Trevligt
En angenäm kväll tillsammans med Anders och Kristina.
Maxmilliam, 4 år, vill inte leva
Fyraårige Maxmilliam har genomgått en benmärgstransplantation.
Av medicinernas biverkningar har ansiktet svullnat upp. När han
är ute så kallas han för tjock av vuxna människor. Han har sagt
att han inte vill leva, säger mamma Martina Boström t.h.
Jag blir nära på vansinnig när jag hör att sådant här händer. Den här tappre killen skall inte behöva höra glåpord av fullvuxet folk. Skärpning! Mobbning är det värsta jag vet!
Bild: Expressen.
Knut Amandus Lindqvist
Knut Amandus Lindqvist (1886-1965). Min farfar, som
var född i Blåfors i Byske församling, Västerbottens län.
Att vara nöjd
När jag och sonen besökte Gran Canaria i februari 2015, så blev bjudna på middag hos några landsmän. Efteråt bjöds det på det obligatoriska kaffet. Och när värden ville fylla på, så sa jag att jag var nöjd. Det föranledde honom att utbrista: Nöjd, finns det ändå nån som är nöjd i dag? Det var länge sen jag hörde nån säga det där ordet.
Jodå, jag är i det stora hela nöjd. Men när man säger det, så verkar det som om man hade en skruv lös i huvudet. För i den tidsålder vi lever i, så ska man vara väldigt mycket mer än nöjd.
I dagens PT så skriver krönikören Torbjörn Carlsson om sin vän och medarbetare Bubben Fransson. Piteå-Tidningens Bengt-Urban Fransson, avled hastigt under en semestervecka i Spanien. Han var endast 46 år vid sin bortgång. Jag kände inte Bubben Fransson, men jag såg honom ute på stan då och då. Senast då jag och hustrun satt på Ekbergs uteterass och drack vårt kaffe.
Torbjörn Carlsson skriver: När som helst kan allt slås sönder och de flesta i min ålder har erfarenhet av att förlora anhöriga och vänner.
Torbjörn Carlsson är årsbarn med mig, född 1957. Och visst har han rätt i det han säger. Så sent som i går gjorde jag ett inlägg om den "lyckobubbla" jag hamnade i när jag besökte barnbarnen. Och man vill dem ju så innerligt väl. Jag har nära till tårarna varje gång vi kramas, och deras armar omfamnar min hals. Familjen är det absolut viktigaste som finns. Vännerna också naturligtvis. Det finns mycket att glädjas över, och jag försöker så mycket jag bara kan att vara tacksam.
Jag avslutar med krönikör Carlssons ord: Det är lätt att säga, men det finns bara ett sätt att förhålla sig till den oundvikliga döden. Ta vara på varje stund av lycka och se de små ljusglimtarna om än mörkret runt omkring emellanåt är kompakt.
Hur mycket vet man om världen när man är 17?
Sångerskan Zara Larsson, en tjej som tycks veta det mesta.
Jag kan endast relatera till mig själv; hur gick mina tankar i 17-årsåldern? Vad visste jag om det som fanns runt omkring? Hade jag ens skaffat mig nån egen livserfarenhet, som ens var värt namnet? Vad hade jag att relatera till?
Zara Larsson, är en person som för närvarande är på de flestas läppar. Hon är helt okej som sångerska, men det andra, det övriga, det borde hon kanske lägga på is ett litet tag till. Tills hon har skaffat sig mer pondus och erfarenhet av det liv som ligger framför henne.
Hur hade det sett ut om jag första dagen på mitt första jobb, kommit in genom entrén och börjat dona och ställa? Hur hade jag blivit emottagen? Om jag hade "lärt" de sedan 30 år anställda fabröderna vart skåpet skulle stå. Då hade minsann Roger L. inte blivit sååååå långvarig på jobbet är jag rädd.
Feministspråket hon använder är både grovt och missvisande. Bland de redan Zara-frälsta så faller dem hängivet på knä så fort flickan Larsson hostar till. Jag hade eventuellt kunnat ta emot hennes budskap, om hon kunnat relatera till barnafödande, relationer, ja allt det som finns i livet runt omkring oss. Men nu har hon inte så där värst mycket på sina 17-åriga fötter.
Om det här vore en slags smart PR-grej, med grova påhopp osv så skulle jag kanske förstå, bara kanske. Men om det är så här hon verkligen är funtad och tänker, då blir jag bestört.
Zara Larsson, packa din resväska och flytta upp till Mellanboda i ca ett eller två år. Umgås med vettiga jordnära män och kvinnor som verkligen har levt. Åk till ICA-butiken i Hortlax och veckohandla. Åk sedan hem till ditt Mellanboda och mjölka kossorna, samt arbeta hårt på bondgården så du får lite skit under dina perfekta naglar. Stig upp klockan 5 varje morron, koka ditt kaffe läs Piteå-Tidningen och var som en människa.
Samtidigt ingår det i din uppgift att ta hand om tre snoriga ungar, varav den ena är i långt framskriden trotsålder. Ut på ängarna för att slå det hö som dina kossor behöver i sina bås. Vikariera i ett lokalt dansband, och sjung: Leende Guldbruna Ögon, de helger då du och dina orkesterkamrater uppträder på ett bortglömt Folkets Hus ute på bonnvischan.
Gör sen ett tappert försök, att till alla de män du möter, i trakterna omkring Mellanboda, Hortlax, Hemmingsmark, Böle, Svensbyn, Roknäs och ända bort till Norrfjärden säga detta om och om igen: - Jag hoppas alla män dör en plågsam död!
Jag är rätt så säker på att du får en reaktion - men inte den du väntar.
Lycka till!
ROGER LINDQVIST / Foto: SVT
Älskade mammor
Tack gode gud för alla fina mammor...
Vad som än har varit, vad som än har hänt, så har morsan
alltid trott på mig...
...stödet har varit 100-procentigt i alla väder. Aldrig ett ont ord...
i stället en mjuk inställning till saker och ting. I tonåren och
även senare, var hon det bästa bollplank som kan tänkas vara.
Var det nåt - ja då gick man till mamma. I dag när man (förhoppningsvis)
blivit en till åren mogen man, så känns det skönt att veta, att man
varit älskad och omtycket av båda sina föräldrar. Både pappa och mamma
har precis som så många andra föräldrar, kunnat gå i döden för sina
barns skull. Jag brukar påminna henne om allt det där fina som hon
stått för. Då blir hon glad, och rörd. - Jamen säger du det, Roger.
Å så glad jag blir! Älskade morsor...i hela världen. Tur att ni finns.
Kusinen Gun-Britt
Den här bilden har flera månader på nacken. Den togs den 21 december 2014.
Kusinen Gun-Britt till vänster, tillsammans med min syrra och mor.
Gun-Britts far Artur, är bror till min far John.
"Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta"
Nu drar jag mig tillbaka. Till en liten vrå i tillvaron, omsorgsfullt avskärmad från all världens förljugenhet, avundsjuka, baktaleri, ondska och allmän hopplöshet. En vrå där endast det goda får plats. Där varje nyhet är en god och uppbygglig nyhet. Och där tusenårig fred råder. På köksbordet en ros i kärlekens röda färger. En kopp kaffe och en kaka vid mitt köksfönster, i goda vänners lag. Och resonemanget blir därefter, idel positiva ord och uttryck. För: "Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta."
Roger Lindqvist
Signe Hasso spelade med de stora
Signe Hasso, f. Larsson (1915-2002). Från en rätt så fattig barndom, tog
Signe Hasso så småningom steget in filmens värld. Hon kom att bli
både omtalad och berömd för sina film- och teaterroller. Men det fanns
också mörka stråk av djup sorg. 1957 omkom hennes enda son, Henry Hasso,
i en bilolycka i Los Angeles, 22 år gammal. Hennes andra äktenskap slutade
också i nattsvart sorg. William Langford, mannen hon älskade, avled endast
35 år gammal i en obotlig sjukdom.
Roger Lindqvist.
Cliff Richard
Surrealisten Salvador Dalí i Hortlax
Att Salvador Dalí numera lever ett stilla liv i Hortlax, är det
väl få som känner till. Men, jodå, han lever visserligen inte
kvar i fysisk mening, men väl som en slags idol för Andreas
sambo, Caroline. Hon har berättat om sin vurm för den surre-
alistiske mästaren, och har också besökt utställningar så fort
tillfälle har givits.
STEFAN SAUK / ERIK BLIX - P4 EXTRA
Stefan Sauk.
Fredagen den 24 juli gästade skådespelaren Stefan Sauk radions P4 Extra, och programledaren, Erik Blix. Programmet som bestod av intervju med gästande Sauk, tog mot slutet en liten oväntad vändning. Stefan Sauk kom in på ämnet IS och de fasansfulla våld och dödande, som terrorgruppen har gjort sig känd för. Jag fick den känslan att detta utspel av Stefan Sauk, inte var väntat i programupplägget.
Censur, politisk korrekthet var två andra ämnen som dök upp under intervjun.
- Det råder fnv en politisk korrekthet i det här landet, påtalade Sauk.
- Man kan inte lita på att de nyheter som massmedia släpper ut är riktiga.
- Man mörklägger, sa Stefan Sauk.
I bakgrunden hördes Erik Blix sucka lite djupt.
- Vad menar du, säger Blix.
- Jo, alla mina utländska kompisar, säger att man kan inte lita på de svenska nyheterna som släpps ut.
- Man gör om, och direkt fejkar när man anser det nödvändigt.
Stefan Sauk fortsatte:
- Jag har en kompis som kommer från Italien. Han vägrar bestämt att läsa svenska tidningar. Han hävdar att om det händer nåt, så lägger man locket på, allt för att skydda förövaren. Detta när det rör sig om personer av utländsk härkomst.
- Min kompis jobbar som forskare på Karolinska i Stockholm, och har bott i Sverige i många år. Han pratar flytande svenska. Så det föreligger en slags tyngd i det han säger.
- Ja, detta får ju stå för dig, Stefan Sauk, inflikar programledaren Erik Blix.
- Absolut! Detta skriver jag under på. Man kanske gör det här från svenska myndighter för att vi skall slippa må dåligt, vad vet jag. Det är ett slags "omhändertagande".
- Hur menar du nu...?
- Ja, för att vi skall slippa höra om våld och ond bråd död, när vi sitter och äter våra frukostflingor om morgnarna. Men jag vill i stället få sanningen serverad. Jag vill inte bli matad med direkta lögner. Jag vet inte, men varför skall inte det svenska folket få veta, när alla andra länder berättar öppet? Det är nåt som inte stämmer.
Erik Blix.
------------------------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist. Bilder: www.wikipedia.se
En stund av Lycka
Den somriga aftonen är ljummen. Och jag mår som en prins i min solstol hemma hos sonen Andreas på hans väl tilltagna altan. Norah, Ellen och Meja kommer muntert springande, med glada tillrop, på småflickors vis. På den närliggande ängen sparkar Norahs lillebror Malte fotboll, med grannens son Nils. I köket lagar sonen mat medan jag och Elisabeth gäller upp varsin kopp nybryggt kaffe.
Barnbarnet Malte tar på sig sina stövlar, han skall ut och "klippa gräset", som han säger. Att pappa är en god förebild i både det ena och det andra, märks på Maltes förehavanden. Nära på allt skall göras på pappas vis, resonerar den snart 3-årige lintotten John Malte Lindqvist. Jag ger honom en kram och viskar i hans öra att "farfar älskar dig". Jag tycks se ett leende som sakta spricker upp i hans ansikte. Det är i såna här lyckosamma stunder som jag lever i nuet, till ett tusen två procent. I vanliga fall finns mina tankar långt tillbaka i en annan sorts tid, men just här och nu, är jag "förlorad" i en sorts lyckobubbla.
I bland kan det bli smärre ord komplikationer; när barnbarnet Malte meddelar sig om något, det händer att farfar inte förstår. Eftersom Malte pratar på sitt "Malte-språk" kan mina öron på så sätt icke ta emot allt det som sägs. Men jag nickar artigt och säger några jodå och jaså. Tur är ju då att han artigt nickar tillbaka. Jo, han är en go´ kille, den där Malte. Samma med Norah som går under namnet prinsessan.
Roger Lindqvist.
Signe Hasso
Signe Hasso, var inte endast en fin skådespelerska, hon skrev böcker
också. Även sångtexter och poesi. Hennes stora sorg i livet var när
enda barnet, Henry Hasso, så tragiskt omkom den 14 januari 1957 i
en bilolycka i Los Angeles, 22 år gammal. Exakt samma datum gick
Humphrey Bogart ur tiden.
Julen 1968
Den 19 december 1968 köpte jag som vanligt min Kalle, samtidigt
som jag längtade till julafton, som vi firade hos min mammas
syster Elly hennes man Sune och sonen Robert.
Spanska Siw
Goldmen
Ekbergs - den 6 juli kl. 11:41
På menyn den här dagen, jordgubbssemla och kaffe. Vi bara njöt...
Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt nyfiken på vad som finns
däruppe i JOWAS torn. Svaret fick jag när vi blev ditbjudna av ägaren
Henrik Wallstén för ett bra tag sedan. Det var ett personalrum, och inget
annat. Go´fika fick vi också.
Adrenalinstinn tanddoktor skjuter lejonet Cecil
Tandläkaren Walter Palmer, t.v. betalade 400.000 dollar för att under några
spännande minuter få sitt livs adrenalinkick. Palmer sköt lejonet Cecil i
Zimbabwe, efteråt halshögg man Cecil och flådde honom. Jag spyr!
Bild: www.dailynews.com
ANITA LINDBLOM - Balladen Om Den Blå Baskern /1966
Krig och död, ett fjärran land,
gråt och svält, ett land i brand.
Men i sken från en handgranat,
i basker blå stod en svensk soldat.
Han kom dit från sitt land i nord,
att få slut på krig och blod.
Reste bort från sin fästemö,
reste bort för att kanske dö.
Han kom dit för att skapa fred,
skapa fred i ett land som led.
Som en vän var han alltid sedd,
och för ung för att vara rädd.
Läppar dog som kvinnor kysst,
blod och eld se´n blev han tyst.
Men i sken från en handgranat,
i basker blå stod en svensk soldat.
Så en dag kom det ett brev,
och i det hans fästmö skrev:
"Vad än sker så finns jag här,
och du vet att jag har dej kär".
Krig och död i fjärran land,
gråt och svält i ett land i brand.
Men i sken från en handgranat,
i basker blå stod en svensk soldat.
"The Ballad of the Green Beret"
Barry Sadler (1940-1989)
Barry Sadler, åtalades två gånger för mord, men friades. 1988 blev han själv utsatt för ett mordförsök, som resulterade i svåra hjärnskador. Han avled ett år senare.
Den 18 juni 1966 klev Anita Lindblom uppför svensktoppstrappan. Balladen Om Den Blå Baskern låg 14 veckor på listan, som högst på en 2:a plats.
Om man nu vill vara lite syrlig, så behöver man i dag endast resa till Malmö för att se en handgranat i aktion. Alltså: sänd FN-trupperna till Skåne i stället.
Roger Lindqvist
MATS OLIN
ELVIS
1967 - Summer of Love
LARS EKBORG - "Bunta ihop dom"
The Kinks
Jokkmokk
I Jokkmokk har jag också spelat...dock inte Jokkmokks rock.
RIMJOKK
Rimjokk camping, spelade vi väldigt ofta sommartid. Bilden längst upp till
vänster, togs nåt år innan man forslade dit en stor dansloge från Jokkmokk.
Här spelade nästan alla de lokala dansbanden, så även de kända riksbanden
Arrangören Håkan Wiklund, själv musiker, hade en stor idol: Art van Damme.
van Damme var också i logen och spelade i mitten av -70-talet.
Det mänskliga förfallet fortsätter
Det oundvikliga mänskliga förfallet börjar på allvar vid femtio fyllda,
och har i mitt fall fått härja fritt de senaste sju åren. Bilden på mig,
togs i morse när jag skulle borsta tänderna...vilka tänder...kanske
ni frågar. Jo, en framtand finns kvar, som jag är väldigt stolt över.
Det positiva är att jag behöver inte köpa så mycket tandkräm numera.
Pigge Lunk
Sakta kom den smygande en kväll. När jag tog fram kameran vände sig
Hortlax´egen Pigge Lunk med ryggen blygt bort ifrån mig.
Det finns tyvärr de som både sparkar och dödar dessa oskyldiga djur.
Det känns inte bra.
Tänk till - innan du säger ordet...
Erik var en man som i hela sitt liv hade värnat om den lilla människan i samhället. Därför var det inte konstigt när han en dag började arbeta politiskt. Hjärtefrågorna kretsade om allas lika rätt, solidaritet och jämnställdhet mellan könen. Erik var uppvuxen i ett arbetarhem. Det var också därifrån han fick sina politiska värderingar. Eriks far, Jonas, hade i hela sitt liv arbetat fabriken som fanns på platsen där familjen bodde. Erik hade själv börjat på sågen i unga år, där han fick lära sig både veta hut, men även veta sin plats i samhället. Jobbarkompisarna var det inget fel på, men de höga cheferna som satt och nötte finbyxorna i sina flotta kontor, hade Erik inget till övers för. Han ville ut i världen, och förändra de orättvisor som rådde.
Erik blev medlem i det socialdemokratiska arbetarpartiet. Det dröjde inte länge innan han fick olika förtroendeposter. Han var även en tid fackordförande med i bland sömnlösa nätter, när en vild strejk utbröt i den fabrik där han en gång hade jobbat. Eriks hjärta var stort, nästan för stort påstod han hustru, Elma. En dag segnade han ned på köksgolvet i hemmet. Erik hade drabbats av en hjärtinfarkt.
Efter några månader var Erik återigen uppe på de politiska barrikaderna. Elden som brann i hans inre kunde inte släckas. Han predikade återigen vikten av solidaritet människor och raser emellan. Ungern-krisen 1956 följde Erik på mycket nära håll. Liksom Sovjets invasion i Tjeckoslovakien 1968. Han grät när han läste om dr. Martin Luther Kings död våren -68. King var en av Eriks stora idoler. På hemmaplan engagerade sig Erik i Sydafrika frågan. Han gick i sitt obligatoriska första maj tåg med plakaten "Hjälp de svarta i Sydafrika". I Eriks ideologiska sinnevärld var det icke förenligt med rasism. Han kunde tala sig varm om vikten att förändra de fattigas situation i U-länderna. Han stödde Nelson Mandelas kamp mot apartheid systemet, som han tyckte "luktade illa".
Efter ett långt och engagerat politiskt liv, var Erik en kväll inbjuden till ett möte i stadens stadshus. En ung V-märkt kvinna i 20-årsåldern, äntrade talarstolen. Hon predikade liksom Erik vikten av att tänka humaniärt i flyktingfrågan. Vid kaffebordet efteråt kom Erik i samspråk med den unga V-märkta damen. Erik höll med i stora drag, men hade åsikter om Sveriges alltför flyktingvänliga politik i slutändan kunde leda till "biverkningar".
Det var då som den unga damen tittade Erik rakt in i hans ögon, och sa ordet som fick Eriks åldrade hjärta att slå ett par extra slag: - Du är rasist! Precis så där tänker en rasist. Du borde skämmas...!
Erik fick ett bekymrat extra veck i pannan. Lugnt ställde han ned kaffekoppen. Torkade bort kaksmulorna från munnen, och yttrade sig: - Sa du verkligen rasist? Du ska veta min unga dam, att du på de tre sekunder det tog för dig att säga detta, tog bort all den heder jag har byggt upp under de nära 60 år jag stått på barrikaderna. Tre sekunder...jag kunde vara din farfar eller morfar. Jag respekterar dig för att du slåss för det du tror på. Det har jag också gjort, och kommer så att göra tills jag inte längre finns. Men du skall aldrig, då menar jag aldrig, använda detta horribla ord mot nån som råkar ha en annan åsikt än dig. Man kan icke stoppa igen truten på en medmäniska genom att kalla honom eller henne för rasist.
Det enda du och de dina åstadkommer, är att skrämma folk till tystnad. Om du fortsätter så gräver du och dina gelikar demokratins djupa grav.
Den V-märkta kvinnan tog en slurk kaffe, och bad sedan om ursäkt.
ROGER LINDQVIST.
PS. Den här historien har jag hittat på. Men det finns verkliga förtecken ute i verkligheten som kallas för samhälle- och värld. Så snälla, alla ni som har börjat använda rasist som ett modeord, tänk er för. Vi har plockat bort n....bollen ur vårt vokabulär, liksom mycket annat också. Rasist-ordet kan också uppfattas som "hets" mot vanliga män och kvinnor som har en åsikt. Utan åsikter så dör demokratin helt och hållet. Åtminstone så urholkas den om ni "rasist-ordets-flitiga-användare"" fortsätter i samma takt som hittills varit.
Roger.
Robban Broberg & Yngve Forssélls orkester /1970
Rune Gustafsson /1979
Söderkisarna /1975
Signe Hasso /1964
Signe Hasso f. Larsson (1915-2002).
Norra Cust - Luleå
Anders Jans - Piteå /1992
ANNELIS orkester - Piteå /1994
Lars-Eric Thorbjörn /1994
Lars-Eric Boström (Lars-Eric Thorbjörn) (1935-2003).
Hade egen trio i många år: Lars-Eric Thorbjörns, Luleå.
Lars-Eric Boström brukade ackompanjera Harry Brandelius
och ibland också Jokkmokks Jokke, när de besökte Norrbotten.
Kyrkstaden, Öjebyn
I Joel Berglunds ägo...
Ett svartvitt foto som väcker frågan: är det i Piteå?
"Vet ej" har någon skrivit. Och detta någon är...
...möjligen Joel Berglund som är ägare till bilden. Joel var 1:e socioterapeut
på Furunäsets sjukhus. Han samlade på tidningar och urklipp, det mesta
kretsade kring Berglunds hemby Rosvik, samt Furunäsets sjkuhus.
Joel Berglund var också en flitig medarbetare i Piteå-Tidningen, med artiklar
och kåserier.
Roger.
Hemvärnet vid Öjeby kyrka
"A. 5 och Hemvärnets avmarsch från kasernen vid Öjebyns kyrka söndagen
den 9 mars 1941".
I huvudet på Stig-Björn Ljunggren
Stig-Björn Ljunggren. Bild: www.sverigesradio.se
¤ Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och krönikör. Sprungen ur den finfina årgången 1957.
Gästar Piteå-Tidningen då och då, med sina tyckanden och tankar, om politik, samhälle och värld. Jag har ingen favorit ibland tidningskrönikörer, men Stig-Björn ligger bra till i mina ögon.
Dagens PT krönika handlar bl a om rasism. Ur denna krönika har jag plockat följande:
Rasism har blivit ett ord som slängs som en etikett på allt vi ogillar och är därmed också omöjligt att använda på ett begripligt analytiskt sätt. Den som gör det minsta försök att koppla samman individuellt beteende med social, kulturell eller etnisk bakgrund riskerar bli kallad rasist. Och därmed utdefinierad som mänsklig varelse.
Vilket förstås är en slags rasism det också.
Jag har faktiskt hört folk säga något i stil med att "jag delar inte in människor i Vi och Dom Andra, utan det är något som andra ägnar sig åt"
Således ska jag nu försöka stryka etiketten "rasism" ur min vokabulär för att se om det fungerar bättre på detta sätt begripa världen.
Stig-Björn Ljunggren - PT den 28 juli 2015.
GRAN CANARIA 20-27 feb. 2015
FOTO: ROGER LINDQVIST
Roger Lindbloms orkester
Fr v Jens Nathansohn - sax, sång, gitarr. Roger Sandberg - sång, klaviatur.
Arne Hallin - trummor. Jonas Forsell - sång, gitarr.
Trumslagaren Arne Hallin spelade trummor i Cool Candys 1971-1977. Saxofonisten Jens Nathansohns far, Arne, spelade även han i Cool Candys.
Bengt-Urban "Bubbe" Fransson har avlidit
Bubbe Fransson, är död.
Piteå-Tidningens politiske chefredaktör, Bengt-Urban Fransson har avlidit.
Bengt-Urban "Bubbe" Fransson, var tidigare socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog. Han var också Sveriges första och enda öppet homosexuella kommunalråd. En nyhet som han kom ut med efter valet 2006.
Bengt-Urban Fransson medverkade i många underhållningsprogram. Jeopardy, 24 Karat, Vem vet mest, Postkodmiljonären m fl. Ett annat stort intresse var melodifestivalen, som han varje år brukade kommentera i länets tidningar.
Bengt-Urban Fransson blev 46 år gammal.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.melodifestivalklubben.se
Kränkningssyndromet
Eftersom ordet kränkning fnv är på högsta mode, måste även jag kunna få känna mig kränkt. Men jag vet inte vad eller vem som kränkt mig, men jag vill så gärna vara med i den alltmer strida ström av dessa kränkningsoffer. Nu vet jag: jag känner mig kränkt när Piteå-Tidningen inte finns i min brevlåda. Hmm... jo just det, jag kan känna mig kränkt när favoritglassen är slut på ICA-butiken. Det var så sant, jag har i flera dagar befunnit mig i ett allvarligt kränkningstillstånd, detta beroende av det dåliga väder som rått.
Då ska vi se...litegrann kränkt känner jag mig när jag aldrig vinner på travet. Men det kan ju ha sin naturliga förklaring i och med att jag aldrig spelar på trav. Men kränkt känner jag mig...
Jag har utsatts för så mycken kränkhet, att jag drömmer kränkningsdrömmar varje natt. Om jag inte kan sova, så ligger jag och räknar antalet kränkningar jag fått, i stället för att räkna får som hoppar över ett staket. Ett tecken på att botten är nådd, det är då man börjar få kräkningar efter alla kränkningspåhopp.
Aldrig tidigare har landet Sverige haft så många som gråtit ut framför tv-apparaterna och i tidningarna, på grund av att man blivit kränkt. Det har nära nog blivit litegrann löjeväckande att se. Är inte den ena kränkt då är den andra det osv. Undrar varifrån idéerna om "gråta-ut-i-tv-pga-kränkningar" kommer ifrån? Kränkningssjukan råder, och det är risk för en epidemi.
1. - Jag är sjukskriven fyra veckor pga av kränkning. Chefen bad mig slutföra jobbet men jag ville inte. Oj, så kränkt jag blev.
2. - Jo, polisen tog körkortet i förra veckan. Jag hade endast druckit fyra flaskor vin innan jag åkte iväg med bilen. Så tog dom mig, fy så kränkt jag känner mig.
3. - Gick på krogen i fredags. Börja bråka med vakten, jag blev så arg så jag slog honom. Då blev jag finkad...kan du förstå så kränkt jag blev?
4. - Stal firmans lastbil, av nån anledning blev chefen så ond. Han polisanmälde saken. Det var väl att ta i. Gissa om jag känner mig kränkt?
5. - Jag mördade en arbetskompis förra veckan. Jag var så less på honom. Nu sitter jag inne och inväntar rättegång. Va´ hur kan dom göra så här. Dom har kränkt min personliga integritet, de svinen.
Listan kan göras ännu längre, på alla de mest besynnerliga anledningar till att folk känner sig kränkta. Jag tycker det verkar väldigt mysko.
Roger Lindqvist.
Norah fyller sju...
Norah, en pytteliten tjej några månader gammal i livet.
Norah, som liten tomtegumma.
Norah bakar med farmor, och redo att fylla 7 år. Grattis!
"Slagverksredo"
14 år gammal och redo för en fajt med trummorna. Jag spelade i Piteå Havsband,
och skulle precis göra mig i ordning för att åka, när min mor tog den här bilden.
Det var sommaren -72, jag skulle fylla 15 i september.
En blottande man i tunnelbanan...
En blottande man visade upp sin familjelycka i tunnelbanan i Paris häromdagen. En ung tjej tog en bild och la upp den på facebook. Bilden fick stor uppmärksamhet, men fb valde att ta bort den. Polisen hörde av sig och berättade att man hittat mannan med tillhörande familjelycka. Polisen ville att att om hon nästa gång blir vittne till något liknande, så skulle hon skicka bilden direkt till Polisen i stället.
Jag har också ett förslag: tjejer, ha alltid med er en stor tång i era handväskor. Hur och när ni skall använda tången, kanske ni förstår? Nyp till ordentlig, lova mig det! Sådana här äckelpottor kan leka med sina familjelyckor därhemma i stället.
Tycker:
Roger Lindqvist.
Av alla namn så är nog LINDQVIST det vackraste?
Jag bara stannade, stod där minst en timme och en kvart och bara njöt...
Så småningom så kom hustrun och frågade vad jag höll på med. Jag
var inte i stånd att prata, jag bara pekade men lyckades ändå undslippa
mig ett "DÄÄÄÄÄR!" Jaja, seså Roger, jag förstår, nu går vi och och
dricker oss en stor kopp kaffe, så ska du nog se att det blir bra. Såja,
håll min hand...
Ett konditori och café som vi brukade besöka, de gånger vi hade vägarna
förbi med vår orkesterbuss.
Laponia stod klart 1957. Här har jag också suttit och spelat på mina trummor.
Välkända Medan i Arvidsjaur. Törs jag säga att jag även har varit här och
spelat massor med gånger? Jo, jag vågade! Jag minns att en kväll så
var trummisen Janne Holmberg och dansade. Holmberg var en bra trummis
som spelade med i Polarna med Jörgen Edman. Han gjorde tummen upp
för lilla mig, faktiskt. Jadå, jag vet, att självskryt luktar illa. Ni ska vara glada
att ni inte har doft-dator. I samma stund jag skröt, så utvecklades en sån
odör att jag var tvungen ställa upp balkongdörren.
1975-76 bodde Elisabeth i Arvidsjaur. Hon gick här på Sandbackaskolan.
Hon fick sin utbildning inom Storhushållsteknisk yrkeskurs.
Nu har jag även dokumenterat entrén där hon gick in.
Arvidsjaur i dag.
Arvidsjaur från förr. Bilden togs mellan 1967-1973. Skulle tro att detta togs
ca 1970-71. Till vänster i bild ses det konditori som jag berättade om tidigare.
Som såg ut så här...
Älgarna och jag tackar för uppmärksamheten.
PS. För att återgå till LINDQVIST, så bytte min farfarsfar efternamn ca 1890 från Gustafsson till Lindqvist. Han hette senare Gustafsson-Lindqvist, men blev sedan enbart Lindqvist. C-G:s bror Anton bytte även han till samma efternamn. Även kusinen Salomon ville heta Lindqvist.
Anton, som bosatte sig i Hemmingsmark fick i sin tur en son som hette Ludvig Lindqvist. Han fick senare efternamnet Svärd, men bytte även detta till sitt nya släktnamn: Englund. Släkten Lindqvist har sina rötter i den lilla byn Blåfors i Västerbotten.
Roger.
Astri Taubes staty i Arvidsjaur
I en park i Arvidsjaurs centrum finns den här skulpturen.
När Sven-Bertil Taube besökte Arvidsjaur 1995 gjorde han ett besök i
parken för att titta på sin mors skapelse.
Municipalnämnden i Arvidsjaur tog vid ett sammanträde i augusti 1931, beslutet att beställa en staty. Den göts i hovkonstgjutaren Herman Begmans konstgjuteri i Stockholm. Den designades av hans dotter, Astri Taube. Statyn kostade 1.500 kronor. När Sven-Bertil Taube gjorde ett besök i Arvidsjaur, 1995, blev han tillfrågad om han visste att mamma Astris staty fanns i parken. Om detta hade han ingen aning. Men han ville gärna göra ett besök, och i sällskap hade han en fotograf från Piteå-Tidningen som dokumenterade det hela.
foto Roger Lindqvist.
Den stora frågan
Frågan är inte vem man är,
utan hur man är.
Roger Lindqvist
Panncentralen, Furunäsets sjukhus
Panncentralens skorsten vid Furunäsets sjukhus 1987.
Skorstenen revs hösten 1993. Bilden tog jag från avd.
43:ans balkong. En liten vit prick skymtar i skogen rakt
fram i bilden, det är Hortlax kyrka.
Logen Långträsk
Logen Långträsk i dag anno 2015. Här var det hålligång i skogen på den
gamla goda tiden. Det stod bilar parkerade i mängder, och kön av glada
människor syntes ringla på väg in till biljettluckan.
Dörren längst till vänster, det var där dansbanden tog in sin utrustning.
Jag har spelat många gånger här, och har så ofantligt många fina minnen.
Sommaren 1974 stod Cool Candys orkesterbuss parkerad här utanför.
Här spelade även Yngve Forssélls, Max Fenders, Alexander, Jan Öjlers,
Sven-Erics, Baracudaz, Tonix, Chinox, Cool Candys, Ceges, Vikingarna,
Flamingokvintetten, Streaplers, Norrländers, Rolf Åhmans, Kjell-Bertils,
Lasses, Glenn-Gunnars, Alf Johnnys, Sten & Stanley, Hammondkvartetten,
Allt för Alla, Janders och många, många fler.
Foto: Roger Lindqvist
Arvidsjaur
I dag har vi "gjort" Arvidsjaur. Och när man kommer till Lappland då är det
här en mycket vanlig syn. Mer bilder kommer senare.
Foto Roger Lindqvist
"Tvärån, måndag den 16 augusti 1952" (Älvsby kyrka)
Ett vykort som poststämplades den 16 augusti 1952 i Tvärån.
Vykortet var adresserat till "Fru Gerda Lundmark, Burvik, Hortlax"
Undertecknat: "B.L."
Skellefteå Folkets Park
Skellefteå Folkets Park, här spelade vi ofta. I bland i den här lokalen,
34:an men även i det större Vinterpalatset. Vi hade en stor och trogen
publik i Västerbotten. Yngve Forsséll brukade dyka upp som arrangör
i Parken.
Konflikträdda?
I helgen brann nio bilar upp i Göteborgsområdet. Bilderna som visas om och om igen i tv-rutan, liknar mest en krigszon någonstans i Mellanöstern. När bilarnas ägare intervjuas i televisionen, verkar de inte så värst brydda. Man kan till och med kosta på sig ett litet snett leende. Vore det jag som drabbats skulle jag vara mäkta upprörd. Och det skulle jag nog visa också. Är vi så här rädda vi svenskar? Kan vi inte för en gångs skull ta upp båda nävarna ur byxfickorna och visa våra rätta känslor? Visa att man är förbannad på det som händer! Herman Lindqvist har med all rätt anklagat oss för att vara ett av världens mest konflikträdda folk. Det återspeglas ju också i hela samhällsstrukturen. Vi mesar på, törs ingenting. Vi svär och gormar då ingen hör oss. Knyter näven i byxfickan så den blånar när bensinen höjs 5 öre. Sen då...tja, så händer inget mer. Som vanligt! Det som händer i landet är upprörande och helt enkelt farligt. Det är med andra ord en fara för vanliga hyggliga samhällsmedborgare. Skulle vi mot förmodan tappa koncepterna och ryta till, ja då kommer nästa banbulla; då är man helt plötsligt rasist.
Det finns inget mer missbrukat ord än just rasist! Det har gjort att vanligt folk inte törs öppna truten. Och att inte få öppna truten, är en fara för demokratin. Jag har själv inte anklagats för att ha rasistiska åsikter, av den enkla anledningen att jag inte har sådana. Men jag bryr mig faktiskt om det som händer och sker här i landet. Jag är uppriktigt sagt rädd i bland, när jag ser och hör hur man trasar sönder människor ute på våra gator och torg. Jag är inte så rädd för min egen personlig del, men rädd för vad framtiden har i sitt sköte för mina mest älskade personer i världen, mina barn, deras hustrur och mina barnbarn. Jag kunde gå i döden för deras skull. Handen på hjärtat, jag känner inte igen mig i mitt eget födelseland. Aldrig tidigare har det funnits sådan ondska. Aldrig tidigare har det begåtts så många överfall på svenska kvinnor. Aldrig tidigare har det mördats så många barn och döttrar i hederns namn. Jag är spyless. Man är icke frisk om man dödar sitt eget kött och blod. Barn och barnbarn är det bästa som hänt mig i alla fall. Att då ta dem av daga skulle för varje sunt tänkande människa var det mest förbjudna. Det mest horribla. Ja, man kan knappt sätta ord på eländet.
Roger Lindqvist.
PITEÅ
Vy över Norrfjärden
ÖJEBYN
Fagerviks Ungdomsgård, Svensbyn
Boardfabriken, Piteå
Herbert Berglund, var i många år arbetskompis med min far, John Lindqvist
på boarden. De var också barndomskamrater och grannar i Hortlax.
Pang, Pang du e´död!
Bröderna Cartwright hette en populär serie i televisionens barndom. High Chapparal hette en annan. Mannen från U.N.C.L.E. var den tredje, och när jag ändå håller på så kan jag också passa på att nämna, Helgonet och John Drake. Alla gjorde ett starkt intryck på mig och mina kompisar. Alla hade det gemensamma att de använde skjutvapen. Sagt och gjort, jag skaffade också ett vapen, en knallpulverpistol, samma med kompisarna. Vi spelade upp scener ur de olika serierna när vi var på det humöret. Och jag vill minnas att rollen Little Joe Cartwright stod högt i kurs. Även Napoleon Solo i U.N.C.L.E. var populär. För att få den rätta känslan så sköt man bara fram hakan litegrann, och vips var man agenten Solo, dvs Robert Vaughn, vars haka såg ut så i verkligheten.
Men lekarna var väldigt oskyldiga. Visserligen så skreks det och hojtades: "PANG, PANG DU E´DÖÖÖÖD!" Och så låg man där i gröngräset och låtsades. För att vara extra lik Little Joe, Adam och Hoss, så hade man ju tjatat på sina föräldrar om att få en cowboyhatt, pistolhölster och två pistoler. Nåja, det gick bra med en pistol också, men det såg betydligt mer trovärdigt ut med två stycken vapen på varsin sida om höfterna. När Little Joe, Adam, Hoss, Manolito, Billy Blue, Helgonet, och John Drake blev fikasugna, slank vi in hemma hos mig, heller hos nån utav kompisarna. Cowboyhattarna och pistolhölstren fick vi vackert lämna i hallen, innan vi satte oss vid köksbordet.
I dag gick vi en runda i centrala Piteå. Trots att PDOL har sagt adjö, så fanns det ändå många salustånd kvar på Storgatan. Mycket tingel-tangel, vilket jag inte alls finner intressant. Ibland tingel-tanglet uppmärksammade jag två leksaksvapen. En plastkopia av en AK-47 också benämnt som Kalasjnikov. Bredvid hängde ett annat vapen utrustad med bajonett.
Det lektes mycket Cartwrights som barn. När rollerna fördelades, så ville
alla vara Little Joe. Som nr. 2 kom Adam 3. Hoss 4. Pappa Ben.
Mannen från U.N.C.L.E. fanns även som serietidning.
Jag kastar väl sten i glashus, när jag finner dessa två mycket mer avancerade plastkopior, en aningen malplacerade och upprörande. AK-47:an används flitigt på krigsfältet i Syrien bl a. Jag har sett små barn med IS-symboler och ett liknande vapen i sin famn, med en stolt far i bakgrunden. När man ser det ur den synvinkeln, så ifrågasätter jag starkt vapnet som lämplig gåva till ett barn.
ROGER LINDQVIST
Mia Adolphson
Sångerskan Mia Adolphson, född 1949 i Norrköping. Mia är brorsdotter
till skådespelaren Edvin Adolphson, som också är född i samma stad.
Piteå-Tidningen tackar!
Mellan ca 1987-88 - 2015 har jag skrivit ett hundratals artiklar om de mest skilda
saker i Piteå-Tidningen. Dikter, berättelser om musik, emigration, kåserier
samt icke att förglömma, historier på Pitemål. Varje gång man blivit publicerad
har det kommit ett tack och två trisslotter från redaktionen.
Piteå Lasarett
Foto: RUNE HÖGLUND, Fototjänst, Prästgårdsgatan, Piteå.
Piteå stadshus
Invigdes onsdagen den 8 juli 1970.
Piteå havsbad 1960-tal
RUMFORD
Ola Håkansson /1969
VOLVO PV 830
Buddy Rich undervisar /1982
Vem kunde vara bättre lämpad slagverkslärare än "the master himself?".
Jag såg honom live 1977 i Luleå. Och jag har ännu inte hämtat mig.
Anställd på tivoli i Piteå, stal pengar
Medan besökare på Piteå Dansar Och Ler åkte karusell, passade en 20-årig tivoliarbetare på att ta deras kontanter. Mannen greps så småningom av Piteåpolisen, och fördes till stationen där han erkände handlingen.
Jag och Elisabeth besökte festivalen både fredag och lördag, dock inte på kvällstid. Och varje gång när jag går ibland folkmassor, så har jag alltid plånbok och mobil på ett säkert ställe. Det sägs ju att tillfället gör tjuven.
Roger.
Mord, dråp, våldtäkt, skjutning, bomber, handgranater, vedergällningar...
Återigen, nya svarta tidningsrubriker! Tar det aldrig slut? Vad är det med människorna därute? Friskt är det ju inte.
AKKA
När Nils Holgersson startade sin underbara resa över Sverige,
var det med ledargåsen Akka han färdades på.
Det får mig att tänka på en liten kul historia, som hände när Andreas gick i lågstadiet. Eleverna hade fått i uppgift att skriva ned en slags recension, angående filmen Nils Holgerssons underbara resa. En kväll när jag kommit hem från jobbet, kommer Andreas fram till mig med en fråga: - Pappa, du som sett så många filmer, har du nånsin sett Nils Holgerssons underbara resa? - Jodå, svarade jag! - Vad tyckte du om den filmen, bra eller dålig? - Tja, det är väl inte den bästa jag sett... - Okej, pappa, då vet jag! Så gick han sin väg.
Några dagar därpå så har Ante sitt obligatoriska utvecklingssamtal. Vi är också med, jag och Elisabeth. Då berättar Antes fröken om den recension som Andreas fick i uppgift att göra. - Nu är det så här, att Andreas har inte riktigt fullgjort det skriftliga "betyget" över den film han skulle ordna. När jag frågade honom varför han inte gjort det, så sa han: - Min pappa har sagt att Nils Holgersson är en riktig skitfilm.
När jag hörde detta trodde jag inte att det var sant. Och jag var tvungen berätta för lärarinnan, att Andreas visserligen hade frågat mig om filmen, men inte varför han frågade. Jag visste inte att det var en läxuppgift han hade fått. Och ordvalet var ju inte detsamma som jag hade sagt. Ante hade liksom förvrängt mina ord. Så småningom var vi tvungna att le åt saken. Och de gånger jag idag råkas "ramla över" sagan om Nils Holgersson, så kommer det här lustiga minnet över mig.
Bild Roger Lindqvist.
Piteå lasarett
JFK /1962
Stålmannen har blivit stor
Bröderna Lindqvist, sommaren 1990. Sedan bilden togs har Stålmannen
Robert blivit en vuxen man. Storebror Andreas, som ses i bakgrunden
är jordbrukare, och lillebror Daniel jobbar på samma företag som fd Stål-
mannen Robert. Tiden den går...
"Den första gång vi såg dig, en oktoberdag..."
Den 11 oktober 2009, en liten nyfödd kille...
Den 11 oktober 2015 fyller Max 6 år.
OLIVIA de HAVILLAND
Skådespelerskan Olivia de Havilland fyllde 99 år den 1 juli 2015.
Hon gjorde rollen som Melanie Hamilton, i legendariska Borta
med vinden, 1939.
Zickos - Varberg
När bandet skulle döpas, kom trummisen Sture Strandh med
en idé: ZICKOS! Döpt efter ett trummärke med samma namn.
Sture Strandh är dock inte med på den här bilden.
Pelles med Christer Sjögren / Mariestad
"Våra" barn: George Odwori och Monchari Asiago
Monchari Asiago, var ett av våra faderbarn som vi följde under några år.
Informationen vi fick var denna:
NR. 48.
NAMN: MONCAHRI ASIAGO
FÖDD: ??
OMRÅDE: 66 WEST KISII
LAND: KENYA
ÖVRIGA UPPGIFTER:
Föräldrarna är båda två kroniskt sjuka, och har haft det mycket svårt att ge barnet ordentligt med mat. Hemmet är mycket fattigt och Monchari är verkligen i behov av hjälp.
George Odwori, längst fram i bild, var ett annat barn som vi hjälpte.
George Odwori, tillsammans med sina kompisar på barnhemmet i
Komotobo, Kenya.
Elisabeths syster Solbritt och hennes man Kjell, jobbade i Kenya 1986-1998. Men engagemanget upphörde inte fastän man kom hem. Tvärtom, så la man i en ännu högre växel. I dag så fortsätter deras humanitära hjälp till barn och ungdom i slummens Kenya. Solbritt och Kjell reser ofta tillbaka till "sitt" Kenya, för att på plats se till att den behövliga hjälpen av mat, kläder, pengar, getter, mediciner hamnar där det skall. En mycket behjärtansvärd sak.
Nick Borgens orkester
Lotta Engbergs orkester
Den här orkesterbussen stod parkerad utanför OK i Öjebyn (utanför Piteå)
när jag åkte förbi i landstingets blåa Caddy Combi nångång omkring 1999-
2000. Utanför bussen stod Lotta med en telefon vid sitt öra. Äsch då, att
jag inte stannade och bjöd henne på en pitepalt på världens enda Paltzeria
som ligger i OK:s byggnad.
POLARNA /1973
Fr v Göran Forss, gitarr, sång med ett förflutet i popbandet
New Generation, basisten Kjell Mattisson, fd Beatmakers
med Olle Holmqvist, trumslagaren Janne Holmberg, jazz-
trummis som jobbade som officer i Boden, samt Pär Björck,
klaviaturer, som i dag är konsertpianist.
Vad Janne Holmberg beträffar, så spelade han trummor i dansbandet DOMNIVET, i samma orkester spelade Leif Westerberg saxofon. Leif och jag är uppväxta på samma gata i Hortlax. Träffade honom i Piteå förra hösten. Det blev mycket musiksnack oss emellan. Leif hade även lirat tillsammans med keyboardisten Johnny Blomqvist, som hade ett förflutet i Lotta och Anders Engbergs orkester. Johnny Blomqvist är i dag tyvärr avliden.
Roger Lindqvist.
Five Teddys
TAGES / BLOND
1966.
1969. Blond fd Tages. Längst fram liggande, Lasse Svensson, trummis, och
bror till Lill-Babs.
LARRYS - Stockholm /1968
Bandledaren och trumslagaren Larry Nygren 3:e från höger. Bredvid honom t.v.
står Benno Strandberg, som var medlem i Streaplers slutet av 60- början av
70-talet. I Larrys har även sångaren och basisten Billy "Gezon" Gustafsson
medverkat, så även gitarristen Lasse Westman, som medverkade i Vikingarna.
Westmans bror, Mats Westman, har genom åren setts i husbandet på Allsång
på Skansen, under Kjell Öhmans ledning. Lasse Westman avled 2004.
2 X Östen Warnerbring
SAAB /1963
PDOL /2015
I dag lite mat på stan. Efteråt en promenad igenom festivalsområdet. De större artisterna lyser med sin frånvaro, pga att PDOL har krympt sin kostym. På vägen mötte jag Robban Öberg, gammal kollega inom "musikbranschen". Vi har haft den vanan att ungefär vartannat år återuppliva bandet, och spela upp till dans på Folkan i Piteå. Men nu verkar det dött. Och jag undrar om vi med andra ord helt enkelt har begravt Kjell-Bertils för evigt? Om det får väl framtiden utvisa.
Roger.
Carl Adolf Murray (1912-2014)
Carl Adolf Murray, kyrkoherde och kulturhistoriker.
Jag såg honom första gången i en TV-dokumentär, som sändes (tror jag) 2012. Han gjorde ett starkt intryck, han gick liksom ut igenom TV-rutan. Hans vänlighet mot allt och alla gick inte att ta miste på. Han var med andra ord en karismatisk person. När han som vanligt varje år, satte sina vårlökar brukade han tänka, "jag kanske inte hinner se dem komma upp, kanhända jag är död innan dess". Men när våren och sommaren kom, fanns Carl Adolf Murray fortfarande kvar. Hans filosofi öm döden var denna: "jag tror på ett liv efter detta. Men om det nu inte är så, ingen vet ju, så kanske man hamnar i samma tillstånd som det man var innan man blev till. Man vet ingenting, och det kan ju också vara skönt".
Senior cleri, Svenska kyrkans äldste präst, prosten Carl Adolf Murray, från Ovansjö, har mött den Gud han trodde på. Han somnade in torsdagen den 10 juli 2014.
Roger Lindqvist.
Bild www.svenskakyrkan.se
- Slår du min mamma, så dödar jag dig!
Marlon Brando (1924-2004).
En dag när Marlon Brando var i 11-12-årsåldern, gick han till sin far, och sa: - Slår du min mamma, så dödar jag dig!
Pappan upphörde genast med sin misshandel, av Brandos mor.
Det sägs att Marlon Brando kom att hata sin far livet ut.
Bild www.commonswikimedia.org
Den som inte vill se...
Den som inte vill se, ser inte.
Den som vill se, han ser.
Roger Lindqvist.
Stig Järrel
När Stig Järrel (1910-1998) fick frågan om vilken av de 133 filmer
han tyckte var den bästa, sa han: Det finns tre filmer som jag inte
skäms över: 1. HETS 2. FÖRSTA DIVISIONEN 3. LILLA MÄRTA.
Våldet triumferar
Den här kartan talar sitt tydliga språk! Det som nu sker, är en tragedi inte bara för
de aktuella städerna, Malmö, Göteborg och Stockholm. Det är en tragedi som vi
delar, hela den svenska befolkningen. Bild www.gp.se
Det som händer är ett hån mot hela det svenska rättssamhället. Ett hån mot allt som är mitt och ditt. Ett hån mot alla dem som endast vill leva i fred och samförstånd. Diagnosen heter: "långt framskriden varböld, med cellförändringar".
Min teori är detta; vi har alltsedan biblisk tideräkning haft oro i Mellanöstern. Det har varit krig och upplopp. Och detta har kostat miljoner människoliv. Jag såg det i vår TV redan som barn, när min far såg på nyheterna. Man skydde varandra som pest. Det fördes ingen direkt diskussion, i stället så var man snabba att ta till det enda språk som alla förstod: vapen!
Man sände medlare, utan större effekt. Hatet låg och pyrde, för att så småningom explodera som en krutdurk. I dag kommer flyktingar till vårt land. Man flyttar till bostadsområden i städer där det även finns judar. Eftersom aggressionen finns kvar, så blossar det upp även här i det en gång så fridsamma Sverige. Man pratar om gängkrig. Nåväl, det må så vara. Men även om det är kriminella gäng som tagit över hela bostadsområden, så finns det ändå en tagg kvar i det nedärvda hat som de mer "vanliga" personerna har. Om än polis och stat lyckas få bort gängen, så är jag rädd att det uppdämda hatet ändå kommer att finnas kvar, hos den mer normala befolkningen.
Mellanöstern konflikten är så djup, att den troligtvis aldrig kommer att få en lösning. Den kommer nog i stället att eskalera, både där den alltid har funnits, men även här, på svensk mark. Malmö är i dag en förlorad stad. Även Göteborg håller på att falla. I Stockholm finns också massiva problem. Jag hörde en intervju med en ung kille från Rosengård, som helt obrydd talade ut framför TV-kameran. Han påstod att Rosengård och andra platser i Malmö, var deras territorium. Där bestämde dessa unga invandrarpojkar, polis och myndigheter hade inget där att göra, meddelade han. Det har blivit en värld i världen. Den svenska polisen kallades kort och gott för "Grisajävlar".
I dag fick vi nyheten om att en 16-årig kille avlidit efter en skjutning i Stockholm. Är det nu inte dags att försöka rädda det här landet, det land som våra barn, barnbarn och deras barn osv en dag skall ta över. Som det ser ut just för tillfället, så känns framtiden rätt så mörk, och ociviliserad.
Ett avslutningsord av terrorexperten Hans Bruun: - Engagera er, och sätt press på era folkvalda politiker.
ROGER LINDQVIST.
När häst och vagn var en vanlig syn
En vanlig syn när jag var barn, i dag betydligt ovanligare.
foto Roger Lindqvist.
Sommar på Hattudden
foto Roger Lindqvist.
"I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläd dig vid..."
foto Roger Lindqvist.
Till minne av alla kojbyggen...
Än finns dem kvar - de i dag så krokigt böjda och rostiga spikarna.
Det var på den här platsen som jag som barn byggde kojor med mina
kompisar. Det var på samma ställe, som mina tre söner ärvde traditionen
med kojbygge. Det spikades friskt och resolut, hammarslagen ekade
igenom den närliggande skogen. Tänk vilka underbara minnen...
foto ROGER LINDQVIST.
BUDDY RICH /1954
BUDDY RICH (1917-1987)
Yngve Forssélls orkester - Skellefteå
Bert Bennys - Falkenberg
Längst till vänster står trumslagaren Sture Strandh, som även har spelat
i Matz Bladhs. Enligt uppgift så avled Sture Strand 2006, 59 år gammal.
Blue Stars
Leif Hultgrens
Fantastiske mr. Butch Miles!
Första gången jag hörde honom var när han spelade med Count Basies
orkester, när bandet var på turné i Sverige.
Han är i mitt tycke en av de bästa jazztrummisar som fnv finns i världen.
Hemma!
foto Roger Lindqvist 2015-07-23
Ge aldrig upp!
2001-02 skulle det göras omorganisationer på jobbet. Det fanns oro ibland personalen som började bli trött på alla besparningar som gjorts och skulle göras. Det var många som tyckte att det blev för mycket. Efter ett av många möten, så kom jag och min jobbarkompis Naser i samspråk, och vi resonerade fram och tillbaka hur vi trodde det kunde bli. Då kom Naser med en liknelse. Det handlade om att aldrig ge upp, hur mörkt det än såg ut. Han tog till orda, och jag lyssnade:
"Det var en man som skulle avrättas, trots att han visste att han var helt oskyldig. Datum för dödsdomen verkställdes, och en tidig morgon fördes han ut och bands fast vid en stolpe. Innan han fick ögonbindel, blev han tillfrågad om han hade nån sista önskan. - Jo, sa han, jag vill avrättas vid den där stolpen längre bort, så pekade han på en stolpe ca 100 meter längre bort.
Hans sista önskan gick i uppfyllelse. Han blev återigen bunden, med en ögonbindel för sina ögon. Och just precis när han hörde hur soldaterna höjde sina gevär, och han tog ett farväl av livet, hördes en man komma springande. Flåsande berättade han att den dödsdömde hade blivit frikänd, och som bevis hade han ett brev som var undertecknat av en person från högre ort. Hans ögonbindel åkte av. Repen kring hans händer togs bort, han var med andra ord en fri och oskyldig man, som fått tillbaka sitt liv". Så långt Naser.
Lungcancer! De vi mest fruktar.
I januari/februari 2005 blev jag sjuk. Först trodde jag det var en vanlig förkylning, men jag fick så småningom en dyster diagnos. "Lungtumör" eventuell "Lungcancer". I flera månader gick jag omkring med vetskapen att hela min högra lunga skulle tas bort. Jag fick genom ett telefonsamtal besked av en kirurg från Thorax i Umeå, att jag hade en lungcancer. 47 år gammal började jag tänka på döden. Jag tänkte på min begravning. Och jag tänkte på vart jag skulle ligga på kyrkogården i Hortlax. Men så en dag när det var extra mörkt i mitt inre, tänkte jag på min jobbarkompis Nasers ord om att inte ge upp. Jag tänkte och funderade, tänk om den där hemska cancern inte är nån cancer, tänk om det vore så...
Efter en operation där man tog bort en del av lungan, visade sig att det var en ofarlig tumör. Jag var glad, min hustru var glad, barnen var glada, min mor och syster var glada, alla var glada för min skull. Och jag hade liksom den där mannen som skulle avrättas, fått livet tillbaka. Jag sitter här i dag, och tänker tacksamt tillbaka på att det slutade så positivt.
Nasers historia har jag tänkt på många gånger i livet. När han berättade tänkte jag på att - äsch det är väl bara nåt som man kanske säger i bland. Men faktum är att i mitt fall så stämde det - på pricken. Jag skall i rättvisans namn tillägga att det fanns så många fler, som också gav mig positiva vibbar under sjukdomstiden. Det är jag glad över. Tack!
När Naser skulle åka hem till Teheran för att hälsa på sin mor, så
bad jag honom skicka mig ett vykort. Och det gjorde han. Vi kom
väldigt bra överens han och jag. En mycket fin kille. Nåja, kille och
kille, han är ju gubbe precis som jag. Han är född 1958 jag 1957.
Roger Lindqvist.
Piteå Dansar och Ler
Festen har börjat, det gjorde den redan i går, onsdag. Men det är fredag och lördag
som är de "riktiga" festkvällarna. Den här välsjungande trion uppträdde i dag på
Byxtorget i Piteå. Jag hade bara önskat att få sätta mig bakom trummorna och
spela.
Rådhustorget, med anor från 1600-talets Piteå. Till vänster den gamla fd trivialskolan,
till höger rådhuset från 1830, som en gång även inhyste stadens polisstation, men
som i dag är ett museum.
Vi promenerar Kyrkbrogatan ned, i riktning mot stadens huvudled; Sundsgatan.
Här är karusellerna i full snurrning...man blir yr bara av att se på.
Norah och Malte besökte PDOL igår.
Färgsprakande lyckohjul.
Danger...farliga saker.
Å här går det undan, man kan känna vinddraget.
Däruppe vore ju finfint att vara, om man som jag har kameran med. Tänk vilka bilder...
Piratbesök på Sundsgatan i Piteå...
I mitten däruppe sitter en dam...henne måste vi titta närmare på.
Piratdamen verkar ju panikslagen, å icke undra på det, hon har ju mist högra handen.
Men den modigaste av alla, det är den här sjörövarkillen, som även han har
mist en viktig kroppsdel, vänstra underbenet. Nåja, det är rätt nära till Piteå
Älvdals Sjukhus ifall han skulle behöva smärtlindrning.
I korsningen Uddmansgatan-Prästgårdsgatan bjuds det på mat på många fat.
Hungriga Pitebor som glömmer pitepalten för en stund.
Uddmansgatan.
Byxtorget, med piteåfödda konstnärinnan Ebba Hedqvists "Sjösättningen" i
förgrunden. Hedqvist var född i Öjebyn, och hennes skapelse "sjösattes"
lite längre ned på Uddmansgatan 1961. När Åke Grönberg gästade Piteå
1965 blev han fotograferad bredvid den här statyn.
foto Roger Lindqvist.
Kaffeälskande docka
Norah har varit hos farmor och farfar i dag. Med sig hade hon den här lilla
figuren som höll på att göra slut på alla våra dyrbara kaffebönor.
Våldtäktsförsök i motionsspår
I Piteå-Tidningen tisdagen den 21 juli finns en mindre artikel, om ett försök till våldtäkt i ett motionsspår i närheten av Höträsket på Bergnäset i Luleå. En kvinna i 20-årsåldern som var ute på en joggingtur blev plötsligt överfallen av en för henne okänd man. Mannen gjorde försök att slita ned henne på marken där han försökte ta av henne kläderna. Våldtäktsförsöket avbröts när en kvinna som var ute med med sin hund kom gående efter spåret.
Så kommer det här, hör och häpna ett signalement, vilket är väldigt ovanligt i såna här fall: "35-40 år, cirka 180 centimeter lång, normal kroppsbyggnad, ljust tunt hår, ljushyad".
Varje fullbordad våldtäkt är en tragedi av oändliga mått. Inte bara den fullbordade, även känslan att någon vill dig så illa, att med våld förgripa sig på dig. Nu är jag inte kvinna. Men jag blir lika upprörd varje gång något sånt här händer. Det är då jag önskar att jag vore där med min stekpanna, och kunde pricka in ett eller flera slag mot förövarens huvdud, så han finge nåt annat att tänka på. Sa jag ett slag? Jag kan tänka mig fler än så. Jag hoppas man hittar den skyldige, snabbt.
Nu till min fundering: signalementen är bra att ha om man verkligen vill få fast en förövare. Men det är inte alla gånger man går ut med detta. Därför blev jag förvånad, men ändå glatt positiv, när man serverar den "ljushyade" med sitt "tunna ljusa hår" i tidningen.
Hösten 2014 anmäldes en 12-årig flicka från Luleå försvunnen av sina anhöriga. Inte förrän dagen därpå, kom hon tillrätta. Det visade sig att en 23-årig man av utländsk härkomst hade "tagit hand" om henne. Han hade även våldtagit flickan under natten, mellan fredag och lördag. Han anhölls senare som misstänkt för våldtäkt mot barn.
Ett försök till våldtäkt, och en fullbordad våldtäkt har jag här berättat om. Det som skiljer de två berättelserna åt, är att i tdningar och TV gav man inget signalement i fallet med 12-åringen. Och när förövaren togs om hand, så var han kort och gott "en 23-årig man" i massmedia. Inget mer. Här hade jag också velat vara med med min stekpanna. Han kanske hade fått en bula eller två, men vad gör väl det?
Varför gör man skillnad i våra tidningar och television? Varför kan man inte som norrmän, danskar eller engelsmännen gör, kalla saker och ting vid dess rätta namn? Vad är det som är så farligt att man måste utelämna förövarens identitet? Här i vår stad, har en man fått löpa gatlopp innan han ens fått en rättvis rättegång. Man har visat hans bild i tidningen flera gånger, trots att han inte ens var dömd. När så rättegången var över, visar det sig att han är helt oskyldig. Lägg då märke till att mannen råkar vara ljushyad. Detta förfaringssätt gör att man börjar misstro pressen. Man gör som man brukar, lägger locket på. Jag kallar det för censur.
Så vill jag även förtydliga; att jag är inte SD:are.
Däremot tycker jag att Sara Skyttedal och Ebba Busch Thor är två tuffa kvinnor som verkligen törs ta tjuren vid hornen. Fortsätt så, tjejer!
Roger Lindqvist.
En gång så korsades våra vägar...
Pastor Gunnar Sameland (1921-2008). foto www.varldenidag.se
Det måste ha varit sommaren 1985 som våra vägar en dag korsades. Han hette Gunnar Sameland, och var en kyrkans och evangeliets förkunnare. Han och jag och några till, hade ett givande samtal om livsåskådning, om etik och moral, om de "eviga tingen". Han hade liksom en öppen syn, och han föreföll mig väldigt kunnig och klok i det han sa. Han verkade icke heller låst i sin roll som pastor. Han hade - som jag minns - inga skygglappar, utan han var "som folk var mest". Jag fann honom väldigt naturlig.
En sak minns jag väldigt väl. Det var när samtalet kom in på hur människor tror.
- Tron skall sitta i hjärtat, det är där den hör hemma. Det är där den skall brinna.
- Det är fara å färde om det börjar brinna uppe i huvudet.
Jag har tänkt på detta ibland, då jag sett hur religionen radikaliserats på sina håll ute i världen. När religionen fått folks huvuden att börja brinna, i stället för att brinna på det rätta stället: i hjärtat. När det tar eld uppe i vårt hjärnkontor, tappar vi förmågan att tänka logiskt. Titta bara på IS-krigarna. Där har varje sund tanke försvunnit bort i det blå. Om det hade varit rätt, så skulle det i stället i deras sinnen funnits ett stort utrymme för omtanke, kärlek, ödmjukhet inför sin nästa, värme och friskt engagemang för människor i nöd. När vi skådar IS och deras fasansfulla gärningar, ser vi hur fel det kan bli. Så förödande kan en eldsvåda bli. Det har brunnit på "fel ställe".
Gunnar Sameland och mina vägar korsades aldrig mer. Jag vet att han också jobbade flitigt utanför kyrkans väggar, som camingpastor på Löttorp på Öland i tjugo år. Han var vid sitt frånfälle 87 år gammal.
Roger Lindqvist.
Alla barn borde ha en teddybjörn som heter Fredriksson...
Jag har sett bilder som jag helst vill glömma. Bilder som berättar mer än tusentals ord. Bilder som gjort mig både arg, ledsen och förtvivlad på en och samma gång. Barn måste få vara barn, det är min slutsats, som jag delar med miljoner andra. Inte undra på att världen brinner, när det begås övergrepp på de små och försvarslösa. Jag har sett oansvariga fäder, som stolt poserat med sin söner i vars små armar det vilat ett vapen. Religionen har gått i första, andra och tredje hand. Det allra viktigaste, barnen, kvinnorna, har släpats därbak i smutsen. Som om de inget vore värda. Det finns egentliga inga passande ord för det jag tycker. Men jag tänker...
Alla jordens barn, borde ha en teddybjörn att krama.
I stället för ett skarpladdat vapen.
Roger Lindqvist.
Douglas Håge (1898-1959)
Douglas Håge f. 1898-03-06 d. 1959-11-18. Svensk skådespelare.
Trots att Douglas Håge kom att medverka i drygt 100 filmer under sin karrär, så är det nog som toffelhjälten Lilla Fridolf vi minns honom bäst. Det började som en radioserie, skriven av SE-journalisten Rune Moberg, för att så småningom övergå till vita duken. Fyra Fridolf-filmer gjordes åren 1956-59. Lilla Fridolfs hustru spelades av Hjördis Pettersson.
Roger Lindqvist.
Lill-Babs & Östen Warnerbring
En sån huvudlös människa, har jag aldrig tidigare träffat...
Bild: Roger Lindqvist (huvudlös fotograf).
En simpel våldtäktsman!
Bill Cosby.
En gång fick han mig att rusa till TV:n för att för en stund glömma tid och rum. Han var gynekologen dr. Cliff Huxtable, i den rosade serien Cosby, som även gick härhemma i Sverige. Cosby upptäckte jag långt tidigare, när han var med i stjärnspäckade shower a´la Hollywood. Han var den där mörkhyade komikern som fick mig att skratta, kort och gott.
I dag skrattar jag inte längre när jag ser honom. I stället lägger jag pannan i djupa veck och önskar honom flyga och fara. Efter avslöjandet om flertalet våldtäkter på kvinnor, så är han i stället en rätt så patetisk figur. Långt ifrån den där mannen som en gång gav mig roliga upplevelser framför TV:n. Hans tid i strålkastarljuset är förbi. Åtminstone tycker jag det. Go Home, Cosby...Go Home...
Roger Lindqvist.
Sven-Eric Gamble - "Två år i varje klass" /1938
Sven-Eric Carlsson (Gamble) och Åke Johansson i kvällens
TV2-film "Två år i varje klass".
¤ Om inte alla tecken slår fel, så får TV-tvåans publik på tisdagskvällen se en trevlig svensk film "Två år i varje klass". Den var åtminstone för omkring 30 år sedan mycket omtyckt, busbra spelad av en massa skolgrabbar och av exempelvis Sigurd Wallén, som regisserade. Handlingen bygger på en av Kar de Mummas pojkhistorier om Sigge Nilsson och hans kamrater i en skolmiljö som kunde vara vida hjärtligare än våra dagars.
Kort uttryckt handlar filmen om den bussiga och förstående läroverksadjunkten dr. Wahlberg, spelad av Sigurd Wallén, och hans skolklass med pojkarna Sigge och Putte Nilsson i spetsen. Den förstnämnde framställdes av Sven-Eric Carlsson, veterligt den enda av de många fina skådespelarämnena som blev professionell. Han heter numera Sven-Eric Gamble. Puttes framställare hette Åke Johansson, han liksom de andra verkligt rolig. Deras syster Laura förekommer också flitigt i filmen, spelad av Ann Marie Uddenberg. Bland andra ansikten återfinns Eric A. Petschler som teckningsläraren.
Man hamnar i en hel klass med busfrön. Drygt dussinet pojkar har roller, en bland dem är Nils Hallberg som figuren Dudde Vedlund. Omdömen efter premiären: Småtrevlig och humörfrisk, älskvärd och skojfrisk, påhittigt gjord, livfull, frisk, rapp slagfärdig dialog, underhållande på ett redbart sätt, rolig och med mening i.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 7 juli 1970.
¤ Filmen spelades in på Filmstaden i Råsunda, den 28 september - 8 december 1937. Filmens premiär den 24 januari 1938.
¤ Sven-Eric Gamble (1924-1976), var vid sin död 51 år gammal. Åke Johansson (1925-2015). Åke Johansson avled så sent som den 2 juli 2015. Han var vid sin bortgång 90 år gammal. Medan Sven-Eric Gamble fortsatte inom skådespelaryrket, så ägnade sig Åke Johansson åt journalistyrket.
Roger Lindqvist.
Furunäs-patient stal bil...
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 19 augusti 1970.
36 meter hög skorsten på plats vid Furunäset
Den nya skorstenen vid Furunäset på väg att resas med hjälp
av kranbilar,
Det har varit stora saker på gång vid Furunäsets sjukhus. Sedan i våras har arbete pågått med att iordningställa den nya panncentralen för sjukhuset. På måndagen hade man kommit så långt att det var dags att montera upp den 36 meter höga skorstenen.
Det var ett digert arbete. Tre stora kranar från en byggnadsfirma i Piteå hjälptes åt att få den 28 ton tunga järnkonstruktionen på plats. Skorstenen har kommit i sektioner med långtradare från Borås. Sedan har den svetsats ihop innan den lyfts på plats. Högst uppe finns stålskenor som går i spiraler runt övre delen på skorstenen. De har till uppgift att förhindra att undertryck uppstår vid kraftig vind på skorstenens läsida. Skulle spiralerna saknas och det skulle blåsa kraftigt, kunde skorstenen ge vika för de stora påfrestningarna.
När lyftfästet skulle tas bort assisterade brandkåren i Piteå med sin stegbil. En modig man klättrade upp 32 meter på stegen och med skärbrännare lösgjorde han fästet. Nu torde skorstenen stå stadigt förankrad i backen med ett trettiotal kraftiga järnbultar.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 juli 1970.
Norska bilister respekterar inte trafikreglerna i Piteå /1970
En kraftig kollision, dock utan personskador, inträffade på onsdagen vid 12-tiden i Lomtjärnskorsningen. Två bilar, en svenskregistrerad och en norskregistrerad kom efter Sundsgatan och skulle ut mot Öjebyn. Svensken stannade vid stoppmärket före utfarten på E4. Norrmannen som kom just efter svensken observerade inte att denne stannade bilen utan rände med hög fart in i den svenska bilens bakparti. Inga personskador uppstod men bilarna fick kraftiga plåtskador.
Polisen i Piteå säger att norrmän som turistar i Piteå inte respekterar stopplikten vid Lomtjärn. Samma sak gäller filkörningen. De ligger i högerfil och gör plötsligt en vänstersväng i korsningsområden. Vi har sett många exempel på hur andra bilar har tvingats tvärstoppa för att undvika krock på grund av norrmännens nonchalans mot bland annat spärrlinjer.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 30 juli 1970.
John Harry med dotter /1971
Onsdagen den 28 juli 1971 var det Parkkväll i Piteå, som brukligt var
under sommaren. Badhusparken gästades av Sveriges största sångare
och artister, men även de lite mer lokala förmågorna fick stor plats.
Den här kvällen uppträdde dragspelaren Harry "John Harry" Berglund
med sin dotter Chatrin från Nybyn i Älvsbyn. Harry var en rätt så känd
musikant häruppe i de norra delarna, sin trio bildade han redan 1950-51.
Han var otroligt populär uppe i Malmfälten. Året 1973 spelade jag trummor
i hans trio, som senare blev kvartett, medan jag var med. Harry och jag
samt dottern Chatrin gjorde ett jobb på Perudden utanför Piteå, under
sommaren 1973.
Roger.
- KRONANS KÄCKA GOSSAR -
Nils Poppe, här som värnpliktige 52, Nils "Nisse" Ek, i Kronans käcka gossar, 1940.
¤ NILS POPPE ¤ SIGURD WALLÉN (även regi) ¤ CARL REINHOLDZ ¤ SIGGE FÜRST ¤ STIG OLIN ¤ ÅKE GRÖNBERG ¤ BENGT DJURBERG ¤ ARTHUR FISCHER ¤ CARIN SWENSSON ¤ GABY STENBERG ¤ WILLY PETERS ¤ HARRY BRANDELIUS ¤ HUGO BJÖRNE ¤ NISSE LIND ¤
Apropå sångaren Harry Brandelius, så hörde jag berättas via min morfars ena bror, att Harry gjorde sin värnplikt i Boden, tillsamman med morfars bror. Han lär ha varit väldigt stolt över sin röst, vilket han delgav de andra på kompaniet. Resultatet blev att han fick en och annan dagsedel, "för att komma ned på jorden". Den här historien hörde jag redan som barn, och den lär vara sann.
Allsång med Arne & Göte
En låt som Arne Nathansohn sände mig häromdagen. Melodin är Idas sommarvisa.
Den här Allsången plockas fram när de två herrarna är ute och musicerar och kåserar
om hur det kunde vara, när man t. ex. spelade 180 kvällar per år, i ett av landets mest
populära dansorkester. Kanhända att publiken även får höra hur den kändes att ligga
på Svensktoppslistan, och att göra skivinspelningar som såldes både i guld och diamant.
Roosarna /1984
Roosarna med Kikki Danielsson spelade non-stop-dans på Pite havsbad med
Kjell-Bertils ca 1983-84. Jag var med och bytte om, sida vid sida med Kikki
i ett omklädningsrum på havsbadet. Hon fick t.o.m. en glimt av mina kalsonger.
Undrar om hon minns dem än? Det var ett trevligt gäng, Kikki inräknat.
PÄR GRIPS - Borlänge
TRASTINIS /1984
Om du hör mig, morfar: Grattis på födelsedagen!
Sanfrid Lundgren, f. 1899-07-21 d. 1989-03-29
I går hade morfar sin 116:e födelsedag. Tyvärr kunde han inte vara med, han avled 1989, nära 90 år gammal. Bilden som ni ser, är en av mina favoritbilder av honom. Jag vet faktiskt inte vem som tog den, men jag vet var den togs. Morfars lägenhet i Hortlax skulle renoveras. Under tiden fick han ett tillfälligt boende i Munksund, nåt han inte var så förtjust i. Kanhända därav hans lite molokna min? Han levde som vilken människa som helst. Han snusade, tog sig ett glas i bland, men hade samtidigt en religiös och jordnära tro.
Roger.
Gamla skolan i Öjebyn rivs efter 50 år
Den gamla träskolan i Öjebyn, med sina utsirade tak och fasader,
ser inte så vacker ut längre. Rivningen har börjat och stora hål gapar
i väggarna. Bertil Lundström, skolstyrelsens ordförande i nära trettio år,
kan berätta åtskilligt om den femtioåriga byggnaden.
Nu skattar gamla skolan i Öjebyn åt förgängelsen. I femtio år har Öjebyns ungdom vandrat ut och in i de sex-åtta lärosalarna i tre våningar, och inhämtat vetande för livet och framtiden. När skolan beslöts och byggdes rasade första världskriget som bäst, det var svåra tider och skolundervisningen av en helt annan typ än nu. Skolväsendet var lagt under kyrkan och det var kyrkoherden i församlingen Axel Sandin som var högste skolbas. Den stora träskolan med massor av snickarglädje var ett under av skicklighet, och ännu på senare tid har man beundrat den stil som skolan företrätt. Den renoverades 1941 då man bland annat satte in centralvärme, och trots de stora skolbyggena på senare år har gamla skolan använts för småklasserna. Först för någon vecka sedan blev den överflödig och rivningen kunde påbörjas. Den sista länken mellan tjugotalets skola och sjuttiotalets skola försvinner.
Bertil Lundström, som bott i Öjebyn i hela sitt liv och som var skolstyrelsens ordförande i nära trettio år, vet det mesta om den gamla skolan i Öjebyn. Han har förstås aldrig själv gått i denna skola, men han minns invigningen 1920 där han själv var med. Det var nämligen vårterminen detta år som skolan togs i bruk efter en lång planerings- och byggperiod, med stora svårigheter i slutet av tiotalet.
KATASTROF
För den som inte känner kyrkstadens historia, kan det vara värt nämna att på det område där skolan står fanns före 1913 ett femtiotal kyrkstugor, främst ägda av Norrfjärdenbor. Men även några gårdar, ett par butiker och ett bageri med café fanns sammanträngt här öster om kyrkan. Mikaelihelgen 1913 utbröt en våldsam eldsvåda som helt ödelade all bebyggelse i denna del av kyrkstaden. När röken så småningom skingrades var allt jämnat med marken.
Vid denna tid var skolverksamheten inhyrd på olika ställen i byn, och man hade redan börjat tala om att söka centralisera på lämpligt sätt. När nu ett större område blev öppet såg skolsyrelsen sin chans. Marken ägdes delvis av kyrkan och delvis av enskilda, och dessa senare hade väl planer på att bygga upp igen. Det lyckades man förhindra och så småningom kunde kyrkan försäkra sig om all mark i området och planeringen för en skola påbörjades. Det var en arkitekt Åström från Piteå som fick uppdraget och han ritade en skola med sex lärosalar i två våningar.
"LÄSSALAR"
När ritningarna presenterades så var inte kyrkoherdeb nöjd. Han ville ha ett par salar i tredje våningen för konfirmationsundervisningen, och så blev det också. Därav kommer att skrivarens första och egentliga minne av denna skola daterar sig från "lästiden" 1929, då 49 läspojkar från "sörsidan" i tre veckor pluggade religionstext under dåvarande komminister Nordmark. Oj, vad det ekade i trapporna när hela skocken rusade ut efter lektionerna.
Uppdraget att bygga skolan lämnades, sedan grunden var lagd, till en byggmästare från Skellefteå, som i dagligt tal kallades kyrkbyggaren, erinrar sig Bertil Lundström. Han hette visst Johansson. Skolan byggdes på ett ganska ovanligt sätt, med både inner- och ytterväggar av stående timmer. Förmodligen hade man räknat med att stående timmer skulle vara fördelaktigt i ett så högt hus, men man glömde tydligen att stående timmer inte kan "siga" och bli tätare i springorna. Däremot blev det med tiden glest mellan stockarna och ett ständigt problem var att huset var kallt. Det var först 1941 när man renoverade och satte in centralvärme, som man också isolerade väggarna så att skolsalarna blev mindre dragiga. Då var Bertil Lundström sedan ett år ordförande i skolstyrelsen.
BRANDRISK
En träskola av så stort format är naturligtvis en stor brandrisk, men det har gått bra i Öjebyn. Och ändå var vedkaminer de enda värmekällorna de första tjugu åren. Man kan bara tänka vilken katastrof som kunnat bli följden om det börjat brinna under lektionstid, när det var som mest skolbarn i byggnaden fanns åtta lärosalar, sedan man i samband med sjunde skolårets införande varit tvungen att också ockupera de två konfirmationssalarna på tredje våningen.
Hur mycket skolan kostade när den byggdes är inte Lundström säker på, men han vill minnas att det rörde sig om 300.000. Det var en ansenlig summa före 1920 men inte otroligt med tanke på de dyrtid som följde i krigets spår. Däremot minns han att bygget försenades åtskilligt av olika skäl, och det riktade även åtskillig kritik mot detta "skrytbygge". En del av kostnaden taxerades ut, men man hade också ett rätt stort lån, som ännu inte var slutamorterat när Bertil Lundström övertog ordförandeskapet i skolstyrelsen 1940.
PARKERING
Nu har skolan som sagt spelat ut sin roll. En ny lågstadieskola är byggd och eleverna har flyttat över. De senaste åren har endast en mindre del av träskolan fått användas. Nu gapar stora hål sedan fönsterna börjat brytas loss, och inne i salarna, stora och med högt i taket, har brädfodringen försvunnit så att de ursprungliga stockarna står där som för femtio år sen. Människor går och söker sig användbara bräder och plank. Men det mesta kommer väl så småningom samlas på brännplatsen för slutlig förgängelse. Skolan som räckte i femtio år finns inte mer. Nu blir platsen i stället parkering för kyrkliga eller andra besökare i Öjebyn.
----------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 15 december 1970.
Rut Holm & Bellan Roos
Bellan Roos (1901-1990) och Rut Holm (1900-1971) i filmen
Vi på Väddö från 1958.
Traktorchaufför med napp i munnen
Här kommer han, Malte Lindqvist, med sin pappa Andreas. Tillsammans har
de haft bråda dagar. Tur då att det finns en napp som man kan tillgå.
Lantbrukaren Malte, snart 3 år gammal.
Det händer i bland...
Det händer i bland, att i det negativa rummet
tänds en positiv lampa.
Roger Lindqvist
Jeanette - skådespelerska
Jeanette Holmgren i "Irene Huss" från 2011.
Det här välbekanta ansiktet dök upp en kväll när jag tittade på TV-deckaren Irene Huss. Jeanette Holmgren är skådespelerska och sedan flera år gift med min kusin Robert. Hon har bl a medverkat i dessa produktioner:
¤ Det var då - TV-serie - 1989.
¤ Rederiet - TV-serie - 1992.
¤ Hammar - TV-serie - 1992.
¤ Rosenbaum - 1993.
¤ Du bestämmer - 1995.
¤ Snoken - TV-serie - 1995.
¤ Vita lögner - TV-serie - 1997.
¤ Beck - 1998.
¤ Kommissarie Winter - TV-serie - 2001.
¤ Paragraf 9 - TV-serie - 2003.
¤ Älskar alla sina barn - 2006.
¤ Lyckliga familjen - 2009.
¤ Irene Huss - TV-serie - 2011.
Förkrympt bubbla...
Jo, det skulle vara ytterst intressant att höra vad Bilbesiktningen säger
om den här bubblan?
Ditåt!
foto Roger Lindqvist, frilansande pilfotograferingsgubbe.
Max och Sam-Sam
Max och hans katt Sam-Sam tittar snällt in i kameran. Det var Max´ idé
att kalla honom Sam-Sam.
ICA-LUNDMANS /HORTLAX
Hmmm...var det nåt som jag glömde...?
Bilderna togs den 6 januari 2015 klockan 14:55.
Roger.
Allsångstrummisar
Mårgan Höglund, spelar trummor i husbandet på Solliden Skansen, sedan 2011.
Bild www.allehanda.se
Under Bosse Larssons tid som allsångsledare, satt Douglas Westlund
som trumslagare i husbandet.
Lasse Persson, fanns med som trummis
mellan 1998-2010. Bilden togs 1978.
Pajalasonen Lasse Persson, växte upp i en musikalisk familj. Lasses pappa är den välkände dragspelaren Pajala-Hasse. Tillsammans med sin far och tre syskon så var Lasse Persson dansbandstrummis på 70-talet. Lasse Persson har spelat med de flesta här i landet. Ja, t.om. Lasse Stefanz där han vikarierade 2006, då Olle Jönsson hade en handskada. Det var nog tänkt att Lasse Persson skulle bli bandets nya medlem, men pga geografiska orsaker så blev det inte så.
Mårgan Höglund, den nuvarande slagverkaren i allsångsbandet, tog vid efter att Kjell Öhmans orkester lämnade över dirigentpinnen och kapellmästarsysslan till Kristoffer Nergårdh, våren 2011. Mårgan Höglund, som har sina rötter i Örnsköldsvik, numera bosatt i Huddinge, frilansar som musiker. När han inte gör det, så jobbar han extra som musiklärare. Mårgan Höglund har berättat att han fick en slags a-ha upplevelse, när han en gång följde med sin far, som var dansbandsmusiker på en repetition. Efteråt var det trummor som gällde.
Mårgan Höglunds pappa, Lennart Höglund, spelade med i dansbandet Norrländers från Ö-vik.
Han ses stående i bakre raden.
Solstrimma på besök...
Vi har besökt sonen och hans familj i kväll. Vädret kom på tal - som det brukar.
Och runt grillstaden, satt vi och drack vårt kaffe medan barnbarnen åt sitt pinnbröd.
Vädret ja, ingen vidare sommar 2015. Men förra sommaren var den ju desto varmare.
Som den där eftermiddagen när jag och Elisabeth gick runt i Furunäsets park,
och tittade på alla utslagna och väldoftande blommor. Vi satte oss ned på en parkbänk,
och precis i samma sekund kom en solstrimma och satte sig på min högra axel.
Piteå Dansar och Ler /1970
YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER ¤ SKELLEFTEÅ.
BEATMAKERS
JANNES X-TETT ¤ PITEÅ
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 9 juli 1970.
uno-X Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 28 juli 1971.
Robert Broberg är död
En efter en försvinner de bort, våra kära "folkhemsidoler" som
vi lärt oss älska. Robert Karl Oskar "Robban" Broberg är den
senaste i raden som lämnat oss, 75 år gammal. foto AB.
Robert Broberg, kom från utbildning på konstfack via en skiffelgrupp, så ett genombrott i Hylands hörna, efter det så var han kort och gott Robban med hela det svenska folket. Hans tokroliga visor blandades med extrema ordlekar av ekvilibristiska dimensioner. Hans artistiska krumsprång både i tanke och på scenen, uppskattades av miljoner i det svenska folkhemmet. Vi hade fått en ny stjärna att tycka om. Och som vi tyckte om honom.
Robert Broberg genomgick många livsfaser. Hans tankar om livet och döden använde han i sina kompositioner. Först kom artistnamnet Robban 1957-1968. Robert Karl Oskar användes mellan 1968-1974. Sen så kom Zero 1974-1982, för att senare övergå till kort och gott Robert Broberg.
Det dröjde inte länge innan Robert Brobergs låtar började leta sig in på Svensktoppslistan. Den allra första kom den 2 juli 1967. Båtlåt, låg i tio veckor på listan som bäst på en 2:a plats. En av mina favoriter är Maria Therese, som listades den 12 november 1967 den låg endast en vecka på Svensktoppen. Sedan följde ett pärlband av hits: Jag måste hejda mig, Det som göms i snö, Alla springer omkring, Carola, Uppblåsbara Barbara, under 80-talet kom Vatten, stan är full av vatten, När du kammar ditt hår. 90-talet bjöd på Jag tror på kärleken, Ingela och underbara Öken.
Robban Brobergs 1960-tal bjöd på ett succéartat genombrott
i Hylands hörna.
På Folkparksturné sommaren 1968.
Robban på besök i Piteå sommaren 1970.
PT-fotografen Hans G. Pettersson fångade Robban Broberg
på Badhusparkens scen den aktuella junikvällen 1970.
Det tunnas som sagt ut i idolleden. Den 29 augusti 2014 gick Brasse Brännström bort. Den här sommaren försvann även Magnus Härenstam den 13 juni, tätt följd av Bosse Larsson den 12 juli.
Det enda jag kan önska är att DIN vila skall bli fridfull.
Hejdå, Robert! Tack för allt du gav oss.
ROGER LINDQVIST
Bosse Östlin är död
Bosse Östlin har avlidit, 63 år gammal.
"Han gav kramen ett ansikte", detta sagt om "Glada-Hudiks" Bo Östlin, som avled i går i sviterna av en hjärnblödning. Bosse Östlin, liksom de övriga medverkande i Glada Hudik-teatern, blev rikskända när man genom sina scenföreställningar och även genom film, fick hela landet att både skratta, och ibland gråta.
"Bosse, med det största hjärtat av alla, som gjorde världen till en bättre plats att leva på"
Så uttrycker sig Bosses kollegor efter hans bortgång.
Så uttrycker sig Bosses kollegor efter hans bortgång.
Vila i frid Bosse!
bild SVT
Sommaräng i Hortlax
foto Roger Lindqvist
En våldtäkt är lika med ett förlorat liv...
Hagamannen, Niklas Lindgren, kommer enligt vad som sägs i massmedia att
flytta tillbaka till sin hemstad Umeå. Umeborna fasar för vad som kan hända.
Jag förstår deras oro. En våldtäkt är inte bara en våldtäkt på det fysiska planet.
En våldtäkt är även en våldtäkt på det psykiska planet. En våldtäkt är inte som en
förkylning som är borta inom loppet av 14 dagar. Det kan i värsta fall förfölja offret
resten av hennes liv. Hennes DYRBARA liv!
Enligt mina högst personliga bedömningar så har våldtäktsstatistiken rasat i höjden. Jag har inga siffror, men varje vecka läser jag svarta rubriker om att ännu en kvinna fallit offer för en våldtäktsman. Och det berör mig djupt. Jag kan inte minnas att ordet våldtäkt var så flitigt använt när jag växte upp. Visserligen så fanns det fall, där en man tvingat till sig sex av en kvinna under hot. Men det hände inte varje vecka, inte varje månad, det hände, men inte så mycket som nu. Jag försöker läsa några utländska tidningar också. I utländska tidningar är man mer frispråkig. Man kallar sakerna vid dess rätta namn. Härhemma har jag en obehaglig sorts känsla i maggropen av att man försöker undanhålla information. Man censurerar helt enkelt.
En norsk kvinnlig journalist var inne på samma spår i ett debattprogram hösten 2014. Hon hade en känsla av att en stor grupp svenskar aldrig fick möjlighet att komma till tals. Hon hade även uppmärksammat att svenska tidningar och televisionen "mörkade" uppgifter. Som om man ville skydda någon eller några. Om det stämmer så känns det otäckt. Jag har själv ett exempel som gav mig rejält huvudbry.
Hösten 2014 stod det att läsa i våra tidningar om en rå gruppvåldtäkt på en Finlandsfärja. Enligt Aftonbladet och Expressen rörde det sig om 2-4 svenskar som våldtagit en 45-årig svensk kvinna. Det var då jag tog tillfället i akt och (försökte) läsa Helsingin Sanomat. Eftersom den aktuella båtens mål var Åland, så fanns det återberättat i den finska tidningen. Där blev informationen en helt annan. Så mycket kunde jag tyda, att det rörde sig om en grupp somalier som hade utfört dådet. Jag fick ytterligare ett bevis på att våra svenska avisor icke berättar den hela sanningen. Det som var en rätt återberättad artikel i Helsingin Sanomat, var i Sverige nåt helt annat. Jag vill knappt säga det högt men här fanns censuren med. Varför det då?
När nätpedofilen: "den svenske Jesper" äntligen hade åkt fast, så var han i SVT:s ögon en man som hette "Jesper". "Jesper" hade under några år förstört några unga tjejers liv. Men det visade sig att "Jesper" inte var den "Jesper" som man på SVT hade meddelat sina läsare och tittare. Där flåsade censuren återigen mig i nacken.
Bilden på Hagamannen har visats så många gånger, att alla vi som bor här i landet vet vem han är i dag om vi skulle råka honom ute på gatan. Medan bilden på "Jesper" och våldtäktsmännen på Finlandsbåten ännu inte har publicerats. Varför? Återigen kommer det obehagliga över mig, censur! Kom då ihåg, att det finns fler fall där man i tidningarna förvanskat gärningsmannens bild. Leif GW Persson, tog upp detta vid ett tillfälle när han satt som sakkunnig i treans Efterlyst. Det gällde fallet Linda Chen i Dalarna. Ansiktet på hennes sambo, Mats Alm, visades i varenda tidning och i TV. Strax innan hade en äldre dam avlidit efter att hon brutalt knuffats omkull på en parkering. Gärningsmannen var av utländsk härkomst. Han figurerade aldrig i massmedia över huvud taget. Professor Persson ville veta varför. Han fick inget bra svar.
Några som läser detta kommer att kalla mig rasist. Vilket jag icke alls är. Jag är istället bara en ytterst nyfiken person som vill veta varför det eller det blir så fel. Om jag skulle få en någorlunda bra förklaring, så skulle jag säkert köpa den, rakt av. Men nu har slumpen gjort att det i nuläget inte finns några bra förklaringar till allt detta.
Och varje gång liknade saker dyker upp, så ringer ordet "censur" i mitt huvud. En nyutkommen bok som handlar om flyktingar, har på ett bibliotek helt sonika plockats bort, av okänd anledning. När en reporter gjorde en rundvandring på samma biblioteket, så upptäcktes att Karl Marx´manifestet fanns kvar. Likaså Adolf Hitlers Mein Kampf. Varför det då? Jag har alltid trott att jag levt i ett fritt land. Där "åsiktstaket" är lika högt som upp till Vintergatans stjärnevärld. Jag har tyvärr med sorg i hjärtat, fått anledning att omvärdera det hela.
ROGER LINDQVIST / Bild wikipedia
Thorleifs
Larry Finnegan & Jerry Williams
(1938-1973).
Svenne & Lotta / Blåblus
Cool Candys diamantskivor
Cool Candys plattor sålde inte enbart guld, man sålde även diamant. Här har Arne Nathansohn
sänt mig en bild av de tre diamantskivorna som bandet fick för t.v. Go´bitar 1, Go´bitar 5
samt till höger Go´bitar 2.
Cool Candys 1975.
¤ Arne Nathansohn ¤ Gunnar Wahlgren ¤ Tillbjörn Persson ¤ Arne Hallin ¤ Sven-Eric Gissbol ¤ Håkan Ljungkvist ¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Malte, med sin gröna läskande Piggelin
Malte med sin gröna Piggelin och John Deere på bröstet. Han sitter i sin pappas
traktor och följer intresserat med i vad som händer och sker på pappas jordbruk.
Om man frågar honom vad favorittraktorn heter, så svarar han snabbt: JOHN DEERE!
På väg mot Gran Canaria
Den 20 februari klockan 15:31 2015 sitter vi och väntar.
Far och son på väg till värmen. Jag hade innan avresan haft några månaders
fasansfull värk i ena armen/axeln. Väl nere i värmen så gav värken med sig delvis.
Okänd plats.
Systrarna Öhlund
Elisabeth t.v. och Ulla-Mai sittande till höger. I dag heter de Lindqvist & Sandberg
i efternamn. Bilden togs den 28 januari 2015. Ingen av dem gillar att vara med på
bild. Så detta är en historisk tilldragelse.
"Rätt fattning på stockar och vispar"
Jag vet inte hur många trumstockar jag använt genom åren, men det är
givetvis många. Jag fick lära mig av min lärare, 1969, att när man spelar
på sin high-hat, slår man inte med "druvan" på top-cymbalens ovansida,
man spelar på cymbalens kant med stocken vinklad. Detta har jag gjort
i alla dessa år. Följden blev att jag flisade sönder mina stockar i jämn takt.
När jag packade ihop efter spelkvällarna, såg det ut som om jag hade avverkat
flera stora skogsområden. Det låg träflisor på golvet runt omkring. 7A och 5A
har väl varit mina favoriter. Dock icke de svarta som jag köpte en gång när jag
ville prova nåt nytt.
Den sk pennfattningen är den rätta. Det fick jag lära mig som liten trumgosse,
när jag spelade marscher i parti och minut. Vi var ofta med på olika invigningar,
av de mest olika slag. Vi marscherade t.o.m. i centrala Stockholm på Strand-
vägen och till Djurgården och Skansen. "En trumslagare skall var distinkt i
sitt trumspel" var min trumlärares råd. Det har jag inte glömt.
Jag har även vispat mig fram i tillvaron. Gösta, min kusin, var också han trummis.
En gång fick jag två par vispar när jag hälsade på. Det var pga detta som jag kom
in i min "bossanova-period". Jag spelade mycket kultislåtar 1972-73 då kom
visparna till sin rätt. Dragspelaren John Harry, brukade innan han stampade igång
vända sig mot mig och säga: Roger, använd visparna på den här låten!
Max spelar på farfars Ludwig
Mina älskade Ludwig finns i dag hemma hos yngste sonen, Daniel.
Och det betyder att när jag är på besök så sitter jag ned och
spelar en stund. Helst när jag är ensam. Max var med när jag gjorde
ett trum-besök. Här sitter han och spelar så det står härliga till.
Per Grevér (1931-2012)
PER GREVÉR i sommarstugan i Hortlax 1967.
Vad som gått mig spårlöst förbi, är att TV-mannen Per Grevér är död. Han avled vid 80-årsålder den 20 juni 2012. Per Grevér syntes flitigt i TV-rutan på 60-70-talet. Tillsammans med Gary Engman, så startade han debattprogrammet Kvällsöppet i början av 1970-talet. Ett program som han stundtals också var programledare för. Per Grevér kom till Sveriges Radio 1959 där han jobbade som radioreporter. Han arbetade därefter på SVT. På 90-talet var han producent för programmet Sjung för Guds skull.
Per Grevér var tidigare gift med Ulla Grevér, en barndomsvän till min mor. Hon var barnfödd i Hortlax, dit familjen Grevér kom under somrarna på 60-talet. Ulla Grevér och min mamma, möttes av en händelse i kön till Pitsundsfärjan (av alla ställen). Ulla och min mamma hade då inte setts på åtskilliga år. En skäggig Per Grevér tog oss i hand, och presenterade sig. I Hortlax byggde Per Grevér en sommarstuga, som fortfarande finns kvar.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kisa Magnusson /1972
Anna-Karin Margareta "Kisa" Magnusson, på Sollidens scen 1972.
Född 1949 död den 5 januari 2003. Om jag nu minns detta rätt,
så rastade hon sin hund och drabbades av ett astmaanfall som
ledde till döden. Hon var vid sitt frånfälle 53 år ung.
Skotrar och båtmotorer /1974
Bilderna tillhör Britta och Lennart Engman.
Sommarhälsning från Piteå
8 månader, en boll i handen, och livet lekte
Hos farbror fotografen 8 månader gammal, i maj 1958. En boll i handen,
och jag var så nöjd. Skorna var troligen inköpta hos skohandlare B.A. Nyberg
i Storfors. Undrar om fotografen hette Rune Höglund?
Please, mr. Coppola...
Jag gillar och hyllar Gudfadern trilogin som nåt av det absolut bästa som gjorts. Kanhända att Gudfadern I toppar de övriga, men det är alla tre rejäla mästerverk. Tyvärr så tog ni kål på alla de bästa aktörerna i de tre filmer som gjordes. Till och med Al Pacino fick stryka på foten i trean. Marlon Brando (Don Vito Corleone) och James Caan (Sonny Corleone) dog ju redan i den första delen. I den andra delen skrevs John Cazale (Fredo Corleone) ut ur handlingen, mördad av sin egen bror. Tyvärr så avled Cazale 1978 i cancer.
Om ni har planer på en Gudfadern 4 så kan ni kanske ha användning för en hortlaxbo född 1957? Kanske som statist med ett resväska i sin hand som flimrar förbi i nåt skumt kvarter? Eller kanske jag kunde föreställa en mycket avlägsen brylling till nån av huvudkaraktärerna? Al Pacino?
Om ni får mitt telefonnummer och min e-mail kan ni väl höra av er. Bifogar ett foto så kan ni se hur otroligt skum jag ser ut. Jag är endast skum på befallning.
Francis Ford Coppola. Bild www.therumpus.net
Jodå, händerna syns i glasen. Men är man statist så är man...
The one and only: POVEL RAMEL
1956.
Hasse Rosén
INGE LINDQVISTS - Norrköping
Ett orkesternamn som låter väldigt vackert - åtminstone vad
efternamnet beträffar.
Jimmie Nicol & The Spotnicks
Fr v Peter Winsnes, Björn Thelin, Jimmie Nicol, Bob Lander, Bosse Winberg.
Jimmie Nicol i dag. Han föddes 1939, och 1964
fick han sitt livs anbud. The Beatles behövde
en ersättare, pga att Ringo Starr låg i en sjuk-
hussäng med tonsille problem. Jimmie blev
hans vikarie och reste runt med Beatlarna till
Danmark, Nederländerna, Hong Kong och
Australien. 1965-67 spelade Jimmie i The Spotnicks.
Fr v Björn Thelin, Bob Lander, Ove Johansson och Bosse Winberg.
Trummisen Ove Johansson, var med om att starta The Spotnicks 1961.
Redan 1958 så var Ove med i The Frazers, där fanns även Bosse Winberg,
Bo Starander (bytte sedan till Bob Lander) och Björn Thelin. Ur The Frazers
växte sedan The Spotnicks fram, 1961. Ove Johansson var med i gruppen i
fyra år. Ove har öppet berättat om sitt drogmissbruk, som han senare vände
till nåt positivt. I dag hjälper han andra som hamnat i missbruksträsket.
Så småningom kom trumslagaren Derek Skinner in i bandet.
Derek ses som andre man från vänster.
I dag, 2015, heter Spotnicks trumslagare Stephan Möller. Jag har haft kontakt
med Stephan. En utomordentligt välrenommerad musiker.
Stephan har ett CV som inte skäms för sig. Han började redan som mycket ung,
i popbandet The Caretakers. Han fortsatte i The Lee Kings, han har spelat med
Agnetha Fältskog, Tomas Ledin, Björn Skifs, Cool Candys, Salt & Pepper med
Michael Johansson, halva duon i Tom & Mick, Gimmicks och Vikingarna.
Stephan Möller har även skrivit låtar åt Vikingarna. Han är även musiklärare
i Jönköping.
ROGER LINDQVIST
----------------------------------------------------------------------
Bilder www.jp.se / www.hn.se
Hemma hos Gunnar Wiklund /1963
Gunnar Wiklund /1959
Gunnar Wiklund, född i Luleå men med släktrötter i Piteå på sin fars sida.
Rock Around The Clock /1956
Då världen kretsade kring en anka i sjömanskostym
Goda, kära vänner från förr...
Torsdagen den 21 september 1967 hade Matteus namnsdag. Samma dag var min stora dag; Kalle hade anlänt till kiosken i Hortlax. På hemvägen från Sörbyskolan plockade jag fram 1 krona och 20 öre ur min byxficka. Pengarna hade min mamma gett mig, innan jag cyklade iväg till skolan samma morgon. Vad jag gjorde i skolan den dagen minns jag inte. Men jag minns att jag som vanligt köpte min Kalle Anka. Veckan därpå, tisdagen den 26 september, på Enar-dagen fyllde jag 10 år. Den 3:e samma månad, hade vi gått över till högertrafik.
Den 6 juli 1967 utbröt ett krig i en stat som hette Biafra. Staten Biafra - som blev rätt så kortlivad - låg i Västafrika, och i vår svartvita TV kunde man höra dagligen om svåra umbäranden, svält och annat elände. Jag brydde mig nära nog noll. Jag hade ju min bästa vän, ankan med sjömanskostymen som jag umgicks med. Och i Kalles närhet fanns inga katastrofer eller krig, det vara bara i de vuxnas värld. Kalles hemstad hette Ankeborg, och där andades det frid och harmoni. Jag var trygg i hans sällskap. Och varje vecka på torsdagarna, kom han hem till mitt röda hus i Övremarken. Det gick ingen nöd på mig. Min mamma sade dock en gång när jag absolut vägrade i sten att äta upp min mat, att:"Ja, då skickar jag maten till Biafra, för där borta i Afrika svälter barnen!"
- Gör det du, mamma. Dom får min mat. Men Kalle vill jag behålla.
Då blev min mor svarslös.
ROGER LINDQVIST
Solsken, kaffe, chokladmuffins och en selfie
Livets nödtorft: kaffe och en chokladmuffins...OBS! muggarna, dem är
alldeles nyinköpta, fina och behagliga. Men det brände ett hål i plån-
boken.
Om nån frågat mig vad en "selfie är", bara för ett år sedan, så hade jag skakat
på mitt huvud. Om nån sagt ordet "blogg" för tio år sen så hade jag skakat
ännu mer våldsamt. Men oj vad man lär sig. Undrar vad min morfar skulle ha haft
för åsikter om bloggar, selfies, datorer, facebook, mobiltelefoner och allt annat
om han levat? Men morfar hann i alla fall vara med om månlandningen 1969.
"Blir jag bra i profil...?"
...jodå, jättebra, sitt bara stilla i tre sekunder så hinner jag fota dig...
Roger Lindqvist, fågelfotograf.
MATZ BLADHS - Falkenberg
1990.
1997.
2005. Sångaren Göran Lindberg, tidigare Tonix, återvände
till Matz Bladhs efter några års bortvaro. Men det blev djup
osämja i gruppen och Göran hoppade av.
Trummisen Sture Strandh, har som jag erfarit avlidit. Enligt uppgift så
föddes han 1947 och gick ur tiden 2006. Sture Strandh spelade även i
banden Zickos (döpt efter trummorna med samma namn) och Bert Bennys.
Mats Bergmans - Nyköping
Mötte dem några gånger när jag själv spelade. Bl a uppe på Björnfällan
på Dundret i Gällivare. Ett kanongäng!
Så skapade HAN Adam och Adam...f.låt Eva och Eva, njae...
Tänk så mycket annorlunda världen kunde sett ut om det liksom blivit en annan början på alltet. En intressant tanke, men jag är rädd att det hela hade mynnat ut i en betydligt mindre befolkad slags värld. Ja, det hela hade nog bromsat upp tvärt om Adam och Adam varit de första. Likaså med de två Evorna. Nu blev det istället en man och en kvinna. Detta enligt den bibliska tron, måste jag tillägga. Men om än man bortser från den bibliska aspekten, så blev det ändå hankön och kvinnokön trots allt. Det bara måste finnas en tanke bakom att det blev som det blev. Och hur än många som skulle vilja ändra på sakernas ting, så går det inte bortse från det faktum; att av man och kvinna så blir det ytterligare män och kvinnor.
Jag kan tänka mig att hade jag sagt detta på facebook, så hade jag överhopats av arga protester. Det var precis därför som jag lämnade fb för nån månad sen. Det fanns vissa bitska personer som hade gett sig den på att smula sönder den där Lindqvistarn. Jag resonerar som följer: i det korta lilla liv jag kommer att framleva på den här jorden, vore det synd och skam om man icke finge ha åsikter. I stället skall man vackert cementera in dem i en undangömd jordkällare på okänt ställe. "Ty, det är icke befrämjande för en svensk, att ha öppna åsikter, rörande samhällsordningen. Någon kan ta illa vid sig. Ha i stället dina åsikter väl gömda i ditt allra innersta, tag aldrig fram dem i offentligheten. Lär dig min vän: att en god svensk: TIGER!" citat: R. Lindqvist.
På tal om fb. Den hade mest positiva sidor. Jag gillade detta från första stund, men fick betänkligheter, när jag en dag kom till insikt vissa saker handlade om totalt nonsens. Om än Putin hade intagit Piteå och placerat sina fallskärmstrupper på Bondön, Bergsviksbron varit sprängd och hela Rådhustorget varit belamrat med stridsvagnar, och undervattensfarkoster hade setts i Pite älven så hade ingen brytt sig på fb.
Men det händer ibland att jag längtar tillbaka till det positiva som facebook erbjöd. Och det var sidorna som behandlade historia. Speciellt min hembygdshistoria. Men i så fall om jag skulle återvända, måste Lindqvistarn lära sig hålla käft. Och det kan bli svårt!
ROGER LINDQVIST.
Tidig morgon på mammas gata
Mammas gata som den tog sig ut, den 31 juli 2009.
Det är den allra sista dagen i juli 2009. Det välbekanta ljudet av en brummande motor, och därpå ett lock som slås igen, hörs ända in i vårt sovrum. Världsbladet har anlänt! I vår postlåda ligger Piteå-Tidningen med sin doft av trycksvärta. Jag tar på mig mina kortbyxor och går ut i sommarmorgonen. Mina ögon är långt ifrån färdig fokuserade, men hittar till brevlådan det gör jag - utan mina glasögon. Kameran håller jag i ena handen, för jag är en stor beundrare av ljuset. Solen som ger mig sån kraft, som skänker mig och alla andra välbehövlig energi och lust.
Ett och annat välkänt fågelläte hörs från den närliggande skogens innandöme. Det känns som om hela den vackra sommaren ger mig en välbehövlig björnkram. Alla dofter, alla läten från surrande humlor och kraxande kråkor finns med. Jag suger in allt! Ja, jag drar även in doften av trycksvärtan, som jag tycker berättar om att det ligger nya färska nyheter och bara väntar. Inne i köket kokar jag mitt morgonkaffe. När kaffet är klart, sätter jag mig på köksbron, dricker, läser och njuter. I sovrummet ligger hustrun ännu kvar. Det är bara jag och tystnaden som umgås. Och så förstås: PT - världsbladet.
ROGER LINDQVIST.
Gutår! på eder alla...nu hör jag kaffet kalla!
En viss Roger Lindqvist intar den gyllene böndrycken,
den 30 juli 2009. De ungdomliga anletsdragen fanns
fortfarande kvar - här och där, mest där...
Sjung och läs nu Bacchi böner,
Se det våta Titelblad,
Där han tröstar sina söner,
Och gör bedröfvad glad.
Läs då min granne; hör klockorna gå;
Sjungom då alla båd stor som små,
gutår! Gutår!
C.M. Bellman, ur Fredmans sång N:o 57.
Imam vill avrätta alla homosexuella...
"Straffet för homosexualitet är döden och en muslim får inte bli vän med en ickemuslim". Det är två av alla riktlinjer som finns på hemsidan muslim.nu.
- Det här representerar sådana åsikter som vi känner igen från till exempel talibanrörelsen, säger islamologen Jan Hjerpe.
Ansvarig för hemsidan är Gävles imam Abu Raad.
------------------------------------------------------------------------------------
GEFLE DAGBLAD ¤ Den 1 juli 2015.
PS. Och detta får man alltså framföra i landet Sverige året 2015. Skandal!
Bette Davis
ALGOTS /1951
SIW
Wenche Myhre /1970
Rapps /1955
PULP FICTION
MARIE-KEX /1956
Den här historien har jag nog berättat förut, men jag berättar den igen.
Min pappas arbetskamrat frågade en gång vad hans svärfar sysslade med. Min far var inte sen med svaret:
- Jodu, han äger Örebro kex-fabrik.
- Jaså, säger du det. Så du har gift in dig i en rik släkt?
- Tja, rik och rik, ja han äger ju kexfabriken så visst, han har ju rätt mycket pengar...
När mina föräldrar en dag möter pappas arbetskamrat på stan, så blev han återigen nyfiken och ville veta av min mor, om det var så, att hennes pappa var kex-fabrikens ägare.
- Jag har hört att din pappa äger kex fabriken i Örebro, stämmer det?
- Nja, nu hör jag att John har skojat med dig. Nä, han äger inte nån kex fabrik.
- John, din luring, jag förstod att det var nåt som inte stämde. Nu ska jag ge igen...nångång...
Pappa han bara skrattade.
Roger.
För att inte tala om alla dessa kvinnor /1964
ALI vs. LISTON /1965
Filmstjärnor från förr
The Rolling Stones American Tour 1972
Saudiarabien
Har nyss hört i nyheterna om Saudiarabien. Och när jag hör, så kommer jag också att minnas ett samtal som jag hade med en nära bekant. Han jobbade i Saudiarabien i många långa månader. Men han och hans kompisar blev inte så värst väl mottagna. - Dom började kasta sten på oss, sa han till mig.
- Dom tyckte inte om oss som var vita, och otrogna hundar och var västerlänningar. Vi skulle bara bort. Det var obehagligt, vi som bara ville sköta vårt jobb. Det vara rena turen att ingen av oss blev allvarligt skadad.
Tänk om vi gjorde detsamma mot dem som kom hit. Då skulle det ta hus i h.....e!
Roger.
Den fantastiske Lars Lerin
LARS LERIN
Han är inte bara en otrolig fin konstnär, han verkar vara en otrolig fin människa också. Jo, jag gillar verkligen den här ödmjuke och högst sympatiske mannen. Jag såg dokumentären om hans liv och fick blodad tand. Hans konst är jag också begeistrad i. Så kommer det ut så mycket klokhet ur hans mun att man bara baxnar. T ex detta:
"Det är slöseri med livet, att vara rädd för det"
Lars Lerin.
Bild wikipedia
Nornan /1952
POMMAC /1963
PAX /1959
Eeeeeeeemil, förgrömmade onge...
Barnbarnet Malte är en stor Emil-i-Lönneberga-fantast. Han har slukat allt, och då menar jag allt. I dag när vi gjorde ett besök på fina Swensbylijda, så hytte han fingret mot farfar och sa det välkända orden: EEEEEEEEEEMIL, FÖRGRÖMMADE ONGE!
Andreas, Norah, Malte och jag har ägnat några timmar åt att titta på allt det Swensbylijda har att erbjuda. Man har skapat en miljö som den såg ut för si så där 100 år sedan, med gamla hus, grisar, kossor, kvarnar, höns, kaniner och får. Platsen är verkligen värd ett besök.
Taxichaufför har jag också varit, fast med Dannes BMW. Daniel och Jocke är på fest i en sommarstuga. Naturligtvis så tillkallades pappa, taxi chauffören. Är man som jag nykterist, så blir man ofta tillfrågad om att köra både hitan och ditan, när helgen har kommit. Jag vet inte hur många tusentals timmar som jag åkt med sönerna när de skulle bort, men även hämtat dem sent på nattkröken. Detta när de var i tonåren. Men det händer som sagt än i dag, då mest med Danne.
Roger
Marabou /1957
Cirkelkaffe /1952
Solo /1947
The Jackson 5
PAJALA-HASSES
Pajala-Hasses dotter.
Varför?
Varför låter vi ondskan i världen få fortsätta?
Därför att sådana som Du och Jag låter den
fortsätta!
Roger Lindqvist
Optimisten & Pessimisten
Eric Abrahamsson (1890-1942) och Ludde Gentzel (1885-1963).
De filmade båda ganska flitigt. Eric Abrahamsson debuterade 1917 och gjorde film fram till sin död 1942. Ludde Gentzel, inte bara filmade han spelade revyer och medverkade också på teaterscenen i Göteborg. Ludde Gentzel debuterade vid filmen 1916 och gjorde sin sista filmroll 1955. Men de två parhästarna blev även ordentligt populära i radioserien Optimisten och Pessimisten. Där Gentzel var den positiva medan Abrahamsson hade en mörkare syn på sakernas ting och ordning. Ludde Gentzel var farfar till sportkommentatorn Bosse Gentzel på radiosporten.
Roger.
Cool Candys - Lidköping
Vilken PR-kupp, Adam Tensta
Adam Tensta
"Vilket PR-snille", utopar moderaten Arin Karapet, i sin krönika i Aftonbladet. "Låt Adam Tensta gå", skriver Per Gudmundsson, ledarskribent i SvD. TV-reportern Joakim Lamotte, har också gått till motangrepp på händelsen. När man summerar eftermälet efter Adam Tenstas uppmärksammde "avhopp" i TV 4:s soffprogram, så skriver Aftonbladet att "alla hyllar Adam Tensta". Det må vara en sanning med viss modifikation. Vad AB gör, är att man väljer ut alla dem som "står på rätt sida" i sammanhanget. Man väljer helt sonika bort de som har en annan åsikt i frågan. Tre avvikare har jag redan nämnt. Det fanns fler som tyckte att Adam Tenstas taktik var blott en ren PR-mässig sådan. Bättre tillfälle än så här, i direktsänd TV går inte att uppbringa. Hans nysläppta album kommer att gå åt som smör i solsken. Vad beträffar ursäkten, så har det ursäktats flera gånger, bloggaren Louise Andersson Bodin från Grums, har bett om ursäkt för det hon gjorde. Flera gånger dessutom. TV 4 har också bett om ursäkt. Hur många sådana ursäkter behöver Adam Tensta få? Det kan också sägas, att Adam Tensta är absolut inte den första som väljer att gå ut ur TV-rutan. Det gjorde Jan Guillou redan 1988 i TV-programmet Svepet.
ROGER LINDQVIST
Bild wikipedia
Snälla, löp hela linan ut...
Jag tillhör den delen av befolkningen som tycker om gamla saker. Jodå, man kan kalla det för antikt, med råge. Intresset har liksom alltid funnits, och när jag skall försöka bena upp begreppen, om var-hur-när det hela startade, så vet jag faktiskt inte. Men det var för ganska länge sen. Det här intresset har gjort att jag ofta kikar in på SVT:s Öppet Arkiv. Där har man serverat många av de guldkorn som en gång sänts i televisionen. Så sent som i dag, har jag sett ett avsnitt av ett humorprogram som hette Partaj. Och när jag sitter där, dreglar, ler och minns, så kommer plötsligt tanken över mig: oj, det där hade man nog inte visat idag. Jodå, det är tyvärr så, att vissa saker förbleknar och känns så småningom förlegat och uråldrigt. Men det är inte hela sanningen. Det synsätt och språkbruk man hade 1969/70 skulle av många i dag anses som stickande. Och jag tror att även många skulle ropa rasism. Men så var det inte då, i min tid då jag var 12 år gammal och gillade både Carl-Gustaf Lindstedt, Lars Ekborg, Margaretha Krook, Inga Gill, Gunwer Bergqvist, Povel och Martin Ljung.
I dag kretsar allt om kränkningar, censur, och gud vet vad. I dag så läste jag en insändare i PT. Hon som skrev sa sig ha börjat bli smått rädd för allt vad män heter. Detta pga hon matas i massmedia och på nätet att alla vi som tillhör det manliga släktet, är presumtiva våldtäktsmän. Zara Larsson, den 17-åriga sångfågeln som uppträdde på Skansen i tisdags, har fått stöd av hela artisteliten i det här landet. Hon är utsatt för ett sånt näthat att det liknar näst ingenting. Näthatet är exempelvis facebooks baksida. Om det tycker jag noll. Ingen här i landet eller världen skall behöva bli hatad. Men det finns alltid ett men...
Många av de mest ihärdiga hat- och rasistmotståndarna har ett delat hjärta. På ena flanken bombarderar man nätet med hat mot alla män, lägg märke till "alla män". Som man anklagar för både det ena och det andra. Man drar alla över samma kam. Man fördömer och kärleksbombar på en sida, och dömer med hatiskt hjärta på den andra. Om vi skall ha ett någorlunda fungerande och effektivt vapen mot rasism så måste alla bilda en enad front. Då går det inte att stå på en barrikad och skrika sig hes, om att bort med hat, bort med rasism, när man samtidigt vänder sitt ansikte 180 grader och kallar oss män för "våldtäktsmän", "vandrande dildos", "utrota alla män", "en biologisk olycka", "alla män skall dö en plågsam död", "halshugg männen" osv. Det funkar icke!
Vad jag tycker också är högst besynnerligt, är att debatten om hedersvåld har dött ut, totalt. Där har både Åsa Romson och Gudrun Schymans anhängare valt att vara betydligt mer passiva. För att inte säga knäpptysta. Varför? Det är en mycket spännande fråga, och det skulle bli betydligt mer spännande om jag finge svar.
ROGER LINDQVIST
Så sant...
När livet var som vanligt...
...och pappa fortfarande levde. Jag kan komma på mig själv att jag i vissa situationer kommer att tänka på min far: "så här skulle han nog ha gjort" eller "det här skulle han ha gillat". Jag tror att jag förde det på tal så sent som i dag. Vi satt på Ekbergs uteterass, jag och Elisabeth. Vädret var det bästa tänkbara. Vi verkligen njöt av situationen. Det var då jag sa: "det här skulle farsan ha gillat!" Det är väl ett bevis på att han finns mig väldigt nära. Och det hoppas jag att han skall fortsätta att vara.
Mammas väninna sedan tonåren, Birgitta Jonsson och hennes man Ingemar,
i dag bosatta i Dalarna, var förbi den här dagen för ca 15 år sen, och gjorde
ett besök hos mor och far. Min syster Gerd var också där. Tyvärr var jag inte
där, (tänker på den goda smörgåstårtan som mamma hade gjort).
Kaffe var ett måste för pappa. Han brukade nästan alltid ha med sig sin
termos i bilen. Fick han wienerbröd och mazariner därtill, då var lyckan
gjord.
Gerd, min syster.
När jag tänker tillbaka, så har jag nog aldrig sett min mamma vara arg.
Våra söner brukade säga: - Varför blir farmor aldrig arg?
Kjell-Bertils - Udden i Sikfors /1969
Midsommarfestligheter, Udden, Sikfors. På den lilla dans-
banan spelar Kjell-Bertils från Piteå. Fr v Kenneth Gran,
Robert Öberg, Conny Danielsson, Kjell Andersson, trummisen
Bertil Granberg är skymd. Hemma i Hortlax satt 12-årige Roger
Lindqvist, omedveten om att 13 år därpå skulle han/jag börja
i orkestern.
Härtappat - Luleå
Arvingarna /1995
Arvingarna & Streaplers
Lasse Stefanz /1998
Ekorren som inte hann fram...
Ekorren som skulle sitta i granen, och skala sina kottar,
med sin långa ludna svans, hann inte fram.
Han blev överkörd på den asfalterade landsvägen,
och är i denna stund på väg upp till ekorr-himlen.
Text o foto ROGER LINDQVIST.
CEGES - Uppsala /1979
Dessa grabbar i CEGES mötte vi rätt ofta när vi spelade i Logen Långträsk.
SAINTS -Åmål
1977.
Thor Erics - Borås
SCHYTTS - Göteborg
Streaplers
1984.
Pelles med Christer Sjögren
JIGS
Stikkan Anderson - "Baby Twist"
Agnetha Fältskog
FABULOUS FOUR
Bogart & Bacall
Ola & Janglers
TELLUS
Det gör ont att se vår värld i dödsryckningar.
Roger Lindqvist.
Bild sverigesradio.se
Opel kadett
HEP STARS
Thore Skogman /1968
Lennart Hyland /1970
Britt Ekland /1977
Anna Sundqvist
Alice Babs och Titti Sjöblom /1970
Taunus
Alice & Ulrik /1958
Povel Ramel /1957
Stig Grybe /1959
Thore Skogman
Emile Ford
DALLAS
Larry Hagman (1931-2012).
Larry Hagman, föddes in i showbusiness. Hans mor, Mary Martin, var stjärna på anrika Broadway. Sonen Larry kom att gå i samma fotspår. Det stora genombrottet kom med TV-serien Dallas, 1978. "Världens bästa serie", har den kallats. Den gjorde sin entré i Sverige i början av 1981. Det var många som älskade att hata oljemagnaten J.R. Ewing, lika många älskade hans lite mer ödmjuke bror Bobby Ewving, spelad av Patrick Duffy.
Larry Hagman var svårt alkoholiserad under ett flertal av år. Han konsumtion bestod av fyra champagneflaskor per dag. Även under TV-inspelningarna drack han. Missbruket ledde till leverproblem, och på läkarinrådan 1992, uppmanades han att sluta helt, vilket han gjorde.
Larry Hagman var gift med Maj Axelsson, 1954-2012, hon var född i Eskilstuna. Tillsammans hade de två söner. Paret Hagman gjorde ett uppmärksammat Sverigebesök 1982. I Vilgot Sjömans film "Jag rodnar" från 1981, spelade Larry Hagman mot Gunnar Hellström och Bibi Andersson. Gunnar Hellström och Larry Hagman var sedan tidigare bekanta, eftersom Hellström regisserade flera avsnitt av Dallas.
Ärkeknölen J.R. Ewing är visserligen borta, men TV-serien Dallas visas fortfarande i svensk TV, dock i en nyare version.
Roger Lindqvist.
Börge Lindgrens
Bandledaren, Börge Lindgren, är bördig från Västerbotten. Trummisen Gusten
Arturén, har liksom Börge Lindgren spelat med i gruppen Musikanterna. Där
skellefteåbon Åke Eriksson var en av medlemmarna. Gusten Arturéns båda
barn, Marie och Ulrik, har också ett förflutet inom dansbandsvärlden. Marie
var sångerska i Drifters från Lidköping 1989-1996. Ulrik Arturén, har spelat
trummor och varit sångare i Good Timers. Börge Lindgren hade en trio där
trumslagaren Jim Ellis fd Good Timers och sångaren Janne Landegren fd
Ingmar Nordströms var med. Börge Lindgren var också med i det ombildade
Ingmar Nordströms. Bandet hette då endast Nordströms.
/Roger.
Tack för klippet, Kaj Lärka!
Öjebyn
Kolorerat foto.
Fantastiska Storforsen
När mina släktingar från USA kom på besök, gjorde vi en tur upp
till Storforsen. Jerry och Sandy som rest mycket, blev verkligen
imponerad av Storforsen. Familjen Nelson hade besökt Niagarafallen,
och Jerry, som rest mycket genom jobbet, hade besökt Amerikas
alla delstater utom Alaska. Familjen Nelson hade också bott i Italien,
pga Jerrys jobb. När vi pratade om Los Angeles, så var han inte alls
imponerad. "Det är dåligt luft, mycket avgaser. Och när man flyger
över LA så ser man knappt stan pga av den dåliga luften".
Nils-Thores /1969
Olle & Gunnar
NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Den 6 september 1961
ESSO /1961
Satchmo
Louis Armstrong (1901-1971).
Sven Olov Bagge
Sven Olov Bagge (1933-2003). Musiker, låtskrivare, producent. Sven Olov Bagge
var även musikförläggare på Metronome. Han är far till Anders Bagge.
GRANADA - Lidköping
När rätt har blivit fel
Jag vet inte om det beror på åldern, men när jag tar del av det som händer och sker ute i världen i dag, så ser jag saker som inte alls stämmer. Det som var rätt när jag växte upp, har i dag blivit fel i mångas ögon. Man kan gott kalla det för upp-å-nedvända-världen. Gränserna inom det etiska som moraliska området, har nära på utplånats. Och här sitter jag och känner mig en aning förvirrad.
En gång så hyllades kärnfamiljen/kärnäktenskapet, för man detta på tal i dag, 2015, så möts man av ironi och glåpord. Jag minns en insändare i Piteå-Tidningen för låt oss säga ca 10 år sen. En kvinna som med spott och spe gjorde heterosexualiteten förlöjligad. I hennes tycke så var man nära på mentalt handikappad om man inte (minst några gånger i livet) prövade på ett förhållande med nån ur det egna könet.
Kärnfamiljen var i hennes ögon endast skräp och synnerligen förlegad. Parförhållanden som man, kvinna och barn, förkastade hon helt och hållet. Man hade inte levt, om man bara älskat sin hustru under sitt liv. Vad som är rätt och fel i den här frågan kan ju bara respektive man och kvinna själv svara på. Är det rätt att en kvinna älskar en kvinna, en man en man, ja, om det är så de känner. Men om man nu som man, absolut inte vill leva ihop med en annan man hur gör man då? Eller en kvinna med en annan kvinna?
Jo, då är man trist och förstör livet, enligt insändarskribenten. Jag vill gärna förstöra livet, om man nu med det åsyftar att jag vill leva med min hustru, i ett kärnäktenskap i en kärnfamilj med barn och barnbarn. Det gör jag så gärna. Och jag vill tydliggöra, så ingen missförstår och får för sig, att jag riktar kritik mot dem som väljer att leva på ett helt annorlunda sätt. Var och en gör som man själv tycker och tänker. Men låt åtminstone mig och mina gelikar, kunna få fortsätta att leva i det vi tycker är det absolut rätta.
ROGER LINDQVIST
I väntans tider
Den 12 oktober 2009 klockan 12.08. I spänd förväntan inför det första
mötet med vårt nya barnbarn, Max.
Det allra vackraste...
Livet är en rätt så konstig konstruktion i bland. Än så går det upp - än så går det ned. Men för det mesta så är det rätt så skapligt. Vi besökte några anhörigas gravvårdar i dag, jag och Elisabeth. Solen lyste, humlorna arbetade frenetiskt med sitt. Blommorna lyste bedårande vackert på Hortlax kyrkogård. När vi så småningom gick därifrån, så kom jag att tänka på alla dem som vi "lämnade kvar" djupt därnere i sin mull. Alla dem som en gång gick precis som vi, genom livet. Alla dem som upplevde stunder av lycka, men även det där lite gråa, surmulna vardagarna, då ingenting stämde.
Alla de som i dag inte finns med oss längre, började sina liv med ett förlösande skrik. Jag som musiker, har hört många goa låtar genom åren. Jag har spelat många av dem också. En del så förtjusande, att tårarna inte varit långt ifrån. Jag har hört de mest otroliga sångare, som jag inte ens trodde fanns. Jag har hört de mest fantastiska musiker, som levererat saker som gett mig gåshud. Men det allra mest enastående läte, det är det nyfödda barnets skrik på en förlossningsavdelning. Hur än många stjärnor i sång och musik som ställer upp sig på rad, finns inget som tar den lilla flickan eller pojkens allra första skrik.
När min far gick bort, den 4 juni 2005, satt vi alla vid hans sida. Han var i sin lilla värld, ett tillstånd som hans förödande sjukdom var skulden till. Men så plötsligt när jag böjde mig fram, och viskade i hans öra att jag älskade honom, så hände någonting. Han reagerade på det jag sa. Han gav ifrån sig - som det lät - ett slags "jag vet", dock inte i ord, men jag fick en känsla av att han tog emot mina ord. När vi alla, på vårt eget lilla sätt sagt adjö, så släppte pappa taget. Och mycket stillsamt försvann han iväg, till något som för oss är väldigt okänt.
Den 19 februari 1923, gjorde pappa som alla andra nyfödda, han skrek. Hans skrik var kanske ett välkomnande till den värld som han föddes in i. Somliga vill påstå att det lilla barnet som skriker vid födseln, är av en slags traumatisk art. En slags chock när man lämnar det lilla trygga i mammas mage, till något helt okänt som sker "därute". Livet skall man leva. Man skall försöka ta till vara på alla fina och fruktbara stunder som livet skänker. Man skall försöka att leva i nuet (historiskt intresserad som jag är, så lever jag lika mycket i det förflutna). Men jag hyllar livet, och jag stämmer in i filosofin att "leva så länge det går". Man kan resa världen över, uppleva och upptäcka. Man kan hitta värdefulla guldkorn i sin närhet också. Men den mest häftiga resan, den som ingen resebyrå i hela världen kan erbjuda, finns inom oss människor. Så återstår det en resa till, den vi gör när vi - som min far gjorde - lämnade livet. Min pappas jorderesa varade i 82 år. Och fastän han aldrig reste jorden runt, eller besteg världens högsta berg, så var han nog väldigt nöjd ändå. Jag hoppas att jag kommer att känna detsamma, när min tid får sitt slut.
ROGER LINDQVIST
Lekfarbror på IKEA...
Roger Lindqvist, vid det senaste IKEA-besöket, juli 2010.
Jag minns det än; det senaste besöket vi gjorde i Haparanda på Ingvar Kamprads IKEA. Det var en dag i början av juli som Volvon styrdes mot "the land of IKEA - Haparanda". Jag anade ugglor i mossen redan vid infarten. Jag missade den totalt. Ett bevis på min obalans den här dagen. När vi efter mycket om och men, fått oss en parkering, 4 kilometer från entrén (nu ljuger jag) men det kändes som en evighet innan vi var framme. Det kan liknas med en svår ökenvandring. Med det undantaget, vi såg inte några hägringar i horisonten.
Hustrun hoppade ut ur Volvon med en energi så man kunde bli avundsjuk för mindre. Jag fick order direkt: - Roger, kan du hämta en kundvagn! Med blytunga steg gick jag mot kundvagnsförrådet. Men det var inga kundvagnar i mina ögon, istället tyckte jag mest de liknade stora containers. Jojo, han vet hur en slipsten ska dras, den där Kamprad.
Väl inne i butiken, tja, butik och butik, flyghangar tyckte jag mest det såg ut som. Plötsligt ser jag en massa vita pilar på golvet. Hustrun ser min osäkerhet och meddelar snabbt att "du måste följa de där pilarna, Roger". "Måste och måste, jag har väl en egen vilja, eller hur?" Har han målat pilar på golvet också, den där driftige smålänningen, tänkte jag, innan jag på allvar kastade mig in genom grindarna, som mest påminde mig om Berlinmuren.
Ungefär fem meter in i flyghangaren (IKEA) så började mina stackars fötter att ömma. - Var är restaurangen, frågade jag min hustru. Hon la pannan i de djupaste veck jag någonsin sett, och jag förstod att jag ställt en mycket dum fråga. Istället tog hon kommandot över containern (kundvagnen) och gick med snabba steg längre in i flyghang...IKEA.
Plötsligen fick jag syn på en stol, (eller var det en hägring?). Jag tog fågelvägen dit, och satte mig ned med en stor suck av lättnad. Jag hade knappt andats ut, förrän en massa barn kom springande. Det visade sig att jag satt mig mitt i IKEAS lekland. Efter en stund av svårmod, så tog jag beslutet att gå vidare. Jag tror att barnen trodde att jag var IKEAS lek- och mysfarbror. Såja, då var det problemet löst. Men lika fort som en avlöning tar slut, så dök nästa problem upp: VAR ÄR HUSTRUN?
Jag armbågade mig fram genom Kamprads domäner. Jag blev yrslig i mitt huvud av alla de där vita pilarna som han målat på sitt IKEA-golv. Det enda jag hade i sikte, var att hitta hustrun samt att få mig en portion mos med 14 köttbullar. Både köttbullarna och hustrun lyste med sin frånvaro. Det var då som det dök upp en tanke i mitt värkande huvud; jag ställer mig på strategisk plats, och ropar för allt vad tygen håller: ELISAAAAAAAAAABETH...!!!!!!!!! VAR ÄR DUUUUUUUUUUUU...!!!!!!!!!! JAG HÅLLER PÅ ATT BLI TOOOOOOOOKIG...SNÄLLA KOOOOOOOOOOM...!!!!!!! JAG VILL HA KÖTTBULLAAAAAAAAAAAAR...NUUUUUUUUU...!!!!!!!
Skrikandet slog jag ur hågen. För om jag gjort det, kanske det kommit några vitklädda farbröder och hämtat mig. Precis när livet såg som mest mörkt ut, ser jag något välbekant i IKEAS horisont. Elisabeth! Hon vinkade med ena armen, och bad mig komma. Det kändes i den stunden, som om den 100 mil långa ökenvandringen kommit till vägs ände. Äntligen! Jag var glad som en kvittrande mås...nähä...lärka... och sprang så fort att den gamle Anders Gärderud skulle bleknat av avundsjuka.
Dagen slutade i lycka och försoning. Jag fick mina 14 köttbullar, jag fick mitt mos, jag fick mitt kaffe och jag fick min grymma smarriga jordgubbsbakelse. Slutet gott allting gott! Och det bästa av allt, jag hittade vägen ut genom entrén, ut i friheten.
ROGER LINDQVIST
Morfar
När vi kom på besök hos morfar på lasarettets långvård,
så brukade det komma fram personal som ville berätta
hur mycket dom tyckte om honom. Han var glad och positiv.
Aldrig ett ont ord, han hade alltid ett trevligt sätt. Kändes kul
att få höra detta om min morfar.
Volvo möter Volvo
Lillebror Volvo, möter storebror Volvo. En annorlunda släktträff, sommaren 2015.
Två getingmord som förbryllar...
En av de två mordoffer som togs av daga under tisdagen.
foto rogerlindqvist.blogg
Den första anmälningen inkom ca 9.55 nu på förmiddagen. Vittnen hade då sett en man löpa amok, på en balkong med ett okänt vapen i sina händer. Polispatrullen anlände en dryg timme därefter. Man kunde då endast konstatera, att det fanns en död geting på en grön flugsmälla. Klockan 12.55 får polisen in ytterligare en anmälan om ett eventuellt brott. Även här påträffas en död geting, som troligen mött döden på samma sätt som föregående offer. Polisen börjar nu arbeta efter hypotesen: "geting-seriemördare". Polisens kriminaltekniker jobbar fnv på båda platserna. Den presstalesman som rogerlindqvist.blogg har pratat med, säger att man kommer att ha en presskonferens ca 19.30 i kväll.
Kommissarie Rutger Lindh, som jobbar vid avdelningen för döda
flygfän, befinner sig för tillfället på semester. Men enligt de
källor som rogerlindqvist.blogg har tagit del utav, så kommer den
mycket erfarne Rutger Lindh att inkallas för att bringa klarhet i
denna minst sagt förbryllande situation som nu uppstått.
(Arkivbild).
(Arkivbild).
Elisabeth, sommaren -81
Det var sommaren 1981 som den här bilden togs. I bakgrunden vårt husvagn
och vår nyinköpta bil. I sällskap med Helena och Göran Öhlund, gjorde vi en liten
husvagnssemseter. Även våran katt Sessan följde med. 34 år har förflutit,
ack om tiden ibland kunde stå stilla några sekunder.
AIK - Stockholm
Lennart "Nacka" Skoglund, i bakre raden.
Färjestads BK /1966
Bonnys
Bollebandet
At your service
Norrsken
Gary Cooper /1953
Drums
Lallas /1967
DALLAS
Vi såg serien, liksom miljontals alla andra världen över.
Pite havsbad /1968
CALTEX /1956
Filmstjärnor från förr
Lars Ekborg med familj /1961
Lars och Lola Ekborg, med barnen, Dan, Maud och Anders.
Carl-Gustaf Lindstedt /1971
VW-Punka!
Streaplers /1984
Jag har ingen aning om var tidningen Min Värld fått sina uppgifter,
angående vilka instrument som respektive musiker trakterar.
Jag har aldrig någonsin sett trummisen Bjarne Lundqvist spela gitarr.
Bjarne har alltsedan sin början i bandet sjungit och spelat trummor.
Leif Hultgrens /1984
Bengt-Olov Söderberg, sång, gitarr och klaviatur, har också spelat i Rospiggarna
och Sten & Stanley.
Siw Malmkvist & Umberto Marcato /1964
Hasse Svenssons
Marilyn Monroe - en fascinerande kvinna
En mycket fascinerande kvinna, som bar på en mystisk gåtfullhet. Jag har läst allt som kommit i min väg angående Marilyn Monroe. Hennes barndom, hennes äktenskap, de djupa dalarna, alkoholen, männen, missfallen, hennes ständiga längtan efter stabilitet i livet, framgångarna inom filmen och hennes tragiska slut i sin säng, den 5 augusti 1962.
Roger
Bild Min Melodi - 1955.
"Jag kan endast instämma"
Gunnar Myrdal (1898-1987) svensk nationalekonom, socialdemokratisk
riksdagsman, författare m.m. m.m.
"Jag föddes nyfiken och jag frågade om allt.
Det finns en nyfikenhet hur allt håller ihop"
Gunnar Myrdal.
Jag instämmer till fullo!/Roger.
Bild NSD
Nygammalt
Fr v Enar Hjukström, Piteå och Owe Marklund Arvidsjaur, medverkade i
Bosse Larssons Nygammalt, gissningsvis i början av 80-talet.
Enar Hjukström var en tid musiklärare i Hortlax Centralskola, jag har
uppträtt tillsammans med honom i en konsert i Christinasalen i Piteå,
där jag kompade honom i en sydamerikansk låt. Både Enar och Owe
är två mycket duktiga dragspelare. I mitten, Bosse Larsson.
bild SVT
Dr. Martin Luther King
"Den yttersta tragedin är inte det onda människornas brutalitet,
utan det goda människornas tystnad".
Dr. Martin Luther King
Bild www.nydailynews.com
Farsan
Min far, John Lindqvist, vid 46-årsålder i januari 1970.
Mc från förr
Rut, heter den vackra tjejen.
Kusinerna...
Mina fina kusiner, t.v. Gun t.h. Britta, 1952.
När man som jag är intresserad av historia, såväl släkt- som historia i största allmänhet, är det en guldgruva varje gång man lyckas med konststycket att hitta gamla bilder. Hos kusinen Britta fanns några gamla album där jag hittade många intressanta foton. Detta är ett av dem.
Roger.
Porsche?
Om jag inte ser fel, så måste väl detta vara en Porsche som ses t.v.?
Tage Öst & Fyrklang /1984
Henrik Uhlin, var gitarrist och inget annat. Han spelade senare med Flamingokvintetten
i många år. Därefter i Streaplers.
Tingsholmen
"Gruw Maja", inbäddad i sommargrönskan i Tingsholmsviken.
foto Roger Lindqvist
Douglas Westlund
Douglas Westlund, Solliden, Skansen i juli 1992.
Den här mannen, trumslagaren Douglas Westlund, syntes i alla de möjliga och omöjliga TV-sammanhang under 60-70-80-talet. Douglas satt i alla de band som var värt namnet. Bl a i Lasse Samuelssons orkester. När Sven-Ingvars gjorde några av sina mest kända klassiker på platta, var det inte gruppen trummis Sven Svärd som spelade. Det var (gissa vem?) alldeles rätt: Douglas Westlund!
Douglas sågs även i Sveriges Magasin i tidigt 1970-tal. Han spelade med gruppen Telstars under 60-talet, han var även en ofta anlitad studiomusiker. Douglas Westlund, var mannen som gav trummorna ett ansikte här i landet.
I februari detta år, tilldelades Douglas Westlund och Hasse Rosén (gitarrist som en gång spelade i The Violents), priset som "Årets studiorävar". Herrarna Westlund/Rosén fick ett diplom samt 50 000 vardera. Konferenicer och utdelare på galan var Per Herrey.
Douglas Westlund, gör PR för Ludwig Vistalite trummor i
början av 70-talet.
Eftersom Douglas var nåt av en trumidol, och därtill en
super grym trummis, så gjorde jag likadant: köpte mig
ett par Ludwig Vistalite.
Även Piteå kommunala musikskola inhandlade ett
Ludwigset Vistalite, exakt ett sånt som Douglas
spelade på i TV.
Douglas Westlund spelade med Telstars under 1960-talet.
Kjell Öhman var också en av gruppens medlemmar.
Gamla Piteå-Tidningar
En stor bunt med gamla tidningar, däribland Piteå-Tidningar från mitten
av 50-talet utökade mina samlingar i denna afton. Förutom vårt lokala
"världsblad" så fanns även några veckotidningar med Povel Ramel, Nils
Poppe och många andra kändisar från förr. Tack Tony!
Grattis, Jannicke!
I dag fyller Jannicke år. Hur många skall jag inte avslöja. Men en liten ledtråd kan jag lämna: Jannicke kunde ha varit min dotter. I stället för min dotter, så är hon Max´ mamma, och Roberts hustru, och med andra ord vår sonhustru (Roger o Elisabeth).
Zara Larsson
Det skall jag villigt erkänna, att Zara Larsson (17 år) är en tjej som jag inte alls visste ett endaste dyft om för nån månad sedan. Hon hade gått mig helt spålöst förbi. Detta tills jag en kväll slog mig ned i skönsoffan för att titta på Hellenius hörna i TV 4. Zara Larsson var programmets inbjudna gäst. Zara Larsson-"upplevelsen" försatte mig icke i någon slags känsla av eufori. Inte eller någon nämnvärd aha upplevelse. Hon var den person kort och gott, som David Hellenius valt att sätta fokus på.
Men så hände nåt! Jag hade gett mig katten på att skaffa mig mer kunskap om feminismen som översköljer nätet för närvarande. Låt mig då härmed säga: att jag absolut inte har något emot detta med jämnställdhet mellan könen. Men det som gjorde mig väldigt förbryllad, det var det sätt man använde i sin kamp mot det motsatta könet, dvs oss män.
När massmedia har stora uppslagna artiklar om näthat, så brukar det i regel handla om rasism. När personer spyr ut sitt hat mot en samhälls företeelse, eller mot en folkgrupp, typ invandrare osv. Det skall vi bekämpa. Men kampen mot rasism och näthat har hos våra tidningar blivit rätt så dubbelmoralisk. Man lyfter fram flera exempel där en person sagt det eller det. Detta slås upp stort, och man är snabb att klistra rasism-etiketten i pannan.
Om man nu vill vara så sanningsenlig som är möjligt, så måste massmedias blickar också lyftas mot detta "gäng" av radikala feminster som öser ut ett sådant hat, att jag först trodde det var på skoj. Men här backar press, radio och television. Här lyfts istället dessa feminster upp på massmedias vingar. Och deras budskap hyllas. En av dem som sprider ut sitt hat, är sångerskan Zara Larsson, 17 år.
Så här lät det på hennes instagram för några dagar sedan: "Nu nu nu / feminazi som hatar alla män och vill att de ska dö en plågsam död".
Citat av 17-åriga Zara Larsson, som har förklarat krig mot alla män.
I stället för att ifrågasättas av tidningar, SVT eller TV 4 så får hon fortsätta med sitt bombardemang.
Hade det varit en man, som uttryckt sig så, hade han troligen hamnat i massmedias skottglugg. Nu kan man ju också fråga sig om Zara Larssons hemförhållanden varit bra, eftersom hon tydligen även önskar sin pappa, morfar och farfar en "plågsam död".
Nu på tisdag står Zara Larsson på allsångsscenen på Solliden. För mig så rimmar det illa att den här unga tjejen skall få fortsätta sitt hatande. I det så politiska korrekta Sverige råkar andra medborgare illa ut, om man råkar läsa om Pippi Långstrumps far, som var .....hövding i Söderhavet. Det är nåt som inte stämmer i den här lite bisarra historien.
ROGER LINDQVIST.
Bosse Larsson är död
Programledaren och underhållaren Bosse Larsson har avlidit, 81 år gammal.
På bilden ses han intervjua Laila Westersund i ett av de många avsnitt av
"Nygammalt".
Programledaren och TV-underhållaren, allsångsledaren m.m. Bosse Larsson är död. En spontan tanke när jag hör om hans bortgång är för det första programmet Nygammalt. En serie underhållningsprogram som startade 1971 och som sändes i 173 avsnitt fram till 1989. Bosse Larsson började som TV-fotograf 1963. Sin debut som programledare gjorde han 1965, i Gammeldans på Högloftet. Bosse Larsson var även allsångsledare på Skansen 1974-1993.
Bosse Larsson blev 81 år gammal.
Bild sydsvenskan.
Lindgrenska bygget i Piteå
Lindgrenska nybygget i Piteå.
Arbetet med schaktningen för det Lindgrenska storbygget vid Storgatan, på den tomt där den eldhärjade fastigheten, som ägdes av köpman G. Carlsson, var belägen, tog sin början på tisdagsmorgonen, då en större grävskopa sattes i verksamhet. Byggmästare för nybygget är herr Carls Lindgren, Norrfjärden.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 31 augusti 1955.
Båt på grund i Pitsundet
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 september 1955.
Låt Maria stanna
Treåriga Maria Gevokiyan i fostermamman Lisa Marklunds famn.
Lilla Maria hotas med utvisning. Hon bor sedan nåt år i ett fosterhem i Blåsmark. Processen är inte klar ännu, och något klart besked i utvisningsfrågan har inte getts.
Rent spontant tänker man på alla de kriminella element som ständigt ställer till med jävelskap ute i samhället. Vore det inte då bättre att sätta alla dem på ett plan, och säga ett evigt ADJÖ? Lilla treåriga Maria däremot, har inget ont gjort. Hon är som vilken treåring som helst, som leker med sina leksaker, och som trivs alldeles utmärkt i det fosterhem hon bor i.
LÅT MARIA STANNA!
Bild sr.se
En pizza "oppe Älvsbojn"
I dag har vi "gjort" Älvsbyn. Eller "bojn" som de infödda älvsbyborna säger.
Den största kändisen häruppe, är nog Älvsbyhus. Det hela fick sin början när
två goda vänner, Göran Johansson och Gunnar Johansson startade Norrfjärdens
Träförädling 1944. I mitten av 50-talet utvecklades rörelsen till att även omfatta
produktion av hus i moduler. Det första Älvsbyhuset såg dagens ljus 1960.
Göran Johanssons söner, Donald och Dennis jobbade inom verksamheten.
1979 övertog Donald posten som VD. 2010 skedde ytterligare ett generationsskifte,
då Donalds två söner, Stefan och Kent övertog ledarskapet. Jag kan ju tillägga,
att vi byggde nytt Älvsbyhus 1987 och bodde där fram till 2012.
"En pizza i Älvsbyn" - låter som en titel på en film. Att döma av den här bilden,
så verkar barnbarnet Max lika hungrig som en varg.
Jodå, en Hawaii av barnmodell blev det.
Järnvägsstationen i Älvsbyn. En gång i mitt liv har jag åkt tåg. Detta skedde
på den här platsen en junidag 1974. Vi åkte ut på turné till Östtyskland.
Åkte tåg till Trelleborg, därefter med färja över till Sassnitz. Där började
turnén.
Byggnaden där Pizzerian är inrymd. En gång fanns här en restaurang som
hette Konrads. Året 1961 såg samma byggnad ut så här...
Konrads Konditori & Restaurang.
I vinterskrud, i början av 60-talet. På Älvsby forskarföreningens hemsida, kan man
läsa en kommentar som Reinhard Aldag gjorde 2008 till den här bilden:
"När jag köpte kortet hos Konrads konditori som ett Berliner sommarbarn som var
gäst hos Lennart Nilsson i Vistträsk, så sa Konrad: - Ta dock hellre bilden med
vintermotivet, och låt de i Berlin tänka va kallt det var där i Norrbotten.
Ja, det var så trevligt hos Konrads och en gång spelade min bror Mozart i källaren
för Rotary klubben, som fanns nere i restaurangens källare".
Älvsby city...
Älvsby kyrka.
Kungaparet besökte Älvsbyn 2013. Och min svåger hade Silvia som bordsdam
vid middagen. Bara en sån sak...
Den här kyrkstugan på kyrkmalmen i Älvsbyn, var en gång i Elisabeths
morföräldars ägo, Axel och Elma Lundgren.
Spotlight /1984
Längst till höger står Fredrik Strelvik (inte t.v. som står i texten) Fredrik Strelvik
blev medlem i Flamingokvintetten 2002. Julen 2004 åker Fredrik med sin hustru
Marie till Thailand för att fira hennes 50-årsdag. När Tsunamnin kommer, så
omkommer både Fredrik och hans maka Marie. Stor sorg i bandet.
Werner Lunds
Thor-Erics /1967
Omar Sharif död
OMAR SHARIF.
Skådespelaren Omar Sharif har avlidit, 83 år gammal. Han föddes den 10 april 1932 i Alexandria i Egypten i en libanesisk familj. Han fick sitt stora internationella genombrott i filmen Lawrence av Arabien, 1962. För sin roll belönades han med en Oscar. 1965 blev han vinnare av en Golden Globe, när han spelade rollen som doktor Zjivago i filmen med samma namn. Filmen byggde på en roman av nobelpristagaren Boris Pasternak. Motspelare var bl a Julie Christie, Alec Guinness och Geraldine Chaplin. Omar Sharif hade ett rykte om att ständigt omge sig med vackra kvinnor. Han beskrevs av många, till sitt sätt, som rätt hård och brutal. Omar Sharif avled i dag, den 10 juli, i Kairo.
Roger Lindqvist. Bild wikipedia.
Grums IK
