ARONDE
VI ¤ Den 8 november 1969.
Katten Flisan tager sig en vattendroppe...
Katter är ett av de mest förtjusande djur som Herren skapat. Hela deras väsen genomsyras av en slags: kom-mig-inte-nära-om-jag-inte-vill, men-kom-nära-JAG-bestämmer-att-jag-behöver-dig. Flisan brukar i vanliga fall, i sin hemmamiljö försvinna fort som katten (förlåt den dåliga vitsen). Hon är alltid någon annanstans. Vill man klappa henne tittar hon med sina allvarliga kisseögon och väser ur ena mungipan: Hörru, jag vill helst inte umgås med dej, kan du vara vänlig och låta mej gå...!
Efter två dagar hos oss, blev Flisan så social att hon började söka vårt sällskap. Hon t.o.m. ville vara med oss. Hon är både harmonisk och tillgiven. Harmonisk är hon även hemma hos sonen med familj, men hon brukar undvika oss när vi kommer. På den punkten har hon ändrat sig i 180 grader. Hon är mjuk och kelig, hon besöker mig när jag sitter vid datorn och skriver. Precis som om hon vill kontrollera det jag sätter på pränt. Att katter är nyfikna, vet väl alla, som någon gång haft en katt i hemmet. De är nyfikna på ett gulligt sätt. Så även Flisan.
- Finns det nåt drickbart här i huset, måntro?
- Skulle vara gott med en liten droppe vatten...
- Om man skulle göra ett försök med den här manicken...
- Men hur gör man...?
- Okej, jag provar med tungan...
- Harru torrlagt stället, de var ju rena öken i den där kranen...
------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Fejd om Pitepolisens nykterhet / 1926
Inför Stockholms rådhusrätt förekom åter på måndagen landsfiskal C. Baudins mål mot stadsfiskal J. Sandström, båda hemmahörande i Piteå. Målet gäller, som bekant, en till J. K. av S. ingiven skrivelse i vilken påtalas ett par fylleriförseelser som Baudin gjort sig skyldig till i Piteå. Kär. utvecklade sin talan i en skrift, vari han yrkade ansvar på Sandström för att denne i skrivelsen till J. K. skulle ha spritt förklenande rykten om Baudin, i dennes egenskap av landsfiskal. Sandström ingav till rätten genom advokat H. Lindberg en del intyg, som han ingivit till J. K., vilka intyg styrkte, att han haft fog för sina påståenden. Dessutom ingav advokaten Piteå rådhusrätts utslag den 11 jan. i år, enligt vilket Baudin dömts för två fylleriförseelser att böta sammanlagt 90 kr. Sandström hade varit åkl. i detta mål. Målet uppsköts till den 9 juli.
-----------------------------------------------------------------
SKELLEFTEBLADET ¤ Tisdag den 1 juni 1926.
Piteåpoliser utanför polisstationen en sommardag på 1930-talet.
Fr. v. Runo Eriksson, Per Fritjof-Bergenholtz, landsfiskal Per Franzen,
Artur Nordberg, Oskar Olsson och Ernst Grahn.
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: Piteå Museums bildarkiv. OBS! Bilden har inget samband med artikeln ovan. /Roger.
Den våldsamma branden i Piteå 1926
Saxat ur Skelleftebladet den 1 juni 1926.
Piteå stad har natten till söndagen hemsökts av en förödande eldsvåda, som lagt stadens centralaste och tätast bebyggda kvarter i aska. Elden, som började vid 11-tiden på lördagskvällen, varsnades först i ett uthus till en vid Storgatan belägen fastighet, där V. Axelssons bosättningsaffär var inrymd. Elden spred sig med förfärande hastighet tack vare byggnadernas sammanträngda läge och trots rådande vindstilla. Brandkåren hade en svår uppgift och måste uteslutande inrikta sig på att begränsa området för eldens härjningar. Avsaknaden av ett ordnat vattenledningsväsen gjorde sig i hög grad kännbar. Från omkringliggande landsbygd anlände folk i stora skaror och deltog i släckningsarbetet. Sedan flodsprutan från Munksunds sågverk anlänt, blev det mera effekt i brandkårens ansträngningar och elden kunde vid 4-tiden på morgonen anses begränsad.
Sex stora hus med tillhörande ekonomibyggnader hade då lagts i aska, bl. a. Mångbergs bokhandel, Ekbergs konditori och f. d. Selanderska fastigheten. J. O. Wallsténs hus, inrymmande färg- och kemikaliehandel, förstördes till största delen, var starkt hotat och antändes flera gånger men räddades. Telegraf- och telefonledningarna skadades i stor utsträckning så att förbindelsen på Piteå var avbruten på söndagen.
Elden spred sig med fasansfull våldsamhet
Rörande den omfattande eldsvådan i Piteå natten till söndagen meddelas ytterligare:
Sedan elden upptäckts, alarmerades brandkåren omedelbart, men innan den anlände, hade elden så gripit omkring sig, att byggnaden, vari Axelssons bosättningsaffär var inrymd, icke stod att rädda. Lågorna kastade sig därefter över till närliggande fastighet, inrymmande Ida Mångbergs bokhandel. Hugo Ekbergs konditori och en bostadsvåning samt Göran Lundströms guldsmedsaffär och kemikaliehandlaren J. O. Wallsténs boningshus. Alla dessa byggnader nedbrunno till grunden.
Släckningsarbetet inriktades nu på att söka rädda den omedelbart intill eldhärden liggande bosättningsaffären samt telegrafhuset, beläget mitt över på andra sidan Storgatan. Med tillhjälp av brandsegel och under oupphörlig begjutning med vatten lyckades detta även. Telegrafhuset, vilket förutom telegraf, och telefonstation inrymde bostadsvåning, bebodd av rektorn vid stadens samskola O. Krook, blev av vattnet synnerligen svårt ramponerat i sitt inre och fasaden åt gatan blev genom den intensiva hettan helt förkolnad. Telegraf och telefonförbindelserna abvrötos fullständigt åt alla håll, även till abonnenterna inom staden. De interurbana förbindelserna ha på söndagsmorgonen provisoriskt återknutits.
Lundströms guldsmedsaffär.
Under det arbetet inriktades på telegrafstationens räddning, spred sig emellertid elden vidare inåt kvarteret och ned mot Hamngatan, varvid ödelades Hugo Ekbergs bageribyggnad och en del bonings- och uthus. Ehuru stadens sprutor jämte flodsprutan från Munksund och två motorsprutor från stadens slipersfaktori på Lövholmen arbetade under högtryck, kunde man icke bliva herre över elden, förrän den gått över Hamngatan och där ödelagt ett större 2-vånings boningshus, tillhörligt kakelugnsmakare J. Johansson. Först vid 3-tiden på morgonen kunde man anse den värsta faran överstånden. Om icke vindstilla rått vid tillfället, hade branden fått ännu större omfattning. Enligt uppgifter, som hittills föreligga, skola 17 familjer ha blivit husvilla genom branden. De har fått allt sitt lösöre spolierat. En del av dem torde ha försäkrat för fulla värdet.
Den värsta hemsökelsen sedan 1888.
Den eldsvåda, som natten till söndagen övergått Piteå stad, är den mest omfattande sedan hemsökelsen sommaren 1888. Det eldhärjade området är stadens tätast bebyggda, och till eldens hastiga spridning bidrog att bebyggelsen är av gammalt datum så att inga moderna brandmurar funnos. Brandkårens förnämsta uppgift blev att försöka begränsa elden och hindra den från att få övertaget i det i gatulinjen belägna husen. Trots det mest intensiva arbete med vattenöversköljning och utläggande av brandsegel kunde man icke hindra att elden kastade sig över Hamngatan till ett närbeläget kvarter, där den s. k. Selanderska gården antändes och icke stod att rädda.
Planen att skydda de hotade punkterna i gatulinjerna lyckades i stort sett. I telegrafverkets hus, en tvåvåningars träbyggnad, sprängdes fönsterrutorna av hettan och vindsinredningar antändes upprepade gånger, men faran avvärjdes och huset räddades. En del apparater flyttades ut ur huset, men växelbordet måste lämnas kvar och förblev oskadat. Kl. halv 3 kunde man anse sig vara herre över elden.
Bokhandelns ruiner och Axelssons räddade innertomtsbyggnad.
Eftersläckningen tog 15 timmar i anspråk.
Efttersläckningen pågick under 15 timmar, varefter brandkåren hemförlovades och vakthållning anordnades. Så gott som fullständig vindstilla rådde hela tiden, och eldsläckningen gynnades även av ett kraftigt regn. Tillsammans blevo tio boningshus lagda i aska och dessutom ekonomibyggnader till de eldhärjade fastigheterna. De genom branden husvilla familjerna ha inkvarterats hos olika familjer i staden. Sammanlagda värdet av det brunna uppskattas till 750.000 kr. Alla fastigheter voro enligt vad TT. erfarit försäkrade till fulla värdet. Likaså lösöreegendomen utom i et fall. Polisutredningen angående brandens uppkomst har tagit sin början på söndagskvällen. Anledningen uppges vara vårdslöshet från en person, som besökt ett av uthusen till Axelssonska fastigheten. Andra uppgiva, att en tjänsteflicka tömt het aska på eldfarligt underlag. Intet människoliv har gått förlorat under branden och ingen av brandmanskapet har erhållit allvarliga skador.
J. O. Wallsténs brunna fastighet.
Polisförhöret angående branden avslutas i dag.
Polisutredningen rörande branden i Piteå pågår sedan måndagen och ett stort antal personer ha hörts. Alla vilkas hörande i målet är önskvärt ha dock icke kunnat anträffas. Polisförhörsprotokollet väntas föreligga på tisdag afton varefter magistratsförhör torde äga rum.
Totalvy av brandfältet från Telegrafhuset.
Parti av Storgatan i Piteå. T. v. Telegrafverkets hus - T. h. Ekbergs (Strandbergska-
fastigheten), Axelssons och J. O. Wallsténs brunna bostadshus.
----------------------------------------------------------------------------------------------
SKELLEFTEBLADET ¤ Tisdag den 1 juni 1926.
Larz Kristerz
Titanic´s
Mats Bergmans
Matz Bladhs
Högländers
Fröken Barbro Svensson, Järvsö. Yrke: schlagersångerska
Året 1954 "drabbade" hon oss. Sedan dess har det fortsatt, fortsatt o fortsatt...
Påskmarknad
Idag bjöds det på påskmarknad vid Margretelund i Öjebyn. Resultatet blev två påsar bröd som hustrun köpte. Vädret har varit gynnsamt hela helgen, och vi har försökt hålla oss utomhus så mycket som möjligt. Är det nåt vi alla behöver så är det ljus i mängder, som kan driva ut det eventuella vintermörker som kanhända fastnat inne i våra huvuden. Vi har för tillfället en inneboende. Hon är svart och vit, med mjuka tassar och morrhår. Ni kanske har förstått att hyresgästen ifråga är av arten katt, och lystrar till namnet "Flisan". Hon verkar trivas rätt så skapligt hos sin mormor och morfar. Ja, vi är faktiskt morföräldrar. Nåt vi aldrig kan bli i mänsklig mening, med tre söner i familjen. Men Flisan är en avkomma av "fosterdottern" Sessan, som idag finns i katthimlen.
Påskmarknad idag, där ett hundratal personer passade på att mingla runt.
Till påskens ära fanns det obligatoriska påskriset på plats.
Istappar från ett kyrkstugetak som i takt med solens framfart, blir allt mindre.
Snö som bara väntar på att skatta åt förgängelsen.
Här har fotografen Lindqvist fångat tre alternativ för instudering av läsaren.
1. Fotografen himself. 2. Volvons baksäte. 3. Kyrkstugor. Valet överlämnas
åt betraktarens öga.
I den solstrimma som hastigt uppenbarade sig på vår vardagsrumssoffa,
passade solkatten Flisan att vila sina trötta tassar.
---------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Prästen PETER FJELLSTEDT besöker Öjebyn - 1856
Peter Fjellstedt (1802-1881) var född värmlänning. Han blev senare både präst, missionär och missionärsledare. Fjellstedt kom även att bli ordförande för Lapska missionens vänner. 1856 gjorde han en resa i missionens tecken, i Lappland. Detta föranledde även ett besök i Piteå gamla stad, Öjebyn, beläget i Norrbotten.
Peter Fjellstedt (1802-1881).
Peter Fjellstedt berättar här om sina upplevelser om sin missionsresa i Lappland, med omnejd:
"Lördagen den 25 juli 1857 ankom jag till Piteå och samma eftermiddag höll jag bibelförklaring i en rymlig sal hos en kristlig vän. Mycket folk var närvarande. Söndagen den 26 predikade jag i församlingens kyrka för talrika åhörare och höll på aftonen en bönestund i en väns hus. I dessa trakter äro sommarnätterna vid denna tid på året så ljusa, att man lätt ser att läsa till kl. 11. Vid midnattstid märktes liksom en svag skymning, men snart börjar det åter att ljusna. Nu voro på sena aftonen många älskliga kristna från landet församlade kring Herrens ord, som här fann många öppna hjärtan.
En besvärlig färd.
På aftonen begav jag mig åstad på vägen till Bastuträsk, beläget omkring 7 mil väster om Lycksele. I Bastuträsk har Svenska Missionssällskapet en skola för lappska barn. Jag medtog blott en lätt resväska och försåg mig med lappskor för att kunna resa på norrländska viset, då man emellanåt måste gå till fots långa sträckor, när man icke kan fara i båt på sjö eller flod och icke heller rida, där mossar och kärr gör det omöjligt för hästar att komma fram. Efter en vandring till fots med min ledsagare kom jag till en båtstation och färdades därefter uppför floden förbi flera byar. Därpå hindrades vi av ett vatenfall och måste avbryta båtfärden och gå till fots gemom kärr och mossar, ja stundom i djupt vatten och över kullblåsta träd, över berg och stenblock.
Efter denna skogsvandring kommo vi åter till en båtplats, och en roddare förde oss uppför den stilla floden till byn Umgransele, där vi tillbragte natten i en nätt bondgård. Kärnmjölk kallas här dricka och bjudes först åt den främmande. Vi fingo även fisk, mjölk, smör och kornbröd, nästan så tunt som papper. De otaliga myggorna äro här så besvärliga, att man vanligen bestryker ansikte och händer med tjärolja för att i någon mån vara skyddad för dem.
Kyrkan i Piteå gammelstad. /Teckning av C. J. F. Plagman, 1835.
Besök i avlägsen stuga.
Den 3 aug. fortsatte vi resan uppåt floden, men stundom till fots på flodstranden. Anlända till en by, kallad Kattisavan, fingo vi där en båt till Rusele. Nu voro vi hungriga, och jag ingick i en stuga och frågade husmodern, om hon kunde giva oss något att äta. Hon bejakade detta, tog en håv, gick till en bäck, som nära vid stället utmynnade i älven, och återkom snart med några fiskar, däribland laxöring, som hon strax kokade, och så hade vi en god middagsmåltid av fisk, kärnmjölk och kornbröd.
En annan roddare förde oss nu vidare uppför floden. Strax efter midnatt - den ljusa midnatten - den 4 aug. upphunno vi Bastuträsk och blevo mottagna där i et vänligt härbärge. Efter några få timmars vila kunde jag alltså nu få besöka vår skola. Min värd var en älsklig, av natur och nåd rikt begåvad bonde, vid namn Anders Nilsson, som givit stora gåvor till missionssaken och gjort stora uppoffringar för skolväsendet i trakten. Barnen lade goda kunskaper i dagen. Men vad som mest fröjdade mig var, att hos många barn framträdde ganska tydligt kännetecken till att Guds nåd hade börjat sitt verk i deras hjärtan. Jag höll både före och efter inspektionen och förhöret uppbyggelsestunder med bibelläsning, förklaring, sång och bön, och åhörarnas antal var ännu större vid sista tillfället än vid det första.
Ett rikt land.
Jag gjorde med Anders Nilsson en liten båtfärd över den närliggande sjön och fann rikedomar av järnmalm, liggande nästan i öppen dag. Trakten är storartad. Sjöar, skogar, berg, floder i den livligaste omväxling bjuda hänförande tavlor åt betraktaren. Skogarna bestå huvudsakligen av gran, tall, björk, rönn m. fl. Svenska floran är i dessa trakter icke så rik som längre i söder, men vad som här växer, är under den korta sommaren särdeles frodigt. Den lilla ljuvliga linnéan betäcker stora delar av marken i dess skogar".
--------------------------------------------------------------------------
Källa: VÅRT KRISTNA ARV - från Ansgar till våra dagar.
Per-Erik Lindorm / 1961.
Två okända damer
Den här bilden fanns med i en påse med bilder som jag fick från släktingar i USA. Två för mig helt okända personer, men stiliga i sina vackra hattar. Ett foto som togs i Hennepin Studio, vid Hennepin Ave. i Minneapolis, gissningsvis under 1920-talet.
Thor-Erics / 1967
Arvidsjaur i 60-talets backspegel...
En hälsning från farsan och Mora-Nisse...
Mor och far på semester i Dalarna med Ivan och Elsa Lundmark, sommaren 1977.
I Horndal bodde- och bor fortfarande min mors goda vän Birgitta med maken Ingemar.
I Mora hälsade pappa på i Mora-Nisses butik. Därav autografen på vykortet...
Min fars skrivande avtog de sista åren. Men 1977 kunde han ännu hålla i pennan,
och skriva ned det han ville ha sagt. Poststämplat i Sala den 6 juli 1977.
-----------------------------------------------------------------------------
En hälsning hem till morfar...
På bilsemester sommaren 1969. Med på resan följde: Ivan och Elsa Lundmark, John och Emmy Risberg, samt John, Maj-Gerd och Roger Lindqvist. Semestern avbröts då min farmor blev hastigt sjuk.
AVENY / Piteå - 1964
Fäbodaloppet 1978
Uno-X /1966
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 25 mars 1966.
Nynäs, Piteå / 1956
Glad Påsk!
Med den här minneslistan- och receptboken från anno datzumal, önskar jag mänskligheten en glad och angenäm påskhögtid! /Roger "Påskharen" Lindqvist.
Samtidigt vill jag berätta om den påsken, när jag bestämde mig för att odla fram påskkycklingar i mitt föräldahem. Detta tilldrog sig någongång runt 1966/67. Min mor hade påskhandlat. Varorna ställde hon in som vanligt i kyl- och skafferi. Däribland ett tjog med ägg. Att kycklingen kommer ut ur sitt ägg, visste jag. Därför tog jag ett ägg ur kylen, satte det i en ask med bomull. Nu gällde det att placera asken med ägget på ett mycket varmt ställe. Ovanför kylen fanns ett litet mellanrum, och däruppe i det fördolda var det i mitt tycke väldigt varmt och trivsamt. Precis som en liten gul kylling ville ha det. Efter några dagar uppmärksammade min mor en doft av det mer oangenäma slaget. Hon letade runt i köksregionen, men hittade ingenting. Till slut blev doften så pass frän och stickande, att min far kopplades in i sökandet. Efter en stunds letande, hittade farsan en ask med ett ägg inlindat i tjock bomull. Mitt ägg! Givetvis frågade han förvånat vad det var. "Mitt ägg, som det snart kommer ut en kyckling ifrån" blev svaret. Min farsa log, min morsa log, det var bara jag som icke log. När mina föräldrar förklarat för mig vissa elementära saker, om hur kycklingar kommer till, började jag så smått förstå att mitt "kylling-experiment" hade slutat i total fiasko. Min idé om att odla fram kycklingar gick om intet. Min dröm föll ihop som ett korthus i motvind. Jag, John Roger Lindqvist, skulle inte få den där söta kycklingen framodlad lagom till påsk. Ännu en illusion som gick i krasch.
Den påskhelgen åt jag ägg med en viss försiktighet. Visserligen hade vi målat och dekorerat, vilket i och för sig var kul, men jag saknade en livs levande gul kylling. Livet kan ibland vara väldigt brutalt, som när man plötsligen upptäcker att det man trott på, inte alls blir som man tänkt sig.
/Roger
Stadens nya polisstation...
Det nybyggda polishuset i Piteå.
Någon gång i januari har stadens gamla polisstation definitivt gjort sitt, åtminstone för det nuvarande ändamålet. Då tas det nya polishuset i korsningen Uddmansgatan-Hamngatan i bruk.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 30 december 1964.
Skidans vänner, Piteå
Ragnar Wikstén t.v. och Lennart Eriksson har många gånger tampats i skidspåret.
Naturligtvis skulle de tävla vid veteranträffen fastän nu i armbrytning. Nestorn
Albin Eriksson, Blåsmark, ser till att allt går just till.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 3 januari 1963.
Vådlig bilvurpa vid Bergsviksbron / 1964
Tre ungdomar, två män och en kvinna, undkom bilvurpan utan större skador.
Tre yngre finska medborgare - två män och en kvinna - på väg från sitt arbete i Göteborg för att fira jul i hemlandet fick ett plötsligt avbrott i resan, då de tidigt på lördagsmorgonen kom till norra sidan av Bergsviksbron på E4. Vägen gör som bekant en rätt skarp vänstersväng strax norr om brofästet. Den finska bilföraren upptäckte inte kurvan i tid utan fortsatte rakt fram. Bilen slog härvid i ett lågt järnräcke och ömsom rullade ömsom "flög" utför den ganska höga vägslänten. Den blev - som framgår av bilden - stående alldeles intill gaveln till en byggnad ganska svårt demolerad. Ingen av de åkande erhöll några skador. Sedan de hämtat sig en stund efter den våldsamma färden och inköpt en annan bil lastade de över sina tillhörigheter och fortsatte några timmar försenade sin resa mot Finland.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 21 december 1964.
POPGALA GOTIS, PITEÅ /1964
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 18 december 1964.
Jul på Furunäsets sjukhus / 1964
Samling kring pumpen, förlåt, julskinksgrytan. Fr v Märta-Lisa Pettersson, köksföreståndarinnan Christina Ejdemo och Göta Nordlund på vad som på julafton ska bli en av huvudrätterna vid sjukhuset.
Nanny Andersson, i Furunäsets Centralkök, rensar sill.
----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 19 december 1964.
FAKTA---------------------------------------------------------------------------
Jag jobbade en period som vaktmästare i Centralköket på Furu. Då fanns Christina Ejdemo kvar som ekonomiföreståndare. Även Märta-Lisa Pettersson och Nanny Andersson fanns där. Nanny var född Berg, och hade sitt föräldrahem i Övremarken, Hortlax. Hennes föräldrar var Gustav och Agnes Berg. Christina Ejdemos son Björn Ejdemo, brukade sommarjobba i C-köket. Han var konsertpianist, men utbildade sig så småningom till läkare. Även Elisabeth hade sitt jobb i C-köket, som kokerska. Efter Christina Ejdemo, (vars make hette Bror Ejdemo och jobbade på länsstyrelsen i Luleå) kom sjukhusets första manlige ekonomiföreståndare, Kjell Norman. Detta var omkring 1978.
Roger----------------------------------------------------------------------------------
Adil Hedström, en busstrafikens pionjär
Adil Hedström, 64 år, Hortlax, en pionjär inom busstrafiken i bygden.
- Visst har det varit slitsamt, men roligt. Efter 34 år är det nu dags
att lägga av.
- Vad tusan skulle man annars ha gjort?
Han sitter i en fåtölj i vardagsrummet och grunnar medan han sakta suger på en av sina kära pipor.
- Nej, vad skulle man annars ha gjort.
- Man har det liksom i blodet.
Han, det är Adil Hedström, Hortlax, 64 år - en av pionjärarna i den reguljära busstrafiken i piteorten. 1928 köpte han busslinjen Högsböle-Piteå av Stenström/Svärdsudd, som ville bli av med den, därför att det var en föga lukrativ affär. 5.000 kr för linjen och en 40 hästkrafters Chevrolet som tog 18 passagerare.
- Visst var det ett vågspel, summerar Hedström - och slitsamt har det varit. Men mest roligt förstås.
På måndag körde han dock bussen för sista gången ur garaget i Hortlax.
- Nu får en annan ta vid. Det får räcka med 34 år. Fast egentligen sutade jag att köra själv tidigare. Sedan sex år tillbaka har jag bara sporadiskt suttit vid bussratten.
Det har hänt en hel del på trafikens område uner de 34 åren. Från att med chevan ha skumpat fram i 20 knutar på kärrvägar, som vintertid var hästplogade, är det i dag lite andra förutsättningar för både chaufför och passagerare.
INGEN DRUNKNADE
- Ibland förstod man inte hur folk orkade. Men människorna hade tålamod. Det var inte lika bråttom förr. Vad som betytt mest för bussägare Hedström är dock inte den asfalterade vägen, motorplogarna eller de fina bussarna. Nej, det är Bergsviksbron, byggd i 30-talets mitt.
- Ofta var det rena Hitchcock-thrillern över älven i förfallstider vår och höst. Men ingen passagerare drunknade och ingen buss åkte genom isen.
Anno datzumal var det alltså med hjälp av färja (sommartid) och pontonbro (vintertid) som Hedström skulle frakta gods och passagerare de fem turerna till och från stan.
- Ja, det gick väl an. Fast det var nog onekligen lite besvärligt att hålla tiderna. Ibland var det så många hästskjutar och bilar som skulle över att man fick vänta på nästa tur. Fast jag ställde ju turerna så att jag skulle vara först vid färjan, som gick varje kvart. Pontonbron var egentligen inte alls tänkt för biltrafik utan för hästskjutsar och den var så smal så att bussarna knappt rymdes.
- Passagerarna fick allt vackert kliva ur och gå över till andra stranden. Men under förfallstider måste Hedström ha två bussar - en på vardera sidan av älven. Sedan fick passagerare och "kusk" till fots förflytta sig från ena bussen till den andra.
- Bussarna som fick stå ute i kylan, hann aldrig bli varma - så det var att åka i kylskåp hela tiden.
1928 köpte Adil Hedström busslinjen Högsböle-Piteå för en summa av 5.000 kr.
Bussen av märket Chevrolet på 40 hästkrafter, tog 18 passagerare.
MAGRA ÅR I BÖRJAN
Det var magra år i början för Hedström. Folk hade inte råd att slänga ut en krona som en resa tur och retur Högsböle-Piteå kostade. Och i början var det också en annan faktor som spelade in. Hedström bodde nämligen i början på Klubbgärdet och skattade alltså i Piteå stad. Det skulle vara till Hortlax kommun ansåg hortlaxborna, så det blev at flytta till Hortlax i november 1928 för att få bättre kontakt med byborna. Och det har familjen Hedström inte ångrat. Nu har man sålt gården, men till stan flyttar man inte.
- Vi har liksom blivit rotade här, säger fru Hedström. Under alla åren som busschaufför har Adil Hedström inte varit med om en trafikolycka, där han själv varit inblandad. 1944 fick han också Trafikförsäkringsanstalternas förtjänstmärke för tio års prickfri körning - tio år som nu blivit betydligt fler!
- Fast en gång åkte jag fast för fortkörning i Piteå. Jag hade trampat lite för hårt på gaspedalen och bussen svepte fram i cirka 30. Och man fick bara köra 20 km/tim, säger Adil Hedström.
Adil Hedström framför sin buss.
De senaste sex åren har Adil Hedström endast sporadiskt suttit bakom ratten.
Men i dag måndag blir Hedströms sista arbetsdag.
-----------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 7 september 1964.
FAKTA--------------------------------------------------------------------------
Adil Hedström f. 1900-09-29 d. 1995-05-30
hans hustru:
Maja f. 1905-09-26 d. 1979-06-05
Adil Hedström bodde i en lägenhet i centrala Hortlax. Jag minns honom mycket väl.
På parkeringen stod hans beige-färgade Peugeot.
Roger------------------------------------------------------------------------------
Lundmans i Hortlax - ett anrikt familjeföretag /1964.
Vi har allting under samma tak - rena lanthandelsprincipen, säger Fritiof Lundman.
Det bjöds specialpriser på köttfärs, och falukorv och köttbullar och varmkorv och kaffe och kakmix och hårspray och blöjvadd... Och det bjöds på invigningskaffe och det lämnades blommor och besökarna strömmade in... Och mitt i öppningsjäktet affärschef Fritiof Lundman som konstaterar: Här kommer den gamla lanthandelsprincipen till heders igen. Snusen och spiken och korven som för en tid sedan bannlystes från samma lokaler har nu återförenats under samma tak. Det är inte precis varje dag man kan uppleva en stor affärsinvigning ute på landsbygden. Dylika tillställningar har mer och mer blivit ett stadsbornas privilegierade nöje. Men i Hortlax fick man uppleva det ordentligt!
På onsdag slog nämligen det lundmanska syskonföretaget upp portarna och inledde en ny epok i den lundmarkska affärseran. Man bjöd kunderna välkomna till en affär där speceri och järnhandel delar broderligt om utrymmet på ett så utmärkt sätt att järnhandelskunderna aldrig behöver störas av matvarudito men där aldrig varorna behöver sammanblandas - där ligger skillnaden gentemot den ursprungliga lanthandeln.
- Men annars har vi återupptagit lanthandelsprincipens många fördelar, säger Fritiof Lundman.
- Det har ju tidigare varit så att speceristerna sett ned på oss som varit "mångsysslare" i varor. Lanthandeln har man ansett som något alldeles förskräckligt. Men när lanthandeln går att skapa om till modernt varuhus då kan man väl inte anmärka.
ANOR FRÅN 1906
Den affär som byggts om och getts namnet Hortlax Köpcentrum har anor ända sedan 1906. Då startade Fritiof Lundmans farfar affären och 1910 övertog Fritiof Lundmans far rörelsen. 1934 blev det så ett syskonföretag - tillsammans med Fritiof Lundman finns ytterligare tre syskon i företaget.
- Vi tror oss alltid ha legat väl framme i modernisering, säger syskonen Lundman.
- Vi var bland de absolut första med självbetjäning på livsmedelssidan. Och den självbetjäningen har vi nu överfört också på järn och sportsidan, säger Fritiof Lundman. Vi säljer i färdiga förpackningar. Den som kommer och vill köpa en skruv får en förpackning på fem eller tio. En spik och en skruv säljer vi inte längre.
Moderniseringen vid hortlaxaffären innebär att man ökar ut affärsytan från 150 till 250 kvm och får en förrådsyta på 400 kvm.
- Vi behåller samma personalstyrka, och beräknar att klara en omsättningsökning med åtminstone 30 procent, säger Lundman.
FRAMTIDSTRO
En utökning av den här storleksordningen måste innebära att man tror på framtiden? Att man inte är rädd att kunderna skall åka affären förbi och söka sig till stadens varuhus? Det där är frågor som sätter eld på Fritiof Lundman.
- Trodde vi inte på framtiden skulle vi aldrig satsa på det det här sättet. Det är väl ändock inte meningen att landsbyggsbefolkningen ska bli helt utan service. Vi kan bjuda full sortering på matvarusidan och normalsortering på järnsidan - dvs den varusortering som tillgodoser exempelvis egnahemsägarens behov.
Det har alltså hänt mycket sedan affären Axel Lundman startades för snart 60 år sedan. Man har sparat alla böcker genom åren och i dag finns ett 20-tal hyllmeter böcker bevarade. Böcker som speglar bygdens och prisernas utveckling. Böcker som minner om den tid man betalade 3,50 för ett par mansskor, och 1,85 för kvinnsdito. Då sillen kostade 35 öre kilot och man fick 3,9 kilo korv för 2,95. Då man fick närmare en meter vadmal för 2,25 och en stor laddning snus för 1,25...
Den tunga boktraven som köpman Fritiof Lundman, Hortlax håller i famnen
innehåller bokföringsmöda från 1906. Så länge sedan är det Lundmans
Lanthandel i Hortlax startades.
-----------------------------------------------------------------------PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 14 maj 1964.
FAKTA-------------------------------------------------------------------------------------
Axel Lundman f. 1877-08-20 d. 1942-04-09
hans hustru:
Anna f. 1881-09-27 d. 1962-09-10
Barn:
¤ Tyra f. 1911-09-29 d. 2003-05-28
¤ Bengt f. 1913-03-21 d. 1984-09-26
hans hustru:
¤ Olga f. 1923-11-16 d. 2005-11-21
¤ Fritiof f. 1917-06-17 d. 1995-03-21
hans hustru, småskollärarinnan:
¤ Ingrid f. 1917-12-07 d. 1998-05-20.
Roger---------------------------------------------------------------------------------------------
Ida, min morfars moster...
Ida Pettersson.
Änkefru Ida Pettersson, Storfors, som i dag den 24 oktober fyller 90 år, tycker att hon hunnit vara med om mycket. Det har skett så stora förändringar på all områden och fortfarande har hon förmåga att följa med vad som sker. Jubilaren var redan 1897 gift med sågverksarbetaren Karl Pettersson och de två första åren av sitt giftermål var makarna bosatta i Svensbyn, men de flyttade därefter till Storfors. Där har fru Pettersson sedan dess haft sin hemvist. Numera bor hon hos en dotter. Fru Pettersson vet alltså mycket väl hur det var att vara sågverksarbetarhustru vid sekelskiftet då arbetsdagen var lång, betalningen lite och bolagshandeln florerade.
Hon är mor till åtta barn, varav fyra lever. En händelse som fru Pettersson har i färskt minne är Storforsolyckan 1923, då som bekant en båt på väg från Piteå till Storfors under snöyra och dåligt väder körde på ett timmersläp varvid flera personer omkom. Hennes man brukade alltid efter arbetsdagens slut åka hem med den båten, men just den dagen tog han av någon anledning landvägen hem och slapp därmed vara med om den tragiska olyckan. Änka blev fru Pettersson 1940.
Storfors samhälle har helt förändrats sedan brukstiden i hennes ungdom, men hon klagar inte över de förändringar som skett. De har varit till det bättre för oss gamla och utgångsläget för dagens ungdom är en helt annan än det var vid sekelskiftet.
- Jag har haft förmånen att få ha god hälsa och nu har jag det skönt, framhåller fru Pettersson. Hon går ofta på visiter till grannar och bekanta och humöret är det inget fel på. Alltså en pigg 90-åring som lyckönskas av anhöriga och många vänner.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 24 oktober 1964.
FAKTA---------------------------------------------------------------------------
IDA Magdalena Pettersson f. Nilsson, Blåsmark, 1874-10-24 d. 1970-06-30. Hennes make: Karl Pettersson, f. 1872-02-02 d. 1940-01-09.
Ida var äldst i en syskonskara på åtta syskon. Hennes syster SELMA Margareta Lundgren,
f. Nilsson 1878-07-17 d. 1957-01-18 var min morfars mor. Vid sin bortgång 1970 var Ida Pettersson en av Piteås äldsta innevånare.
Roger-----------------------------------------------------------------------------------
Ekbergs i nya lokaler - 1964
På bilden: konditor Henrik Lidman.
-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 28 oktober 1964.
The Riders - Arvidsjaur / 1964
Fr v Bernt Johansson, Lasse Lindahl, Bosse Lindahl och "Taggen" Andersson.
I varje större samhälle med självaktning skall det i dessa moderna tider finnas minst ett popband, Arvidsjaur utgör inget undantag. Till dags dato har det startats inte mindre än fyra popgrupper. Ett av banden, med det riviga namnet "The Riders" har alldeles speciella problem att brottas med. Det finns nämligen ingen lokal att disponera för dessa grabbar. Bandets ledare Bernt Johansson, säger att de anser sig missgynnade när de försökt få fram en lämplig lokal. Lokaler finns disponibla, men nackdelen är att lokalhyran är på tok för hög.
"The Riders" består av fyra grabbar, två som är 17 år och två på 18 år. Bernt Johansson spelar trummor, Bosse Lindahl sologitarr, "Taggen" Andersson, elbas samt Lasse Lindahl kompgitarr. Att det rör sig om ett relativt nystartat band förstår man när det är ungefär två månader sedan grabbarna för första gången började köra tillsammans. Trots detta har de redan hunnit avverka sitt första engagemang. Under de första veckorna har de fått hålla till i källare och garage, men när det blir kallare ute måste de utrymma även dessa lokaler till förmån för bilägaren, som måste ställa in bilen för vintern.
Föreningslivet blomstrar starkare i Arvidsjaur än annorstädes, det förklarar den stora lokalbristen, men ubga grabbar som vill visa att de vill något annat än att åka kring och leva bus borde få en rejäl chans. Även om det bara gäller få fram en lämplig lokal till hyggligt pris. De utrymmen som finns disponibla kostar mellan 20.50 kr per kväll.
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 21 oktober 1964.
- Nu går det uppåt för The Steelmen - / 1964
The Steelmen samlade på sin nyinköpta Dodge á 20.000 kr. Fr v Ulf Jonsson,
Ove Sundström, Leif Johansson och Beng-Olov Callin.
Luleå-Älvsby-gruppen "The Steelmen" fortsätter mot höjderna. Nu har grabbarna skrivit kontrakt för några framträdanden på Kingside och Nalen i Stockholm under oktober. Det är radions Carl-Eiwar som har hjälpt grabbarna till engagemangen. Nu på fredag bilar man ner med sin nya Dodge (20.000) som man f ö köpte i förra veckan. På lördag underhåller man i Örnsköldsvik och den 20:e på Kingside. Torsdagen den 22 uppför man ett showprogram tillsammans med "The Violents" på Nalens stora scen. Grabbarna kommer också att få pröva på en skivinspelning under vistelsen därnere som varar till den 30 oktober.
Det är ett skivbolag som lovat att ge grabbarna chansen. Även två andra bolag är intresserade av en provspelning. Under besöket i Stockholm kommer man också att spela på ett stort antal ungdomsgårdar bl a i Bromma och Farsta. Där framträdde gruppen med egen show. Piteå-Tidningen har träffat "The Steelmens" manager Börje Öberg, 21, (yngsta mangern i Sverige) som berättar att grabbarna nu helt kommer att satsa på musiken. Tre man i gruppen är redan proffs, den fjärde blir det inom kort. Det blir för tröttsamt att spela på kvällarna-nätarena och jobba på dagarna.
- Kom det som en överraskning det här?
- Det kan man säga. Visserligen har vi varit därnere tidigare när vi började att spela men då var inte gagerna mycket för världen. Nu har dom stigit betydligt. Det var genom Sveriges Radios twistbandstävling som vi fick kontakt med Carl-Eiwar - och så gick det som det gick.
- Några nya i gruppen?
- Nya kan man nog säga att batteristen Leif Johansson, 19, Älvsbyn, och Bengt-Olof Callin, Luleå är, eftersom dom kom med för bara en och en halv månad sedan. Kvar från starten är Ulf Jonsson, 18, Luleå.
- Hur mycket kan ni tjäna per månad per "skalle"?
- Medelinkomsten har varit 1.500 per man. Men nu skulle jag tro att det blir det dubbla. Vi bor alla ihop i en lägenhet i Luleå och spelar så att säga "dagen lång".
- Hur har ni det annars med arrangemangen för framtiden?
- Vi har faktiskt spikat fram till i maj 1965. Varenda helg har vi klart med arrangemang.
- Har aldrig grabbarna ledsnat på att spela?
- Det är klart att vi ibland kommer i schakningsperioder när vi är "dödfärdiga" och trötta på att spela. Men inte tror jag att grabbarna helt tvärt skulle sluta.
- Någon Fan-Club bildad?
- Inte ännu men vi hoppas om vår premiärskiva skulle slå att någon startar en "supporterklubb". Jag tror personligen att det skulle finnas underlag för en sådan, säger en förhoppningsfull Börje Öberg.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 15 oktober 1964.
Tommys poptett / Kopparnäs
MUSIKALISKA UNGDOMAR I KOPPARNÄS "ANONYMA"
Tommys, bandets gitarrspelande trio är fr v Roger Larsson el-bas,
Conny Danielsson sologitarr, Ronny Pettersson kompgitarr.
Fr v Erik Lundberg som är poptettens trumslagare, kapellmästare och gruppens
allt i allo Tommy Lundberg spelar orgel.
Till Piteåbygdens anonymaste musikergrupp kan man med säkerhet utnämna Tommys poptett från Kopparnäs. Grabbarna, som på allvar kom i gång vid påsktiden i år, har under hela sommaren och nu på höstkanten repeterat och ståt i inför sin första riktiga säsong. Men varför är då grabbarna så anonyma.
- Det är klart att man i byn vet att vi spelar, men fråga nån på stan får ni höra. Vi har faktiskt - konstigt nog - fått de flesta engagemangen utom bygden, berättar kapellmästaren Tommy Lundberg. Första gången spelade vi i Boliden och andra i Luleå.
Svårigheten för grabbarna har varit hur man skulle kunna spela ihop nu när alla går i skola på dagarna, och pluggar på kvällarna. Återstår: lördagar o söndagar då man inte varit engagerad. Tränat har man gjort i Kopparnäs skola. Svårt har det också varit att komma ut till de platser där man skulle spela, när ingen av grabbarna uppnått körkortsålder. En av grabbarnas pappa erbjöd sig då att vara chaufför.
Kort presentation:
ERIK LUNDBERG, 17 år, och gruppens trumslagare.
ROGER LARSSON, 17, hanterar elbasen och är inte den som backar ut när det gäller att stämma upp till en "trudelutt".
CONNY DANIELSSON, 16, spelar sologitarr och klarinett och sjunger till husbehov.
RONNY PETTERSSON, 17, spelar kompgitarr.
TOMMY LUNDBERG, 17, poptettens allt i allo. Spelar el-orgel, piano och dragspel. Han är gruppens kapellmästare och har också försökt sig på några egna kompositioner - med framgång.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 26 september 1964.
FAKTA-----------------------------------------------------------------
Gitarristen Conny Danielsson, och trummisen Erik Lundberg, blev senare medlemmar i Kjell-Bertils orkester från Piteå. Conny spelade jag med i några år under 1980-talet. I Kjell-Bertils spelade Conny sax och gitarr. Erik Lundberg avled 2009, 62 år gammal.
Roger--------------------------------------------------------------
TOMMYS POPTETT. Fr v Tommy Lundberg, Conny Danielsson, Ronny Petersson,
Roger Larsson och Erik Lundberg.
-------------------------------------------------------------------
Selmas småttingar...
Cirka tio i ett på natten mot lördagen den 23 mars, nedkom Selma med fyra små rara söta ungar. Mellan den första och den andra, tog det cirka en timme. När klockan närmade sig halv tre gick vi till sängs. När jag tittade in i vardagsrummet omkring klockan fyra, låg där ytterligare två små och diade sin mamma. Resultatet av Selmas kärleksstund blev alltså fyra kattungar av ännu okänt kön. Det var på vardagsrumssoffan som den lyckliga tilldragelsen ägde rum. Trots att det i förväg fanns en låda väl förberedd i ett annat rum, så valde Selma att föda på soffan. Tur att vi hann lägga en filt under, för att bespara Mia och Danne en massa onödigt arbete. I dag när jag hälsade på, så låg Selma faktiskt i lådan med sin lilla kattfamilj. OBS! Ev. presenter kan skickas till Selma på Markvägen.
Mvh Roger Lindqvist, presentadministratör.
Selma med sina små.
Bilder som berättar / 1966
Sommaren 1966. Till vänster min mors syster, Linnéa, bredvid min mamma Maj-Gerd.
Vid barnvagnet min kusin Åsa, och hennes lillasyster My i vagnet. Killen i randig
tröja är undertecknad.
Hemma vid föräldrahemmet i Övremarken. Den bil som syns i förgrunden,
är en blå Renault tillhörande Teddy Lundgren, min kusin Karins kille från
Hemmingsmark. Vid den blå VW:n står min pappa John och hans bror Gunnar.
Damen med barnet är min moster Linnéa med dottern My.
--------------------------------------------------------------------------------------
Tack My för att du delade med dig av dina fina bilder./Roger.
Tillbaka till brottsplatsen...
Har just avslutat en god middag. Mycket delikat, Elisabeth är - som vanligt - hjärnan bakom. Fast även undertecknad har varit behjälplig i det hela. I dag har vi haft ett vackert vårväder, fler sådana dagar, TACK! Eftersom vi tillbringar helgen i vårt gamla hus, så har Norah knappa 50 meter till farmor och farfar. Hon har varit på besök idag, och pysslat på tillsammans med sin farmor, detta medan hennes farfar varit på annat håll. Jennie och Malte har också varit och hälsat på, medan "gubben" Andreas arbetat. Vi lär nog ses även i morgon. Kattfröken Selma, väntar som tidigare sagts tillökning. Hennes mage är stor, och hennes små glin sparkar i magen. Nedkomsten kommer nog att ske vilken dag som helst, förhoppningsvis i helgen. Både jag och Elisabeth har alltså jour, 24 timmar om dygnet. Vi väntar med spänning inför det som komma skall. Avslutningsvis kan även berättas, att Norah har haft en balettuppvisning inför en entusiastisk publik: Elisabeth, Jennie, Malte, Roger samt katten Pelle. Vi applåderade tills händerna var röda och ömma. Pelle däremot applåderade inte alls, han satt hur stilla som helst, men med ett litet leende på läpparna. Det får tolkas som ett positivt tecken.
Roger
Radiocentralen Älvsbyn / 1960
Två Volkswagenbussar varav detta är den första...
...och detta är den andra, hos en lackeringsfirma i Piteå. Jag gissar på Tycko Jonssons
billackering . eller sonen Börje Jonsson på Berget? Är det någon som har något
annat bra förslag?
-----------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------
Tack till Jan Öberg, för de fina bilderna som jag fick låna. /Roger.
Välvårdad bilkyrkogård i Högsböle
Denna välvårdade bilkyrkogård finns i Högsböle. Tyvärr har bilskrotning visat sig vara en så dålig affär att Karl-Eric Berglund åtminstone temporärt slutat ta emot bilar.
Karl-Eric Berglunds bilkyrkogård i Högsböle.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 13 augusti 1964.
Piteå-poppare testas
Televisionens Bosse Billtén t.h. överlägger med Jan Bergman och Roland Boström ur Jannes X-tett om repertoarvalet vid fredagskvällens provinspelning för popband i Piteå.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 25 maj 1964.
Genrep för parkartister
Längst t.h. ses en av de medverkande i den kommande parkkvällen, Annika Järlefors.
Mannen med dragspelet är Herbert Westerlund, som också står för musiken
med sina två kollegor.
På söndagseftermiddagen samlades i Ekbergs konditoris gillestuga en rad ungdomsartister, som vi åtta onsdagskvällar med början den 24 juni får se och höra i Badhusparken i Piteå. Det blir bl a fyra orkestrar och många fler sångartister som kommer att underhålla oss. De allra bästa tas ut och får uppträda på finalkvällen, här är det Annika Järlefors, Piteå, som sjunger. Arrangörer och andra intresserade serverades kaffe och tårta.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 8 juni 1964.
The Shanes & The Flames / -64
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 18 september 1964.
The Flames
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 25 september
Lördagen den 26 september -64 fyllde undertecknad hela sju år.
/Roger.
Gulf öppnar i Piteå
Invigningen av Gulf sker fredagen den 18 september. Firandet fortsätter helgen ut.
Gulfs nya toppmoderna servicestation vid Källbogatan/Industrigatan, Piteå.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 18 september 1964.
The Steelmen i ny upplaga
The Steelmen i delvis ny upplaga. Orkesterledaren Ulf Jonsson till höger och
sologitarristen Ove Sundström flankerar nykomlingarna i gänget trummisen
Leif Johansson och kompgitarristen Beng-Olov Callin.
Poporkestern The Steelmen från Älvsbyn, som lät tala om sig bland annat vid ett bejublat framträdande på Nalen i Stockholm, framträder nu med en till hälften ny upplaga. Två av orkestermedlemmarna lämnade i augusti orkestern och kvar blev endast orkesterledaren och el-basgitarristen Ulf Jonsson, 18 år, och sologitarristen Ove Sundström, 16. Nu har resterande platser fyllts av ungdomar från residensstaden. De nya i orkestern - som numera har sin huvudort i Luleå - är trummisen Leif Johansson 19 och kompgitarristen Bengt-Olov Callin 18. Därmed är pojkarna åter beredda att servera sin ungdomliga publik runt de norr- och västerbottniska bygderna glada poptoner blandat med andra schlagermelodier.
Engagemangen har man varje lördag fram till påsk. Det är en grupp unga duktiga musiker i The Steelmen. Orkesterledaren Ulf Jonsson behärskar ett flertal instrument och unge sologitarristen Ove Sundström torde tillhöra en av de allra bästa i gamet. Det betyget fick han bland annat av en representant för ett av Europas största grammofonbolag. De nya i orkestern är heller inte några dunungar i orkestersammanhang. De har spelat några år och behärskar väl sina instrument.
- Genom att vi engagerat två nya musiker i vår orkester från residensstaden, kommer vi att ha vår huvudort i Luleå, säger orkesterledaren Ulf Jonsson. Detta för att vi skall kunna ordna den samträning som krävs för att kunna prestera fullgod musik.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 19 september 1964.
Patient avvek från Furunäsets sjukhus
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 30 augusti 1964.
Fröken Alfhild Axelsson, ciceron i stadens Rådhus
Fröken Alfhild Axelsson kan det mesta om Piteås historia.
Nu har rådhuset, kyrkan och museet i Piteå slagit upp sina portar även för turisterna. Rådhuset visas måndagar, onsdagar och fredagar mellan 10-12, kyrkan samma dagar mellan klockan 12-14 och museet endast onsdagar och söndagar mellan klockan 16-19, visningarna började igår och kommer att fortgå t o m den 29 augusti. Det är ett lovvärt initiativ Piteå stads idrotts- och fritidsnämd tagit, men få tycks ha uppmärksammat visningen, av den ringa besökar tillströmmningen att döma på premiärdagen. Man får hoppas att fler turister och pitebor hittar dit när den breda allmänheten har fått kännedom om visningarna.
I rådhuset fick guiden, fröken Alfhild Axelsson vara på tu man hand med Piteå-Tidningens medarbetare hela visningstiden ut. Fröken Axelsson är gammal pitebo, och mycket intresserad av och insatt i Piteås historia. Hon har så nyligen blivit tillfrågad om hon ville åta sig uppgiften att berätta om rådhuset, att hon inte haft tid att förbereda sig, säger hon. Hennes vetande är emellertid så stort, att hon kan improvisera. Den som brukar dra sig för museibesök därför att de är "tråkiga" kan få sin uppfattning reviderad genom ett besök på rådhuset under hennes ledning.
Fröken Axelsson har varit kassörska i Piteå sparbank i många år men har vid sidan om odlat sitt intresse för hur folk levde förr i tiden. Helst skulle hon ha velat ägna sig åt sina studier på heltid, men den kan man ju inte leva av, säger hon. Hon är pensionerad sedan elva år tillbaka och kallar sig för skriftställare. I många år har hon skrivit artiklar till olika tidningar och tagit initiativ till bevarandet av gamla kulturvärden. Man har alltså en sakkunnig ciceron. Hon berättar om rådhuset, hur det en gång bränts ned och byggts upp igen. Sin nuvarande fasad i empirestil har huset från förra delen av 1800-talet.
Fröken Axelsson såg en gång en arkitekt sitta mitt emot rådhuset och rita av det. Stilen var så ren och utpräglad, att han inte kunde låta bli, påstod han. Rådhusets interiör har däremot fått ett helt nytt utseende under senare år. De gamla väggarna och taken har bibehållits i görligaste mån, men i övrigt har rummen helt och hållet byggts om. Sista genomgripande moderniseringen avslutades julen 1951. Guide i kyrkan är komminister Olof Hvarfner. Att bese museet kostar en krona, medan visningarna av rådhuset och kyrkan sker gratis. Som påpekat pågår visningarna endast till och med den 29 augusti.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 30 juli 1964.
I garaget med Robert...
I dag har jag varit hos Robert, jag och Volvon. Det var vissa saker som behövde åtgärdas, som Robban fixade galant. Som medhjälpare i garaget/verkstaden fanns en liten kis som heter Max. Han gjorde en del upptåg mellan varven, pigg och alert som han är. Önskar man finge köpa lite energi av honom, ja, man kanske kunde få den där energin alldeles gratis. Jag har under vissa "svackor" försökt mig på Red Bull, men icke... när det var som allra mörkast före jul så provade jag detta. Men ack nej, jag fick inga vingar. I takt med ljuset så fylls energin på undan för undan. Och när sommaren så småningom anländer så flyger han Lindqvist alldeles själv - på egna vingar. Vår och sommar är min årstid. Och den allra bästa tiden är i brytningen mellan våren och sommaren. "Vår o sommarälskandet" är nåt jag ärvt av min far. Elisabeth däremot, hon är förtjust i hösten. Det var något jag glömde fråga henne innan vi gick till prästen.
Max sover över här i natt. Norah är inbokad på Hotell Lindqvist nu till helgen. Katten Flisan har anmält sin ankomst under påskhelgen. Helgen som kommer är vi eventuella förlossningsläkare. Katten Selma väntar smått, så vi har jour hela helgen medan Daniel och Mia är borta. Därute står min blå Volvo mycket friskare än tidigare. Jag hade tänkt bjuda in honom ikväll på en kopp kaffe, om han nu inte har andra planer. Jo, det händer att han åker iväg ensam ut på de mörka trånga gatorna och gränderna i staden. Och när jag frågar vart han har varit, så sätter han igång sina vindrutetorkare. Detta gör han varje gång jag frågar. När han är extra glad tutar han med signalhornet. Men det är länge sedan nu. Men om jag bjuder honom på nåt riktigt smarrigt kanske han tutar till?
Roger.
Piteå stads första billackerare - Tycko Jonsson
Tycko Jonsson, Piteås första billackerare.
Piteå stads första billackerare, Tycko Jonsson, börjar nu närma sig de 70 och sönerna Harry och Börje har delat på firman. Den senare är sedan länge etablerad på Berget medan Harry som övertog faderns verkstad har som en av de första flyttat till Piteås nya industrihus. Billackerarfirman har, hur otroligt det än kan höras, när det gäller billackering, en lång tradition att bygga på. Det var 1921 Tycko Jonsson började att handlackera bilar men redan hans far och farfar hade träning som målare inom kommunikationsväsendet - som byamålare torde det nämligen ha blivit många kyrkslädar och fina kärror som de fick snygga upp.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 15 augusti 1964.
Våldsam bilvurpa i Bergsviken
Det var i den ökända olyckskurvan i Bergsviken som bilen voltade.
Rena undret och ett oanvänt säkerhetsbälte räddade med all sannolikhet 16-åriga Laila Öhman, Svensbyn, från at krossas när hon på söndagen åkte som passagerare i framsätet på en personbil som i hög hastighet körde av vägen och voltade vid den ökända olyckskurvan i Bergsviken efter Arvidsjaurvägen. Nu kastades hon ut ur fordonet och hamnade på en mjuk gräsmatta och undkom den våldsamma volten med hjärnskakning och ett brutet nyckelben. De två övriga i bilen, 23-årige tyske sjömannen Dieter Brundell, som förde bilen och 18-årige sjömannen Karl Eriksson, Åbyn, undkom med smärre skärsår. De fick kvarstanna på lasarettet men det är ingen fara med någon av dem.
----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 11 augusti 1964.
Nils Poppe till Piteå
Piteå får fint teaterfrämmande när operetten Blåjackor kommer på besök. I ensemblen ingår veteranen Nils Poppe tillsammans med Liz-Beth Ohlsson och Tilly Stephan.
Nils Poppe kommer med operetten Blåjackor till Piteå. Här omges han av fr v
Liz-Beth Ohlsson och Tilly Stephan.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 2 september 1964.
Det svänger om PELLES...
PELLES QUARTETT - Piteå.
Får vi presentera en ung musikergrupp på uppåtgående i Pitebygden. Pelles Quartette, som i julas förra året kom i gång på allvar - då man fick ihop fyra man - har laddat upp stort inför vintersäsongen. Drygt 100 låtar har man på lager, som evigt förnyas i takt med den stigande populariteten. Komponerear nya bitar sysslar kapellmästaren Curt Adolfsson så smått med. Pelles ja, namnet är taget från gitarristen och vokalisten i gruppen Pelle Isaksson. Han som tillsammans med Curt Adolfsson startade bandet för två år sedan - bara så där på skoj.
Curt är 19 år och spelar orgel, som han gjort det senaste halvåret. Annars tillhör han de dragspelsälskandes skara, och hanterar också dragharmonikan med skicklighet. Jobbar som kontorist i Piteå. Gitarrist och vokalist i kvartetten är som sagt Pelle Isaksson. Elektriker på SCA i Skuthamn. Sista "nyförvärvet" är Erik Rosenlund som efter många övertalningstimmar kom med i bandet. Är 16 år och spelar altsax och tenor så det hörs långa vägar. Studerar i Piteå med siktet inställt på ingenjörexamen. Benny Nyman, 16, sitter bakom trummorna. Förbluffande lik Gene Krupa i stilen. Arbetar på en byggnadsfirma i Piteå. Som synes har kvartetten modern sättning.
Hela utrustningen har gått på 20.000 kronor som grabbarna själva har sparat ihop till. En begagnad Volkswagenbuss är också resultatet av ett febrilt slantsamlande, klädseln av en grön blazer med läckra beiga byxor och - som en klick över det hela - en fluga. F n v är grabbarna i full gång med att repetera inför vinterns arrangemang. Träningen bedrivs i Pitholms byagård.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 10 september 1964.
Målle Lindberg satte nytt publikrekord på Öholma
Målle kom, sågs och segrade.
Målle kom till Öholma och satte publikrekord för året och tyckte - Vilken fin publik. Men kanske lite för lugna. Ni är nästan för städade häruppe!
"Cirkus Målle" drog 1.200 personer till Öholma på tisdagskvällen. Mest ungdomar förstås. Men även någon i den övre medelåldern hade sökt sig till dansbanan. Och man kom för Målles skull. Jannes orkester, som drog igång dansen, spelade för ett fåtal dansande par. När det närmade sig Målle-dags stormades dansbanan där alla skulle ha plats under scenen. Och man ropade på Målle. Som sin vana trogen dröjde någon kvart över utsatt tid. Men kom sedan glatt leende. Tog belevat i hand, tog sina röda maraccas och tågade in. Några av de ord som Målle gav till publiken var: "Jag tror på helvetet men skall inte dit".
----------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 19 augusti 1964.
Hortlax värnar om sin kyrkstad
Frv Kjell Lundholm och Curt Carlsson.
1:e antikvarie Kjell Lundholm som har sina rötter i Hortlax samt kyrkoherde Curt Carlsson lyssnar på landsantikvariens genomgång: "Hortlax värnar om sin kyrkstad".
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 1 februari 1971.
FAKTA------------------------------------------------------------
Kjell Lundholms barndomshem låg på andra sidan av hortlaxvägen,
från där jag bodde. Vi bodde i det så kallade Övremarken. Kjells
mamma och pappa hette Manfred och Märta Lundholm.
Curt Carlsson var även han född inom Hortlax kommun. Hans vagga
stod i Pitsund, och hustrun Signe f. Lundberg var barnfödd i Blåsmark,
granne med min mors föräldrahem. Min mor, Maj-Gerd och Signe, var
barndomskamrater. Curt Carlsson var min konfirmationspräst sommaren
1971 i Hortlax kyrka.
Roger--------------------------------------------------------------
Axel Bengtsson
Axel Bengtsson på besök vid Norrgårdens äldreboende i Norrfjärden.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 8 september 1970.
Infjärdens IC
Den nya servicestationen i Roknäs. Affärschefen Carl Berggren t.h.
och servicemannen Mats Lundström t.v.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 9 januari 1971.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 9 januari 1971.
Beliva-personal / 1970
Fr v Bo Lindvall, ägaren o mannen bakom Beliva, som startades 1957.
Mannen i mitten i kostym, Lennart Boström, vars far Elof Boström,
jobbade på Furunäset när jag också jobbade där. Mannen längst t.h.
kan jag endast förnamnet på, Hasse, efternamnet okänt.
-------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 28 oktober 1970.
ESSO inviger i PITEÅ / 1966
Eskil Hansson står beredd att möta kunderna både med drivmedel och service.
Idag får Piteå ytterligare ett nytillskott i bensinstationer. ESSO invigen nämligen en ny modern station efter Källbogatan, på väg ut mot E4. Eskil Hansson blir stationsföreståndare. Han har vanan inne sedan tidigare efter tjänst som förste man vid en station i Norsjö. Hans stora specialité är bilelekriska tester. Småfelen avhjälper han också själv. För kundernas självverksamhet finns tre självservicehallar. En förlängd hall för lastbilar finns också. Idag lördag och i morgon söndag kommer invigningen att förrättas med sedvanliga presenter och tävlingar för kunderna.
----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 14 maj 1966.
Femtiotalets Arvidsjaur
Två BD-registrerade fordon vid IC-macken i Arvidsjaur någon gång under femtiotalet.
Sicken slags barndomskänsla som bilden frammanar.
Georg Rydeberg: "Sov gott Eva"
Ett visitkort med påskrift av skådespelaren Georg Rydeberg, sänt till en piteflicka som lystrar till namnet Eva...
Året 1979 fick hon detta i sin ägo. En liten unik kuriositet, avsänt av svensk film- och teaters stora legend herr Rydeberg.
"Godnatt, Eva, sov gott och dröm om änglar - Georg".
Georg Rydeberg (1907-1983).
Gummibandet
Östen Warnerbring
JAN ÖJLERS
Lindbladhs blås
Monica Forsberg
Sivert Thurells / Hudiksvall
Scandinavians
ZLIPS
Roland Cedermark
Janne Önnerud & Co
Martinez
Saints
Cool Candys Go´bitar 8
The Shanes - Forum, Älvsbyn
------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 17 december 1965.
Röda Kvarn, Piteå, i afton: "Elvis Presley - Halvblodet" / 1964
-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 17 februari 1964.
Slår ni 00 idag möts Ni av "Luleå" / 1964
Fru Ingegerd Kanhagen hade den smått historiska uppgiften som den sista
rikstelefonisten i Piteå. Kl. 6 i morse övertog automatiken hennes arbetsuppgifter.
Slår ni idag 00 på er telefons nummerskiva så möts ni av anropet "Luleå" istället för det gamla välkända "Piteå". I morse kl. 6 upphörde nämligen Piteå som manuellt betjänad telefonstation. Tidigare har vi med fingerskivans hjälp kunnat slå oss fram till bl a Boden och Skellefteå. Nu når vi bl a Luleå utan hjälp av telefonist. I juni kopplar vi oss själva också till Stockholmsområdet. Förberedelserna för det som hände i morse har längr pågått. Men det hindrar inte att de för den slutliga omläggningen ansvariga då detta läses har en jobbig natt bakom sig.
Det är en myckenhet tekniska ting som skett, men populärt framställt kopplades hälften av piteåstationens register bort kl 21 igårkväll. Registren som är stationens hjärnor, om man så vill uttrycka det, preparerades så för det nya trafikvägarna under nattens timmar och har allt gått som avsikten var kunde de så kopplas in igen kl 6 i morse. Som sagt: allt det från och med idag svaras "Luleå" på 00 är fullt i sin ordning. De pitetöser vi lärt oss känna igen och uppskatta kommer inte mera att höras.
------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 24 april 1964.
Yngve Skarin, en sann nöjesprofil på Perudden.
Yngve Skarin, 57, nöjespappa på Perudden.
I dag ska vi be att få presentera Yngve Skarin, 57, nöjespappa på Perudden i Svensbyn. För Perudden har Skarin varit nöjesfarsa på heltid sedan 1957. Dessförinnan var han festprisse på fritid hemma i Arvidsjaur. Skarin har sinne för vad ungdom vill ha.
- Det bästa är gott nog för dem, säger han.
Ungdom från Luleå, Piteå och Skellefteå-bygden vallfärdar till Perudden på lördagskvällarna. Fråga dem vad de tycker och de säger: Perudden är toppen!
Skarin tror själv att Perudden blivit populärt tack vare att han försökt hålla god standard. Skulle han inte göra det, säger han, så skulle Perudden snabbt hamna längst ned i danssalongernas tio-i-topp och då skulle han snart "ha skägget i brevlådan".
SKARIN HAN ÄR ALLTID MED PÅ ETT HÖRN
I Svensbyn, cirka 1.000 innevånare, säger folk rätt allmänt om Yngve Skarin, nöjespappa:
- Han har sinne för pop, karl´n.
Skarin, 57, säger själv: - Åjovars, man hänger med!
Skarin driver Perudden. Det är till Perudden som våra ungdomar här i norr vallfärdar för att roa sig. Perudden ligger vid Svensbyn. Därför följer svensbyborna Skarins framgångar med intresse. Yngve Skarin vet minsann vad ungdomarna vill ha - tro oss.
Det ligger erfarenhet bakom. Skarin är gammal nöjesfarsa - han började organisera fester när seklet var ungt.
- Vilken skillnad, jag menar då och nu. Då var ungdomar nöjda om de fick dansa till ett dragspel. Nu ska de ha orkester med instrument, värd tiotusentals kronor.
BRA UNGDOM
Annars tycker Skarin jättebra om dagens unga.
- De är tjusiga, säger han. Liksom mer lättillgängliga än föregångarna - gårdagens tonåringar. Och nyktrare är de också. Förr var det ofta slagsmål på dansbanan mellan berusade ungdomar. Det händer sällan numera. I Perudden händer det aldrig. Det har Skarin sett till.
- Berusade ungdomar kommer inte in här, säger han. De åker vänligt men bestämt ut.
I Arvidsjaur var Skarin inte nöjesfarsa på heltid. Där satt han som "festprisse" i idrottsföreningen. Han tyckte jobbet var så trevligt så när Peruddens festplats annonserade ut så kastade han typerna (hemma i Arvidsjaur ägde han ett tryckeri) åt sidan och slog till. Det har han aldrig ångrat.
GOD STANDARD
- Perudden är toppen, säger ungdomarna. Skarin själv tror att hans Perudden har blivit toppen tack vare att han: ¤ hållit god standard ¤ god ordning i lokalen.
- Det är två saker som jag inte får släppa en tum på, säger han. Gör jag det så är jag såld. Då skulle Perudden snabbt hamna längst ned i danssalongernas tio-i-topp. Resultat: ungdomarna skulle genast svika. Ingen kategori är så hjärtlös som just den.
Skarin väljer musik en hel säsong åt gången. Han väljer den med största omsorg.
- Innan jag gör det går jag ut bland tonåringarna och frågar dem vad de vill ha. Jag tycker att de själva ska få bestämma det. Förr var det stockholms-orkestrarna som drog. Nu är det norrlandsgängen som lockar.
- De vet om det, så det blir inte billigare.
Förr var det stockholms-orkestrarna som drog. Nu är det norrlandsgängen som lockar.
- De vet om det, så det blir inte billigare säger nöjesfarsan Skarin.
SKÄR GULD
I Svensbyn säger man alltså att Skarin har sinne för pop. Men de säger också: han skär guld med täljkniv, karl´n.
- Visst har det blivit några guldkorn, säger Skarin. Men alla ska veta att jag investerat dem i danssalongen - för trevandens skull.
Perudden ligger på landet, till och med något vid sidan om allfartsvägen. Men var säker på att ungdomarna hittar dit ändå - från Luleå, Piteå och Skellefteå. Skarin lovar att de ska göra det i fortsättningen också. Han ska även i framtiden - säger han - följa det recept han följt i så måmga år:
- Endast det bästa är gott nog!
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 9 november 1965.
Ett foto från förr...
Fr v Roger, Åsa, Maj-Gerd, My, Linnéa och Sanfrid.
En bild som kusinen My sände mig igår. Fotografen är troligtvis hennes pappa Olle. Gissningsvis är detta från 1970, när kusinerna Åsa och My, tillsammans med sina föräldrar, Olle och Linnéa kom på besök. Linnéa var min mammas syster och min moster. T.h. ses min morfar Sanfrid, med en kopp kaffe i sin hand. Min far är någonstans utanför bild, kanske för att hitta på lite tokigheter, som var hans kännetecken. I dag är både Linnéa och Olle borta, så även morfar och min far.
----------------------------------------------------------------------
Eccentrics - unga musiker i Älvsbyn som siktar framåt...
Här är orkestern under en spelning, fr v Ola Frodell, Bernt Wikström, något i bakgrunden,
Åke Hjertberg, Hans Lundberg och Leif Jakobsson.
Eccentrics, et ungt popband från Älvsbyn, drömmer nu som bäst om att till våren få göra en Finlandsturné och efter denna resa till Stockholm för att spela in en skiva. Det lider ingen brist på egna melodier, tvärtom, till 70 procent har de egna låtar som de framför vid sina offentliga framträdanden. De funderar nu på att byta ut en av de fyra gitarrerna mot en hammondorgel. Det var sommaren 1963 som fyra ungdomar - den femte, Ola Frodell, kom med litet senare - startade popbandet och tränade nere i en tillfällig källarlokal. Sitt första egentliga framträdande gjorde de den 20 december 1963, då de spelade i pausen på en skoldans. Det gjorde de tydligen till ungdomarnas förtjusning och vid skoldansen i februari fick de åter medverka.
Sedan blev det spelning vid IOGT:arnas ungdomsträffar under våren 1964 och under sommaren slog bandet igenom på allvar. Då började deras framträdande på danser och populariteten ökade efterhand.
- Sedan dess har vi spelat praktiskt taget överallt, säger orkesterns musikskapare, solosångare och manager Åke Hjertberg till Piteå-Tidningen. Vi håller oss egentligen inte bara till pop. När vi är ute och spelar på danser utför vi vanlig dansmusik och inte bara popmelodier - ungdomen vill ha det så.
Nu är de fem musikanterna inne på att byta ut en av el-gitarrerna mot en hammondorgel. Två av bandets medlemmar spelar nämligen även orgel och piano, och de tror at en hammondorgel skulle ge bättre musikalisk balans.
FINLANDSTURNÉ TILL VÅREN
Riktigt fulltecknat för den närmaste tiden har man inte, men orkestern räknar därför inte med några lediga helger framöver. Och redan har man börjat planera för turné i Finland till våren, som skall sträcka sig över ett flertal orter i vårt nordliga grannland. Och går det bra avser man att resa till Stockholm för att försöka få spela in en skiva. De har en rad egna melodier. De kör en helt egen stil, de unga musikanterna i Eccentrics. Vid sidan om den egentliga dansmusiken tränar de nu på en helt ny pop - och hålligång - repertoar, detta för att också kunna tillmötesgå önskemålen från de yngre årgångarna av publiken. Det gäller at vara allsidig och ge publiken det de i första hand vill ha.
Orkestermedlemmar:
¤ OLA FRODELL, bandets sologitarrist. Studerande funderar på en framtid som proffsmusiker. Bland musikerna räknas han till en av landets mest lovande pop-gitarrister. Ola har spelat med sedan halvtannat år tillbaka och behärskar sitt instrument utomordentligt.
¤ HANS LUNDBERG, kompgitarrist, studerande vid tekniska gymnasiet i Luleå. Han tänker spela till dess han tar sin examen. Han är orkesterns stora humorist.
¤ LEIF JAKOBSSON, el-bas, går fackskolan i Piteå och är orkesterns ljudtekniker, är oumbärlig för ett band med el-instrument.
¤ BERNT WIKSTRÖM, är bandets trummis och kapellmästare. Han arbetar för närvarande uppe på robotfältet i Vidsel, men funderar starkt på vidareutbildning. Han var med när orkestern bildades och är även tillsammans med Leif dess chaufför.
¤ ÅKE HJERTBERG, är musiker på heltid, är bandets kompositör och har åstadkommit åtskilliga sånger och spellåtar som framförts av orkestern. Han sjunger och hanterar alla slags instrument. Han är också orkesterns manager. Ungdomarna i Eccentrics är på stark frammarsch, den saken är odiskutabel.
Åke Hjertberg, bandets kompositör och manager. Åke spelar alla slags instument.
ECCENTRICS ett popband på stark frammarsch.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 14 december 1965.
Premiär för parkkvällarna i Badhusparken /1965
Välkommen til parken, önskar Anna-Britt Westling 18 år, och Lars Öberg, 23 år,
som denna sommar leder de populära parkkvällarna.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 10 juni 1965.
Lil Malmkvist i Badhusparken / 1965
Siw Malmkvists syster, Lil Malmkvist, var kvällens "kändis" i Badhusparken.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 29 juli 1965.
Norah, på Bolsjojteatern i Moskva...
- Farfar å farmor, sitt i soffan, jag ska dansa balett...!
Med dessa ord av barnbarnet, bänkar vi oss i vardagsrumssoffan i spänd förväntan. I sovrummet bredvid, har ballerinena Norah tagit sin tillflykt. Kanhända att farföräldarnas sovrum, i hennes ögon är en berömd ballerinas loge, på Bolsjojteatern i Moskva, den berömdaste, och förnämsta plats en ung ballerina kan vara på. Det ligger en slags förväntan i luften, den darrar av en slags spänd förväntan, inför ridåns öppnande. Ett knappt hörbart sorl hörs i den berömda anrika lokalen från mitten av 1700-talet. Farmor och farfar sitter på främsta parket, med varsin teaterkikare färdig att användas, för att i skarp detalj följa Norahs balettsteg över golvtiljorna.
Så kommer presentationen, och tårarna är inte långt borta, när en okänd röst förkunnar: - Mina damer och herrar, det är en stor ära för oss på denna berömda Bolsjojteater, att ikväll kunna för er presentera: NORAH LINDQVIST från Hortlax, i en av henne specielskriven koreogarfisk sensation! Varsågoda - här kommer hon...
På sin plats, är både farmor och farfar snabbt uppe med kikarna, för att titta hur barnbarnet tar sig ut.
- Åh, hon ser ju helt underbar ut, säger farmor med en suck... titta Roger...!
- Joo, man kan ju knappt tro att det är sant. Du och jag, på Bolsjojteatern i Moskva, där Norah dansar balett...
- Hon var ju nyss fyra, ja, tänk vad tiden går! Man måste nästan nypa sig i armen...
Ännu är det ingen Bolsjojteater, men farmor och farfars vardagsrumsgolv kan ju låtsas vara de där berömda stället. Man behöver ju i sanningens namn inte alls dansa på nån Bolsjoj, det kan ju räcka gott och väl, att dansa hemma hos farmor och farfar på deras parkettgolv i en vanlig lägnehet. Men fantasin kan vara välbehövlig om man i sin dröm vill vara en berömd ballerina, som dansar medan världen därute står alldeles stilla av beundran.
Norahs skor.
Efter Norahs framträdande på den berömda scenen, åkte hon iväg -
med farmor och farfar till Piteå. Naturligtvis skulle hon haft en fin
Rolls Royce som det anstår en ballerina, men hon fick nöja sig med
farfars blå Volvo...
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Balettfotograf: Roger L.
Kurre Hamrin / 1958
REKORD-MAGASINET ¤ September 1958.
CALTEX - premiär i Öjebyn / 1964
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 21 mars 1964.
The Boots / Örnsköldsvik
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 17 juni 1964.
Kjells foto, telefon: 114 69, Storgatan 58, Piteå.
Kjell och Inga-Maj Svärdsudd utvidgar sina lokaler.
Kjells foto i Piteå som startades 1952, har haft små utrymmen. Affärsytan har varit endast 19 kvadratmeter. I dag tar emellertid köpman Kjell Svärdsudd i bruk hela 68 kvadratmeter, vilket betyder en avsevärd förbättring, inte minst ur ervicesynpunkt. Affären får tre avdelningar. En för enbart kameror, en för fototillbehör och slutligen ett rum där man kan demonstrera projektorer. Genom denna utvidgning av rörelsen kommer affärens rikhaltiga varusortiment att bli mera överskådligt och det blir givetvis också mera lättarbetat, förklarar herr Svärdsudd, som i går jämte sin fru hade fullt upp att göra med det slutliga iordningsställandet av de nya avdelningarna.
Köpman Kjell Svärdsudd, bland kameror och filmrullar.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 30 april 1964.
The Balubas med Larry Dean / Logen Långträsk
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 17 juli 1964.
Vägen till Logen...
-------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Kafékiosken vid bussparkeringen i Piteå - snart ett minne blott / 1964
Fru Valborg Hedström, innehavare av Kafekiosken vid Piteå busstation.
- Det var i mars 1940 jag började med Kafékiosken vid bussparkeringen. En vecka senare kom kafferansoneringen och slog ner som en bomb. Det var hårt. Räddningsplankan blev Mabou, kaffesurrogatet, som man efter ett tag tyckte var ganska bra. Efter ett år blev det kort även på sockret, och sedan var det bara att lyssna på radion på lördagarna. Alltid var det något nytt. Mjöl, smör, kläder, tobak och allt det andra blev ransonerat.
Det är fru Valborg Hedström i Piteå - innehavaren av Hedströms Kafékiosk - som sitter och summerar. Hon skall nämligen sluta med sin rörelse 1 maj efter nära 25 års verksamhet som kafémamma i Piteå. Det är mycket som förändrats sedan hon öppnade vid gamla bussparkeringen den gången 1940.
- Jag har haft väldigt trevliga kunder, och en del av de första har kommit tillbaka ända till nu, säger fru Hedström. Jag tror att vi har trivts med varandra, mina kunder och jag, och naturligtvis känns det litet underligt att sluta. Men åldern börjar ta ut sin rätt, och nu har jag sålt både kiosken och tomten. Nu skall jag ha min första semester på 24 år.
Vid bussparkeringen fortsatte fru Hedström fram till 1957, då rörelsen måste flytta för att Sundsgatan skulle byggas. Hon köpte då en tomt vid Kolmilavägen och fortsatte rörelsen där.
- Då var det inte mycket bebyggt i det här området och jag frågade mig vad jag egentligen gett mig in på. Inte fanns det telefon heller. Jag fick vänta i två månader innan man fått hit ledningar. Och nu känns det nästan som om man bor mitt i stan igen, säger fru Hedström.
Från halv sex på morgnarna till samma tid på kvällarna har Kafékiosken varit öppen. Jobbare och andra som velat ha sig en kaffeslurk eller en pratstund har gärna sökt sig till kiosken. Men nu är det slut. På första maj stänger Kafékiosken obevekligt. Piteå blir ett trivsamt näringsställe fattigare.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 29 april 1964.
Jannes X-tett - på Öholma
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1964.
The Balubas med Larry Dean / Pite havsbad
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 22 maj 1964.
TEMPO öppnas i Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 11 juni 1964.
Piteborna vallfärdade till nyöppnade Tempo-varuhuset
Det var långa köer utanför Tempo i Piteå.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 12 juni 1964.
En tidig årgång av The Shanes
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 4 april 1964.
Dick Gyllander - med gitarren i högsätet
Far och son, Dick Gyllander t.v. med sin far, Ragnar Gyllander, Moskosel.
För tre år sedan var Dick Gyllander i Moskosel 18-årig tummare. Nu är han gitarrist med internationellt-anseende. Just nu befinner sig Dick hemma. Bilden visar honom spela tillsammans med pappa Ragnar - och han vill nu in på Framnäs-skolans musiklinje för att fortbilda sig. Får han inte plats där, ja då återvänder han troligen till sydligare latituder. I vinter har han spelat bl a i Barcelona och uppträtt i spansk TV.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 13 maj 1964.
FAKTA--------------------------------------------------------------
Dick Gyllander blev så småningom lärare på Framnäs.
Han föddes den 21 augusti 1942 och avled den 24 januari 2006.
Roger----------------------------------------------------------------
Trångt i Piteå hamn / 1964
Trångt i hamnen för närvarande.
På torsdagen var det trångt i Piteås inre hamn. Tre stora lastfartyg lastade papper och träfiberplattor medan et mudderverk påkade på utanför Västerkajen. Bilden ovan ger en god beskrivning av hamnsituationen i staden med bl a den s k hucken med många oanvändbara kajmetrar. Under sommarens muddring kommer hela hamnbassängen att återfå sitt sexmetersdjup. Detta gäller dock inte området inne i hucken och utanför den s k snedkajen - längst upp till höger på bilden.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 22 maj 1964.
The Steelmen spelar på Lions loppmarknad / 1964
"STÅLMÄN" hos "LEJON"
Vid Lions loppmarknad i Älvsbyn svarade köpingens egen poporkester - The Steelmen - för muntra toner. Även om de unga musikanterna ser en smula allvarliga ut på bilden.
The Steelmen.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 20 maj 1964.
Anders Baudins orkester med Birgitta Edlund
Anders Baudins orkester med Birgitta Edlund.
- Inget ont om dom "S"-märkta men plastplankestilen är inte vår avdelning. Vi håller oss till mera standardbetonad dansmusik... Säger Bo Wiklund, 18-årig studerande och pianist i "återupplivad" dansorkester - en orkester i den konventionella stilen vill säga... Det dyker faktiskt upp någon orkester då och då som inte är "S"-märkt med plastplankorna som främsta signatur. Och en konventionell orkester kan också lyckas slå hos publiken trots "gammalmodig" sättning. Som nu exempelvis Anders Baudins orkester från Piteå. Ett gäng unga musiker som startade i skolband och nu kör för fullt för fickpengens och det höga nöjets skull...
START MED SKOLDANS
Anders Baudins orkester dök upp på estraderna på riktigt 1961. Körde hårt något år och lades ned. Och har nu alltså kört igång igen. Men det hela började på skoldanser i Piteå. Det behövdes ett band och Baudin trimmade ihop en sextett av idel spelsugna grabbar.
- Vi är lika spelsugna idag som då, säger Bo Wiklund, som själv började klinka piano vid tolv årsålder. Visst är det problematiskt att kunna repetera ibland eftersom flera av medlemmarna pluggar på annat håll. Men den tid som blir ledig mellan helgernas spelningar får tas i anspråk till repetitioner.
VOKALIST SOM SLOG
Idag är bandet kvintett med vokalist. Och vokalisten kom man över helt spontant: Birgitta Edlund uppträdde i en parkkväll i somras och sjöng "Vinden talar om" vilket för de lyssnande musikerna - som redan då hade börjat fundera på ny start - talade om att här hade man en sångerska som passade i bandet. Och så är man som sagt i full gång.
- Det verkar som om vi har lyckats bra hos publiken, säger man i gänget. Många spelningar på Perudden har gett ett visst utslag på populariteten. Lyckas man där då är man bra brukar det heta bland musikerna...
- Även om vi inte håller plastplankstilen så spelar vi ändock twist och de andra tidsenliga danserna, säger man...
Vokalissan Birgitta Edlund, som upptäcktes under en parkkväll...
INTE VÄRLDSBÄST
- Men kalla oss nu inte för världens bästa vädjar man i Anders Baudins orkester. Det är så många "S"-märkta band som fått det epitetet och dom må gärna få ha det...
Nejdå, vi skall inte kalla bandet för världsbäst. Dock kan vi konstatera: Gänget är bra. Om den unga vokalissan har man hört många superlativ. Hon ligger på toppen åtminstone bland länets vokalissor, anser man bland de dansanta i bygden. Gänget består av:
¤ ANDERS BAUDIN, 20 år, studerande: kapellmästare. Spelar alt, baryton- och klarinett.
¤ BO WIKLUND, 20 år, studerande: spelar piano och vibrafon.
¤ BO ÖHRLUND, 21 år, studerande: spelar bas och sjunger.
¤ JAN LUNDBERG, 21 år, studerande: spelar tenorsax och klarinett.
¤ ROLAND NORDMARK, 21 år, bilmekaniker: sköter batteriet.
¤ BIRGITTA EDLUND, 18 år, hembiträde: gängets vokalist. Kom "grön" upp och sjöng på en parkkväll och slog direkt.
Till sommaren funderar man på en turné i Nordnorge. Om det nu inte blir fulltecknat på hemmaplan förstås...
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 25 februari 1964.
FAKTA----------------------------------------------------------------------
Sångerskan Birgitta Edlund, heter i dag Sjömark i efternamn. Birgitta, liksom
Jan Lundberg, är i dag medlemmar i Roxy storband från Piteå. Jan Lundberg
har även ett förflutet i Jannes X-tett från samma stad. Birgitta har jag kompat
vid ett tillfälle. Detta vid en tillställning på Pite havsbad, vid ett poolparty, med
landshövding Curt Boström närvarande.
Roger---------------------------------------------------------------------------
Siw Malmkvist
¤ Tweedle dee ¤ Jazzbacillen ¤ Augustin ¤ Flickor bak i bilen ¤ Tunna skivor ¤ Förälskad i Köpenhamn ¤ Läs inte brevet jag skrev dej ¤ April, april ¤ Gulle dej ¤ Bergsprängartango ¤ Den person som tillgrep en väska i grönt i kön på Centralen i går ¤ Arvid ¤ Gustav Lindströms visa ¤ Slit och släng ¤ Sprattelgumma ¤ Jon Andreas visa ¤ Regnet det bara öser ner ¤ På en gammal bänk ¤ Ingenting går upp mot gamla Skåne ¤ Paloma blanca ¤ Å mycket, mycket mera...
SIWAN - kära Du, Tack för alla de oförglömliga låtarna Du gett oss. Tack för alla de underbara åren!
SHANES
När FLOYD PATTERSON fiskade i Korsträskbäcken
Boxaren Floyd Patterson på fiskarfänge vid Korsträskbäcken.
Under torsdagen passade Floyd på att pröva fiskelyckan i Korsträskbäcken. Han behövde aldrig känna sig ensam under den tid han visade sig, det uppväxande älvsbysläktet höll sig ständigt vid Floyds sida. Han verkade trivas med sällskapet och pratade flitigt med de unga beundrarna.
Efter att ha hållit sig gömd under hela torsdagen, visade sig Floyd vid femtiden.
Som vanligt klädd i sin pepita rutiga keps och den vita "Ronnebytröjan".
"Svenske Floyd".
Floyd Patterson på Selholmen i Älvsbyn.
Ex. världsmästaren Pattersons motstånd i ringen, är brodern Raymond Patterson.
Hård batalj i ringen mellan bröderna Patterson, Raymond t.v. Floyd t.h.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 17 juli 1964.
SHANES - grabbarna från Toullavaara...
Bingoflugan har kommit till Hortlax
Bingoflugan har nått Pitebygden. Den surrar som bäst i Hortlax dit den kom på torsdagskvällen introducerad av Storfors AIK. Att döma av intresset första spelkvällen kommer den att surra där ett par månader i vinterkylan. Hela styrelsen i den livaktiga klubben var på plats och många supporters satt där med brickor och spelmarker. Unge Hans Hylander blev kvällens första pristagare och på bilden hämtar han sitt kaffepris av Kurt Sandberg som är en av dem som håller i trådarna för den spelform som kommer att svepa fram över Hortlax med omnejd den närmaste tiden. Piteå-Tidningen återkommer.
Kurt Sandberg t.v. ger Hans Hylander bingopriset, två kaffeburkar.
--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 21 februari 1964.
Tragisk skidolycka i Måttsund / 1964
- SVENSBYBO SVÅRT SKADAD I MÅTTSUND -
Civilekonom Ivan Holmberg, Luleå f d Svensbyn.
Civilekonom Ivan Holmberg, Luleå, bördig från Svensbyn skadades mycket allvarligt vid en olycka i skidbacken vid Måttsund på söndagen. Holmberg kolliderade med en flaggstång och fick svåra skallskador. Tillståndet betecknades på söndagskvällen som mycket kritiskt. Olyckan inträffade på eftermiddagen. Enligt vad Piteå-Tidningen fåt veta åkte Holmberg nerför den branta backen på vanliga terrängskidor, och nere på uppbromsningsplanet i höjd med tidtagningskuren kolliderade han med flaggstängerna som vid tävlingar uppbär målskynket. Sammanstötningen var mycket kraftig och Holmberg blev liggande medvetslös i snön.
Den skadade togs omedelbart om hand av en läkare som befann sig på platsen och som behndlade honom med hjärtmassage under färden in till lasarettet i Luleå. Vid Piteå-Tidningens förfrågan på lasarettet sent på kvällen upplyste jourhavande läkare att tillståndet var ytterst allvarligt. Holmberg hade fått mycket svåra skallskador. Någon polisundersökning om olyckan kunde inte göras på söndagskvällen, utan man inväntar dagsljus idag.
---------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 24 februari 1964.
- LIVET KUNDE INTE RÄDDAS -
Livet stod inte att rädda på 26-årige civilekonomen Ivan Holmberg, Luleå, som i söndags kolliderade med en stolpe under skidåkning i Måttsundsbacken utanför staden. Han ådrog sig en kraftig skallskada och har sedan olyckan legat medvetslös på lasarettet i Luleå, där han avled vid 4-tiden på tisdagsmorgonen. Polisutredningen som ännu inte är slutförd, visar att Holmberg av allt att döma förlorade balansen och körde mot stolpen. Om någon skall ställas till ansvar för olyckan är ännu inte avgjort.
Holmeberg var född i Svensbyn. Efter real- och studentexamen i Piteå studerade han vidare och avlade civilekonomexamen. Han var sedan ett par år tillbaka anställd vid länsstyrelsen. Den under så tragiska omständigheter bortgångne gifte sig i oktober förra året. Förutom hustrun Iris, f. Sandlund och bördig från Hortlax, efterlämnar han föräldrar, hemmansägaren Arvid Holmberg och hans hustru, samt en bror och en syster.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 26 februari 1964.
-----------------------------------------------------------------
Bloms mode, Piteå
GAMMAL KUND HOS "NYA" BLOMS
Fröken Emma Engblom t.v. samt innehavarna Carin Persson och Inga Clausén.
Bloms mode i Piteå öppnade i går en specialavdelning för korsetter och BH. Nya och rymliga utrymmen i anslutning till huvudaffären, med egen ingång har tagits i anspråk. Förra folkskollärarinnan Emma Engblom var en av de första kunderna. Hon har för övrigt varit kund hos Bloms mode sedan 1911. Bilden visar affärsinnehavarinnorna Carin Persson och Inga Clausén tillsammans med fröken Engblom.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 24 mars 1964.
Munksundsbil först med TV
Bernt Lundström, Munksund, har TV i sin taxibil.
Nu har Piteåbygden fått sin första bil-TV. På tisdagen gjorde Piteå-Tidningens medarbetare en provtur i den första bilen i bygden - och förmodligen i länet - som kan bjuda på TV-underhållning under körning. Det var Bernt Lundström i Munksund, som i sin taxibil fick inmonterat den lilla Micro-TV-apparat som helt nyligen har kommit ut i marknaden. Av provturen att döma går det alldeles utmärkt med television i bilar - sedan man eliminerat ev. motor- och tändningsstörningar. Huruvida flera av bygdens taxibilar kommer att följa efter och bjuda på TV-service åt kunderna är ännu obekant. I Göteborg och Malmö lär man emellertid ha tagit upp denna service rätt allmänt i taxibilarna. På bilden har Lundström fått in en perfekt testbild på sin nya TV.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 19 februari 1964.
THE STEELMEN från Älvsbyn - fick Nalen i gungning
De lever med och för sin popmusik de fyra ungdomarna i The Steelmen - Älvsbyorkestern som vågade satsa på en Stockholmsturné och fick "ekenungdomarna" på legendariska "Nalen" och "Kingside" i fullständig gungning med sina poplåtar. Det var mera än de själva vågat drömma om, när de så smått började fundera på ett framträdande bland storstadens popmusikälskande ungdomar. Den framgången var väl värd de uppoffringar pojkarna fick göra för att realisera sina önskemål. Men kanske mera än framgången - som i och för sig var en sporre - var at man fick lära sig mycket, fick en inblick i den teknik i scenframträdandet som behövs för att få denna kräsna och kritiska publik att "vagga med" i det tempo som är typiskt för dagens popmusiker.
- Vi skulle ha varit nöjda och belåtna om vi bara fått en liten applåd vid vårt framträdande på de två danssalongerna i Stockholm, säger orkesterledaren Ulf Jonsson. Nu "gungade" faktiskt den 1000-hövdade publiken mot oss, på ett sätt som gav oss chans att verkligen spela ut för fullt med de så poulära Beatles-poplåtarna.
- Det här var på sätt och vis en helt annan publik än den vi vant oss vid på vår "hemmamarknad", och vi kan inte, i varje fall inte nu, spela på samma sätt häruppe - det finns inte resonans för detta bland länets danspublik.
Från Kingside har pojkarna fått ett brev med tack för nyårsframträdandet. "Gruppen visade prov på verkligt gedigna kunskaper och är hjärtligt välkommen tillbaka då tillfälle bjuds", heter det bland annat i brevet från det kända nöjespalatset.
THE STEELMEN - Älvsbyn.
MALMBERGET BLEV FÖRSTA FRAMGÅNGEN
Under den gångna sommaren har pojkarna förhyrt gamla Hemvärnsgården i Älvsbyn som övningslokal. Där har de nästan non-stop lärt sig poptonerna och naturligvis även andra danslåtar i ett dagligt övningsprogram. Det gällde att lära sig så många bitar som det överhuvudtaget var möjligt för att fylla kravet på god musik. De som varit med tidigare i lte mer trevande orkester framträdande är orkesterledaren Ulf Jonsson och vokalisten Ulf Sundström med artistnamnet Bobby Fentone. Nya i gänget är däremot trumslagaren Jan Öqvist och sologitarristen Ove Sundström. Naturligt nog blev det till att börja med ett något trevande framträdande, men så "slog det plötsligt till".
Det var i samband med Malmbergets BD-festligheter, då den unga publiken efter dansens slut stormade upp på scenen i autografjakt på popmusikerna. De hade all möda att frda sina instrument och var närmast förlägna inför allt ståhejet med sin musik. Och att skriva autografer kändes i allra högsta grad ovant. Men det gick det också! Något liknande fick de uppleva någon månad senare vid ett framträdande i MOSKOSEL, då de även fastnade för ungdomliga autografjägare och höll på att sumpa dagens andra framträdande i Arvidsjaur.
ATT LÄRA OCH UTVECKLA SIG ÄR MÅLSÄTTNINGEN
De fyra "stålmännen" har ambitioner och de har varit i elden praktiskt taget varje helg sedan det första mera egentliga framträdandet i augusti 1963. Alltid har de varit någon spelning på gång, från Bastuträsk i söder upp till Malmfälten och Pajala i norr. Det har ofta inte enbart räckt med lördagsengagemang, utan det har också varit söndagsframträdande på olika danslokaler i länet. Men framgångarna - även om man gläder sig åt dem - tar man med knusende ro. Försts och främst vill man lära, både musiken och tekniken. Och det måste väl planera för sig för att fylla de krav som de själva anser ungdomarna har rätt att ställa på en ungdomsorkester, och kunna få medel som behövs för sin instrumentala utrustning. Det gäller att vara på alerten!
Född som Ove Sundström - men i The Steelmen är namnet "Bobby Fentone".
Förutom att Ove är bandets vokalist, spelar han även kompgitarr.
Den senaste tiden har de som representant för sin orkester haft Börje Öberg, Älvsbyn, som ordnat engagemang och deras helgturneringar. Det var också med tanke på att få se och lära av hur "spelandet" framföres på andra större orter som tanken på ett Stockholmsbesök väcktes, och även om man naturligtvis kände en viss nervositet inför ett framträdande på legendariska danssalongen Nalen och Kingside, så blev det en stor framgång.
"TALANGJAKT" OCH RADIO
Har man som The Steelmen haft framgångar så sumpar man givetvis inte chansen att eventuellt få göra ett framträdande i radio i dess twistbandstävling eller med något liknande program. Det skulle bli en liten extra krydda på den popmusikaliska bana. Annars är det "vardagsarbetet" som till syvende och sist är det väsentliga. De fyra i The Steelmen är också väl medvetna om att än är det långt ifrån fullärda och de har därmed också ambitionen att ytterligare förbättra och utveckla sig. Sedan måste de också följa utvecklingen, ta vara på de nya låtar som skapas och själva i sitt musikutövande försöka ge något skapande bidrag. De är nya och saknar inte möjligheter. Vad framtiden kan komma att ge dem i utbyte av sin musik är i högsta grad beroende på vad de själva kan tillgodogöra sig och ge till sin ungdomliga publik. Signaturen till denna artikel önskar dem all lycka och framgång med musiken och poplåtarna! / MAX.
Jan Öqvist, trumslagare i The Steelmen.
"STÅLMÄNNEN"
Medlemmarna i The Steelmen, poporkester i Älvsbyn, har samtliga väl utvecklade musikaliska anlag. Gemensamt har de att de började med sitt musicerande redan som barn. Och de har funnit stor glädje i musiken. Naturligt nog har musikintresset kanaliserats till poplåtar och schlagermelodier. Det här ihop med deras generation. En liten individuell presentation av de fyra ungdomarna är i det här sammanhanget på sin plats. Som sig bör börjar vi med orkesterledaren:
¤ ULF JONSSON, som 10-åring började Ulf - 18 år - spela dragspel. Eftersom han tillhör de musikaliska dröjde det inte länge förrän han prövat andra instrument. Han var inte mer än 14 år då han bildade sin första lilla orkester, som framträdde huvudsakligen i samband med IOGTS:s ungdomsträffar. Han var också med i Boogie Boys ungdomsorkester i Älvsbyn, där en av medlemmarna var en viss Staffan Sundin, som sedermera blev känd under sitt artistnamn "Larry Dean". Det var under tiden med Boogie Boys, han upptäckte att el-basgitarr var ett intressant instrument och mycket användbart i en orkester. Sedan han mer och mer utvecklat sitt musikaliska kunnande, trevade han sig fram till bildandet av en ny orkester, och det resulterade i gänget "The Steelmen". Där basar han i dubbel bemärkelse, både för gänget och på el-basen, och trivs bra med orkestermusiken och helgdagsjäktet.
¤ ULF SUNDSTRÖM, Ulf - 20 år - är bandets vokalist under artistnamnet Bobby Fentone. Det dominerande instrumentet för honom från tidiga barnaår har varit gitarren. Den "sprättade" han på tätt som oftast och det blev också sång. Sången hade han glädje av när han började lite smått i orkester sammanhang - först i ungdomsorkestern Boogie Boys, som framträtt på dansscenerna i länet, mest södra länsdelen. Kanske var det främst sången som förde honom till The Steelmen. En riktig poporkester måste givetvis ha en god vokalist.
¤ OVE SUNDSTRÖM, Ove - 15 år - är orkesterns yngste medlem och bror till Ulf. Han var inte gammal när han började spela dragspel, ett instrument som han är rätt väl förfaren med. Det var först när musikintresset började knytas till ett eventuellt orkesterengagemang som han på allvar började med gitarren. Det var förresten våren 1963, då pojkarna hyrde Hemvärnsgården för sina musikaliska övningar. När så plats öppnades i nya The Steelmen blev han orkester-sologitarrist.
¤ JAN ÖQVIST, trummisen Jan - 17 år - visade tidigt sina musikaliska anlag. Närmast var det munspel han som liten pojke lärde sig spela. Redan som femåring kunde han dock locka fram enkla melodier på ett leksaksdragspel. Han fick ett riktigt dragspel, då han fyllde sex år, och på det utvecklade han sina musikaliska anlag. En mandolin från skolåren var et annat instrument han prövade sig fram på. Men eftersom popmusik och schlager dominerade intresset, kom han med i det gäng som började öva in låtarna våren 1963. Efter ett första trevande framträdande vid en IOGT-ungdomsträff i Korsträsk, blev det engagemang i The Steelmen.
Jan Öqvist, trummisen som i tidiga barnaår började med munspel- och dragspel.
Som kuriosa, kan här berättas, att mina första trummor som jag 1972 köpte på
Ramus i Piteå, hade Jan Öqvist varit ägare till. Dock inte dessa trummor, som
han använde i The Steelmen. /Roger Lindqvist.
"STÅLMÄNNEN - EFTERTWISTAR"
Stålmännen - eller som de heter på normal musikersvenska: The Steelmen - från Älvsbyn blev ett av de fyra twistband, som på måndag låter höra av sig i P3. I går avgjordes nämligen norrbottensdelen av Sveriges radios stora twistbandtävling i Luleå och i dag spelar man upp i studion. Sammanlagt ställde tolv orkestrar från hela länet upp, medförande för sammanlagt ca 250.000 kr. instrument. Förutom The Steelmen fanns också två Luleåorkestrar, The Marshals och Los Comancheros samt Trixon showtett från Kiruna nåd inför juryns öron. Efter detta har de fyra att tävla i en semifinal i Umeå. Finalen för twistjippot blir i Stockholm den 27 april.
I radions twistbandtävling tävlade även Los Comancheros från Luleå.
------------------------------------------------------------------------
Artikeln om The Steelmen, samt de svartvita bilderna, är hämtade ur
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 23 jan. 1964. Bilden på Los Comancheros
är ur mitt eget arkiv. Bilden på Jan Öqvist med sin virveltrumma, har jag lånat
av Pitebondska 911 på Facebook. Annonserna är också komna ur PT feb.april,
juni 1964. /Roger Lindqvist.
Nådatiden slut för Strömnäsbron
Nådatiden är snart slut för gamla Strömnäsbron. Vattendomstolen meddelade på onsdagen dom i målet angående vissa arbeten som har samband med den praktiskt taget färdigställda Strömsundskanalen i Piteå. Sökandena, Piteå stad och vägförvaltningen medges i domen tillstånd att anlägga vägbanker för väg 506 och väg 507 och vägar inom Strömnäs (strömbackavägen och lasarettsvägen) och därvid företa muddring och utfyllning av muddringsmassorna omkring vägbankarna allt i huvudsaklig överenskommelse med i målet ingivna ritningar.
Muddringsmassorna skall utfyllas till en hjöjd av plus 0,5 meter vid skärningspunkten med vägbanken samt ges en lutning av 1:4 från denna. Utfyllnaden skall anläggas med en lutning av 1:3 mot botten. I samband med anläggandet av bankarna för väg 506 och väg 507 skall en del av bäcken som ingår i Stenvikens utdikningsföretag av år 1932 omgrävas med en cylindrisk trumma med diametern 2. 315 mm anläggas genom väg 507 med trummans inre underkant på höjden minus 1,5 meter. Den befintliga Strömnäsbron må utrivas. Dess tillfartsbanker skall på stadssidan avsläntas till en lutning av 1:2.
På Pitholmssidan skall vägslänten nedföras till 1,5 meter under vägrenskanten och därifrån nedschaktas till lutningen 1:4 mot kanalen. Arbetena skall vara fullbordade före utgången av 1970. De får bedrivas utan hinder av att tillståndet inte vunnit laga kraft. Ev. skriftliga anspråk på ersättning med anledning av de medgivna åtgärdena skall ha gjorts före utgången av 1975.
Strömnäsbrons saga är snart all.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 21 oktober 1965.
Familjeträff i Höglandsnäs
Snickarmästare Oskar Lundmark och hans hustru Anna i Höglandsnäs, Hortlax, har haft glädjen fira guldbröllop i kretsen av inte mindre än tolv av de tretton barnen. En i den stora syskonskaran var förhindrad. Rune Höglund, Fototjänst, Piteå, tog den här bilden av den stora och lyckliga familjen, Lundmark.
Flickorna heter fr v räknat Hjördis, Benny, Dagny, Rut, Nancy (sittande th) och pojkarna fr v Sigvard, Ivan (sittande), Knut, Börje, Henning, Göran och Tage. Den i syskonskaran som inte var med då bilden togs, heter Sonja.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 12 februari 1964.
"Tre timmars pop non stop..."
¤ Tre timmars oavbruten popmusik bjöds piteungdomen på tisdagkväll. Tre orkestrar såg till deta nämligen The Flames, The Tramps och Los Conchos.
¤ I runt tal fyrahundra ungdomar hade sökt sig till Norrmalmia A-hall. Det hela gick mycket städat till, (ursäkta uttrycket), en stor del av publiken hade sökt sig upp på läktaren för att få sitta och njuta av det hela på avstånd.
¤ En radiofirma spelade in en del av galan på band. Resultatet av detta kommer att visas i deras skyltfönster kommande söndag. Man provade den nya TV-bandspelaren.
¤ Senare på kvällen lottades några av The Flames nya platta (som ännu inte finns i skivaffärerna) ut.
¤ Samtidigt som vi tackar de medverkande orkestrarna, som för övrigt verkar ganska så rutinerade nu, vill vi framföra ett tack till ordningsvakterna som ställde sig gratis till förfogande. Likaså till staden som lånade ut hallen.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 1 december 1965.
Stensjökullen...
Det röda avlånga huset var min farmors föräldrahem. Det kom i släktens ägo 1878.
Huset är idag borta. Medan det ljusfärgade boningshuset fortfarande står kvar. Platsen
heter Stensjökullen, mellan byarna Blåsmark och Hemmingsmark.
Kyrkan- kyrkstaden i Öjebyn / 1959
Bönhuset i Bergsviken - 1959
Göran Berglunds taxi/ambulans - 1959
Göran Berglund bodde på Skatanvägen i Hortlax. I den röda längan
som ses i höger bildkant, hade han sitt garage. Där stod en taxi
parkerad, men även en ambulans som Göran hämtade patienter i.
Lägg märke till den svarta bilen som just skall köra ut på vägen,
i bilen sitter troligen Göran Berglund, med sin svarta keps, på väg
att hämta en kund.
-----------------------------------
Sven och Elmas hus
Sven och Elma Lindkvists hus på Storforsvägen i Storfors, Ängesviken.
Malin Hedströms affär, Maran, Hortlax
Mobil - Piteå
I förgrunden, MOBIL, i bakgrunden, Åströms Bil AB. Lägg märke till
Mobils symbol, den röda bevingade hästen på vid entrén.
-----------------------------------------------------------------------------------
Palt- och popgala i Piteå / 1965
DOM SPELAR FÖR HJULPALTEN
Fr v Billy Bergström, Lasse Eriksson och Tommy Jonsson, spelar för
ett gott ändamål.
Dom här tre grabbarna (ovan) plus deras kamrater och ytterligare en orkester ska i kväll försöka ge hjulpalten ett ytterligare tillskott. Det är nämligen klart för en, ja vad ska vi kalla det kombinerad popgala och danskväll i Norrmalmias A-hall. Det hela sätter igång kl 20. Grabbarna på bilden, Billy Bergström, Lasse Eriksson och Tommy Jonnson, är medlemmar i The Flames respektive The Tramps. Dessa två orkestrar ska tillsammans med Los Conchos försöka ge er en trevlig kväll. Givetvis går alla inkomster direkt i palten, alla som är engagerade hjälper till utan kostnad. Därför har vi satt entrén så låg som tre kronor.
Ikväll gäller det popvänner: PITEBAND SPELAR TILL FÖRMÅN FÖR PALTEN
"Paltpop" nåt sådant har ni knappast varit med om. Men går ni till Norrmalmias A-hall i kväll kl. 20, kan vi garantera er en trevlig afton. Några piteorkestrar vill gärna vara med och hjälpa till med insamlingen. The Flames, The Tramps erbjöd sig att spela gratis och fick sällskap av Los Conchos. Vi har bara at buga och tacka. Vi är övertygade om att ni kommer att få en trevlig kväll. Programmet bestämmer ni i stort sett själva, grabbarna kommer att spela den sorts musik ni vill ha, vilket innebär både dansmusik och renodlad pop. Entréavgiften kommer inte heller att avskräcka från ett besök. Den har vi satt så lågt som tre kronor. Detta tack vare att alla som är engagerade ställer upp gratis.
Inom en inte alltför avlägsen tid kommer The Flames ut med sin första platta. Vi kommer att lotta ut ett antal av dessa. Respektive vinnare får hämta skivorna på Beliva så snart dom släpps ut.
"ROLIGT ATT FÅ SPELA HÄRHEMMA"
Billy Bergström, Kjell Dahlberg och Håkan Lundberg.
- Det blir jätteskoj att spela i Piteå, säger grabbarna i The Flames. Faktum är att piteå ungdomarna på sista tiden har haft mycket få tillfällen att lyssna på grabbarbna. Man räknar nämligen The Flames som "sitt band". Här har ni dem nu: Billy Bergström, 18 år, kapellmästare. Spelar kompgitarr, samtidigt som han är gruppens sångare. Arne Johansson, 18 år, spelar basgitarr. Kjell Dahlberg, spelar sologitarr och är 18 år. Håkan Lundberg, 16 år, har hand om el-orgeln. Tommy Jonsson är också 16 år och håller i trumpinnarna. Orkestern är cirka två år gammal. Sedan dess har en hel del hänt. Grabbarna har blivit proffs, dvs man ägnar sig åt musik på heltid.
Så har man varit i huvudstaden några gånger, spelat på Nalen och Kingside. Även i Östersund har grabbarna uppträtt. För inte så länge sedan kom man i konflikt med ett göteborgsband som hade tagit samma namn, The Flames. Men Piteå-grabbarna hade sitt namn inregistrerat och göteborgarna fick byta namn. Snart kommer grabbarnas debutskiva ut på diskarna, skivan är en singel, på "framsidan" finns en låt av "Zombies" som heter "Women" medan Rolling Stones har gjort B-låten "Confessin the Blues". Man åker på turné i februari den går bland annat till Malmö, Göteborg, Stockholm och Östersund, då ska grabbarna spela in sin andra skiva. När Tages spelade på Perudden var "Flammorna" givetvis på plats. Vad ska dom tyckte?
- Deras show var bra, men inte blev vi imponerade av deras musikaliska kunnande. Men visst "går dom hem" hos tjejerna, tyckte Billy Bergström. När det gäller det musikaliska står The Shanes i särklass. Och av utlänningarna toppar Rolling Stones och Manfred Mann pitegrabbarnas lista.
- Stilen inom popen blir mjukare. Vi har börjat förbereda det så smått. Ta det där med håret. Tre av grabbarna har tagit av det något. Till i kväll skall vi allihopa snygga till kalufsen. Så då vet Ni alla flickor.
MJUK POP ska det vara för THE TRAMPS
The Tramps. Fr v Erling Dahlberg, Krister Norberg, Lasse Eriksson, Hans Lundberg.
The Tramps är det andra "stora" piteåbandet inom popbranschen. Där spelar fyra grabbar, till skillnad mot Flames som är fem. The Tramps började spela för cirka ett år sedan. Liksom The Flames har The Tramps ofta sina spelningar utanför orten. I inlandet har man en trogen beundrarskara, spelningarna är oftast förlagda dit. Här har ni grabbarna: LARS ERIKSSON, är kapellmästare. Han är 16 år och spelar orgel, basgitarr, och så sjunger han. ERLING DAHLBERG, 15 år, sjunger också. Han har hand om sologitarren. KRISTER NORBERG, spelar kompgitarr, men när Lars spelar orgel, tar Krister som är 15 år, hand om basgitarren. HANS LUNDBERG, heter trummisen i bandet, han är 16 år. Samtliga grabbar går i skolan och spelar bara på fritid. Givetvis har man långt hår, dock är en liten frisering förvarnad.
- Vi kör den mjuka stilen, säger kapellmästaren Lasse Eriksson. Zombies gillar vi mycket, men även Stones och Beatles ligger oss varmt om hjärtat.
Svenska band?
- Zettlers och Strangers. Men inte Tages, dom spelade hanska illa, tycker jag. I kväll får Ni alltså träffa The Tramps. Dom kan också variera repertoaren, både pop och dansmusik står på programmet.
Även välkända Sten & Stanley medverkade i "Palt o Pop -kvällen".
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 30 november 1965.
Största palten på vårt klot...
Ingvar Lindström gör pitepalt. Fast av det lite mer ovanliga slaget.
På bilden ser ni Ingvar Lindström från Piteå mitt uppe i arbetet med en palt. Läst fel? Neej, långt ifrån. Det rör sig faktiskt om en pitepalt som kommer att gå till historien som den i särklass största. Inne i Norrbottens cementgjuteriets lokaler i Öjebyn står palten uppställd (den är förmodligen klar när Ni läser detta) och väntar på att komma till användning. Världens största pitepalt var det alltså. För det finns väl ingen husmor som lyckats åstadkomma en palt med en diameter av 1 m. och en vikt av i runt tal 700 kg. Inom kort tecknas också världens första paltförsäkring. Man måste vara rädd om såna här rariteter...
Från veckoskiftet kommer palten till användning. Hela södra länsdelen, alltså även inlandet, kommer med all säkerhet i kontakt med jättepalten. Vad den skall användas till? Jo, det är så att... Nej, förresten, Ni ska få vara nyfikna ända till slutet av veckan, då vi kommer att presentera det hela.
---------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 17 november 1965.
PALTNYTT: Palten är menat att bli en jättelik sparbössa, och de pengar som kommer in, skall används av olika föreningar, däribland Rädda Barnen, Röda Korset m. fl. för att användas till hjälp i bl a Korea, samt Öst-Pakistan. Jag minns att jag "stötte" på den här palten där den stod uppställd på ett släpvagn vid Lundmans i Hortlax när jag var barn. Det var närmare bestämt onsdagen den 1 december 1965 klockan 13.30, som palten "besökte" Hortlax. Ut ur en högtalare strömmade Thore Skogmans röst när han sjöng: "En pitepalt, för pitepilt, ja livets salt för pitepilt är pitepalt..." Samma dag fick även Blåsmark besök, då den parkerades med släpvagn och en Volvo Amazon, vid Dahlbäcks affär på Berget klockan 12.45. Hemmingsmark fick paltbesök samma dag, klockan 12.00. Med andra ord, så var Hemmingsmark den första i raden i byarna runt Hortlax, som fick se den 700 kg tunga oätliga jättepalten/sparbössan.
Roger
Eleanor Bodel
Laila Westersund / 1967
LAILA WESTERSUND - med en hälsning från Norrköping. Tack Kaj!
.......................................................................................
Hälsningar från Lidköping...
Det är alltid lika kul att få en hälsning med den där x-tra glimten i ögonvrån. I dag var en sån dag. Detta kom från Arne Nathansohn denna måndag:
Hej Roger,
Här ser du kapellmstaren Sten-Åke (Sten-Åkes orkester) tillsammans med fd dansbandsgitarristen i Cool Candys, som underhåller på ett PRO-möte, tiden går...
Arne
Sten-Åke t.v. Arne Nathansohn t.h.
Den klassiska omslaget på Cool Candys LP: Go´bitar, från 1970.
Fr v Håkan Ljungkvist, Arne Nathansohn, Einar Svensson, Karl-Arne Andersson,
Sven-Eric Gissbol och Gunnar Wahlgren. /Foto: Conny Brehmer, Blomstermåla.
Sten-Åkes orkester, Lidköping.
-----------------------------------------------------------------------
Flygfoto över Hortlax/Övremarken - 1959
Det vita huset med den röda uthuslängan, är min fars föräldrahem. Här bodde
Amandus och Hanna Lindqvist med sina tio barn.
¤ AMANDUS LINDQVIST (1886-1965) ¤ JOHANNA f. ERIKSSON (1888-1970) ¤
¤ INGVAR (1911-1976) ¤ ERIK (1912-1986) ¤ EMMY (1914-1998) ¤ ELSA (1916-2002) ¤ GUNNAR (1918-1991) ¤ SVEN (1919-2004) ¤ ARTUR (1921-2009) ¤ JOHN (1923-2005) ¤ SIGRID (1923-1991) ¤ ÅKE 1924-2010) ¤
..............................................................................................
Stenbergs speceriaffär. Granne med mitt föräldrahem, som finns utanför bild, t.h.
T.h. ses en tall, den står i våran infart. På vägen står två barn och samspråkar.
Det kan inte vara jag, när den här bilden togs var jag endast två år fyllda. Det var
på affärens trätrappa, som vi brukade sitta med varsin glass i handen, jag och mina
kompisar. Affären lades ned omring 1968.
I det röda vinklade huset, bodde familjen Gottfrid Westerberg med sina tre barn.
Gottfrids hustu hette Linnéa.
Artur och Linnéa Sandlund bodde i denna röda fastighet med tillhörande sommarstuga,
samt en mindre ladugård. I familjen ingick även tre barn. Huset med plåttak, som ses
i övre bildkant, är mitt föräldrahem.
Ingvar och Margareta Sundkvists hus i Övremarken. I familjen fanns två söner.
Margareta hade ett trädgårdsland, med de mest underbara hallon som jag
brukade få smaka.
Axel och Dagny Fahlmans hus på Inimarksvägen. Granne med deras fastighet,
fanns och finns fortfarande, en bagarstuga, som alla i grannskapet kunde
använda. Mina fastrar, Essy och Emmy, brukade ha storbak därinne när
jag var barn.
Grannar med Axel och Dagny, bodde Arvid och Dagny Öberg. Varje år, vid februari
månads slut, brukade min far deklarera hos Arvid. Han tog sparkstötingen och
åkte iväg, och i Arvids vardagsrum, satt de båda herrarna djupt försjunkna i den
stora stundens allvar. I regel kom min farsa hem med ett stort leende på läpparna.
Då ville han att vi skulle gissa hur mycket han skulle få igen.
I detta vita hus bodde Ivan och Elsa Lundmark. Elsa var min fars syster, Ivan var hennes
snälle man. Familjen Lundmark bestod av Britta, Roland och Karin. De tre barnen
var mina kusiner. Huset uppfördes av Elsas bror, Gunnar Lindqvist, men familjerna
bytte så småningom hus med varandra. Ivan hade byggt sitt hus granne med mitt föräldrahem,
det var den fastigheten som Gunnar och hans familj övertog.
Erik och Ines Degerman, Övremarken, Hortlax. En av deras söner var trummis,
det var därför jag som barn hälsade på ibland. Minns att trummorna stod i hallen.
Fastigheten fanns på andra sidan av Hortlaxvägen.
Viktor och Jenny Jonsson. Grannar med oss på Markvägen. Deras dotter, Gunvor,
bodde kvar sedan föräldrarna gick bort, 1976, resp. 1984. Gunvor brukade ringa
oss när hon ville bjuda på kaffe. Hon var i 80-årsåldern när hon flyttade. En gång sa
hon till mig: - Hörru Roger, ska vi lova varandra att vi flyttar inte förrän nån bär ut oss
med fötterna före!
Här bodde Gösta och Olga Lindkvist, bredvid Hortlaxvägen. Jag minns när
jag cyklade till skolan, att Olga brukade ha sin svarta Volkswagen i sitt garage.
Det rann en liten bäck till höger utanför bilden. Därför så sa man när man talade
om Olga: - Hä jär nesta Olga ne bäcken! (Det är hos Olga vid bäcken).
Det Lindgrenska huset vid Hortlaxvägen. Jag tror han hette Anton Lindgren som
bodde i fastigheten allra först. Detta hus var granne med mina farföräldrar.
Skatanvägen, Hortlax.
Axel och Signe Grahn. Signe var syster till min mormor Beda Lundgren. Bodde på
Skatanvägen.
Nancy Jonsson, Skatanvägen. Grannar med Karl och Hedvig Jonsson. Dock
inte släkt med varandra. Kalle var bror till min mormor Beda.
Göran och Gurli Berglund, Skatanvägen, Hortlax. I det röda garaget, hade Göran
sin taxi och ambulans. De bodde grannar med Axel och Signe Grahn.
Karl och Hedvig Jonsson, Skatanvägen. Som tidigare sagts, så var Kalle
bror till min mormor, Beda Lundgren. Kalle var född 1899 och avled 1978.
Ernst och Alida Lindmark. De båda makarna var politiskt engagerade inom
socialdemokratin. Deras ena son, Tor, var konstnär.
Henry och Sigrid Lundströms fastighet. Här var jag ofta och lekte med deras
tre barn, Birgitta, Anders och Ingrid. I den utbyggnad som ses på bilden, hade
Henry och hans far Johan sina lastbilar.
Ivar och Meerit Öberg, Övremarken, Hortlax. Lekte med deras son Jan
rätt ofta under barndomen.
Gustav och Agnes Bergs hus bredvid Hortlaxvägen. Grannar med mina farföräldrar.
Gustav och Ida Berglund. Paret hade tre söner: Hjalmar, Herbert och Henning.
Bodde grannar med mina farföräldrar.
Hilding Öhlund. Farfar till sångaren Patrik Öhlund. Bodde bredvid Hortlaxvägen.
Bodde inte så långt från mitt föräldrahem.
John och Emmy Risberg, Hortlax. John hade sin skomakarverkstad till
vänster utanför bilden. Emmy var syster till min far.
Arvid och Ing-Marie Johansson, Hortlax. Grannar med John och Emmy.
John Risbergs hus ses t.v. även hans verkstad, till höger om deras byggnad.
Urmakaren Åke Nordlund med makan Edit, bodde i den vita fastigheten t.v.
T.h. John och Emmy Risbergs hus.
Gösta och Rut Marklund, Övremarken. T.v. Amandus och Hanna Lindqvists hus.
I det vita huset i bakom Göstas hus, bodde Bertil och Kerstin Johansson.
Hortlax konvalecenthem, Maran, Hortlax.
Eskil Johansson fastighet på Inimarksvägen. Eskil kallades för jämnan:
"Fana-Eskil", ett namn som han ärvt av sin förfader, som var soldat.
Huset och ladugården är sedan länge borta. Eskil dog 1976.
Samma hus, fast i äldre tappning. (Eskil Johanssons fastighet).
Frits och Olga Berg, Inimarksvägen, Övremarken, Hortlax.
Erik och Lilly Henriksson, Skatanvägen. Grannar med Henry Lundström.
Det röda huset ägds av familjen Wennberg. I bakgrunden syns Sörbyskolan.
Magnusvägen, Hortlax.
Malin Hedströms affär, Maran, Hortlax.
-----------------------------------------------------------------------------
Han har sålt 75.000 ex. av Stridsropet
Frälsningssoldaten major Haldor Ljungcrantz står på busstationen i Piteå,
och säljer Stridsropet.
Haldor Ljungcrantz på Uddmansgatan i Piteå.
Cirka 75.000 ex. av Stridsropet beräknar major Ljungcrantz att han sålt sammanlagt.
En piteådam stannar till, och Ljungcrantz har åter sålt ett ex. av Stridsropet.
- På Centralen i Stockholm var det ingen match att bli av med 100 ex av Stridsropet på en timme, här i Piteå säljer man ibland 100 på en lördag. Men förutsättningarna är ju lite olika. Och trots jämförelsen: Pitebon köper gärna min tidning! Så säger major Haldor Ljungcrantz en herre som besökaren av Piteå nästan ofelbart stöter på vid Lundbergs hörna i korsningen Storgatan-Uddmansgatan. När han inte gör mellanstick på busscentralen och säljer färdläsning år resenärerna på bussarna. Major Ljungcrantz recept till tidningsförsäljare: Ett glatt uppträdande säljer bra. Själv har han sålt minst 75.000 ex. av Stridsropet.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 23 februari 1965.
Larry Finnegan
Larry Finnegan (1938-1973). Alla som minns sitt 60-tal, minns Finnegans "Dear One" och "Maria min vän". Startade skivbolaget Svensk-American som hade Sven-Ingvars i sitt stall.
------------------------------------------------------------------------------------
Mr. Dynamite: JERRY WILLIAMS
Härliga LAILA WESTERSUND!!!
Laila Westersund (1942-2011).
Polarna med Jörgen Edman
Jörgen Edman, längst uppe t.v. sjöng i bl a Beatmakers på 60-talet. Jörgen var även uppe i de norra delarna av landet, och gjorde inhopp i Yngve Forssélls orkester. T.h. högst upp, trumslagaren Janne Holmberg, från Boden. Duktig slagverkare, som jag beundrade många gånger när bandet spelade på Perudden utanför Piteå. Längst ned t.v. Göran Forss, giatrrist och sångare, spelade med popbandet New Generation under 60-talet. Detta då bandet hade en viss Peter "Monia" Holm med i gruppen. T.h. Pär Björck och Kjell Mattisson. Den sistnämnde var med som basist i Beatmakers. Björck var förutom pianist, klaviaturspelare, även kompositör till några av bandets låtar.
Roger.
CEGES - Uppsala
Killarna i Ceges mötte vi någon gång då och då, i Logen i Långträsk. Bandet var oerhört poppis häruppe.
Family Four
Chinox
Miss Piteå / 1966
Eva Berggren, kommer från Öjebyn. Hon är 17 år, 163 cm lång och har mörkbrunt hår. Arbetar som tandsköterskeelev på folktandvården i Piteå. Intressen är dans och musik, spelar själv gitarr.
Marianne Bergström, är hemmahörande i Munksund. Hon är 17 år, 170 cm lång och brunett. Skall börja andra årskursen vid Fackskolan i Piteå. Till hennes intressen hör teckning, språk och dans.
Gun-Britt Lindblom, är från Bölebyn. Hon är 21 år, 170 cm lång och cendré. Arbetar som kontorist på Nya Asfalt i Piteå. Är bl a intresserad av dans, idrott och bio.
Anneli Lundberg, hör hemma i Öjebyn. Hon är 17 år, 165 lång och blond. Arbetar för närvarande hemma. Tycker om dans och blommor.
Ing-Britt Granberg, från Hortlax. Hon är 18 år, 162 cm lång och har brunt hår. Skall nog börja en sjukvårdskurs i Kalix. Intresserad av sport och musik i synnerhet pop.
Solveig Larsson, kommer från Piteå. Hon är 16 år, 165 cm lång och har brunt hår. Arbetar på Tempo i Piteå. Tycker om att dansa har framträtt som sångerska bl a på Parkkvällarna.
Viveka Lidman, hör hemma i Piteå. Hon är 18 år, 160 cm lång och brunett. Arbetar på Lundbergs skor i Piteå. Hennes intressen är dans och idrott.
-----------MISS PITEÅ 1966: GUN-BRITT LINDBLOM, 21 ÅR, BÖLEBYN--------------
Årets miss Piteå, Gun-Britt Lindblom från Bölebyn fick sitta högst upp i den högtidsvagn som förde henne och hennes medtävlare genom gatorna. Ingen karneval får vara utan vackra flickor. Miss Piteå och hennes kamrater var inte ensamma i tåget. På Eldoradot Pite havsbad låg det som sig bör ett par mycket sköna damer i baddräkter modell mindre.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 8 augusti 1966.
Grus och makadam / Munksund
En av länets största företag vad beträffar grus- leveranser och stenkrossning är Grus och makadam i Munksund. Under fjolåret firade man 20-årsjubileum, företaget startades nämligen av ett antal åkare 1944. Vid starten skedde allt arbete manuellt, nu sker allting maskinellt. Allt eftersom åren gått, har man nämligen nyanskaffat maskiner. Tre år efter starten inköptes den första krossen, vilken dock hade för liten kapacitet fem år senare, då ytterligare en anskaffades.
På bilden övervakar Lennart Lundgren, Lillpite, tippningen i en grusficka.
Lennart Lundgren, är verksam vid krossanläggningen.
Under 1962 investerades en halv miljon till en helt ny krossanläggning. Den är placerad vid den fasta anläggningen i Munksund. Förutom den bedriver man under somrarna krossning i Bergsviken, närmare bestämt vid Flakaberget.
----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 2 mars 1965.
LENNART LUNDGREN, är min morbror, min mammas storebror.
Tyvärr borta sedan ett par år. /Roger.
Debut för markbygdens första popband
The Shafans - fr v Greger Sundberg, Långträsk, trummor, Sören Berglund, Ulriksberg, vokalist,
Gunnar Öström, Kåtaselet, basgitarr, Erland Lövgren, Huvträsk, sologitarr, samt Bo Johansson,
Ulriksberg, kompgitarr.
Det föds nya popgäng då och då runt om i länet. På söndagskväll var det Långträsks ungdomar som fick uppleva en debut av en grupp som kallar sig "The Shafans". Den ungdomliga och på popmusik kräsna publiken gav sig på nåd och onåd för de välspelande musikanterna. Grabbarna bor vitt skilda men har ändå lyckats åstadkomma en samträning som förvånade många. De håller sig också med en välsjungande vokalist, Sören Berglund, som redan smakat på litet berömmelse genom att vinna en vokalisttävling i Abborrträsk. Medlemmarna i The Shafans kommer att låta tala om sig i större sammanhang vad det lider.
-----------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 10 mars 1965.
Hortlaxelever är konstskapare
Teckningslärare Ove Gad med eleven Catrin Isaksson.
- Det är rent fantastiskt vad en utställning verkar stimulerande för eleverna, säger teckningslärare Ove Gad, som tillsammans med Catrin Isaksson studerar en tavla som hon gjort. Catrin är en av ett 60-tal elever vid Hortlax centralskola som har alster med på utställningen som öppnas och visas under tre dagar. Detta är den tredje utställningen som anordnas i skolan och resultatet blir bättre och bättre för varje år.
- Det finns en del saker som är verkligt avancerade, säger Gad.
Den som vill får köpa alster. Första utställningen inbringade 1.000 kr, den andra 800 kr och nu - ja det återstår att se.
Inte bara tavlor är representerade vid den konstutställning som anordnas i Hortlax.
Bilden visar några av de gipsstatyetter som eleverna tillverkat.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 maj 1965.
Inbrottsrekord vid Caltex i Storfors...
Caltex i Storfors.
I förrgår natt var det åter klippt i Storfors. Kiosken vid Caltex bilstation fick åter påhälsning av inbrottstjuvar - för vilken gång i ordningen vet inte ägaren Gösta Westerlund. Men det är minst tjugotalet gånger mindre noggräknade individer brutit sig in med varierande resultat. Sedan tjuvlarm monterades för fyra år sedan har dock de flesta försök stoppats i tid och tjuvarna åkr fast. Denna gång blev det inget större byte, bara ett par frimärksrullar och lite cigaretter. Tjuvarna hann däremot sticka innan polisen kom. Kanske att det inbjudande läget vid E4 med bostadsbebyggelse på relativt stort avstånd, gjort att inbrotten varit så många.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 7 juli 1965.
Mina blomflugor...
Alla har så bråttom nuförtiden. Dom jäktar å står i. Det var länge sen nån ringde på dörren. Tur att jag har mina blomflugor att umgås med...
-----------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
Herbert...
Grannen Herbert Berglund har avlidit, nära 89 år gammal. Han föddes i Övremarken, Hortlax den 19 april 1924. Hans föräldrahem låg nästgårds med mina farföräldrars gård.
Gustav och Idas tre söner, Hjalmar, f. 1922-01-11 d. 1992-11-22, samt Henning, f. 1927-07-08 d. 1991-07-07 och den mellerste sonen, Herbert, f. 1924-04-19 d. 2013-02-16, kom ofta i lek med min far och hans bröder. När jag sist mötte Herbert ute på hans tomt, kom vi i samtal om just detta. Herbert var årsbarn med min pappas bror Åke Lindqvist, som var född ca en månad efter Herbert. Han berättade om "Lindqvist-barna", som tjuvade limporna som min farmor Hanna, lagt ut för att bli kalla.
- Å när vi kom hem, skulle vi göra samma sak, berättade Herbert. Men då sa mamma Ida stopp.
- Jamen, John, Åke, Ingvar, Sven, Erik, Artur å Gunnar får ju äta från tant Hannas limpor.
Men vad jag inte sa till mamma Ida, var att dom hade ju tagit limporna utan lov, sa Herbert. Och så skrattade han.
- Jag är visserligen dålig på att gå, men jag är fortfarande pigg och alert häruppe, sa han och pekade mot sitt huvud.
Herbert Berglund (1924-2013).
Herberts bror, Henning Berglund (1927-1991) var kyrkoherde
i Piteå stadsförsamling.
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Foto, överst: Roger Lindqvist. Svartvita: Piteå-Tidningen - 1977.
TAGES kommer till stan...
Annonsen införd i PT den 19 november 1965. Den som väntar på nåt gott...
- HELAFTON FÖR PITEORTENS ALLA POPVÄNNER -
Fyra orkestrar - och så Tages
Tommy Blom vid Peruddens scenkant omgiven av fans...
Det kom blommor, en röd ros nerstucken i en Coca cola-flaska, till herr Göran Lagerberg vid gårdagens popgala på Perudden. En flicka, Birgitta Wellborg, överlämnade dem, men enligt uppgift kom dom ursprungligen från Västerås. De ungdomar som sökt sig till Perudden tyckte alldeles säkert at herr Göran Lagerberg var värd rosen, helst hade dom säkert sett till att alla "taggarna" hade fått en ros. Herrar Göran Lagerberg, Freddie Skantze, Tommy Blom, Danne Larsson och Anders Töpel fick efterträda The Steelmen. Nog skreks det alltid åt forna älvsbygrabbarna. Vilket dock överträffades av det oväsen som satte i gång långt innan göteborgarna visade sig.
De drygt 200 ungdomarna som betalat entré blev knappast besvikna på det som bjöds. Förutom Tages och Steelmen spelade Gomks och The Jay-Hawks och efter Tages scenprogram spelade Pelles showqvintett dansmusik. Vad ska man säga om Tages? På de skivor som "slagit" har vi mest fått höra stillsamma bitar. Det som bjöds igårkväll gick rakt i motsatt håll. Mest livlig på scen var herr Tommy Blom. Fyra representanter från stadens poliskår plus åtskilliga ordningsvakter, såg till att extasyttringar försiggick nere på golvet.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 27 november 1965.
Så förgår stadens skönhet...
Björkarna vid Piteå bryggeri.
Det var många stadsbor som på torsdagsmorgonen med sorg i hjärtat bevittnade att de många vackra björkarna på bryggeri tomten vid Sundsgatan - som onekligen utgjort en skönhetsfaktor, speciellt under den gröna årstiden - mejades ned. En efter en föll björkarna för motorsågen, som fördes av Henning Sjöberg från Pitholm, och kapades upp till ved, allt medan småttingarna i omgivningen intresserat följde arbetet. Så förgick en del av stadens skönhet. Men var det verkligen nödvändigt?
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 5 november 1965.
THE FLAMES - popbandet från Piteå / 1965
- DET HÄNGER PÅ HÅRET -
Detta är pitebandet The Flames som introducerat en ny spelstil.
Nedre raden fr v Arne Johansson och Billy Bergström. Stående fr. v. Kjell Dahlberg,
Tommy Jonsson, och Håkan Lundberg.
Fråga för dagen inom popbranschen avdelning musik i norr är: ska det gå den stenhårda stilen, tuffa stilen, ska det vara lite mer tårdrypande, känslomässigt (feelsang är visst faktauttrycket), eller ska det vara soft musik för dansanta. Det kan i längden bli lite dyrbart att investera i ny kostym och nytt instrument, när känslovallarna hos publiken sprängs bland annat.
- Vi har ansett det nödvändigt att lägga om stil, inte för kostymernas skull, men vi vill täcka in fler lyssnargrupper, säger en av killarna i Piteås 1:a och mesta popband The Flames. Man överväger t.o.m. att låta det långa, böljande håret falla. Allt för publikens skull...
- Vi satsar på musik för alla åldrar, säger en av medlemmarna i The Flames, en ung men affärsmässig herre vid namn Billy Bergström. Det betyder:
¤ Hårt håll-i-gång-tempo vid popgalor där det bara är mycket unga lyssnare, som vill ha lite fart;
¤ Lite mer känslobetonat för den allt större grupp som börjat tycka att det kan vara lite tröttande med allt för mycket (o)ljud;
¤ Dansmusik när man spelar på ställen där det är lite "mognare" ungdom som gillar att dansa.
NY STIL
- Det är en repertoar som täcker in många grupper, menar man och medger att man funnit det angeläget att "lägga om stil" - den nya är Rolling Stones-inspirerad, det är lite mer känsla... The Flames har kommit så långt i "den mjukare stilen" att gruppen börjat köra med enhetlig kostym - fast bara på danser förstås - och man har avancerade planer på att låta en del av det långa håret falla för saxen, bli lite moderatare. Sedan har också införskaffats orgel. Allt för den goda saken.
- Danspublik ryggar ofta tillbaka, när de upptäcker att det är långhåriga musiker uppe på scen, utan att ha hört oss spela. De tror att är killarna långklippta så spelar de absolut inte musik som passar kortsnaggade...
Och The Flames vill gärna spela på danser:
- Sånt är ju kul!
Långhårigt eller ej, Billy Bergström och Arne Johansson funderar.
POPULÄRAST
- Vi är populäraste och mest engagerade band i Norrbotten, förutom nu Rune Lindstedts i Boden, deklarerar managern Börje Öhberg med eftertryck. Antagligen är det en el andra band som vill göra The Flames äran stridig. Populärt är pitebandet i alla fall: för detta talar följande bevisföring:
¤ Bandet har engagerats varje lördag till den 16 april.
¤ Man har kommit på femte plats fyra gånger på "Idolnytts" idolbarometer.
¤ Man har inbjudits till München för en månadslång turné (men tackat nej: det ger för lite kosing).
¤ Under den Stockholmsturné som påbörjas nästa vecka skall man uppträda på 14 platser och visst också få göra provinspelning på Karusell.
PROFFS
Och popularitetskurvan bara stiger, säger de fem i The Flames. Från den 1 november blir gänget "proffs", det vill säga ägnar sig bara åt spelandet.
- Vi klarar oss gott på de spelningar vi har, säger en av killarna. Allt är gott med andra (pop)ord...
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 22 oktober 1965.
Gamla Piteåbilder
IC Piteå - 1962. Sundsgatan-Västergatan.
Domus-varuhusets invigning 1962.
PITE HAVSBAD - 1963. Pite havsbad kom till 1943, när Elof Söderberg
köpte en bit mark, där han senare kom att bygga en "turiststad".
Gågatan/Storgatans avstängning i augusti 1961. Gågatan i Piteå,
var landets första i sitt slag.
Fotograf...
RUNE HÖGLUND (1924-1993) är mannen bakom dessa bilder. Rune hade sin
fotofirma på Prästgårdgatan, "Fototjänst" grundad 1949.
----------------------------------------------------------------------------------
Ballerinan NORAH
När Norah övernattade häromsistens, så ville hon så gärna visa sina balett- och sångkonster för oss. Vi satt i finsoffan, och Norah sjöng och dansade. Hennes scen, var vårt vardagsrumsgolv. Och efter varje avslutat sång- och dansnummer, fick hon naturligtvis stora ovationer. Med all rätt!
Norah med sin mikrofon...
både sjunger och dansar...
och som tackar för applåderna, efter varje avslutat nummer.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Paparazzifotograf: farfar.
Bosse Parnevik - parkkvällsfinal, Piteå
Bosse Parnevik gästade parkkvällen i Piteå. Här som Povel Ramel.
Bosse Parnevik medverkade vid sommarens sista parkkväll i Piteå. Avslutningskvällen hade inemot 2000 personer sökt sig till parken för att uppleva final och traditionellt fyrverkeri. Bosse fick skrattarna på sin sida, när han bl a gjorde Povel Ramel.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 augusti 1965.
Cedermarks - Sveg
Sittande längst till höger i bild; basisten Harri Karlsson, Älvsbyn. Sångaren Roffe Lee Larsson,
sjunger idag med jämna mellanrum med Trio me´ Bumba. Till vänster om Harri,
dragspelaren Hugo Dahl. Harri vikarierade i Kjell-Bertils några gånger i början av 1980-talet.
Han fortsatte sedan i Sivert Thurells orkester, senare i Sven-Erics från Hudiksvall.
Roger
Chiquita Brass
Curt-Görans
DANCEMÄN
Helene & Gänget
Claes Lövgrens
Boogart / Malå
Bildades 1984 verksamma fram till 2006. 1996 vann bandet Svenska Dansbandsmästerskapen. 2004 kom nästa framgång, Anna Lundberg valdes till årets sångerska, Peter Ericsson till årets basist, samt fick man pris för åtets bästa album, vid Guldklavegalan. Trummisen Lasse Lundberg, som spelade i bandet, är bördig från Öjebyn utanför Piteå, finns idag som trumslagare och kapellmästare i bandet Blender. Så till sist, Boogarts hemkommun är Malå i Lappland. /Roger.
BOSSES - Skellefteå
JANNEZ - Laxsjö, Jämtland
¤ JAN OSCARSSON
¤ PEO GRUFVELGÅRD
¤ KJELLE DANIELSSON
¤ ANDREAS KLAHR
Orkestern bildades 1976 i Laxsjö. En av originalmedlemmarna var basisten Richard Holm, som så tragiskt omkom på sin motorcykel 2007. Jannez är inte enbart ett "vanligt" dansband. Jannez är så mycket mer. Ett gäng på fyra folkliga spelemän, som sätter musiken i högsätet, med en okuvlig spelmansglädje, som smittar av sig, antingen man väljer att spisa deras musik, genom att lyssna eller dansa.
Roger
Strands Glass...
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 30 maj 1965.
Malte...
Malte, en skön liten kille...
Logen Långträsk / 1965
"ORDNINGSVAKTEN HAN HAR DET LUGNT,
NÄR DET LOGDANSAS "UPPI" LÅNGTRÄSK"
"Vi åker till logen i Långträsk". Det uttrycket känner nog de flesta dansanta ungdomar till. Det har faktiskt blivit så, att logen i Långträsk sedan åtminstone tre år tillbaka, blivit ett av de mest besökta och populäraste nöjesetablissemangen i inlandet. Trots att konkurrensen hårdnar på området, har man kunnat räkna in fullt hus de felsta danskvällarana. Den här lördagskvällen utgör inget undantag. Redan vid halv tio tiden har drygt 600 personer löst sin entrébiljett och fler kommer det i jämn ström. Vi hittar idrottsföreningens ordförande Tage Öberg, som tillika är bas för verksamheten i logen. Han står i biljettluckan. Och vi frågar hur arrangörerna lyckats göra det här med logdans så populärt?
- Det är inga hemligheter med det. Vi statsar helt på populära orkestrar och popband, säger han. Det är ingen lätt uppgift att boka sådana, men hittills har vi lyckats. Ungdomarna tycker också att det är trivsamt här och särskilt sedan vi byggde till serveringslokalerna ökade både trvseln och utrymmet. Men den alltmer ökade tillströmmningen av publik gör att vi planerar ytterligare tillbyggnad. Och den hoppas vi ska öka trivseln om möjligt ännu mer. Ytterligare en sak måste till för att man ska kunna arrangera trevliga danskvällar: Det är folk som vill offra tid för att hjälpa till. Och det har vi lyckligtvis här i Långträsk, slutar Tage Öberg som återgår till biljettförsäljningen där det köat upp sig ordentligt under vårt samtal.
Tage Öberg, arrangör samt chef för logdansverksamheten i Långträsk.
Inne i lokalen är det Jannes X-tett som svarar för de rytmiska tongångarna och på dansgolvet är alla utrymmen upptagna av dansande par. Det blir ordentligt varmt efter några danser, men stämmningen är på topp och alla trivs. Trivs gör också ordningsvakterna Herbert Lindbäck, Per Vikman och Folke Öberg som trots anhopningen av folk har det lugnt och fridfullt. Tage Öberg har också bara lovord för den ungdomliga publiken:
- Trots att så många tusental ungdomar besökt logen de senaste åren är det ytterst få gånger som ordningsvakterna har behövt ingripa. Det är otroligt fina och skötsamma ungdomar som kommer hit, är hans betyg. Ja, så fortsätter det hela fram till ett på natten. Redan innan dansens slut har grupper av ungdomar börjat planera för nästa lördagkväll. "Vi åker till logen i Långträsk" blir i nittionio fall på hundra det slutgiltiga resultatet av överläggningarna.
Margareta Gustavsson, Piteå, och Maj Nilsson, Älvsbyn, tar igen sig i serveringslokalen.
Jan-Erik Holmberg, Högdalsås, Birgit Johansson, Myrheden, Birgit Bergsten, Jörn,
Jan-Erik Lövbom, Jörn, tar igen sig i en paus. Alla trivs och kommer gärna tillbaka.
600 personer hade löst entrébiljett den här aftonen.
Jannes X-tett, Piteå.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 25 augusti 1965.
Midsommarnöjen 1965...
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1965.
Premiär för LUNDGRENS BILAFFÄR
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 3 september 1965.
ÄNTLIGEN Nu skall det bli UPPLYST på Bergsviksbron
Nu blir det ljusare på Bergsviksbron.
E4-bron över Pite älv, Bergsviksbron alltså, är under årets ljusa del en trafikfälla. Den är smal och det finns ingen annan plats för cykel- och gångtrafikanter än körbanan. Än värre är det under årets mörka del eftersom belysning på bron saknas. Det har gått många år utan åtgärder, och klagomålen har varit många. Nu är det emellertid bara en tidsfråga innan ett av problemen löses, nämligen belysningen. Piteå landskommun och Hortlax kommun skall nämligen under höstens lopp svara för att bron får belysning.
Förslagsritningen ligger nu hos Vägförvaltningen i Luleå godkända av väg- och vattenmyndigheterna. Sammanlagt skall uppföras 22 ljuspunkter, därav 16 på själva bron. Det kommer att bli vanlig stolpbelysning med en fullt tillräcklig ljuskraft. Väg- och vatten har för övrigt i höst utarbetet nya föreskrifter om hur väg- och brobelysningar skall vara utformade. Eftersom det kan dröja åtminstone fem år innan en ny bro kommer till utförande, hälsar det här projektet nu med tillfredställelse. Det kunde ju ha varit ordnat med belysning långt tidigare eftersom det är en synnerligen trafikerad väg det här rör sig om - men bättre sent än aldrig...
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 22 september 1965.
Kuskarna blir huggare...
Stående fr v: läraren och rektorn Lars-Erik Jonsson, Tage Johansson, Koler, Ragnar Jonsson, Koler, Sören Jönsson, Snedudden, Karl Karlsson, Vistträsk, Alf Lindström, Vistträsk, Kurt Lindström, Vistträsk, Georg Lund, Vitberget, Ragnar Lundberg, Jörn. Sittande fr v: Åke Lundgren, Vistträsk, Ivar Renberg, Kåbdalis, Folke Vestin. Myrheden, Gunnar Öman, Vitberget.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 8 juni 1965.
ÅKE LUNDGREN, var min svärmors bror. /Roger.
Loppis & The Tramps
Detta är The Tramps - en av poporkestrarna på modet.
Fr. v. heter de hårfagra ynglingarna, Erling Dahlberg, Krister
Norberg, Lars Eriksson, och Hans Lundberg.
Lions loppmarknad är vid det här laget något av en pingstinstitution i Piteå. Förberedelserna för årets d.v.s. dagens, aktivitet har pågått i månader, men så säger sig också de ansvariga kunna garantera en tillställning som skall överträffa alla tidigare. Klockan 6 i morse började man belamra det för dagen fordonstrafikfria Rådhustorget med varornas mångfald och kloclan 8.00 börjar kommersen för att sedan pågå i sex timmar.
På programmet står förutom den egentliga varumarknaden modevisning på Gågatan, laxgissning, lottförsäljning, tillfälle till kraftmätning osv. Glömmas får inte att de poulära musikerna från Röda fjäderns-operationen, The Peatles (eller kanske man bör skriva Pitles), kommer tillbaka för att underhålla publiken. Också en yngre kategori piteåmusiker, samlade under namnet The Tramps, ska spela, kanske i något mera popbetonad stil.
- Vi har mötts av ett fantastiskt intresse för den här aktionen, säger försäljningschef Lars Öqvist. Särskilt tacksamma är vi över det initiativ som tagits i Norrfjärden. Där gick lärare och elever vid centralskolan omkring en lördag och samlade in varor till vår loppmarknad. Resultatet blev inte mindre än tre hela billass intressanta saker, som nu ska säljas i Piteå.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 5 juni 1965.
THE ZETTLERS - Umeå / 1965
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 1 september 1965.
---TWIST---SHAKE---SHUT---TWIST---SHAKE---SHUT---
Hortlax centralskola / 1965
Fr v studierektor Torsten Andersson och rektor Birger Sandberg.
Rektor Birger Sandberg och studierektor Torsten Andersson utanför Hortlax centralskola. I höst kommer man att pröva en ny undervisningsform. Hjälpklasserna kommer helt att försvinna och ersätts med hjälpklinik.
------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 28 augusti 1965.
Johan Lundberg i Hällan: "Inte är livet slut vid 80!"
Johan Lundberg, Hällan, Älvsbyn.
Johan Lundberg, Hällan Älvsbyn - före detta hemmansägare, nämndeman, kommunalman och mycket annat - är en pigg 80-åring, rak i ryggen och med pojkglimten i sina livligt spelande ögon. Men så har han praktiskt taget aldrig varit sjuk. Några få dagar har han vistats på lasarett för observation. Och än i dag är det full fart i arbetet, vad han än företar sig. Under våren har han bl a sysslat med att klyva ved för kommande vinters behov.
- Visst har jag haft god hälsa och känner mig frisk och stark, trots mina 80 år, säger han. Och har man hälsan, ja då är livet roligt att leva även på ålderns dag. Då blir allting trivsamt, arbete och pyssel, små ensamma stunder och inte minst pratstunder med anhöriga och vänner.
Johan Lundberg kan se tillbaka på ett väl förättat värv. Det är mycket han hunnit med från det han som barn hjälpte fadern med jordbruksarbetet hemma på gården i Hällan. Det kan nämnas att till i fjol satt han som valnämndens ordförande i Nystrands valdistrikt. Dessförinnan hade han även gjort en betydande kommunal- och föreningsinsats. Som 15-åring kom Johan för första gången från hemmet i skogsarbete. Det var skogarna efter Lule älv han var med om att driva ut, körde timmer första vintern och var huggare de två följande vintararna. Nautans kopparfält i Gällivare var en annan arbetsplats han sökte sig till som 18-åring och då arbetade han till dess gruvdriften lades ner.
Arbetsstrejkade
- Det var 1907 som vi kom i konflikt med arbetsgivarna för kopparfältet, säger han. Lönerna var små, arbetsförhållandena var under all kritik, och till slut bröt det hela ut i öppen konflikt. Arbetsgivarna svarade med lock-out, och slutet på det hela blev att kopparfältet lades ner. Men Lundberg var inte ställd mot väggen för det. Samma år gifte han sig med Ida Danielsson och flyttade hem till Hällan för att åter ge sig ut i skogsarbete. Ett par år senare övertog han sin faders hemman, som han och hans idoga hustru kom att bruka under en lång följd av år. Där föddes också makarnas sju barn. När hustrun 1945 gick bort överlät han hemmanet till yngste sonen, Evert och bor sedan dess hos honom och hans hustru Elsa. På sitt jordbruk lade Johan Lundberg ned en berömvärd odlarmöda. Han nöjde sig inte bara med faderns hemman utan utökade med ytterligare 12 hektar mark.
- Visst var det arbetsamt både för mig och min hustru. Jag hade också annat förvärvsarbete, och oftast var det bara på "fritiden" som man fick ägna sig åt jordbruket. Men det var en stor tillgång, inte minst under krigsåren - särskilt det första världskriget - då det annars var ont om livsförnödenheter. Svälta har vi aldrig behövt göra.
Kommunalt engagerad
Johan Lundbergs intresse för det politiska och sociala livet kom tidigt till uttryck. Liksom så många andra av sin generation tillhör han arbetarrörelsens pionjärer, de som från början byggde upp rörelsen ute i bygderna och i socialdemokratin fann en plattform för en samhällsinsats. Hans kunnande kom också at tas i anspråk inom arbetarkommunen och i det kommunala arbetet. Under flera perioder tillhörde han odelade Älvsby sockens kommunalfullmäktige, satt med i fattigvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden och kristidsnämnden, och var som redan nämnts till i fjol ordförande i valnämnden. Han har också varit nämdeman i 18 år. Trogen sin ungdoms ideal har han också under alla dessa år med lust och iver deltagit i partiets valarbete, medveten om vad det gjort för att föra utvecklingen framåt och ge människorna allt bättre och bättre levndsbetingelser.
Nu njuter Johan Lundberg av en betydligt lugnare tillvaro, även om han trivs bäst när han har något att syssla med. Vedhuggning och annat arbete tycker han är enbart trivsamt. Och genom årens många vedermödor har han bevarat sin ljusa livssyn, sin starka tro på utveckling och framåtskridande. På söndag fyller Johan Lundberg 80 år. Anhöriga och en stor vänkrets gratulerar honom varmt och hjärtligt.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 14 augusti 1965.
FAKTA--------------------------------------------------------------------------
Johan Lundberg som var född 1885 avled året efter sin 80-årsdag, 1966.
Artikeln om Johan Lundberg, skrevs av John Öquist, redaktör på Piteå-Tidningens
Älvsby-redaktion. John Öquist brukade för jämnan, underteckna sina alster med
"QUIST".
Roger-----
Biblioteket, Furunäsets sjukhus
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 28 maj 1965.
Storforsens servering
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 1 juni 1965.
The Roosters - Bygdegården Långnäs
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 28 maj 1965.
BEATMAKERS - Pite havsbad
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 4 juni 1965.
Little Max - Logen Boksel
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 26 maj 1965.
Ola & Janglers - ÖHOLMA - Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 23 juli 1965.
The Steelmen
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 26 maj 1965.
Badhus med traditioner färdigt att rivas
Badhuset i badhusparken skall rivas.
En "historisk" byggnad i Piteå, nämligen badhuset kommer att rivas inom kort. Instundande lördag och söndag är de sista dagarna som det är öppet, därefter kommer det att skatta åt förgängelsen. I stället blir där plats för scenen för parkkvällarna, som snart kör i gång. Hur länge badhuset fyllt sin funktion har Piteå-Tidningen inte lyckats utforska, men pitebor, som är 80 år och däröver minns att i deras barndom var det ett varmbadhus och i strömmen hade man iordningställt ett utebad med bryggor och hoppställningar. Fru Annie Forsén, som tillsammans med framlidne maken Fredrik, flyttade in i badhuset 1913, omtalar att hon var baderska där fram till den första november 1946.
Fru Forsén är född 1882 och från sin tidiga barndom minns hon att badhuset fanns till och där hade man förutom varmbadhus, även utebad. Hon tror att huset byggdes omkring 1870. Hela tiden har, enligt vad PT erfarit, staden varit ägare till fastigheten och under många år var det en särskild styrelse, som hade ansvaret för dess skötsel. Visst har badhuset i många år varit bristfälligt, men det har fyllt sin uppgift. Ofta har det varit tal om att det skulle rivas, emedan man planerade bygga ett nytt badhus. Men någon nybyggnad blev aldrig av och badhuset fick stå kvar. Parken intill heter som bekant badhusparken. Det gamla badhuset, som använts av så många generationer stadsbor, har nu emellertid definitivt tjänat ut. Till hösten är sporthallen färdig att tas i bruk och där får stadsborna tillgång till en modern bastu.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 25 maj 1965.
LAILA WESTERSUND - Parkkväll i Piteå
Här står hon - "Yrvädret från Trollhättan" i egen hög person, Laila Westersund.
PITEÅ-TIDNINGEN skrev: "Hennes mungipor var ständigt i topp, och det bästa av allt, hon höjde den tidigare matta stämmningen bland publiken, till en relativt hög nivå".
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 24 juni 1965.
TONIX - Logen Långträsk / 1965
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 13 augusti 1965.
Det är laddat för vårsmällar / 1965
Monica Lindström, som arbetar i Lundströms Färghandel, visar några större
ganska dyra raketer. Sådana säljs egentligen bara till fyrverkerier och andra festligheter.
Det kommer att bli mycket smällande i Piteå på Valborgsmässoafton och åtskilliga stjärnsprak kommer att synas på himlen vid majbrasorna, på festplatserna och lite varstans i bygden. Det yngre manliga släktet har laddat upp ordentligt för Valborgsmäss, upplyser man i de butiker som saluför dessa artiklar. Många tuden bomber har sålts och det är främst pojkar i 15-16 årsåldern, som har försett sig med dem, eftersom det är förbjudet för de yngre att köpa utan målsmans tillstånd, och de äldre föredrar de vackrare och mer exklusiva eldarna och solarna.
Nu får man bara hoppas att innehavarna av smällarna inte skall ställa till med alltför mycket ofog och att inga olycksfall skall ske. Butiksägarna tror inte att det är någon fara med den saken men polisen är av en annan uppfattning.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 29 april 1965.
Tragisk dödsolycka på Piteågata / 1965
En lika tragisk som fruktansvärd trafikolycka inträffade vid 21-tiden på valborgsmässoafton i Piteå när 14-åriga Ulla Wiklund, dotter till linjeförman Verner Wiklund, Piteå, dödades när hon blev påkörd av en spritpåverkad 19-årig yngling. Svårt skadad blev Ullas jämngamla väninna, Margot Johansson, dotter till slöjdläraren Thore Johansson, Piteå, som bl a ådrog sig en svår hjärnskakning. Olyckan inträffade efter Sundsgatan på Källbo. De båda flickorna hade varit och besökt en majbrasa där de roat sig. De hade sedan gått ut på staden och var på väg hem - gående efter grussträngen på vänstra sidan av gatan när de bakifrån blev påkörda av en bil som fått stoppsladd vid en omkörning av en annan bil.
De båda flickorna slängdes i diket. Ulla Wiklund dödades omedelbart, medan Margot Johansson slogs medvetslös. Bara någon minut efter olyckan kom en sjuksyster till platsen och hon kunde konstatera att Ulla var död. Hon omhändertog Margot Johansson tills ambulans kom till platsen. Bilisten klarade sig undan skador trots att hans bil efter krocken med flickorna slog runt och blev liggande mitt på gatan. Ynglingen var dock svårt chockad när han omhändertogs av polisen. Pojken hade lånat faderns nya rödskyltade bil in till staden. Parkerat den ordentligt med den tanken att den skulle få stå på parkeringsplatsen över natten. Sedan gick han upp till hotellet och drack ett par snapsar och en grogg. Polisman Sven Bagge säger till Piteå-Tidningen att pojken, i vanliga fall, är en skötsam person, men att händelsen gick över styr pga av dennes spritpåverkan.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 maj 1965
Husvagnar modell -65
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 7 maj 1965
Europas största frysbil till Piteå / 1965
Europas största frysbil till Piteå.
I går, torsdag, levererades Europas största frysbil till Strands Glass i Piteå. Som synes på bilden är det ett fordon av ansenligt format som dir. Einar Forslund (t.h.) överlämnar till dir. Martin Strand. Bilen, en Volvo Titan, har en längd av 18,60 meter och dess totalvikt är 51 ton, lastkapaciteten är 22 ton. Skåpet, som är byggt i Umeå av Hilding Carlsson, rymmer drygt 60 kbm. Ett dieselaggregat levererar kyla eller värme, vilket som önskas. Vintertid kan vagnen användas för t. ex. grönsakstransporter, 20 plusgrader kan erhållas. Glasstransporterna fordrar kyla, - 30 grader orkar aggregatet med.
En termostat sätter i gång aggregatet så fort temperaturen ändrar på 2 grader. Hytten är utrustad för långtradarbruk, dvs bakom framsätena finns sovplats. Inom parentes kan nämnas att ekipage av denna storlek är förbjudna på kontinenten, högsta tillåtna längd på fordonen där är 15 meter.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 7 maj 1965.
IC - Piteå / 1965
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ April 1965.
En handduk som min pappa en gång fick, när han tankade på IC i Piteå.
Härrör från 1960-talet.
En mindre detalj från ett rött plåtskåp som kom i min pappas ägo i mitten av 60-talet.
Skåpet har en gång stått inne i IC:s verkstad på Sundsgatan i Piteå.
När mina föräldrar flyttade sommaren 1982 stod det röda plåtskåpet under tystnad
i sin vanliga vrå. Där fortsatte det att stå (tyst) i ytterligare 25 år. Nu har en av
sönerna ställt det i sitt garage. En röd relik från IC i Piteå.
------------------------------ROGER LINDQVIST--------------------------
Åströms Bil AB / 1965
Sture Larsson vid Åströms Bil AB kollar det elektriska systemet på en Volkswagen.
Åströms Bil beläget vid norra infarten till Piteå sålde Volkswagen i parti och minut. Man inte bara sålde, man reparerade också. Min pappa som var förtjust i bubblor, köpte sin första bil här sedan han fått sitt körkort 1963. Den blå VW:n var begagnad, av 1958-årsmodell, och hade en ägare tidigare, sågställare Herbert Lundmark, Munksund. Jag minns att min pappa ringde Herbert Lundmark innan köpet, och frågade nyfiket hur bilen hade skött sig. Och till min fars förtjusning så var det endast positivt från herr Lundmarks sida. Det skulle visa sig, att Herbert Lundmark var far till Lars Lundmark, som jag senare skulle bli bekant med när jag började på Furunäsets sjukhus. Lasse var fotvårdare, och gick under namnet "Fot-Lasse".
Roger Lindqvist. Bild: Piteå-Tidningen april 1965.
Sundén & Engman SAIK / 1965
Fr v Ola Sundén och Kurt Engman.
PROBLEM I STORFORS! Ola Sundén och Kurt Engman, två centerbackar i länslagsklass. Börje Norberg och Co tänker tydligen statsa på Kurt som center i serielaget, trots mindre lyckad insats mot Sunnanå.
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 26 april 1965.
FAKTA---------------------------------------------------------------------------
Ola Sundén var son till läraren och kantorn i Hortlax Gunnar Sundén.
Gunnar var min lärare i årskurserna: 4,5,6. Ola har jag haft som vikarie
vid ett enda tillfälle.
Kurt Engman var vår granne i Övremarken. En allround idrottsman,
som behärskade såväl friidrott som fotboll och hockey. Kurt spelade
med IFK Luleå när de gick upp i allsvenskan 1971.
Roger------------------
John Harrys trio underhåller / 1965
John Harrys trio. Kapellmästaren o dragspelaren Harry Berglund
till vänster.
Nybyns idrottsförening hade på annandagpåsk anordnat en trevlig kabaré för att i någon mån kunna förstärka idrottsföreningens kassa. Det var också ett mycket välspäckat program som arrangörerna lyckats åstadkomma och den mer än välfyllda skollokalen - cirka 200 personer - var trots den "bastu" som stundtals var rådande, hela tiden i full spänning och applåd följde på applåd. Idrottsföreningens ordförande Charles Åhlund hälsade publiken välkommen och som inledning spelade John Harrys trio, och sedan följde olika sketcher och monologer av vilka kanske "Vänta besked", "Frieriet" och "Det hände en natt", fick de mesta applåderna. Syskonen Britt-Marie, Bennie och Birgitta Karlsson sjöng några vackra sånger som livligt uppskattades av publiken och en särskild eloge förutom till de energiska arrangörerna - bör nog John Harrys trio erhålla för att de välvilligt och helt gratis ställt sig till förfogande och hela tiden medverkade i programmet.
------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 21 april 1965.
Järnvägsrallare vid Piteå hamn / 1965
Visst finns det järnvägsrallare - och det i stan.
Ny järnväg i stan? - Ja, nästan! Det handlar om järnvägen nere vid Piteå hamn som i dagarna genomgår en betydande renovering. Dels byts de ålderdomliga skenorna ut, dels läggs en del växlar om. Så småningom kommer rälsen ända ut till Munksund att helt utbytas. Den börjar vara ålderssvag och man törs snart inte släppa fram transporter på linjen. Den rälstypr som nu används, benämns "76:an", men den utbyts mot en grövre upplaga kallad "96:an". Denna möjliggör allt tyngre transporetr på linjen.
- Visst är det knogigt så det förslår, berättade en av SJ:s "rallare". Men det är härligt!!
Från vänster syns Ingemar Andersson, Karl Hellgren, Sven Renberg och Rune Lundqvist.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 6 maj 1965.
THE FLAMES på turne´ / 1965
THE FLAMES. Bakre: Billy Bergström, Arne Andersson och Kjell Dahlberg.
Nedre: Tommy Jonsson och Håkan Lundberg.
Det alltmer välkända Piteåbandet "The Flames" kommer i sommar att företaga en turné i Sverige. Starten sker den 30 juni och man beräknar anlända hem till Piteå igen den 24 juli. Bland annat blir det framträdanden på Gröna Lund och i Malmö. I Hofors underhåller man tillsammans med Göteborgsgänget Tages och i Örnsköldsvik tillsammans med Emile Ford. Det blir grabbarnas första riktigt stora turné. Eventuellt kommer också gruppen att får göra en skivinspelning. Direkt efter skolans slut den 10 juni åker gruppen på en mindre turné för fem framträdanden i Finland. Bl a kommer man att spela i Rovaniemi.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 4 maj 1965.
Kyrkoherde Wiklund 60 år / 1965
Kyrkoherde Elof Wiklund vid Hortlax kyrka. Wiklund har tjänat församlingen i 24 år.
När kyrkoherde Elof Wiklund i Hortlax lördagen den 22 maj fyller 60 år kan han se tillbaka på en 24-årig tjänst i församlingen. Efter så många år känner han givetvis sin församling mycket väl, ja, så väl att han sällan behöver söka i kyrkboken för at kunna ge upplysningar om sina församlingsbor. Många av dem har kyrkoherde Wiklund hunnit både döpa, konfirmera och viga samt även fått döpa deras barn. Själv säger kyrkoherden att det är en intressant utveckling att iaktta och med åren vidgas kunskapen om församlingen. Men det fordras även at en kyrkans tjänare är intresserad av människor och det har jubilaren hunnit visa otaliga gånger.
En präst skall spontant kunna ägna sig åt de mycket unga, men även åt de som är gamla. Han skall så långt det står i mänsklig makt finnas till för alla, kunna ägna tid åt människans skiftande och många gånger svårlösta problem. Kyrkoherde Wiklund omtalar att han trivs i Hortlax och att han är glad över att församlingsborna så talrikt går i kyrkan. Också gudstjänsterna ute i byarna är som regel välbesökta. Det är följaktligen ett rikt gudstjänstliv inom församlingen. Och den som lärt känna Elof Wiklund vet att han till stor hjälp i sitt arbete har gåvan att ha lätt att komma i kontakt med människorna. Han är gladlynt, skämtsam, ja, med andra ord en trevlig karl.
Men det är inte bara som präst som han är verksam. Ordförandeskapet i kyrkofullmäktige och kyrkoråd tar sin tid. Sedan 20 år är han ordförande i hemhjälpsnämnden. Om den sistnämnde förtroendesysslan framhåller kyrkoherde Wiklund at den bidragit till att skapa många kontakter och den har gett goda kunskaper om det sociala förhållandens.
FÖDDES I ETT JORDBRUKARHEM
Kyrkoherde Wiklund är född i Burträsk församling i Västerbotten, och växte upp i ett jordbrukarhem. 1929 började han studera vid Fjellstedska skolan i Uppsala 1934 och 1939 var han färdig med sin teol kand examen. Den 4 juni 1939 blev han prästvigd. Innan Wiklund 1941 kom till Hortlax som vice komminister hade han hunnit med att vara pastorsadjunkt i Umeå landsförsamling, och Bureå samt vice kyrkoadjunkt i Kåge. 1942 blev han komminister i Hortlax och 1961 kyrkoherde. Ett minne som kyrkoherden gärna uppehåller sig vid är de åtta månaderna som fältpräst i Boden under kriget. Den tiden gav värdefulla lärdomar. Likaså gav internatföreståndarskapet för de 700 finländarna, vilka som flyktingar var förlagda i Hortlax kommun en tid under kriget, vidgade erfarenheterna.
TREVLIG PRÄSTGÅRD
I den trevliga och välpyntade prästgården härskar makan Anna (Annie) Linnéa, född Ragnar. Makarna har fem barn. Det är ett gästfritt hem med glada och okonstlade människor, som gjort sig omtyckta inom hela församlingen. När Elof Wiklund, som nu kan betraktas som en trotjänare i Hortlax, går att fira sin 60-årsdag, möts han av varma välgångsönskningar inte bara från de egna församlingsborna utan även av en stor bekantskapskrets långt utanför den egna församlingens gränser.
---------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 20 maj 1965
FAKTA-------------------------------------------------------------------------------------
Elof Wiklund föddes den 22 maj 1905 i Burträsk, och gick ur tiden, den 17 mars 1994 i Hortlax.
Makan Anna (Annie) föddes den 1 juli 1907 och gick bort den 24 september 1995.
Annie Wiklund född Ragnar, var lärarinna i Sörbyskolan i Hortlax.
Jag hade henne i årskurs 3, höstterminen 1966 & vårterminen 1967.
Roger----------------------------------
Roger Lindbloms orkester
¤ Roger Sandberg - sång, klaviatur
¤ Jens Nathansohn - sång, sax, gitarr
¤ Jonas Forsell - sång, gitarr
¤ Arne Hallin - trummor
------------------------------------------------------------------------------
Midsommardans för 2000 i snabbygge på Pite havsbad /1966
Axel Andersson, Stensjökullen, var en av de första som på måndagsmorgonen satte
i gång arbetet med uppförandet av sommarrestaurangen.
Det blir dans midsommarafton om direktör Clifford Söderbergs beräkningar slår in. Och det kommer de förmodligen att göra. Den sakkunskap han anlitat för den nya byggnadens uppförande tror man skall hinna med arbetet inom den tiden. Men nog blir det en hetsig tid för Nybergs byggnadsfirma i Piteå, som är huvudentreprenör. Det är massor med material som skall skaffas fram på kort tid. Inventarierna är också många. Det blir en stor byggnad i ett plan, 1.600 kvadratmeter som står till de dansandes förfogande. Byggnaden kommer att kosta ca 900.000 kr. Den nya sommarrestaurangen blir alltså större än den nedbrunna.
Det blir en särskild lokal för de dansande, där också gästerna kan inta lättare servering. Barserveringen är förlagd till särskild lokal, som rymmer 250 gäster. Danslokalen skall rymma 2.000 personer. Herr Söderberg, som tidigare under högsäsong brukar ha upp till 50 anställda, räknar med bli tvungen att ha ytterligare anställda nu när rörelsen utvidgas. Byggnaden uppförs av monteringsfärdiga betongstommar och redan till veckan reser man pelarna. Det blir också stora glasytor, en del av väggarna bekläs av fasadtegel och så lägger man tak av Siporex. Marken där byggnaden skall stå är redan planerad och grundplatta är snart lagd, säger byggmästaren, men nog gäller det att sätta alla klutar till för att den nya sommarrestaurangen skall stå klar att ta emot gästerna på midsommaraftonen.
Pite havsbad bygger nytt.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 3 maj 1966.
Popturné med Shanes, Annabee-Nox m fl / 1966
I och med att Piteå fått sin sporthall har man även fått de stora arrangemangen. T. ex. ett sådant storevanemang som "Package TWO" popturnén med Shanes, Annabee-Nox, Strangers och Thorstein Bergman. I kväll träffas de samtliga i sporthallen där man har Norrbottens-premiär. Att presentera dessa popartister är väl fullständigt onödigt. Den publik som vill höra och se dem i aktion känner dem väl.
Det intressanta i saken är att dessa poptoppar har samlats i "ett paket". En del vill tolka detta som att deras musikstil är på tillbakagång. Själva villl de inte gå med på detta utan påstår at de just nu upplever sin största tid. Sanningen torde väl som alltid ligga någonstand mitt emellan. Även popartister måste välja nya vägar för att kunna ligga kvar på topp. På bilden ses gänget samlat för turné-fotografering på Djurgården i kungliga huvudstaden framför Bo Trenters kamera.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 9 februari 1966.
JANDERS / Umeå
JONNY CUTZ - Sundsvall /1976
Black Jack
Det bästa orden...
"Jag önskar dig all glädje..."
Tjuogoen enkla bokstäver uppdelade på fem ord. Tja, nåt bättre än så kan man sannerligen inte få sig till livs. Det behöver inte vara tillkrånglat, inte alls. Det är i det enkla, det nästan nakna, som utgör den där trovärdigheten. De fina orden blir ännu finare om man också menar vad man säger. Men visst kan man vara dålig på att ge sina medmänniskor ett ord på vägen. Man kan vara så fruktansvärt dålig att man borde skämmas. Men ibland så händer det. Man menar det man säger, till ett ackompanjemang av sitt hjärtas slag...
"Jag önskar dig all glädje..."
Roger.
Svante Thuresson - "Noaks Ark"
En av Sveriges bästa röster - i mitt tycke, har den i dag 76-årige Svante Thuresson. Han har ju varit med om så mycket i sitt musikalsika liv. Först som trummis, sedan som sångare av yppersta klass, både i gruppen Gals and Pals, men även som solosångare i många sammanhang. "Svensktopps-Svante" låg ju på listan vid flera tillfällen. Den 31 maj 1970 kom han in med sin "Noaks Ark", och fanns där i hela 12 veckor, som bäst på en 1:a plats. Debuten på Svensktoppen kom med låten "Hej systrar, hej bröder" den 5 mars 1966. Svante stannade där i sju veckor och låg som bäst på en fjärde plats. /Roger.
Rivstart för aulabygget i Piteå / 1966
Spaden i jorden inför det nya aulabygget.
Aulabygget i Piteå kommer i gång fortare än beräknat eftersom man redan satt full fart på den grävskopa som skall gräva grunden. Detta var ovanligt raskt marscherat eftersom utstakningen skedde så sent som på måndagen. Det stora bygget, som bl a skall inrymma teaterlokal är kostnadsberäknat till 3.2 miljoner, skall vara klart våren eller senast sommaren 1967.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 20 januari 1966.
Boxningsgala i Piteå / 1966
Tommy Lundberg t.v. låter slagen hagla över Kjell Sandström.
Oj, vilken smäll - tappa han huvudet?
I full färd inför helgens boxningsgala i Norrmalmia är PIF-arna. När Piteå-Tidningens fotograf hälsade på härom aftonen var det full klubbning inne i ringen. Här är det Tommy Lundberg som låter slagen hagla över Kjell Sandström, som trots allt hade huvudet i behåll när det var över.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 21 januari 1966.
Stig-Roland, trakterar länets dyraste dragspel / 1966
Fr. v. Bertil Granberg, trumma, Stig-Roland Holmbom, dragspel samt Kjell Möller, bas.
HAN HAR LÄNTETS DYRASTE DRAGSPEL
Stig-Roland, en ung musiker från inlandet, har länets dyraste dragspel. Här tillsammans med sin orkester. Arvidsjaurs populäraste musikgäng är utan tvekan "Stig-Rolands" och där är dragspelet dominerande och sköts av Stig-Roland Holmbom, 21 från Dartsel, Bertil Granberg trumma, 23 år, på nacken även han från Dartsel, och som trdje man i trion Kjell Möller 29 år och från Jörns-Ånäs. På deras program står all-round musik. Sven-Ingvars m.m. Allt utom renodlad pop. Dom här grabbarna spelar överallt och är ständigt bokade. Vid min dragspelsoffensiv möte jag gänget på Laponia där de vissa kvällar i veckan svarar för musiken.
En titt på hans instrument sa att spelet var utrustat med 18 register, i diskanten och tre i basen. Men det här spelet av märket Cordvok tedde sig en smula ovanligt jämfört med ett spel av Perivitas årgångar. En massa grova kablar och andra grejer från Stig-Rolands "harmonikka" försvann i några mystiska stora kappsäckar, man stod plötsligt mitt inne i ett elektronernas tidevarv där ett munspel kan låta som en mäktig kyrkorgel.
- Vad kostar klaveret, sa jag.
- Som en Opel Kadett, sa Stig-Roland.
Varför denne musikens representant av en yngre generation valde dragspelet kan väl främst bero på att han själv föddes i en liten, snart övergiven by. Dragspelet är ju dock att en enmansorkester och kanske avstånden häruppe har gett epitetet inom den lätta musans sydsverige.
- Dom duktiga dragspelarna kommer ju från Norrland!
Stig-Roland utgör inget undantag, han spelar vant och säkert och behärskar även de äldsta låtarna, lika bra som dom mera dagsbetonade. Till detta bidrar inte bara det dyra instrumentet. Trots det främmande ljuden hördes, åtminstone den kvällen, det karaktäristiska dragspelsljudet som en grundpelare i klangerna. Mannen med pepparkaksburken tillhör de gamla traditionerna. Stig-Roland dom nya, men båda har ett gemensamt - Att låta dragspelet leva vidare som det svenska folkets instrument nr. 1.
-------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 11 januari 1966.
FAKTA--------------------------------------------------------------------
Trummisen Bertil Granberg, startade så småningom bandet Kjell-Bertils, detta tillsammans med basisten och sångaren Kjell Andersson. Bertil bytte sedan ut trumstockarna mot saxofonen.
Roger----------------------------
Bob Stevens
Birgitta Wollgård & Salut
Gruppen låg på Stikkan Anderssons bolag Polar. Birgitta Wollgård körade vid nåt tillfälle bakom ABBA i studiosammanhang.
Jackpots - Göteborg
Snubbarna - Göteborg
Bara Tjejer
COOL CANDYS - Lidköping
¤ Gunnar Wahlgren - sax, piano, trumpet, sång
¤ Karl-Arne Andersson - piano, orgel
¤ Einar Svensson - trummor, sång
¤ Göte Johansson - bas, sång
¤ Carl-Ivar Ivarsson - sax, klarinett
........................................................................
HÖGTRYCK - Skellefteå
ÖIJWINDS
Towe Widerbergs
Sannex - Uppsala
"Snälla, men inte till doktor Dahl...!"
I 10-årsåldern gjorde jag illa mig under en lek. Jag snubblade på det daggvåta gräset och ramlade så olyckligt med huvudet rakt mot en vass kant, på vår farstubro. På fötterna hade jag mina vita älsklings-träskor, det var nog dessa som bidrog till at jag ramlade. Ur mitt sår i pannan, blödde jag rätt kraftigt. Det enda raka var att åka till läkarmottagningen hos doktor Agge Dahl. Som jag minns så inträffade detta efter läkarmottagningens stängning. När vi trädde in i doktor Dahls domäner, blev vi hänvisade in i ett undersökningsrum. Efter en stund så kom Gud fader - d.v.s. Dahl himself. För första uppträdde doktorn utan sin vanligtvis vita rock, han var med andra ord civil. Detta gjorde at han såg mindre skräckinjagande ut. Men detta botade inte mitt blödande sår. Istället sa han några ord till min mamma, och så gick han och hämtade diverse sy-attiraljer, samt en gul duk som han la över mitt ansikte. Jag fick bedövning mitt i såret, och efter en stund när jag slutat att hulka mig, satte doktorn igång med sitt syarbete. När såret var sytt, och jag satte mig upp, var jag världens lyckligaste tioåring. Att gå till doktor Dahl gjorde man inte självmant - åtminstone inte jag. Men var man nu så illa tvungen, så måste man.
Det dröjde inte så värst länge, tyvärr, innan jag återigen skulle möta doktorn, den här gången klädd i sin vita rock, och stetoskopet hängande runt halsen. Orsaken till mötet, var att jag ramlat på en isfläck och slagit mig återigen rätt illa i min panna. Samma procedur, upp till läkarmottagningen, undersökningsrum, samt doktorns sytillbehör. När deta var fixat och tråcklat, bestämde jag mig för att vara försiktigt resten av mit liv. Ja, om än jag så skulle bli 122, så skulle pojkvaskern Lindqvist ta det lika lugnt som en 65-årig folkpensionär. Jojo, nästa olycka kom sommaren efteråt. En vass plåt skar in i min vänstra fot, så jag blev tvungen att akut uppsöka Piteå lasarett. Men det enda positiva var att doktor Dahl lyste med sin frånvaro. Nu var ju inte Dahl något monster. Det var bara att han hade en myndig framtoning som gjorde att många med mig hade en respekt för honom. Agge Dahl var född 1923 och gick ur tiden 2007.
Roger Lindqvist
Agge Dahl (1923-2007)
-----------------------------------------------
Foto: Jan Ek. / Vallentuna bildarkiv.
The Eccentrics / 1965
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 9 februari 1965.
THE ECCENTRICS - Älvsbyn
Gotis Öjebyn: LOS COMANCHEROS...
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 12 februari 1965.
THE BLUE STARS / 1965
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 5 februari 1965.
Jerry & Sandy
Jerry och Sandy Nelson, som just i den här stunden befinner
sig på semester i Panama med goda vänner.
Jerry eller Gerald som han egentligen heter, föddes i Minneapolis 1935. Jerry har svenskt påbrå, rötterna finns dels i Stensjökullen, Blåsmark dels i Kiruna. Det norrländska påbrået stammar från moderns sida. Även Jerrys far härstammar från Piteå, men det finns även släkttrådar som pekar mot Kiruna. Hustrun Sandra, eller Sandy, som hon också kallas, är född 1943, och är av dansk härstammning. Jerry arbetade under sina aktiva år som ingenjör, åt 3M vilket förde honom utomlands bl a till Italien, där familjen Nelson bodde ett antal år. Hustrun Sandy är lärare i grunden, och har efter pensioneringen, fortsatt sitt lärarkall, och jobbat med utvecklingsstörda barn. Paret Nelson är vana resenärer, Sverige har också fått besök några gånger, då med et speciellt fokus på den norra delen av landet. Jerry och Sandy har tre söner, Mark, Paul och Eric. Alla tre sönerna har också hälsat på oss i hemma i Hortlax i omgångar. Mark bor i Brooklyn med sin familj, och jobbar som grafiker/författare, Paul bor i Minneapolis med familjen och arbetar som lärare, Eric har även han en familj, och jobbar som brottsmålsadvokat. Jerrys yngre bror, Skip (heter Richard, och fick namnet Skip, för att han älskade båtar som barn). Skip har också han arbetat som lärare, i engelska. Skip är född 1938, och bor i sitt gamla föräldrahem i Minneapolis, Minnesota. Familjen består av dotten Anne, samt sonen Andy. Hustrun heter Lucinda, och föddes i Texas 1943. /Roger
Ljushögtid i Piteå stadskyrka / 1965
Kyrkvaktmästare Erik Ridderstråle tänder de nyrestaurerade ljuskronorna.
Kyndelsemässodagen - ljushögtiden - blev för Piteå stads församlingsbor en ljushögtid i dubbel bemärkelse. Då kunde nämligen den nya elektriska armaturen tagas i bruk för första gången. Efter sammanringningen vid förmiddagens högmässa, gav kyrkoherde Wiking en kort resumé av kyrkans historia, i vilken han erinrade om hur kyrkans tillvaro hotats vid olika tillfällen. Inte bara i samband med moskoviternas härjningar i början av 1700-talet, utan även vid andra tillfällen. Vid biskosvisitationen 1891 påtalades så allvarliga brister i kyrkan, att församlingen ställdes inför alternativet att riva kyrkan och bygga en ny, eller att grundligt restaurera den gamla. Av dessa två alternativ valde församlingen det senare.
Ett par år senare, 1893, när den nyrenoverade kyrkan togs i bruk, anskaffades bl a 106 nya ljusstakar, som användes i kyrkbänkarna, dessutom användes stakarna och ljuskronorna vid större högtider. 1908 väcktes förslag om indragande av elektriskt ljus. Den frågan fick dock vila i sju år, eller fram till 1914, då man vid en utredning konstaterade att det även ur ekonomisk synpunkt var fördelaktigare med elektriskt ljus. Förbrukningen av stearinljus uppgick årligen till 2.400 ljus, vilket omsatt i pengar betydde 220 kr. 50 öre. 1915 försågs alla ljuskronor med elektriska lampor i form av imiterade stearinljus.
Vid restaureringen 1951 ersattes dessa ljusimitationer av stavformade lysrör, som vid den nu företagna restaureringen helt och hållet avskaffats. Det som nu skett är att samtliga ljuskronor har försats i sitt ursprungliga skick. För den elektriska belysningen har konstruerats en särskild armatur av konstnären Knut Hallgren, Stockholm. Förutom installeringen av ljuskronorna, har nya vägglampetter inmonterats.
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 8 februari 1965.
Pitebo skadad vid kollision mellan personbil - timmersläp / 1965
Bilhandlare Gösta Granström ådrog sig bäckenbenskador vid kollisionen.
Vid ett allvarligt trafikmissöde torsdagförmiddag på E 4, ett stycke söder om Bertnäs fick verkstadsägaren och bilförsäljaren Gösta Granström, Piteå, vänster bäckenben brutet. Han ömmade även i andra kroppsdelar, berättade jourhavande läkaren på Piteå lasarett, på Piteå-Tidningens fråga.
Granström skulle demonstrera en ny Peugot 404 för en kund, som vid olyckstillfället satt vid ratten. De hade kört norrut och vände vid vägskälet i Bertnäs. Bakom sig hade de den timmerbil. Personbilens förare fick flera sladdar på vagnen, som han inte kunde häva, utan personbilen hamnade framför lastbilens kylare. En kollision blev följden. Enligt polisen släpades personbilen med något hundratal meter. Personbilen fick höger sida intryckt och en dörr bortsliten. Bilspekulanten, som satt vid ratten undkom utan skador.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 12 februari 1965.
Nytt fordon hos Arvidsjaur polisen / 1965
Polismannen Hans Eriksson vid den nya vagnen.
Polisen i Arvidsjaur har nu begåvats med ytterligare en tjänstebil, och har alltså tillgång till två vagnar när det behövs. Man har tidigare en Volvo Amazon, medan polisman Hans Eriksson här demonstrerar det senaste förvärvet, en Opel Kapitän. Den har en del finesser, och bland annat är dörrarna plåtbeklädda och saknar handtag på insidan. Detta för att eventuella bråkstakar inte skall kunna ta sig ur bilen, sedan de väl hamnat därinne.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 24 februari 1965.
Doktor Agge Dahl lämnar Hortlax / 1965
Provinsialläkaren Agge Dahl lämnar Hortlax efter 12 års tjänst.
- Det var i allra högsta grad beklämmande, rent av olustigt när planerna om hur läkarfrågan skulle lösas i piteorten lades upp. Det verkade som om landstinget vägrade inse att Piteå var en stad, tydligen försökte man göra Öjebyn till en sådan. Man vägrade helt enkelt diskutera med dr. Henriksson och mig, plötsligt bara fanns det två läkare i Öjebyn.
Detta är en av få negativa minnen från doktor Agge Dahls tid som provinsialläkare i Hortlax. Efter 12 årstjänst lämnar han på måndag Hortlax och piteorten till förmån för Vallentuna, även där kommer han at inneha en tjänst som provinsialläkare. Agge Dahl avslutar med en stilla fundering: fram till den 15 augusti 1965 finns vikarier, men vad händer sen...?
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 27 mars 1965.
Drifters
Erik Lihms orkester
Dannys
Eldorados
Grönwalls
BARBADOS
