tunna kropp förlorar så småningom kampen. En kamp som alla visste hur den skulle sluta. När jag besöker pappas grav kommer dessa minnen upp. Och jag önskar innerligt, att min far återigen har mött sin dotter Vanja, någonstans där himmel möter hav. Och att de båda skall få umgås, och ta igen den förlorade tiden som uppstod härnere på jorden.
Roger.
"Tack Roger, min son, som fann mitt barn efter 44 år..."
Så börjar de första raderna av min pappas brev till mig.
ESSO - Hortlax /1978.
En kär familjemedlem
Hon föddes i början av juni 2003. I nästan tio år fanns hon som en slags
medelpunkt i vårt hem. Men så i våras, togs ett jobbigt beslut, Sessan
skulle få somna in hos veterinären i Öjebyn. Brorsan Pelle finns ännu kvar.
I dag med en ny tjej vid sin sida, Selma. På bilden ses Sessan liggande på
en av sina favoritplatser vintertid. I vårt badrum, på en handduk på elementet.
Bilden togs 2004.
I livets mitt
Det är september 1987. I sin lägenhet i Öjebyn sitter min mor och far vid sitt köksbord. På andra sidan sitter Elisabeth med livets nödtorft: Piteå-Tidningen. Någonstans i lägenheten i sitt barnvagn, ligger Daniel och sover. Han är vid den här tidpunkten ännu inte ett år fyllda. Pappa ser in i kameran, där han sitter på soffan bredvid min mor. Han har efter många år vid fabriken varit tvungen att gå i förtida pension. Detta p.g.a. ständig värk i rygg och ben. Vid 60 år fyllda lämnade han Wallboarden för gott. Fabriken som så småningom lades ner, och som orsakade så mycken debatt i vår lokaltidning. Fabriken i Skinnskatteberg, drog det längsta strået, medan de anställda vid pitefabriken fick det beska beskedet att allt var över.
Så här står jag då, med min kamera, i mina föräldrars kök i Öjebyn. Själv befinner jag mig vid detta tillfälle - 1987 - mitt i livet. Tjugosex år har förflutit sedan bilden togs. Min far är borta sdan 2005. Min mor är vid liv, men är i dag 84 år fyllda. I dag är jag farfar, vilket jag naturligtvis gläds otroligt mycket åt.
Fr. v.: min pappa, min mamma och t.h. Elisabeth.
Storfors AIK - 1956
Storfors AIK vann efter en segsliten duell Mellersta Kustserien.
Stående fr. v.: lagledaren Börje Norberg, Erik Berg, Leif Markström, Alf Sundkvist, Jan Franzén, Mats Forsberg och Svante Sandberg. Knästående fr. v.: Börje Lindström, S-E Wiklund, Henning Lundström, Sune Lindström och "Raggen" Forssell.
Sluttabellen div. V, Södra Kustserien
¤ Storfors AIK
¤ Brännbergs IF
¤ Norrfjärdens IF
¤ Rutviks SK
¤ Notviken IK
¤ Luleå AIK
¤ Möröns IF
¤ Sunderby SK
Piteå IF - 1956
Piteås segrande lag i Norrbottens Södra.
Stående längst bak: fr. v.: Ingemar Pettersson, Kurt Gustafsson, Hasse Sandlund, Hasse Andersson, Bengt Öhman samt lagledaren Ulf Dunger. I andra ledet fr. v.: Villy Sandberg, Kurt Andersson och Erik Vikström. Knästående fr. v.: Sven Lundeberg, Lennart Asplund och Roger Bergqvist.
Sluttabellen i div. IV, Norrbotten Norra
¤ Piteå IF
¤ IFK Arvidsjaur
¤ Munksund/Skuthamns SK
¤ Lira BK
¤ Roknäs/Sjulnäs SK
¤ Hornskrokens IF
¤ Ersnäs IF
¤ Alviks IK
¤ Gammelstads IF
Gösta "Knivsta" Sandberg - Guldbollen - 1956
Gösta "Knivsta" Sandberg (1932-2006).
Gunnar Kinchs orkester
Namn: Elvis Aron Presley. Yrke: Rock n´roll sångare. Bostad: Graceland.
Elvis (1935-1977)
Piteå
Stadshuset i bakgrunden.
Folkparksturné med Anna-Lena Löfgren
Sommaren 1965 åkte Anna-Lena Löfgren på folkparksturné. Trumslagaren i kompbandet var en 19-årig trummis från Stockholm, som lystrade till namnet Per-Olof Alm. Anna-Lena hade något år tidigare fått sitt definitiva genombrott. Hennes "Regniga Natt" var en stor orsak till att det svenska folket tagit henne till sitt hjärta.
T.v. Anna-Lena Löfgren, vid sidan om bandets trumslagare, Per-Olof Alm.
----------------------------------------------------------------------------
Tack för bilden, Per-Olof!
NORDPOLARNA, Luleå
IMAGINE, Gotland - 1989
NATURELLE, Borlänge
ICAROS, Linköping
NATTSKIFT, Köping
VANILLA - Östersund
Paus i höstarbetet
Häromdagen fick jag återigen andas lite sensommarluft. Jag befann mig hemma på ranchen hos sonen och skulle göra några saker inför den stundande vintern. Men plötsligt när jag gick där med klippare, lövkratta och spade - Norah var också med men hon tröttnade på krattningen så småningom - så kom den där lite varmare vinden svepande över mig. Det var då jag satte mig på "pappas sten" vid grillhörnan. Runt omkring mig föll de gula björklöven ned mot marken, och medan den återvändande solen stekte mig lite lätt - som en mediumstekt köttbit på Golden Dragon - så njöt jag som bara den. Hösten och jag har absolut ingen jättefin relation. Jag tillhör den del av mänskligheten som lider av "mörkerallergi". Jag är m a o "Höstnegativ". Botemedlet heter "LJUS". Tyvärr har det ännu icke tappats upp på flaska - men jag väntar tills det kommer att ske. Då blir jag den förste att beställa tid hos min doktor för lite medikamenter.
Det enda positiva med höst är dess underbara färger. Inget mer! Vinter likadant! Åjo, det finns visserligen fina vinterdagar, när snön står som en skarp kontrast mot den blå himlen, men tyvärr så finns inte så mycken blå himlafärg, när det är som allra mörkast och kallast. I mitt nästkommande liv har jag tänkt bli björn. Inte Björn Skifs, utan nallebjörn som går i sitt ide, och sover bort det mesta utav det tråkiga vinterhalvåret. Men än så länge är jag människa, och människor sover ju i sina sängar, och inte i något vinteride. Men jag får göra som jag brukar; jag får jobba på saken.
Här sitter han: "mörkerallergikern" John Roger Lindqvist på sin faders sten,
och begrundar sin tillvaro.
PITEÅ 1960-tal
Nyårslöftet 1971/72
Undrar om jag höll mitt nyårslöfte?
LUXOR RADIO /1941
NYA SAMHÄLLET ¤ Fredagen den 5 december 1941.
Älvsbybesök
Fina Älvsbyn har i dag haft besök av hortlaxarna Rogge & Bettan. Med oss i baksätet fanns naturligtvis en termos med kaffe. Vi gjorde bl a ett besök på Ruth och Felix grav på kyrkogården. Tänk att det förflutit över 30 år sedan de båda gick bort. Jag gjorde alldeles ensam - Elisabeth vill gå till bilen - en runda till Elisabeths far- och morföräldrars viloplatser. Axel och Elma Lundgren var Elisabeths mormor och morfar, Linus och Svea Öhlund var hennes farmor och farfar. Linus Öhlund dog samma år som Elisabeth föddes, 1958. En smått kuriosa detalj i sammanhanget, är att Linus bror, Hilding Fabian Öhlund (1907-1968) och hans hustru Agnes Johanna Öhlund (1907-1994), bodde i vårat grannskap i Hortlax under min barndom. Linus och Svea samt även Hilding och Agnes hade sina rötter i Arvidsträsk.
Älvsbyn visade upp sitt bästa sorts ansikte när vi kom.
Elisabeths morotskakor passade utmärkt till kaffet.
Fikastunden "råkade" bli alldeles i anslutning till gamla hederliga Forum.
Det var mot denna ingång som vi brukade backa våran orkesterbuss. Det var
uppför dessa trappor som vi släpade våra instrument och högtalaranläggning.
Ett stenkast från Forum ligger Polar Hotel f.d Hotell Sparta, där jag också
trummat mig fram genom åren.
Kyrkogården, Älvsbyn.
Felix och Ruth - Elisabeths far och mor. För tidigt bortgångna, Felix 60 år, Ruth 49 år.
Färden fortsatte mot...
... den viloplats där Axel och Elma Lundgren ligger, samt deras dotter Britt.
Axel och Elma är Elisabeths morfar och mormor, Britt hennes moster.
Vilorummet för Linus och Svea Öhlund från Arvidsträsk. I graven till höger
vilar dottern Valborg och hennes man Johan.
Emile Ford på Grönan...
Tre svartvita bilder, som jag fått låna av trumslagaren Per-Olof Alm, Stockholm. Per-Olof har ett långt förflutet i musikens tjänst. Redan i tidigt 60-tal satt han bakom sina trummor, av märket Ludwig & Trixon i band som The Invaders, The Sleepstones, med Janne Schaffer och Ted Åström samt även några inhopp i Hep Stars. Han har också spelat i Bruno Glenmarks orkester. Hans champagnefärgade trummorna ser likadana ut idag, som de en gång gjorde för ca 50 år sedan. Tack Per-Olof för dina bilder. /Roger.
Trumslagaren Per-Olof Alm i samspråk med Emile Ford på Jump In, Gröna Lund.
Åratal: ca 1962-63. Bandet som Per-Olof trummade i, hette vid detta tillfälle
"The Wildcats"
Per-Olof Alm bakom sina Trixontrummor.
T.v. organisten Mecki Bodemark och trummisen Per-Olof Alm.
Svensktopps-stjärnan dog på scenen
När gruppen framfört sin största hit, "Spel-Olles gånglåt",
föll plötsligt sångaren Tommy Wener ihop på scenen.
Trots att sjukvårdsutbildade personer ur publiken skyndade
till hjälp fanns inget att göra.
Tommy Wener i Trio me´Bumba levde för musiken. I går när han just sjungit Spel-Olles gånglåt dog han på scenen.
Han uppträdde med trion i byn Brattsbacka i södra Västerbotten. Precis när han sjungit den låt som låg 30 veckor på Svensktoppen - Spel-Olles gånglåt - föll han ihop. Sjukvårdsutbildade personer i publiken försökte förgäves rädda Tommy Weners liv. Men han avled innan ambulanshelikoptern kom till platsen. Sannolikt av en hjärtinfarkt, Tommy Wener blev 62 år gammal. Han lämnar efter sig hustru och en 12-årig son.
Slog sig i huvudet
- Jag såg hur han föll framåt utan att ens ta emot sig. Det hördes en duns. Han slog sig i huvudet och det blödde ur näsan, säger Jan-Erik "Bumba" Lindqvist, gruppens basist.
Det var han och Tommy Wener som 1957 bildade orkestern Trio me´Bumba som med tiden skulle bli legendarisk. Mest känd blev gruppen kanska för slagdängan "Man ska leva för varandra".
Trio me´ Bumba har aldrig slutat turnera. Publiken har åldrats i takt med sina idoler. På senare år har det blivit mycket framträdanden på ålderdomshem och i pensionärsföreningar. I februari förra året fick Tommy Wener en blodpropp och var tvungen att amputera ett ben. Trots det fortsatte han med musiken och turnélivet. För en vecka sedan intervjuades han i TV i samband med ett framträdande. Han sa då att han ville dö på eller bakom scenen.
- Tommy och jag brukade dela hotellrum. Det senaste året har jag ju sett att han inte mått bra. Han åt 15-16 tabletter om dagen och var sjöblöt av svett efter spelningarna.
- Men han höll livsgnistan uppe. Musiken var hans liv och han ville inget annat än att stå på scenen, säger Jan-Erik Lindqvist.
I går inledde Trio me´ Bumba en två veckor lång turné i Västerbotten. Framträdandet på bygdegården i Brattsbacka var den första av 26 inplanerade spelningar. Tommy Wener körde själv turnébilen och verkade må bra när gruppen inledde sitt framträdande.
Fortsätter spela för att hedra sin vän
Efter vännens dramatiska dödsfall beslutade Jan-Erik Lindqvist och gruppens dragspelare, Bengt Andersson, att fortsätta turnén. I går spelade de på två platser i Bjurholms kommun.
- Det kändes konstigt att sjunga Tommys gamla låtar. Men vi tyckte att det bästa sättet att hedra hans minne var att göra det han älskade mest av allt, säger Jan-Erik Lindqvist.
Vännerna Bengt Andersson och Jan-Erik Lindqvist,
fortsätter turnén.
---------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Den 3 oktober 2008
Trio mé Bumba i Starlet 1972.
Charlie Norman med band i Skellefteå - 1955
Charlie Norman ritade snabbt upp sig själv och sitt band på svarta tavlan i
läroverkets musiksal i Skellefteå före söndagens föreställning. Fr. v. Roffe Berg,
Bengt Wittström, Charlie Himself och Anders Burman.
------------------------------------------------------------------------------------
NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Den 22 november 1955.
FAKTA------------------------------------------------------------------------------
¤ CHARLIE NORMAN (1920-2005).
¤ ROLF "ROFFE" BERG (1926-2002).
¤ BENGT "BENGAN" WITTSTRÖM (1929-2003).
¤ ANDERS "ANDREW" BURMAN (1928-2013).
Roger-------------------------------------------------------------------------------
Assar Rönnlund
ASSAR RÖNNLUND Svenska Dagbladets guldmedaljör 1962.
Höstfärger
Foto: Roger Lindqvist.
Piteå IF - 1964
Laget vann div. II Norra A men lyckades inte att erövra en allsvensk plats denna gång.
I bakre raden fr. v. lagledaren Ernst Pettersson, Christer Höglund, Hans Bergman, Sören Hermansson, Jan Eriksson, Sture Berglund, Ulf Åström, Ove Bergström, Staffan Granström, och tränaren Pelle Öhman.
På knä Fred Andersson, Hans Löfgren. Kurt-Roland Johansson, Tomas Risberg, Perthi Berglund, Göte Wiklund, och Tord Wiklund.
Uffe Sterner i proffsdansen - 1964
Ulf Sterner i New York Rangers farmarklubb S:t Paul, som blev hans första
proffsanhalt på marsch mot de stora pengarna i NHL.
NACKA - Den vajande majskolven
En gång så firad, beundrad och djupt hyllad. Fotbollslegenden Lennart "Nacka" Skoglund avslutade sin strålande karriär i Hammarby, där han spelade mellan 1964-1967. I sin absoluta comeback, den 7 maj 1964, visar Nacka sin storhet. Bajen spelar mot Karlstad när det i matchens tredje minut blåses till hörna. Nacka slår bollen rakt in i motståndarmålet. Nacka är återigen hemma på mammas gata: Katarina Bangata 42 där han en gång såg dagens första ljus. Efter de framgångsrika åren i Inter, Sampdoria och avslutningsvis Palermo, så kom den förlorade sonen hem igen. Kampen ute på de stora fotbollsarenorna, med jublande fans, förbyttes de sista åren i en ojämn kamp mot alkoholen. Den 8 juli 1975 mitt i sommargrönskan försvann han bort i det okända. Lennart "Nacka" Skoglund blev endast 45 år gammal.
Efter tre minuter i sin comeback-match mot Karlstad, den 7 maj 1964 på Johanneshov,
slår Nacka en hörna som går direkt in i motståndarmålet. En legend har presenterat sig.
Med besked!
BRITT EKLUND (EKLAND) nytt stjärnskott
Sverige har fått ett nytt stjärnskott inom filmbranschen. Det är 21-åriga Britt Eklund från Östermalm i Stockholm. Hon upptäcktes av den kände regissören Daryl Zanuck på Via Veneto i Rom och fick ett sjuårskontrakt med filmbolaget 20th Century Fox. Dessförinnan hade hon dock spelat in ett par filmer i Rom, bl. a. "Låt oss tala om kvinnorna" med Vittorio Gassman och "IL Commandante ". Premiärfilmen hos det nya filmbolaget blir "Dessa strålande män med sina flygande maskiner". (28/1 1964).
¤ Modsens år ¤
¤ Det långhåriga pojkmodet upprörde svenska folket under senare delen av av 1964 och första halvåret 1965. Fyra av tio vuxna svenskar var enligt en SIFO-undersökning känslomässigt engagerade för eller emot. Och det övervägande antalet tillfrågade retade sig över det långa håret. Praktiskt taget alla var eniga om, att pojkarna inte förbättrade sitt utseende genom att ha långt hår. Om pojkarna hade trott att det långa håret var ett vapen för att locka flickor, så bedrog de sig.
¤ Inställningen bland ogifta kvinnor var nämligen betydligt mindre positiv än hos pojkarna själva. Men allra mest irriterade var förstås personer över 50 år. Det övervägande antalet tillfrågade tyckte att frisyren var mindre trevlig - över 70 procent ansåg att övergång till långt hår gjorde pojkarna trevligare. Mer än hälften av de tillfrågade sade sig vara helt likgiltiga till det här modet. Men drygt 30 procent var faktiskt irriterade över nymodigheten. Tonårsflickorna var inte heller imponerade. Bara 13 procent var sympatiskt inställda till modsens långa hår, Det visade sig också, att de långhåriga framkallade den mesta irritationen när de uppträdde på landsbygden.
#################################################################
Sommarväder 1968
Värme, sol och bad,
Juni startade fint ur vädersynpunkt. Det var varmt och soligt över stora delar av landet. Den 4 juni hade man 20 grader i Stockholm, 25 grader i Malmö, 23 grader i Jokkmokk. Medan Mallorca inte kom upp till mer än 18 grader. Självklart togs värmen tillvara av badentusiaster och soldyrkare. Älvsbyn hade 26 grader varmt; där var alltså rena paradiset i förhållande till de spanska öarna, dit vi annars far för att söka sol och värme. På bilden ses tre glada barn, som njuter värmen i ett av Stockholms friluftsbad. För säkerhets skull duschar de också varandra, enligt gammalt beprövat recept.
Evert Taube på publikgles turné - 1969
Evert Taube var i fin form under turnén. Men det blev ett publikt fiasko.
Här ses Taube under sitt framträdande i Malmö.
För första gången på många år genomförde nationaltrubaduren Evert Taube, 79 år, den 20-27 oktober en riksomfattande turné. Han gjorde också en avstickare till Köpenhamn där han genom åren firat många och stora triumfer. Bakom arrangemanget stod Gröna Lund i Stockholm.
PUBLIKEN SVEK
Turnén blev inte riktigt den lysande Eriksgata man tänkt sig. I stor utsträckning svek publiken och på ett par platser kunde man rentav tala om fiasko. I Malmö lockade t ex Taube show blott ett par hundra personer i en lokal som rymde 3 000.
DANSARE
Turnén sträckte sig över Örebro, Jönköping, Göteborg, Kristianstad, Malmö, Lund och Köpenhamn. I programmet ingick förutom nationaltrubaduren/poeten själv också sångkören "Rospiggarna", fyra dansare och sex musiker. Fanfartrumpetare föregick den stores entré på varje plats.
SLAGNUMMER
Taube sjöng och reciterade. På den artistiska finessen fanns i allmänhet intet att anmärka och Taube föredrog, till publikens förtjusning, många av sina odödliga slagnummer. Han spelade ut hela sitt register. I Kristianstad kom han i dispyt med en pressrepresentant, som utsänts att recensera det taubska framträdandet, trots att hon "inte tillhörde sin tidnings kulturavdelning", som Taube uttryckte det.
BISTERT
Bäst lyckades föreställningarna i Göteborg och Lund. I den senare staden agerade Taube mera som poet än som trubadur och det gick, av det stormande bifallet att döma, hem direkt i lärdomsstaden. Bifallets vågor bar dock icke längre än till Köpenhamn, där presskritiken blev bister och i något fall fruktansvärt nedgörande. Den taubska eriksgatan blev ett ekonomiskt bakslag för arrangörerna.
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
INGMAR NORDSTRÖMS - På Svensktoppen
ÄNTLIGEN PÅ SVENSKTOPPEN - EFTER 22 ÅR SOM DANSBAND
"Ett dansband i handen är bättre än tio i skogen". Kapellmästare
Ingmar Nordström håller upp fr v sig själv, Bo Jansson, Gunnar Sandevärn,
Sven Schill, Bert Månsson och Steine Lindberg.
Äntligen har det tänt mellan Svensktoppen, 15, och Ingmar Nordströms, 22.
Fem veckor på listan, varav två på guldplats.
- Vi har aldrig gjort några större ansträngningar för att komma på Svensktoppen - men visst är det roligt, säger kapellmästaren som en gång tvingades promenera fyra mil för sin idrottsliga övertygelses skull.
Ingmar Nordströms orkester från Växjö är något av ett fenomen inom dansbandsrörelsen.
¤ Fullbokade till och med 1979.
¤ Senaste plattan såld i 160 000 exemplar på två månader!
¤ Fulla hus överallt - och så har det varit i många år.
Vad är orsaken till denna bedövande popularitet? Ingmar försöker hitta förklaringar.
- Vi är väldigt olika andra dansband. Rätt mycket blåsinstrument och mycket körsång. Vi har aldrig haft en elgitarr. Och så har vi hela tiden valt vår repertoar själva och hållit hårt på den vad som än hänt. När Sven-Ingvars ruskade om dansbandsvärlden till exempel, föll det oss aldrig in att ta upp "Ett litet rött paket" eller någon annan av deras hits.
Ingmar Nordströms bildades 1955 av ett gäng regementsmusiker vid Kronobergsregementet. Nu är det bara Ingmar själv kvar av det ursprungliga bandet. 1967 slutade han med musikfanjunkares avsked, tog två kollegor med sig, skaffade två civila musikanter och började försörja sig helt på dansmusik. Därmed gav han efter för det popularitetstryck som utlösts under ett Folkparksforum i Göteborg. Orkestern har nu tre saxar, orgel, bas och trummor som standard. Men sammanlagt spelar pojkarna 22 olika instrument. Skivan "Saxparty 3" såldes i 185 000 exemplar. Den kommer dock att distanseras av "Saxparty 4" som gått ut i 160 000 på bara två månader. Bandet har två guld och en diamantskiva. Ett guld till ska hämtas vid en festlighet i Köpenhamn om fjorton dagar.
Jätteinsats av Tage Danielsson
Hösten 1974 gjorde Tage Danielsson en jätteinsats för Ingmar Nordströms. Det gällde revyn "Glaset i örat" på Berns. Fast för Tages del blev det till stora delar - telefonen i örat. Ingmar Nordströms hade en vecka inbokad på Berns, men så kom Hasse och Tage och ville att de skulle vara med i revyn. Det såg kinkigt ut, för de närmaste månaderna var de kontrakterade för dansjobb. Tage satte sig vid telefonen och ringde pojkarna fria.
- Ingen annan än han skulle ha klarat det, säger Ingmar.
- Det är ett problem med att vara bokade så långt i framtiden som vi. Dyker det upp ett frestande anbud måste vi säga nej.
Spelar i reservlaget
Orkestern har också showat med Östen Warnerbring, Lasse Holmqvist, Eva Rydberg, Lasse Berghagen, Zarah Leander, Cornelis Vreeswijk, Ernst-Hugo Järegård, Svenne och Lotta och Björen Skifs.
Ingmar Nordström är varm anhängare av Östers IF och har en son, Paul, som spelar med i reservlaget. Vägen från IFK Kristianstad till Öster var lång. Ingmar kom till Växjö från Skåne 1952. IFK skulle kvala till allsvenskan, men vann inte en enda match i kvalserien. Kompisarna på regementet tråkade, som sparkade bakut:
- Den dagen Öster får kvala - den dagen ska jag gå från Växjö till Lammhult.
Öster tog serien och gick upp till kval. Ingmar bet ihop tänderna och gick - om inte från Växjö till Lammhult så från Lammhult till Växjö. Det är fyra mil i båda riktningarna. Sedan kom Stig Svensson kutande med Östers medlemsnål. I november ska orkestern göra revolution. Inga jobb på lördagar, söndagar och måndagar.
- Vi måste ju börja tänka på våra familjer också.
--------------------------------------------------------
FOTNOT: Ingmar Nordströms Svensktoppslåt heter "Rara underbara Katarina" och är skriven av basisten Bert Månson.
----------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 27 oktober 1977.
FAKTA-----------------------------------------------
Ingmar Nordströms kom in på Svensktoppen den 25 september 1977 med "Rara Underbara Katarina". I 11 veckor låg bandet på listan som bäst på en 1:a plats. Ytterligare 13 låtar följde fram till hösten 1989. Den 28 september 1980 placerade sig bandet ånyo på listan. Med "Fånga En Vind", som också gorde succé. I 10 veckor låg man starkt förankrad, som bäst på en 1:a plats.
Årets Svensktoppsmelodier 1977 var:
¤ Roslagens Vind - Kjell Hansson
¤ Klöversnoa - Magdeburgarna
¤ Guenerina - Paul Paljett
¤ Flyg Min Fjäril Flyg - Stefan Rüden
¤ Rara Underbara Katarina - Ingmar Nordströms
¤ Vinden Har Vänt - Kjell Hansson
¤ En Hägring - Säwes
¤ Jackpot - Vikingarna
¤ Bjud På Dig Själv - Mats Rådberg
¤ Jag Tror Vi Ska Ses Igen - Stefan Rüden
Roger--------------------------------------------------
Håll i hatten!
Om du brummar för fort,
kanske polisen tar ditt körkort.
Så håll i hatten,
när du sitter bakom ratten.
Roger Lindqvist.
Underbara SIW!
Siw Malmkvist.
Sommaren 1967: värme och kort-kort.
The Summer of Love kom den att kallas. Sommaren 1967. Samtidigt med sommaren slog det kort-korta ut i full blom. Gångtrafikanterna stannade upp och tittade, bilisterna blev lite drömmare av all fägring som demonstrerades.
Kort-kort modet gick hand i hand med värmen.
¤ Samfällt suckade man under juli 1967: VILKEN VÄRME! Och vilken semester! Bara sol och sol och slut på glassen och slut på drickat. Och sällan var vi så solbrända som då.
Juli började få gott rykte, som semestermånad. Den månaden hade ju inte visat sig från sin bästa sida åren före. Men om semesterfirarna var glada, så hade särskilt i östra Sverige, anledning att klaga: Gotland t ex fick 8 mm regn under juli mot 51 mm normalt.
Fruntimmersveckan var praktiskt taget regnfri och tiden från den 15 till den 20 var månadens finaste ur semestersynpunkt. I inre Svealand och sydöstra Norrland uppmättes värden på närmare 30 grader. Men samtidigt som det var 25 plusgrader på dagen, så förekom det frost på sydsvenska höglandet den 17 juni.
Längst östersjökusten var torkan den värsta sedan 1955 och 1959. Nederbörden var mindre än normalt i hela landet, medan medeltemperaturen uppvisade c:a 1 grads underskott i större delen av Norrland.
¤ VÄRMEREKORD: 31 GRADER ¤
Det var klart optimistiskt av kocken i den stora restaurangen att ta ut äggen för
stekning på trottoaren. Men intressant såg det ut och nog trodde väl många som
som gick i städerna och svettades, att temperaturen stundtals var så hög, att
sådant arrangemang var fullt möjligt.
¤ Sommarens högsta temperatur, 31 grader, uppmättes i Allgunna, Östra Småland, den 1 augusti. Varm och fuktig luft täckte hela Europa och man kunde tala om subtropisk värme även på våra breddgrader. Mallorca hade samma dag sol och 30 grader, Rhodos sol och 31 grader, Tunisien sol och 30 grader. Förutom Allgunna hade Ronneby 30 och Osby 27 grader. Något rekord var det dock inte fråga om, vi har upplevt varmare dagar i vårt land. Det var främst Sydsverige som hade det skönt; i Mellansverige och Norrland fick man bra mycket regn. Men juli 1967 var definitivt bättre än samma månad varit de senaste åren.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Ringo blir pappa - 1967
Ringo Starr och hans hustru Maureen, 21 år, såg så här förtjusta ut, när de visade sin
nyfödde son Jason, den 24 augusti. Makarnas andra barn; broder Zak har hunnit bli
nära två år vid det här laget.
Dagen H den 3 september 1967.
Kungsgatan i Stockholm klockan 05.00 dagen H. Bilar och bussar kör i den
historiska timmen över till höger.
Öjebyns Pizza-Butik...
En Pizzeria som är borta sedan ett antal år.
Svens anteckningar / 1967
Ännu en anteckningsbok där min farbror Sven gjort diverse anteckningar. Här handlar det bl a om bensinpriser och antalt liter han tankat i sin blå Opel Rekord. Här finns också en uppgift om: "Rundsmörjning 6 juli. Rep av däck vänster 16 kr 14/8. Balansering Skega. Framhjul 29 aug.18:90. Byte av strålkastare kr 146:50. Onsdag den 16 aug oljebyte (motorfästen)".
Paret Sven och Elma Lindkvist från Storforsvägen, har också denna sommar 1967, den 24 juni åkt på en liten tripp till Arvidsjaur, där Sven tankat sin Opel på Gulfstationen. Hela 16 liter för en summa av 16:00 kronor. Den 18 augusti har Sven tankat på Esso i Hortlax. 15 liter till en kostnad av 15:00 kronor. Den 5 juli har Caltex i Öjebyn fått besök av Sven och hans blå Opel Rekord. Där har han tankat 20 liter, summa: 20:00 kronor. En anteckning har också gjorts angående sträckan mellan jobbet och bostaden: Skuthamn-Storfors: 11 km.
En av de böcker där Sven gjort sina anteckningar.
Sven och Elma Lindkvist med sin blå Opel Rekord.
Bilden togs vid Svens föräldrahem i Övremarken, Hortlax.
Sven Rudolf Lindkvist fick sitt körkort den 20/2 1963.
Innan bilen kom in i bilden, hade Sven en MC på vilken
han och hustrun Elma gjorde sina utflykter.
Prästkatten som fick svindel...
Brandmännens liv består inte av bränder allena. På trettondagen fick Nils Norberg
rädda två nödställda katter som drabbats av svindel. Här är det kyrkoherdens katt
som skall undsättas. Allt gick lyckligt och det är svårt att säga vem som var gladast.
Barnen Carlsson, katten eller brandmännen.
Brandmannen Nils Norberg från Munksund kommer att bli en legendomsusad man bland de kattälskande folket. I Hortlax är han redan hjälte sedan han på trettondagen räddade kyrkoherdens katt från att förgås i en grantopp. Kyrkoherdefamiljens kissemiss tillhör den impulsiva sorten som gärna svingar sig upp mot höjderna och sedan drabbas av svindel och vägrar att klättra ned på jorden igen. På nyårsdagen klättrade den upp i ett träd, modell mindre, där den satt både länge och väl och utstötte ömkliga läten. Till sist lyckades barnen, Gunnar och Kristina, övertala sin fader att riskera liv och lem för att hämta ned den nödställda.
På tisdagskvällen var det f ärdigt igen. Den här gången stack katten iväg 12 meter upp i en jättegran. Barnen bönade åter. Men kyrkoherden vägrade. Han hade tröttnat på kattens nycker och tyckte att den borde få sona sina tilltag med livet. Men se det var inte alls att tänka på. Och eftersom barnen absolut skulle ha ned sin katt levande fanns det bara en lösning. Brandkåren måste tillkallas. Detta skedde först på trettondagen efter högmässans slut. Kyrkoherdens barn hade nog svårt att koncentrera sig på predikotexten den dagen och det må var dem förlåtet.
Så kom då brandkåren med sin "snorkel" och brandman Nils Norberg reste upp till katten, en färd på cirka 12 meter. Katten kände tydligen att räddaren var en god man. Norberg är själv kattägare, och kom honom till mötes ute på grankvisten. Hungrig och frusen, men glad och tacksam, kröp den in i Norbergs trygga famn där den kurrade och spann hela vägen ned till matte och husse. Den hade då tillbringat 1,5 dygn i granen och värmen hade den hållit sig genom att rusa upp och ned från tolv meters nivån och upp till grantoppen.
När glädjen och friden var återställd i Hortlax fick Norberg ett nytt anrop. Nu gällde det en liten kisse på Nygatan också den strandsatt i en grantopp. Hur länge den suttit där är inte bekant eftersom ägarna var bortresta. Den här katten var inte lika mån om att bli räddad. Den burrade upp sig ordentligt och fräste åt brandmannen i "snorkeln". Efter en kort "diskussion" lät den sig dock övertalas och de två åkte ned till jorden igen.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 januari 1972.
Församlingshemmet i Hortlax går i graven
AVSKEDSKALAS!
Församlingshemmet i Hortlax. Efter 40 år skall det rivas och ersättas med ett nytt.
Det byggs på exakt samma plats.
Söndagkväll var det kalas i Hortlax. Avskedskalas kanske man skulle säga. För sista gången drack nämligen byborna kaffe i det gamla församlingshemmet, som nu skall rivas och ge plats för ett nytt, modernare.
Av naturliga skäl var det med visst vemod som den församlade skaran tog tack och farväl av det gamla församlingshemmet. Om man nu kan kalla det gammalt förstås? Det har knappa 40 år på nacken, invigdes den 22 maj 1938. Församlingshemmet uppfördes till stor del genom frivilligt arbete, till ringa del genom kontanta medel.
- Siffran 20.000 i kontanter har nämnts, berättar kyrkorådets ordförande Ernst Nilsson, bläddrande i gamla minnesanteckningar förda av den framlidne kyrkoherden C. O. Degerman.
¤ BYGGS MED STATSBIDRAG
Det handlar om betydligt större belopp denna gång. Nybygget är kostnadsberäknat till 2,3 miljoner kronor i dagens penningvärde. Av den summan får församlingen drygt 700.000 i bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen.
Ernst Nilsson:
- Vi har fått 33 procent i statsbidrag. Det är vi naturligtvis väldigt tacksamma för. Innerst inne hade vi nog inte kalkylerat med så pass mycket bidrag.
¤ SNABB IGÅNGSÄTTNING
Som motprestation får kyrkorådet se till att bygget kommer igång så snabbt som möjligt. Redan om en månad skall det gamla församlingshemmet vara jämnat med marken. Kvar skall då endast betonggrunden stå. På den avser man att bygga det nya församlingshemmet.
¤ PASTORSEXPEDITIONEN FLYTTAS
När församlingshemmet står inflyttningsklart om ett år flyttas pastorsexpeditionen från sin nuvarande plats i prästgården. I hemmet får också kyrkoherden, komministern, kyrkorådsordföranden rum att disponera. Dessutom inryms ungdomslokaler. Under tiden som byggnationerna pågår hyr församlingen lokal av Piteå kommun i Kyrkskolan, den gamla förvaltningsbyggnaden.
------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 januari 1977.
Bergsviksbron
Bergsviksbron över Piteälven i går, den 30/9 2013.
Foto: Roger Lindqvist.
