Kom hem igen efter 42 år i Amerika
OSKAR förvånad över hembygdens stora förändring
- Du brorsan, jag tycker det mesta har förändrats här i landet.
Oskar (t.h.) pratar gamla minnen med sin fem år äldre bror Gustav.
- Well, nog har ni gått och fått det bra i detta landet. Helt over taget kan man inte säga att vi har det lika like välordnat hemma i staterna. Om det hade varit lika gott när jag gick over då hade det säkert inte blivit någon resa av...
Men så gott var det inte den 1 juli 1922, då stenarbetare Oskar Berg "gick over". Då for han för att hemlandet inte hade några jobb att bjuda på. På 42 år har han inte sett sitt gamla hemland. Men är nu tillbaka och konstaterar:
- Allting är förändrat. Men förändringen är ju i allt väsentligt till det bättre.
Nog sätter 42 "kontinuerliga" år i samma land spår efter sig hos en människa. Och före detta stenarbetaren, skogshuggaren, bergsprängaren Oskar Berg har i mycket blivit amerikaniserad. Men det tycker han också att det gamla hemlandet blivit.
DÅLIG TRAFIK
- Piteå har ju blivit en ruskig stad. Och jag har aldrig varit så livrädd i trafiken som här. Man går säkrare på och över gatorna i miljonstaden Los Angeles än i Piteå. Oskar Berg har alltså fått uppleva vad många, många fler svensk-amerikanare fått vara med om vid hemkomst efter många år over there: Han han fått uppleva återkomsten till en hembygd som är totalt förändrad och där många av de gamla vännerna gått bort. Och han har fått träffa många släktingar som han aldrig sett. Men framför allt: Han har fått träffa sina syskon - som han som sagt inte sett på 42 år.
Men kontakt har man hållit - brevledes. Oskar har varit flitig brevskrivare genom åren. Men han har inte längtat hem.
- Jag trivs där jag kastar ned hatten, säger han. Och hatten har han kastat ned ordentligt i staterna. Några planer på att flytta tillbaka till Sverige finns inte. En kåk i Los Angeles och en "äkta" amerikanska till fru "drar" tillbaka. Men i två månader skall Oskar se sig runt i sin gamla hembygd. Just nu bor han hos sin bror Gustav Berg i Hortlax. Men vistelsen skall också anslås till besök på andra orter där det finns släktingar och vänner.
INGEN HEMLÄNGTAN
Oskar Berg har som sagt inte haft någon hemlängtan under åren i staterna.
- Jag for för att få mig jobb nr inget fanns i Sverige. Och jag fick min försörjning i Amerika. Därför trivs jag där.
Men genom alla åren har Oskar varit inställd på att "gå över" när han fick pension. Och pension fick han för två år sedan. Men innan han for till Sverige ville han se Världsutställningen och Wasa-kanonen. Men i sommar blev det alltså.
VÄRT SLANTARNA
- Visst kostar det nära tusen dollar att flyga över polen fram och åter, men det är mer än värt slantarna, säger Oskar. Inte har Oskar blivit miljonär under åren i staterna. Men han är nöjd.
- Man har haft så man rett sig. Men visst har det varit hårda år där också. Nog har jag hört att många "gått hem igen" med konsulatskjuts. Men det har aldrig varit aktuellt för min del. Jag tycker man har rett sig gott.
Så säger Oskar som inte tycker att han har något att berätta om.
- Slit och släp är väl allt. Och det har ju de flesta upplevt.
Oskars första år i staterna blev skogsarbete i staten Washington. Sedan blev det några år i skogarna uppe i Alaska innan han kom tillbaka till staten Washington och började som bergsprängare i tunnelbyggen. För precis 30 år sedan flyttade han till Californien och är nu Los Angelesbo helt och hållet. Men på en punkt är och förblir Oskar svensk:
SVENSKA DRAG
Han kan inte förstå avbetalningssystemet. Medan de flesta andra amerikanare handlar på avbetalning går han på i den gammalmodiga stilen och spar till han kan handla kontant.
- Det fick man väl med sig hemifrån. Och det har varit bra att kunna leva så.
Språket och dialekten har Oskar också behållit levande genom åren. Visst rullar det något när han talar och visst inflikar han många well i språket. Men han talar obehindrat. Och säger:
- Språket glömmer man aldrig. Jag fyllde 25 år den dag jag gick over. Och träffar många svenskar som man pratar med. Och så har Gustav sänt mig Piteå-Tidningen under många år. Engelskan däremot håller jag fortfarande på och lär mig. Så greppet om hembygden har inte Oskar Berg släppt under sina fyra decennier i Amerika.
- Men inte kunde jag tänka mig sådan väldig förändring som här skett. Det enda hus jag till det yttre känner igen i Piteå är gamla lasarettet. I övrigt är allt nytt. Men det nya tycker Oskar om att se. Däremot tyckte han inte om det Sverige han lämnade på 20-talet.
- Gott att se hur det utvecklats till det bättre. Ett bra minne att ta med sig när man "går över tillbaka".
Säger Oskar Berg som om några månader återvänder till Staterna och frun i Los Angeles.
- Hon kunde inte följa på grund av sjukdom. Men det blir nog flera resor. Det blir inga 42 år till nästa besök.
HEM IGEN
Nu gläds Oskar så länge han får vara hos sina släktingar.
- Jag har ingen hemlängtan åt andra hållet heller. Jag trivs som sagt där jag slänger ned hatten.
Men trots att Oskar tycker att vi på många sätt har det bättre här så återvände han ändock "hem". Hem till sitt stora hemland med fattigdom och rikedom och raslagar och business och TV-reklam och 150 dollar i pension. Oskars hatt ligger fast förankrad i Amerika...
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Sommaren 1964.
PS. Det hus som Oskar Berg besökte, ligger bredvid Hortlaxvägen. Det var där som brodern Gustav bodde med sin hustru Agnes och med sin familj. Det rödmålade huset står fortfarande kvar. Gustav o Agnes bodde mittemot mina farföräldrar Amandus o Hanna Lindqvist.
-----------------
Roger.
- Du brorsan, jag tycker det mesta har förändrats här i landet.
Oskar (t.h.) pratar gamla minnen med sin fem år äldre bror Gustav.
- Well, nog har ni gått och fått det bra i detta landet. Helt over taget kan man inte säga att vi har det lika like välordnat hemma i staterna. Om det hade varit lika gott när jag gick over då hade det säkert inte blivit någon resa av...
Men så gott var det inte den 1 juli 1922, då stenarbetare Oskar Berg "gick over". Då for han för att hemlandet inte hade några jobb att bjuda på. På 42 år har han inte sett sitt gamla hemland. Men är nu tillbaka och konstaterar:
- Allting är förändrat. Men förändringen är ju i allt väsentligt till det bättre.
Nog sätter 42 "kontinuerliga" år i samma land spår efter sig hos en människa. Och före detta stenarbetaren, skogshuggaren, bergsprängaren Oskar Berg har i mycket blivit amerikaniserad. Men det tycker han också att det gamla hemlandet blivit.
DÅLIG TRAFIK
- Piteå har ju blivit en ruskig stad. Och jag har aldrig varit så livrädd i trafiken som här. Man går säkrare på och över gatorna i miljonstaden Los Angeles än i Piteå. Oskar Berg har alltså fått uppleva vad många, många fler svensk-amerikanare fått vara med om vid hemkomst efter många år over there: Han han fått uppleva återkomsten till en hembygd som är totalt förändrad och där många av de gamla vännerna gått bort. Och han har fått träffa många släktingar som han aldrig sett. Men framför allt: Han har fått träffa sina syskon - som han som sagt inte sett på 42 år.
Men kontakt har man hållit - brevledes. Oskar har varit flitig brevskrivare genom åren. Men han har inte längtat hem.
- Jag trivs där jag kastar ned hatten, säger han. Och hatten har han kastat ned ordentligt i staterna. Några planer på att flytta tillbaka till Sverige finns inte. En kåk i Los Angeles och en "äkta" amerikanska till fru "drar" tillbaka. Men i två månader skall Oskar se sig runt i sin gamla hembygd. Just nu bor han hos sin bror Gustav Berg i Hortlax. Men vistelsen skall också anslås till besök på andra orter där det finns släktingar och vänner.
INGEN HEMLÄNGTAN
Oskar Berg har som sagt inte haft någon hemlängtan under åren i staterna.
- Jag for för att få mig jobb nr inget fanns i Sverige. Och jag fick min försörjning i Amerika. Därför trivs jag där.
Men genom alla åren har Oskar varit inställd på att "gå över" när han fick pension. Och pension fick han för två år sedan. Men innan han for till Sverige ville han se Världsutställningen och Wasa-kanonen. Men i sommar blev det alltså.
VÄRT SLANTARNA
- Visst kostar det nära tusen dollar att flyga över polen fram och åter, men det är mer än värt slantarna, säger Oskar. Inte har Oskar blivit miljonär under åren i staterna. Men han är nöjd.
- Man har haft så man rett sig. Men visst har det varit hårda år där också. Nog har jag hört att många "gått hem igen" med konsulatskjuts. Men det har aldrig varit aktuellt för min del. Jag tycker man har rett sig gott.
Så säger Oskar som inte tycker att han har något att berätta om.
- Slit och släp är väl allt. Och det har ju de flesta upplevt.
Oskars första år i staterna blev skogsarbete i staten Washington. Sedan blev det några år i skogarna uppe i Alaska innan han kom tillbaka till staten Washington och började som bergsprängare i tunnelbyggen. För precis 30 år sedan flyttade han till Californien och är nu Los Angelesbo helt och hållet. Men på en punkt är och förblir Oskar svensk:
SVENSKA DRAG
Han kan inte förstå avbetalningssystemet. Medan de flesta andra amerikanare handlar på avbetalning går han på i den gammalmodiga stilen och spar till han kan handla kontant.
- Det fick man väl med sig hemifrån. Och det har varit bra att kunna leva så.
Språket och dialekten har Oskar också behållit levande genom åren. Visst rullar det något när han talar och visst inflikar han många well i språket. Men han talar obehindrat. Och säger:
- Språket glömmer man aldrig. Jag fyllde 25 år den dag jag gick over. Och träffar många svenskar som man pratar med. Och så har Gustav sänt mig Piteå-Tidningen under många år. Engelskan däremot håller jag fortfarande på och lär mig. Så greppet om hembygden har inte Oskar Berg släppt under sina fyra decennier i Amerika.
- Men inte kunde jag tänka mig sådan väldig förändring som här skett. Det enda hus jag till det yttre känner igen i Piteå är gamla lasarettet. I övrigt är allt nytt. Men det nya tycker Oskar om att se. Däremot tyckte han inte om det Sverige han lämnade på 20-talet.
- Gott att se hur det utvecklats till det bättre. Ett bra minne att ta med sig när man "går över tillbaka".
Säger Oskar Berg som om några månader återvänder till Staterna och frun i Los Angeles.
- Hon kunde inte följa på grund av sjukdom. Men det blir nog flera resor. Det blir inga 42 år till nästa besök.
HEM IGEN
Nu gläds Oskar så länge han får vara hos sina släktingar.
- Jag har ingen hemlängtan åt andra hållet heller. Jag trivs som sagt där jag slänger ned hatten.
Men trots att Oskar tycker att vi på många sätt har det bättre här så återvände han ändock "hem". Hem till sitt stora hemland med fattigdom och rikedom och raslagar och business och TV-reklam och 150 dollar i pension. Oskars hatt ligger fast förankrad i Amerika...
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Sommaren 1964.
PS. Det hus som Oskar Berg besökte, ligger bredvid Hortlaxvägen. Det var där som brodern Gustav bodde med sin hustru Agnes och med sin familj. Det rödmålade huset står fortfarande kvar. Gustav o Agnes bodde mittemot mina farföräldrar Amandus o Hanna Lindqvist.
-----------------
Roger.
Avhuggen hand fastsydd
Hemmansägaren Klas Holmgren, 47 år, Skomanstjälen, högg av sig vänster hand vid en olycka i skogen på måndagsförmiddagen. På Piteå lasarett, dit han skyndsamt fördes, sydde man fast handen. Blodcirkulationen kunde också fås att att fungera. Det är dock ännu för tidigt att säga om Holmgren får behålla sin hand.
Överläkare Nils Oldby, som utförde den tidsödande operationen, säger till Piteå-Tidningen:
- Handen var helt av, men vi ville självfallet ge Holmgren en chans att behålla den. Någonting annat än om en chans rör det sig dock inte. Vi har konstaterat att blodcirkulationen kommit igång i handen. Situationen om ett par dagar avgör om handen måste avlägsnas för gott. Även om det kan undvikas dröjer det ett par veckor innan man vågar uttala sig mera bestämt om utsikterna för en slutgiltig läkning.
Olyckan inträffade då Holmgren var ute i skogsrensning en knapp kilometer från sitt hem. Han hade en nyvässad yxa med sig. Tydligen slant han vid ett hugg med påföljd att vänster hand träffades och praktiskt taget hela skars av vid handleden. Trots blodflödet och smärtorna lyckades Holmgren ta sig hem mot gården och med rop påkalla folks uppmärksamhet. En granne anlade ett provisoriskt förband, varpå man i bil körde den från Öjebyn tillkallade ambulansen till mötes. Från lasarettet meddelas på PT:s förfrågan på tisdagseftermiddagen att Holmgren mår bra efter omständigheterna.
-----------------------------------------------------
KLAS HOLMGREN FÅR KANSKE BEHÅLLA SIN HAND
Klas Holmgren
Hemmansägare Klas Holmgren i Skomanstjälen får kanske behålla sin hand. Han fick den som bekant fastsydd på Piteå lasarett på tisdagen, sedan han under arbete i skogen råkat hugga av den helt vid handleden. I varje fall var läget ännu ett dygn efter den märkliga operationen ganska förhoppningsfull.
- Blodcirkulationen är bra igång och svullnaden är ganska obetydlig, säger överläkare Nils Oldby, som utförde operationen. Eftersom inga krosskador fanns var fallet relativt gynnsamt. Tack vare ett nytt effektivt preparat kan också riskerna för blodpropp minskas, säger dr Oldby. Men ännu är det för tidigt att uttala sig definitivt. Infektion, varbildning eller blodpropp kan bli streck i räkningen.
En liknande operation med lyckat resultat utfördes för en tid sedan på Östersunds lasarett och tidigare har en man från Örbyhus opererats i Uppsala, dessvärre med negativt resultat. Huruvida den 47-årige skogsarbetaren Klas Holmgren skall få behålla sin hand är det alltså för tidigt att uttala sig om.
------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juli 1964.
Vinylälskare
Igår investerade jag i en skivspelare. Jo, ni hörde rätt, skivspelare! Nästan på pricken lik min egen allra första skivspelare som jag fick i tidigt 1970-tal. Jag älskar gamla saker, speciellt om de fortfarande fungerar. Det var svågern Kjell som frågade om jag var intresserad, naturligtvis var jag det. I köpet ingick också en del gamla skivor, som jag också tacksamt tog emot. CD i all ära, men det är de gamla vinylplattorna som ligger mig närmast hjärtat. Under dansbandsepoken beställde jag alla min skivor och kassetter från Skivor & Band i Borås. För att hålla sig a-jour lyssnade vi av de mesta av de plattor som gavs ut. Man skulle ju alltid ha de senaste låtarna på sin repertoar, så därför beställdes det mycket musik på min adress i Hortlax.
Några av de vinyler som hamnade i min ägo igår:
¤ GILBERT O´SULLIVAN ¤ CREEDENCE CLEARWATER REVIVAL ¤ ANITA LINDBLOM ¤ ART BLAKEY ¤ MIDDLE OF THE ROAD ¤ THE JACKSON 5 ¤ LITTLE RICHARD ¤ THE TORNADOS ¤ ELVIS PRESLEY ¤ GEORGE HARRISON ¤ LENA MARIA SWEET WINE ¤ CHUCK BERRY ¤ JERRY WILLIAMS ¤ THE HEP STARS ¤ MICHAEL COX ¤ TERRY JACKS ¤ LIMMERICKS ¤ JOHN MAYALL ¤ MARTIN LJUNG ¤ CLIFF RICHARD ¤ TAGES ¤ BERNT DAHLBÄCK ¤ THE BEACH BOYS ¤ NEIL DIAMOND ¤ DAVE CLARK & FRIENDS ¤ BERTH IDOFFS ¤ WHITNEY HOUSTON m. fl.
CCR med JOHN FOGARTY och...
ANITA LINDBLOM var två av de många vinyler som ingick i
köpet.
------------------------------------------------------------
Några av de vinyler som hamnade i min ägo igår:
¤ GILBERT O´SULLIVAN ¤ CREEDENCE CLEARWATER REVIVAL ¤ ANITA LINDBLOM ¤ ART BLAKEY ¤ MIDDLE OF THE ROAD ¤ THE JACKSON 5 ¤ LITTLE RICHARD ¤ THE TORNADOS ¤ ELVIS PRESLEY ¤ GEORGE HARRISON ¤ LENA MARIA SWEET WINE ¤ CHUCK BERRY ¤ JERRY WILLIAMS ¤ THE HEP STARS ¤ MICHAEL COX ¤ TERRY JACKS ¤ LIMMERICKS ¤ JOHN MAYALL ¤ MARTIN LJUNG ¤ CLIFF RICHARD ¤ TAGES ¤ BERNT DAHLBÄCK ¤ THE BEACH BOYS ¤ NEIL DIAMOND ¤ DAVE CLARK & FRIENDS ¤ BERTH IDOFFS ¤ WHITNEY HOUSTON m. fl.
CCR med JOHN FOGARTY och...
ANITA LINDBLOM var två av de många vinyler som ingick i
köpet.
------------------------------------------------------------
Ingen sommar i sikte - än så länge...
Jag sitter i bilen på Prästgårdsgatan i Piteå. Frun är är i en affär och handlar. Ut ur en annan butik, kommer en ung kille, klädd i vita kortbyxor (shorts) och med en tennisracket hängande bak på ryggen. Varför nu denna redovisning kan man tycka, jo, saken är den att jag fryser, pga av det väder som just nu råder över pitebygden. Grått och regn i luften, ingen sommar i sikte alltså. För att återgå till den "kortbyxade" ynglingen, undrar om han och jag lever i samma sorts värld. Heller håller jag på att bli gammal? Kortbyxor en sån här dag? Nää, fy för den lede!
Att vara frusen är ett dilemma som även min far hade. Han frös ibland när alla andra svettades. När jag gjorde min släktforskning i början av 90-talet, så fick jag information om min farmorsfar, Erik Anton Eriksson. Han lär också ha varit frusen, så pass att han på dödsbädden var klädd i vantar pga av sin frossa. Men så var han ju ganska tunn och mager också, samma med min pappa som var smal ända in i det sista. Inga onödiga bilringar där alltså.
--------------------------
Varma hälsningar ROGER.
Att vara frusen är ett dilemma som även min far hade. Han frös ibland när alla andra svettades. När jag gjorde min släktforskning i början av 90-talet, så fick jag information om min farmorsfar, Erik Anton Eriksson. Han lär också ha varit frusen, så pass att han på dödsbädden var klädd i vantar pga av sin frossa. Men så var han ju ganska tunn och mager också, samma med min pappa som var smal ända in i det sista. Inga onödiga bilringar där alltså.
--------------------------
Varma hälsningar ROGER.
EKBERGS-konditori
PITEÅ-TIDNINGENS SEMESTERNUMMER ¤ 1966.
NILS POPPE SHOW - 1964
NU KOMMER NILS POPPE I TV...
Nils Poppe - glädjespridare på söndagskvällen.
SÖNDAG:
20.00 Nils Poppe show.
Det var på en folkparksscen under försommaren 1933. Ett turnerande sällskap från Hippodromteatern spelade operett - det var visst "Jim och Jill". Från kulissen kom en liten figur instudsande som en boll, slog frivolt och kullerbyttor och möttes av ett jubel som kunde mäta sig med det mesta i den vägen.
Den lilla figuren var huvudpersonen i operetten, men endast några få utom ensemblen visste vem han var, för han gjorde sin första större roll, övertagen efter den då främste operettkomikern och akrobaten Nisse Ericson. Under föreställningen fick han den ena applåden efter den andra och kvitterade med ny akrobatik och barnsligt glada leenden. Han hade ett pubiktycke av fantastiska mått.
En representant för publiken skrev omedelbart till teaterchefen Ragnar Klange i Stockholm och rekommenderade honom att ta en titt på den populära figuren. En vecka senare var denna kontrakterad till Folkets Hus teater i Stockholm, där han redan vid den första revypremiären visade att han skulle komma att gå långt. Den lille krabaten och akrobaten hette Nils Jönsson Poppe. På söndagskvällen, som bör bli en av de gladare under TV:s tio år, kommer han i sin första show av tre som han gjort för Åke Falcks produktionsbolag. Han kommer att visa hur man gör operett, och han har flera goda medhjälpare, exempelvis Gunwer Bergqvist och Lena Granhagen.
Nils Poppe blev efter Fridolf Rhudin och Edvard Persson vår populäraste filmkomiker. Om han hade hittat en bra maunuskriptförfattare skulle han kunna bli en världsberömdhet. Nu har han i brist på skickliga medhjälpare inte alltid lyckats hundraprocentigt. Men en av hans filmer kan gå till filmhistorien: "Pengar", som han delvis själv skrev och som debutanta regisserade. Det var en saga med chaplinskt vemod om den ensamme och utblottade, som utan ett öre på fickan fick jobba som extra sedelbrännare i myntverket och med blödande hjärta såg hur miljonerna gick upp i rök. Naturligtvis blåste hans likvid, en ensam tia, av luftdraget också in i ugnen...
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Oktober 1964.
Nils Poppe - glädjespridare på söndagskvällen.
SÖNDAG:
20.00 Nils Poppe show.
Det var på en folkparksscen under försommaren 1933. Ett turnerande sällskap från Hippodromteatern spelade operett - det var visst "Jim och Jill". Från kulissen kom en liten figur instudsande som en boll, slog frivolt och kullerbyttor och möttes av ett jubel som kunde mäta sig med det mesta i den vägen.
Den lilla figuren var huvudpersonen i operetten, men endast några få utom ensemblen visste vem han var, för han gjorde sin första större roll, övertagen efter den då främste operettkomikern och akrobaten Nisse Ericson. Under föreställningen fick han den ena applåden efter den andra och kvitterade med ny akrobatik och barnsligt glada leenden. Han hade ett pubiktycke av fantastiska mått.
En representant för publiken skrev omedelbart till teaterchefen Ragnar Klange i Stockholm och rekommenderade honom att ta en titt på den populära figuren. En vecka senare var denna kontrakterad till Folkets Hus teater i Stockholm, där han redan vid den första revypremiären visade att han skulle komma att gå långt. Den lille krabaten och akrobaten hette Nils Jönsson Poppe. På söndagskvällen, som bör bli en av de gladare under TV:s tio år, kommer han i sin första show av tre som han gjort för Åke Falcks produktionsbolag. Han kommer att visa hur man gör operett, och han har flera goda medhjälpare, exempelvis Gunwer Bergqvist och Lena Granhagen.
Nils Poppe blev efter Fridolf Rhudin och Edvard Persson vår populäraste filmkomiker. Om han hade hittat en bra maunuskriptförfattare skulle han kunna bli en världsberömdhet. Nu har han i brist på skickliga medhjälpare inte alltid lyckats hundraprocentigt. Men en av hans filmer kan gå till filmhistorien: "Pengar", som han delvis själv skrev och som debutanta regisserade. Det var en saga med chaplinskt vemod om den ensamme och utblottade, som utan ett öre på fickan fick jobba som extra sedelbrännare i myntverket och med blödande hjärta såg hur miljonerna gick upp i rök. Naturligtvis blåste hans likvid, en ensam tia, av luftdraget också in i ugnen...
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Oktober 1964.
Om detta visste ni inte...
Här kommer en i högsta grad kuriosa grej. Producenten, musikern, radiorösten Bengt Wittström, sände under en rad av år det välkända radioprogrammet "Plattetyder" tillsammans med Kjell Swanberg. Programmet sändes i radions P 3. Alla sända program finns idag bevarade i Radioarkivets databas. Där hittade jag för en tid sedan alla de spellistor av de artister som spelades på skiva i programmet. Döm om min förvåning när jag även hittade piteorkestern Kjell-Bertils. Den 24 januari 1987 gick Plattetyder ut i etern i P 3, mellan 12.00-12.55. En av de skivor som hördes var Kjell-Bertils med låtarna: Timmer-Annas äldste son och I sommarens tid. Låtarna låg på den EP som bandet spelade in 1972 i ARAC-studion i Örnsköldsvik. 
Den 24 januari 1987 gick låtarna; "Timmer-Annas äldste son" och "I
sommarens tid" ut i riksradions Plattetyder.
Radioproducenten, musikern och visforskaren Bengt "Bengan"
Wittström (1929-2003) var rösten bakom Plattetyder tillsammans
med kollegan Kjell Swanberg.
-----------------------------------------------------------------
Bild på Bengt Wittström: www.aftonbladet.se
Lördag
En stycken vägtrumma är nedlagd på den plats där vändskivan skall bli. Andreas och jag har "påtat" litegrann med traktor och spade (han körde traktor - jag höll i spaden, ja, inte bara höll, jag använde den också). Våran väg skall stängas, därav detta jobb. I början trodde jag/vi att det hela skulle gå ganska så fort, men ack vad vi bedrog oss. Innan alla inblandade var informerade så hade det gått några veckor. Bara att införskaffa information om vars telekabeln gick, som var nedgrävd i backen tog åtskilliga timmar, dagar och mycket energi.
Jag har suttit med en karta över det aktuella området, för att exakt rita in så att behörig person på Piteå Kommun skall veta vad det handlar om. Sedan så skall det skrivas avtal m.m. Den ansvarige från kommunen gjorde ett besök för en vecka sedan. Jag fick en liten pratstund med honom, för att förklara vissa saker. Jodå, det var grönt ljus, inga problem!
Så nu återstår lite andra saker innan stängningen blir av. Skyltar som skall bytas, två stenbumlingar som skall läggas på vägen, som gränsar mot Skatanvägen (f.d. E 4:an) samt att anlägga den vändskiva som renhållningen måste ha, sen så, ja, då är det finito! Inga mer bilar på vägen, skönt, men för gående och cyklister går det bra att passera även i fortsättningen. Jag får inte glömma att säga att vi har alla som bor på vägen dragit varsitt strå till stacken, alla har varit behjälpliga med uppgiften.
Jag har suttit med en karta över det aktuella området, för att exakt rita in så att behörig person på Piteå Kommun skall veta vad det handlar om. Sedan så skall det skrivas avtal m.m. Den ansvarige från kommunen gjorde ett besök för en vecka sedan. Jag fick en liten pratstund med honom, för att förklara vissa saker. Jodå, det var grönt ljus, inga problem!
Så nu återstår lite andra saker innan stängningen blir av. Skyltar som skall bytas, två stenbumlingar som skall läggas på vägen, som gränsar mot Skatanvägen (f.d. E 4:an) samt att anlägga den vändskiva som renhållningen måste ha, sen så, ja, då är det finito! Inga mer bilar på vägen, skönt, men för gående och cyklister går det bra att passera även i fortsättningen. Jag får inte glömma att säga att vi har alla som bor på vägen dragit varsitt strå till stacken, alla har varit behjälpliga med uppgiften.
"Roger Lindqvist´s Nostalgiresor AB"
Dags igen för en resa i min tidsmaskin. Den här gången ställer jag in rattarna på året 1967 i julmånaden december. Ni följer väl med på ännu en resa i nostalgins tecken? Så istället för en semesterresa till Thailand, välj därför "ROGER LINDQVISTS NOSTALGIRESOR AB". Vi startar redan nu...OBS! Ni har väl passet med? Glöm eller inte att spänna fast era säkerhetsbälten!
ROGER LINDQVIST´S NOSTALGIRESOR garanterar en säker och skön resa. Sätt er bekvämt i era fåtöljer, ta av era skor, luta er tillbaka, ta gärna en kopp kaffe med tillhörande kaka, för nu kööööör viiiiiii........
Mammas och pappas goda vänner, Astrid o Signar Risberg med barn
på besök hos oss.
Syster Gerd i sin "sminkloge".
Julaftonskvällen den 24 december 1967. Vid bordet sitter fr. v. John,
Maj-Gerd och Gerd med varsin gröttallrik.
Gerd diskar, medan pappa John dricker sin julöl.
-----------------------------------------------------------------------
Detta var ett litet smakprov på hur nostalgiresorna ser ut. Fler resor kommer att anordnas i mån av intresse. Glöm inte att boka i tid hos: "ROGER LINDQVIST´S - NOSTALGIRESOR AB". GO´NATT och SOV SÅ GOTT!
/R. Lindqvist VD.
ROGER LINDQVIST´S NOSTALGIRESOR garanterar en säker och skön resa. Sätt er bekvämt i era fåtöljer, ta av era skor, luta er tillbaka, ta gärna en kopp kaffe med tillhörande kaka, för nu kööööör viiiiiii........
Mammas och pappas goda vänner, Astrid o Signar Risberg med barn
på besök hos oss.
Syster Gerd i sin "sminkloge".
Julaftonskvällen den 24 december 1967. Vid bordet sitter fr. v. John,
Maj-Gerd och Gerd med varsin gröttallrik.
Gerd diskar, medan pappa John dricker sin julöl.
-----------------------------------------------------------------------
Detta var ett litet smakprov på hur nostalgiresorna ser ut. Fler resor kommer att anordnas i mån av intresse. Glöm inte att boka i tid hos: "ROGER LINDQVIST´S - NOSTALGIRESOR AB". GO´NATT och SOV SÅ GOTT!
/R. Lindqvist VD.
Vpl Höglund
Mars 1966 låg Henning i Boden. Fotot togs hemma i vårt kök i Hortlax.
För omväxlings skull var det Gerd som stod bakom kameran.
------------------------------------------------------------------------
NORRLÄNDERS - Mogenlogen Luleå
Onsdagen den 28 juni 1989 spelade Ö-viksbandet Norrländers upp
till dans i Mogenlogen på Storheden i Luleå.
----------------------------------------------------------------------
Annons: NORRBOTTENS KURIREN ¤ Tisdagen den 27 juni 1989.
CATTINGS
CATTINGS från Vemhån, som spelade modern dansmusik mellan
åren 1974-2000.
Bandet verkade "äta" trummisar. Hela 13 trummisar nötte trumpallen under de 27 år som orkestern turnerade land och rike runt. Här är några av dem:
¤Thord Forslund - trummor
¤ Hans Schönberg - trummor
¤ Sixten Kroon - trummor
¤ Mikael Olsson - trummor
¤ Peo Danielsson - trummor
¤ Pelle Edberg - trummor
¤ Roland Persson - trummor
¤ Håkan Persson - trummor
----------------------------------------------------
Sörbyskolan i Hortlax (1890-1990)
Den rödmålade Sörbyskolan i Hortlax byggdes 1890. Den togs ur bruk 1990, alltså 100 år senare. I skolan gick min pappa och hans syskon, där gick även jag, och där hann även Andreas gå innan det hela tog slut. Skolan var byggd i tre våningar. Högst upp i det lilla kyffe som skulle föreställa matsal, satt vi och åt vår mat. Lite senare togs det ur bruk p.g.a. den överhängande brandfaran.
Om de minnen som jag hade av Sörbyskolan, skrev jag en artikel om. Den var införd i Piteå-Tidningen den 13 oktober 2006. Idag finns en annan typ av bebyggelse på den tomt där skolan en gång fanns. Jag brukar ibland ta cykeln för att åka förbi för att insupa miljön igen. På skolområdet stod en gång ett par björkar. Om en av dessa björkar, skrev jag en dikt - Den gamla björken - som infördes, också den, i Piteå-Tidningen den 16 juni 2006.
Sörbyskolan som den en gång såg ut.
Den 13 oktober 2006 berättade jag i en artikel i Piteå-Tidningen om
de minnen jag hade från min tid i Sörbyskolan. Den handlade bl. a. om
fluortanter, lärare och en färgstark distriktsköterska.
----------------------------------------------------------------
Om de minnen som jag hade av Sörbyskolan, skrev jag en artikel om. Den var införd i Piteå-Tidningen den 13 oktober 2006. Idag finns en annan typ av bebyggelse på den tomt där skolan en gång fanns. Jag brukar ibland ta cykeln för att åka förbi för att insupa miljön igen. På skolområdet stod en gång ett par björkar. Om en av dessa björkar, skrev jag en dikt - Den gamla björken - som infördes, också den, i Piteå-Tidningen den 16 juni 2006.
Sörbyskolan som den en gång såg ut.
Den 13 oktober 2006 berättade jag i en artikel i Piteå-Tidningen om
de minnen jag hade från min tid i Sörbyskolan. Den handlade bl. a. om
fluortanter, lärare och en färgstark distriktsköterska.
----------------------------------------------------------------
Grilltajm...
Ett tydligt vårtecken är att ta fram sin grill. Vi har hunnit grilla ett antal gånger sedan snön gav vika. Förr om åren tyckte jag det var himmelskt med karrékotletter. Men det var då det. Sen kom flintasteken, mmmmm så ljuvligt den smakade. Och jag kände mig faktiskt ungefär som Fred Flinta själv när läckerheterna serverades. Efter nåt år så smakade inte flintasteken lika bra som tidigare. Jag provade andra saker på vår grill, men aha-känslan var som bortblåst. Ikväll ska vi åter lägga en köttbit på grillgallret, men mina tidigare smakupplevelser är tyvärr borta med vinden, det smakar inte längre. Tur är i alla fall att Danne och Mia dyker upp, det är alltid lika trevligt att umgås. Sen så får jag väl hoppas att just ikväll så infinner sig den där aha-känslan igen...?
----HA EN TREVLIG HELG!-------
CHARLIE CHAPLIN - 1931
Chaplins nya film "City Lights" har gjort stormande succés och har satt skrattet i gång i hela Europa. Själv bevistade Chaplin premiärerna i huvudstäderna, och överallt blev han mottagen med ett jubel, som ej kände några gränser. Läs denna artikel om den geniale komikern och den lilla hittills okända dam, som han tog vid handen på sin väg mot den strålande berömmelsen!
Melankolisk och underfundig, full av de mest bisarra infall, sådan är
han fortfarande, och som sådan kommer publiken aldrig att tröttna
på honom!
CHARLIE CHAPLIN är känd av varje barn på Färöarna, Grönland, i Athen och på Tenerifa, för att blott nämna några avlägsna exempel. Och grönlandsbarnen och alla andra barn applåderar, så snart Chaplin visar sig, jublar bara han höjer på ögonbrynen, svänger med sin tunna käpp eller skakar på sina vida byxor. Förresten är det inte bara barnen, som finner Chaplin rolig, han har millioner beundrare och beundrarinnor i alla åldrar. Ty Chaplin är konstnär, i sin genre oöverträffad, och varje lilla tryck även det enklaste är noga instuderat och byggt på noggranna psykologiska iakttagelser av människonaturen.
Denne märklige man
Som Gud och var man vet, är denne märklige man, Charlie Chaplin, född i London den 16 april 1889,. Hans mor, Hannah Chaplin, var en avgudad operettsångerska; hon uppträdde i ett större parti just vid den tid då gossen skulle komma till världen. Första gången Charlie visade sig på scenen var som dibarn i sin moders armar. Hans far hette Chaplin. Även han, den äldre Chaplin, var sångare liksom sin hustru och en ganska framstående skådespelare. Året efter Chaplins födelse var hela familjen i New York, där föräldrarna uppträdde.
Det var flera barn i den chaplinska familjen. Därför fick stackars fru Hannah det mycket illa ställt, då hennes man plötsligt dog, medan barnen ännu voro små.
Teaterbarn
Charlie Chaplin är alltså bokstavligen ett teaterbarn. Ingen blir skådespelare av denna enda anledning men den, som blir det, har onekligen med modersmjölken insupit en håg för teatern, som ingen annan.
Därför kom Charlie Chaplin lätt in vid en teater, långt innan han var vuxen. Han debuterade som Bill i "Sherlock Holmes". Redan då blev han samtidigt berömd för sina skådespelarparodier och mycket eftersökt av alla möjliga klubbar och föreningar, som erbjödo honom höga honorar för att uppträda.
Då var han 21 år
Då Charles Spencer Chaplin var 21 år, fick han ett lysande anbud från en av de stora engelska teatrarna. Men samtidigt fick han erbjudande att komma till New York och filma. Nu var han i Philadelphia, och då var det ju lättare att fara till New York än att bege sig över "pölen". Chaplin är inte "sjöstark". Å andra sidan var det ju inte millioner, filmsällskapet i New York bjöd, inte mera än lumpna 600 kronor i veckan.
Från då till nu
Nåväl, det har gått bra. Under de gångna 20 åren har Chaplin förtjänat millioner och åter millioner, han har blivit direktör för sitt eget bolag. Då han år 1929 slöt sin gamla moders ögon, var hon allt annat än en stackars fattig änka, hon ägde sitt eget hus i Beverly Hills. Han har varit gift en tre, fyra gånger och har råd till att betala var och en av sina frånskilda hustrur ett par millioner om året. Det måtte vara roligt.
"City Lights"
Vad handlar "City Lights" om?
Den handlar om "busen" Charlie Chaplin, som träffar en millionär, som är trött på allt och vill göra ett slut på denna eländiga tillvaro, vilket Chaplin hindrar honom från. Till tack härför kallar millionären honom sin vän och sänder bud efter honom, varje gång det klickar med humöret. Vidare handlar filmen om att samme Chaplin träffar en blind blomsterflicka, som är fattig. Hon blir sjuk, och han vill, måste och skall hjälpa henne och vara snäll mot henne.
Det är inte lätt för en sjåare, som lever ur hand i mun. Då han befinner sig i den värsta knipan, visar det sig, att millionären rest bort, varför den stackars busen inte kan få ett rött öre av honom. I sin nöd finner Chaplin på tusen utvägar, arrangerar bland annat en stor boxningsmatch, där han själv agerar mästerboxare, vilket dock endast inbringar honom prygel, inga pengar.
Emellertid kommer millionären hem, blir invigd i det hela, får lyckligtvis blomsterflickan frisk igen, ja, skänker henne till och med hennes syn åter. Det är emellertid nu både illa och väl. Ty då hon ser sin välgörare, Charlie, skrattar hon bara åt honom, rycker medlidsamt på axlarna, fäller en tår och - gifter sig med millionären. Det är en gammal god historia, så sann och mänsklig. Men Charlie Chaplin har åter bevisat dess sanning, så att den griper åskådarna och kommer dem att både skratta och gråta.
Chaplins medspelare
Vem är millionären? Det är Harry Meyers, en utmärkt, amerikanska skådespelare och filmkonstnär. Vem är den blinda flickan? Det är Virginia Cherrill. Vem är hon? Hon är en ung vacker flicka, som den stackars Chaplin funnit. En sådan ung skönhet finner Chaplin varje gång, han skall upptaga en film. Charlie Chaplin hör till de konstnärer, som måste hysa kärlek till den konstnärinna, han skall spela mot. Antagligen har hans kärlek till Virginia nu gått över, och Charlie har vinkat farväl till henne med sin lustiga, rundkulliga, lilla hatt. I gengäld ha millioner och åter millioner lärt känna namnet Virginia Cherrill.
Virginia Cherrill är Chaplins nya och utmärkta partner. Hon är ett fynd,
som han kan vara stolt över.
Chaplin är mycket skicklig i boxning, och just därför förstår han att
göra en scen som denna omåttligt rolig.
Som regissör har Chaplin en enastående förmåga att finna de roligaste
typer till medspelare - alltid personligheter, som på ett fint sätt passar
in i den ram, hans konst kräver.
-----------------------------------------------------------
HEMMETS VECKOTIDNING ¤ Den 7 maj 1931.
Drottning Elisabeth anno 1955
Näpen familjeidyll. Drottning Elisabeth av England med sina två
barn, prins Charles och prinsessan Anne. De båda småttingarna är
mycket sportintresserade och prins Charles har förklarat, att han gärna
vill bevista cupfinalen i fotboll mellan Manchester City och Newcastle.
Pappa lär vara med på noterna. Vad säger mamma?
-----------------------------------------------------------
VECKOTIDNINGEN SENSATION ¤ Den 11 maj 1955.
Dagens gubbe (en nuna från förr)
En gubbe som föddes för någon timme sedan. När han framträdde på
mitt vita ark, slog mig plötsligt tanken; "Honom känner jag!"
Vissa drag påminner om en av de lärare jag hade i engelska på mellan-
stadiet.
----------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
Jennie, Norahs mamma...
Jennie, Norahs mamma, agerar modell i dagens upplaga av Piteå-
Tidningen. En reklamannons för lokaltidningen "världsbladet" PT.
--------------------------------------------------------------------------
"When You Left Me" - OLLE JOHNNY - 1957
OLLE JOHNNY (1917-2007).
Sex bokstäver med negativ laddning...
CANCER! Ett ord som väcker starka känslor. Ett ord på sex bokstäver med negativ laddning. Ett ord som får oss att känna ett visst mått av obehag, så fort det kommer på tal.
KRÄFTA! Var det ord som användes i äldre tider, över det sjukdomstillstånd som i de flesta fall ledde till en säker död. I dag kom jag att tänka på alla de personer som nångång i livet stått öga mot öga med den vetskapen att en cancersjukdom slagit rot i ens kropp. Tanken är skrämmande, den är så pass laddad att man nästan inte ens vill ta ordet i sin mun. Men ändå måste man...
Idag när jag besökte lasarettet, kom jag att tänka på speciell person som en gång fanns i min närhet. Han blev så småningom sjuk, och fick diagnosen cancer. Vi träffades på lasarettet i Piteå en höstdag för några år sedan. Mötet som vi fick, skulle visa sig bli det allra sista. Han avled en kort tid därpå. Samma sak gäller en annan bekant som även han fick den fruktade sjukdomen. Sista gången vi möttes verkade han hoppfull inför framtiden. Men historien fick även den ett tragiskt slut. Samma sommar fick jag besked via telefon att han gått bort.
För varje gång som detta sker, förändras världen en aning. Inget är längre som förut, och det är med stor sorg och saknad som jag tänker på alla de som inte längre finns här mitt ibland oss.
-------------------------------------------------
Roger.
KRÄFTA! Var det ord som användes i äldre tider, över det sjukdomstillstånd som i de flesta fall ledde till en säker död. I dag kom jag att tänka på alla de personer som nångång i livet stått öga mot öga med den vetskapen att en cancersjukdom slagit rot i ens kropp. Tanken är skrämmande, den är så pass laddad att man nästan inte ens vill ta ordet i sin mun. Men ändå måste man...
Idag när jag besökte lasarettet, kom jag att tänka på speciell person som en gång fanns i min närhet. Han blev så småningom sjuk, och fick diagnosen cancer. Vi träffades på lasarettet i Piteå en höstdag för några år sedan. Mötet som vi fick, skulle visa sig bli det allra sista. Han avled en kort tid därpå. Samma sak gäller en annan bekant som även han fick den fruktade sjukdomen. Sista gången vi möttes verkade han hoppfull inför framtiden. Men historien fick även den ett tragiskt slut. Samma sommar fick jag besked via telefon att han gått bort.
För varje gång som detta sker, förändras världen en aning. Inget är längre som förut, och det är med stor sorg och saknad som jag tänker på alla de som inte längre finns här mitt ibland oss.
-------------------------------------------------
Roger.
Tidsdokument på Furunäsets sjukhus hittades för tidigt
Inte ett murbruksstänk en gång finns på det 43-åriga "dokument" som
Signar Lindholm träffade på i en metertjock tegelvägg i Furunäsets
sjukhus och här studerar med intresse.
En marsdag 1929 var Eugen Sterner med om att på ett stycke skrovligt papp nedskriva några rader. Tidsdokumentet undertecknades av några personer, rullades ihop och murades in i vad som då kallades D I-annexet vid dåvarande Piteå hospital och asyl. Sedan dess har mer än 40 vintrar snöat. Sterner har hunnit bli både målarmästare och pensionär och i den senare egenskapen ser man honom på dagliga promenader i centrala Piteå, rak som en fura i ryggen.
Hospitalet har blivit Furunäsets sjukhus, D I:s annex har döpts om till avdelning 35. Under i dessa dagar pågående ombyggnadsarbeten vid sjukhuset skulle byggnadsarbetaren Signar Lindholm ta upp ett dörrhål i den metertjocka tegelväggen. I en liten hålighet längst nere vid golvet hittade han plötsligt den "pergamentrulle" som målarna skrev och dåtida murarmästaren vid sjukhuset inte bara "vidimerade" utan också murade in. Rullen är helt oskadd, inte ett stänk av murbruk finns på den.
Texten på "dokumentet", skriven med blyerts, har i sin helhet följande lydelse:
"Till efterkommandes kännedom. Härmed göres veterligt att en större reparation
företagits å härvarande hospital anno 1929. Undertecknade målare utförde
målningsarbetena under målar-mästaren Ernst Karlssons ledning. Piteå den 26
mars 1929. Elis Sköld, Odal Wikström, Arvid Berglund, E. Engstrand, E. Sterner,
A. Christoffersson.
PS. Den som denna skrivelse påträffar torde meddela sig med undertecknade.
Vidimeras: K L Johansson, murarmästare vid Hospitalet".
Piteå-Tidningen följde historieskrivarnas uppmaning och satte sig i förbindelse med en av de kvarlevande, Eugen Sterner, alltså. Han erinrar sig mycket väl episoden, även om den under mellantiden helt fallit i glömska.
- Det var den stora byggfirman Bäckström och Strömgren som hade entreprenaden för sjukhusets om- och utbyggnad 1929 men alla målerijobb sorterade så vitt jag minns under sjukhusets målarverkstad, berättar han.
MINNESMÄRKEN
Sterner avslöjar att han har "minnesmärken" också på andra håll i den ursprungliga byggnadskroppen. En dörrkarm ska på sin icke synliga del ha en viss "inskription" och bakom ett handtag i vestibulen döljer sig eventuellt än i dag en papperslapp, på vilken Sterner och en av hans arbetskamrater skrivit ner några tänkvärda saker...
Signar Lindholm, som bragte den 43-åriga pappbiten i dagen, berättar att man i samband med ombyggnader ofta träffar på namnteckningar och data på bräder, takbjälkar eller så. Sågspånsfyllda golv brukar också dölja papperslappar med ibland tidstypiska anteckningar. Men det är första gången Lindholm hittade någonting i en tegelvägg.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 21 januari 1972.
Älskade dumburk
Magasin-programmen startade med Halv sju hösten 1971. Åke Falck, som ett par år tidigare hört till programtypens allra hårdaste motståndare, gjorde nu en helomvändning och åstadkom ett program som verkligen blev folkkärt och populärt och uppvisade glänsande tittarsiffror. Det stod klart att TV 1 skulle inmuta denna nya tid 18.30-19.30, och de närmaste åren satsade man även en hel del pengar och resurser. Efter ett kortare mellanspel på ett program som hette I kväll var det Gunnar Arvidsson som närmast avlöste teamet Lennart Swahn-Karin Falck. Varianten fick namnet Sveriges Magasin, och det programmet alternerade senare mellan Göteborg, Malmö, Falun och Umeå. En tredje variant dök upp 1978-79 med den besynnerliga rubriken Program-ETT.
Halv sju inledde eran för magasinsprogrammen, och under Åke Falcks
ledning blev detta program också oslaget åtminstone vad tittarsiffror
beträffar. De sittande herrarna är från vänster Åke Falck (1925-1974),
Lars Widding (1924-1994), Lennart Swahn (1927-2008) och Karl-Axel
Sjöblom död 1982. Damerna är Gun Hägglund och Karin Falck.
1971 när Halv sju gör sin premiärsändning, blir den här gummidockan
en populär figur. Den hade följt med sagovinjetten och hamnade i studion
under en repetition. Lennart Swahn var den ende som såg dockans
möjlighet. I första programmet gav han John Blund en alldeles speciell
röst och ett visst "pundigt" sätt att tala. John Blund blev omdelbart bar-
nens favorit. Han kom åkande i den ena mer fantastiska farkosten än
den andra för att visa sin saga, kasta litet sand i ögonen på barnen och
så ge sig av. John Blund var också den första figuren som beordrade
sänggående.
Sveriges Magasin med fr. v. Gunnar Arvidsson (1924-2003), Ivan
Renliden, Sten Carlberg (1925-1998), Agneta Bolme (1941-2008) och
Anders-Erik Malm (1922-1984).
Sveriges Magasin hade också sin egen speciella sagohörna, där
Drutten och Gena bodde. Sten Carlberg skrev manus och gjorde Genas
skrovliga röst, medan Agneta Bolme skänkte sin röst åt Drutten.
-------------------------------------------------------------------------
Halv sju inledde eran för magasinsprogrammen, och under Åke Falcks
ledning blev detta program också oslaget åtminstone vad tittarsiffror
beträffar. De sittande herrarna är från vänster Åke Falck (1925-1974),
Lars Widding (1924-1994), Lennart Swahn (1927-2008) och Karl-Axel
Sjöblom död 1982. Damerna är Gun Hägglund och Karin Falck.
1971 när Halv sju gör sin premiärsändning, blir den här gummidockan
en populär figur. Den hade följt med sagovinjetten och hamnade i studion
under en repetition. Lennart Swahn var den ende som såg dockans
möjlighet. I första programmet gav han John Blund en alldeles speciell
röst och ett visst "pundigt" sätt att tala. John Blund blev omdelbart bar-
nens favorit. Han kom åkande i den ena mer fantastiska farkosten än
den andra för att visa sin saga, kasta litet sand i ögonen på barnen och
så ge sig av. John Blund var också den första figuren som beordrade
sänggående.
Sveriges Magasin med fr. v. Gunnar Arvidsson (1924-2003), Ivan
Renliden, Sten Carlberg (1925-1998), Agneta Bolme (1941-2008) och
Anders-Erik Malm (1922-1984).
Sveriges Magasin hade också sin egen speciella sagohörna, där
Drutten och Gena bodde. Sten Carlberg skrev manus och gjorde Genas
skrovliga röst, medan Agneta Bolme skänkte sin röst åt Drutten.
-------------------------------------------------------------------------
Piteå sett i backspegelns ljus
Hamnområdet i Piteå 1952. Då fanns vissa hamnmagasin fortfarande
kvar.
---------------------------------------------------------------
Bild: Piteå Museums bildarkiv.
"Enkel biljett till Ankeborg, tack!"
För några dagar sedan berättade jag om mina framtidsdrömmar. I dessa drömmar ingick en resa till Ankeborg på min 60-årsdag. Eftersom många har samma planer som mig, så gäller det att redan nu köpa sin biljett. På resebyrån i Piteå fick jag upplysningen att "skynda på litegrann" för att vara säker på en plats i "DUCK AERO" som är namnet på det flygbolag som jag anlitat. Häromdagen stod jag i biljettkön på Piteå Resebyrå. När det blev min tur så beställde jag en enkel biljett till Ankeborg.
Som ni förstår så betyder detta att jag då lämnar Hortlax för gott, för att leva återstoden av mitt liv i samma stad som Kalle och hans vänner. Mitt enda bagage blir mitt trumset. Resten köper jag i Ankeborg. Det skall bli ett sant nöje att få sitta i parken en solig dag, lutande min rygg mot den staty som föreställer Cornelius Krösus, staden Ankeborgs grundare. Vart jag skall bo, jo, nu ska ni få höra, jag flyttar in i samma kvarter som Kalle Anka och hans tre brorsöner. På gångavstånd finns Joakim von Ankas kassavalv, där jag fått jobb som "penningtvättare". Nu är det bara att vänta...
På resebyrån fick jag den här kartan, föreställande staden Ankeborg.
--------------------------------------------------------
Bild: www.kalleanka.se
Som ni förstår så betyder detta att jag då lämnar Hortlax för gott, för att leva återstoden av mitt liv i samma stad som Kalle och hans vänner. Mitt enda bagage blir mitt trumset. Resten köper jag i Ankeborg. Det skall bli ett sant nöje att få sitta i parken en solig dag, lutande min rygg mot den staty som föreställer Cornelius Krösus, staden Ankeborgs grundare. Vart jag skall bo, jo, nu ska ni få höra, jag flyttar in i samma kvarter som Kalle Anka och hans tre brorsöner. På gångavstånd finns Joakim von Ankas kassavalv, där jag fått jobb som "penningtvättare". Nu är det bara att vänta...
På resebyrån fick jag den här kartan, föreställande staden Ankeborg.
--------------------------------------------------------
Bild: www.kalleanka.se
Farbror Svens dagboksanteckningar
Den 14 juni 2004 omkring klockan 2.00 på natten, ringer det på vår telefon. Det är en sjuksköterska på det äldreboende där min farbror bor. Hon är ganska lugn, men kortfattad:
- Hej, Roger! Det är dags nu, han har inte så lång tid kvar. Det kanske rör sig om några minuter.
Efter att samtalet är avslutat ringer jag min kusin Britta för att berätta nyheten.
Sedan beger jag mig snabbt ut i den regntunga juninatten, för att med bil åka i riktning mot Hortlaxgården.
När jag går mot entrén, har en av de anställda redan öppnat dörren för mig. Med snabba steg går jag mot Svens rum, under tystnad.
När jag kommer fram är Sven redan död. Han hade somnat in endast någon minut innan jag kom.
- Det gick mycket fortare än vi kunde ana, säger en av de tre skötarna som står vid min farbrors säng.
Hela helgen hade vi suttit där, jag och kusin Britta. Vi hade hört Svens tunga andetag, och vi led med honom varje gång han rosslade till. Nu var det alltså över. Farbror Sven (ett namn som han gick under hela min barndom) hade fått komma till ro efter 84 år. De sista 11 åren hade han levt som änkling efter sin hustru Elmas bortgång 1993.
När jag blev ombedd att ta fram Svens favoritkläder, så tvekade jag aldrig. Han ville alltid se fin och proper ut. Han ville också ha pressveck på sina byxor samt slips. Håret låg alltid fint kammat, det var så det skulle va´tyckte han! Nån vecka före sin bortgång ringde han mig. Han var lite bekymrad över sitt hår. När jag sa att vi skulle boka tid hos frisören så blev han lite gladare. Sven var alltså relativt nyfriserad vid sitt frånfälle, en handling som kom att se ut som en tanke.
När vi tre kusiner (Rigmor, Britta och jag) skulle städa ut Sven och Elmas hus i Storfors, så hittade vi både det ena och det andra. Sven kastade inget i onödan. Han levde efter principen "den där grejen kan vara bra att ha kvar, man vet ju aldrig". Sven hann bo i exakt 50 år i sitt hus vid Storforsvägen, innan han i december 2002 flyttade till Hortlaxgården.
Något som tilldrog sig mitt speciella intresse, var några skrivböcker som fanns i en byrålåda. Vid en närmare titt så visade det sig, att Sven fört kassabok under flera år. Dessutom hade han sparat på gamla almanackor där det fanns vissa anteckningar om jobb osv. I en skrivbok med svart pärm, hade han dessutom fört dagbok från början av 1960-talet. I en brun anteckningsbok fanns nedskrivet händelser från året 1943, som handlade om familjen där hemma i Hortlax. Intressant, tyckte jag! Ur Svens svarta skrivbok, daterat december 1960 kommer här några rader nedtecknade av min farbror Sven Lindkvist:
"Såg TV på lördag den 3 december 1960. Bra program. Var på skyltsöndag den 4 december. Ishockey kl. 3 Öjebyn-Storfors. 30 grader kallt den 10 jan. å hela veckan. Såg ett finskt program måndagkväll. Elma till stan för köp av batteri till radion, torsdag den 12 januari. Köpte mockajacka byxor o skor den 16 januari. Elma köpte skor. Klippte mej den 17 januari hos Arne Fahlman. Var ut å spatsera den tisdag den 21 januari.
Rep. av rör i sulfaten vid kröken i gatan. Söndag den 22 januari, främmande, John o Emmy Risberg, Inga-Maj, Gustaf o lilla Bosse Ceder. Laddning av batteri onsdag den 25 januari. Elma å jag var ute å åkte spark söndag den 29 januari. Var hos Emmy o John å fick käk. Var hemma på tisdag kväll å såg nåt roligt i TV. Torsdag ishockey i TV Sverige-Kanada 4-0.
Fredag skandal match Kanada vann 4-1. Lördag snö, hemma vid TV rutan. Elma skrallig. Söndag jobbar. Söndag den 12 februari följde Valter till graven. Henrik Lidman öppnar kafé den 13 februari 1961. Eftermiddag i veckan. Deklarerar tisdag den 14 februari.
Mycket vackert väder 16 februari 1961. Elma betalar skatt 40 kr. på MC. (motorcykeln). Eftermiddag i veckan. Var hos Törners Söndag den 20 februari. På lördag ut å luffa på oss till Hortlax. Mycket halkigt måndag den 21 februari. Var å klippte mej den 1 mars. Första båten till Skuthamn, Torsdagen den 2 mars 1961. Sotning i dag, den 2 mars 1961 mellan 11-12 f.m.
Var hos Börje å Barbro Lördag den 4 mars på Surströmming. Sverige förlora mot Sovjet med 6-2. Trevlig kväll 5 mars hemma, Kanada o USA spelar hockey kl. 14.55 i TV. Låg å mådde skönt lördag den 8 mars 1961, läste tidningar inget program i TV. Lördag den 26 mars hemmakväll vid TV. Söndag ut å gå vackert väder, samma dag fotboll Sverige-Tjeckoslovakien.
Klippte mej den 1 april. Lördag (Påsk) Törners familj var här på mat påsklördag. Långfredag hemma på farmen, dåliga TV program. Jobbade Söndag den 9 april arbeta till kl. 18 em. Ganska så kallt. Var hos Törners annandag påsk. Såg på TV från Sovjet mottagandet av rymdmänniskan. Var till Piteå å såg på filmkarneval, annars hemma hela helgen".
Sven och Elma Lindkvist, vid Svens föräldrahem omkring 1963/64.
Bilen, som ses på bilden, av märket Opel Rekord, var Svens första bil.
Den var mörkblå till färgen.
"TV i kväll. Lördag den 6 maj regnar hela helgen. Regnar å dis hela helgen den 27-28 maj. Mors dag var till graven i Öjebyn. Elma å jag med blommor. Var till Piteå på lördag den 27 maj såg Pite vinna med 3-1 . Var hem på kvällen till mors dag med presenter, vackert väder. Två o en halv vecka i början av juni 1961, mycket varmt. Midsommarafton var på Fårön John, Emmy, Elma å Sven, trevligt. Till Svensbyn midsommardagen, kallt midsommarväder.
Var till Törners söndag den 2 juli. Hos Bertil Forsberg på lördag kväll. Var hos Törners 8 juli. Var på Öholma å badade. Göta å flickorna var här då vi badade. Måndag börjar semester. Regnar första dagen. Måndag den 10 juli. Mycket övertid till veckan. 1-15 augusti 1961 vackert väder utställning i Piteå.
Arbetade Söndagen den 13 augusti 1961. Var på fotboll Storfors vann över Malmberget 4-3. (3-0 i halvtid). Vackert väder utställning i Piteå. Elma var på kyrkogården under fotbollsmatchen.
OBS!!! Farbror Sven tappar sina tänder!!!
Tappade tänder under semestern i Tingsholmen. Gjorde nya både uppe och nere. 400 kr. kostade det".
(När jag städade ut Svens hus, hittade jag ett kvitto på 400 kronor. Det var vad tandläkarbesöket kostade för en omgång nya tänder, sommaren 1961. Han och Elma badade i Tingskholmen. Det bar sig inte bättre än att när Sven skulle dyka, så ramlade hela garnityret ut. Jag har hört den här berättelsen sen barnsben, plötsligt fick jag svart på vitt att det faktiskt stämde med utsagan). /Roger.
Sven och Elma gifte sig den 21 oktober 1950 i Öjebyns kyrka.
Sven i sällskap med svågern Törner Larsson d. 1967, gift med Elmas
syster Göta. Det hände ibland att Sven och Elma "gick på lokal". Här
syns Sven o Törner på "Tuna" i Piteå.
Svens namnteckning. Sven hade den berömda glimten i ögat. Ibland
när jag gjorde hans räkningar och ville ha hans namnteckning, tittade
han på mig kisande med sina ögon och sa på pitemål: "Höllö, vo häjt
i idag, järe Schven?" Översatt: Hörrudu, vad heter jag i dag, är det
Sven?
Svens barndomshem vid Hortlaxvägen i Hortlax. I familjen fanns tio
barn tillsammans med mamma Hanna och pappa Amandus.
"Onsdag snöar det mycket, e.m. nattskift (6 dec. 1961). Var på skyltningen i Piteå. Solveig sjöng. Var hos Edith i Älvsbyn på julafton, trevligt. Var hos Törners på Nyårsafton till halv 5 på morgonen. Bra TV program. Törners var här på juldagen. E.M. efter nyår. Elma målade taket Torsdag den 1 februari 1962. Mamma o pappa o Elma o Sven var hos Törners lördagen den 27 januari 1962. Trevligt. Var hem på söndag den 28 februari. Högt vatten, tisdag den 1 februari 1962. Högsta på 30 år. Var hem på pappas 76-årsdag, fredag den 9 februari 1962.
Var hos Eriks Lördag den 10 februari. Var sjuk den 9 mars Fredag, Lördag, Söndag, Måndag. Emmy o John var här på visit Söndag 11 mars. Köpte nya pjäxor stavar, bindningar, lördag den 30 mars 1962. Var hos Törners Långfredag 1962. Trevligt. Till Piteå Påsklördag, vackert väder. Var hos Maj-Järds å Johns Lördag den 12 maj. John Risbergs pappa (Tycko) jordfästes i dag söndag. Högmässa från Piteå kyrka. Fotboll Svensbyn-Rosvik på Storforsheden".
Fr. v. Åke Lindkvist (1924-2010) Elma (1917-1993) samt Sven Lindkvist
(1919-2004). Åke och Sven var bröder.
Efter att Sven fått sitt körkort i februari 1963, kunde man se honom
och frugan efter de norrbottniska vägarna, ofta med en kaffetermos
i baksätet.
"Första båten den 11 maj 1962. Jobbar pingstlördag och annandagpingst 200 per skift. Var hemma pingstlördag. Dåligt väder regnat halva dagen. Började med nytt skift den 1 oktober 1962. Var till Törners lördag den 30 september. Var till Skellefteå med Gustaf och Inga-Maj till Rut å Kalle, söndag den 6 oktober 1962. Köpte fotogen den 12 oktober 1962 - ledig Fredag, Lördag, Söndag. Vackert väder".
Sven hade ett stort intresse för båtar och sjöfart. Här ses han 1973
vid den då nybyggda Haraholmshamnen utanför Piteå.
Svens syster Elsa Lundmark (1916-2002) t.v. på besök hos Sven och
Elma på Storforsvägen.
Sven och Elma var ofta ut med sin bil. Ibland hämtade man upp nån
av sina bekanta. På den här bilden hade Sven o Elma med äkta paret
Artur Lindkvist (1921-2009) o makan Ragnhild (1923-2009). Sven och
Artur var bröder. Elma Lindkvist syns längst t.h.
Sven och min mor Maj-Gerd på besök hemma hos oss i Hortlax -
en sommar för några år sedan.
Sven med sin cigarett i ena handen, samt sina skidpjäxor på. OBS!
att på takräcket, ligger hans skidor.
Hustrun Elma f. Lidman i Svensbyn. Här på en bild från 1973.
När stunden var kommen att planera inför Svens begravning, samlades jag o mina kusiner hemma hos mig tillsammans med kyrkoherderden Heinrich Fröb. Han ville att vi skulle berätta om våran farbror, om de minnen som vi hade av honom. Ibland kom tårarna - för att senare utbytas i glada skratt. Då sa kyrkohedre Fröb:
- Av era skratt att döma, så verkar er farbror varit väldigt omtyckt. Det är inte bara i gråten som man visar sin saknad, man kan även visa det i skratt! Så skönt att ni känner så...!
Jo, våran farbror, var väldigt omtyckt. Att jag sitter och skriver det här - är just därför att han - och Elma - är väl värda att bli ihågkomna!
--------------------------------
Roger.
- Hej, Roger! Det är dags nu, han har inte så lång tid kvar. Det kanske rör sig om några minuter.
Efter att samtalet är avslutat ringer jag min kusin Britta för att berätta nyheten.
Sedan beger jag mig snabbt ut i den regntunga juninatten, för att med bil åka i riktning mot Hortlaxgården.
När jag går mot entrén, har en av de anställda redan öppnat dörren för mig. Med snabba steg går jag mot Svens rum, under tystnad.
När jag kommer fram är Sven redan död. Han hade somnat in endast någon minut innan jag kom.
- Det gick mycket fortare än vi kunde ana, säger en av de tre skötarna som står vid min farbrors säng.
Hela helgen hade vi suttit där, jag och kusin Britta. Vi hade hört Svens tunga andetag, och vi led med honom varje gång han rosslade till. Nu var det alltså över. Farbror Sven (ett namn som han gick under hela min barndom) hade fått komma till ro efter 84 år. De sista 11 åren hade han levt som änkling efter sin hustru Elmas bortgång 1993.
När jag blev ombedd att ta fram Svens favoritkläder, så tvekade jag aldrig. Han ville alltid se fin och proper ut. Han ville också ha pressveck på sina byxor samt slips. Håret låg alltid fint kammat, det var så det skulle va´tyckte han! Nån vecka före sin bortgång ringde han mig. Han var lite bekymrad över sitt hår. När jag sa att vi skulle boka tid hos frisören så blev han lite gladare. Sven var alltså relativt nyfriserad vid sitt frånfälle, en handling som kom att se ut som en tanke.
När vi tre kusiner (Rigmor, Britta och jag) skulle städa ut Sven och Elmas hus i Storfors, så hittade vi både det ena och det andra. Sven kastade inget i onödan. Han levde efter principen "den där grejen kan vara bra att ha kvar, man vet ju aldrig". Sven hann bo i exakt 50 år i sitt hus vid Storforsvägen, innan han i december 2002 flyttade till Hortlaxgården.
Något som tilldrog sig mitt speciella intresse, var några skrivböcker som fanns i en byrålåda. Vid en närmare titt så visade det sig, att Sven fört kassabok under flera år. Dessutom hade han sparat på gamla almanackor där det fanns vissa anteckningar om jobb osv. I en skrivbok med svart pärm, hade han dessutom fört dagbok från början av 1960-talet. I en brun anteckningsbok fanns nedskrivet händelser från året 1943, som handlade om familjen där hemma i Hortlax. Intressant, tyckte jag! Ur Svens svarta skrivbok, daterat december 1960 kommer här några rader nedtecknade av min farbror Sven Lindkvist:
"Såg TV på lördag den 3 december 1960. Bra program. Var på skyltsöndag den 4 december. Ishockey kl. 3 Öjebyn-Storfors. 30 grader kallt den 10 jan. å hela veckan. Såg ett finskt program måndagkväll. Elma till stan för köp av batteri till radion, torsdag den 12 januari. Köpte mockajacka byxor o skor den 16 januari. Elma köpte skor. Klippte mej den 17 januari hos Arne Fahlman. Var ut å spatsera den tisdag den 21 januari.
Rep. av rör i sulfaten vid kröken i gatan. Söndag den 22 januari, främmande, John o Emmy Risberg, Inga-Maj, Gustaf o lilla Bosse Ceder. Laddning av batteri onsdag den 25 januari. Elma å jag var ute å åkte spark söndag den 29 januari. Var hos Emmy o John å fick käk. Var hemma på tisdag kväll å såg nåt roligt i TV. Torsdag ishockey i TV Sverige-Kanada 4-0.
Fredag skandal match Kanada vann 4-1. Lördag snö, hemma vid TV rutan. Elma skrallig. Söndag jobbar. Söndag den 12 februari följde Valter till graven. Henrik Lidman öppnar kafé den 13 februari 1961. Eftermiddag i veckan. Deklarerar tisdag den 14 februari.
Mycket vackert väder 16 februari 1961. Elma betalar skatt 40 kr. på MC. (motorcykeln). Eftermiddag i veckan. Var hos Törners Söndag den 20 februari. På lördag ut å luffa på oss till Hortlax. Mycket halkigt måndag den 21 februari. Var å klippte mej den 1 mars. Första båten till Skuthamn, Torsdagen den 2 mars 1961. Sotning i dag, den 2 mars 1961 mellan 11-12 f.m.
Var hos Börje å Barbro Lördag den 4 mars på Surströmming. Sverige förlora mot Sovjet med 6-2. Trevlig kväll 5 mars hemma, Kanada o USA spelar hockey kl. 14.55 i TV. Låg å mådde skönt lördag den 8 mars 1961, läste tidningar inget program i TV. Lördag den 26 mars hemmakväll vid TV. Söndag ut å gå vackert väder, samma dag fotboll Sverige-Tjeckoslovakien.
Klippte mej den 1 april. Lördag (Påsk) Törners familj var här på mat påsklördag. Långfredag hemma på farmen, dåliga TV program. Jobbade Söndag den 9 april arbeta till kl. 18 em. Ganska så kallt. Var hos Törners annandag påsk. Såg på TV från Sovjet mottagandet av rymdmänniskan. Var till Piteå å såg på filmkarneval, annars hemma hela helgen".
Sven och Elma Lindkvist, vid Svens föräldrahem omkring 1963/64.
Bilen, som ses på bilden, av märket Opel Rekord, var Svens första bil.
Den var mörkblå till färgen.
"TV i kväll. Lördag den 6 maj regnar hela helgen. Regnar å dis hela helgen den 27-28 maj. Mors dag var till graven i Öjebyn. Elma å jag med blommor. Var till Piteå på lördag den 27 maj såg Pite vinna med 3-1 . Var hem på kvällen till mors dag med presenter, vackert väder. Två o en halv vecka i början av juni 1961, mycket varmt. Midsommarafton var på Fårön John, Emmy, Elma å Sven, trevligt. Till Svensbyn midsommardagen, kallt midsommarväder.
Var till Törners söndag den 2 juli. Hos Bertil Forsberg på lördag kväll. Var hos Törners 8 juli. Var på Öholma å badade. Göta å flickorna var här då vi badade. Måndag börjar semester. Regnar första dagen. Måndag den 10 juli. Mycket övertid till veckan. 1-15 augusti 1961 vackert väder utställning i Piteå.
Arbetade Söndagen den 13 augusti 1961. Var på fotboll Storfors vann över Malmberget 4-3. (3-0 i halvtid). Vackert väder utställning i Piteå. Elma var på kyrkogården under fotbollsmatchen.
OBS!!! Farbror Sven tappar sina tänder!!!
Tappade tänder under semestern i Tingsholmen. Gjorde nya både uppe och nere. 400 kr. kostade det".
(När jag städade ut Svens hus, hittade jag ett kvitto på 400 kronor. Det var vad tandläkarbesöket kostade för en omgång nya tänder, sommaren 1961. Han och Elma badade i Tingskholmen. Det bar sig inte bättre än att när Sven skulle dyka, så ramlade hela garnityret ut. Jag har hört den här berättelsen sen barnsben, plötsligt fick jag svart på vitt att det faktiskt stämde med utsagan). /Roger.
Sven och Elma gifte sig den 21 oktober 1950 i Öjebyns kyrka.
Sven i sällskap med svågern Törner Larsson d. 1967, gift med Elmas
syster Göta. Det hände ibland att Sven och Elma "gick på lokal". Här
syns Sven o Törner på "Tuna" i Piteå.
Svens namnteckning. Sven hade den berömda glimten i ögat. Ibland
när jag gjorde hans räkningar och ville ha hans namnteckning, tittade
han på mig kisande med sina ögon och sa på pitemål: "Höllö, vo häjt
i idag, järe Schven?" Översatt: Hörrudu, vad heter jag i dag, är det
Sven?
Svens barndomshem vid Hortlaxvägen i Hortlax. I familjen fanns tio
barn tillsammans med mamma Hanna och pappa Amandus.
"Onsdag snöar det mycket, e.m. nattskift (6 dec. 1961). Var på skyltningen i Piteå. Solveig sjöng. Var hos Edith i Älvsbyn på julafton, trevligt. Var hos Törners på Nyårsafton till halv 5 på morgonen. Bra TV program. Törners var här på juldagen. E.M. efter nyår. Elma målade taket Torsdag den 1 februari 1962. Mamma o pappa o Elma o Sven var hos Törners lördagen den 27 januari 1962. Trevligt. Var hem på söndag den 28 februari. Högt vatten, tisdag den 1 februari 1962. Högsta på 30 år. Var hem på pappas 76-årsdag, fredag den 9 februari 1962.
Var hos Eriks Lördag den 10 februari. Var sjuk den 9 mars Fredag, Lördag, Söndag, Måndag. Emmy o John var här på visit Söndag 11 mars. Köpte nya pjäxor stavar, bindningar, lördag den 30 mars 1962. Var hos Törners Långfredag 1962. Trevligt. Till Piteå Påsklördag, vackert väder. Var hos Maj-Järds å Johns Lördag den 12 maj. John Risbergs pappa (Tycko) jordfästes i dag söndag. Högmässa från Piteå kyrka. Fotboll Svensbyn-Rosvik på Storforsheden".
Fr. v. Åke Lindkvist (1924-2010) Elma (1917-1993) samt Sven Lindkvist
(1919-2004). Åke och Sven var bröder.
Efter att Sven fått sitt körkort i februari 1963, kunde man se honom
och frugan efter de norrbottniska vägarna, ofta med en kaffetermos
i baksätet.
"Första båten den 11 maj 1962. Jobbar pingstlördag och annandagpingst 200 per skift. Var hemma pingstlördag. Dåligt väder regnat halva dagen. Började med nytt skift den 1 oktober 1962. Var till Törners lördag den 30 september. Var till Skellefteå med Gustaf och Inga-Maj till Rut å Kalle, söndag den 6 oktober 1962. Köpte fotogen den 12 oktober 1962 - ledig Fredag, Lördag, Söndag. Vackert väder".
Sven hade ett stort intresse för båtar och sjöfart. Här ses han 1973
vid den då nybyggda Haraholmshamnen utanför Piteå.
Svens syster Elsa Lundmark (1916-2002) t.v. på besök hos Sven och
Elma på Storforsvägen.
Sven och Elma var ofta ut med sin bil. Ibland hämtade man upp nån
av sina bekanta. På den här bilden hade Sven o Elma med äkta paret
Artur Lindkvist (1921-2009) o makan Ragnhild (1923-2009). Sven och
Artur var bröder. Elma Lindkvist syns längst t.h.
Sven och min mor Maj-Gerd på besök hemma hos oss i Hortlax -
en sommar för några år sedan.
Sven med sin cigarett i ena handen, samt sina skidpjäxor på. OBS!
att på takräcket, ligger hans skidor.
Hustrun Elma f. Lidman i Svensbyn. Här på en bild från 1973.
När stunden var kommen att planera inför Svens begravning, samlades jag o mina kusiner hemma hos mig tillsammans med kyrkoherderden Heinrich Fröb. Han ville att vi skulle berätta om våran farbror, om de minnen som vi hade av honom. Ibland kom tårarna - för att senare utbytas i glada skratt. Då sa kyrkohedre Fröb:
- Av era skratt att döma, så verkar er farbror varit väldigt omtyckt. Det är inte bara i gråten som man visar sin saknad, man kan även visa det i skratt! Så skönt att ni känner så...!
Jo, våran farbror, var väldigt omtyckt. Att jag sitter och skriver det här - är just därför att han - och Elma - är väl värda att bli ihågkomna!
--------------------------------
Roger.
"Regnet det bara öser ner..."
...och jag e så blöt om både skor å strumpor...
För att beskriva det aktuella väder som vi har i dag, är jag tvungen att låna en liten textrad ur kompositören Burt Bacharachs låt Raindrops Keep Fallin´on My Head.
/Roger.
För att beskriva det aktuella väder som vi har i dag, är jag tvungen att låna en liten textrad ur kompositören Burt Bacharachs låt Raindrops Keep Fallin´on My Head.
/Roger.
Café-epok i Korsträsk slut
En café-epok avslutas i Korsträsk. Makarna Helvi och David Lundberg
slår igen efter att i 28 år ha drivit café Centrum.
På söndagen avslutades en café-epok i Korsträsk. Då stängde nämligen café Centrum.
- Det skall bli skönt. Man är så tidsbunden vid en rörelse av det här slaget, säger makarna Helvi och David Lundberg, som drivit caféet sedan 28 år tillbaka.
De senaste åren har caféet drivits i kombination med kiosk. Nu blir alltså Korsträskborna också utan tidningar i fortsättningen. Anledningen till att rörelsen läggs ned är av åldersskäl men främsta orsaken är den dåliga lönsamheten. Närheten till Älvsbyn (bara 7 km) gör att många tar en biltur för att inhandla sin kvällstidning eller sitt rökverk.
- Varuhusen gör också sitt till. De tar död på små rörelser av det här slaget. Speciellt ICA-Pärlans tillkomst blev märkbar, säger David Lundberg.
När Korsträsk var ett blomstrande samhälle fanns det ytterligare ett café. Dessutom var samhället begåvat med tre affärer. Nu finns endast en livsmedelsbutik kvar. Nedläggningen av caféet kommer annars i en tid då framtiden ter sig något ljusare för samhället. Ett nyväckt intresse för bostadsbyggande kan spåras. Ett flertal egnahem är under uppförande, många väntar på att få sätta spaden i jorden.
- Det blir nog ändå aldrig som förr i tiden. Då var ju caféet hela byns samlingspunkt, påpekar Lundberg.
En som ser fram emot nedläggningen är fru Helvi Lundberg. Det är hon som varit mest bunden vid rörelsen under de 28 åren.
- Visst har det också varit roligt många gånger. Men nu ser jag fram emot en tid med större fritid. Jag skall cykla och motionera så mycket jag hinner, säger finlandsfödda Helvi.
--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 1 juli 1974.
Svenska sommar - en kärleksförklaring
En liten gul blyg blomma dansar i sin dikesren,
på min väg in i den svenska sommaren.
I den himmelska sfären, ses en svalas djärva flykt,
där den hälsar den nyanlända sommaren välkommen.
En tjock surrande humla, sätter ner sina humlefötter
med stor precision på sin utvalda landningsplats.
Sommaren är åter här, lika efterlängtad som alltid.
Det är åter dags för ljusa sommarnätter,
varma svettiga kläder, kossor i grönskande hagar.
Sandiga fötter på Piteå Havsbad samt en svalkande
glass i välbehövlig skugga.
Svenska sommar - det här är min kärleksförklaring
till dig!
------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Svenska sommar - en kärleksförklaring.
----------------------------------------------------------
Bild: www.reseguiden.se
I sommarens öppna famn
Barnbarnet Norah har sovit över här i natt. Och i morse när vi alla fått vår frukost, gick Norah och farfar ut i den stora skogen som "bor granne" med oss. Vi gick, som vi brukar, skogsvägen fram. Rakt in i sommarens vidöppna famn. Skogens alla innevånare bjöd på gratis morgonkonsert, och Norah och farfar stannade upp ett slag för att lyssna in alla ljud. Vandringen in i den gröna sommaren tog oss på snåriga stigar, och medan vi gick där så sjöng vi. Det blev både Ekorr´n satt i granen, Mors lilla Olle och Imse Vimse Spindel.
På tal om ekorrar, så hände nåt häpnadsväckande. Under mina 53 år på denna jord har jag sjungit om den där ekorren med den långa ludna svansen ett par trilijoner gånger. Men så när vi kom till sista versen (trodde jag) så klämde Norah i med en för mig helt okänd fortsättning på ekorrvisan. Mitt snart treåriga barnbarn sjöng för full hals så det ekade mellan träfurorna. Som sagt, jag upphör aldrig att bli förvånad. Man lär sig nya saker mest varje dag. Norah har nu lärt sin farfar en längre version av den där visan, så i fortsättningen ska jag försöka hänga på...
------------------------------
På tal om ekorrar, så hände nåt häpnadsväckande. Under mina 53 år på denna jord har jag sjungit om den där ekorren med den långa ludna svansen ett par trilijoner gånger. Men så när vi kom till sista versen (trodde jag) så klämde Norah i med en för mig helt okänd fortsättning på ekorrvisan. Mitt snart treåriga barnbarn sjöng för full hals så det ekade mellan träfurorna. Som sagt, jag upphör aldrig att bli förvånad. Man lär sig nya saker mest varje dag. Norah har nu lärt sin farfar en längre version av den där visan, så i fortsättningen ska jag försöka hänga på...
------------------------------
The Gräsänkling Blues
Året är 1966. I ett rött hus med vitmålade knutar bor John, Maj-Gerd, Gerd och Roger. I ett av rummen huserar min syrra med alla sina sminkattiraljer, hårspray, speglar m.m. m.m. I samma rum, står en radiogrammofon som min far ropat in på auktion. Vår grammofon blev för mig en av de allra viktigaste sakerna i min barndom. Det var här som jag fick den första kontakten med musiken. Oräkneliga timmar satt jag i min egen lilla värld och spisade syrrans plattor. Siw Malmkvist, Gunnar Wiklund, Anita Lindblom, Owe Thörnqvist, Lil Malmqvist, Towa Carson, Lasse Lönndahl, Per Myrberg, Anna-Lena Löfgren, Ann-Louise Hanson, Jan Malmsjö samt mina egna stora favoriter; Povel Ramel och Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. Det var också just precis här som Povel lotsade mig in i sin musikaliska- och ibland smått tokiga värld. Å, vad jag älskade det!
- Roger, det är mat! ropade min mamma från köket. Men jag hörde inte, jag befann mig i den underbaraste av världar: Musikens!!
- Roger! hör du inte, det är mat!
Snabbt fram till köksbordet, och mammas spagetti och köttfärssås. Så fort måltiden var avslutad - åter in igen i syrrans rum med Wiklund, Ramel, Malmsjö, Carson, Lindblom och Lindstedt & Källerud. Så kunde mina barndoms dagar se ut. Än i denna dag så hyser jag en lika stor kärlek till Povels låtar. Han blev som en vän i familjen, och jag var uppriktigt ledsen när nyheten om hans död spreds via TV och tidningar den där dagen i början av juni 2007.
Men minnet av min grammofon har jag hitills endast burit i mina tankar. Men när jag lånade min f.d. svåger Hennings fotoalbum upptäckte jag att min älskade radiogrammofon faktiskt fanns bevarad åt eftervärlden. Så här kommer bilden, dels av min syrra, men även en liten bit av en tingest som hjälpte mig att öppna musikens fantastiska portar en gång för ganska så länge sen. När jag ser på fotot tycks jag höra baron Ramel någonstans där i fjärran:
Full fart på köksdörren jag tror jag smiter min kos
sjungande the gräsänkling blues, oh yeah...
Våren 1966. Syrran har gjort sig fin, och bakom kameran står hennes
kille och fotar. På samma bild - till vänster - syns den bruna grammo-
fonen som en dag öppnade sina portar på vid gavel, för en liten nio-
årig grabb från Hortlax. Idag vid fyllda 53 så finns fortfarande baron
P. Ramel kvar i mitt medvetande...
-----------------------------------------------------------
- Roger, det är mat! ropade min mamma från köket. Men jag hörde inte, jag befann mig i den underbaraste av världar: Musikens!!
- Roger! hör du inte, det är mat!
Snabbt fram till köksbordet, och mammas spagetti och köttfärssås. Så fort måltiden var avslutad - åter in igen i syrrans rum med Wiklund, Ramel, Malmsjö, Carson, Lindblom och Lindstedt & Källerud. Så kunde mina barndoms dagar se ut. Än i denna dag så hyser jag en lika stor kärlek till Povels låtar. Han blev som en vän i familjen, och jag var uppriktigt ledsen när nyheten om hans död spreds via TV och tidningar den där dagen i början av juni 2007.
Men minnet av min grammofon har jag hitills endast burit i mina tankar. Men när jag lånade min f.d. svåger Hennings fotoalbum upptäckte jag att min älskade radiogrammofon faktiskt fanns bevarad åt eftervärlden. Så här kommer bilden, dels av min syrra, men även en liten bit av en tingest som hjälpte mig att öppna musikens fantastiska portar en gång för ganska så länge sen. När jag ser på fotot tycks jag höra baron Ramel någonstans där i fjärran:
Full fart på köksdörren jag tror jag smiter min kos
sjungande the gräsänkling blues, oh yeah...
Våren 1966. Syrran har gjort sig fin, och bakom kameran står hennes
kille och fotar. På samma bild - till vänster - syns den bruna grammo-
fonen som en dag öppnade sina portar på vid gavel, för en liten nio-
årig grabb från Hortlax. Idag vid fyllda 53 så finns fortfarande baron
P. Ramel kvar i mitt medvetande...
-----------------------------------------------------------
Dragspelskatalogen 1925
Den mustaschprydde dragspelaren i annonsen är ingen mindre än
Carl Jularbo.
-------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Våren 1925.
Brokiga Blad - 1916
Annonser:
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤4
BROKIGA BLAD ¤ Söndagen den 27 februari 1916.
PITEÅ HAVSBAD - Norrlands riviera
NORRLANDS RIVIERA resemålet för allt fler soltörstande nordbor.
¤ Norrlands riviera är ett tämligen nytt begrepp. Det fyller i själva verket 10 år i sommar. 1956 skrev en medarbetare i Piteå-Tidningen ett repotage, i vilket han frågade varför inget gjordes för att bygga upp en turistnäring i pitebygden. Han pekade på det milslånga sandstränderna, de många soltimmarna och sade, att här skulle kunna skapas ett Norrlands riviera. Nu tio år senare är detta en verklighet. Pitebygden är resmålet för tusen och åter tusen nordbor som vet, att man där träffar på den semestersol som på andra håll döljer sig bakom regnridåer.
-----------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN - TURISM -66 ¤ Sommaren 1966.
¤ Norrlands riviera är ett tämligen nytt begrepp. Det fyller i själva verket 10 år i sommar. 1956 skrev en medarbetare i Piteå-Tidningen ett repotage, i vilket han frågade varför inget gjordes för att bygga upp en turistnäring i pitebygden. Han pekade på det milslånga sandstränderna, de många soltimmarna och sade, att här skulle kunna skapas ett Norrlands riviera. Nu tio år senare är detta en verklighet. Pitebygden är resmålet för tusen och åter tusen nordbor som vet, att man där träffar på den semestersol som på andra håll döljer sig bakom regnridåer.
-----------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN - TURISM -66 ¤ Sommaren 1966.
En dag full med blås...
Det har blåst vindar idag som en 60-manna blåsorkester. Vinden har använt sig av alla de möjliga blåsinstrument; Sopran- alt- tenor och barytonsax. Klarinetten var också med på ett hörn, såsom även en ess-kornett. Trumpeten blåste ganska så friskt rena rama Louis Armstrong solo. Valthornen fanns med, och en liten panflöjt. Tuban hördes rätt så stark, samt en basklarinett. Och om jag inte hörde alldels fel, så tyckte jag mig höra en säckpipa någonstans långt bort i fjärran. Efter denna väderförklaring kanske ni förstår hur Hortlaxvädret har varit denna fredag den 21 maj 2011. Jo, det var så sant - Max hälsade på mitt i stormarna, Norah kommer om en stund. Hoppas nu inte att det stormar lika mycket i vårt vardagsrum ikväll, när Norah och farfar skall käka lördagsgodis, medan farmor snällt får titta på. Ha en bra helg...
...önskar Roger, Bettan, Sessan, Pelle och Norah!
...önskar Roger, Bettan, Sessan, Pelle och Norah!
Andliga sånger
I TV-programmet Café Norrköping medverkade Christer Sjögren med Vikingarna. I samma program fanns även Jan Sparring med. Detta var upprinnelsen till den LP-skiva som Christer Sjögren sedan gjorde med en rad andliga klassiker. Jan Sparring "tyckte till" och ville gärna se en andlig platta med Chritsre som sångare. På skivkonvolutets baksida skrev Jan Sparring sedan ett litet "tycka till", och önskade Christer lycka till i framtiden med nya andliga plattor.
Troende eller ej, men inom den andliga musiken finns en otrolig låtskatt som vi skall vara rädda om. Att "vanliga" profana artister uppträder i andliga sammanhang, visar bara deras bredd som artister och underhållare. Jag har tidigare berättat om när jag 1985 medverkade på Älvsbykören Stämbandets inspelning. Deras repertoar bestod också av en blandning av profant/andligt. Sångaren Kjell Andersson, som mest gjort sig känd på de profana scenerna, har också släppt andliga låtar på skiva. Detta gäller också Susanne Lundquist från Älvsbyn, som sjungit i flera dansband häruppe i norr. Hon har också spelat in en rad andliga alster. I mitten av 1980-talet blev jag tillfrågad om att vara med på en inspelning med enbart andlig musik. Det var Ebenezersångarna i Vistträsk, Älvsbyn som skulle dokumentera sig i sång och musik. Jag spelade trummor på de 14 låtar som skulle vara med.
Även professor Leif GW Persson och programledaren Hasse Aro har berättat om sin stora kärlek till de andliga visorna. Före varje "Efterlyst" i TV 3 brukade de båda sjunga andligt för full hals i studion. Vid en intervju som GW var med i, berättade han om hur viktigt han tycket det var att få sjunga dessa låtar. Han berättade också att i hans CD-spelare fanns för jämnan skivor med andlig musik.
Medverkande musiker: Ing-Mari Larsson - piano, Roger Lindqvist -
trummor, Leif Berg - gitarr, Ann-Catrin Josefsson - gitarr, Torvald
Lundberg - bas m. fl. Producent & tekniker: Torvald Lundberg.
Sångaren Kjell Andersson gjorde en CD med andliga låtar. På skivan
medverkade även Susanne Lundquist och Visa Vi Kören i Vidsel.
Inspelningen gjord i Studio A-Ljud, Arvidsjaur.
1992 gjorde Kjell en inspelning med "På-begäran-låtar". En av låtarna
- Stanna upp - hade f.d dansmusikern Lennart Öhman gjort text och
musik till.
Lennart Öhman, en gång basist i dans-
bandet Lennes med Bitte, var mannen
bakom låten "Stanna upp". Hade ett samt-
tal med Lennart för ett bra tag sedan, där
han berättade litegrann om sina texter, vilka
jag tyckte var formidabla saker.
Susanne Lundquist på ytterligare en andlig produktion, här tillsammans
med Åke Swahn. Inspelningen gjord 1996/1997.
Susanne Lundquist mötte jag en gång i en inspelningsstudio i Älvsbyn.
Jag var med som trummis på några låtar, dock av lite mer profant slag.
Kjell Anderssom återigen - med gästartisten Susanne Lundquist.
ATTAKK hette ett gäng bestående av kristna ungdomar. I bakre raden
som nr. 2 fr. v ses pastor Kenneth Sandström. Hans mor Gun och jag
är kusiner. Även Gun har spelat och varit körledare inom pingskyrkan
i många år. Kenneths barn är även de musiker.
--------------------------------------------------------------------------
Troende eller ej, men inom den andliga musiken finns en otrolig låtskatt som vi skall vara rädda om. Att "vanliga" profana artister uppträder i andliga sammanhang, visar bara deras bredd som artister och underhållare. Jag har tidigare berättat om när jag 1985 medverkade på Älvsbykören Stämbandets inspelning. Deras repertoar bestod också av en blandning av profant/andligt. Sångaren Kjell Andersson, som mest gjort sig känd på de profana scenerna, har också släppt andliga låtar på skiva. Detta gäller också Susanne Lundquist från Älvsbyn, som sjungit i flera dansband häruppe i norr. Hon har också spelat in en rad andliga alster. I mitten av 1980-talet blev jag tillfrågad om att vara med på en inspelning med enbart andlig musik. Det var Ebenezersångarna i Vistträsk, Älvsbyn som skulle dokumentera sig i sång och musik. Jag spelade trummor på de 14 låtar som skulle vara med.
Även professor Leif GW Persson och programledaren Hasse Aro har berättat om sin stora kärlek till de andliga visorna. Före varje "Efterlyst" i TV 3 brukade de båda sjunga andligt för full hals i studion. Vid en intervju som GW var med i, berättade han om hur viktigt han tycket det var att få sjunga dessa låtar. Han berättade också att i hans CD-spelare fanns för jämnan skivor med andlig musik.
Medverkande musiker: Ing-Mari Larsson - piano, Roger Lindqvist -
trummor, Leif Berg - gitarr, Ann-Catrin Josefsson - gitarr, Torvald
Lundberg - bas m. fl. Producent & tekniker: Torvald Lundberg.
Sångaren Kjell Andersson gjorde en CD med andliga låtar. På skivan
medverkade även Susanne Lundquist och Visa Vi Kören i Vidsel.
Inspelningen gjord i Studio A-Ljud, Arvidsjaur.
1992 gjorde Kjell en inspelning med "På-begäran-låtar". En av låtarna
- Stanna upp - hade f.d dansmusikern Lennart Öhman gjort text och
musik till.
Lennart Öhman, en gång basist i dans-
bandet Lennes med Bitte, var mannen
bakom låten "Stanna upp". Hade ett samt-
tal med Lennart för ett bra tag sedan, där
han berättade litegrann om sina texter, vilka
jag tyckte var formidabla saker.
Susanne Lundquist på ytterligare en andlig produktion, här tillsammans
med Åke Swahn. Inspelningen gjord 1996/1997.
Susanne Lundquist mötte jag en gång i en inspelningsstudio i Älvsbyn.
Jag var med som trummis på några låtar, dock av lite mer profant slag.
Kjell Anderssom återigen - med gästartisten Susanne Lundquist.
ATTAKK hette ett gäng bestående av kristna ungdomar. I bakre raden
som nr. 2 fr. v ses pastor Kenneth Sandström. Hans mor Gun och jag
är kusiner. Även Gun har spelat och varit körledare inom pingskyrkan
i många år. Kenneths barn är även de musiker.
--------------------------------------------------------------------------
Mållbergarna: "Lita inte på tjejer...!
"Lita inte på tjejer, de e farliga grejer
dom ser söta och rara ut
men du leker med krut..."
Några rader ur Peter Himmelstrands låt, som om den skulle framföras anno 2011, skulle få landets alla trogna feminister att med brödkavel i hand gå loss på den stackare som vågade sjunga dessa farliga rader. 1974 vågade faktiskt bandet Mållbergarna göra en inspelning av den här låten. Även Yngve Forssélls hade modet att låta den ingå på sin LP som kom ungefär vid samma tidpunkt.
"Ger man sig i leken,
vet man aldrig nånsin mera ut och in,
bara bluff och trassel,
aldrig mera säkra papper någonsin..."
Sex modiga musikanter som vågade! 1974 spelade man in Peter
Himmelstrands "Lita inte på tjejer". Producent för inspelningen var
Lasse Holm. Nåå, vad hette då dessa modiga pojkar? Jo, det var Lasse,
Håkan, Jan, Pelle, Olle och Kjell. Trumslagarpojken Olle Landsell var
faktiskt min ena trumlärare ute på musikhögskolan på Framnäs i Öjebyn
1970/71.
------------------------------------------------------------------------------
dom ser söta och rara ut
men du leker med krut..."
Några rader ur Peter Himmelstrands låt, som om den skulle framföras anno 2011, skulle få landets alla trogna feminister att med brödkavel i hand gå loss på den stackare som vågade sjunga dessa farliga rader. 1974 vågade faktiskt bandet Mållbergarna göra en inspelning av den här låten. Även Yngve Forssélls hade modet att låta den ingå på sin LP som kom ungefär vid samma tidpunkt.
"Ger man sig i leken,
vet man aldrig nånsin mera ut och in,
bara bluff och trassel,
aldrig mera säkra papper någonsin..."
Sex modiga musikanter som vågade! 1974 spelade man in Peter
Himmelstrands "Lita inte på tjejer". Producent för inspelningen var
Lasse Holm. Nåå, vad hette då dessa modiga pojkar? Jo, det var Lasse,
Håkan, Jan, Pelle, Olle och Kjell. Trumslagarpojken Olle Landsell var
faktiskt min ena trumlärare ute på musikhögskolan på Framnäs i Öjebyn
1970/71.
------------------------------------------------------------------------------
Göran Wilén - "Trucker Joe"
På omslaget Trucker Joe men i det verkliga livet är namnet Göran Wilén. Han har en gång spelat gitarr och sjungit i välkända Yngve Forssélls orkester från guldstaden Skellefteå. Göran Wilén som såg dagens ljus i Malmberget, bor sedan många år i Skellefteå. Han var med under det gyllene 70-talet, när Yngves reste på landsomfattande turné, och deras hem var en blåvit landsvägsbuss som en gång ägts av Skellefteå Busstrafik. Bussen var inredd med sängar och diverse bekvämligheter för att passa de nio medlemmarna i det "Forsséllska musiksällskapet". Apropå turnéer, så drog Yngve Forssélls in på anrika Berns salonger 1973. Där hade man ett gästspel på några veckor. Det var också där som inspelningen av deras Live-platta gjordes. Basisten Tommy Forsséll har berättat att inspelningen gjordes under två spelningar på 4 kanaler med publik. Och att det inte fanns så mycket utrymme för några felspelningar. Plattan gjorde succé när den släpptes, och kapellmästare Forsséll blev ju som bekant "Farfar" med hela svenska folket.
I början av 80-talet släpptes denna inspelning av och med Göran
Wilén alias "Trucker Joe". Wilén hade då haft en lång karriär som
sångare gitarrist o arrangör i Yngve Forssélls orkester.
Yngve Forssélls orkester. Göran Wilén ses
stående som andre man fr. höger.
-----------------------------------------------------
I början av 80-talet släpptes denna inspelning av och med Göran
Wilén alias "Trucker Joe". Wilén hade då haft en lång karriär som
sångare gitarrist o arrangör i Yngve Forssélls orkester.
Yngve Forssélls orkester. Göran Wilén ses
stående som andre man fr. höger.
-----------------------------------------------------
Viktor Konovalenko på Domus i Piteå
"Honken" Holmqvist kom att bli en stor idol för mig under min barndom. Men det fanns ytterligare en målvakt av rang som jag såg upp till: Viktor Konovalenko. Den blott 168 cm långe Konovalenko vaktade den sovjetiska målvaktskassen under många år. Och han var ibland helt omutlig, klädd i sin röda tröja och med målvaktsklubban hårt hållen i sin högra hand. Plötsligt en dag när jag gjorde ett besök på Domus i Piteå, står han där, livs levande: Viktor Konovalenko! Jag "råkade" ha en bit papper i min ficka. Jag viskade till min far att jag ville att han skulle gå fram för att be om Konovalenkovs autograf, jag tordes inte själv. Min pappa gick fram, log sitt allra bredaste leende och räckte fram papper och penna! Konovalenko skrev snällt sitt namn. Tyvärr så har jag tappat bort hans autograf.
/Roger.
Den ryske landslagsmålvakten Viktor Konovalenko har gjort sig enormt
populär vid sitt piteåbesök. Här tillsammans med Christer Norén, en av
PIF:s pojklagsmålvakter.
Under dagarna tre har det ryska hockeygänget Torpedo besökt Piteå för två matcher. Under den tiden hann ryssarna göra sig enormt populära hos den unga hockeygenerationen. I går, söndag, lämnade ryssarna Piteå, men innan avfärd hann de med att övervara ett träningspass hos PIF:s hockeygrabbar.
Två av ryssarna , stjärnmålvakten Viktor Konovalenko och forwarden Vladimir Gordeev, tog hand om varsin del av träningen. Konovalenko skötte givetvis målvaktsträningen medan Gordeev ägnade sig åt utespelarna. Ett par nya träningsknep hann PIF-pojkarna med att lära sig, mest överraskande var nog det gymnastikprogram som utfördes på isen innan den egentliga träningens början.
Redan i unga år håller ryssarna högt tempo på träningarna och PIF-pojkarna hann bli ordentligt svettiga. På nyårsdagen spelade Torpedo med stor sannolikhet hem segern i Expolaris Cup genom att slå tjeckiska Kladno på Kvarnvallen. En seger som ryssarna firade med att gå på bio ("Det tänder på sängkanten").
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 januari 1972.
/Roger.
Den ryske landslagsmålvakten Viktor Konovalenko har gjort sig enormt
populär vid sitt piteåbesök. Här tillsammans med Christer Norén, en av
PIF:s pojklagsmålvakter.
Under dagarna tre har det ryska hockeygänget Torpedo besökt Piteå för två matcher. Under den tiden hann ryssarna göra sig enormt populära hos den unga hockeygenerationen. I går, söndag, lämnade ryssarna Piteå, men innan avfärd hann de med att övervara ett träningspass hos PIF:s hockeygrabbar.
Två av ryssarna , stjärnmålvakten Viktor Konovalenko och forwarden Vladimir Gordeev, tog hand om varsin del av träningen. Konovalenko skötte givetvis målvaktsträningen medan Gordeev ägnade sig åt utespelarna. Ett par nya träningsknep hann PIF-pojkarna med att lära sig, mest överraskande var nog det gymnastikprogram som utfördes på isen innan den egentliga träningens början.
Redan i unga år håller ryssarna högt tempo på träningarna och PIF-pojkarna hann bli ordentligt svettiga. På nyårsdagen spelade Torpedo med stor sannolikhet hem segern i Expolaris Cup genom att slå tjeckiska Kladno på Kvarnvallen. En seger som ryssarna firade med att gå på bio ("Det tänder på sängkanten").
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 januari 1972.
Parkeringsdäcket byggs om till Nattivalarena!
- Här har vi 5000 kvadratmeter att röra oss på och vi tror bergfast
på att detta var en fin idé, säger festbasen Tage Hansson.
Kommitén för årets Nattival i Piteå kom på onsdagen med den verkliga bomben. Man har hittills annonserat om att festen skulle arrangeras på Sundsgatan men nu skall den helt förläggas till däcket på parkeringshuset. Omdisponeringen får alltså göras i sista stund, festen går nu på lördag, men några byggnationer hade turligt nog inte sattas igång. Redan på onsdagen började man dock bygga dansbanor och scen på parkeringsdäcket. Här disponerar man 5000 kvadratmeter och på den ytan rymmer man enligt festkommitén båda gammal och modern dans, diskotek, serveringar och försäljningsställen plus den stora publik som man räknar med.
- Vi kom på den här idén med parkeringsdäcket vid tisdagens sammanträde, säger festchefen Tage Hansson.
Tidigare var det ju meningen att festen skulle hållas dels på Sundsgatan och dels på parkeringsdäcket men vi kom underfund om att parkeringsdäckets 5000 kvadratmeter räcker och personligen tycker jag att det är en mycket bra idé. För oss arrangörer betyder det bl. a. mindre kostnader för vakthållning, avspärrningsanordningar o s v. Insläppet kan också koncentreras till en plats, säger Hansson som inspekterade de arbeten som satts igång på onsdagen.
Festen går som sagt nu på lördag och startar mitt på dagen med en barnfest som pågår hela eftermiddagen. Det blir bl. a. barnmaskerad och en hel del spex.
- Vi hoppas verkligen att alla barn kommer maskerade för att dels vara med i ett litet festtåg och sedan får de ju också chansen att vinna priser om bästa maskering, säger Tage Hansson.
På kvällen fortsätter man den "äldre" avdelningen och den pågår in på nattkröken. Arrangerande Föreningen Birkarlen, som har som målsättning att arbeta för kulturen på nordkalotten behöver pengar till sin stipendieform. I fjol åkte man på en ordentlig bakstöt på 40.000 kronor.
Då arrangerades festen på en skolgård med tivoli och annat tingel tangel. Arrangemang som har svårt att gå hem hos den stora publiken. Det skall bli intressant att se hur det går med festen på parkeringsdäcket. I varje fall så är det en helt ny giv i svensk nöjeshistoria. Liksom det var att arrangera dans på gatorna.
-----------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 juli 1971.
SPIRELLA!
1935.
Lavéns kolimport Stockholm - 1934
Dagboksanteckningar 1968...
Jag är en av dem, som faktiskt även gick i skolan på lördagar. På ett dagsboksblad, daterat den 8 juni 1968, skriver jag så här:
Lördagen den 8/6 1968
I dag har vi haft examen det var roligt att få slippa den där skolan.
Nästa år börjar jag femte. Jag får ha kantor Sundén i två år till.
Prästen Curt Karlsson predikade i kyrkan om skolan, och framtiden,
han predikade också om livet. Han sa att han vet hur det var när
det var svårt och glädje.
Curt Karlsson är vår nye komminister eller präst. Han verkar vara
mycket snäll. Min mamma har gått i skola tillsammans med prästens
hustru hon heter Signe Karlsson. Magister Ove Gad får vi inte ha
nästa år alltså i femman. Vi får istället ha Åke Fredriksson tror jag
att han heter. Men han sätter betyg på våra teckningar Ove Gad.
Magister Gad får vi igen i sexan.
Följande lärare har jag haft: teckningslärare Ove Gad, slöjdlärare
Gottfrid Marklund, engelska läraren Mårten Segerstedt, vi fick ha
en vikarie istället för Mårten Segerstedt för han slutade för terminen
och vikarien heter Barbro Eliasson, den lärare som lär oss om djur
är Erling Markström han är jättesnäll. Ove Gad är också snäll,
Mårten Segerstedt, Gottfrid Marklund är också snälla.
En dag fick vi ha Agne Mertner istället för vår buttra lärare Gunnar
Sundén. Ibland är han snäll ibland arg och tvär men oftast är han
arg. Jag fick en 3:a i teckning men magister Gad sade att jag hade
stora chanser att få en fyra eller femma i teckning.
Som vanligt så var dagboksbladet fyllt av allehanda teckningar. Det
var mest gubbar, men faktiskt så skymtade även en liten vovve fram
också.
Roger i juni 1968 - 10 år.
Logen Mittena i Lillpite
¤ Välkomna till Mittena gör upphovsmännen (från höger) Sten Berg-
gren, Sune Öhman och Mats Wiklund. Den sistnämnde medlem i Mattes
med Monica. I bakgrunden syns resterande delar, nämligen Lasse
Öhman, Björn Berg och Monica Strandberg.
Måndagskväll. Tänker göra en "grej" om och kring ett nyöppnat dansställe. Svänger in på området och möts av ljuvt klinkande och musicerande från dansbandet Mattes med Monica.
Jag befinner mig i Mittena - Piteortens färskaste dansställe, som främst riktar sig till mogen ungdom.
-Mittena? Vad är det? För den danstrogne som läser PT:s annonsspalter har många ställt sig undrande till det nya begreppet. Mittena är beläget ungefär kilometern ovanför Yttersta. Uttalas som det stavas. För att ta sig dit från staden så passerar du alltså Lillpite. Så nu vet ni det.
Det hela började med en subskriberad dans förra midsommarn. Och det räckte för att Sten Berggren, Mats Wiklund och Sune Öhman skulle få blodad tand.
HEMTREVLIG
Idag står den där - en upprustad loge med plats för 200 personer. Hemtrevlig, jordnära, personlig. Men inte utan mycken möda och stort besvär. Trion har med god hjälp haft många, många arbetstimmar bakom sig för att få den i färdigt skick.
FIN INRAMNING
Nu först är den helt klar. Man har sänkt logen några meter från att först ha varit en tvåvåningsloge, piffat upp väggarna, ordnat en prydlig scen för dansbanden och lackat golvet. Servering, grillplats och torrklosett gör inte inramningen sämre.
Premiären gjordes för ett par veckor sedan. Slutsålt direkt, och på den vägen tycks det vara. Frånser man en fredagskväll så har det varit fullbelagt. Logen ja, förresten hela stället, påminner i mångt och mycket om Tallheden i Altersbruk. Enda skillnaden torde ligga i att det senare har eluppvärmd loge. Båda klappar exempelvis igen då vintern nalkas. För Mittenas del innebär det att sista danskväll blir den fjärde september.
"MATTES"
Stället har också begåvats med ett alldeles eget husband - Mattes med Monica - som gänget kort och gott kallas trängre kretsar har inte så lång tid bakom sig som dansband. Skrivaren av dessa rader var måttligt imponerad av dem första gången men måste villigt erkänna att de blivit otaligt många klasser bättre. Numera riktigt bra.
Nu kommer dock inte enbart "Mattes" att spela i Mittena. Det skulle bli för mycket av det goda. Lasses m fl grupper har aviserat att de kommer att spela upp.
----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 29 juli 1976.
Kullens vandrarhem i Öjebyn
¤ Kullens herrgård i Öjebyn har nu öppnats som vandrarhem. Det ägs
som bekant av Piteå landskommun.
"KULLENS HERRGÅRD BLIR VANDRAHEM"
Piteå landskommun har nu funnit användning för Kullens gamla herrgård som sedan kommunen inköpte den stått oanvänd i fem år. Herrgården, som tidigare bl. a. varit bostad för storforsförvaltare, barnhem och vårdhem för lättskötta mentalsjuka kommer nu nämligen att bli ett förnämligt vandrarhem.
På måndagen var det officiell öppningsdag och på eftermiddagen sattes en hel del skyltar upp som skall leda turisterna till det nya vandrarhemmet som har ovanligt gott om utrymmen. I den stora gården har i första hand inretts fyra gästrum, dagrum, kök och toalettrum. Dessutom kommer man under den närmaste tiden ta i bruk en mindre byggnad där man håller på att snygga upp tre rum och ett dagrum. I huvudbyggnaden blir det möjligt att senare inreda ytterligare ett tiotal mindre rum.
På den stora tomten, som för övrigt har en vacker men något förfallen park, har dessutom ordnats fina tältplatser, till vilka man har dragit en vattenledning av plastslangar.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 9 juli 1957.
Dagboksanteckningar 1974...
Vad som hände lördagen den 6 april 1974 vet kanhända de flesta. Det var nämligen då som ABBA vann med sitt Waterloo i Eurovisionsschlagern i engelska Brighton. Men hemma i vår familj hände det också saker. Syrran och henns man fick en liten kille. Om detta bl. a. har jag skrivit i mitt dagboksblad:
Lördagen den 6 april 1974. Kl. c:a 19.00
Hej en god och glad nyhet. Syrran har fått en pojke. Idag kl. 3. Hon åkte in
på BB kl. 6 i morse. Och nu så är det hela över. Henning var hit omkring
halv 6. Pojken vägde 3000 gr. Henning sa att han hade mycket hår på sitt
huvud.
Har varit och spelat på Christinasalen i dag. Jag skall åka till Tyskland i
sommar. Har semester från Rolf Åhmans under tiden. Skulle spelat på
Parken i Byske i kväll. Men en av medlemmarna blev akut sjuk. Samma
sak i går. Skulle då ha varit på Spiltan i Boden, istället blev det Allt för
Alla som spelade. I Byske lyckades arrangören få tag på Rune Lindstedts
orkester från Boden. Men nu i påsk, spelar vi som vanligt. Det blir fyra
kvällar i sträck. Börjar skärtorsdag tom söndag. Mycket kosing!
Ska på las i morgon på BB. Vi ska hälsa på syrran och den lille. Henning
skulle dit redan nu ikväll kl. 6 för att hälsa på.
Hälsningar - morbror Roger!
Lördagen den 6 april 1974. Kl. c:a 19.00
Hej en god och glad nyhet. Syrran har fått en pojke. Idag kl. 3. Hon åkte in
på BB kl. 6 i morse. Och nu så är det hela över. Henning var hit omkring
halv 6. Pojken vägde 3000 gr. Henning sa att han hade mycket hår på sitt
huvud.
Har varit och spelat på Christinasalen i dag. Jag skall åka till Tyskland i
sommar. Har semester från Rolf Åhmans under tiden. Skulle spelat på
Parken i Byske i kväll. Men en av medlemmarna blev akut sjuk. Samma
sak i går. Skulle då ha varit på Spiltan i Boden, istället blev det Allt för
Alla som spelade. I Byske lyckades arrangören få tag på Rune Lindstedts
orkester från Boden. Men nu i påsk, spelar vi som vanligt. Det blir fyra
kvällar i sträck. Börjar skärtorsdag tom söndag. Mycket kosing!
Ska på las i morgon på BB. Vi ska hälsa på syrran och den lille. Henning
skulle dit redan nu ikväll kl. 6 för att hälsa på.
Hälsningar - morbror Roger!
Dagboksanteckningar 1974...
Fortsätter att forska i mina gamla dagböcker. Den här gången har jag hittat flera krokiga kråkfötter nedtecknade av mig, måndagen den 18 februari 1974.
Klockan. 11.00 den 18:e februari 1974
Hejsan! När pappa kom hem kl. 6 i morse så sa han:
- Sån tur att du är hemma!
Jag tänkte, vad menar han med det då?
Jo, han hade hört i radio och läst i PT att John Harrys
orkester krockat med fyra älgar på vägen till Voullerim.
Det var i Norra Bredåker, som det hände. Harry fick
svåra skärsår i ansiktet. Dessutom blev han medvetslös.
Dom var fem (5) personer i bilen, som blev ramponerad.
Det var trummisen Ulf Degerman som körde. Harrys fru
Vivan, samt basisten Janne Höglund och gitarristen Leif
Grahn som satt med i bilen.
Dansen blev inställd, (naturligtvis). Harry fördes i ambulans
till garnisionssjukhuset i Boden, medan dom andra fick
åka hem. Var upp på kiosken i Hortlax och köpte en
tidning, där fanns bilder som visade hur illa det gick. Detta
hände i lördagskväll kl. 19.30. Då var jag tillsammans med
Rolf Åhmans i Kalix.
Farbror Sven ringde i morse och undrade om jag hade varit
med. Men jag sa att jag börjat med Rolf Åhmans.
Det gick fint i helgen där på Kaskad i Kalix. En tjej kom fram
och ville sjunga med oss. Hon sjöng tre låtar, hon sa att hon
provsjungit med Yngve Forssélls orkester dagen före.
Hon var endast 16 år, men såg betydligt äldre ut. Hon spelade
trumpet också. Vi tyckte alla att hon uppförde sig en aning
mystisk.
Tjänade 580 kr. i helgen. Ganska bra! Skall spela på Örnnäset
i Luleå på fredag. Lördag spelar vi på Bergnäset. Luleå hela
helgen alltså!
Vackert väder i dag. Solen lyser på en blå himmel. Mycket
råttor och sork här runt omkring.
Roger.
Klockan. 11.00 den 18:e februari 1974
Hejsan! När pappa kom hem kl. 6 i morse så sa han:
- Sån tur att du är hemma!
Jag tänkte, vad menar han med det då?
Jo, han hade hört i radio och läst i PT att John Harrys
orkester krockat med fyra älgar på vägen till Voullerim.
Det var i Norra Bredåker, som det hände. Harry fick
svåra skärsår i ansiktet. Dessutom blev han medvetslös.
Dom var fem (5) personer i bilen, som blev ramponerad.
Det var trummisen Ulf Degerman som körde. Harrys fru
Vivan, samt basisten Janne Höglund och gitarristen Leif
Grahn som satt med i bilen.
Dansen blev inställd, (naturligtvis). Harry fördes i ambulans
till garnisionssjukhuset i Boden, medan dom andra fick
åka hem. Var upp på kiosken i Hortlax och köpte en
tidning, där fanns bilder som visade hur illa det gick. Detta
hände i lördagskväll kl. 19.30. Då var jag tillsammans med
Rolf Åhmans i Kalix.
Farbror Sven ringde i morse och undrade om jag hade varit
med. Men jag sa att jag börjat med Rolf Åhmans.
Det gick fint i helgen där på Kaskad i Kalix. En tjej kom fram
och ville sjunga med oss. Hon sjöng tre låtar, hon sa att hon
provsjungit med Yngve Forssélls orkester dagen före.
Hon var endast 16 år, men såg betydligt äldre ut. Hon spelade
trumpet också. Vi tyckte alla att hon uppförde sig en aning
mystisk.
Tjänade 580 kr. i helgen. Ganska bra! Skall spela på Örnnäset
i Luleå på fredag. Lördag spelar vi på Bergnäset. Luleå hela
helgen alltså!
Vackert väder i dag. Solen lyser på en blå himmel. Mycket
råttor och sork här runt omkring.
Roger.
Dagboksanteckningar 1973...
Jag har under vissa perioder av livet skrivit dagbok. Tydligen så har jag alltid haft ett stort behova i att utrycka mig. Om det inte var i ord, då var det pennan som kom till pass. Mycket av som finns antecknat handlar om vardagliga saker. Mycket om vad som hände hemma, men också en del om tjejer som man tyckte om, men inte vågade säga det.
En stor del handlar givetvis om musik i alla kategorier. I dagboken blommar mina innersta drömmar ut. Som t. ex. om att en dag bli musiker på heltid. En dröm som höll på att gå i uppfyllelse, men som tyvärr kom i ett fel skede i livet. Ett band hemmahörande i Västerbotten ville att jag skulle börja, men jag var tvungen tacka nej. Jazz var jag intresserad av, så drömmen var även att bli storbandstrummis. Det blev jag ju på sätt och vis. Spelade med Pite Havsband i några år, turnerade runt om i Norr- och Västerbotten. Var på turné i Östtyskland och Jugoslavien (om detta har jag tidigare berättat).
Tisdagen den 27 november 1973 såg det ut så här i min dagbok:
Hejsan alla människor, eller vad man nu ska kalla det...
Här är jag i alla fall. Klockan är 12.20. Sitter med radion på.
Ulf Elfving är värd för "Det ska vi fira". Mamma är hos faster
Emmy, min moster Elly följer också med. Pappa sitter vid köks-
bordet och skriver på några kvitton. Vi ska strax åka för att
hämta morsan och min moster.
John Harry ringde för en stund sen. Men han slutade ganska så
fort, pga att han fick post. Bosse Nyman och jag var och lyssnade
på "Pite Big Band" i går. Och gissa vad, jo, deras ordinarie trummis
var sjuk (Ulf Degerman) och jag blev ombedd att hoppa in istället.
Det gick skitbra! Så pass bra att tenorsaxofonisten Allan Lundström
kom fram till mig och frågade intresserat vem jag var, och hur gammal
jag var.
När jag berättade att jag var nyss fyllda 16 år, så tittade han på mig
och sa: - Du är en lovande ung man, du har absolut en strålande fram-
tid att se fram emot!
Bredvid Allan kom en annan av musikanterna och fyllde i: - Du spelar
snart med Quincy Jones!
I Pite Big Band spelar Sune Wiklund gitarr, Janne Bergman bas, Georges
Goudin pianist och ledare. Samt några till. Georges har varit intresserad av mig som trummis.
Han ledde en orkester på musikskolan, där han ville jag skulle bli med. Men
det blev aldrig så.
Spelade på ett par gamla Ludwig-trummor som fanns uppställda där.
Ps. Just nu spelar man "Burken" Björklund på radion. Han framför
"Den skrattande polisen".
Hej - vi ses, ROGER
En stor del handlar givetvis om musik i alla kategorier. I dagboken blommar mina innersta drömmar ut. Som t. ex. om att en dag bli musiker på heltid. En dröm som höll på att gå i uppfyllelse, men som tyvärr kom i ett fel skede i livet. Ett band hemmahörande i Västerbotten ville att jag skulle börja, men jag var tvungen tacka nej. Jazz var jag intresserad av, så drömmen var även att bli storbandstrummis. Det blev jag ju på sätt och vis. Spelade med Pite Havsband i några år, turnerade runt om i Norr- och Västerbotten. Var på turné i Östtyskland och Jugoslavien (om detta har jag tidigare berättat).
Tisdagen den 27 november 1973 såg det ut så här i min dagbok:
Hejsan alla människor, eller vad man nu ska kalla det...
Här är jag i alla fall. Klockan är 12.20. Sitter med radion på.
Ulf Elfving är värd för "Det ska vi fira". Mamma är hos faster
Emmy, min moster Elly följer också med. Pappa sitter vid köks-
bordet och skriver på några kvitton. Vi ska strax åka för att
hämta morsan och min moster.
John Harry ringde för en stund sen. Men han slutade ganska så
fort, pga att han fick post. Bosse Nyman och jag var och lyssnade
på "Pite Big Band" i går. Och gissa vad, jo, deras ordinarie trummis
var sjuk (Ulf Degerman) och jag blev ombedd att hoppa in istället.
Det gick skitbra! Så pass bra att tenorsaxofonisten Allan Lundström
kom fram till mig och frågade intresserat vem jag var, och hur gammal
jag var.
När jag berättade att jag var nyss fyllda 16 år, så tittade han på mig
och sa: - Du är en lovande ung man, du har absolut en strålande fram-
tid att se fram emot!
Bredvid Allan kom en annan av musikanterna och fyllde i: - Du spelar
snart med Quincy Jones!
I Pite Big Band spelar Sune Wiklund gitarr, Janne Bergman bas, Georges
Goudin pianist och ledare. Samt några till. Georges har varit intresserad av mig som trummis.
Han ledde en orkester på musikskolan, där han ville jag skulle bli med. Men
det blev aldrig så.
Spelade på ett par gamla Ludwig-trummor som fanns uppställda där.
Ps. Just nu spelar man "Burken" Björklund på radion. Han framför
"Den skrattande polisen".
Hej - vi ses, ROGER
Karl-Gerhards "Den Trojanska Hästen"
Den 9 april 1940 anfölls de norska hamnstäderna Oslo, Bergen, Trondheim, Narvik och Kristiansand av tyska trupper. Den norska regeringen kommenterade okupationen på följande sätt:
"Vi gir oss ikke frivillig, kampen er allerede i gang".
Samma datum, gick tyska trupper till anfall mot Danmark. Den Danska okupationen gick under namnet "Operation Weserübung". Danmark var okuperat fram till krigsslutet 1945.
1940 stod Karl-Gerhard på Folkans scen i Stockholm i sin revy Gullregn och framförde det i mångas tycke kontroversiella numret "Den Trojanska Hästen". För sin frispråkighet blev revydirektör Gerhard polisanmäld. Om denna händelse står att läsa i gamla efterlämnade tidskrifter:
Polisingripande mot Karl-Gerhards-kuplett.
Överståthållämbetet har den 9 augusti utfärdat förbud mot vidare utförande av en scenbild kallad "Den ökända hästen från Troja" i Karl-Gerhards revy "Gullregn". Förbudet motiveras med att scenen är förargelseväckande.
"Troja"-besvären avstyrkas.
Direktör Karl-Gerhards besvär över att polismästare Erik Roos förbjudit honom att i fortsättningen utföra scenen "Den ökända hästen från Troja" avstyrkes av överståthållarämbetet. Polismästare Roos vidhåller för sin del att scenen varit förargelseväckande, och även han avstyrker därför besvären.
Ingen ändring hos regeringen
Regeringen har icke gjort någon ändring i det av Karl-Gerhard överklagande beslutet om förbudet mot scenen "Den ökända hästen från Troja".
Gullregn på Folkan
Karl-Gerhard själv, som i denna revykomedi eljest i den genomgående rollen framträder som gamle Thespis - vars Thespiskäring strålande gestaltas av Kathie Rolfsen! - har bl. a. en kuplett om "Den ökända hästen från Troja" som kanske är den starkast inspirerade han någonsin gjort. Vad den har att säga om femte kolonnen är kanske inte just sådana saker som alla anse "lämpliga" just nu, men just därför var det kanske så mycket skönare att få höra dem.
Tidigare har Karl-Gerhards radikalism oftast verkat jargong, här har den fått ett äktare, personligt innehåll, en stolt resning. Han har heller inte på många år presenterat en kuplett med sådan glansfull övertygelse och det långvariga bifallet vittnade vältaligt om att Karl-Gerhard här sjöng mera direkt ur svenska folkets hjärta än professor Tunberg och hela hans informationsstyrelse någonsin komma att göra.
Oscar Rydquist.
KARL-GERHARDS GULLREGN - på Folkan i augusti 1940.
"DEN ÖKÄNDA HÄSTEN FRÅN TROJA"
Allting går igen, ur tidens grums och mögel
dyker upp ett skrämmande fantom.
Även Grekland hade sina Wandervögel,
fostrade i Sparta och i Rom.
Ur seklers skuggor, ur årtusens damm
ett mystiskt spöke i nutiden glider fram.
Det är den ökända hästen från Troja,
moderniserad till "femte kolonn".
Majoren Quisling är en papegoja,
som imiterar så gott han har förstånn.
Vi äro synbart blott fredliga pågar
med grekisk rakborste uti vår hatt -
men i ett huj dra vi fram våra bågar
och storma Troja - från insidan - "by natt".
Ty det Europa som högljutt hörs hoja
att makt är rätt har nu fått sin symbol. -
Det är den ökända hästen från Troja,
som alltjämt spelar sin gamla hjälteroll.
Under Gustaf Adolfs och kung Karols dagar
stredo svenskarna i eld och köld.
Svea rike styrdes efter egna lagar
och ett lejon bar det i sin sköld.
En igelkott bli´t symbol för vårt lann´-
men jag vet en som är mer aktuell och sann.
Det är den ökända hästen från Troja
av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och för koja,
med stora skygglappar, rädd att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när "Hesa Fredrik" för första gången tjöt. -
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen - båd´fattig och pamp -
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats för MIN KAMP.
------------------------------------------------------
Ingen yttrandefrihet alltså, inte ens på en revyscen. Trots att våra broderländer bågnade under det nazistiska förtrycket. Vad gjorde vi här i vårt lilla Sverige? Jo, vi polisanmälde en man som tordes kalla saker och ting vid dess rätta namn.
/Roger Lindqvist.
"Vi gir oss ikke frivillig, kampen er allerede i gang".
Samma datum, gick tyska trupper till anfall mot Danmark. Den Danska okupationen gick under namnet "Operation Weserübung". Danmark var okuperat fram till krigsslutet 1945.
1940 stod Karl-Gerhard på Folkans scen i Stockholm i sin revy Gullregn och framförde det i mångas tycke kontroversiella numret "Den Trojanska Hästen". För sin frispråkighet blev revydirektör Gerhard polisanmäld. Om denna händelse står att läsa i gamla efterlämnade tidskrifter:
Polisingripande mot Karl-Gerhards-kuplett.
Överståthållämbetet har den 9 augusti utfärdat förbud mot vidare utförande av en scenbild kallad "Den ökända hästen från Troja" i Karl-Gerhards revy "Gullregn". Förbudet motiveras med att scenen är förargelseväckande.
"Troja"-besvären avstyrkas.
Direktör Karl-Gerhards besvär över att polismästare Erik Roos förbjudit honom att i fortsättningen utföra scenen "Den ökända hästen från Troja" avstyrkes av överståthållarämbetet. Polismästare Roos vidhåller för sin del att scenen varit förargelseväckande, och även han avstyrker därför besvären.
Ingen ändring hos regeringen
Regeringen har icke gjort någon ändring i det av Karl-Gerhard överklagande beslutet om förbudet mot scenen "Den ökända hästen från Troja".
Gullregn på Folkan
Karl-Gerhard själv, som i denna revykomedi eljest i den genomgående rollen framträder som gamle Thespis - vars Thespiskäring strålande gestaltas av Kathie Rolfsen! - har bl. a. en kuplett om "Den ökända hästen från Troja" som kanske är den starkast inspirerade han någonsin gjort. Vad den har att säga om femte kolonnen är kanske inte just sådana saker som alla anse "lämpliga" just nu, men just därför var det kanske så mycket skönare att få höra dem.
Tidigare har Karl-Gerhards radikalism oftast verkat jargong, här har den fått ett äktare, personligt innehåll, en stolt resning. Han har heller inte på många år presenterat en kuplett med sådan glansfull övertygelse och det långvariga bifallet vittnade vältaligt om att Karl-Gerhard här sjöng mera direkt ur svenska folkets hjärta än professor Tunberg och hela hans informationsstyrelse någonsin komma att göra.
Oscar Rydquist.
KARL-GERHARDS GULLREGN - på Folkan i augusti 1940.
"DEN ÖKÄNDA HÄSTEN FRÅN TROJA"
Allting går igen, ur tidens grums och mögel
dyker upp ett skrämmande fantom.
Även Grekland hade sina Wandervögel,
fostrade i Sparta och i Rom.
Ur seklers skuggor, ur årtusens damm
ett mystiskt spöke i nutiden glider fram.
Det är den ökända hästen från Troja,
moderniserad till "femte kolonn".
Majoren Quisling är en papegoja,
som imiterar så gott han har förstånn.
Vi äro synbart blott fredliga pågar
med grekisk rakborste uti vår hatt -
men i ett huj dra vi fram våra bågar
och storma Troja - från insidan - "by natt".
Ty det Europa som högljutt hörs hoja
att makt är rätt har nu fått sin symbol. -
Det är den ökända hästen från Troja,
som alltjämt spelar sin gamla hjälteroll.
Under Gustaf Adolfs och kung Karols dagar
stredo svenskarna i eld och köld.
Svea rike styrdes efter egna lagar
och ett lejon bar det i sin sköld.
En igelkott bli´t symbol för vårt lann´-
men jag vet en som är mer aktuell och sann.
Det är den ökända hästen från Troja
av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och för koja,
med stora skygglappar, rädd att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när "Hesa Fredrik" för första gången tjöt. -
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen - båd´fattig och pamp -
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats för MIN KAMP.
------------------------------------------------------
Ingen yttrandefrihet alltså, inte ens på en revyscen. Trots att våra broderländer bågnade under det nazistiska förtrycket. Vad gjorde vi här i vårt lilla Sverige? Jo, vi polisanmälde en man som tordes kalla saker och ting vid dess rätta namn.
/Roger Lindqvist.
Klapp och klang
Klapp och klang hette ett barnprogram som hördes i radio i sent 60-tal, samt i början av 1970-talet. I programmet medverkade Irene Winqvist tillsammans med musikanterna Ivan Renliden och Olle åkerfeldt. Så småningom tillkom också Irenes man, Mats, och när pianisten Ivan Renliden tackade för sig, så dök Nisse Nilsson upp bakom flygeln. Trummisen Olle Åkerfeldt har tidigare figurerat på denna blogg, en idol för mig när jag började intressera mig för trummor och slagverk.
Fr.v. Olle, Ivan och Irene.
"Shangri-La" nytt inneställ i Piteå
Shangri-La och Napoleon skall de två inneställena heta, säger källar-
mästare Rolf Dahlgren.
Nu skall Piteå få ett nytt inneställe. Rolf Dahlgren, källarmästare vid Byske Havsbad och tidigare på Statt i Piteå, öppnar två restauranger i f.d. Birkarlens lokaler. Det blir dels en intim vanlig restaurang och dels en club för ungdom i åldern 18-30 år. Lokalerna undergår f n en omfattande reparation och ombyggnad. Ungdomslokalen skall stå klar om cirka tre veckor.
Lokalerna ligger i två plan. På det övre blir det pizzeria och stekhus. Tidigare var det barservering men nu blir det bordsservering med underhållning. Stefan Rüden har bl. a. kontrakterats för att se till gästernas trevnad. Restaurangen får namnet Shangri-La. I källarvåningen, som tidigare användes mer sporadiskt som festlokal, blir det ett inneställe för ungdom mellan 18-30 år. "Club Napoleon" skall det heta och det blir både diskotek och dans till levande musik. Cluben skall också få ett eget husband, som får namnet "Napoleon". Från den 1 januari blir Lennart Grahn, f.d. Shanes, värd på cluben.
Även här håller man på med en omfattande restaurering. Man bygger större scen och en pub.
- Till att börja med skall vi köra onsdag-fredag-lördag, säger källarmästare Rolf Dahlgren. Piteå storband skall spela jazz varje måndag och i övrigt står en rad orkestrar på listan.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 november 1973.
PS. Rolf Dahlgren (1944-2011) avled för en tid sedan. Han blev 66 år gammal.
/Roger.
Brutalt knivmord i Piteå - 1975
Blodspåren vittnar om var dådet skedde och visar hur mannen släpat
sig 37 meter längre bort, i riktning mot hyreshuset (krysset). Hela
tiden ropade han på hjälp och det var några hyresgäster som uppmärk-
sammade den nödställde och slog larm.
Det var fembarnspappan Torsten Granström, 48 år, Piteå, som knivskars sent på onsdagskvällen så svårt att han senare avled. Händelsen bevittnades av den dödades två barn, 12 och 16 år, och inträffade utanför familjens hem.
Gärningsmannen, en 30-årig Pitebo, greps omedelbart efter dådet i sin bostad och har erkänt. Han anhölls i går som misstänkt för dråp. Granström gick till kiosken på Rådhustorget tillsammans med flickorna samt deras kompis. Där träffade de gärningsmannen som ville följa flickorna hem. Pappan sade ifrån flera gånger och när de kom in på fiskförsäljningens gård övergick samtalet till dispyt.
Efter knivhugget släpade sig den knivhuggne 37 meter och ropade hela tiden på hjälp. Samtidigt rusade de svårt chockade flickorna till polisstationen för att slå larm.
- Jag har alltid morakniven på mej när jag är berusad. Som skydd om jag skulle bli överfallen...
30-årige Pitebon, som av länsåklagare K G Nääs i går anhölls som misstänkt för dråp, berättade det här för kriminalpolisen vid gårdagens förhör. Han har också medgett handlingen.
På torsdagen utförde kriminalpolisen brottplatsundersökning på det avspärrade området. Samtidigt förhördes gärningsmannen och flickorna. Länsåklagaren beslutade efter förhören att anhålla 30-åringen som misstänkt för dråp. Polisen har kunnat få en bild av händelsen.
48-årige Torsten Granström gick tillsammans med sina två döttrar, 12 och 16 år samt deras flickkompis, till Rådhustorget för att köpa korv och cigaretter. Där mötte de gärningsmannen som inledde samtal med flickorna. Han vill följa med dem hem. När Granström och flickorna gick Kyrkbrogatan följde 30-åringen med. Han frågade flera gånger om han inte fick följa med hem.
Vid övre cirkeln skedde dådet. Sedan släpade sig den skadade 37
meter fram till den andra markeringen. Polisen spärrade av området.
Här pågår undersökningen med kriminalarna Willy Nyström, P G Lund
och kommissarie Bengt Zaethreus.
DÖDANDE KNIVHUGG
När sällskapet kom in på fiskförsäljningens gård utvecklades samtalet till en dispyt. Till sist måttade Granström ett slag mot 30-åringen, som enligt flickornas berättelse, uppträdde hotfullt. Plötsligt ryckte gärningsmannen upp morakniven ur byxlinningen och utdelade hugget mot Granström vilket träffade hjärtat och lungorna. 30-åringen försvann snabbt från platsen.
Kriminalpolisen undersökte brottsplatsen på torsdagen. Här försöker
man rekonstruera knivdramat med utgångspunkt från de tydliga
blodspåren.
SLÄPADE SIG 37 METER
Den knivstuckne blödde svårt och har enligt polisundersökningen delvis gått och krypit 37 meter. Blodspår vittnar om detta. Hyresgästerna i ett närliggande hyreshus, där Granström bodde, hörde ropen på hjälp och ambulans larmades. Samtidigt rusade flickorna ner till polisstationen där de chockade över händelsen berättade allt för polisen.
Efter ett antal minuter kom ambulansen till platsen. Granström fördes i ilfart till lasarettet där han omedelbart opererades. Hans liv kunde inte räddas.
Det var med en sådan här morakniv som dråpet i
Piteå utfördes.
OBDUCERING GER BESKED
I dag, fredag, kommer den döde att obduceras i Umeå och då får man klarhet i hur många knivstick han blev utsatt för och den direkta dödsorsaken. Gärningsmannen och den dödade kände inte varandra. Det var veterligt första gången de möttes. En tillfällighet, som fick ett så tragiskt slut. Flickorna bekräftade också vid förhören att de inte kände varandra.
Torsten Granström var bördig från Kikkejaur, Arvidsjaur och sedan en tid bosatt i Piteå. Han efterlämnar hustru och fem barn. Barnen togs om hand av de sociala myndigheterna på onsdagskvällen.
- JAG HAR STUCKIT NED EN MAN!
Knivmannen sprang direkt hem till lägenheten som ligger inte långt från brottsplatsen.
- Jag har stuckit ned en man, berättade han för fästmön och visade kniven.
Gripandet gick helt lugnt tillväga. Han följde med utan motstånd till polisstationen. Vid gårdagens förhör berättade han att han alltid brukade bära på sig en kniv när han var berusad.
- Den har jag till försvar om någon skulle anfalla mej, sade han. Han berättade också att han kände sig hotad när han drog kniv mot 48-åringen.
FLERA VÅLDSBROTT
- Hur kan sådant här hända, frågar sig många när den tragiska händelsen blev känd. Men faktum är att liknande våldshändelser har inträffat i Piteå för kort tid sedan. I två fall har offren avlidit och i ett fall blev en ung man så svårt skadad att han fått men för livet.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 30 maj 1975.
Dans på Öholma 1957
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 13 juli 1957.
Hastigt påkommen dikt...
Det föddes en liten dikt i mitt huvud bara för en stund sedan. Kanhända var det fysikern Stephen Hawkings utspel om döden, som finns att läsa om i dagens nätupplaga av Aftonbladet som satte igång mina grå?
Stephen Hawkings åsikt om livets eventuella fortsättning efter döden är detta: "Det är sagor gjorda av människor som är rädda för mörkret"
Vad är livet?
Vad är livet,
kanske ett litet irrbloss
som hastigt blossar upp,
för att sedan skyndsamt
lägga sig ner att dö?
Eller en evig brinnande låga,
som lyser upp de nattsvartaste
av mörka ångestfyllda nätter?
------------------------------------
Roger Lindqvist.
Vad är livet - kanske blott ett irrbloss som sedan lägger sig för att dö?
---------------------------------------------------------------------------
Bild: www.wikimedia.com
Stephen Hawkings åsikt om livets eventuella fortsättning efter döden är detta: "Det är sagor gjorda av människor som är rädda för mörkret"
Vad är livet?
Vad är livet,
kanske ett litet irrbloss
som hastigt blossar upp,
för att sedan skyndsamt
lägga sig ner att dö?
Eller en evig brinnande låga,
som lyser upp de nattsvartaste
av mörka ångestfyllda nätter?
------------------------------------
Roger Lindqvist.
Vad är livet - kanske blott ett irrbloss som sedan lägger sig för att dö?
---------------------------------------------------------------------------
Bild: www.wikimedia.com
Samlade dikter
I ett försök att samla ihop alla texter som legat utspridda i olika byrålådor, gjorde jag en sammanställning av de dikter som jag skrivit för ett bra tag sedan. En del har publicerats i PT medan andra aldrig kommit så långt. Nu ligger de här, att betittas åt eftervärlden för den som så vill...
Vissa texter är så pass färgade av olika åldersfaser, så dem vete katten om jag inte skall gömma undan, inmurad i väggen i Hortlax kyrka. Andra är alltför banala, sockersöta att man känner sockersmak i munnen. Andra är relativt bra, men i mina ögon finner nästan ingen text sitt förbarmande inför mina ögon. Men ett kul dokument är det i alla fall.
Samlade dikter 1985-2011.
Vissa texter är så pass färgade av olika åldersfaser, så dem vete katten om jag inte skall gömma undan, inmurad i väggen i Hortlax kyrka. Andra är alltför banala, sockersöta att man känner sockersmak i munnen. Andra är relativt bra, men i mina ögon finner nästan ingen text sitt förbarmande inför mina ögon. Men ett kul dokument är det i alla fall.
Samlade dikter 1985-2011.
Världens mest berömda Anka
Karl Magnus Anka f. 9 juni 1934. I vardagligt tal KALLE ANKA Walt Disneys kanske populäraste figur. Kalle syntes första gången 1934 i kortfilmen "The Wise Little Hen", sv. "Den kloka hönan". Sedan dess har ankan med den kort-korta stubinen gjort sitt segertåg över världen. Givetvis har resan gjorts tillsammans med alla hans vänner bosatta i staden Ankeborg.
En av Disneys tecknare hette Carl Barks (1901-2000) han tecknade serierna mellan åren 1948-66. Carl Barks är även mannen bakom många av Kalles allra närmaste bekanta: Joakim von Anka, Oppfinnar-Jocke, Alexander Lukas. Carl Barks tillförde också Ankeborg vissa kriminella element: Magica de Hex och Björnligan. Barks är också mannen bakom staden Ankeborg.
Den 9 juni 1937 mötte Kalle sitt livs stora kärlek, Kajsa Anka. De tu möttes i filmen "Kalle Anka reser västerut", där Kalle var den stora stjärnan. Sedan dess har de båda varit i det närmaste oskiljaktiga. Tyvärr så har förhållandet förblivit barnlöst, men vad gör väl det när Kalles tre brorsöner Knatte, Fnatte & Tjatte finns allerstädes närvarande.
För mig betydde Kalle väldigt mycket i min barndom. Han blev som en kär familjemedlem. Familjen John Lindqvist i Hortlax, bestod under större delen av 1960-talet (och en bra bit in på 70-talet) av följande personer: John Elof, Maj-Gerd Karolina, Gerd Yvonne, John Roger samt Karl Magnus Anka. Hela Ankeborg bodde inrymt i vårt röda hus i Övremarken. Det var ganska många ibland vid matbordet. Men mest sniken av dem alla var utan tvekan gubben med cylinderhatt, Joakim von Anka. ALDRIG - och då menar jag ALDRIG, betalade han en enda peng för all den mat som min mor tillagade.
Tur att de andra var betydligt mer givmilda. Ja, jag fick t. ex. Oppfinnar-Jockes hatt - den som han brukade bära när han ville ha nån uppfinnar-idé. Pluto lekte på våran tomt med mig många gånger. När Musse Pigg (Plutos husse) inte orkade ut för att rasta honom, efter Musses alla dektektiv jobb, då ringde han mig. Jag brukade gå ut med Pluto efter Hortlaxvägen, ibland tittade människor, ibland frågade de mig "Varför är den där hunden så gul till färgen) jag svarade allt som oftast: "Fråga Walt Disney!"
I min tidiga barndom var den där Walt för mig en riktig sagofarbror. Varje julafton, från 1962, då vi köpte TV, fram till...julen 2010...? Har jag suttit och låtit mig förföras av Disneys underbara sagovärld. Sagofarbrorn avled 1966, men hann under sin livstid ge världen en av de största gåvor som finns: En resa in i fantasins underbara värld! En resa som ständigt pågår...åtminstone för mig. Vare sig jag var Roger, 8 år eller farfar Roger, 53, så finns hela den underbara sagovärlden kvar inne i mitt sinne.
När jag fyller 60, ska jag faktiskt ta mod till mig att resa till Ankeborg för att där träffa alla mina gamla bekanta från förr. Och vet ni vad? Jo, jag skall knacka på Musse Piggs dörr, för att höra om jag återigen kan ta ut Pluto på en promenad runt Ankeborgs gator och torg.
KALLE ANKA världens mest berömda fjäderfä av alla kategorier.
Men visste ni att en av de svenska rösterna som "gör" Kalles stämma,
heter Andreas Nilsson, skådespelare och revyartist. Andreas har gästat
Hortlax för många år sedan. Hans släktingar bodde här i byn, Gösta o
Anita Degerman.
Carl Barks (1901-2000) gav liv åt bl. a.
Oppfinnar-Jocke, Joakim von Anka, Alexander
Lukas, Björnligan o Magica de Hex m.m.
Barks teckande Kalle & Co 1948-1966.
------------------------------------------------------
Carl Barks-bild: www.wikipedia.com
En av Disneys tecknare hette Carl Barks (1901-2000) han tecknade serierna mellan åren 1948-66. Carl Barks är även mannen bakom många av Kalles allra närmaste bekanta: Joakim von Anka, Oppfinnar-Jocke, Alexander Lukas. Carl Barks tillförde också Ankeborg vissa kriminella element: Magica de Hex och Björnligan. Barks är också mannen bakom staden Ankeborg.
Den 9 juni 1937 mötte Kalle sitt livs stora kärlek, Kajsa Anka. De tu möttes i filmen "Kalle Anka reser västerut", där Kalle var den stora stjärnan. Sedan dess har de båda varit i det närmaste oskiljaktiga. Tyvärr så har förhållandet förblivit barnlöst, men vad gör väl det när Kalles tre brorsöner Knatte, Fnatte & Tjatte finns allerstädes närvarande.
För mig betydde Kalle väldigt mycket i min barndom. Han blev som en kär familjemedlem. Familjen John Lindqvist i Hortlax, bestod under större delen av 1960-talet (och en bra bit in på 70-talet) av följande personer: John Elof, Maj-Gerd Karolina, Gerd Yvonne, John Roger samt Karl Magnus Anka. Hela Ankeborg bodde inrymt i vårt röda hus i Övremarken. Det var ganska många ibland vid matbordet. Men mest sniken av dem alla var utan tvekan gubben med cylinderhatt, Joakim von Anka. ALDRIG - och då menar jag ALDRIG, betalade han en enda peng för all den mat som min mor tillagade.
Tur att de andra var betydligt mer givmilda. Ja, jag fick t. ex. Oppfinnar-Jockes hatt - den som han brukade bära när han ville ha nån uppfinnar-idé. Pluto lekte på våran tomt med mig många gånger. När Musse Pigg (Plutos husse) inte orkade ut för att rasta honom, efter Musses alla dektektiv jobb, då ringde han mig. Jag brukade gå ut med Pluto efter Hortlaxvägen, ibland tittade människor, ibland frågade de mig "Varför är den där hunden så gul till färgen) jag svarade allt som oftast: "Fråga Walt Disney!"
I min tidiga barndom var den där Walt för mig en riktig sagofarbror. Varje julafton, från 1962, då vi köpte TV, fram till...julen 2010...? Har jag suttit och låtit mig förföras av Disneys underbara sagovärld. Sagofarbrorn avled 1966, men hann under sin livstid ge världen en av de största gåvor som finns: En resa in i fantasins underbara värld! En resa som ständigt pågår...åtminstone för mig. Vare sig jag var Roger, 8 år eller farfar Roger, 53, så finns hela den underbara sagovärlden kvar inne i mitt sinne.
När jag fyller 60, ska jag faktiskt ta mod till mig att resa till Ankeborg för att där träffa alla mina gamla bekanta från förr. Och vet ni vad? Jo, jag skall knacka på Musse Piggs dörr, för att höra om jag återigen kan ta ut Pluto på en promenad runt Ankeborgs gator och torg.
KALLE ANKA världens mest berömda fjäderfä av alla kategorier.
Men visste ni att en av de svenska rösterna som "gör" Kalles stämma,
heter Andreas Nilsson, skådespelare och revyartist. Andreas har gästat
Hortlax för många år sedan. Hans släktingar bodde här i byn, Gösta o
Anita Degerman.
Carl Barks (1901-2000) gav liv åt bl. a.
Oppfinnar-Jocke, Joakim von Anka, Alexander
Lukas, Björnligan o Magica de Hex m.m.
Barks teckande Kalle & Co 1948-1966.
------------------------------------------------------
Carl Barks-bild: www.wikipedia.com
The Shanes
Tuollavaara i Kiruna 1963. Fyra långhåriga killar startar ett popband som får namnet Shanes. Men precis som liverpoolgrabbarna, John, Paul, George och Ringo, sätter man även ett "THE" framför bandnamnet: THE SHANES. Ursprungsmedlemmarna är infödda Tuollavaarabor: Tommy Wåhlberg, Svante Elfgren, Staffan Berggren och Tor-Erik "Torra" Rautio. 1964 går bandet hos en fotograf för att dokumentera sig. Året 1964 börjar lulebon Lennart Grahn i bandet. 1966 slutar Staffan Berggren och ersätts av Kit Sundqvist från Stockholm. 1969 är Shanes saga över - trodde man - bandet återbildas, och heter i dag Tommy Wåhlbergs Shanes. 
THE SHANES. Tommy Wåhlberg, Svante Elfgren, Tor-Erik Rautio samt
Staffan Berggren.
-----------------------------------------------------------------------------
Nr. 9: ULF STERNER
Säsongen 1964/65 blev värmlänningen Ulf Sterner den förste svensk som spelade i världens tuffaste hockeyliga NHL. 1958 gjorde han som 17-åring debut i Tre Kronor. Det skulle så småningom bli hela 189 A-landskamper innan karriären var över. Deje IK, Rögle BK, Frölunda och Färjestad är klubbar som Uffe Sterner spelat i. Sterner blev vid VM i Stockholm 1969 utsedd till världens bäste amatörishockeyspelare. 1962 var han med om att bärga hem Sveriges tredje VM-guld i Colorado Springs. Ulf Sterner har alltså en fantastisk hockeykarriär att blicka tillbaka på. På grund av sina strålande insatser i Färjestads matchtröja nummer 9, så har han förärats att se sin tröja hissas upp i Löfbergs Lila Arena i Karlstad. Väl förunnat en av svensk ishockeys största spelare någonsin.
ULF STERNER f. 1941. Gjorde 189 A-landskamper i Tre
Kronors tröja.
----------------------------------------------------------------------
Revy-SM i Eslöv 2011
Den 2-7 augusti samlas landets olika revysällskap i Eslöv för det årliga Revy-SM:et. I en av de tävlande klasserna - monologer - återfinns Pite-Revyn som en av två reservnummer. Det är numret "GPS" (vars författare heter Roger Lindqvist) som ev. kommer att framföras på den skånska revyscenen. Siw Öhman gjorde monologen på Christinasalens scen vid årets nyårsrevy "Det spårar ur...". Tyvärr så fick inte sångdivorna Zarah Leander & Birgit Nilsson visa upp sig från sina himmelska höjder. Men det kanske går flera tåg...?
----------------------------
Roger.
----------------------------
Roger.
Helena & Göran
Igår firade vi äkta paret Helena & Göran Öhlund på deras gemensamma 50-årsdag. Det blev en kväll med många glada skratt, god mat, sång och trevliga människor. Enda fadäsen var att jag tappade bort vår husnyckel när jag skulle köra bilen hem. Men detta är en helt annan historia! Tack förresten till Eivor och Håkan Lundberg som hade den stora vänligheten att leverera nyckeln vid vår dörr. Tack!
- Det är alltid lika kul att vara hos Helena och Göran, sa Robert på hemvägen när vi åkte mot Piteå/Hortlax. Och det är bara att hålla med, det ÄR trevligt att umgås med herr och fru Öhlund i Hällan.
Nu finns det alltså två nya medlemmar i "femtio-klubben". Nyss var vi 25 - nu har vi kommit till den ålderskategorin som man en gång tyckte lät så förfärligt gammalt och "antikt". "Alla skola vi den vägen vandra..."
--------------------------------------------------------------
- Det är alltid lika kul att vara hos Helena och Göran, sa Robert på hemvägen när vi åkte mot Piteå/Hortlax. Och det är bara att hålla med, det ÄR trevligt att umgås med herr och fru Öhlund i Hällan.
Nu finns det alltså två nya medlemmar i "femtio-klubben". Nyss var vi 25 - nu har vi kommit till den ålderskategorin som man en gång tyckte lät så förfärligt gammalt och "antikt". "Alla skola vi den vägen vandra..."
--------------------------------------------------------------
Sverige-Sovjet - OS i Sapporo 1972.
1972 var OS år! Vinterspelen hölls mellan den 3-13 februari i Sapporo i Japan. Medan sommarspelen gick av stapeln i München den 26 augusti t.o.m. den 11 september 1972. I Sapporo blev medaljutdelningen endast 1 guld 1 silver och 2 brons. Sveriges enda guld togs av skidåkaren Sven-Åke Lundbäck från Luleå, på 15 km där tiden blev 45:28.24.
Svenska hockeylandslaget Tre Kronor hamnade utanför prispallen. Detta trots att man i en av matcherna spelade 3-3 mot de oövervinnerliga Sovjetunionen. Slutställningen blev följande:
1. SOVJETUNIONEN
2. USA
3. TJECKOSLOVAKIEN
4. SVERIGE
-----------------------------------------------
Sommarolympiaden hölls detta år i München. Den 26 augusti invigdes München-OS under stort pompa och ståt. Den 5-6 september togs sig medlemmar ur terrororganisationen "Svarta september" in i OS-byn och tog delar av den israeliska truppen som gisslan. I den sammandrabbning som följde, så avled 11 israeler, 5 terrorister samt en tysk polisman. P.g.a. den tragiska händelsen så har Münchenolympiaden gått till historien som den "Svarta Olympiaden".
I München kunde vi glädjas åt 4 guld, 6 silver och 6 brons. Bland de svenska idrottsmän som förärades en guldpeng var Ulrika Knape, simhopp, Gunnar Larsson, simmning och Ragnar Skanåker i pistolskytte.
-------------------------------------------------------
Ett av de många slagsmålen vid svenskburen.
En sån hockeymatch! En rungande holmgång, som urartade i slagsmål i rena hatstämmningen! Tre Kronor har gulddoften kvar efter den dramatiska matchen mot Sovjet i morse: 3-3 - sedan Sovjet varit i överläge med både 2-0 och 3-1. Tre Kronor räddade poängen med alla tre målen i sista perioden!
Hjälten framför alla andra var Christer Abrahamsson i målet - han petar "Honken" nu! Efter matchen var det ren segerstämmning i det svenska omklädningsrummet. Spelarna var utpumpade och sönderslagna - men lycksaliga. Förbundsbasen Helge Berglund tog upp en av de vilda kampsånger som han fick så mycket skäll för under VM i Schweiz ifjol, men nu sjöng alla med. Allt gammalt VM-groll från ifjol är bortblåst. Berglund höll tacktal till spelarna, som hurrade för Bill Harris - mannen de spelat för.
Hela den högdramatiska ishockeymatchen Sverige-Sovjet sänds i repris i TV 2 i eftermiddag. Ni som missade den våldsamt spännande fighten i morse har chansen att se den mellan kl. 16.45 och 18.30. Det blir dessutom ett sammandrag i TV 1 i sändningen mellan kl. 20.00 och 21.00.
Christer Abrahamsson, svensk hockeymålvakt, en av de stora hjältarna
i 3-3 matchen mot Sovjet den 7 februari 1972 i Sapporo-OS.
----------------------------------------------------------------------
Svenska hockeylandslaget Tre Kronor hamnade utanför prispallen. Detta trots att man i en av matcherna spelade 3-3 mot de oövervinnerliga Sovjetunionen. Slutställningen blev följande:
1. SOVJETUNIONEN
2. USA
3. TJECKOSLOVAKIEN
4. SVERIGE
-----------------------------------------------
Sommarolympiaden hölls detta år i München. Den 26 augusti invigdes München-OS under stort pompa och ståt. Den 5-6 september togs sig medlemmar ur terrororganisationen "Svarta september" in i OS-byn och tog delar av den israeliska truppen som gisslan. I den sammandrabbning som följde, så avled 11 israeler, 5 terrorister samt en tysk polisman. P.g.a. den tragiska händelsen så har Münchenolympiaden gått till historien som den "Svarta Olympiaden".
I München kunde vi glädjas åt 4 guld, 6 silver och 6 brons. Bland de svenska idrottsmän som förärades en guldpeng var Ulrika Knape, simhopp, Gunnar Larsson, simmning och Ragnar Skanåker i pistolskytte.
-------------------------------------------------------
Ett av de många slagsmålen vid svenskburen.
En sån hockeymatch! En rungande holmgång, som urartade i slagsmål i rena hatstämmningen! Tre Kronor har gulddoften kvar efter den dramatiska matchen mot Sovjet i morse: 3-3 - sedan Sovjet varit i överläge med både 2-0 och 3-1. Tre Kronor räddade poängen med alla tre målen i sista perioden!
Hjälten framför alla andra var Christer Abrahamsson i målet - han petar "Honken" nu! Efter matchen var det ren segerstämmning i det svenska omklädningsrummet. Spelarna var utpumpade och sönderslagna - men lycksaliga. Förbundsbasen Helge Berglund tog upp en av de vilda kampsånger som han fick så mycket skäll för under VM i Schweiz ifjol, men nu sjöng alla med. Allt gammalt VM-groll från ifjol är bortblåst. Berglund höll tacktal till spelarna, som hurrade för Bill Harris - mannen de spelat för.
Hela den högdramatiska ishockeymatchen Sverige-Sovjet sänds i repris i TV 2 i eftermiddag. Ni som missade den våldsamt spännande fighten i morse har chansen att se den mellan kl. 16.45 och 18.30. Det blir dessutom ett sammandrag i TV 1 i sändningen mellan kl. 20.00 och 21.00.
Christer Abrahamsson, svensk hockeymålvakt, en av de stora hjältarna
i 3-3 matchen mot Sovjet den 7 februari 1972 i Sapporo-OS.
----------------------------------------------------------------------
Minnesbilder av pianisten LEIF ASP (1932-1973)
I Göteborg föddes den 4 maj 1932 Leif Gunnar Asp. Han blev så småningom en välkänd musiker. Han skolades i klassisk anda, men jobbade även utanför de klassiska gränserna. som bl. a. kom att omfatta ett succéartat samarbete med Povel Ramel. Leif Asp blev nog mest känd för den bredare allmänheten, när han i slutet av 1960-talet figurerade dels som pianist, men även som kapellmästare i Hylands hörna. Den 17 april 1973 avled Leif Asp helt plötsligt under ett engagemang i Göteborg, där han fungerade som ackompanjatör åt Jan Malmsjö och Gitte Henning. Leif Asp var vid sitt frånfälle 40 år gammal.
När jag sökt på nätet om Leif Asp, har jag jag upptäckt att utbudet om hans person varit tämligen sparsamt. Därför försöker jag på detta sätt att sprida litegrann av välbehövlig information om denna musikaliskt begåvade person, som tyvärr gick bort alldeles för fort. Informationen består i några urklipp, dels en kortfattad redogörelse om hans död, men även ett längre repotage, publicerat i veckotidningen Hemmets Journal från den 31 oktober 1974.
-----------------------------------------
Roger Lindqvist.
----------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Den 18 oktober 1973.
Kerstin Asp, 28 år, har haft ett svårt år. Men hon har kommit ut ur sorgen mognare och mera tacksam över den glädje som finns i livet. Inte minst glädjen över sonen Karl, 3 år. När Kerstins man, den populäre musikern Leif Asp, plötsligt gick bort i hjärtinfarkt fick hon många bevis på hur uppskattad och omtyckt han var. Tänk om han fått veta det medan han ännu fanns...
- Ibland kände jag att jag inte ville leva längre. På nätterna när det var tyst och pojken sov var det svårast. Jag kunde inte sova. Ofta ringde jag upp någon, vän eller jourhavande kurator på 90 000, för att få höra en röst och bli tröstad.
- Det var tanken på att Karl skulle bli ensam som hindrade mig från att göra något drastiskt.
Kerstin Asp skulle just resa ner till Leif i Göteborg. Det var strax före påsk 1973. Han spelade där med sin trio tillsammans med Jan Malmsjö på Lorensberg. Kerstin hade fått ett brev med "Välkommen, jag älskar dej, Leif".
Men på morgonen klockan fyra den 17 april ringer en präst från Göteborg och talar om att Leif är död.
Kerstin Asp berättar:
- Det var absolut ofattbart. Jag tänkte, jaså då ska jag inte åka ner till Göteborg då. Jag kände mig på något sätt lurad. Varje kväll lång tid efteråt tyckte jag mig höra Leif komma i hissen. Det slamrade och dunsade av väskor som det alltid brukade göra när Leif kom hem.
- När jag fick se honom död tänkte jag, att om jag rör vid honom så kanske han vaknar.
Kerstin Asp minns med avsmak att begravningsbyråerna började ringa och rekommendera sina stilfulla arrangemang. Efteråt fick hon ett stort dokument med färgfotografi på kistan och blommorna. Det var förfärligt, Leif hade inte velat ha det så, säger Kerstin. Varför måste vi ha dessa konventionella arrangemang kring begravningar? Varför fick inte Leif höra alla vackra ord medan han levde? Det var ju då han behövde beröm och uppmuntran.
- Jag fick inte vara ensam med Leif vid begravningen, fast det var min önskan. Jag fick inte sörja ifred. Inte ens ute på kyrkogården när Leif skulle i jorden fick jag vara ensam. Då fanns det en gravgrävare, som också började snyfta. Varför gråter han, tänkte jag. Varför lämnar han mig inte ensam?
Kerstin Asp bor i Stockholm tillsammans med sonen Karl, 3 år. Hon är
dansös, men måste för sitt uppehälles skull också arbeta som hem-
vårdsassistent hos gamla människor. Det har lärt henne mycket om
livet.
Inte glömt pappa
Jordfästningen var i Allhelgonakyrkan, samma kyrka som Leif och Kerstin gift sig i. Putte Wickman och Bengt Hallberg spelade. Det var Kerstins önskan att folk skulle ge pengar till cancerforskningen istället för att köpa dyrbara kransar, men blomsterprakten var ändå stor.
Till minnesgudstjänsten i S:t Görans kyrka som arrangerades av Putte Wickman och Leifs "allti-allo" Tage Eriksson kom flera hundra människor, musiker, teaterfolk, konstnärer. Leif hade många vänner. Då spelades klassiskt och jazz bl. a. av Bengt Hallberg, Arne Domnérus och Egil Johansen. Kerstin Asp berättar:
- Karl letade länge efter pappa. En läkare sa till mig att jag inte skulle säga till pojken att Leif rest bort utan att Leif var död. Annars kunde Karl bli fruktansvärt skrämd om jag sedan själv måste resa bort på längre tid. Han kunde tro att jag inte skulle komma tillbaka. Så jag har berättat för Karl att pappa är död. Karl brukar undra om han var sjuk i magen. Nej, Karl, säger jag, det var hjärtat som gick sönder. Karl brukar då säga att vi måste köpa ett nytt hjärta åt pappa.
Karl har inte glömt sin pappa. Fortfarande vill han spela pappas skiva. Den som heter "Personligt från Leif Asp" och var Leifs första egna, mycket uppskattade LP-skiva. Han spelar Strauss och Povel Ramel bl. a. och ett par melodier ur Snobben.
- När Putte Wickman och Leif Asp musicerade i ett reprisprogram i TV i somras kände Karl genast igen sin pappa.
Karl Birger Asp - även kallad Kryddan - fyllde 3 år den 12 juni. Då kom 70-talet personer, vänner till Leif och Kerstin, och ville fira. Då var det öppet hus i den stora vackra våningen på Kungsgatan 90 med vin och korv och ost och bröd och godis. Blommor och levande ljus och musik. Många presenter till Karl, t. ex. en batteridriven bil och en tunnelbanemodell. Men när födelsedagsbarnet öppnat de mjuka paketen sa han "inte bra" och lämnade dem till mamma. Till sist nöjde han sig med att klämma, bara de hårda paketen gillades.
LEIF ASP gick bort våren 1973, bara 40 år gammal. Han blev populär
genom många TV-program, inte minst "Hylands Hörna".
Leif var snäll
Karl döptes till Kryddan när Kesrtn Asp dansade på Folkan i en Kar de Mumma-revy. Hon var i tredje månaden då och en dag kom Kar de Mumma och sa att hon inte fick hoppa så högt och att han tänkte bli gudfar åt barnet om hon döpte honom till Erik. Men Kerstin tyckte inte att Erik var så värst vackert namn, däremot kunde hon tänka sig namnet Kryddan. Så kallades Erik "Kar de Mumma" Zetterström av gubbarna på Östermalmstorg. De kom ofta in på teatern och sa "hörru Kryddan, kan du hjälpa oss med en spänn?"
Leif var glad i barn, säger Kerstin. Han var en stolt och lite barnslig far, som trodde att han kunde gå på Gärdet med pojken och leka med drakar redan när Kryddan var nyfödd. Han spelade dur- och mollackord för Kryddan i babykorgen och när Kryddan såg ledsen ut när det var moll, sa Leif: "Kan det vara möjligt att pojken är musikalisk?"
Nu spelar Karl flöjt och indiantrumma och improviserar och sjunger högt och gärna. När de var på Skansen i våras och satt på en bänk och lyssnade på en orkester var det kallt och Kerstin hade mest lust att gå hem. Men Karl hyssjade på henne och ville fortsätta att lyssna på Tjajkowskij. Han vägrade att gå därifrån.
- Det var lätt att leva ihop med Leif, säger Kerstin. Och det var aldrig tråkigt. Vi skrattade mycket ihop. Leif tyckte om att iaktta människor och han berättade roligt om dem. Han såg många detaljer som andra människor inte ser. Men han gjorde sig aldrig lustig på någons bekostnad. Leif var en snäll människa.
- Leif och jag diskuterade mycket. Han kunde konsten att vrida och vända på problemen så att man såg något nytt i dem. Jag lärde mig mycket av Leif när vi diskuterade musik och dans.
- Leif tyckte många gånger att livet var svårt. Han var ibland djupt olycklig - men han kunde också konsten att skratta åt "eländet".
Den 26-27 juli 1971 spelade Leif Asp in sin första egna LP-skiva -
"Personligt från Leif Asp". En platta som sonen Karl brukade spela
efter faderns bortgång.
Ville aldrig fuska
Kerstin berättar två historier som hon tycker säger mycket om Leif.
En gång skulle han ge en konsert i en landsortsstad. Men han hade ingen smoking med sig. När han upptäckte missödet störtade han iväg till hovmästaren på hotellet där han bodde och bad honom ordna en smoking.
Det gjorde han - men tyvärr fanns det inga knappar i det stärkta skjortbröstet. Nu var goda råd dyra. Leif kom på att man kunde tejpa igen skjortan. Sen gick han in och satte sig vid flygeln. Men redan vid första ackordet hördes ett "ritsch". En liten pojke på första bänk började skratta. Han såg ju att skjortbröstet höll på att rämna. Leif greps också av hysterisk skrattlust. I pausen rekvirerade Leif en häftapparat. Skjortbröstet satt sedan stadigt och konserten avlöpte lyckligt.
En annan gång spelade Leif åt dansarna på Balettakademin, när de repeterade. Han rökte alltid mycket och plötsligt råkade han lägga ifrån sig cigaretten i en överfull askkopp. Papper och fimpar började brinna, alla skrek "det brinner, det brinner". Istället för att släcka började Leif spela Eldardansen av Falla!
Varför var Leif Asp så omtyckt av både publik och kritiker? Varför gick han fram så starkt i TV-rutan, t. ex. i Hylands Hörna? Kerstin tror att det beror på Leifs öppenhet och ärlighet. Han brydde sig aldrig om att hålla en mask, han var aldrig rädd för att göra bort sig. Han var inte det minsta rädd om sin värdighet. Det enda han var rädd för var att inte kunna göra sitt bästa. Han ville aldrig slarva ifrån sig eller fuska.
Leif hade stor respekt för andra människor, sääger Kerstin. Alla var lika värda i hans ögon, antingen de var jobbare eller artister. Han beundrade alla som gjorde sitt bästa som yrkesutövare.
PUTTE WICKMAN (1924-2006) var med om att arran-
gera den minnesgudstjänst som hölls över Leif Asp i
S:t Görans kyrka våren 1973.
Måste tjäna pengar
Nej, det var aldrig tråkigt att leva ihop med Leif. Fast ensamt ibland förstås. Han reste ju på turné så ofta. Inte bara med Knäppuppgänget eller med Putte Wickman i Sveriges kyrkor från norr till söder eller med sångare och kabaréartister. En gång for han med Idla-flickorna på världsturné till Brasilien, Argentina, Amerika och Ryssland. En tidig morgon kom han hem från Moskva med en burk äkta rysk kaviar och en butelj äkta rysk vodka och bjöd Kerstin frukost på sängen.
Livet går vidare, det har Kerstin Asp fått lära sig. Nu måste hon vara både pappa och mamma. Hon måste stå på egna ben. Hon måste ensam tjäna ihop till brödfödan. Det är ett hårt arbete att vara ensamstående, yrkesarbetande mamma. Men Kerstin tycker att hon blivit självständig. Hon tänker ofta på hur bortskämd hon blev av Leif. Han ställde alltid upp och hjälpte till med barn och hushåll för att hon skulle få tid att ägna sig åt sitt yrke, dansen. Leif tyckte det var självklart och rättvist.
- Nu måste jag ensam få allt att fungera. Jag måste tjäna tillräckligt med pengar och jag måste få tid att ägna Karl tillräcklig omsorg.
- Det är arbetet som hjälpt mig över den svåra tiden. Och mina kamrater i dansgruppen. Jag är tacksam mot dem. Vår dansgrupp hade så många engagemang då, tiden efter Leifs död. Jag kunde inte lämna min grupp och mina kamrater i sticket. Vi måste ständigt repetera. Vi hade ofta föreställningar. Det var ofta svårt att dansa då, jag var rädd att tappa koncentrationen. Rädd att börja gråta mitt i ett danssteg. Men det kunde ingen bland publiken ana, när hon kom in på scenen, vacker, lugn och samlad.
Måste kämpa hårt
Kerstin är med i dansgruppen "Armar och ben" som har fått mycket beröm av kritiker och publik. När gruppen framträdde på den stora veckolånga dansfestivalen, som anordnades av Danscentrum på Södra Latin i Stockholm i maj 1974 skrev kritikern Anna Stålhe i Dagens Nyheter om "fem samspelta flickor som har fantasi och massor av gott humör".
Kerstins grupp "Armar och ben" tillhör Danscentrum som är en sammanslutning av fria dansgrupper och dansare. Danscentrum har bl. a. till uppgift att öppna nya möjligheter för dansare att få jobb, men fortfarande är det bara ett litet fåtal som kan försörja sig på dans. "Armar och ben" hör till de mest uppmärksammade grupperna, men måste ändå kämpa hårt för sin existens.
Det är ofta ABF, TBF och kulturnämnder som engagerar dansgruppen. De dansar på bibliotek, för pensionärer och för skolungdom och det är en tacksam publik. säger Kerstin. Även bråkiga klasser sitter knäpptysta. Först blir det ett väldigt liv med visslingar och skrapningar och högljutt snackande. Men när de fem flickorna visat sig blir det andaktsfullt som i kyrkan. Tonåringarna - som efteråt kommer fram och bekänner att de tidigare tyckt att dans varit "corny" men att de nog nu tycker att det är "schyssta grejer" - lever sig helt in i en indiandans efter Ruben Nilssons visa om "Långa bågen" en humoristisk dansmim om två änglar som slåss och ett collage om kvinnan genom tiderna, byggt på Alexandra Kollontays och vår tids kvinnosyn. Det är ett mycket lärorikt dansstycke, som berättar att det egentligen var kvinnan som kom på det mesta och bästa här på jorden.
- Danskonsten måste få mycket större anslag och dansarna måste få mycket bättre arbetsmöjligheter. Danskonsten behövs ju i samhället. Det är ett bra sätt att kommunicera på. Många saker kan man inte uttrycka i ord, men i rörelse, i dans och musik.
Förutom kyrkoturnéer landet runt - åkte Leif
Asp även omkring som musikant i Knäppupp-
gänget med som här på bild Povel Ramel.
Städhjälp
Nu i sommar har Kerstin Asp gjort en viktig erfarenhet. Hon har fått inblick i hur folk, särskilt många gamla, lever i Sverige. Hur samhället kan fungera bakom den vackra kulissen. Hon har varit hemvårdsassistent, anställd av den sociala hemtjänsten.
- Jag kom glad och positiv, säger Kerstin. Men de gamla mötte mig med misstänksamhet. Varför? De verkade så rädda. Vilka upplevelser har de haft? Vilka människor har de mött? Eller blir man kanske misstrogen när man blir gammal?
I en månad fick Kerstin ta ut mattor, tvätta fönster, damma, tvätta golv, handla, baka och laga mat. Det var ett hårt jobb, mycket mer tröttande än att dansa. Högst 6 timmar om dagen kan man orka med om arbetet ska bli bra gjort. De gamla krävet ofta mycket. Ibland följer de en hack i häl och ger goda råd och ser efter att man dammar alla fotografier och de hundratals småprylarna ordentligt. De gamla har sina vanor. Dem får man inte nonchalera. Man måste arbeta efter deras rytm. Man får inte ha för bråttom. Då tycker de att man är slarvig.
- De gamla ser fram emot besöket av "städhjälpen". De lever oftast ju ofta ett så händelselöst liv. Många varken läser eller lyssnar på musik, många gamla har inte ett enda intresse här i livet.
- I början var det fruktansvärt tröttsamt. Men nu, efter en månad, tycker jag att inget arbete har lärt mig så mycket om mig själv, om människorna och om gamla människors liv.
- Jag hade aldrig trott att gamla kunde ha det så dåligt i Sverige. Ta t. ex. den 88-åriga tanten som bodde i en helt omodern nedsliten lägenhet med vedspis mitt inne i Stockholm. Jag greps av förtvivlan när jag såg eländet. Smuts, trasor, tvätt på lina i köket, omålat, nerkladdat och nerspillt. Dun virvlade omkring överallt första dagen jag kom, en kudde som hon haft i 37 år hade gått sönder. Hon såg och hörde illa, lyste sig med en ficklampa. Inget skafferi eller kylskåp eller badrum. Ruttnande golv och sönderflagade tapeter.
Ledsna ögon
- Jag visste inte att sådant förekom. Sådana dagar tycker man att allt är meningslöst. Man gråter av vanmakt. Men jag har lärt mycket av mina gamla. Mycket om mina fel och brister. Att man måste anpassa sig. Att jag varit bortskämd och att jag egentligen har det väldigt bra.
Kerstin tar fram en liten bok, som hon fick av en dam som avskedsgåva. (Karl-Gerhard fick en bil). Boken heter "Glädjens ord". Damen tyckte att Kerstin skulle ha den boken för att hon "ibland har så ledsna ögon".
Men Kerstin säger att hon nog är glad åt det mesta. Mest åt Karl. Hon hämtar honom på dagis kl. 16 - inte senare, då blir han trött och grinig. Karl har ett hemtrevligt dagis, inte så stort och bullrigt, bara fyra spädbarn, tio koltbarn och tio storbarn. Karl hör till storbarnen.
Hon frågar Karl vad de ska handla till middag. Tuggummi, sa Karl för ett år sedan. Men nu, sen han fyllt tre, inser han att middagen med mamma är dagens höjdpunkt. De tänder ljus och dukar vackert och sitter länge vid bordet och äter mycket gott och pratar om allt som hänt på dagis. Det är inte "plokt" så gott det är med mat, säger Karl. Kerstin Asp säger: "Jag tror jag börjar lära mig vad livet är värt. Jag har ju Karl. Viktigast är att han har det bra. Själv behöver jag böcker och musik, god mat och en god säng.
- Nej, jag är inte rädd för framtiden. Jag är ju ung. Jag har så mycket framför mig. Hela livet ligger vidöppet.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
HEMMETS JOURNAL ¤ Den 31 oktober 1974.
När jag sökt på nätet om Leif Asp, har jag jag upptäckt att utbudet om hans person varit tämligen sparsamt. Därför försöker jag på detta sätt att sprida litegrann av välbehövlig information om denna musikaliskt begåvade person, som tyvärr gick bort alldeles för fort. Informationen består i några urklipp, dels en kortfattad redogörelse om hans död, men även ett längre repotage, publicerat i veckotidningen Hemmets Journal från den 31 oktober 1974.
-----------------------------------------
Roger Lindqvist.
----------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Den 18 oktober 1973.
Kerstin Asp, 28 år, har haft ett svårt år. Men hon har kommit ut ur sorgen mognare och mera tacksam över den glädje som finns i livet. Inte minst glädjen över sonen Karl, 3 år. När Kerstins man, den populäre musikern Leif Asp, plötsligt gick bort i hjärtinfarkt fick hon många bevis på hur uppskattad och omtyckt han var. Tänk om han fått veta det medan han ännu fanns...
- Ibland kände jag att jag inte ville leva längre. På nätterna när det var tyst och pojken sov var det svårast. Jag kunde inte sova. Ofta ringde jag upp någon, vän eller jourhavande kurator på 90 000, för att få höra en röst och bli tröstad.
- Det var tanken på att Karl skulle bli ensam som hindrade mig från att göra något drastiskt.
Kerstin Asp skulle just resa ner till Leif i Göteborg. Det var strax före påsk 1973. Han spelade där med sin trio tillsammans med Jan Malmsjö på Lorensberg. Kerstin hade fått ett brev med "Välkommen, jag älskar dej, Leif".
Men på morgonen klockan fyra den 17 april ringer en präst från Göteborg och talar om att Leif är död.
Kerstin Asp berättar:
- Det var absolut ofattbart. Jag tänkte, jaså då ska jag inte åka ner till Göteborg då. Jag kände mig på något sätt lurad. Varje kväll lång tid efteråt tyckte jag mig höra Leif komma i hissen. Det slamrade och dunsade av väskor som det alltid brukade göra när Leif kom hem.
- När jag fick se honom död tänkte jag, att om jag rör vid honom så kanske han vaknar.
Kerstin Asp minns med avsmak att begravningsbyråerna började ringa och rekommendera sina stilfulla arrangemang. Efteråt fick hon ett stort dokument med färgfotografi på kistan och blommorna. Det var förfärligt, Leif hade inte velat ha det så, säger Kerstin. Varför måste vi ha dessa konventionella arrangemang kring begravningar? Varför fick inte Leif höra alla vackra ord medan han levde? Det var ju då han behövde beröm och uppmuntran.
- Jag fick inte vara ensam med Leif vid begravningen, fast det var min önskan. Jag fick inte sörja ifred. Inte ens ute på kyrkogården när Leif skulle i jorden fick jag vara ensam. Då fanns det en gravgrävare, som också började snyfta. Varför gråter han, tänkte jag. Varför lämnar han mig inte ensam?
Kerstin Asp bor i Stockholm tillsammans med sonen Karl, 3 år. Hon är
dansös, men måste för sitt uppehälles skull också arbeta som hem-
vårdsassistent hos gamla människor. Det har lärt henne mycket om
livet.
Inte glömt pappa
Jordfästningen var i Allhelgonakyrkan, samma kyrka som Leif och Kerstin gift sig i. Putte Wickman och Bengt Hallberg spelade. Det var Kerstins önskan att folk skulle ge pengar till cancerforskningen istället för att köpa dyrbara kransar, men blomsterprakten var ändå stor.
Till minnesgudstjänsten i S:t Görans kyrka som arrangerades av Putte Wickman och Leifs "allti-allo" Tage Eriksson kom flera hundra människor, musiker, teaterfolk, konstnärer. Leif hade många vänner. Då spelades klassiskt och jazz bl. a. av Bengt Hallberg, Arne Domnérus och Egil Johansen. Kerstin Asp berättar:
- Karl letade länge efter pappa. En läkare sa till mig att jag inte skulle säga till pojken att Leif rest bort utan att Leif var död. Annars kunde Karl bli fruktansvärt skrämd om jag sedan själv måste resa bort på längre tid. Han kunde tro att jag inte skulle komma tillbaka. Så jag har berättat för Karl att pappa är död. Karl brukar undra om han var sjuk i magen. Nej, Karl, säger jag, det var hjärtat som gick sönder. Karl brukar då säga att vi måste köpa ett nytt hjärta åt pappa.
Karl har inte glömt sin pappa. Fortfarande vill han spela pappas skiva. Den som heter "Personligt från Leif Asp" och var Leifs första egna, mycket uppskattade LP-skiva. Han spelar Strauss och Povel Ramel bl. a. och ett par melodier ur Snobben.
- När Putte Wickman och Leif Asp musicerade i ett reprisprogram i TV i somras kände Karl genast igen sin pappa.
Karl Birger Asp - även kallad Kryddan - fyllde 3 år den 12 juni. Då kom 70-talet personer, vänner till Leif och Kerstin, och ville fira. Då var det öppet hus i den stora vackra våningen på Kungsgatan 90 med vin och korv och ost och bröd och godis. Blommor och levande ljus och musik. Många presenter till Karl, t. ex. en batteridriven bil och en tunnelbanemodell. Men när födelsedagsbarnet öppnat de mjuka paketen sa han "inte bra" och lämnade dem till mamma. Till sist nöjde han sig med att klämma, bara de hårda paketen gillades.
LEIF ASP gick bort våren 1973, bara 40 år gammal. Han blev populär
genom många TV-program, inte minst "Hylands Hörna".
Leif var snäll
Karl döptes till Kryddan när Kesrtn Asp dansade på Folkan i en Kar de Mumma-revy. Hon var i tredje månaden då och en dag kom Kar de Mumma och sa att hon inte fick hoppa så högt och att han tänkte bli gudfar åt barnet om hon döpte honom till Erik. Men Kerstin tyckte inte att Erik var så värst vackert namn, däremot kunde hon tänka sig namnet Kryddan. Så kallades Erik "Kar de Mumma" Zetterström av gubbarna på Östermalmstorg. De kom ofta in på teatern och sa "hörru Kryddan, kan du hjälpa oss med en spänn?"
Leif var glad i barn, säger Kerstin. Han var en stolt och lite barnslig far, som trodde att han kunde gå på Gärdet med pojken och leka med drakar redan när Kryddan var nyfödd. Han spelade dur- och mollackord för Kryddan i babykorgen och när Kryddan såg ledsen ut när det var moll, sa Leif: "Kan det vara möjligt att pojken är musikalisk?"
Nu spelar Karl flöjt och indiantrumma och improviserar och sjunger högt och gärna. När de var på Skansen i våras och satt på en bänk och lyssnade på en orkester var det kallt och Kerstin hade mest lust att gå hem. Men Karl hyssjade på henne och ville fortsätta att lyssna på Tjajkowskij. Han vägrade att gå därifrån.
- Det var lätt att leva ihop med Leif, säger Kerstin. Och det var aldrig tråkigt. Vi skrattade mycket ihop. Leif tyckte om att iaktta människor och han berättade roligt om dem. Han såg många detaljer som andra människor inte ser. Men han gjorde sig aldrig lustig på någons bekostnad. Leif var en snäll människa.
- Leif och jag diskuterade mycket. Han kunde konsten att vrida och vända på problemen så att man såg något nytt i dem. Jag lärde mig mycket av Leif när vi diskuterade musik och dans.
- Leif tyckte många gånger att livet var svårt. Han var ibland djupt olycklig - men han kunde också konsten att skratta åt "eländet".
Den 26-27 juli 1971 spelade Leif Asp in sin första egna LP-skiva -
"Personligt från Leif Asp". En platta som sonen Karl brukade spela
efter faderns bortgång.
Ville aldrig fuska
Kerstin berättar två historier som hon tycker säger mycket om Leif.
En gång skulle han ge en konsert i en landsortsstad. Men han hade ingen smoking med sig. När han upptäckte missödet störtade han iväg till hovmästaren på hotellet där han bodde och bad honom ordna en smoking.
Det gjorde han - men tyvärr fanns det inga knappar i det stärkta skjortbröstet. Nu var goda råd dyra. Leif kom på att man kunde tejpa igen skjortan. Sen gick han in och satte sig vid flygeln. Men redan vid första ackordet hördes ett "ritsch". En liten pojke på första bänk började skratta. Han såg ju att skjortbröstet höll på att rämna. Leif greps också av hysterisk skrattlust. I pausen rekvirerade Leif en häftapparat. Skjortbröstet satt sedan stadigt och konserten avlöpte lyckligt.
En annan gång spelade Leif åt dansarna på Balettakademin, när de repeterade. Han rökte alltid mycket och plötsligt råkade han lägga ifrån sig cigaretten i en överfull askkopp. Papper och fimpar började brinna, alla skrek "det brinner, det brinner". Istället för att släcka började Leif spela Eldardansen av Falla!
Varför var Leif Asp så omtyckt av både publik och kritiker? Varför gick han fram så starkt i TV-rutan, t. ex. i Hylands Hörna? Kerstin tror att det beror på Leifs öppenhet och ärlighet. Han brydde sig aldrig om att hålla en mask, han var aldrig rädd för att göra bort sig. Han var inte det minsta rädd om sin värdighet. Det enda han var rädd för var att inte kunna göra sitt bästa. Han ville aldrig slarva ifrån sig eller fuska.
Leif hade stor respekt för andra människor, sääger Kerstin. Alla var lika värda i hans ögon, antingen de var jobbare eller artister. Han beundrade alla som gjorde sitt bästa som yrkesutövare.
PUTTE WICKMAN (1924-2006) var med om att arran-
gera den minnesgudstjänst som hölls över Leif Asp i
S:t Görans kyrka våren 1973.
Måste tjäna pengar
Nej, det var aldrig tråkigt att leva ihop med Leif. Fast ensamt ibland förstås. Han reste ju på turné så ofta. Inte bara med Knäppuppgänget eller med Putte Wickman i Sveriges kyrkor från norr till söder eller med sångare och kabaréartister. En gång for han med Idla-flickorna på världsturné till Brasilien, Argentina, Amerika och Ryssland. En tidig morgon kom han hem från Moskva med en burk äkta rysk kaviar och en butelj äkta rysk vodka och bjöd Kerstin frukost på sängen.
Livet går vidare, det har Kerstin Asp fått lära sig. Nu måste hon vara både pappa och mamma. Hon måste stå på egna ben. Hon måste ensam tjäna ihop till brödfödan. Det är ett hårt arbete att vara ensamstående, yrkesarbetande mamma. Men Kerstin tycker att hon blivit självständig. Hon tänker ofta på hur bortskämd hon blev av Leif. Han ställde alltid upp och hjälpte till med barn och hushåll för att hon skulle få tid att ägna sig åt sitt yrke, dansen. Leif tyckte det var självklart och rättvist.
- Nu måste jag ensam få allt att fungera. Jag måste tjäna tillräckligt med pengar och jag måste få tid att ägna Karl tillräcklig omsorg.
- Det är arbetet som hjälpt mig över den svåra tiden. Och mina kamrater i dansgruppen. Jag är tacksam mot dem. Vår dansgrupp hade så många engagemang då, tiden efter Leifs död. Jag kunde inte lämna min grupp och mina kamrater i sticket. Vi måste ständigt repetera. Vi hade ofta föreställningar. Det var ofta svårt att dansa då, jag var rädd att tappa koncentrationen. Rädd att börja gråta mitt i ett danssteg. Men det kunde ingen bland publiken ana, när hon kom in på scenen, vacker, lugn och samlad.
Måste kämpa hårt
Kerstin är med i dansgruppen "Armar och ben" som har fått mycket beröm av kritiker och publik. När gruppen framträdde på den stora veckolånga dansfestivalen, som anordnades av Danscentrum på Södra Latin i Stockholm i maj 1974 skrev kritikern Anna Stålhe i Dagens Nyheter om "fem samspelta flickor som har fantasi och massor av gott humör".
Kerstins grupp "Armar och ben" tillhör Danscentrum som är en sammanslutning av fria dansgrupper och dansare. Danscentrum har bl. a. till uppgift att öppna nya möjligheter för dansare att få jobb, men fortfarande är det bara ett litet fåtal som kan försörja sig på dans. "Armar och ben" hör till de mest uppmärksammade grupperna, men måste ändå kämpa hårt för sin existens.
Det är ofta ABF, TBF och kulturnämnder som engagerar dansgruppen. De dansar på bibliotek, för pensionärer och för skolungdom och det är en tacksam publik. säger Kerstin. Även bråkiga klasser sitter knäpptysta. Först blir det ett väldigt liv med visslingar och skrapningar och högljutt snackande. Men när de fem flickorna visat sig blir det andaktsfullt som i kyrkan. Tonåringarna - som efteråt kommer fram och bekänner att de tidigare tyckt att dans varit "corny" men att de nog nu tycker att det är "schyssta grejer" - lever sig helt in i en indiandans efter Ruben Nilssons visa om "Långa bågen" en humoristisk dansmim om två änglar som slåss och ett collage om kvinnan genom tiderna, byggt på Alexandra Kollontays och vår tids kvinnosyn. Det är ett mycket lärorikt dansstycke, som berättar att det egentligen var kvinnan som kom på det mesta och bästa här på jorden.
- Danskonsten måste få mycket större anslag och dansarna måste få mycket bättre arbetsmöjligheter. Danskonsten behövs ju i samhället. Det är ett bra sätt att kommunicera på. Många saker kan man inte uttrycka i ord, men i rörelse, i dans och musik.
Förutom kyrkoturnéer landet runt - åkte Leif
Asp även omkring som musikant i Knäppupp-
gänget med som här på bild Povel Ramel.
Städhjälp
Nu i sommar har Kerstin Asp gjort en viktig erfarenhet. Hon har fått inblick i hur folk, särskilt många gamla, lever i Sverige. Hur samhället kan fungera bakom den vackra kulissen. Hon har varit hemvårdsassistent, anställd av den sociala hemtjänsten.
- Jag kom glad och positiv, säger Kerstin. Men de gamla mötte mig med misstänksamhet. Varför? De verkade så rädda. Vilka upplevelser har de haft? Vilka människor har de mött? Eller blir man kanske misstrogen när man blir gammal?
I en månad fick Kerstin ta ut mattor, tvätta fönster, damma, tvätta golv, handla, baka och laga mat. Det var ett hårt jobb, mycket mer tröttande än att dansa. Högst 6 timmar om dagen kan man orka med om arbetet ska bli bra gjort. De gamla krävet ofta mycket. Ibland följer de en hack i häl och ger goda råd och ser efter att man dammar alla fotografier och de hundratals småprylarna ordentligt. De gamla har sina vanor. Dem får man inte nonchalera. Man måste arbeta efter deras rytm. Man får inte ha för bråttom. Då tycker de att man är slarvig.
- De gamla ser fram emot besöket av "städhjälpen". De lever oftast ju ofta ett så händelselöst liv. Många varken läser eller lyssnar på musik, många gamla har inte ett enda intresse här i livet.
- I början var det fruktansvärt tröttsamt. Men nu, efter en månad, tycker jag att inget arbete har lärt mig så mycket om mig själv, om människorna och om gamla människors liv.
- Jag hade aldrig trott att gamla kunde ha det så dåligt i Sverige. Ta t. ex. den 88-åriga tanten som bodde i en helt omodern nedsliten lägenhet med vedspis mitt inne i Stockholm. Jag greps av förtvivlan när jag såg eländet. Smuts, trasor, tvätt på lina i köket, omålat, nerkladdat och nerspillt. Dun virvlade omkring överallt första dagen jag kom, en kudde som hon haft i 37 år hade gått sönder. Hon såg och hörde illa, lyste sig med en ficklampa. Inget skafferi eller kylskåp eller badrum. Ruttnande golv och sönderflagade tapeter.
Ledsna ögon
- Jag visste inte att sådant förekom. Sådana dagar tycker man att allt är meningslöst. Man gråter av vanmakt. Men jag har lärt mycket av mina gamla. Mycket om mina fel och brister. Att man måste anpassa sig. Att jag varit bortskämd och att jag egentligen har det väldigt bra.
Kerstin tar fram en liten bok, som hon fick av en dam som avskedsgåva. (Karl-Gerhard fick en bil). Boken heter "Glädjens ord". Damen tyckte att Kerstin skulle ha den boken för att hon "ibland har så ledsna ögon".
Men Kerstin säger att hon nog är glad åt det mesta. Mest åt Karl. Hon hämtar honom på dagis kl. 16 - inte senare, då blir han trött och grinig. Karl har ett hemtrevligt dagis, inte så stort och bullrigt, bara fyra spädbarn, tio koltbarn och tio storbarn. Karl hör till storbarnen.
Hon frågar Karl vad de ska handla till middag. Tuggummi, sa Karl för ett år sedan. Men nu, sen han fyllt tre, inser han att middagen med mamma är dagens höjdpunkt. De tänder ljus och dukar vackert och sitter länge vid bordet och äter mycket gott och pratar om allt som hänt på dagis. Det är inte "plokt" så gott det är med mat, säger Karl. Kerstin Asp säger: "Jag tror jag börjar lära mig vad livet är värt. Jag har ju Karl. Viktigast är att han har det bra. Själv behöver jag böcker och musik, god mat och en god säng.
- Nej, jag är inte rädd för framtiden. Jag är ju ung. Jag har så mycket framför mig. Hela livet ligger vidöppet.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
HEMMETS JOURNAL ¤ Den 31 oktober 1974.
VM i Moskva - 1973
1973-års ishockey VM avgjordes i Moskva mellan den 31 mars och 15 april. Vid 1972-års VM i Prag i Tjeckoslovakien, stod värdlandet så småningom som slutliga segrare, en titel som Sovjet tills dess innehaft de sistlidna nio åren (1963-1972). 1973 återtog Sovjetunionen sin ledarroll som världens bästa hockeylag. Den slutliga VM-tabellen utformades på följande sätt:
1. SOVJETUNIONEN
2. SVERIGE
3. TJECKOSLOVAKIEN
4. FINLAND
5. POLEN
6. VÄSTTYSKLAND
Guldmedaljörerna: Vladislav Tretjak, Alexander Sidelnikov, Alexander Ragulin, Vladimir Lutjenko, Alexander Alexander Gusev, Genadij Tsygankov, Valerij Vasiljev, Boris Michailov, Vladimir Petrov, Vladimir Sjadrin, Alexander Maltsev, Alexander Jakusjev, Alexander Bodunov, Jurij Lebedev, Alexander Voltjov, Alexandre Martinjuk, Vjatjeslav Anisin, Valerij Charlamov, Jurij Ljapkin, Jevgenij Poladjev.
Silvermedaljörerna: Christer Abrahamsson, William Löfqvist, Thommy Abrahamsson, Roland Bond, Inge Hammarström, Anders Hedberg, Björn Johansson, Stefan Karlsson, Arne Carlsson, Curt Larsson, Tord Lundström, Ulf Nilsson, Börje Salming, Lars-Erik Sjöberg, Ulf Sterner, Karl-Johan Sundqvist, Dan Söderström, Håkan Wickberg, Kjell-Arne Wikström, Dick Yderström, Mats Åhlberg.
Ryssarna anfaller. Första kedjan med 13 Michailov, 16 Petrov och 17
Charlamov svärmar kring det svenska målet som försvaras av 24 Wille
Löfqvist, 23 Dan Södreström och 3 Arne Carlsson.
Dan Söderström gör 1-1 mot Finland. Tord Lundström (11) och Björn
Johansson ser spänt på.
------------------------------------------------------------------------
Grattis på högtidsdagen
Den 14 maj 1929 föddes en liten flicka hemma i kökssoffan i Blåsmark. Att föda hemma var väl en vanlig procedur vid den här tiden, men vad som komplicerade det hela var att den lilla bebisen låg i sätesbjudning. Trots det så förlöpte förlossning tämligen bra. Den lilla flickan döptes efter en tids funderande till Maj-Gerd Karolina Lundgren. Det något ovanliga tilltalsnamnet var ett förslag som kom från min mormors svägerska, Hedvig Jonsson. Hedvig var gift med mormor Bedas bror Karl, och hon har berättat långt senare att det var hon som "hittade" min mors namn.
Genom åren så har vi bara vid ett tillfälle råkat på en annan dam som också hette Maj-Gerd. Så min morsa kan man säga är litegrann av en unik sort. Den 14 maj har hon alltså uppnått den aktningsvärda åldern av 82 år. Därför säger jag/vi grattis på födelsedagen. Idag har vi hyllat henne (en dag för tidigt) men vad gör väl det?
Den 14 maj 1989 firade vi min mammas 60-årsdag. Då såg familjen
Lindqvist ut på följande sätt: Gerd, Maj-Gerd, Roger och John.
--------------------------------------------------------------
Genom åren så har vi bara vid ett tillfälle råkat på en annan dam som också hette Maj-Gerd. Så min morsa kan man säga är litegrann av en unik sort. Den 14 maj har hon alltså uppnått den aktningsvärda åldern av 82 år. Därför säger jag/vi grattis på födelsedagen. Idag har vi hyllat henne (en dag för tidigt) men vad gör väl det?
Den 14 maj 1989 firade vi min mammas 60-årsdag. Då såg familjen
Lindqvist ut på följande sätt: Gerd, Maj-Gerd, Roger och John.
--------------------------------------------------------------
TRE KRONOR världsmästare - 1957
Svensk ishockey inregistrerade på tisdagskvällen sin genom tidernas största triumf då VM och EM bärgades i Moskva. Visserligen har Sverige varit världsmästare en gång förut - Schweiz 1953 - men då var det bara Sverige, Schweiz, Tyskland och Tjeckoslovakien som spelade om titeln, och tjeckerna drog sig ur turneringen efter att ha fått stryk av Sverige i första matchen.
Den här turneringen smäller trots avsaknaden av Kanada och USA litet högre, ty åtta nationer startade även om det var stor klasskillnad. En grupp bestod av Sverige, Sovjet och Tjeckoslovakien, en bra bit efter kom Finland, sedan Österrike och Polen och som turneringens strykpojkar figurerade Österrike och Japan.
Det glädjande ur synpunkt var att UK:s nya skapelse med så många ungdomar höll för en påfrestande VM-turnering. En Määttä - tänk så kallt han gjorde sista målet - eller en Eje Lindström - vilken boll - eller rättare sagt puckbegåvning och vilken blick för spelet. För att nämna ett par, uppträdde som om de inte skulle ha gjort annat än spelat inför 50.000 åskådare.
Men låt oss göra en återblick på finalmatchen. Först av allt måste konstateras att den var en thriller av bästa märke. Sverige tog ledningen med 2-0 i första perioden genom Nisse Nilsson och Eje Lindström, ryssarna kom igen i andra perioden med en press som kom en svensk att svettas av nervositet. I 13 minuter höll svenskarna stånd men på de återstående 7 åkte fyra puckar in bakom den tappeet kämpande Thord Flodqvist. Allt tycktes förlorat men frågan är om inte ryssarna föll på eget grepp. De är inte mer än människor de heller och den vansinnigt hårda farten i andra perioden blev nog för mycket även för dem.
I slutperioden kom nämligen svenskarna åter till sin fulla rätt, och omotiverat var det inte att Sverige lyckades kvittera till 4-4 genom Eje Lindström och Määttä, allt före sidbytet. Att ryssarna sedan låg över är förklarligt, svenskarna visste att det räckte med oavgjort och arbetade för att hålla det resultatet. Det kunde det också trots ett sista desperat försök av ryssarna genom att ta ut målvakten Putjkov och spela med bara utespelare när en minut var kvar. En offside åtta sekunder före slutet tvingade dem att ånyo plocka in målvakten.
I finalen ställde ryssarna upp utan Bobrov och Babitj. Den förstnämnde var justerad, den sistnämnde troligen petad. Den gode Babitj har inte varit speciellt effektiv under denna turnering och fråga om han ens gjort något av ryssarnas mål. På svenskt håll ansåg man inte att ryssarna skulle haft någon bättre chans mot Bobrov. Svenskarna kan honom rätt bra nu och det hade säkert gått att neutralisera honom också. Men det är klart att ersättarna Grebennikov och Kostylev saknade en hel del rutin.
Hasse Svedberg Piteås förste världsmästare...ja, det var en
sak som blev verklighet på tisdagen! Hasse Svedberg som fram-
gångsrikt deltog i Tre Kronors segrande VM-ishockeylag räknas
nämligen som norrbottning och pitebo trots att han numera är
bosatt i och spelar för Skellefteå AIK.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 7 mars 1957.
Kjell Öhman & Douglas Westlund
Året 1969 sammanstrålade de två musikanterna Kjell Öhman och Douglas Westlund i Europa Films studio i Stockholm. Resultatet blev LP:n Polare. Skivan producerades av Curt Peterson, och för det musikaliska arrangemangen stod Marcus Österdahl. Plattan kom ut på skivetiketten Polydor.
Organisten Kjell Öhman och trumslagaren Douglas Westlund var vid den här tidpunkten båda två medlemmar i välkända Telstars. Även Marcus Österdahl har ett förflutet i orkestern.
Låtarna på LP:n var följande:
¤ I Saw Her Standing There ¤ The Snake ¤ Everything I Am ¤ Yellow Days ¤ Mean Woman Blues ¤ The Iron ¤ Baby, Now That I´ve Found You ¤ All´s Quiet On West 23rd ¤ Laugh-In ¤ Ob-la-di, Ob-la-da ¤ Don´t Be Cruel ¤ Polare ¤
Douglas Westlund & Kjell Öhman. Båda två har under åren synts
i välkända sammanhang. Kjell Öhman dyker upp på Solliden och all-
sången varje sommar som kapellmästare. Douglas har turnerat med
våra mest kända artister både på folkparksscenen, som i skivstudion
som uppskattad studiomusiker.
-----------------------------------------------------------------
Tack återigen, Arne Nathansohn i COOL CANDYS...
Som en del läsare vet så håller jag på med ett försök till en minibiografi övet ett av vårt lands populäraste dansorkestrar någonsin, COOL CANDYS. Musikern och f.d. bandmedlemmen, Arne Nathansohn, har varit mig behjälplig under resans gång. Då och då har han skickat mig bilder och berättelser som jag med varsam hand tacksamt tagit emot. I ett försök att dokumentera de olika dansbanden, så är det till stor hjälp när man får f.d. medlemmar att berätta. Idag damp det återigen ner ett gammalt svartvitt foto, föreställande COOL CANDYS av årgång 1969. Det var i samma veva som man gick in på Svensktoppen med Som varje liten pärla. Bilden kommer naturligtvis att läggas ut så småningom. Berättelsen om Cool Candys med Go´bitarna, fortsätter snart här framöver i en dator nära dig. Tills dess..."Hejdå ha det så bra, vi kanske ses nångång..."
------------------Bästa Coolshälsningar från ROGER.
------------------Bästa Coolshälsningar från ROGER.
Åsså var det VM-final!
Tre Kronor har verkligen inte imponerat på mig i åerts VM. Då tänker jag naturligtvis på plattmatchen som kronorna gjorde mot grannlandet Norge. Men så händer det, det där som man inte tror. I dagens match mot Tjeckien växte de små gulklädda kronorna plötsligt inför mina ögon. Visserligen började Tjeckien med målfabricerandet, men så tog de våra tag i matchen och se, man gjorde 1-1, 2-1, 3-1, 4-1 samt Tjeckiens 4-2, innan Tre Kronor till slut enkelt placerade in 5-2 i Tjeckernas öppna kasse. Å hör ni gott folk - nu vankas det VM-final. Det skulle ju vara som extra krydda om motståndarna hette Finland!
-------------------------------------
-------------------------------------
"Den som gräver en grop åt andra..."
Ja, den som väntar sig en drastisk fortsättning blir nog besviken. Men det där med grop passar väldigt bra in. På vår väg finns sex hus. Vi är alla till 100 % överens om att stänga av den väg som i årtionden fungerat som en slags genväg för många människor. Kommunen har gett oss sitt klartecken, vi har varit i kontakt med alla de som bestämmer så det är bara att köra igång. MEN...när en vägtrumma skulle grävas ner stötte vi på patrull. Vid det aktuella området finns en pinne utsatt som berättar att någnostans i jorden finns en i dag för oss oidentifierad kabel nedlagd. Just som vi skulle till, när vi i grannskapet skulle börja, ja, då dök alltså detta problem upp.
Sonen tog kontakt med Piteå Energi som snabbt som ögat fanns på plats redan en dag före utsatt tid. Jag var där och pratade med honom, som sa att detta inte var deras ledning. Men en eloge skall de i alla fall ha för snabb service. Fick då veta att jag måste in på "ledningskoll.se", för att där kontakta den aktuella person som kunde hjälpa oss att bringa klarhet i "kabelfrågan". Sagt och gjort. Sonen påbörjade, men ringde och sa att han inte hade tid så därför fortsatte jag "jakten på den försvunna kabeln med Harrison Ford..." ursäkta, Harrison Ford har inget med våran nedgrävda kabel att göra...!
På deras hemsida skulle det registreras och fyllas i uppgifter i det oändliga. Vilket djup vi skulle gräva, vilka maskiner som skulle användas (en st. spade) osv. Till sluta så orkade inte datorn längre. Den sa bara stopp! Detsamma hände med Antes dator, efter att ha fyllt i både dittan & dattan så ville den inte heller.
- Du farsan, nu har jag ringt, men kommer bara till en växel som kopplar mig vidare till hemsidan, nu får du ta över.
Eftersom berörda myndighet (eller vad man ska kalla dem) inte på nåt sätt ville ha kontakt via telefon, så bestämde jag mig att skicka ett e-mail. Där jag framförde min frustation, och även hotade att "om ni inte svarar mig nu, så sätter jag spaden i jorden och GRÄVER AV ELÄNDET!!! Det fick dem att fort som bara den höra av sig, med ett telefonnummer. Ett telefonnummer som visade sig vara helt uppåt väggarna fel. Detta gjorde att det började så smått sippra ut bolmande rök ur mina öron. (En uppretad Lindqvistare, är inget att leka med, gammalt djungelordspråk).
Så hände det underbara! Jag hörde en mänsklig röst på andra sidan av luren. Jag framförde mitt problem, och vet ni vad han säger? Jo, "du måste gå in på vår hemsida, för att där fylla i en del uppgifter!!"
Nu hade den bolmande röken blivit till en öppen eldsvåda. Hörru du...nu kommer jag inte att gå in på nån hemsida, jag vill bara har ett rakt besked av dig. "Du måste ALLTID gå via vår hemsida, det funkar så", sa han.
Nu var eldsvådan så pass stor, att jag var i stort behov av en skumsläckare. Jag fick uuplysning av att "den här tjänsten är ganska så ny, men den har kommit till för hjälpa de "ledningsägare" så att de slipper sitta i en telefon hela dagarna.
- Jamen, jag har ju suttit vid en dator den senaste veckan, och varit högröd i mitt ansikte pga att inte kunna få ett enda vettigt svar, så det så!
Så där fortsatte konversationen oss emellan. Till slut så så sa jag "Det finns stor risk att sex uppretade norrlänningar med varsin spade, tar första bästa flyg ner dit du sitter och river hela skiten!"
Till saken hör att vi skildes med ett leende på läpparna. Han förstod vårt dilemma, men hade bara detta råd att återigen knappa in deras hemsida, och börja om från noll.
Så kära läsare, om ni skulle se mig ute på nån gata eller ett närbeläget torg i era omgivningar, bli då inte förvånad om det fortfarande bolmar ut tjock svart rök ur mina respektive öron.
Ha en bra helg!
önskar Roger Lindqvist, ledningsförfrågare!
Sonen tog kontakt med Piteå Energi som snabbt som ögat fanns på plats redan en dag före utsatt tid. Jag var där och pratade med honom, som sa att detta inte var deras ledning. Men en eloge skall de i alla fall ha för snabb service. Fick då veta att jag måste in på "ledningskoll.se", för att där kontakta den aktuella person som kunde hjälpa oss att bringa klarhet i "kabelfrågan". Sagt och gjort. Sonen påbörjade, men ringde och sa att han inte hade tid så därför fortsatte jag "jakten på den försvunna kabeln med Harrison Ford..." ursäkta, Harrison Ford har inget med våran nedgrävda kabel att göra...!
På deras hemsida skulle det registreras och fyllas i uppgifter i det oändliga. Vilket djup vi skulle gräva, vilka maskiner som skulle användas (en st. spade) osv. Till sluta så orkade inte datorn längre. Den sa bara stopp! Detsamma hände med Antes dator, efter att ha fyllt i både dittan & dattan så ville den inte heller.
- Du farsan, nu har jag ringt, men kommer bara till en växel som kopplar mig vidare till hemsidan, nu får du ta över.
Eftersom berörda myndighet (eller vad man ska kalla dem) inte på nåt sätt ville ha kontakt via telefon, så bestämde jag mig att skicka ett e-mail. Där jag framförde min frustation, och även hotade att "om ni inte svarar mig nu, så sätter jag spaden i jorden och GRÄVER AV ELÄNDET!!! Det fick dem att fort som bara den höra av sig, med ett telefonnummer. Ett telefonnummer som visade sig vara helt uppåt väggarna fel. Detta gjorde att det började så smått sippra ut bolmande rök ur mina öron. (En uppretad Lindqvistare, är inget att leka med, gammalt djungelordspråk).
Så hände det underbara! Jag hörde en mänsklig röst på andra sidan av luren. Jag framförde mitt problem, och vet ni vad han säger? Jo, "du måste gå in på vår hemsida, för att där fylla i en del uppgifter!!"
Nu hade den bolmande röken blivit till en öppen eldsvåda. Hörru du...nu kommer jag inte att gå in på nån hemsida, jag vill bara har ett rakt besked av dig. "Du måste ALLTID gå via vår hemsida, det funkar så", sa han.
Nu var eldsvådan så pass stor, att jag var i stort behov av en skumsläckare. Jag fick uuplysning av att "den här tjänsten är ganska så ny, men den har kommit till för hjälpa de "ledningsägare" så att de slipper sitta i en telefon hela dagarna.
- Jamen, jag har ju suttit vid en dator den senaste veckan, och varit högröd i mitt ansikte pga att inte kunna få ett enda vettigt svar, så det så!
Så där fortsatte konversationen oss emellan. Till slut så så sa jag "Det finns stor risk att sex uppretade norrlänningar med varsin spade, tar första bästa flyg ner dit du sitter och river hela skiten!"
Till saken hör att vi skildes med ett leende på läpparna. Han förstod vårt dilemma, men hade bara detta råd att återigen knappa in deras hemsida, och börja om från noll.
Så kära läsare, om ni skulle se mig ute på nån gata eller ett närbeläget torg i era omgivningar, bli då inte förvånad om det fortfarande bolmar ut tjock svart rök ur mina respektive öron.
Ha en bra helg!
önskar Roger Lindqvist, ledningsförfrågare!
ZARAH LEANDER signerar sina memoarer
ZARAH SKREV PÅ. Zarah Leander stod i varuhus nyligen. Hon sig-
nerade sin memoarbok.
----------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 23 november 1972.
Opel kan man lita på - 1974
---------------------------------------------
1974.
Vinyl-fynd...
Jag tillhör den del av befolkningen som faktiskt föredrar vinyl framför CD-skivor. Nåja, CD:n är väl inte skräp, men jag tycker ändå att den gamla vinylen är den som tilltalar mig mest. I dag gjorde jag ett besök på Kupan i Piteå. Där hade man precis laddat upp med en massa nyinkomna skivor. Efter att jag dammsugit plastbackarna så stod jag så småningom vid disken med 27 skivor vinyl i min hand. Några av de titlar som följde med hem var:
¤ TRINI LOPEZ - Greatest Hits. (1960-tal)
¤ LEIF ASP - Personligt. (1971)
¤ THE BOPPERS - Number: 1. (1978)
¤ INGMAR NORDSTRÖMS - I parken med... (1970)
¤ ARNE LAMBERTH - Natt i Moskva. (1970-tal)
¤ MAGNUS - Skall du någonsin bli min. (1966)
¤ ANN-KRISTIN HEDMARK - Nära och långt borta. (1979)
¤ KJELL ÖHMAN - Organ jazz with Kjell Öhman. (1968)
¤ KJELL ÖHMAN - Polare, Kjell Öhman & Douglas Westlund. (1969)
¤ KJELL ÖHMAN - Kjell Öhman. (1973)
¤ EVERT TAUBE - Evert Taube. (1970)
¤ MEL TORMÉ & BUDDY RICH - Together again - for the first time. (1978)
Samt ett antal skivor till...
¤ TRINI LOPEZ - Greatest Hits. (1960-tal)
¤ LEIF ASP - Personligt. (1971)
¤ THE BOPPERS - Number: 1. (1978)
¤ INGMAR NORDSTRÖMS - I parken med... (1970)
¤ ARNE LAMBERTH - Natt i Moskva. (1970-tal)
¤ MAGNUS - Skall du någonsin bli min. (1966)
¤ ANN-KRISTIN HEDMARK - Nära och långt borta. (1979)
¤ KJELL ÖHMAN - Organ jazz with Kjell Öhman. (1968)
¤ KJELL ÖHMAN - Polare, Kjell Öhman & Douglas Westlund. (1969)
¤ KJELL ÖHMAN - Kjell Öhman. (1973)
¤ EVERT TAUBE - Evert Taube. (1970)
¤ MEL TORMÉ & BUDDY RICH - Together again - for the first time. (1978)
Samt ett antal skivor till...
"Klimpen" Häggroth reserv i 1965-års VM-trupp
"KLIMPEN" har vid ett flertal tillfällen visat att han växer med upp-
giften - vilket herrar UK-män knappast kan blunda för. Ändå föredrar
man "Honken" Holmqvist och Kjell Svensson. Den sistnämnde har för
övrigt gjort en slät figur i vinter, varför man med fog kan fråga sig om
uttagningsprincipen.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Februari 1965.
Orkesterforum på Medan i Arvidsjaur - 1994
Jan Bylund var kvällens konferencier. Bylund hade vi mött förut,
på Nordkalottcenter i Luleå, där vi delade omklädningsrum. Janne
var en trevlig bekantskap.
Körschema till våra ljudtekniker.
Låtarna som vi spelade. Låten Du ska ha tack - text & musik:
Roger Lindqvist, som jag även framförde.
Roger vid sångmikrofonen. Spelade några år på D-drums. Vilket jag
inte gillade. Jag är "uppvuxen" med vanliga hederliga akustiska trummor.
När vi spelade med Hep Stars i Pajala 1995, diskuterade jag och Christer
Pettersson om D-drums. Han var av samma åsikt. Han sa:
- Jag spelade i en krogshow en gång. Jag skulle så stort pröva D-drums.
Jag var tvungen att byta till akustiska. Nää, D-drums dom kan man endast
använda till en sak: att kasta Frisbee med!
--------------------------------------------------------------------
På ett tåg, på väg mot Örebro...
Elisabeth i en tågkupé, 1972, på väg till sin syster i Örebro.
--------------------------------------------------------------------------
Roger tager sig en lur...
1978 var ett händelserikt år. Jag jobbade, jag gjorde lumpen, jag spelade nästan varje helg, jag träffade världens vackraste tjej, med de ljuvligaste blå ögon som jag aldrig upplevt tidigare på någon annan. Hon hette Elisabeth. Hon var 21 fyllda, och vi ville ständigt vara tillsammans. Inte undra på att jag tog varje chans att få mig en liten vilopaus emellanåt.
ROGER tar sig en lur. Spelplanen var knökfull, jag gjorde lumpen,
jag jobbade. Men det bästa av allt; jag mötte Bettan.
-----------------------------------------------------------------
ROGER tar sig en lur. Spelplanen var knökfull, jag gjorde lumpen,
jag jobbade. Men det bästa av allt; jag mötte Bettan.
-----------------------------------------------------------------
Svärmor
Svärmor hette Ruth. Och gjorde den godaste pitepalt som hennes dotter Elisabeth också gör. Tyvärr blev våran bekantskap kort. Hon dog 1980, 49 år gammal. Men det händer att vi två, jag och Bettan, brukar minnas tillbaka på de där stunderna hos Ruth och Felix i deras hem i Vistträsk. Och ibland önskar vi att man kunde vrida klockan tillbaka för att än en gång sitta där vid deras köksbord, för att känna doften av nykokt kaffe, efter en vällagad paltmiddag.
Ruth blev bara 49 år. Men hon har lämnat fina bestående minnen till
alla de som stod henne nära.
--------------------------------------------------------------------------
Ruth blev bara 49 år. Men hon har lämnat fina bestående minnen till
alla de som stod henne nära.
--------------------------------------------------------------------------
GRATTIS, NILS POPPE!
VÅR PIGGASTE 80-ÅRING SOM SKA BLI SERIE
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
En stor födelsedagskram från skådespelande dottern Maria!
Till jul ska pappa Poppes liv komma ut som en serie.
¤¤¤Grattis Nils Poppe som fyller 80 år i dag. Och grattis TV-tittare som i kväll får en timme Nils Poppe och hans liv. Men detta är ändå bara en försmak om vad som skall komma.
Till jul kommer det fem eller kanske sex timmar TV om Nils Poppes fantastiska artistliv och karriär.
- Nils Poppe är en mycket ödmjuk och tillbakadragen människa och det har tagit år av övertalning för att få honom att ställa upp, säger producenten Bengt Roslund som till slut lyckades med detta.
"Ni slarvar"
1976 spelade Poppe "Oskulden från Mölle" på Fredriksdalsteatern. Då sade han blankt nej till TV-sändning från Fredriksdal med motiveringen:
- Tv slarvar och det blir inte bra om de kommer med bara en kamera, sade Nils Poppe.
På Malmö TV satt Bengt Roslund som redaktionschef.
- Jag telegraferade till Poppe och förklarade att jag inte var slarvig och att vi skulle komma med fyra kameror.
Poppe vägrade
Så gjordes den första inspelningen från Poppes sommarteater. Det har sedan blivit sammanlagt tolv föreställningar som visats i TV. Bengt Roslund gjorde fyra och Ingvar Ernblad har gjort åtta. Men Bengt Roslund ville gå vidare och göra en TV-serie om Nils Poppes liv. Men Poppe vägrade envist.
- Han avskyr att prata om sig själv, säger Bengt Roslund. Jag har varit så nära flera gånger under åren, men så har Poppe till slut ändå tackat nej.
Tjoho! vad det svänger om Poppe! I dag (tisdag) fyller Nils Poppe
80 år. Efter mycket övertalande har TV lyckats få tillstånd att göra en
serie om Poppes fantastiska artistliv. Till jul får vi se och höra Poppe
berätta om sig själv.
Inget privatliv
Men så lyckades Bengt Roslund till slut och i kväll sänds den första delen. Den enda som är inspelad. Villkoret för Bengt Roslund att få göra serien var att den bara skulle handla om Poppe som artist och hans scen- och filmliv och att det privata skulle lämnas utanför.
Så Nils Poppes barndom och uppväxt med fosterföräldrar kommer inte att beröras. Men det finns oändligt mycket material från artistlivet som förvandlade Nils Jönsson (som han hette) till Nils Poppe och folkidol. Från debuten på gamla Hippodromteatern i Malmö 1930 och till dagens publika triumfer på Fredriksdalsteatern.
Nils Poppe själv kommer inte att se programmet i kväll.
- Han gör som vanligt när han fyller år. Han reser bort någonstans, säger Bengt Roslund. Varthän resan bär? Det vet bara Nils Poppe själv.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET - TV-BLADET ¤ Tisdagen den 31 maj 1988.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
En stor födelsedagskram från skådespelande dottern Maria!
Till jul ska pappa Poppes liv komma ut som en serie.
¤¤¤Grattis Nils Poppe som fyller 80 år i dag. Och grattis TV-tittare som i kväll får en timme Nils Poppe och hans liv. Men detta är ändå bara en försmak om vad som skall komma.
Till jul kommer det fem eller kanske sex timmar TV om Nils Poppes fantastiska artistliv och karriär.
- Nils Poppe är en mycket ödmjuk och tillbakadragen människa och det har tagit år av övertalning för att få honom att ställa upp, säger producenten Bengt Roslund som till slut lyckades med detta.
"Ni slarvar"
1976 spelade Poppe "Oskulden från Mölle" på Fredriksdalsteatern. Då sade han blankt nej till TV-sändning från Fredriksdal med motiveringen:
- Tv slarvar och det blir inte bra om de kommer med bara en kamera, sade Nils Poppe.
På Malmö TV satt Bengt Roslund som redaktionschef.
- Jag telegraferade till Poppe och förklarade att jag inte var slarvig och att vi skulle komma med fyra kameror.
Poppe vägrade
Så gjordes den första inspelningen från Poppes sommarteater. Det har sedan blivit sammanlagt tolv föreställningar som visats i TV. Bengt Roslund gjorde fyra och Ingvar Ernblad har gjort åtta. Men Bengt Roslund ville gå vidare och göra en TV-serie om Nils Poppes liv. Men Poppe vägrade envist.
- Han avskyr att prata om sig själv, säger Bengt Roslund. Jag har varit så nära flera gånger under åren, men så har Poppe till slut ändå tackat nej.
Tjoho! vad det svänger om Poppe! I dag (tisdag) fyller Nils Poppe
80 år. Efter mycket övertalande har TV lyckats få tillstånd att göra en
serie om Poppes fantastiska artistliv. Till jul får vi se och höra Poppe
berätta om sig själv.
Inget privatliv
Men så lyckades Bengt Roslund till slut och i kväll sänds den första delen. Den enda som är inspelad. Villkoret för Bengt Roslund att få göra serien var att den bara skulle handla om Poppe som artist och hans scen- och filmliv och att det privata skulle lämnas utanför.
Så Nils Poppes barndom och uppväxt med fosterföräldrar kommer inte att beröras. Men det finns oändligt mycket material från artistlivet som förvandlade Nils Jönsson (som han hette) till Nils Poppe och folkidol. Från debuten på gamla Hippodromteatern i Malmö 1930 och till dagens publika triumfer på Fredriksdalsteatern.
Nils Poppe själv kommer inte att se programmet i kväll.
- Han gör som vanligt när han fyller år. Han reser bort någonstans, säger Bengt Roslund. Varthän resan bär? Det vet bara Nils Poppe själv.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET - TV-BLADET ¤ Tisdagen den 31 maj 1988.
Rösten i radio: LARS GURELL
LARS GURELL, 43, på radiounderhållningen, började 1960 som tekniker i grammofonarkivet. Det gav repertoarkännedom, som blev till nytta när han senare blev musikproducent. I sju år var han med om att producera Svensktoppen ihop med Ulf Elfving, som var programledare. Från 1975 hörs Lasse själv i radion, till exempel i Önsketimmen, som sänds torsdagar kl. 18.00 i P3 med repris söndagar kl. 12.00
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
TV-EXPRESSEN ¤ Torsdagen den 1 maj 1980.
Gerd & Henning - julen 1965
Julen 1965. Gerd sitter i sin gröna fåtölj. Så gör även...
Henning.
------------------------------------------------------------
Ännu en skön dag...
Det började lite kylslaget, men sen så utvecklade sig dagen till en härlig och varm vår/sommardag. Katterna har som alltid bråda dagar så här på vårsidan. Om detta fick vi bevis för när Pelle helt plötsligt kom med en stor råtta i sin mun. Om det är av åldersskäl eller inte, så hör och häpna, han lät musen överleva. Han gick helt sonika bara därifrån. Den lilla musen såg enbart chockad ut där den satt på grusgången och andades i 150 km/tim. Sen så sprang den sin väg ut mot okända mål. Och Pelle då...jo, han gick och la sig i skuggan. Pelle kommer att gå i pension den 3 juni 2013. Men efter det jag sett idag, så kan det tänkas bli en tidigare pensionsavgång.
En härlig stund vid grillplatsen fick vi tillsammans med Daniel & Mia. Vi har druckit vårt Gevalia och samtalat om ditt o datt. På lördag åker hela klanen Lindqvist på dubbelt 50-års kalas. Elisabeths bror, Göran och hans fru Helena fyller år. 100 jämnt!!! Alla utom stackars Jannice (som jobbar) åker till Hällan i Älvsbyn på "Garagefest". 50 stycken är inbjudna, det blir härligt att få träffas. Vi har "vuxit" i antal både på Elisabeths och min sida, så även med Göran och Lena. Vi var ofta tillsammans när barnen var små. Åkte ut med husvagn på fisketurer, spelade fotboll, grillade korv och hade allmänt härligt tillsammans.
Ha en bra dag!
Roger.
Världens störste entertainer: FRANK SINATRA
Han var en sång- och dansman. Han var sångaren som även blev skådespelare och vann filmvärldens mest åtråvärda pris. För sin instats i filmen Härifrån till evigheten blev han belönad med en Oscar. Han vann unga flickors hjärtan när han sjöng i band som Harry James & Tommy Dorseys orkestrar.
Namnet är naturligtvis Francis Albert "Frank" Sinatra. Född den 12 december 1915 i Hoboken, New Jersey. Den 14 maj 1998 på Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood, Los Angeles, tystnade den välbekanta stämman för gott. Frankie Boy blev 82 år gammal.
Hans eftermäle, resulterade i en otrolig låtskatt.
¤Night and Day ¤I´ve Got You Under My Skin ¤Fly Me to the Moon ¤Strangers In The Night ¤Somethin´Stupid m.m. m.m.
Sista albumet kom 1994 Duets II.
Frank Sinatra (1915-1998).
---------------------------------------------------
Bild: www.allaboutjazz.com
Namnet är naturligtvis Francis Albert "Frank" Sinatra. Född den 12 december 1915 i Hoboken, New Jersey. Den 14 maj 1998 på Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood, Los Angeles, tystnade den välbekanta stämman för gott. Frankie Boy blev 82 år gammal.
Hans eftermäle, resulterade i en otrolig låtskatt.
¤Night and Day ¤I´ve Got You Under My Skin ¤Fly Me to the Moon ¤Strangers In The Night ¤Somethin´Stupid m.m. m.m.
Sista albumet kom 1994 Duets II.
Frank Sinatra (1915-1998).
---------------------------------------------------
Bild: www.allaboutjazz.com
"Kunskapspiller"
Jag är en vetgirig person. Jag vill veta. Jag vill hinna skaffa mig så mycket kunskap som det bara går under min vandring på denna jord. Jag vill veta ALLT innan jag dör. I går påbörjade jag ett praktverk om den nederländske målaren Rembrandt Harmenzoon Rijn (1606-1669). I samma bokhög ligger Tage Erlanders memoarer. För ett tag sedan ville jag veta MYCKET om Carl Milles. Jag har en kunskapstörst som är svårsläckt. Till detta finns också ett brinnande intresse för arkeologi. Jag fastnade framför TV:n en kväll när ett program om en utgrävning av en grav visades. Hustrun fann däremot inget större intresse för detta.
Men tänk om det vore så, att vi genom ett enda piller kunde skaffa oss all denna intressanta kunskap. Tänk er, ett piller som rymmer 20 band av Nationalencyklopedin. Att tagas morgon och kväll. Men det kanske skulle kännas tråkigt, att istället för böcker ta ett piller? I kväll fortsätter min resa i Rembrandts fotspår...
Rembrandt Harmenzoon Rijn (1606-1669). Historien om den
världsberömde nederländske målaren är just nu min kvällslektyr.
-----------------------------------------------------------------------
Bild: www.wikipedia.se
Men tänk om det vore så, att vi genom ett enda piller kunde skaffa oss all denna intressanta kunskap. Tänk er, ett piller som rymmer 20 band av Nationalencyklopedin. Att tagas morgon och kväll. Men det kanske skulle kännas tråkigt, att istället för böcker ta ett piller? I kväll fortsätter min resa i Rembrandts fotspår...
Rembrandt Harmenzoon Rijn (1606-1669). Historien om den
världsberömde nederländske målaren är just nu min kvällslektyr.
-----------------------------------------------------------------------
Bild: www.wikipedia.se
MAX FENDERS: "Minnenas dans"
Umeåbandet MAX FENDERS har i likhet som sina kollegor i Cool Candys blivit återutgivna på CD. Under rubriken "Minnenas dans" får skivpubliken återigen lyssna på idel Max Fenders-pärlor. Eller vad sägs om:
¤Vindens melodi
¤Vi går hem till Max
¤Vi kan aldrig få varandra
¤Detroit City
¤Morgen
¤Bye Bye Cherie
¤Last Stage West
¤Lorna
¤Venus
¤Jag var så kär
¤Ingen saknar mig i morgon m. fl.
"Vindens melodi" kom upp på Svensktoppen 1975 och gjorde bandet till rikskändisar. "Ingen saknar mig i morgon" blev även den svensktoppsplacerad, vid ett senare tillfälle. Att orkestern var populär vet alla kännare av dansmusik. Ett bevis för detta var bandets fulltecknade spelplaner år ut och år in. Alla ville höra på Maxarna från Hörnefors i Västerbotten.
Nu har alltså gruppens mest kända pärlor kommit ut på två CD-skivor. Och för alla nostalgiker: KÖP!
MAX FENDERS. Christer Ådén, Janne Nording, Theo Lundström, Mats
Långström, Per-Örjan Ådén och Anders Östman. Den sistnämnde Anders
Östman har även spelat med i Shanes sedan gruppen sadlade om till
dansband. Östman är far till sångerskan Tove Styrke från Umeå.
MAX FENDERS i en annorlunda konstellation nån gång vid 80-talets
början. Ende originalmedlemmen som fanns kvar var organisten Per-
Örjan Ådén som ses sitta i en stol i bildens mitt. De övriga var Henrik
Bauer, Michael Hjukström och Mikael Sävenstedt. Mikael Sävenstedt
har ett förflutet i ett annat Umeåband, Alexander, som även de var
otroligt poppis på dansbanorna under det gyllene 70-talet.
------------------------------------------------------------------------------
¤Vindens melodi
¤Vi går hem till Max
¤Vi kan aldrig få varandra
¤Detroit City
¤Morgen
¤Bye Bye Cherie
¤Last Stage West
¤Lorna
¤Venus
¤Jag var så kär
¤Ingen saknar mig i morgon m. fl.
"Vindens melodi" kom upp på Svensktoppen 1975 och gjorde bandet till rikskändisar. "Ingen saknar mig i morgon" blev även den svensktoppsplacerad, vid ett senare tillfälle. Att orkestern var populär vet alla kännare av dansmusik. Ett bevis för detta var bandets fulltecknade spelplaner år ut och år in. Alla ville höra på Maxarna från Hörnefors i Västerbotten.
Nu har alltså gruppens mest kända pärlor kommit ut på två CD-skivor. Och för alla nostalgiker: KÖP!
MAX FENDERS. Christer Ådén, Janne Nording, Theo Lundström, Mats
Långström, Per-Örjan Ådén och Anders Östman. Den sistnämnde Anders
Östman har även spelat med i Shanes sedan gruppen sadlade om till
dansband. Östman är far till sångerskan Tove Styrke från Umeå.
MAX FENDERS i en annorlunda konstellation nån gång vid 80-talets
början. Ende originalmedlemmen som fanns kvar var organisten Per-
Örjan Ådén som ses sitta i en stol i bildens mitt. De övriga var Henrik
Bauer, Michael Hjukström och Mikael Sävenstedt. Mikael Sävenstedt
har ett förflutet i ett annat Umeåband, Alexander, som även de var
otroligt poppis på dansbanorna under det gyllene 70-talet.
------------------------------------------------------------------------------
Driftstörningar...
Blogg.se meddelar att det förekommit rejäla driftstörningar under helgen. De kommentarer som inkommit på min blogg, har därför ännu inte gått att publicera. Jag har läst dem, men de har alltså inte gått att få fram dem på den plats där de brukar finnas.
Av den anledningen vill jag passa på att just här ge svar på två kommentarer som jag fått. Den ena kommer från signaturen mie som skriver att hon läst min text Svart födelsedag och undrar om jag inte skulle kunna sammanställa alla mina berättelser i en bok, eller som hon själv uttrycker det:
"Hej. Lång tid har gått sedan jag läste din trevliga blogg.
Bläddrade bakåt och fann en vacker med tragisk berät-
telse om den Svarta födelsedagen. Från hjärtat kommet,
är min förhoppning att du samlar alla dina berättelser i
en bok. Snälla...gör det!!!!"
Tack mie för att du tycker om det jag gjort. Det känns hedrande. Jo, jag har samlat på mig många texter under årens lopp. Första artikeln som hamnade i Piteå Tidningen var hösten 1990. Den handlade om en emigrant som stack till Amerika och där försvann. Efter detta så har det blivit berättelser om vitt skilda saker. Allt från Thor Modéen till en berättelse om hur scenkläder såg ut på oss dansmusiker under 70-talet. Kanhända att detta en dag dyker upp i en bok?
---------------------------------------------------
Signaturen isa undrar hur ofta jag uppdaterar min blogg. Ja, så gott som dagligen. Jag har en massa idéer snurrande i mitt huvud varje timme och var minut. Att skriva blogg är ett bra sätt att få utlopp för allt detta.
Mvh Roger.
Av den anledningen vill jag passa på att just här ge svar på två kommentarer som jag fått. Den ena kommer från signaturen mie som skriver att hon läst min text Svart födelsedag och undrar om jag inte skulle kunna sammanställa alla mina berättelser i en bok, eller som hon själv uttrycker det:
"Hej. Lång tid har gått sedan jag läste din trevliga blogg.
Bläddrade bakåt och fann en vacker med tragisk berät-
telse om den Svarta födelsedagen. Från hjärtat kommet,
är min förhoppning att du samlar alla dina berättelser i
en bok. Snälla...gör det!!!!"
Tack mie för att du tycker om det jag gjort. Det känns hedrande. Jo, jag har samlat på mig många texter under årens lopp. Första artikeln som hamnade i Piteå Tidningen var hösten 1990. Den handlade om en emigrant som stack till Amerika och där försvann. Efter detta så har det blivit berättelser om vitt skilda saker. Allt från Thor Modéen till en berättelse om hur scenkläder såg ut på oss dansmusiker under 70-talet. Kanhända att detta en dag dyker upp i en bok?
---------------------------------------------------
Signaturen isa undrar hur ofta jag uppdaterar min blogg. Ja, så gott som dagligen. Jag har en massa idéer snurrande i mitt huvud varje timme och var minut. Att skriva blogg är ett bra sätt att få utlopp för allt detta.
Mvh Roger.
Fy på sig, Olle Jönsson!
Det finns ingenting bättre än att ta fast fula skurkar med fingrarna i syltburken. Då behövs inga uppslitande mastodontutredningar i miljonklassen, på skattebetalarnas surt förvärvade pengar. Under mitt liv som kommissarie vid Piteåpolisens mordrotel, har jag varit med om både det ena och det andra. Nu skall här förtydligas att utredningarna gäller icke enbart mord och dylikt, det handlar även om lite mer triviala saker kan man säga. Som t. ex när lilla Olle Jönsson i Lasse Stefanz åkte fast häromsistens för upprepad falsksång.
Anmälan hade kommit in av att - jag citerar: "En välkänd svensktoppssångare med hästsvans och cowboyhatt, med begynnande gubbmage, sprider falska toner på ett känt dansställe".
Detta föranledde att jag skickade ut en styrka på två polispiketer, två stycken polishundar med tillhörande hundförare, tre ridande poliser, samt jourhavande åklagare, inte att förglömma mig själv, som ledde operation "OLLE JÖNSSON".
Herr Jönsson blev tagen på bar gärning mitt i "Oklahoma" där en antydan till falska toner förekom. Så även i "Vid en liten fiskehamn", där Jönsson skenade iväg ordentligt. I slutnumret "De sista ljuva åren" blev det som fällde Jönsson för "spridning av upprepad falsksång". Han bojades på stället. Fick sina rättigheter upplästa och fördes odramatiskt in i en av polisens piketbussar.
Väl inne på stationen fick jag ett första förhör med Jönsson. Han bedyrade sin oskuld. Men som den kommissarie jag är, så hade jag naturligtvis bevisen inspelade. Han blev förskräckt och djupt ångerfull. Han dunkade sin cowboyhatt flera gånger i bordet och skrek: "Hur kunde jag svika min publik på detta sätt".
Och när han sedan begärdes häktad av åklagaren, så tittade han på mig med sina hundvalpsögon och sa:
- Och jag som hoppades att "De sista ljuva åren skulle bli de bästa i mitt liv...".
Han tystnade när en kvinnlig polis förde honom till fängelsecellen. Samma kväll hördes han sjunga lite snyftande: "I ett fotoalbum där står tiden stilla..."
Piteåpolisens bild av Olle Jönsson. Han påträffades på ett känt dansställe
i akt och mening att sprida falska toner. Den lyckade operationen leddes
av kommissarie R. Lindqvist vid Piteåpolisen. Vid det förhör som komm-
issarie Lindqvist höll samma kväll, visade Jönsson djup ånger över brottet.
Det var kommissarie J. R. Lindqvist som ledde den lyckade operationen;
"Olle Jönsson". Lindqvist väntas nu få en medalj för "Tapperhet i tjänst".
--------------------------------------------------------------------------------
Foto på Olle: www.expressen.se / Foto på kommissarie Lindqvist:
www.rogerlindqvist.blogg.se
Anmälan hade kommit in av att - jag citerar: "En välkänd svensktoppssångare med hästsvans och cowboyhatt, med begynnande gubbmage, sprider falska toner på ett känt dansställe".
Detta föranledde att jag skickade ut en styrka på två polispiketer, två stycken polishundar med tillhörande hundförare, tre ridande poliser, samt jourhavande åklagare, inte att förglömma mig själv, som ledde operation "OLLE JÖNSSON".
Herr Jönsson blev tagen på bar gärning mitt i "Oklahoma" där en antydan till falska toner förekom. Så även i "Vid en liten fiskehamn", där Jönsson skenade iväg ordentligt. I slutnumret "De sista ljuva åren" blev det som fällde Jönsson för "spridning av upprepad falsksång". Han bojades på stället. Fick sina rättigheter upplästa och fördes odramatiskt in i en av polisens piketbussar.
Väl inne på stationen fick jag ett första förhör med Jönsson. Han bedyrade sin oskuld. Men som den kommissarie jag är, så hade jag naturligtvis bevisen inspelade. Han blev förskräckt och djupt ångerfull. Han dunkade sin cowboyhatt flera gånger i bordet och skrek: "Hur kunde jag svika min publik på detta sätt".
Och när han sedan begärdes häktad av åklagaren, så tittade han på mig med sina hundvalpsögon och sa:
- Och jag som hoppades att "De sista ljuva åren skulle bli de bästa i mitt liv...".
Han tystnade när en kvinnlig polis förde honom till fängelsecellen. Samma kväll hördes han sjunga lite snyftande: "I ett fotoalbum där står tiden stilla..."
Piteåpolisens bild av Olle Jönsson. Han påträffades på ett känt dansställe
i akt och mening att sprida falska toner. Den lyckade operationen leddes
av kommissarie R. Lindqvist vid Piteåpolisen. Vid det förhör som komm-
issarie Lindqvist höll samma kväll, visade Jönsson djup ånger över brottet.
Det var kommissarie J. R. Lindqvist som ledde den lyckade operationen;
"Olle Jönsson". Lindqvist väntas nu få en medalj för "Tapperhet i tjänst".
--------------------------------------------------------------------------------
Foto på Olle: www.expressen.se / Foto på kommissarie Lindqvist:
www.rogerlindqvist.blogg.se
Vårbestyr
När våren så sakteliga anländer poppar det upp en hel del "måste-arbeten". Lövkrattning är ett exempel på detta. Trots att jag avverkat en del björkar på tomten, så ligger det ändå nästan samma mängd löv varje vår. I takt med krattandet så avslöjas också en mängd spår av råttor som under vintern plöjt sina gångar över hela gräsmattan, så det nästan ser ut som en labyrint. Jag tycker att råttor är bland de mest avskyvärda som vår Herre har skapat. Även om den värsta råttfobin är borta, så kan jag inte annat än tycka det är en smula jobbigt att konfronteras med eländet. Om detta råder delade meningar. Våra två katter tycker att det är ett fullkomligt paradis att leva med ett högt råttbestånd. Jo, jag har frågat dem båda, och med ett litet leende så berättade både Pelle och Sessan att "Råttor, de e´livet de´!". Tyvärr kan jag inte instämma i den saken.
----------------------------
Roger.
----------------------------
Roger.
1960-talets supergrupp...
HEP STARS. JANNE, BENNY, CHRILLE, LELLE, SVENNE.
Flamingokvintetten
Visst kan de se lite trötta ut, men inte undra på, i 51 år har Flamingokvintetten roat sin trogna publik. Hasse Carlsson och Dennis Janebrink, två goa gubbar som varit med sedan starten kan se tillbaka på en fantastisk resa från starten 1960 fram till detta dags dato. Sångaren Hasse Carlsson har sedan länge slängt bort sin gitarr, och ibland sjunger han sittande på en stol, men vad gör väl det, för än hänger gubben med. Dennis Janebrink bakom basen, ser fortfarande oförskämt ungdomlig ut trots 51 år ute på landsvägarna. Som de flesta vet så är Dennis pappa till Arvingarnas Casper Janebrink. När man ser de två tillsammans verkar de båda som bröder istället för far och son. 
FLAMINGOKVINTETTEN från Partille. Gunnar Karlsson, Dennis
Janebrink, Hasse Carlsson, Åke Andersson och Boris Estulf.
Ett av våra mest klassiska dansband. I hela 51 år har bandet troget
spelat upp till dans runt om i landet. 1980 hörde jag dem i Sunderby-
logen beläget mellan Luleå och Boden.
------------------------------------------------------------------------
Badnymfer sommaren 1961
Baddräktsmodet har ju skiftat genom åren. Så här skulle damerna se ut enligt det som ELLOS i Borås presenterade i sin sommarkatalog 1961.
En kopp kaffe i det gröna...
En sommardag i juli 1966. Vid det vita bordet sitter min pappa, med
blicken vänd mot kameran. Till höger om honom, svågern John Ris-
berg, byns skomakare, gift med min faster Emmy klädd i blått. Stå-
ende med kaffepannan beredd att servera, min mor Maj-Gerd samt
mannen längst t.v. Herman (efternamnet okänt) han bodde granne
med John och Emmy vid deras sommarstuga.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund.
Sommar & semester ¤ 1967
Rockabilly Party - Piteå Stadshotell
I morgon lördag bjuder Piteå Stadshotell upp till ett stort Rockabilly Party. I showen medverkar 30-årsjubilerande Sun Cats, samt Shirley Bee & the Honeybees, Rusty Flatheads. I Sun Cats medverkar sångaren och gitarristen Christer Dahlbäck, så även Mikael Sjöberg på keyboard. Dessa två gubbar är Sun Cats enda kvarvarande originalmedlemmar sedan starten 1981. Christer Dahlbäck har varit bandet troget i 30 år medan Micke Sjöberg nyligen börjat om i gruppen.
1980 på Gotis i Bölebyn, spelade jag med ett band till vad som senare skulle bli Sun Cats. Jag minns att Christer Dahlbäck stod för sången, men vad de andra bandmedlemmarna hette har jag tyvärr glömt.
Rockabilly Party med bl. a. SUN CATS. Några skivor och TV-program
har det blivit under åren.
-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 6 maj 2011.
1980 på Gotis i Bölebyn, spelade jag med ett band till vad som senare skulle bli Sun Cats. Jag minns att Christer Dahlbäck stod för sången, men vad de andra bandmedlemmarna hette har jag tyvärr glömt.
Rockabilly Party med bl. a. SUN CATS. Några skivor och TV-program
har det blivit under åren.
-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 6 maj 2011.
I den bästa av världar...
Sitter med en kopp kaffe på bron. Bredvid sitter hustrun. En av katterna ligger utsträckt på gräset och njuter av värmen. Vårens/sommarens första mygga flyger förbi på vingliga tunna vingar. Och jag tänker, stackars krake, fy för den lede att vara mygga. Inte så lång från oss bor sonen med familj. Då och då kommer barnbarnet cyklande med sin rosa hjälm för att stolt visa sin cykelkunnighet för sin farmor och farfar. I dag mötte vi det andra barnbarnet, Max. Han slumrade så tryggt och stilla i sin stol i bilens baksäte. Norah och Max min världs mest betydelsefulla och viktigaste personer.
Häromkvällen skulle en av sönerna ha min hjälp, och jag tänkte efter uträttat ärende så priviligierad jag är. Att få leva mitt i livet med alla dem som jag tycker om. För sex år sedan, öppnades för mig en dörr till något helt okänt. Jag fick plötsligt en cancerdiagnos som lät väldigt allvarlig. (Jo, jag vet jag har tidigare nämnt om detta). Då, i ett slag fick mitt liv helt andra prioriteringar. Om detta brukar jag återvända i mina tankar. Man SKA inte älta, jag vet, men jag tror att varje person som stått inför fullbordat faktum, alltid kommer att ha kvar den där känslan hur det kändes, undangömt i nån liten vrå inombords.
Därför är jag mer än glad över de nära och kära som finns runt omkring. Det är ett annat synsätt som präglar mig som människa idag. Jag vet att det okända står bakom ett hörn och väntar, det är bara frågan NÄR det ger sig till känna. Tills dess: Lev livet!
Ha en bra helg!
Roger.
Häromkvällen skulle en av sönerna ha min hjälp, och jag tänkte efter uträttat ärende så priviligierad jag är. Att få leva mitt i livet med alla dem som jag tycker om. För sex år sedan, öppnades för mig en dörr till något helt okänt. Jag fick plötsligt en cancerdiagnos som lät väldigt allvarlig. (Jo, jag vet jag har tidigare nämnt om detta). Då, i ett slag fick mitt liv helt andra prioriteringar. Om detta brukar jag återvända i mina tankar. Man SKA inte älta, jag vet, men jag tror att varje person som stått inför fullbordat faktum, alltid kommer att ha kvar den där känslan hur det kändes, undangömt i nån liten vrå inombords.
Därför är jag mer än glad över de nära och kära som finns runt omkring. Det är ett annat synsätt som präglar mig som människa idag. Jag vet att det okända står bakom ett hörn och väntar, det är bara frågan NÄR det ger sig till känna. Tills dess: Lev livet!
Ha en bra helg!
Roger.
Agnetha från Piteå trummis i "REVANCH"
¤ Så här ser tjejerna ut till vardags.
Agnetha Öhlund, Piteå, är kapellmästare för ett flickband. Revanch som kommit ordentligt i ropet. De har fått TV-jobb i Polen, och har turné i Danmark och Norge på gång. På grund av de många engagemangen har de inte haft tid med någon LP, men den kommer till jul. Och före Polen-resan så skall Piteåungdomen få chansen att höra Revanch.
De kommer nu på lördag för ett gästspel på Club Napoleon. Revanch inrymmer fem tjejer i åldern 18 till 21. De har spelat tillsammans drygt ett år. Tjejerna har haft jobb på ungdomsklubbar och en del lite tuffare ställen mestadels runt Stockholm. Nu har de blivit så bra att de får åka ut på turnéer, göra TV-framträdande och spela in skivor. I arrangörskretsar väntas flickorna bli ett av de stora numren i 1977 års folkparkssommar.
¤ Maria Holmström, orgel och piano, Pia Kjellbom bas,
Agnetha Öhlund trummor, Gunilla Zetterberg gitarr,
Britt-Marie Johansson gitarr.
---------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 november 1976.
Rolf Bengtsson in memoariam
För ett tag sedan publicerades på denna blogg två foton med tillhörande text om skådespelaren Rolf Bengtsson (1931-1976). En person vars liv slutade tvärt en oktoberdag 1976. I början av 70-talet medverkade Rolf Bengtsson i programmet Pratmakarna. De övriga lustigkurrarna var Arve Opsahl, Mille Schmidt, Carl-Gustaf Lindstedt och Stig Grybe. Torsdagen den 22 juni 1989 sändes TV-programmet åter i repris. Med anledning av detta så publicerades i Aftonbladet en artikel om Rolf Bengtsson. Artikeln syns här nere...
"Ett geni", utbriste Aftonbladets Allan Fagerström när han sett Roffe
Bengtsson i Folkan-revyn i slutet av 60-talet. Nu får vi se den folkkäre
komikern i "Pratmakarna" från 1973.
--------------------------------------------------------------------------
TV-BLADET ¤ Den 22 juni 1989.
"Har´e vart nåt?" Var en platta med Roffe Bengtsson där han bl. a.
framförde klassikern: "Elisabeth". Skivan spelades in på Stikkan Ander-
ssons bolag POLAR Music.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
"Ett geni", utbriste Aftonbladets Allan Fagerström när han sett Roffe
Bengtsson i Folkan-revyn i slutet av 60-talet. Nu får vi se den folkkäre
komikern i "Pratmakarna" från 1973.
--------------------------------------------------------------------------
TV-BLADET ¤ Den 22 juni 1989.
"Har´e vart nåt?" Var en platta med Roffe Bengtsson där han bl. a.
framförde klassikern: "Elisabeth". Skivan spelades in på Stikkan Ander-
ssons bolag POLAR Music.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Svensktoppen 1994
-----------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Lördagen den 1 oktober 1994.
Lasse Eriksson i "Café Luleå" - 1988
Lasse Eriksson - programvärd för Café Luleå.
--------------------------------------------------------------------------------
TV-BLADET ¤ Den 29 januari 1988.
STÄMBANDET - Älvsbyn
STÄMBANDET var en kör hemmahörande i Norrbottens Pärla, Älvsbyn. Kören bestod av ett 25-tal personer från bygden. På repertoaren fanns såväl andlig som profana melodier. Sångledare för gruppen var Gunhild Andersson, Älvsbyn. Kjell Andersson, sångare, trubadur och en välkänd profil häruppe i de norra delarna, var Gunhilds son. Kjell figurerade också i kören med sin sång, bas- och gitarrspel. 1985 ringde han mig. Kören hade gjort en inspelning, och nu ville man ha lite mer taktfast komp med på sina låtar. Kjell och jag åkte ner till teknikern Kjell Nästén i Skellefteå, i hans inspelningsstudio. Kjell la på sin bas, och jag mina trummor. Kjell Nästén var för mig ingen ny bekantskap. Redan 1981 gjorde Rolf Åhmans en singel i hans studio KN i Skellefteå. Kjell var även med när vi i Rolf Åhmans spelade vår sista spelning i Edeborg, Harads trettondagsafton 1982. Kjell Nästén har också ett förflutet som basist i dansbandet Bosses från Skellefteå.
1985 medverkade jag som trummis på den inspelning som Älvsby-
kören STÄMBANDET gjorde. Med var också min f.d. kollega i Kjell-Bertils
Kjell Andersson. Åkerbärsblomman som pryder omslaget, är Norr-
bottens landskapsblomma (Rubus arcticus).
KJELL ANDERSSON spelade bas och gitarr, jag spelade trummor på
inspelningen som gjordes 1985.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: Piteå-Tidningen.
ABBA nobbar alla jobb...
De toppar listorna i fyra länder, har sålt 20 miljoner skivor och är efterfrågade i hela världen. Men..
ABBA NOBBAR ALLA JOBB I SOMMAR
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Agnetha och Björn...
Benny och Annifrid.
ABBA har sålt 20 miljoner skivor på två års tid. Och just nu ligger deras senaste singel "Fernando" etta i Västtyskland, Schweiz, Holland och Australien! I England har den klättrat upp till fjärde plats.
ABBA kom hem från Australien för ungefär en månad sedan. Den turnén blev gruppens största succé någonsin. ABBAS stora TV-show sågs av en rekordpublik.
- Vilket fantastiskt mottagande, säger Agnetha Fältskog. Fick höra att vi legat etta på deras poplista med tio olika låtar.
TRIVDES I AUSTRALIEN
ABBA trivdes bra i Australien och vill gärna åka tillbaka dit på turné. Men när ska man hinna det?
- Vi skulle ta jobb när som helst, säger Stikkan Anderson. Men vi måste tyvärr tacka nej till det mesta.
- Polen, Ungern, Bulgarien, Italien, Sydamerika och många andra länder har hört av sig med inbjudningar. Men vad ska vi göra. Jag kan bara hänvisa till de TV-filmer som redan finns inspelade om oss.
ABBA har bestämt sig för att vara lediga i sommar. Dvs inte turnera utomlands, inte uppträda i folkparkerna. En och annan snabbvisit i främmande land hinner man dock med. I förra veckan var man t. ex. i London och medverkade i det stora TV-programmet "Top of the pops".
JOBBIGA VARDAGAR
Turnéer, TV-inspelningar, presskonferenser, fotograferingar, cocktailparties, radiointervjuer etc. Allt detta är en stor del av ABBA:s liv. Det liv som syns utåt. Men även för en världsberömd popgrupp finns det en grå vardag. Och den är oftast ännu jobbigare. Det är då idéerna måste testas, melodislingorna plockas fram, textförslagen. Det är då man tvingas stå i en studio och slipa harmonier och teknik till långt fram på nätterna.
EN STOR EUROPATURNÉ
Stikkan Anderson:
- Fick vi inte tillfälle att arbeta ostörda med vår musik så skulle vi aldrig kunna behålla vår popularitet.
- En skiva kan bli en världssuccé. Men den glöms bort ganska fort. Då gäller det att stå där med en ny platta i handen. Som är minst lika bra. Helst bättre.
Utlandet får därför vänta till januari-februari 1977. Då planerar ABBA en stor europaturné. I Sverige, Polen, Tjeckoslovakien, Italien, Spanien, Västtyskland, Frankrike och England. Och kanske ytterligare nåt land.
ABBA, Annifrid, Benny, Agnetha och Björn, tänker ta det lugnt
i sommar.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET ¤ Den 12 april 1976.
ABBA NOBBAR ALLA JOBB I SOMMAR
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Agnetha och Björn...
Benny och Annifrid.
ABBA har sålt 20 miljoner skivor på två års tid. Och just nu ligger deras senaste singel "Fernando" etta i Västtyskland, Schweiz, Holland och Australien! I England har den klättrat upp till fjärde plats.
ABBA kom hem från Australien för ungefär en månad sedan. Den turnén blev gruppens största succé någonsin. ABBAS stora TV-show sågs av en rekordpublik.
- Vilket fantastiskt mottagande, säger Agnetha Fältskog. Fick höra att vi legat etta på deras poplista med tio olika låtar.
TRIVDES I AUSTRALIEN
ABBA trivdes bra i Australien och vill gärna åka tillbaka dit på turné. Men när ska man hinna det?
- Vi skulle ta jobb när som helst, säger Stikkan Anderson. Men vi måste tyvärr tacka nej till det mesta.
- Polen, Ungern, Bulgarien, Italien, Sydamerika och många andra länder har hört av sig med inbjudningar. Men vad ska vi göra. Jag kan bara hänvisa till de TV-filmer som redan finns inspelade om oss.
ABBA har bestämt sig för att vara lediga i sommar. Dvs inte turnera utomlands, inte uppträda i folkparkerna. En och annan snabbvisit i främmande land hinner man dock med. I förra veckan var man t. ex. i London och medverkade i det stora TV-programmet "Top of the pops".
JOBBIGA VARDAGAR
Turnéer, TV-inspelningar, presskonferenser, fotograferingar, cocktailparties, radiointervjuer etc. Allt detta är en stor del av ABBA:s liv. Det liv som syns utåt. Men även för en världsberömd popgrupp finns det en grå vardag. Och den är oftast ännu jobbigare. Det är då idéerna måste testas, melodislingorna plockas fram, textförslagen. Det är då man tvingas stå i en studio och slipa harmonier och teknik till långt fram på nätterna.
EN STOR EUROPATURNÉ
Stikkan Anderson:
- Fick vi inte tillfälle att arbeta ostörda med vår musik så skulle vi aldrig kunna behålla vår popularitet.
- En skiva kan bli en världssuccé. Men den glöms bort ganska fort. Då gäller det att stå där med en ny platta i handen. Som är minst lika bra. Helst bättre.
Utlandet får därför vänta till januari-februari 1977. Då planerar ABBA en stor europaturné. I Sverige, Polen, Tjeckoslovakien, Italien, Spanien, Västtyskland, Frankrike och England. Och kanske ytterligare nåt land.
ABBA, Annifrid, Benny, Agnetha och Björn, tänker ta det lugnt
i sommar.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET ¤ Den 12 april 1976.
Cirkus i stan
En junidag sommaren 1967 kom Cirkus Scott till stan. Till järnvägsstationen i Piteå anlände godsvagnar fullastade med djur av olika modeller. Runt omkring på området hade folkmassor samlats för att få en glimt av det exotiska gästerna. Från järnvägen till Norrstrandsområdet skulle cirkuspersonalen frakta sina djur genom Piteå stads gator. Man ville ha hjälp, och hjälp det fick dom av bl. a. mig! Jag fick det stora förtroendet att ta hand om ett lamadjur som jag lovade att gå med hela vägen till Cirkus Scotts spelplats.
- Du måste se upp, dom kan spotta rätt så bra, var de förhållningsorder som jag fick, innan jag lite kavat påbörjade min promenad mot det tilltänkta målet.
Inga fadäser hände. Laman var hur snäll som helst med mig. Jag levererade "min lama" i stallet vid cirkusplatsen. Men nån djurskötare det blev jag aldrig. Inte ens svajmastartist eller clown. 
En sommardag 1967 kom Cirkus Scott till stan. En stor samling av
nyfikna pitebor hade mött upp på järnvägsområdet.
Vad vore en cirkus utan sina elefanter?
Jag fick hjälpa till att promenera genom stan med denna lama vid min
sida.
-----------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund.
Piteå - Tidningens Aktiebolag / 1935
En annons beställd av Furunäsets Skidvänner att införas i Piteå - Tidningen den 27 februari 1935, under rubriken "Ber härmed...". Införd vid ett tillfälle i tidningen. Annonskostnad; 4 kronor å 50 öre.
I fakturans ena hörn står följande att läsa: "Piteå-Tidningen, dominerande tidning i södra Norrbotten - utkommer Måndagar, Onsdagar och Fredagar. Ortens bästa annonsorgan".
-------------------------------------------------------------------------
Faktura från Piteå-Tidningen till Furunäsets Skidvänner för införd ann-
ons, den 27 februari 1935. Kostnad: fyra kronor och femtio öre.
--------------------------------------------------------------------------
I fakturans ena hörn står följande att läsa: "Piteå-Tidningen, dominerande tidning i södra Norrbotten - utkommer Måndagar, Onsdagar och Fredagar. Ortens bästa annonsorgan".
-------------------------------------------------------------------------
Faktura från Piteå-Tidningen till Furunäsets Skidvänner för införd ann-
ons, den 27 februari 1935. Kostnad: fyra kronor och femtio öre.
--------------------------------------------------------------------------
Kassatablå - 1951
"Ersättning för bensin för körning 10 x Piteå - Furunäset för prisan-
skaffning å hemkörning av priset för K. M. den 17 - 3 - 51. S:a 9:50
Furunäset den 16 - 3 - 51. Birger Johansson kassör".
Lägg märke till kvittot från IC i Piteå 1951.
----------------------------------------------------------------------
Den trevlige knölen R. Lindqvist!
Handlade sättpotatisen på Granngården idag. Så nu börjar nedräkningen...Blev en blandning av både rund- och mandel, likadant som förra året. Nu är det bara att räkna dagarna till dagen P som i potatissättning!
-----------------------
Mvh den trevlige knölen; R. Lindqvist.
"Gammal dans" - 1954
Den 24 april 1954 annonserade Piteå Tidningen om en danstillställning som Furunäsets Idrottsklubb skulle anordna. Mest troligt gick den av stapeln i Munksunds Folkets Hus. Enligt fakturan så skulle den införas vid ett tillfälle. Annonsens storlek var 80 mm, pris per mm: 35 öre. Slutsumman löd på 28 kronor.
ROLF "Roffe" BENGTSSON (1931-1976)
Torsdagen den 23 oktober 1976, avlider Rolf Bengtsson plötsligt av en stroke. Bengtsson är vid sin bortgång endast 45 år gammal, och ett känt ansikte i den svenska underhållningsvärlden. Som komiker, sångare, revyartist och skådespelare syns han ganska ofta i TV. Rolf Bengtsson föddes den 6 juni 1931 i Malmberget. Han kom att filmdebutera 1945 i Sextetten Karlsson med bl. a. Elof Ahrle. Rolf Bengtsson var en uppskattad komiker och många minns väl den välkända monologen Elizabeth. Lasse Berghagen har vid nåt tillfälle berättat om sin gode vän och kompis Roffe, när de två delade revyscenen tillsammans.
Allt kan hända när Virvelvinden Bengtsson har lagt rabarber på bollen.
Virvelvinden Bengtsson från Täby...äntligen en spelare som har krut
i dojorna!
-----------------------------------------------------------------------------
SE ¤ 1971.
Sanfrids tidningsurklipp
Eftersom min morfar hade ett stort intresse av andliga frågor, samlade han på urklipp om ämnet. Hemma i morfars lilla etta trängdes skrivböckerna, postillorna och urklippen bl. a. i hans sekretär. En gång erbjöd jag mig att hjälpa honom att bringa lite ordning i urklippshögen. Det ville han gärna. Jag köpte honom en urklippspärm där jag klistrade in alla hans artiklar. Urklippen finns idag i min ägo. Allt handlade om religiösa spörsmål. Jag minns att han även hade en mycket bestämd åsikt i hur konfrimandernas utstyrsel såg ut. Man började nångång i slutet av 70-talet med en slags uniform med tillhörande kåpa över huvudet.
- Det är inget annat än hedniskt, sa min morfar mycket bestämt.
Vari det hedniska låg vet jag inte, men han tyckte inte om att man "spökade" ut sig som de gjorde.
Att använda kyrkosalen till något annat än vad den var ämnad till, gjorde också morfar smått upprörd. Han intresserade sig inte bara för den svenska kyrkan, han följde också Lewi Pethrus förehavanden väldigt noga. Ja, jag hittade ibland tidskriften Vakna i hans bokhylla. Men vad som låg honom närmast hjärtat var den Laestadianska inriktningen. Om detta vittnar ett klipp som handlar om det stormöte som Laestadianerna höll i Svensbyn 1966.
I sina andliga disskussioner återkom han ständigt till prästen Lars Levi Laestadius (1800-1861) född i Jäckvik väster om Arjeplog. Laestadius var förutom präst, även författare, väckelseledare och vetenskapsman. Morfars andliga intresse följde honom under hela hans långa liv. På morfars läppar fanns nästan alltid ett bibelcitat, hämtat från den heliga skriften. Jag minns hans historier om kung David, om aposteln Paulus och mycket annat.
Även om han hade åsikter, var han aldrig fördömande. Jag minns att morfar hade som princip att aldrig tala ont om andra människor. Fanns han i ett sällskap där någon började baktala en viss person, så ville morfar inte vara med. Han hade den åsikten att gjorde man sin nästa något ont, ja, då fick man betala tillbaks på nåt sätt.
Mormor Beda och morfar Sanfrid på besök hos dottern Elly och hennes
man Sune i deras sommarstuga. Foto från ca 1960.
I morgon, fredag, öppnas Laestadianska Missionsförbundets 48:e stormöte i Svensbyn. I fjol höll mötet i Sangis och det är 13 år sedan stormötet höll i Svensbyn sist. Inledningspredikan höll då av kyrkoherde Manfred Björnegård, nu blir det prosten Torsten Nilsson som håller inledningspredikan klockan 11 på fredag.
Det helt nya tältet där stormötet skall hållas fredag, lördag och söndag har satts upp på samma trevliga plats år mötesdeltagarna som kommer från Sverige, Norge och Finland, även om antalet blir fyrasiffrigt, vilket det säkert kommer att bli om det blir vackert väder. Under mötet medverkar församlingens egna talare: präster och lekmannapredikanter och från Norge kommer Martin Nygård, John Amundsen och Mathias Mathisen. Sex predikningar per dag får den tusenhövdade skaran lyssna till.
Det är en stor och omfångsrik apparat som måste sättas igång på den plats där laestadianska stormötet skall hållas och mötesbestyrelsen i Svensbyn med Algot Eriksson som ordförande har sannerligen haft arbetssamma dagar under hela denna vecka. Männen som ordnat tältplatsen, ombesörjt resningen av tält och iordningställandet av sittplatser för mötesdeltagarna.
Kvinnorna har ordnat förläggningslokalerna i skolan, skaffat dit sängkläder och ordnat sovplatser för så många som skall övernatta där under de tre mötesdagarna och även sett till att det stora köksdepartementet kommer att fungera som det skall göra när hundratals hungriga män och kvinnor från längre bort liggande orter söker sig till skolans utspisningslokal när det blir matrast.
Algot Eriksson försäkrar emellertid att alla detaljer skulle vara klara i god tid före stormötets början. För de som inte kan få sovplats i skolan, så står enskilda hem i byn redo att ta emot nattgäster, så något problem är det inte i det fallet.
I morgon öppnas det 48:e laestadianska stormötet i Svensbyn.
Kvinnorna håller på med piskning av madrasser och övrig sängutrust-
ning som sedan bärs in i skolsalarna. Det är full rulle utanför skolan.
Männen som skall resa tältet håller på att samlas på tält-
platsen framför skolan.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Sommaren 1966.
- Det är inget annat än hedniskt, sa min morfar mycket bestämt.
Vari det hedniska låg vet jag inte, men han tyckte inte om att man "spökade" ut sig som de gjorde.
Att använda kyrkosalen till något annat än vad den var ämnad till, gjorde också morfar smått upprörd. Han intresserade sig inte bara för den svenska kyrkan, han följde också Lewi Pethrus förehavanden väldigt noga. Ja, jag hittade ibland tidskriften Vakna i hans bokhylla. Men vad som låg honom närmast hjärtat var den Laestadianska inriktningen. Om detta vittnar ett klipp som handlar om det stormöte som Laestadianerna höll i Svensbyn 1966.
I sina andliga disskussioner återkom han ständigt till prästen Lars Levi Laestadius (1800-1861) född i Jäckvik väster om Arjeplog. Laestadius var förutom präst, även författare, väckelseledare och vetenskapsman. Morfars andliga intresse följde honom under hela hans långa liv. På morfars läppar fanns nästan alltid ett bibelcitat, hämtat från den heliga skriften. Jag minns hans historier om kung David, om aposteln Paulus och mycket annat.
Även om han hade åsikter, var han aldrig fördömande. Jag minns att morfar hade som princip att aldrig tala ont om andra människor. Fanns han i ett sällskap där någon började baktala en viss person, så ville morfar inte vara med. Han hade den åsikten att gjorde man sin nästa något ont, ja, då fick man betala tillbaks på nåt sätt.
Mormor Beda och morfar Sanfrid på besök hos dottern Elly och hennes
man Sune i deras sommarstuga. Foto från ca 1960.
I morgon, fredag, öppnas Laestadianska Missionsförbundets 48:e stormöte i Svensbyn. I fjol höll mötet i Sangis och det är 13 år sedan stormötet höll i Svensbyn sist. Inledningspredikan höll då av kyrkoherde Manfred Björnegård, nu blir det prosten Torsten Nilsson som håller inledningspredikan klockan 11 på fredag.
Det helt nya tältet där stormötet skall hållas fredag, lördag och söndag har satts upp på samma trevliga plats år mötesdeltagarna som kommer från Sverige, Norge och Finland, även om antalet blir fyrasiffrigt, vilket det säkert kommer att bli om det blir vackert väder. Under mötet medverkar församlingens egna talare: präster och lekmannapredikanter och från Norge kommer Martin Nygård, John Amundsen och Mathias Mathisen. Sex predikningar per dag får den tusenhövdade skaran lyssna till.
Det är en stor och omfångsrik apparat som måste sättas igång på den plats där laestadianska stormötet skall hållas och mötesbestyrelsen i Svensbyn med Algot Eriksson som ordförande har sannerligen haft arbetssamma dagar under hela denna vecka. Männen som ordnat tältplatsen, ombesörjt resningen av tält och iordningställandet av sittplatser för mötesdeltagarna.
Kvinnorna har ordnat förläggningslokalerna i skolan, skaffat dit sängkläder och ordnat sovplatser för så många som skall övernatta där under de tre mötesdagarna och även sett till att det stora köksdepartementet kommer att fungera som det skall göra när hundratals hungriga män och kvinnor från längre bort liggande orter söker sig till skolans utspisningslokal när det blir matrast.
Algot Eriksson försäkrar emellertid att alla detaljer skulle vara klara i god tid före stormötets början. För de som inte kan få sovplats i skolan, så står enskilda hem i byn redo att ta emot nattgäster, så något problem är det inte i det fallet.
I morgon öppnas det 48:e laestadianska stormötet i Svensbyn.
Kvinnorna håller på med piskning av madrasser och övrig sängutrust-
ning som sedan bärs in i skolsalarna. Det är full rulle utanför skolan.
Männen som skall resa tältet håller på att samlas på tält-
platsen framför skolan.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Sommaren 1966.
Bergströms Järnhandel AB - Piteå
Den 31 januari 1957 köptes 7 st. bandyklubbor á 12:50/st. = 87:50
samt 3 st. Bandybollar á 3:00/st. = 9:00, minus 20% = Kronor: 77:20.
Furunäsets Idrottsklubb var det som handlade. Denna räkning sändes
till Olov Sélen, kassör vid Idrottsklubben.
-----------------------------------------------
Kaffestugan på Furunäsets sjukhus
På Furunäsets sjukhus fanns ett litet café för patienter och personal. Där fanns även en butik som tillhandahöll varor av olika slag. Fiket kallades för Kaffestugan och det hände att jag sprang in ibland för att köpa fikabröd till oss som jobbade på Transportcentralen. Kaffestugan finns inte mer. Furunäsets sjukhus finns inte heller, men i min ägo har jag ett gammalt kvitto från den 11 mars 1955, som minner om den tid som en gång var.
Kaffe och bitsocker inhandlat av Furunäsets Idrottsklubb, den 11 mars
1955 på Furunäsets Kaffestuga. Summa: 4.80
-------------------------------------------------------------------------------
Kaffe och bitsocker inhandlat av Furunäsets Idrottsklubb, den 11 mars
1955 på Furunäsets Kaffestuga. Summa: 4.80
-------------------------------------------------------------------------------
Frans Wallsténs vandringspris - 1949
Snart är det åter dags att...
...sätta sin potatis. Sonen ringde från sitt jobb på Granngården, han sa att sättpotatisen hade kommit in. Förra årets potatisskörd blev över förväntan. Vi satte bl. a. Ariell, Marie o Tuberosum (den sistnämnda är inte ett namn på en sjukdom, utan en potatatissort). Potatisen brukar åka i jorden i början av juni varje år. Så nu är tiden snart inne...
Man kan väl inte påstå att det råder nåt sommarväder här i våra trakter idag. Några snöflingor har dansat sin väg från himmelens höjder denna morgon, så även igår. Det är inget stort snöfall, det är ungefär att likna vid mjäll som sopas bort från en tröja. Kanhända att det är den store TOR med hammaren som fäller mjäll från sitt rufsiga asaguds hår?
Ha en bra dag!
"Honken" Holmqvists autograf
Kort lektion i konsten att be "HONKEN" HOLMQVIST om en autograf.
ANN-LOUISE möter IDOLEN!
Nu har jag allas. Stisses och Strimmas och dom andras. Nu är det
bara HAN som fattas. Ska man våga?
Äsch, det var nog bara som jag trodde. Han fattar att jag vill ha auto-
grafen också. Jättebra.
- Kan du skriva "Till Ann-Louise från Honken?"
- Och du, om du ville stanna här i Leksand så vore det bra. Då
kanske vi skulle slå Brynäs.
--------------------------------------------------------------
Foto: Leif Forslund - AFTONBLADET ¤ 1971.
ANN-LOUISE möter IDOLEN!
Nu har jag allas. Stisses och Strimmas och dom andras. Nu är det
bara HAN som fattas. Ska man våga?
Äsch, det var nog bara som jag trodde. Han fattar att jag vill ha auto-
grafen också. Jättebra.
- Kan du skriva "Till Ann-Louise från Honken?"
- Och du, om du ville stanna här i Leksand så vore det bra. Då
kanske vi skulle slå Brynäs.
--------------------------------------------------------------
Foto: Leif Forslund - AFTONBLADET ¤ 1971.
AB OSCAR AHRÉN ¤ våren & sommaren 1954
Beställ era varor från OSCAR AHRÉNS ¤ Hela Sveriges Varuhus.
LEDIGT,TRIVSAMT!
Julen 1966
Jag fortsätter på jultemat. Julen 1966 (annandag jul visade sig Per Oscarsson nästintill naken i Hylands hörna) så umgicks vi som vanligt med släkten. En av helgdagarna var vi hos min mors bror Lennart med familj. En dag så hade vi Hennings föräldrar samt hans syster Ingrid med man och barn på mat. I TV visade man den här julen adventskalendern En småstad vid seklets början. Och i rollen som Sven, syntes tioårige Ted Gärdestad. En kille som skulle låta tala om sig lite längre fram.
Julen 1966 var vi bl. a. hos Lennart och Elsy i Lillpite. På bilden syns
Sune Nilsson, gift med min moster Elly. I fåtöljen sitter min syrra Gerd.
På väggen hänger kusinernas julkalender: "En småstad vid seklets början"
där en tioårig kille vid namn Ted Gärdestad medverkade.
I djupt allvar sitter fr. v. Maj-Gerd, Malin, Elly och Gösta över ett parti
Fia med knuff. Vem som avgick som julens FIA-mästare 1966? Ja, om
detta förtäljer icke denna historia.
Hemma hos oss - julhelgen 1966. På bilden ses Roger, son till Ingrid
och Torbjörn. Dockan var Gerds prynadsdocka, som jag vid nåt tillfälle
klippte av ögonbrynen på. (Då var Gerd inte glad på sin lillebror).
Roger & Roger med efternamnen Lindqvist och Enberg, busar på
golvet hemma i Hortlax.
Samma indianutstyrsel som jag tidigare visat, på indianen Henning,
sitter nu här på denna lilla kille. Men på den här bilden syns även en
fredspipa som inte kom med i förra inlägget. Lägg märke till den flaska
som ses i bakgrunden. Det var svagdricka som vi nån gång varje månad
ställde ut vid vår infart. Från Öjebyn kom en bryggarbil och ställde ut en
ny, medan man tog den tomma.
-------------------------------------------------------------------------------
Julen 1966 var vi bl. a. hos Lennart och Elsy i Lillpite. På bilden syns
Sune Nilsson, gift med min moster Elly. I fåtöljen sitter min syrra Gerd.
På väggen hänger kusinernas julkalender: "En småstad vid seklets början"
där en tioårig kille vid namn Ted Gärdestad medverkade.
I djupt allvar sitter fr. v. Maj-Gerd, Malin, Elly och Gösta över ett parti
Fia med knuff. Vem som avgick som julens FIA-mästare 1966? Ja, om
detta förtäljer icke denna historia.
Hemma hos oss - julhelgen 1966. På bilden ses Roger, son till Ingrid
och Torbjörn. Dockan var Gerds prynadsdocka, som jag vid nåt tillfälle
klippte av ögonbrynen på. (Då var Gerd inte glad på sin lillebror).
Roger & Roger med efternamnen Lindqvist och Enberg, busar på
golvet hemma i Hortlax.
Samma indianutstyrsel som jag tidigare visat, på indianen Henning,
sitter nu här på denna lilla kille. Men på den här bilden syns även en
fredspipa som inte kom med i förra inlägget. Lägg märke till den flaska
som ses i bakgrunden. Det var svagdricka som vi nån gång varje månad
ställde ut vid vår infart. Från Öjebyn kom en bryggarbil och ställde ut en
ny, medan man tog den tomma.
-------------------------------------------------------------------------------
Sju ensamma kvällar med THOR-ERICS
THOR-ERICS från Hyssna i Västergötland ska för alltid förknippas med låten Sju ensamma kvällar som blev en Svensktoppshit 1966. Många medlemmar har passerat revy under de 36 år som bandet fanns. Men den mest kände medlemmen är nog Nick Borgen som började i bandet 1976 fram till 1980. Nick Borgen hade ett förflutet i dansbandet Scandinavians från Östersund, innan han började i Thor-Erics.
THOR-ERICS från Hyssna i Västergötland bildades 1963. I december
1999 spelade bandet upp till den sista dansen. Orkestern fick en jätte-
hit 1966 när man placerade sig på Svensktoppen med "Sju ensamma
kvällar".
--------------------------------------------------------
En indian vid köksbordet
Det är tidig juldag den 25 december 1966. Julaftonen är förbi, vår
klocka som hänger på väggen visar 00.30. Vid köksbordet sitter det
en indian som heter Henning. Han är klädd i en stilig huvudbonad,
precis så som en riktig indian skall se ut. Å inte nog med detta, runt
halsen hänger ett slags halsband. Indianen Henning har en cigarett av
märket Prince i sin ena hand. Mitt på bordet står en grönfärgad ljus-
stake som jag gjort i slöjden under slöjdläraren Gottfrid Marklunds vak-
ande ögon. T.v. syns vår första TV-apparat inköpt 1962 på Lundmans i
Hortlax.
Hennings indianattiraljer var den julklapp som jag fick på julaftonskvällen.
Dom kommer jag ganska bra ihåg. Kanske att de skulle ha passat att an-
vända en dag som denna när barnen skall komma hem på besök? Men
det kan tänkas att dom skulle trott att farsan hade blitt lite ding?
------------------------------------------------------------------------------
Julfotograf: Gerd Lindqvist.
Kyrkstugebesök i Öjebyn 1966
Gerd, Karin och Teddy fotograferade sommaren 1966 i Öjebyn vid
Hennings föräldrars fina stuga. Som vanligt står Henning bakom kam-
eran. Karin är våran kusin, Teddy hennes man.
------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund.
En terroristledare mindre
President Barack Obama tillkännagav inatt vid en presskonferens att terroristledaren Osama Bin Ladin dödats. Attacken skedde vid Abbottabad, några mil nordost om Pakistans huvudstad Islamabad. Bin Ladin som alltsedan attacken mot World Trade Center, den 11 september 2001, varit en av världens mest jagade män, har nu alltså oskadliggjorts på direkt order från Vita Huset i Washington.
Även om Bin Ladin nu är borta, så träder troligen någon annan förespråkare av terror in på den internationella "terroristscenen". För den som tror att detta är slutet på den terrorvåg som sveper över världen, så är detta helt fel. Terrorns fula ansikte kommer även i fortsättningen att skörda oskyldiga liv. Terrorn har blivit en del av vår vardag, tyvärr.
Osama Bin Ladin har dödats i en eldstrid i Abbottabad några mil
nordost om Pakistans huvudstad Islamabad. Det var ett amerikanskt
specialteam, "Navy Seals" som utförde handlingen. Enligt källor så har
Bin Ladins kropp redan begravts ute till sjöss, alltför att förhindra att
hans grav skall bli en vallfärdsort för likasinnade.
--------------------------------------------------------
Bild: www.telegraph.co.uk
Även om Bin Ladin nu är borta, så träder troligen någon annan förespråkare av terror in på den internationella "terroristscenen". För den som tror att detta är slutet på den terrorvåg som sveper över världen, så är detta helt fel. Terrorns fula ansikte kommer även i fortsättningen att skörda oskyldiga liv. Terrorn har blivit en del av vår vardag, tyvärr.
Osama Bin Ladin har dödats i en eldstrid i Abbottabad några mil
nordost om Pakistans huvudstad Islamabad. Det var ett amerikanskt
specialteam, "Navy Seals" som utförde handlingen. Enligt källor så har
Bin Ladins kropp redan begravts ute till sjöss, alltför att förhindra att
hans grav skall bli en vallfärdsort för likasinnade.
--------------------------------------------------------
Bild: www.telegraph.co.uk
Och tiden den går...
Vår stund här på jorden går ganska fort. Först föds vi, lever våra år, förhoppningsvis med lyckan närvarande. Bildar familj, jobbar och står i...Så en dag flyger barnen ut ur sitt rede. Och som ett brev på posten sitter man snart med barnbarnen i sitt knä. Man känner en sådan obeskrivbar värme, att man nästan blir yr av rörelse.
Så kommer den dagen då det är dags att ta farväl av den värld som en gång också sett oss födas. "Livet går fort" brukar min mamma säga, och visst är det så. Livet går i rask takt, dag för dag, år efter år. Men det viktiga är ju att fylla sin tid med ljus och värme. Så gott som det nu går förstås.
Vi börjar från början. Jag och min mor på BB i
Piteå. Året är 1957.
Hos fotografen 1958. Undrar vad som finns i muggen? För den intres-
serade så kan jag berätta att min skor var av märket "Tellus".
På farstutrappan hemma hos min farbror Erik Lindkvist 1960. Foto-
graf var kusinen Gösta Lindkvist.
På Shoppingcenter i Luleå 1964.
KlasS 2 i Sörbyskolan i Hortlax 1965.
Roger Lindqvist 1968. Mitt stora intresse för
trummor/slagverk hade resulterat i trum-
lektioner en gång per vecka.
Nyklippt och fin 1969.
Ena framtanden borta! Den miste jag redan 1968
på skolans nyspolade is. Vilket resulterade att jag
var tvungen till otaliga tandläkarbesök under några
tunga år. Den här bilden togs två år efteråt, 1970.
Hos fotografen 1975. Fick körkortet i december
samma år. Spelade med Rolf Åhmans nästan varje
helg året runt.
Tjänade kung och krona 1978. Låg först på S 3 i Boden, senare över-
flyttad till I 19.
Ojdå, så allvarlig man såg ut här. Stora cyklop-
glasögon (som åter är moderna). Året 1984 tog
jag busskort. Denna bild togs hos Rune Höglund
på Fototjänst, Prästgårdsgatan i Piteå.
1988 på besök i Luleå med familjen.
Sommaren 1989.
Passfoto från 1992.
Tio år därefter - 2002 - togs detta.
Uppklädd och fin, 2004.
Kommissarie Lindqvist blossar på sin pipa. Ännu ett svårlöst fall har
hamnat på mitt bord. Jag tänker så det knakar...det gav så småningom
resultat. Jag fångade mördaren på bar gärning! Foto från 2008.
--------------------------------------------------------------------------------
PS. Pipan jag använder köptes sommaren 1974. Tog mig ett bloss då
och då. Men min karriär som piprökare slutade lika fort som det började.
Men som ni förstår måste ju en sann kommissarie alltid ha sin pipa i
sin absoluta närhet. Mordfallen går bättre att lösa på det viset.
--------------------
Kommissarie J. R. Lindqvist, vid Piteåpolisens mordrotel.
Karles postorderkatalog sommaren - 1962
¤ R 400 Sovsäckstäcke av extra tät och kraftig chintz - smuts- och vattenfrånstötande - med huvudfärger i lila-blått-gult-grönt. En tjusig färgkombination. Stoppat med 1,2 kg elaston. Försett med dragkedja längs ena långsidan och fotändan, varför säcken lätt kan ändras om till täcke. Längd 200 cm, bredd 75 cm - uppslagen 150 cm. I plastfodral. Som täcke är det ju idealiskt att ha t. ex utanför tältet, vid solbad etc.
Pris pr styck......49.95
¤ R 401 Sovsäck av extra tätt och slitstarkt bomullstyg i grön färg. Stoppad med 2 kg ren vadd av nytt material. Kraftig dragkedja. Fastsydd kudde. Längd 185 cm, bredd 70 cm. Levereras i fodral. Rekordlågt pris.
Pris pr styck......23.75
¤ R 404 Luftmadrass av sidenglänsande väv, belagd med äkta naturgummi. Ena sidan röd, andra sidan blå. Uppblåst är madrassen 185 cm lång, 63 cm bred och 13 cm tjock. I ÅRS GARANTI. Reklampris.
Pris pr styck......27.50
¤ R 405 Luftmadrass av garanterat ren bomull i extra tjock och kraftig kvalitet. Belagd med äkta naturgummi. Blå färg. Uppblåst är madrassen 176 cm lång, 63 cm bred och 13 cm tjock. Vikt ca 2 kg. Idealisk att ha i tältet, på badstranden eller som reservbädd i sommarstugan. OBS! 2 ÅRS GARANTI.
¤ Pris pr styck......37.50
¤ R 414 Bad- och shoppingkorg av flätad bast och trä i särskilt elegant modell. Lock och förstärkningar av brunt konstläder. Nitar och låsknäppe av guldglänsande metall. Handtagsremmar av flätad hampa. Fodrad. Storlek 34x23x18 cm. Praktisk och högmodern.
Pris pr styck......16.25
----------------------------------------------------------------
KARLES - BORÅS ¤ Sommaren 1962.
Norah som i "Norahpanna"
Min pappa berättade att han stod vid Hortlaxvägen, nångång hösten
1957 för att invänta godsbilen som skulle leverera den nybeställda
Norahpannan.
- Den var tung, mycket tung, men jag tog den i skottkärran och
fick så småningom hem den, rakt in i köket.
Där har den stått nu i snart 54 år. Men allt har ett slut. Nu skall Norah-
pannan säljas. Så finns det nån därute som behöver lite värme till vintern
så vet ni var den finns...
-----------------------------------------------------------------------
"Semestertält" sommaren 1962
SEMESTERTÄLT för fyra personer. Ferie- och semestertält av impregnerad, tät och kraftig tältduk. God plats för 4 personer. Väggar och gavlar orangefärgade, blått tak. Plastbelagt golv. Brutet tak med breda droppkanter. Längd 200 cm, bredd 180 cm, höjd 185 cm. Tältet öppnas och stängs med extra kraftig vinkeldragkedja. Levereras komplett med stålstänger, pinnar, linor och fodral. Lätt att sätta upp och ta ner.
Pris per styck.....115.00
SEMESTERTÄLT MED SOVPLATS för 8-10 personer. Semestertältet "Napoli" är ett starkt och rymligt tält enligt principen dubbla väggar och tak, med ett luftmellanrum på ca 10 cm. Yttertältet av extra prima specialimpregnerad tältduk, orangefärgad. Nedtill plastbelagd stormkappa i blått. Den dragkedjeförsedda markisöppningen som har blå kappa, ger ett bra sol- och regnskydd. Innertältet är också av extra prima impregnerad tältduk i blått och har kraftigt plastgolv som är uppdraget i en ca 10 cm hög kant.
Tältöppningen är försedd med låsbar dragkedja. Ventilationslucka med myggnät. Innertältets mått: längd 200 cm, bredd 240 cm, och höjd 185 cm. Förstugans mått: längd 200 cm, bredd 260 cm och höjd 195 cm. Tältets totala längd 400 cm. Levereras komplett med 3 tredelade stänger till tältet, 2 stycken till baldakinen samt 6 överliggare, samtliga av förkromade stålrör. Tältpinnar och förlängningspikar av stål samt linor och gummistroppar. Tältet förpackat i ett fodral, stänger, pinnar och linor i ett fodral. Total vikt ca 28 kg. Ett idealiskt semestertält - faktiskt som en sommarstuga.
Karles pris endast.....338.00
Riktpris 399:-
INDIANTÄLTET "UNCAS" barnens populäraste lektält. Indiantältet "Uncas" av extra tät och kraftig bomullsväv i gul färg med mönster och motiv i rött och blått. Storlek 125x125 cm, höjd 125 cm. Levereras med stång och pinnar.
Pris pr styck.....27.95
--------------------------------------------------------------------
KARLES - BORÅS. Sommaren 1962.
