Lily Berglund / Göte Wilhelmsson på ÖHOLMA - 1955
Göte Wilhelmssons orkester med sångerskan Lily Berglund (1928-2010).
Göte Wilhelmsson med orkester medverkade även i radions långkörare;
"Frukostklubben", som sändes 1946-1978 med Sigge Fürst som program-
ledare. Wilhelmsson var också inspelningschef på skivbolaget Philips. Göte
W. var mannen som "upptäckte" Cool Candys orkester 1962.
----------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 1 juli 1955.
PS. För de som inte vet, så var Öholma en liten ö belägen i Piteå älven.
Festplatsen Öholma gästades under sin storhetstid av artister som;
Zarah Leander, Svend Asmussen, Ernie Englund, Östen Warnerbring,
Thore Ehrlings orkester, Charlie Norman, Lill-Babs m. fl.
Öholma gick upp i rök valborgsmässoaftonen 1968. En ny väg skulle
byggas, därav eldsvådan.
/Roger.
Jerry Williams på Börsen - 1990
Expressen den 11 januari 1990.
Frukost på Tiffanys
Medverkande: AUDREY HEPBURN (1929-1993), GEORGE PEPPARD
(1928-1994), PATRICIA NEAL (1926-2010), MICKEY ROONEY (1920-.
Regi: BLAKE EDWARDS (1922-, Musik: HENRY MANCINI (1924-1994).
Filmen hade sin premiär 1961.
-------------------------------------------------------------------------------
Stockholms Tidningen den 10 augusti 1964.
Cirkus Scott i Piteå
Årtal okänt.
Cultivatorn Svensk - 1912
Norrbottens Bryggeri Aktiebolag - 1903
Kokspislar - 1914
Velocipeden "Kärnan" - 1912
Grattis KJELL!
Ha en bra dag!
Hälsningar från Roger och Elisabeth!
Hälsningar från Roger och Elisabeth!
Lill-Babs filmar "Svenska Floyd" - 1960
Om några dagar reser det Sandrewska filmsällskapet ner till Positano
för att ta de första exteriörbilderna för filmen "Svenska Floyd" där
Ingemar Johansson, och hans fästmö Birgit, Carl-Gustaf och Lill-Babs
har ledande roller. Senaste fyndet till filmen är TV:s charmfulle Anders
Bauer som kommer att spela mer eller mindre sig själv d.v.s en TV-
reporter. Lill-Babs spelar förresten här en italiensk "pangbrallis". Med
på ett hörn är också Nils Asther. På bilden finner vi Anders och Lill-Babs
i en öm omfamning, det är emellertid inte honom hon får utan det upp-
står tycke mellan henne och Carl-Gustaf.
Norra Västerbotten den 21 september 1960
-------------------------------------------------
Axel Bogren
I Norrfjärden går man lite till mans och grubblar över en lösning av
problemet med korsningen vid Holmdahls café. Kommunalnämndens
ordförande och snickaren Axel Bogren (längst th) tog snickarpennan
från örat och ritade på en masonitbit hur han tänkte sig lösningen.
Trädgårdsinstruktör Gustav Öhman och Martin Bogren tittar intresserat
på.
Piteå Tidningen den 19 augusti 1961
---------------------------------------------
PS. Axel Bogren blev senare i livet kommunalfullmäktiges ordförande.
/Roger.
Radiocentralen i Älvsbyn 1961
Piteå Tidningen den 25 februari 1961
Fiat 1100 Special - årsmodell 1961
Piteå Tidningen den 2 maj 1961
Världsrekordmopeden - APOLLO - 1961
Piteå Tidningen den 17 april 1961.
Sjöfart i Piteå - 1962
Piteå Tidningen den 11 september 1962.
"Veckotvättmaskin" - 1961
Gubbar
En "klotterstund" med penna och ett vitt ark. Resultat: Gubbar (som vanligt).
"De missanpassade" - Röda Kvarn i Piteå
Piteå Tidningen februari 1965.
Cassius Clay - 1963
Båt krockade med Strömnäsbron i Piteå
En annorlunda krock inträffade på onsdagseftermiddagen i Piteå. En
båtägare råkade nämligen med hög fart trots skylten "kör sakta" köra
mot ena brofästet när han skulle rikta in sin farkost för färd under bron
över Sundsgatan, den så kallade nya Strömnäsbron. Båtägaren fördes
rätt vimsig till lasarettet där man kunde konstatera att han fått ett sår
på ena läppen. Farkosten kom från södra sidan av sundet. Vid passagen
under bron kolliderade båten kraftigt med brons betongfundament på
vänster sida. Vid kollisionen trycktes fören på båten in ett par decimeter
och den kastades delvis upp på stenskoningen. Den var utrustad med
en 90 hkr Volvo Ackvamatic motor. Enligt vittnesuppgifter föreligger miss-
tänkt fylleri.
Piteå Tidningen den 1 september 1966.
Popbandet TAGES
"Tagarna" förbereder sig nu för sin 4:e LP. Deras nya singel, med den
egna låten "Every Raindrop Means A Lot" som framsida, har utkommit.
För övrigt repeterar Tages på en ny och djärv scenshow.
Piteå Tidningen februari 1967.
------------------------------------
George Harrisons mustasch!
Det har ni inte sett förut. Det är George Harrison en av The Beatles,
som häromdagen ertappades med denna lilla prydnad. Han kör här i
sin bil genom den besvärliga londontrafiken i rusningstid - det är där-
för han ser så sammanbiten ut.
Piteå Tidningen november 1966.
------------------------------------------------
Palmolive
Annons från 1945.
"N´Per-Albin, hä va´ en bra kar´l....!"
Ja, dessa bevingade ord fällde min 77-årige morfar inför riksdagsvalet 1976. Min morfar brukade kalla alla "moderna" politiker för VILDDJUR! I hans bibliska värld, så stod politikerna inte i så hög kurs. 1976 var av många kallat för ett ödesval. Det pratades väldigt mycket om kärnkraftens vara eller icke vara, och de två kombatantterna, Thorbjörn Fälldin och Olof Palme, turades om att kasta dynga på varandra. Morfar hade sin inställning ganska så klar. Han skulle absolut inte rösta denna gång heller, för kanhända den 30:e gången i sträck. När jag erbjöd honom att skjutsa honom till vallokalen i centralskolan i Hortlax, tog han sig en funderare. Det var då han utbrast: "N´Per-Albin, hä var i alla fall en kar´l man kond liit oppa..." Översatt från pitemål till svenska: "Per-Albin det var i alla fall en man man kunde lita på!" Eftersom landsfadern Per-Albin dog 1946, kan man kanske göra sig en föreställning om när morfar senast gick självmant till valurnan. På valdagen hämtade jag upp honom vid pensionärshemmet vid Hortlaxvägen. Jag följde honom hack i häl hela vägen. Och så här efteråt, kan jag kanske avsöja att Per-Albins efterträdare, den där Olof, fick morfars röst. Men som vi alla vet så hjälpte det inte. Ramviksbonden Tobbe Fälldin blev ny statsminister och Olof Palme fick vackert träda tillbaka. Men morfars stora politiska behållning var ju Per-Albin, som sagt var.
- "Politiker, är bara vilddjur", det var min morfars åsikt när samtalet
kom in på det politiska.
Per-Albin Hansson (1885-1946).
- N´Per-Albin, hä var en bra kar´l! De "nyare"
politikerna stod inte så högt i kurs enligt min
morfar.
------------------------------------------------------
Bild: www.beredskapmuseet.com
- "Politiker, är bara vilddjur", det var min morfars åsikt när samtalet
kom in på det politiska.
Per-Albin Hansson (1885-1946).
- N´Per-Albin, hä var en bra kar´l! De "nyare"
politikerna stod inte så högt i kurs enligt min
morfar.
------------------------------------------------------
Bild: www.beredskapmuseet.com
Åhlunds i Arvidsjaur - 1943
Norrskens Flamman den 1 oktober 1943.
Solbritt och Kjells hjälparbete i Afrika
I ett rött hus med vita knutar, och med en fantastisk utsikt över Muskussjön, bor Solbritt och Kjell. I den lilla byn Muskus, belägen norr om Vistträsk i Älvsbyns kommun, har Solbritt och Kjell sitt alldeles egna paradis. På samma tomt står även en liten sommarstuga där undertecknad med familj övernattat många gånger under årens lopp. Att få vakna upp på den här platsen en tidig sommarmorgon, höra hur vattnet slår mot den båt som ligger förtöjd vid bryggan, det är en upplevelse som heter duga. Att höra hur humlorna surrar på sin väg mot den vackra blomsterrabatt som omgärdar stora delar av tomten, medan kaffet står serverat på bordet, ja, om detta borde alla någon gång få kunna få ta del i.
1986 bestämde sig Solbritt och Kjell att lämna sitt Muskus, för att som missionsarbetare resa till Komotobo, en missionsstation några mil väster om Victoriasjön i Kenya. Strax innan avresan, gjorde Piteå Tidningen ett repotage om paret Holmbom och deras kommande planer.
/Roger.
Kjell och Solbritt Holmbom i Muskus beger sig på måndag till Kenya
som missionsarbetare. I två år kommer de att stanna i Komotobo i
västra Kenya.
- Kanske blir det längre, säger paret som dock i första hand riktar in
sig på två år.
Snarts byts den välbekanta vyn över Muskussjön ut mot en utsikt
över ett betydligt större vattendrag - Victoriasjön i Kenya. Fast för
Kjell och Solbritt Holmbom blir det antagligen inte mycket tid över
för utflykter till den stora sjön väster om missionsstationen Komo-
tobo.
I intervjun för PT-journalisten Ulrika Englund, berättar Solbritt och Kjell om vad deras arbete därborta i Kenya kommer att innehålla:
Vid missionsstationen i Komotobo pågår ett SIDA-stött projekt. Det handlar bland annat om trädplantering, ett möbelsnickeri och mathjälp. Det sista genom ett fadderbarnssystem, där Komotobo är sista länken som förmedlare av matlådor.
- Matlådorna innehåller även viktiga dagligvaror typ tvättmedel och tvål, berättar Solbritt och menar att det är viktigt att veta att hjälpen når fram.
- Det gör den i Komotobo. När jag kommer dit ska jag ansvara för utdelandet av matlådor i området, och kommer även att göra hembesök i byarna tillsammans med en infödd.
- Dessutom har ett nytt projekt dragits igång som kallas "Nödhjälpen". Där ska vi inom en radie av två mil hjälpa barn som lider av exempelvis polio, TBC, blindhet eller liknande handikapp.
Maken Kjell kommer att vara huvudledare vid trädplanteringen. Där arbetar 60 man. För Kjells del kommer det i stor utsträckning att handla om bokföring och utdelning av löner. Han kommer även att fungera som bas vid möbelsnickeriet.
- Trädprojektet ska sörja för att jorden binds och Kenya kommer ifrån problemet med nerbetade jordbitar. Bönderna får köpa träd för en billig penning, medan skolorna får hämta gratis".
Piteå Tidningen den 7 augusti 1986.
-----------------------------------------------------------
I november samma år, uppmärksammas Solbritt och Kjell ytterligare när man genom PT skickar ett stort tack till alla sponsorer hemma i Sverige. I repotaget fanns även publicerat ett brev där de båda lämnade sin respektive intryck efter deras första tid i Kenya:
Komotobo den 30 oktober 1986.
Eftersom jag i ett svagt ögonblick lovade att skriva och berätta om vårt arbete i Kenya, och även fick några filmrullar för att ta bilder, så ska jag försöka skriva några rader.
Den 11 augusti lämnade vi Sverige och dagen därpå landade vi i Nairobi i Kenya. Men till Komotobo, som är den plats där vi ska tillbringa cirka två år, kom vi inte förrän den 14 augusti. Komotobo ligger i sydvästra Kenya på gränsen till Tanzania, cirka 50 mil från Nairobi. De sista fem milen från Suna gick på urusla vägar rakt genom bushen. Fyrahjulsdriven bil är en nödvändighet för att ta sig fram.
Komotobo är en missionsstation, som nu funnits i 17 år. Här finns klinik med vårdsalar, barnavårdscentral, BB, barnhem, kyrka, snickeri samt jordbruks- och trädplanteringsprojekt. Ett bageri håller även på att uppföras. Här arbetar fyra svenska familjer, två holländska samt några infödda familjer som även bor på missionsstationen. Alldeles utanför området bor massor av människor i sina hyddor - så tro inte att vi behöver känna oss ensamma och isolerade. Området är bördigt och kuperat och med vackra vyer var man än ser. Klimatet är också mycket behagligt, jämfört med svensk sommar, ibland något varmare.
Regnperioderna är två till antalet, den kortare upplever vi just nu. Det regnar visa dagar från eftermiddagen till natten och på morgonen skiner solen igen. En längre regnperiod infaller någon gång i februari.
Kjell är ansvarig för trädplanteringsprojektet och snickeriet och sköter dessutom om underhållet och servicen av missionens hus och bilar. Jag arbetar med foodbox (utdelning av matlådor till fattiga familjer) samt ett handikapprojekt och hjälper även till på barnhemmet när så behövs. Eftersom jag inte kan berätta om alla projekten på en gång så har jag denna gång valt barnhemmet.
I barnhemmet finns just nu 42 barn, från några dagar till 13 års ålder. Den yngsta, en flicka, var bara två dagar när hon kom hit. Fadern dog innan hon föddes och vid födseln dog även modern. Inga andra syskon fanns så en farbroder kom med flickan, eftersom han själv var för fattig att ta hand om henne. Alla personal är infödd. Barnhemmet drivs helt och hållet med hjälp av svenska hjälpinsatser. Varje barn har några sponsorer som varje månad skickar ett underhåll varierande mellan 100 och 160 kronor. Det underhållet räcker bara till det allra nödvändigaste.
Barnhemmet består av tre byggnader. I två av husen bor barnen, i det tredje är kök och matförråd inrymda. Basfödan är ugali, (en slags gröt gjord på majsmjöl) och så dricker man chai (té med mycket mjölk). Till klädtvätt används regnvatten, som samlas upp i en stor behållare. Vatten till matlagning och som man dricker, kommer från floden och måste kokas före användning.
Under den tid vi vistats här har så gott som varje dag något av barnen besökt kliniken. Mest är det malaria men även infektionssjukdomar, ögon, öron och lunginflammationer är vanliga. Tre barn har dött sedan augusti. De flesta av barnen kommer från familjer där någon av föräldrarna, oftast mamman, är död. De som lämnar in barnen måste lämna alla uppgifter de känner till och även betala en viss avgift.
Man uppmuntrar även den av föräldrarna som lever eller andra släktingar att besöka barnen så ofta de kan. Men många barn får aldrig besök och ingen frågar efter dem.
Så här långt trivs vi bra och ångrar inte en sekund att vi tog detta steg. Vårt arbete känns så meningsfullt. Från personalens och barnens sida vill vi också rikta ett tack till alla därhemma som möjliggör den här verksamheten genom sitt stöd. Vi har många sponsorer i Norrland, t ex från Luleå, Hortlax, Skellefteå, Kåbdalis, Vistträsk och Älvsbyn. Slutar för denna gång med många hälsningar
Solbritt och Kjell Holmbom.
Med den här bilden skickar barnen och personalen från barnhemmet
i Komotobo en hälsning och ett tack till alla sponsorer i Sverige.
Solbritt Holmbom längst till vänster.
Piteå Tidningen den 20 november 1986.
------------------------------------------------------------------------------
Solbritt och Kjell skulle, som framgår av repotaget, stanna i två år. Dessa två år borta i Kenya, kom att att som allt sträcka sig mellan åren 1986-1998. När vi ibland brukade ta avsked på Kallax, flygplatsen i Luleå, var det med en liten klump i halsen. Varje gång man återvände dröjde det två år innan de återvände till sitt Muskus igen. Visserligen kom de båda hem efter väl utfört arbete. Men deras hjärtan kom att stanna kvar bland de kenyanska människorna i Komotobo med omnejd. Därför föddes en idé om en hjälpinsamling för de människor som lever i Nairobis slumområden. Även till skolavgifter, utbildning, matutspisning och en hjälp till självhjälp. Projektet har man kort och gott kommit att kalla: "SK-AID".
Solbritt och Kjell på ett foto från sin tid i Kenya. De två åren kom att
bli hela 12 år sammanlagt. 1986 fram till 1998 utförde man hjälparbete
på missionsstationen Komotobo i Kenya.
Solbritt och Kjell när de besökte oss för en tid sedan.
SK-AID - Solbritt och Kjells hjärta brinner lika varmt än för de
behövande i Afrika. På detta sätt vill man fortsätta att stödja
de många behövande därborta i Nairobi, Afrika.
Ack, du regniga Söndag
"Singin In The Rain", "Regnet Det Bara Öser Ner", "Regniga Natt", ja, det finns många låtar som associerar till dagens väder som råder. Men jag vill absolut inte sjunga i regnet, och även om natten varit regnig, så finns det bara en titel som stämmer in nämligen: Regnet det bara öser ner....Det märktes väldigt tydligt när vi åkte in till stan för en stund sedan. På parkeringen fanns stora vattenpölar som gjorde att jag snabbt insåg att mitt val av skodon denna dag inte var det mest lämpliga. För vad var det som prydde mina stackars fossingar? Jo, ett par skrikblåa "Foppa-tofflor". Så min rekommendation till alla er därute är - använd inte era eventuella Foppaskor när himlen har öppnat sig. Såvida ni inte vill göra som Gene Kelly en gång gjorde, att dansa och sjunga och hoppa i alla de församlade vattenpölar som finns omkring. Men - jag är definitivt ingen Gene Kelly, och har inga planer på att bli som honom. Det räcker med en Gene Kelly! "Regnet det bara öser ner, och jag är så våt om både skor och strumpor......"
Blöta söndagshälsningar
/Roger.
Blöta söndagshälsningar
/Roger.
The SOPRANOS
Den omtalade serien THE SOPRANOS har gått mig spårlöst förbi.
Detta har jag tänkt råda bot på nu. Daniel, är liksom jag en riktig
film cineast. Han hade klokheten att köpa hela DVD-samlingen om
maffiabossen Tony Soprano och hans familjs öden och äventyr.
Naturligtvis erbjöd han sin far att så här i efterhand stifta närmare
bekantskap med den flerfaldigt belönade kultserien. Så nu blir det
några dagars spännade "Sopranos-tittande". Ja, vi börjar väl från
början med den allra första säsongen.....?
Pommac!
Reklamannons från 1945.
En hälsning från NEW GENERATION.....
Idag fick jag en hälsning från basisten Lasse Lindros i gruppen New Generation. Han hade läst min berättelse om de svunna 60-talet och om de band som jag presenterat på min blogg. Lasse Lindros berättar att gruppen forfarande spelar 3-4 ggr./mån. Lasse som för övrig är den ende originalmedlemmen, berättar också att man spelar ofta på Viking Lines Cinderella, som går t.o.r. Stockholm-Finland. New Generation samarbetar ibland med Janne Önnerud, Lennart Grahn, Lalla Hansson och Tommy Blom. De medlemmar som idag medverkar i bandet är: Roffe Sundberg, Tomas Eriksson, Leif "Palle" Palmér, Micke Areklev och som tidigare nämnts, Lasse Lindros. Lite fakta om New Generatio kommer här - Popbandet THE PLÖJBOJS bildades 1964. Året därpå bytte man namn till NEW GENERATION. Hösten 1967 kom bandets mest kända hit: "TWO FACES HAVE I" i tio veckor låg man på topplistorna. Sommaren 1969 gjorde New Generation 121 speljobb tillsammans med Eleanor Bodel, Janne Önnerud och Tommy Körberg. New Generation har även turnerat med Björn Skifs och Kisa Magnusson.
NEW GENERATION. Peter Holm, Lasse Lindros, Per Engdahl, Åke
Larsén och Göran Forss. Trummisen Åke Larsén har även trummat
i Rockfolket med Burken Björklund. Göran Forss var under flera år
gitarrist och sångare i Polarna med Jörgen Edman. Peter Holm gjor-
de solokarriär som sångare. Monia och Syster Jane hette två av de
mest kända låtarna.
Sommaren 1969 turnérade New Generation med Tommy Körberg,
Eleanor Bodel och Janne Önnerud. Senare följde även ett samarb-
ete med Björn Skifs och Kisa Magnusson.
Lasse Lindros låter även hälsa till alla diggare av 60-tals musik, att
en alldeles ny CD med New Generation ligger klar. Så vad väntar vi
på......? KÖP, LYSSNA och framförallt NJUT!!!
------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
NEW GENERATION. Peter Holm, Lasse Lindros, Per Engdahl, Åke
Larsén och Göran Forss. Trummisen Åke Larsén har även trummat
i Rockfolket med Burken Björklund. Göran Forss var under flera år
gitarrist och sångare i Polarna med Jörgen Edman. Peter Holm gjor-
de solokarriär som sångare. Monia och Syster Jane hette två av de
mest kända låtarna.
Sommaren 1969 turnérade New Generation med Tommy Körberg,
Eleanor Bodel och Janne Önnerud. Senare följde även ett samarb-
ete med Björn Skifs och Kisa Magnusson.
Lasse Lindros låter även hälsa till alla diggare av 60-tals musik, att
en alldeles ny CD med New Generation ligger klar. Så vad väntar vi
på......? KÖP, LYSSNA och framförallt NJUT!!!
------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Jobbarkompisen Göte har avlidit
Idag fick jag nyheten om att min f.d. arbetskamrat Göte Asplund av-
lidit. Vi kom att arbeta tillsammans i 13 år på Transportcentralen /
vaktmästeriet på Furunäsets Sjukhus. Göte ägde en ödmjuk och varm
personlighet. Det var därför man trivdes i hans sällskap. Om jag minns
rätt så började Göte sin anställning 1956/57. Året 1990 gick han i pens-
ion. På fritiden byggde han bl. a. garage till hugade köpare. Sista gång-
en vi möttes var på en matvaruaffär i Piteå. Det blev ett litet samtal om
vår forna arbetsplats. Nu är Göte borta, men jag skall alltid minnas hon-
om som den otroligt fina arbetskamrat han var. På bilden härovan, ses
Göte sittande till vänster, till höger om honom också en arbetskamrat,
Olle Lindgren.
---------------------------
/Roger.
Barackflyttning - 1961
Ungkarlsbaracken stod i går inte på Bergsviksvägen.
Statens Skogsindustrier är nu i färd att låta flytta den ungkarlsbarack,
som tidigare använts vid Lövholmens sågverk, men som nu skall tjäna
samma ändamål vid den nya fabriksanläggningen. Natten till torsdagen
hann man fram ett betydande stycke in på Bergsviksvägen och natten
till i dag torde man, om ingenting oförutsett inträffar, ha hunnit fram till
ASSI:s fabriksbygge. Men det är en flyttning, som är förenad med bet-
ydande svårigheter. Barackens storlek, drygt 20 meter på längden och
en hel vägbredd - på sina ställen räckte inte vägen till - har gjort att för-
beredelsearbetet och planläggningen varit besvärlig. Man har för att ko-
mma fram måst kapa björkar vid sidan av vägen, ledningar och lyktsto-
lpar har fått flyttas undan. Och för att få tillstånd att passera Ströms-
borgsbron, fick man kapa halva baracken. Följaktligen står den andra
hälften kvar ute på Lövholmen. Den delen skall man flytta senare. Men
även om denna husflyttning tillhör de besvärligare, har man dock kunnat
genomföra den snabbt och effektivt.
----------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 19 maj 1961.
Family Four (Familjen Öst)
1964 bildades gruppen Familjen Öst, som senare kom att omdöpas till Family Four. Gruppen kom att genom åren bestå av olika konstellationer. Varav den kanske mest kända konstellationen var: Berndt Öst, Agnetha Munther, Marie Bergman och Pierre Isacsson. Berndt Östs farfar, den kände riksspelemannen Jon-Erik Öst, var far till en härlig och brokig samling musikanter. Av Jon-Eriks tolv barn kom fem att göra sig karriär inom musikbranschen. Nämligen: Calle, Anna, Eddy, Eric med efternamnet Öst, samt även dragspelaren Ivan Thelmé. Barnbarnen har också de låtit höra om sig; Inger, Siw (död 1992), Stig (död 1966), Berndt och Maria. Stig dog tragiskt i en bilolycka mitt under pågående sommarturnén 1966. Även sångaren Johnny Öst tillhör den musikaliska familjen. Anna och Calle Öst blev den andliga musiken trogen. Medan brodern Eric syntes i mera profana sammanhang. Minns honom från TV:ns barndom i ett program som sändes från Högloftet på Skansen. Eric har även varit med i melodifestivalssammanhang. Tillsammans med artisten Kenneth Greuz framförde de låten "Ola mä Fiola", året var 1977. Eric var vid detta tillfälle 71 år gammal. Sannerligen en rikt musikaliskt begåvad familj med andra ord.
FAMILY FOUR årgång 1968. EP inspelad på skivmärket Metronome.
Från vänster: Robert Palm, Mona Thelmé (dotter till dragspelaren Ivan
Thelmé, död 1967), samt Berndt och Inger Öst. Den sistnämnda har äv-
en varit medlem i "Tre Damer", med Diana Nunez och Anita Strandell.
1966, mitt under pågående sommarturné, omkommer lillebror Stig tra-
giskt. En timmerstock lossnar från en framförvarande lastbil, och träffar
Stig Öst som avlider av skadorna. Stig Öst blev 26 år gammal. Även sy-
stern Siw är borta, hon gick bort 1992.
--------------------------------------------------------------------------------
Snabbpratande mångsysslaren CLAES af GEIJERSTAM
I tidens begynnelse var han den där gitarristen, låtskrivaren och tonårsidolen i popbandet OLA & JANGLERS. Sedan blev han snabbpratande discjockey. Sina första stapplande steg mot en solokarriär, påbörjades med målmedvetenhet i och med den första soloskivan "Out of my hair". Karriären fortsatte som skivproducent för andra artister som: Janne Önnerud & Gänget, Anita Lindblom, Östen Warnerbring, Björn Skifs, Jerry Williams, Svenne & Lotta. Som programledare för "Opopoppa" från Skansen, presenterade den tungvrickande Clabbe af Geijerstam våra mest folkkära artister.
Han har även tillsammans med kollegan Göran Fristorp, sjungit om "bröst som häckar som svalor", med en uppmärksammad text av akademiledamoten Lars Forsséll. Detta gjordes i den svenska melodifestivalen 1973. Som ljudtekniker åkte han med ABBA på turné till Australien, 1977. Och turnerandet fortsatte in på 1980-talet. I radioprogrammet "Rakt över disc" tog herr Geijerstam sitt snabbpratande till nya höga höjder. Så pass högt att det hela utmynnade i hela 230 program, på 500 sändningstimmar. I modernare tid, har Clabbe fortsatt som bister och hård jurymedlem i fyrans "Idol". Så i det stora hela har Claes af Geijerstam en rätt så imponerande musikkarriär att blicka tillbaka på. Det vill säga om han nu någon gång får tid över att sätta sig ner i skönsoffan därhemma mellan varven av snabbprateri och ljudteknik.
CLAES AF GEIJERSTAM gjorde denna EP 1972. A-sida: Om hela
världen sjöng en sång" med Rune Öfwermans kör och orkester. B-sida:
den egenhändigt skrivna låten, Någonstans. Med bandet, Clabbe och
hans vänner. Inspelat på skivmärket "Sonet".
Han har även tillsammans med kollegan Göran Fristorp, sjungit om "bröst som häckar som svalor", med en uppmärksammad text av akademiledamoten Lars Forsséll. Detta gjordes i den svenska melodifestivalen 1973. Som ljudtekniker åkte han med ABBA på turné till Australien, 1977. Och turnerandet fortsatte in på 1980-talet. I radioprogrammet "Rakt över disc" tog herr Geijerstam sitt snabbpratande till nya höga höjder. Så pass högt att det hela utmynnade i hela 230 program, på 500 sändningstimmar. I modernare tid, har Clabbe fortsatt som bister och hård jurymedlem i fyrans "Idol". Så i det stora hela har Claes af Geijerstam en rätt så imponerande musikkarriär att blicka tillbaka på. Det vill säga om han nu någon gång får tid över att sätta sig ner i skönsoffan därhemma mellan varven av snabbprateri och ljudteknik.
CLAES AF GEIJERSTAM gjorde denna EP 1972. A-sida: Om hela
världen sjöng en sång" med Rune Öfwermans kör och orkester. B-sida:
den egenhändigt skrivna låten, Någonstans. Med bandet, Clabbe och
hans vänner. Inspelat på skivmärket "Sonet".
Pitholms hed
PÅ PITHOLMS HED där nu en något derangerad minnessten berättar
att där varit övningsplats för soldater från Norrbotten, har denna pam-
piga byggnad stått. Den användes som officerspaviljong under många
år. Byggnaden, som också torde ha svarat mot funktionerna i nutida
regementskanslihus, var uppförd 1842 och dess stil svarade mot då-
tida smakinriktning. Den flyttades sedermera till Notviken, där den åter-
uppfördes.
------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 19 maj 1961.
Fredag den 27 augusti 2010
Om än molnen visade sig regntungt mörka igår, så såg det desto
bättre ut på "himlafästet" idag.
Ja, vädret var så pass bra att vi fick grill-inspiration.
Som synes så var det inte bara vi som njöt av det vackra fredags-
vädret. Sessan, till exempel, tog tillfället i akt att sola sig. Och sol-
brun har hon ju blivit, om man får döma efter de bruna fläckarna i
hennes ansikte.
Lillebrorsan Pelle, föredrog att ta igen sig i skuggan, tillsammans med
husses keps. Och inte undra på det - han är ju solbränd över nästan
hela kroppen. Kepsen t.h. brukar Pelle låna av husse ibland.
Blommorna har börjat se lite trötta ut. Men så fort jag kom med kam-
eran sträckte de på sig lite grand.
I rättvisans namn så måste dessa blommor också få vara med. Även
dom ser en aning slokörade ut. Inte undra på det, vi skriver ju snart
september månad.
Björkarna har antagit en annan färg: den höstgula!
"Men solen lyser även på liten stuga, och den är röd och vit och gjord
för mej. Och breve fastu´kvisten två björkar buga, vid källan blomma
små förgätmigej. Där finns det en täppa och en vacker berså, och ett
litet hus med ett grönt hjärta på. Ja, solen lyser även på liten stuga,
och i den vill jag bo med dej".
Text: Gus Morris. Musik: Kai Gullmar.
Norahs "mackla", och Max nya skor
Även i den vanliga grå vardagen händer det de mest fantastiska saker. Igår t.e.x. när barnbarnet Norah var på farmor-och-farfar-besök, uttryckte hon sin önskan om att få en "mackla". Vad är då en mackla? Jo, en vanlig hederlig smörgås (macka). Önskan är väl ibland att man skulle ha ett slags "baby-språk-lexikon" att ta till, när Norah sätter fart med sitt numera väldigt rika språk. "Macklan" då? Jo, naturligtvis fick Norah sin goa mackla precis den hon ville ha.
Max hälsade på tidigt i morse. Max och hans mamma och pappa skall till Gällivare på bröllop. Eftersom det är Max allra första bröllop, så var han och köpte sig ett par fina "gåbort-skor" häromdagen. Och som sagt i morse kom han hit för att stolt visa sin snygga dojor för sin farmor och farfar. Och vi blev så imponerade. Även om Max inte alls kommer överens med sin skor just för tillfället, lär det inte dröja länge innan han vant sig med dem.
Den grå vardagens fantastiska saker, är de två barnbarnen, naturligtvis. Den ena med sina "macklor", den andre med sina "gåbort-skor". Ja, barn är fantastiska!
Max hälsade på tidigt i morse. Max och hans mamma och pappa skall till Gällivare på bröllop. Eftersom det är Max allra första bröllop, så var han och köpte sig ett par fina "gåbort-skor" häromdagen. Och som sagt i morse kom han hit för att stolt visa sin snygga dojor för sin farmor och farfar. Och vi blev så imponerade. Även om Max inte alls kommer överens med sin skor just för tillfället, lär det inte dröja länge innan han vant sig med dem.
Den grå vardagens fantastiska saker, är de två barnbarnen, naturligtvis. Den ena med sina "macklor", den andre med sina "gåbort-skor". Ja, barn är fantastiska!
Dystra moln....
Imorgon återigen fredag. Jag som tyckte att den där fredagen alldeles nyss var här. Veckan har alltså gått i raketfart, med andra ord. Dagen har bjudit på dystra och ledsna moln på en grå och intetsägande himmel. Och vareviga gång som vädret visar sig från sin sämsta sida, blir även jag väldigt påverkad som person. Det tog mig ganska så länge att förstå sambandet, hur exempelvis ett lågtryck sätter sina spår i oss individer. En riktigt mulen och kulen dag, när regnmolnen avlöser varandra önskar man sig långt långt bort till ett varmare land. Hade jag den möjligheten skulle jag/vi antagligen bo halva året i ett sydligare land. Såvida inte Moder natur bestämmer sig för att förvandla hela Norrbotten till ett sommarparadis året om. Det vore grejer det! Men till dess att det händer, om det händer, får man väl drömma sig bort istället.
/Roger.
Svensk långfilm: "HEMSLAVINNOR" - 1933 Dagmar Ebbesen m. fl.
Skånska Dagbladet den 7 maj 1933.
Örnens cyklar - 1933
Hupmobile - 1933
Gary Cooper - "High Noon" (Sheriffen) - 1952
GARY COOPER (1901-1961). Cooper tilldelades tre Oscars under
sin levnad. En av statyetterna blev han tilldelad för sin roll som den
buttre sheriffen Will Kane i filmen HIGH NOON inspelad 1952. För den
kvinnliga fägringen stod Grace Kelly (1929-1982). Den sista Oscars-
statyetten fick Cooper 1961, men då var han döende i cancer. Gary
Cooper kunde p.g.a. sin långt framskridna cancer inte själv ta emot
det fina priset. Det var istället hans gode vän Jimmy Stewart som häm-
tade Oscarsstatyn för sin väns räkning. Två månader därpå avled Gary
Cooper, 61 år gammal.
---------------------------------------------------------------------------------
Bild från: www.Media.kunst-fuer-alle.de
ASSI-bygget i Piteå 1961
Arbetet vid ASSI:s stora byggnadsplats för det blivande pappersbruket och sulfatfabriken antar allt större proportioner. De som tidigare tyckte byggnadstakten var i klenaste laget, behöver knappast göra detta längre. Närmare 150 man är i arbete, vilket betyder ett välbehövligt tillskott för sysselsättningen i orten. Firmorna har givetvis en hel del eget folk, men många från orten är sysselsatta vid anläggningen. Pelarresningen och gjutningen av bl. a. pelarholkarna, är ett par av de större arbeten som pågår. Resningen av de 21 meter höga och 72 ton tunga pelarna är ett imponerande arbete och undan för undan reser sig nu allt fler av dessa vad man även skulle kunna kalla, massiva betongblock i höjden. Byggnadsfirman Paul Andersson har i det närmaste gjutit de 150 pelarholkarna och har inlett arbetet för pelarresningen för magasinet, vid det blivande papparsbruket.
Entreprenörerna för sulfatfabriken, byggnadsfirmorna Bergendahl & Höckert samt Contractor, har också kommit igång så smått. Bl. a. håller man på med en del avvägningsarbeten. Småningom kommer även dessa firmor att anställa en hel del folk.
------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 11 mars 1961.
Knäppupp del 3
Dagens Nyheter den 23 juni 1957.
Sporten i Aftonbladet 1944
Aftonbladet den 27 februari 1944.
Gläntan - ett fritidsparadis
Spantringen av fritidsgården pågår som bäst. I bakgrunden det uthus
som flyttats från Furunäsets sjukhus och förvandlats till ekonomibygg-
nad.
Gläntan (ett ännu högst inofficiellt namn) är ett fritidsområde i vardande, en plats avsedd för vårdtagare vid Furunäsets sjukhus. Stället är som skapt för uppfriskande havsbad men ligger inte längre bort än att det även vintertid kan nyttjas som mål för kombinerade buss- skidfärder. Det breder ut sig några få stenkast från Bondö-vägen men ändå så avskilt att man slipper trängas med andra friluftsälskande människor. Väldiga högar av ris och smärre av bark och annat flytgods vittnar om att det både avverkats och räfsats och städats på platsen. En uthusbyggnad, som under lång tid tjänat sitt ändamål som vedbod och lokal för s.k. hemliga förrättningar, har redan anbringats och är under upprustning och "skelettet" av det som ska bli huvudbyggnad tecknar sin siluett mot det blå havsvattnet och den ulliga juniskyn.
Bakom projektet står Furunäsets sjukhus hjälpförening och som PT berättat i tidigare repotage är idén till den här fritidsanläggningen socioterapeut Acke Norbergs. Ritningarna har upprättats av snickarmästare Hedley Wikström, som med sjukhusledningens goda minne också kontrollerar arbetet på platsen. Men själva jobbet utförs till stor del av patienter som härigenom bereds tillfälle till terapiverksamhet av ett slag som de tydligen finner stimulerande och intressant. Det mesta av trävirket till fritidsgården kommer från sjukhusets gamla loge. Arbetskraften bereder heller inget problem. Åtskilligt i materialväg har man också fått gratis eller till betydligt reducerat pris av företagare och affärsmän, som anser det värt att satsa på den behjärtansvärda insats till förmån för sjuka människors trivsel som det här rör sig om.
Men det finns ännu gott om plats för mecenater. Pengar är förstås särskilt välkomna men man tar också emot material med öppna armar. Främst på önskelistan står: plankorrugerad plåt (man behöver 200 kvm), isoleringsmaterial, mineralullplattor, hårda och porösa träfiberplattor, sittmöbler, trädgårdsmöbler, ett par tusen murtegel och målarfärg. En lämplig båt skulle man också få god användning för.
Alla gåvor är välkomna. Herr Norberg eller Wikström kan kontaktas. Det är inte roligt att tigga men de som ställt sig i bräschen för det här företaget anser med all rätt att ändamålet får helga medlen. Hjälpföreningen ger det ekonomiska bistånd man kan - bl. a. har genom dess försorg och tack vare tillmötesgående från den säljande firman en mindre buss kunnat förvärvas till nedsatt pris att användas för utflykter o.s.v. - men tyvärr är dess resurser begränsade. Det måste nog hjälp till utifrån om Gläntan ska kunna bli vad männen bakom projektet eftersträvar - ett utflyktsmål, där av ett oblitt öde drabbade människor ska kunna koppla av och kanske återvinna krafter och hälsa. Som ett led i den socioterapeutiska verksamhet som utgör ett väsentligt inslag i mentalsjukvårdens nya giv är det lilla paradiset på Pitholmens östra strand värt alla goda krafters stöd.
Den 20 x 8 meter stora fritidsgård den - här sedd från söder - får ett
samlings- och serveringsrum med 100 sittplatser, kök rastrum för
skidutflykter, klädloger och en öppen loggia. Det blir öppna spisar så-
väl i rastrummet som i loggian.
--------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 21 juni 1960.
Vilma Elisabet Lundqvist (1884-1935)
En av de mest lästa sidorna i Piteå Tidningen är familjesidan. Här finns en avdelning med tillbakablickar ur det enorma arkiv som tidningen förfogar över. Den 27 juli fanns en sådan tillbakablick som handlade om en sorgehögtid för 75 år sedan. Damen som det handlade om var Vilma Elisabet Lundqvist från Storfors. Hon var min farmor Hannas syster, född med efternamnet Eriksson i Stensjökullen. Sedermera gift med smeden Georg Lundqvist född den 8 september 1884 och död den 23 januari 1946. Familjen bodde i fastigheten Bergsviken nr.3 i Storfors inom Hortlax församling. Barn:
Onny (1912-1996), g.m. Acke Norberg. Dagny (1913-2000), g.m. Bengt Enberg. Greta (1914-2004), g.m. Birger Norberg. Astrid (1918-1997), g.m. Roland Ridderstråle. Odal (1920-2000), g.m. Ruth.
Vilma Elisabet Lundqvist (1884-1935)
Vilma och Georg Lundqvist, Storfors, Piteå.
Onny och Acke Norberg. Onny drev under sitt yrkesverksamma liv
bland annat restaurang och bagerirörelse i Piteå. Hon gifte sig i
början av 30-talet med Axel "Acke" Norberg från Haparanda. Acke
började som mentalskötare vid Furunäsets sjukhus 1929. Han var
också mannen bakom fritidsanläggningen Gläntan, vid Bottenvikens
strand. Acke var även musiker och spelade i olika dansorkestrar. Han
spelade både piano och trumpet, samt gjorde även egna kompositioner.
Han började sin bana som musiker redan vid 12-årsålder. Acke Norberg
blev så småningom socioterapeut vid Furunäset.
NORDLAND hette en Piteåorkester (bildad 1935) där Acke Norberg var
medlem i. Acke syns längst fram till höger, sittande med sin trumpet.
Övriga medlemmar: Kurt Lundberg, Folke Nordlund, Erik Andersson,
Gunnar Bergdahl och Rickard Johansson.
Vilmas och Georgs son Odal, här på en bröllopsbild från
1946 med hustrun Ruth, var även han utövande musiker.
Odal trakterade både slagverk och kornett i hornmusik-
kåren. Odal drev egen firma; "Hortlax Svets och Smide",
fram till 1969, då han flyttade till Malmö, där han kom att
arbeta vid Götaverken. Familjen flyttade så småningom hem,
1972.
Vilmas och Georgs dotter Greta, ingick äktenskap 1937 med Birger
Norberg från Munksund. Birger som även han var musikant, dock inte
släkt med svågern Acke Norberg, spelade saxofon och klarinett. Birger
var med om att bilda Roxy Storband 1943. Roxy finns fortfarande kvar.
På denna bild från 1954, ses Munksunds hornmusikkår. På bilden syns
fr. v. Holmes Wikström och Birger Norberg klarinett, Axel Strandberg,
Acke Norberg och Hans Aldrin trumpet samt Arthur Nilsson och Martin
Hammarsten tenorbasun.
Birger Norberg (1913-2003). Birger var gift med
Greta f. Lundqvist. Birger var med om att starta
orketern Melody Makers 1930, samt även Roxy
1943. Birger och Acke var svågrar båda med eftr-
namnet Norberg. Men Acke var född i Haparanda
och Birger i Munksund. Dessa båda var alltså svär-
söner till Vilma och Georg Lundqvist.
Astrid Lundqvist ingick äktenskap med fotografen
och åkeriägaren Roland Riddestråle (1913-1990)
från Boden. Ridderstråle hade egen fotobutik på
Storgatan i Piteå (f.d. Kjells foto).
----------------------------------------------------------
Vilma och Georgs dotter Astrid, gifte sig med Bengt Enberg
från Kalix. Enberg dog efter bara några års äktenskap. Dagny
gifte om sig med Gunnar Berggren från Piteå.
--------------------------------------------------------------
En bild på personalen vid Storfors gjuteri 1901. I detta arbetslag jobbade
Vilmas man Georg. Sittande fr. v. Ismael Granström (syns enbart hans
ansikte), Georg Lundqvist, Johan Bergdahl, Johan Wallström, Martin Nils-
son, Axel Söderblom, Anselm Sandlund, Otto Cedergren och Axel Nilsson.
Stående i andra raden fr. v. Hjalmar Granström, Oskar Iversen, Gustaf
Bergström, Karl Asplund, smedmästare Grahn, Albert Grahn, Fritjof Holm-
berg och Wiktor Granberg. I tredje raden fr. v. Albin Johansson, Vilhelm
Nilsson och Johan Granberg.
Familjen Georg Lundqvist cirka 1923. Fr. v. Greta med sin docka
"Betty", Astrid, Vilma, Onny, Georg med sonen Odal i sitt knä och
Dagny i hemmet i Furulund, Bergsviken.
På den stora släktträff som jag var med om att ordna midsommar 1991,
fanns även syskonen Lundqvist med. Fr. v. Dagny, Onny, Odal, Astrid
och Greta.
Foto: Roger Lindqvist.
Med på den här bilden syns förutom syskonen Lundqvist, även deras
äkta hälfter: Gunnar Berggren, Acke Norberg (skymd) Ruth g.m.
Odal och Birger Norberg.
Foto: Roger Lindqvist.
---------------------------------------------------------------------------
Jerry - en vän att lita på....
Plötsligt stod han där....min gamle trotjänare från förr. Parkerad
utanför en bilverkstad i Hortlax. Han såg faktiskt lite ledsen ut,
kanske lite vemodig eftersom han inte mådde bra.
Han döptes rätt så omgående till "Jerry". På grund av de tre bok-
stäverna i registreringsnumret. Han föddes 1996 och fick arbete
inom Piteå Sjukvårdsdistrikt. Vi kamperade ihop från den dagen
som jag hämtade honom på dåvarande Bil-City alldeles splitterny.
Fram till den 28 augusti 2002 då våra vägar skildes.
Den första tiden, när Jerry rullade efter Piteås gator och torg, var det
många som kastade nyfikna blickar. Det hände att folk kom fram och
frågade vad det var för konstig farkost som jag körde. Många ansåg
honom vara ful, eller fulsnygg. Andra trodde bestämt att det var en am-
bulans. Som den gången en liten pojke pekade mot Jerry och frågade
sin mor vad detta var för något. Mamman vände sig mot sin son och
sa: "Du förstår det där är en ambulans, och den där farbrorn som kör,
han hämtar sjuka människor och kör dom i den här bilen till lasarettet!"
Men oj så fel hon hade! Jag och Jerry åkte inte in till lasarettet med
sjuka människor. Däremot åkte vi med blodtransporter, post och paket,
samt även ibland med både levande människor och hjälpmedel, typ
rullstolar kors och tvärs kring Piteå och byarna runt omkring. Men en
ambulans? Näää....Jerry heter egentligen inte Jerry, som ni kanske har
förstått. Hans rätta namn är kort och gott; "Caddy Combi" av årsmodell
1996. Ha en bra fortsättning på ditt liv, Jerry, vi kanske ses igen någon
dag. Hejdå!
------------------------------------------------------
Hälsokällan i Piteå - 1956
I en nyutgiven turistfolder om Piteå stad läste signaturen häromdagen att staden har många sevärdheter - bl. a. en fin gammal hälsobrunn benämnd Jakobs brunn, där stadens honoratiores under 1800-talet bäljde i sig järnhaltigt kallkällvatten. Eftersom jag ännu känner mig mer eller mindre som turist i bygden följde jag de lockande anvisningarna och sökte upp björklunden där källan är belägen. Om jag fann den? Javisst. Om vattnet var järnhaltigt? Säkert! Så järnhaltigt en dygöl vilken flera år använts som förvaringsplats för gamla hinkar kan vara det. Dungen är en idyll, men källan - burr...
Är det inte en aning förhastat att reklamera med en turistattraktion utan att förvissa sig om i vilket tillstånd den befinner sig. Och stan - har inte den råd att hålla brunnen i stånd. Efter vad som berättas finns det en rik tradition kring Jakobs brunn. Platsen är trevlig. Gå dit och se - även ni som ställer och styr.
Sign. "COFF"
-------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 10 juli 1956.
FINLANDSNÅLEN!
Stockholms-Tidningen den 18 april 1940.
Konferens på Strömnäs i Piteå - 1959
De socialdemokratiska kvinnoklubbarnas ordföranden i Piteorten var
i går samlade på Strömnäs hos fru Syrena Nordlund, där de dryftade
en mängd frågor som hänger samman med höstens och vinterns arb-
ete. Organisationerna, som nu börjar komma i gång efter sommarens
vila, står inför nya krävande uppgifter och det är vanligt att ortens
kvinnoklubbar inte ligger på efterkälken. Gårdagens ordförandekonf-
erens syftade till en planläggning av de kommande arbetet inom org-
anisationerna. Samlade kring bordet ses Syrena Nordlund, Pitholm,
Doris Andersson, Piteå, Margit Pettersson, Öjebyn, Iris Sandqvist, Ros-
vik, Alida Lindmark, Hortlax, Ruth Fredriksson, Bölebyn, Tyra Johans-
son, Bölebyn (repr. för kretsstyrelsen), och Elsa Grahn, Munksund. Två
kvinnoklubbar var inte representerade.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 oktober 1959.
Satellit i Munksund?
Piteå Tidningen den 25 februari 1961.
Farväl, min älskade Marianne, kom snart tillbaka!
Vi har umgått du och jag ganska så intensivt den sistlidna veckan. Du har funnits tillhanda så fort jag behövt dig. Du har haft en hedersplats i vårt hem, och jag har behandlat dig som det anstår en änglalik prinsessa. Men, allt har ju ett slut. Så även vårt kärleksförhållande. Min sorg känns tung när vi tog farväl just i denna kväll. När du gick viskade du i mitt öra att vi snart skulle ses igen. Farväl min älskade Marianne - kom snart tillbaka!
Älskade Marianne, kom snart tillbaka. Dröj inte för länge.
/Din egen Roger, för alltid!
Älskade Marianne, kom snart tillbaka. Dröj inte för länge.
/Din egen Roger, för alltid!
Inför Nattfestivalen i Piteå 1965....
AXEL BENGTSSON - idékläckare och PR-spruta nr. 1.
Sträck på Er pitebor, Ni och Er Nattival är omåttligt uppskattad i grannländerna. Kanske inte i första hand arrangemanget som sådant, men ändamålet. Norska och finska tidningar ägnar jippot sida efter sida, som exempel kan sägas att den största finskspråkiga tidningen skickade hit en av sina medarbetare och resultatet blev sex sidor om Nattivalen.
Mannen på gatan är också oerhört imponerad. Men förundrar sig över hur en sån liten stad som Piteå kan arbeta för att sedan ge bort alla pengar. Att man sedan ger dem till utlänningar gör inte förvåningen mindre.
Valet av stipendiater emotses också med stor förväntning. Att Kirsten Sand fick fjolårets pris rönte stor uppskattning i hela Norge. Hennes insatser var väl kända, trots detta kom utmärkelsen som en sensation i den "lärda" världen.
Den finske stipendiaten Reidar Särestöniemi fick börja leva ett annorlunda liv sedan det blivit känt att han fått stipendiet. Man tävlade om att få med hans verk på olika utställningar. Tidigare bodde han i sina föräldrars stuga i den finska ödemarken, han har inte svikit sin gamla hembygd. Men en ny stuga med atélje har han låtit uppföra på hemtomten.
Vid ett av Föreningen Nordens Sammanträden, diskuterades det livligt om hur man skulle göra för att stärka det nordiska samarbetet. Den allmänna uppfattningen var, att Nattivalen var det i särklass bästa privata initiativet.
- Visst försöker man stärka samarbetet på olika sätt, bl. a. genom att sammanföra lärare från de olika länderna. Men det är staten som får stå för den kakan, vårat jippo behöver ingen statlig subvention.
Så säger Nattivalens "pappa", Axel Bengtsson. Han har rest omkring i Sverige en hel del under den sista tiden och träffat en hel del människor.
- Det finns bara tre saker beträffande Piteå som har fastnat i sörlänningarnas medvetande, nämligen badvattnet, Nattivalen och Gågatan. Om industriexpansionen tycks dom inte känna till just något.
Anledningen är väl ganska lättförståelig, det byggs industrier lite varstans. Men Nattivalen var något nytt och har fortfarande samma klang, trots att plagiaten växer fram lite varstans.
- Det är kanske inte så mycket att säga, ifall dom ordnar liknande jippon söderut. Men när grannkommuner och grannlän börjar plagiera, tycker man nästan att det är onödigt. Ändamålet är vi som tur ensamma om, vi arbetar av idéella skäl, medan våra "bröder" arbetar av kommesiella skäl.
Fjolårets TV-sändning från Nattivalen, gav jippot ett alldeles utmärkt PR. I år blir det ingen direktsändning, men festligheterna kommer ändå att bevaras åt eftervärlden. Erik Forsgren kommer att filma här, den filmen skall visas non-stop på S:t Eriksmässan.
- Nästan det bästa som kan hända, tycker Axel.
Ifjol kunde vi glädja oss åt ett underbart Nattvalväder. Hitills har det varit halvknackigt, ska årets Nattival bli en repris av 1963 års? Den Nattivalen vill Axel Bengtsson helst glömma.
- Oj vad det var nervöst. Det såg inte ut som om vi skulle få 1 mm, det krävdes för att få ut försäkringen. Strax innan tiden gick ut, kom det en våldsam skur och vi kom "över strecket". Även om man inte fått ut försäkringen, skulle det hela ha gått ihop. Men så värst många tusenlappar hade det inte blivit över.
- Någon gång måste vi få sommarväder, och eftersom "sommaren" håller på att vara så långt liden, bör vädret stabilisera sig när som helst.
Så Axel Bengtsson och hans bröder på ansvarigt håll går och håller tummarna. Ytterligare en orkester kontrakterades på måndagen. Säkerligen hälsas dom välkommen av den ungdomliga publiken. "The Roosters" från Luleå svarar för popen under festivalkvällen.
En av stipendiaterna, Thomas Warburton, som fick översättarpriset, kan ej komma till Piteå och ta emot sitt pris. Han hade alltför knappt om tid för att hinna med "vanliga" kommunikationsmedel, och flyga ville han rakt inte. Mellan varven passar Axel Bengtsson på att sälja lotter.
- Vi kom igång nog så sent och eftersom vädret inte har varit det bästa har försäljningen gått lite trögt. Men det har visat sig, att så fort solen har behagat komma fram, är betydligt mer folk i farten och givetvis blir lotteriåtgången större. Lotteriet ska ge några tusenlappar, Nattivalen ännu fler till förmån för kulturen på Nordkalotten. Och våra grannar fortsätter att förundra sig...
-------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen juli 1965.
Yngve Forssélls i Öjebyn - pingst 1957
Piteå Tidningen den 6 juni 1957.
Brita Borg / Allan Johansson på besök i Piteå
Gläntan går för övrigt säkert mot förverkligandet. Givmildheten från
firmors och enskildas sida har varit glädjande stor. Men visst har det
ansvariga ännu mycket kvar på önskelistan. Närmast skulle man be-
höva en s.k. sparspis med tanke på kommande kulna höstdagar. Är
det kanske någon som har en "sparspis" för mycket?
- Aj! Slå på spiken och inte på min tumme! skriker Allan Johansson,
Knäppupps musikbas, till sin lagvigda Brita Borg, icke helt obekant
aktris i Povel Ramelska sammanhang. Bilden är tagen ute på Gläntan,
Furunäsets sjukhus hjälpförenings fritidsanläggning i vardande. De två,
som också bildar 2/4 av berömda sångkvartetten Flickery Flies, turnerar
f.n.v. med Knäppupp i övre Norrland och utnyttjade några lediga timmar
till ett besök hos släktingar och vänner i Piteå. Och då basen för Gläntan,
Acke Norberg, bad om ett handtag sa de förstås inte nej. Även om Britas
handhavande av hammaren medförde en och annan blånagel för Allan.
--------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 7 september 1960.
PS. Acke Norberg, var gift med min fars kusin Onny Norberg, född Lundqvist.
Acke var socioterapeut på Furunäsets sjukhus. En dag fick han en idé om att
uppföra en fritidsanläggning för sjukhusets patienter. Vilket så småningom
blev verklighet. 1961 stod bygget klart att tas i bruk. Acke Norberg var även
en duktig musiker. Han spelade trumpet och var bla med i en stor blåsorkester
i Spanien där han och fru Onny bodde under vinterhalvåret.
/Roger.
"Joel klipper till"
JOEL BERGLUND, 64, klipper till. Det har han gjort sedan åtta års ålder.
Idag har Berglund samlat på sig i stort sett allt som skrivits om Rosvik
och Furunäsets sjukhus. Allt finns prydligt arkiverat i mängder av klipp-
böcker.
En riktig klippare - det är precis vad han är, Joel Berglund från Piteå. Att saxa text ur tidningar, den passionen tog skruv redan vid 8 års ålder. Idag är Joel 64 och fortfarande lika hängiven sin uppgift.
Joel Berglund bor på zonområdet i centrala Piteå sedan två och ett halvt år. I tre rum och kök. Flyttningen till zon medförde vissa bekymmer. Joels klippböcker fick inte plats. Problemet löstes dock när en grannflicka flyttade. Berglunds fick hyra den intilliggande ettan. Där huserar Joel idag med sax, tidningar, klister och tusen och åter tusen gulnade tidningsklipp, prydligt arkiverade i ett otal antal klippböcker.
Samlarobjekt
Rosvik, Pite älvdal och Furunäsets sjukhus - det är Joel Berglunds tre stora samlarobjekt.
- Jag har det mesta som finns präntat i tryck om dessa objekt. Det gäller för stort sett hela 1900-talet, säger Berglund och slår ut med handen mot sin enorma samling.
- Det här ger mig en fantastisk avkoppling. Det är avstressande. Intressant. Och roligt, säger han.
Rötter i Rosvik
Joel Berglund har sina rötter i Rosvik. Där är han född och uppvuxen. Familjen bestod av far och mor och en bror. I sina ungdomsddagar var Joel involverad i arbetet på gården. Berglunds hade ett småbruk och en silverrävfarm
- Jag bodde hemma tills jag gjorde rekryten. Därefter fick jag ett sommarvikariat på Furunäsets sjukhus. Året var 1943. Vikariatet förlängdes. Under hösten. Över vintern och så vidare och så vidare.... Joel Berglund stannade kvar i 40 år!
Social träning
Mellan 1943 och 1960 jobbade Berglund inom sjukvården, ute på avdelningarna. Därefter kom det att handla om socioterapi till dess Berglund packade ihop och slutade på Furunäset för några år sedan.
- Det var ett bra jobb. Arbetet gick ut på att ge patienterna social träning, genom resor, studier, underhållning, ren förströelse och mycket annat. Hustrun Essie har också förtjänat sitt levebröd vid sjukhuset. I över 40 år. Och i 20 år har paret bott i en av Furunäsets bostäder.
"Barnens vän"
Att skriva och klippa och klistra, det intresset har varit ständigt brinnande.
- Det hela började när jag gick i söndagsskolan i Rosvik. På den tiden fanns det en tidning som hette "Barnens vän". En dag hade tidningen ett referat om en söndagsskolefest i byn. Detta klippte Joel ut. Så småningom började han skriva egna referat från söndagsskolefester och andra små begivenheter. Referaten publicerades i Barnens Vän och i PT.
"Som galen"
Och Joel han klippte och klippte....
- Jag samlade på alla texter som på något sätt var knutna till Rosvik. Precis allt, från små notiser till stora repotage. Dessutom sparade jag alla foton jag fick tag på från samhället,
- Vissa perioder var jag som galen när jag såg en rubrik om Rosvik, skrattar Berglund. 1943 utökade Berglund arkivet till att även innefatta Furunäsets sjukhus. Han har därefter gått tillbaka i tiden och kompletterat sin samling med klipp från hela 1900-talet. Resultatet idag är en enorm samling, som dessutom innefattar en mängd fotografier från sjukhuset tagna under flera decennier.
Sju dagstidningar
Idag klipper Joel Berglund dagligen från sju dagstidningar!
- Jag prenumererar på fyra tidningar (PT, NSD, NK och DN). Jag köper också kvällstidningarna, plus att jag får Svenska Dagbladet av en bekant. Berglund är dessutom en flitig medarbetare i PT sedan flera år tillbaka. Produktionen handlar till största delen om krönikor, om Rosvik och Furunäset.
- För många år sedan blev jag faktiskt erbjuden en tjänst på PT, av dåvarande redaktionssekreteraren Robert Stenholm. Jag tackade nej. Jag var nog lite för blyg, dessutom verkade jobbet stressigt. Ett beslut som Joel Berglund inte har haft anledning att ångra - även om livet och vardagen ständigt har kretsat (och fortsätter att kretsa) kring Piteå-Tidningen och de andra avisorna.
------------------------------------------------------------------------------------------
Text: Jan Westerberg. Foto: Torbjörn Gustavsson.
Piteå Tidningen den 22 februari 1986.
PS. Joels samlingar finns idag på muséet i Piteå. Jag har själv suttit och ögnat
genom hans klipparkiv sida för sida. Mycket spännande - eftersom mycket av
materialet handlar om Furunäsets sjukhus, där jag själv har jobbat.
/Roger.
Helgdagskväll i timmerkojan
Han bär mig, på sina starka armar, min morfar Sanfrid. Bredvid på
skogsvägen syns min mormor Beda hålla sina händer, som till ett
slags beskydd på min syster Gerds axlar. Året måste vara 1958.
Till höger på marken skymtar skuggan av den okända fotograf som
förevigade en mormor och en morfar samt deras två barnbarn, ett
och tio år gamla. Mormor hade det här året i maj, fyllt 63 år. Min mor-
far, som var fyra år yngre, hade sin födelsedag den 21 juli, och skulle
denna sommar bli 59 år gammal. Den 7 december 1927 gick de till prä-
sten, och med tiden skulle 7 barn anlända, för att uppfostras av mamma
Beda Karolina och pappa Sanfrid Karl-Oskar i den röda stugan vid skogs-
brynet i byn Blåsmark.
Jag minns att jag ofta brukade sitta på min morfars knä. Han sjöng gamla
skillingtryck, för att ibland även sjunga melodier utan ord. Men det fanns
en alldeles speciell sorts sång som min morfar, så fort han kom åt, brukade
nynna och sjunga. Det var Dan Anderssons - "Helgdagskväll i timmerkojan".
Den blev på något sätt en slags signatur för morfar Sanfrid. Orden var mån-
ga och långa. Jag var säkerligen alldeles för liten för att kunna ta emot all
den digra text som morfar sjöng. Men melodin fastnade i mitt huvud, och har
alltsedan dess funnits kvar i mitt medvetande, som en viktig pusselbit från
min barndom. Ett slags vemod grep tag i mig varje gång som jag hörde den.
Absolut inget skadligt vemod, utan ett vemod som med lätta vingar lämnade
mitt bröst så fort sången tog slut.
Tittar man på Dan Anderssons text, så var det definitivt ingen låt för små barna-
öron. Men ändå lärde jag mig att älska den. Den blev en del av mitt "barnajag".
Det händer än idag, att jag lyssnar på den. Allrahelst då i trubaduren Thorstein
Bergmans version inspelad 1967. Dan Andersson skrev denna dikt 1915, som
ingick i diktsamlingen "Kolvaktarens visor". 1926 tonsattes den av Sven Schol-
ander. Ja, tänk ett sådant intryck en melodi kunde göra på en liten grabb där han
satt på sin morfars knä. Ett intryck av det positiva slaget. Tanken slår mig ibland,
hur viktigt det är för oss vuxna att ge våra barn- och barnbarn positiva intryck,
under deras småbarnsår. För hemska tanke - tänk om det vore tvärtom.
Redan i fem-sexårsåldern, blev jag "musikfrälst". Musikintresset fortsatte, ja, det
finns lika starkt än i denna dag. Och jag tror att morfars- och Dan Anderssons Helg-
dagskväll i timmerkojan, var en av de första grundbitar som fick mig att så smån-
ingom ta steget fullt ut att börja musicera. En "spark i rätt riktning", med andra ord.
---------------------------------------------
ROGER LINDQVIST.
HELGDAGSKVÄLL I TIMMERKOJAN
Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas bo!
Sjung Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren, och spela en vals
för spökblåa, månlysta snår!
Under stjärnornas glans flyger nattens dis
som ett sus över barkhöljt tak,
och det tjuter i Lammeloms sprickande is,
där det stöper från öppen vak
Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurig vid grind,
här är lustigt i stockeldens gula ljus,
som darrar i nattens vind
Du är fager, Brogren, i eldglans röd,
där du gnider din svarta fiol,
för mat och för brännvin du glömt all nöd,
och din panna är ljus som en sol
Och Jon, där du sitter vid grytan din,
en baron i din mollskinnsskrud,
se fast åren har garvat ditt sega skinn,
i ditt sot är du ung som en gud!
Och Vargfors-Fredrik, du skrattande man,
som vill alla uslingar väl -
kom, sjung om din ungdoms synd, om du kan,
och en skål för din gosse själ!
-----------------------------------------------------------
Dan Andersson - Ur diktsamlingen "Kolvaktarens visor" - 1915.
Tonsatt av Sven Scholander 1926.
Swe-Danes på Berns - 1961
SWE-DANES bestående av Alice Babs f. 1924, Svend Asmussen f. 1916
och Ulrik Neumann (1918-1994) bildades 1958, och upplöstes 1961.
En musikalisk trio som det slog gnistor om. Turnerade runt i Skandinavien,
men även i USA. I oktober 1961 gjordes ett gästspel på anrika Berns sal-
onger i Stockholm. Besöket dokumenterades både på skiva och i tele-
visionen. "Scandinavian Shuffle" blev kanhända deras mest kända och
spelade låt.
Alice Babs, Svend Asmussen och Ulrik Neumann hamnade på
denna skivetikett, inspelad live på Berns i oktober 1961.
Bengt Hallbergs trio kompade.
Stockholms-Tidningen den 30 september 1961.
Nils Poppe / Calle Reinholdz - 1939
Socialdemokraten den 27 augusti 1939.
PS. Calle Reinholdz (1909-1973) var förutom sitt skådespelande, även
en uppskattad "refrängsångare". En av hans mes kända melodier (som
även min morfar brukade sjunga) var "Luffarvisa".
Nils Poppe (1908-2000) presentation överflödig! Sveriges Charlie Chaplin.
-----------------
Roger.
Landsorts-tidningar - 1929
Aftonbladet den 9 april 1929.
"Han hade en stor fantastisk dröm..."
Baptistpastorn Martin Luther King - född den 15 januari 1929
mördad den 4 april 1968 på en balkong i Memphis, Teennessee. 1963
höll han sitt berömda tal "I Have A Dream...." Drömmen ifråga fick
han aldrig någonsin se förverkligas, den slutade som sagt i en blodpöl
på en balkong där den troliga mördaren hette James Earl Ray. Något
som Ray senare förnekade.
---------------------------------------------------------------------------------
HAN HADE EN STOR DRÖM
Martin Luther King hade en stor dröm. Han drömde om ett bättre Amerika och hans tro på icke-våld tände förhoppningar och mod hos negrerna runt om i Amerika. I talet om hans stora dröm, som blivit en av de amerikanska klssikernas, sade han:
Vi kan aldrig vara nöjda så länge negern utsätts för polisbrutalitetens outsägliga fasor.
- Vi kan aldrig vara nöjda så länge våra kroppar, uttröttade av hårt arbete, inte kan få husrum i motellen vid riksvägarna och hotellen i städerna.
- Vi kan aldrig vara nöjda så länge våra barn berövas sin självkänsla och sin värdighet genom plakat med texten; "Enbart för vita".
- Vi kan aldrig vara nöjda så länge negern i Mississippi inte kan rösta och negern i New York tror att han inte har någonting att rösta för.
- Nej, vi är inte nöjda och vi kan inte bli nöjda förrän rättvisa och rättfärdighet väller fram som en mäktig ström.
- Fortsätt arbeta i tron att värdighet i lidande ger frigörelse. Återvänd till Mississippi, återvänd till Alabama, återvänd till Syd-Carolina, återvänd till Georgia, återvänd till Louisiana, återvänd till slummen och gettona i städerna i norr i vetskap om att på något sätt kan och skall situationen ändras.
- Låt oss inte försmäkta i förtvivlans dal. Jag har en dröm. Det är en dröm med djupa rötter i den amerikanska drömmen. Jag drömmer att en dag skall sönerna till de forna slavarna och de forna slavägarna kunna sitta tillsammans på Georgias röda berg vid broderskapets bord.
- Jag drömmer att en dag skall till och med staten Mississippi, som nu jäser av orättvisor och förtryck, förvandlas till en oas av frihet och rättvisa.
- Jag drömmer om att mina fyra små barn en dag skall leva i ett land där de inte blir dömda efter sin hudfärg utan efter sin karaktär.
- Det är vad vi hoppas. Det är med den tron jag återvänder till södern. Med den tron skall vi kunna hugga ut en sten av hopp ut förtvivlans berg.
(Martin Luther Kings tal i Washington 1963)
------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 6 april 1968.
Midsommar i Älvsbyn 1954
Ett foto från min avlidne farbror Svens album. På baksidan står det
skrivet; "Midsommar - 1954, motorkross å fest i Älvsbyn". Från höger
ses Sven och Elma Lindqvist, Storfors i Piteå. De två damerna till vän-
ster antar jag vara Elmas systrar, med flicknamnet Lidman.
Reklam - 1960
Piteå Tidningen den 21 juli 1960.
Anna Sundqvist har avlidit
ANNA SUNDQVIST har avlidit 67 år gammal. Hon gick bort den 1
augusti efter en tids sjukdom. Annas genombrott kom i musikalen
"Stoppa världen" där Jan Malmsjö var en av hennes motspelare.
Sedan följde olika roller på musikalscenen; "Csardasfurstinnan", "My
Fair Lady" mot Jarl Kulle, samt inhopp i "Casinorevyn" med Gösta Bern-
hard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gösta Krantz m. fl. 1977
medverkade hon i "Semlons Gröna Dalar" en tv-serie med Povel Ramel,
Martin Ljung, Lotta Ramel, Sune Mangs och Grynet Mollvig. Anna Sund-
qvist var en tid gift med trombonisten Olle Holmqvist från Skellefteå.
Sakinehs straff: att dö en plågsam död.....
I Iran har en domstol åtalat den 43-åriga tvåbarnsmamman Sakineh Mohammadi Ashfiani för att ha haft en otillåten relation med en man. Straffet för den påstådda kärleksrelatinen är att kort och gott möta en plågsam död genom stening. Ett primitivt och väldigt uråldrigt sätt att både förnedra och tortera en annan människa. Omvärldens dom är hård mot de ansvariga i Teheran. Orden: "Frige Sakineh, omedelbart!" ljuder över hela den fria västvärlden. Att möta döden halvt nergrävd i en grop, och bli stenad på kuppen, låter som en skräckskildring från medeltiden. Men här och nu, mitt i vårt upplysta århundrade så pågår dessa avskyvärda straff ändå. Än en gång bevisar de styrande därborta i Iran, inför en hel värld, vilken typ av regim det är som finns vid makten. Ännu en gång skall deras händer befläckas av mänskligt blod, och det lär inte vara första gången. Vi vet att det i det tysta finns tusen och åter tusen likadana "Sakinehfall" som aldrig kommit till omvärldens kännedom. Så jag ställer mig också i den stora mängden av upprörda människor när jag säger: "FRIGE SAKINEH!"
SAKINEH MOHAMMEDI ASHFIANI har blivt dömd
att gå en plågsam död till mötes. Hon påstås ha haft
en otillåten relation med en man. När skall vi männ-
iskor sluta leka Gud? Ibland blir jag så in i bomben
less och arg på dessa blodiga regimer som bara har
ett syfte, att kuva och förnedra sitt folk. När skall vi
lära oss att visa respekt för varandra.....?
------------------------------------------------------------
Foto: www.examiner.com
SAKINEH MOHAMMEDI ASHFIANI har blivt dömd
att gå en plågsam död till mötes. Hon påstås ha haft
en otillåten relation med en man. När skall vi männ-
iskor sluta leka Gud? Ibland blir jag så in i bomben
less och arg på dessa blodiga regimer som bara har
ett syfte, att kuva och förnedra sitt folk. När skall vi
lära oss att visa respekt för varandra.....?
------------------------------------------------------------
Foto: www.examiner.com
Snabb-bak - 1960
Piteå Tidningen den 21 juli 1960.
Alice Babs emigrerar
Alice Babs signerade skivor på ett varuhus i Stockholm häromdagen.
Ett av hennes sista framträdande innan avresan till det nya hemlandet
Spanien. Vi kommer att sakna vår sångerska mycket men vi hoppas
att hon kommer att besöka sitt gamla hemland ofta.
---------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 27 november 1973.
PS. Peder Jonsson, f.d. kyrkoherde i Hortlax församling, var präst i den
spanska församling som Alice Babs tillhörde.
/Roger.
Kyrkmarknad i Öjebyn 1971
Det har blivit en kär tradition att varje sommar hälsa kyrkmarknaden välkommen till Öjebyn. Marknaden i "modern tid" återupplivades lagom till Piteå stads 350-årsjubileum 1971. Alltsedan dess har den pågått. När jag var i tonåren och medlem i kommunala musikskolan i Piteå, brukade vi alltid musicera på öppningsdagen. Vi marscherade runt området klädda i våra illröda uniformer och med den blå baskern vilande litegrann på sniskan. Urklippet som publiceras handlar om premiären den 2 juli 1971. Marknadsdagarna sträcker sig över fredag, lördag och söndag. Och bland de många utställarna finns en stor och färgstark personlighet nämligen "Vild Hasse" som troget stått i sitt stånd och salufört korv i många herrans år. Ja, Hasse fanns även med i sommarens upplaga, även om jag inte såg till honom.
81-årige Axel Ekberg säljer frukt och grönsaker vid den pågående
gammeldagsmarknaden i Öjebyn som avslutas på söndag.
- Kyrkorådet ringde mej och ville att jag skulle ta hand om gottståndet. Visst ställer jag upp svarade jag - ville inte gå miste om att få vara med om ytterligare en marknad i Öjebyn.
Det säger pensionären Axel Ekberg, 81-årig pitebo som varit med om 25 marknader i Öjebyn innan dessa avskaffades för precis 30 år sedan. Marknadshandeln i Öjebyn, med anor från 1400-talet "återuppstår" under tre dagar som en attraktion i den 350-årsjubilerande staden Piteå.
På fredagen kom handlare och hantverkare från olika orter inom och utom bygden till marknadsplatsen i Öjebyn - precis som för trettio år sedan då den sista marknaden hölls. Den marknaden avslutade en nära 600-årig tradition men när nu Piteå fyller 350 år, tyckte kyrkorådet i Piteå landsförsamling att det var lämpligt att "återuppliva" dessa marknader. 1971 års upplaga av marknaden "blåstes in" av Piteå musikkår som under en timme underhöll marknadsbesökarna. 15-talet stånd hade ställts upp på den gamla skolgården framför kyrkan.
GAMMAL GRÖNSAKSHANDLARE
Många äldre personer hälsade hjärtligt på 81-årige f.d. grönsakshandlare Axel Ekberg som under många år drivit handel i Piteå och varit med på många marknader i Öjebyn.
- Det är alltid trevligt att återuppliva gamla minnen. Redan har jag träffat många gamla kunder från marknadstiden, berättade Axel när PT:s medarbetare provsmakade på gröna äpplen á 25 öre styck.
- Men visst var det mera "ruschigt" förr, menar Axel. Många handlade ju för flera månader framåt och marknaderna förr var ju praktiskt taget de enda stora träffpunkterna på året.
Igår kom en jämn ström av marknadsbesökare, gående mellan stånden. Uppskattningsvis 2.000 personer.
- Jag kommer speciellt ihåg marknaden 1918. Då var kriget slut och det blev plötsligt gott om frukt och grönsaker. På en enda dag sålde jag nära 8.000 liter frukt. Det var en Mikaelihelg....
På de "riktiga" marknaderna förr i världen basade Axel Ekberg över
många personer som stod vid de olika stånden. Men nu har han bara
två: dottersonen Lars-Gunnar Johansson och Seth Nordsvahn.
ÄVEN "TINGEL-TANGEL"
En marknad är ingen riktig marknad utan "tingeltangel". Skämtartiklar, pappersleksaker, dockor. Visst utbjuds sådana varor vid pågående marknaden men även hantverk av mycket hög kvalité erbjuds. Äkta paret Anna och Harald Nilsson, hitrest från Storsund, säljer näverslöjd med mera, Norrbottens museum säljer böcker om gångna tider, och antikvitetshandlare från Byske utbjuder ting från förr. Korvförsäljningen är en viktig del i en marknad. Man blir snabbt tom i magen av att spatsera omkring bland marknadsstånden, prata med bekanta eller bara sitta på en bänk och titta....
- Stans goaste, upplyste ungdomarna bakom korvgrytan. De tillhör Sommarkyrkan som emellanåt framträder på marknaden.
GUDSTJÄNSTER
Till marknadshandeln tillhör också utbudet av budskapet. I kyrkan samlades ett stort antal marknadsbesökare till gudstjänst på fredagen och sådana sammankomster hålls även idag och på söndag.
Gungstolar finns också att köpa på marknaden. Men hästar och
kreatur - neej!
Många äldre marknadsbesökare fick uppleva gamla minnen
när jubileumsmarknaden öppnades i Öjebyn i går. Mycket
fanns att köpa, bland annat antikviteter.
Många hantverkare från Pitebygden är med på marknaden. Här ses
garvare Assar Sandlund, Bölebyn med hugade spekulanter.
---------------------------------------------------------------------------------
Text: Ivar Johansson Foto: Hans G. Pettersson
Piteå Tidningen den 3 juli 1971.
81-årige Axel Ekberg säljer frukt och grönsaker vid den pågående
gammeldagsmarknaden i Öjebyn som avslutas på söndag.
- Kyrkorådet ringde mej och ville att jag skulle ta hand om gottståndet. Visst ställer jag upp svarade jag - ville inte gå miste om att få vara med om ytterligare en marknad i Öjebyn.
Det säger pensionären Axel Ekberg, 81-årig pitebo som varit med om 25 marknader i Öjebyn innan dessa avskaffades för precis 30 år sedan. Marknadshandeln i Öjebyn, med anor från 1400-talet "återuppstår" under tre dagar som en attraktion i den 350-årsjubilerande staden Piteå.
På fredagen kom handlare och hantverkare från olika orter inom och utom bygden till marknadsplatsen i Öjebyn - precis som för trettio år sedan då den sista marknaden hölls. Den marknaden avslutade en nära 600-årig tradition men när nu Piteå fyller 350 år, tyckte kyrkorådet i Piteå landsförsamling att det var lämpligt att "återuppliva" dessa marknader. 1971 års upplaga av marknaden "blåstes in" av Piteå musikkår som under en timme underhöll marknadsbesökarna. 15-talet stånd hade ställts upp på den gamla skolgården framför kyrkan.
GAMMAL GRÖNSAKSHANDLARE
Många äldre personer hälsade hjärtligt på 81-årige f.d. grönsakshandlare Axel Ekberg som under många år drivit handel i Piteå och varit med på många marknader i Öjebyn.
- Det är alltid trevligt att återuppliva gamla minnen. Redan har jag träffat många gamla kunder från marknadstiden, berättade Axel när PT:s medarbetare provsmakade på gröna äpplen á 25 öre styck.
- Men visst var det mera "ruschigt" förr, menar Axel. Många handlade ju för flera månader framåt och marknaderna förr var ju praktiskt taget de enda stora träffpunkterna på året.
Igår kom en jämn ström av marknadsbesökare, gående mellan stånden. Uppskattningsvis 2.000 personer.
- Jag kommer speciellt ihåg marknaden 1918. Då var kriget slut och det blev plötsligt gott om frukt och grönsaker. På en enda dag sålde jag nära 8.000 liter frukt. Det var en Mikaelihelg....
På de "riktiga" marknaderna förr i världen basade Axel Ekberg över
många personer som stod vid de olika stånden. Men nu har han bara
två: dottersonen Lars-Gunnar Johansson och Seth Nordsvahn.
ÄVEN "TINGEL-TANGEL"
En marknad är ingen riktig marknad utan "tingeltangel". Skämtartiklar, pappersleksaker, dockor. Visst utbjuds sådana varor vid pågående marknaden men även hantverk av mycket hög kvalité erbjuds. Äkta paret Anna och Harald Nilsson, hitrest från Storsund, säljer näverslöjd med mera, Norrbottens museum säljer böcker om gångna tider, och antikvitetshandlare från Byske utbjuder ting från förr. Korvförsäljningen är en viktig del i en marknad. Man blir snabbt tom i magen av att spatsera omkring bland marknadsstånden, prata med bekanta eller bara sitta på en bänk och titta....
- Stans goaste, upplyste ungdomarna bakom korvgrytan. De tillhör Sommarkyrkan som emellanåt framträder på marknaden.
GUDSTJÄNSTER
Till marknadshandeln tillhör också utbudet av budskapet. I kyrkan samlades ett stort antal marknadsbesökare till gudstjänst på fredagen och sådana sammankomster hålls även idag och på söndag.
Gungstolar finns också att köpa på marknaden. Men hästar och
kreatur - neej!
Många äldre marknadsbesökare fick uppleva gamla minnen
när jubileumsmarknaden öppnades i Öjebyn i går. Mycket
fanns att köpa, bland annat antikviteter.
Många hantverkare från Pitebygden är med på marknaden. Här ses
garvare Assar Sandlund, Bölebyn med hugade spekulanter.
---------------------------------------------------------------------------------
Text: Ivar Johansson Foto: Hans G. Pettersson
Piteå Tidningen den 3 juli 1971.
"Dessa goda blåa bär!"
Resultatet blev väl inte så där mycket. Men nog ändå för att jag skulle bli "blåbärsblå" kring min mun. Som barn brukade jag blanda blåbär plockade direkt från skogen med strösocker på ett fat, så gjorde jag också idag, och resultatat blev det förväntade. Det varma söndagsvädret gjorde sitt till att förhöja vistelsen i skogen till en ren meditation. Söndagen har alltså varit angenämt varm och vacker, hoppas nu bara att vädret fortsätter på den inslagna vägen, åtminstone ett tag till.
I den så kallade "Lindgrensskogen" tillbringade jag och mina kompisar
en stor del av vår uppväxt. I skogen finns också goa blåa bär. T.v.
syns ett foto av mig och min far på skogspromenad sommaren 1971.
Idag söndagen den 22 augusti 2010 befann jag mig på samma plats
som för 39 år sedan, när bilden togs.
En besynnerlig "trolltall" har sin hemvist i vår skog. Har faktiskt aldrig
sett något liknande tidigare.
Ett par små sköra daggdroppar balanserar på ett grässtrå - det är
tidig morgon i "Lindgrensskogen" och jag andas in den friska morgon-
luften. Min barndomsskog, vad jag älskar dig!
Här fanns en gång en liten skogsstig. Den är borta nu sedan väldigt
länge. I ena änden av den här stigen bodde Kalle och Hedvig. Kalle
var min mormors lillebror, Hedvig hans förtjusande hustru. När min
morfar kom på besök hemma hos oss, brukade han säga:
- Jag ska gå till Kalles en stund. Han gick den här stigen och höll på
så sätt den "gåbar". Nu är Kalle, Hedvig, mormor och morfar borta
sedan länge, så också den gamla stigen.
Inte blev det mycket, men det räckte i alla fall till en "blåbärsröra"
med lite socker blandat till. Det blev även lite hallon också.
Gunnar Wiklund / Ewa Roos drog rekordpublik i Piteå - 1969
Parkkväll i Piteå med det allra bästa utgångsläge. Vackert väder hela dagen, varmt och ljuvligt på kvällen. Massor av turister och andra semestrande i rörelse. Nästan spegelblankt på strömmen. Löfte om Gunnar Wiklund och Ewa Roos på scenen. Stora förväntningar. Resultatet kan bara bli ett: publikrekord. Och så blev det på onsdagskvällen. Ett brakande publikrekord till och med. Det gamla från förra sommaren slogs med omkring 1.300 betalande, eller närmare bestämt 5.678. Köerna slutade ringla först en bra stund sedan huvudartisterna börjat sin show. Med arrangörer, andra gratisinträdande och småttingar, torde en bit öber 6.000 personer ha varit inne i stadsparken denna sommarens vackraste kväll(?!) Och publiken föreföll att trivas.
-Kan du simma, frågade Gunnar. Ja, crawl och rygg, svarade Ewa.
Jag skulle hellre gissa på bröst...? Att döma av de yttre förutsättning-
arna, sa Gunnar.
-Men du då, har du aldrig idrottat, frågade Ewa. -Jo, gång är jag haj på.
-Då tycker jag du skall gå nu. Och Gunnar gick verkligen. Ewa ser lättad
ut.
Att Gunnar Wiklund är en bra artist, som både kan sjunga och underhålla sin publik (på pitemål!) vet väl alla vid det här laget. Däremot var det första gången som partnern Ewa Roos skulle uppträda, inte bara i Piteå, utan i Norrbotten, och hon visade sig vara en mycket angenäm bekantskap. Parkaftnar skall ju inte bara vara tillställningar där artisterna bara står rätt upp och ner och sjunger, utan man vill ha underhållning, gärna showartad. I det fallet höll Ewa - Gunnar måttet. Sångshow, småprat med publiken och smågnabb mellan artisterna omväxlande med en del svensktopps- och andra populära melodier, som publiken så gärna hör. Det kanske säger en del att Sven Paddock skrivit manuset till showen. Kenneth Sevenheims orkester kompade.
Ewas bystmått och Gunnars skattebekymmer glömdes naturligtvis inte bort. Gunnar pratade pitemål så att Ewa bara gapade i stum förundran över detta underliga språk. Man undrade hur det skulle bli senare på kvällen när paret kom till Överkalix. Gunnar Wiklund är haj även på den obegripliga dialekten däruppe.
LÅNGA APPLÅDER
Applåderna var många och långa när halvtimmen gått, och de två artisterna packade ihop för fortsatt färd. Det gäller att vara rask i vändningarna när man har långa avstånd att forcera. Före uppträdandet talade Gunnar Wiklund om att han var ganska ordentligt förkyld, och var nervös för hur det skulle gå. Men det gick alltså bra. Ingen märkte hesheten.
GLÖMDE FISKEKLÄDERNA
Men antagligen svor Gunnar en stump när han upptäckte att han glömt en stor väska med fiskarkläder bakom scenen. Han är naturligtvis intresserad av laxarna i Jokkfall när han ändå är i farten. Men för de två artisterna, som de flesta kommit för att se, får man inte glömma andra. Jannes X-tett är publiken känd med vid det här laget, och även värdfolket Curt och Margareta. Av amatörerna framträdde först piteåflickan Ann-Kristin Edlund, som påstods fira femårsjubileum som sångerska, och sjöng en travestering på Tommt Körbergs festivalmelodi "Judy min vän", där Ann-Kristin sjöng till Tommy istället. Artiga applåder för ett hyggligt framträdande.
GRÅTRÄSK-AMATÖR I SÄRKLASS
Lennart Granberg från Gråträsk, som redan har en seger i Björknäsparaden bakom sig, står i klass för sig bland amatörerna. Ingen schlagersångare, men med mörk och djup röst som gör sig bra i mer seriös tappning. Han sjöng "Rosa på bal", "Hallå, alla förälskade par", och sist "Sommarnatt". En bra sångpedagog skulle göra åtskilligt med ett sådant ämne. Och även barnen fick sin del. Elvaåriga Siv Hayland från Öjebyn berättade i en liten visa om sin lilla teddybjörn, frimodigt och med gott uttal. Transistorn vanns på nummer 1351, och hämtades av en flicka. Däremot infann sig ingen för att ta hand om bandspelaren som utlottades på nummer 2864. Kan hämtas på Piteå-Tidningen.
Naturligtvis krånglade det också. Högtalaren envisades till en början att utestänga vissa avdelningar, och först efter en bra stunds manipulerande fick man fräs på apparaturen. Det fordras faktiskt att inte högtalarna förstör vad som bjuds, när man för dyra pengar engagerat toppartister som denna gång. Blommor till artisterna och massor av autografblock var även i farten. Som det anstår en bra parkkväll i Piteå. Nästa onsdag kommer Charlie Norman med sin show. Då bör det bli fullt igen. Och veckan därpå är det Jokkmokks Jokkes tur. I sällskap med Pekka Langer. Då är det fråga om att ha bra tumme med vädret igen.
Gunnar Wiklund hjälpte Ewa Roos med sminkningen före framträdan-
det i Piteå.
Publiken hade roligt. Det skrattades friskt, som syns på bilden.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: Harald Hedkvist. Foto: Hans G. Pettersson.
Piteå Tidningen den 24 juli 1969.
-Kan du simma, frågade Gunnar. Ja, crawl och rygg, svarade Ewa.
Jag skulle hellre gissa på bröst...? Att döma av de yttre förutsättning-
arna, sa Gunnar.
-Men du då, har du aldrig idrottat, frågade Ewa. -Jo, gång är jag haj på.
-Då tycker jag du skall gå nu. Och Gunnar gick verkligen. Ewa ser lättad
ut.
Att Gunnar Wiklund är en bra artist, som både kan sjunga och underhålla sin publik (på pitemål!) vet väl alla vid det här laget. Däremot var det första gången som partnern Ewa Roos skulle uppträda, inte bara i Piteå, utan i Norrbotten, och hon visade sig vara en mycket angenäm bekantskap. Parkaftnar skall ju inte bara vara tillställningar där artisterna bara står rätt upp och ner och sjunger, utan man vill ha underhållning, gärna showartad. I det fallet höll Ewa - Gunnar måttet. Sångshow, småprat med publiken och smågnabb mellan artisterna omväxlande med en del svensktopps- och andra populära melodier, som publiken så gärna hör. Det kanske säger en del att Sven Paddock skrivit manuset till showen. Kenneth Sevenheims orkester kompade.
Ewas bystmått och Gunnars skattebekymmer glömdes naturligtvis inte bort. Gunnar pratade pitemål så att Ewa bara gapade i stum förundran över detta underliga språk. Man undrade hur det skulle bli senare på kvällen när paret kom till Överkalix. Gunnar Wiklund är haj även på den obegripliga dialekten däruppe.
LÅNGA APPLÅDER
Applåderna var många och långa när halvtimmen gått, och de två artisterna packade ihop för fortsatt färd. Det gäller att vara rask i vändningarna när man har långa avstånd att forcera. Före uppträdandet talade Gunnar Wiklund om att han var ganska ordentligt förkyld, och var nervös för hur det skulle gå. Men det gick alltså bra. Ingen märkte hesheten.
GLÖMDE FISKEKLÄDERNA
Men antagligen svor Gunnar en stump när han upptäckte att han glömt en stor väska med fiskarkläder bakom scenen. Han är naturligtvis intresserad av laxarna i Jokkfall när han ändå är i farten. Men för de två artisterna, som de flesta kommit för att se, får man inte glömma andra. Jannes X-tett är publiken känd med vid det här laget, och även värdfolket Curt och Margareta. Av amatörerna framträdde först piteåflickan Ann-Kristin Edlund, som påstods fira femårsjubileum som sångerska, och sjöng en travestering på Tommt Körbergs festivalmelodi "Judy min vän", där Ann-Kristin sjöng till Tommy istället. Artiga applåder för ett hyggligt framträdande.
GRÅTRÄSK-AMATÖR I SÄRKLASS
Lennart Granberg från Gråträsk, som redan har en seger i Björknäsparaden bakom sig, står i klass för sig bland amatörerna. Ingen schlagersångare, men med mörk och djup röst som gör sig bra i mer seriös tappning. Han sjöng "Rosa på bal", "Hallå, alla förälskade par", och sist "Sommarnatt". En bra sångpedagog skulle göra åtskilligt med ett sådant ämne. Och även barnen fick sin del. Elvaåriga Siv Hayland från Öjebyn berättade i en liten visa om sin lilla teddybjörn, frimodigt och med gott uttal. Transistorn vanns på nummer 1351, och hämtades av en flicka. Däremot infann sig ingen för att ta hand om bandspelaren som utlottades på nummer 2864. Kan hämtas på Piteå-Tidningen.
Naturligtvis krånglade det också. Högtalaren envisades till en början att utestänga vissa avdelningar, och först efter en bra stunds manipulerande fick man fräs på apparaturen. Det fordras faktiskt att inte högtalarna förstör vad som bjuds, när man för dyra pengar engagerat toppartister som denna gång. Blommor till artisterna och massor av autografblock var även i farten. Som det anstår en bra parkkväll i Piteå. Nästa onsdag kommer Charlie Norman med sin show. Då bör det bli fullt igen. Och veckan därpå är det Jokkmokks Jokkes tur. I sällskap med Pekka Langer. Då är det fråga om att ha bra tumme med vädret igen.
Gunnar Wiklund hjälpte Ewa Roos med sminkningen före framträdan-
det i Piteå.
Publiken hade roligt. Det skrattades friskt, som syns på bilden.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: Harald Hedkvist. Foto: Hans G. Pettersson.
Piteå Tidningen den 24 juli 1969.
Svenska kändisporträtt
1978 utkom boken "129 Svenskar" på Bra Böckers förlag. I boken fanns 129 kändisar presenterade. Fotografen Benno Movin-Hermes, som var av tysk härkomst, hade alltsedan 1935 fram till sin bortgång 1977 varit innehavare av en fotoateljé vid Stureplan i Stockholm. Där fotograferade han dåtidens mest kända politiker, skådespelare, musiker, författare, läkare och konstnärer. Före sin död så skänkte han hela sin värdefulla porträttsamling till Fotografiska muséet i Stockholm. Några av de avbildade publiceras här:
POVEL RAMEL (1922-2007). Musiker, textförfattare, kompositör,
sångare, underhållare.
BIRGIT NILSSON (1918-2005). Operasångerska med världsrykte.
EVERT TAUBE (1890-1986) Poet, författare, vissångare, trubadur,
nationalskald. ASTRI TAUBE (1898-1980) Konstnär, skulptris gift
med Evert.
OLOF PALME (1927-1986) Socialdemokratisk partiledare, stats-
minister, internationell medlare på FN:s uppdrag. Mördad i februari
1986 i Stockholm.
ALICE BABS SJÖBLOM F. 1924. Jazzsångerska, filmskådespelerska,
hovsångerska.
VILHELM MOBERG (1898-1973) Författare, samhällsdebattör. Tog
sitt liv den 8 augusti 1973.
ULRIKA KNAPE F. 1955. Simhoppare, simhoppstränare, guldmedaljör
i München-OS 1972. Mor till simhopparen Anna Lindberg.
GEORG RYDEBERG (1907-1983) Skådespelare med flera stora roller
bl. a på teaterscenen. Räknas som en av Sveriges största aktörer någon-
sin.
CARL XVI GUSTAF BERNADOTTE F. 1946. Sveriges konung sedan
1973. Efterträdde sin farfar GUSTAF VI ADOLF.
SILVIA SOMMERLATH-BERNADOTTE F. 1943. Svensk drottning
sedan 1976. Född i Heidelberg Baden-Württemberg, Tyskland.
BIBI ANDERSSON F. 1935. Filmskådespelerska bl. a. med regissören
Ingmar Bergman. Var under en period gift med förre Fp-politikern Per
Ahlmark.
-------------------------------------------------------------------------------
BENNO MOVIN-HERMES (1902-1977). Året 1935 öppnade
Benno Movin-Hermes ateljé vid Stureplan i Stockholm. Ända
fram till sin död 1977 gjorde han bl. a dessa bilder som finns
härovan. Samlingarna skänktes så småningom till Fotografiska-
muséet i Stockholm.
------------------------------------------------------------------------
ROGER LINDQVIST.
POVEL RAMEL (1922-2007). Musiker, textförfattare, kompositör,
sångare, underhållare.
BIRGIT NILSSON (1918-2005). Operasångerska med världsrykte.
EVERT TAUBE (1890-1986) Poet, författare, vissångare, trubadur,
nationalskald. ASTRI TAUBE (1898-1980) Konstnär, skulptris gift
med Evert.
OLOF PALME (1927-1986) Socialdemokratisk partiledare, stats-
minister, internationell medlare på FN:s uppdrag. Mördad i februari
1986 i Stockholm.
ALICE BABS SJÖBLOM F. 1924. Jazzsångerska, filmskådespelerska,
hovsångerska.
VILHELM MOBERG (1898-1973) Författare, samhällsdebattör. Tog
sitt liv den 8 augusti 1973.
ULRIKA KNAPE F. 1955. Simhoppare, simhoppstränare, guldmedaljör
i München-OS 1972. Mor till simhopparen Anna Lindberg.
GEORG RYDEBERG (1907-1983) Skådespelare med flera stora roller
bl. a på teaterscenen. Räknas som en av Sveriges största aktörer någon-
sin.
CARL XVI GUSTAF BERNADOTTE F. 1946. Sveriges konung sedan
1973. Efterträdde sin farfar GUSTAF VI ADOLF.
SILVIA SOMMERLATH-BERNADOTTE F. 1943. Svensk drottning
sedan 1976. Född i Heidelberg Baden-Württemberg, Tyskland.
BIBI ANDERSSON F. 1935. Filmskådespelerska bl. a. med regissören
Ingmar Bergman. Var under en period gift med förre Fp-politikern Per
Ahlmark.
-------------------------------------------------------------------------------
BENNO MOVIN-HERMES (1902-1977). Året 1935 öppnade
Benno Movin-Hermes ateljé vid Stureplan i Stockholm. Ända
fram till sin död 1977 gjorde han bl. a dessa bilder som finns
härovan. Samlingarna skänktes så småningom till Fotografiska-
muséet i Stockholm.
------------------------------------------------------------------------
ROGER LINDQVIST.
Dans till: ROGERS - Statt i Piteå 1987
Piteå Tidningen den 20 januari 1987.
ROGERS från Östersund i Jämtland spelade på stadshotellet i Piteå en
tisdag i januari 1987. Rogers - ja, namnet låter väldigt välklingande,
snyggt och tjusigt! Heller hur?
Melodier man minns.....
Tage Danielssons "Att angöra en brygga" hade sin premiär 1965. I rollistan fanns dessa komiska figurer: Hasse Alfredsson, Gösta Ekman, Katie Rolfsen, Birgitta Andersson, Lars Ekborg, Hatte Furuhagen, Monica Zetterlund och upphovsmannen själv Tage Danielsson. Inte bara filmen var underbar, även dess ledmotiv, komponerad av trumpetaren Lars Färnlöf, var lika vacker som en somrig svensk skärgårdsö en ljummen sommarnatt i juli. Den tidlösa melodin har gjorts av flera artister, men som i min förra presentation av Sakta vi gå genom stan, så föredrar jag även här också Monicas röst. Filmen, Att angöra en brygga, är faktiskt sevärd än i denna dag, med dess helt obetalbara galna scener. Se den, det förtjänar den!
ATT ANGÖRA EN BRYGGA - en galen fars i skärgårds-
miljö. Inspelad 1965 med musik av Lars Färnlöf.
-----------------------------------------------------------------
Bild från: www.cdon.se
LARS FÄRNLÖF (1942-1994) kompositör och trumpetare skrev led-
motivet till filmen Att angöra en brygga. Låten fick även text av Hans
Alfredsson och Tage Danielsson. Färnlöf jobbade under sin livstid med
berömdheter som; Stan Getz, Quincy Jones, Bill Evans, Red Mitchell
m.fl.
-------------------------------------------------------------------------------
"Bris gör dig fri, frisk och fräsch"
ICA-kuriren den 6 november 1958.
Östen Warnerbring - 1973
Piteå Tidningen den 14 april 1973.
Östen Warnerbring sjunger dikter.
------------------------------------------------------------
Foto: www.hd.se
En melodi att minnas....
"Walking My Baby Back Home", hette en låt som Beppe Wolgers satte svensk text till 1961. Den svenska titeln löd; "Sakta Vi Gå Genom Stan". En dag stod jazzsångerskan Monica Zetterlund framför mikrofonen i Metronomestudion på Karlbergsvägen i Stockholm. Enligt Beppe Wolgers lärde sig aldrig fru Zetterlund texten ordentligt, inte ens i inspelningsögonblicket blev det rätt. Men vad gjorde väl det, låten är idag en svensk klassiker och en av Monicas mest välkända. Basisten Georg Riedel gjorde det musikaliska arrangemanget. Förutom Riedel så ingick följande prominenta musikanter i bandet: Yngve Sandström - flöjt, Egil Johansen - trummor, Jan Johansson - piano och Bengt-Arne Wallin - trumpet. Resultatet blev alltså (som vanligt) enastående. Jag var fyra år när låten gjordes på platta, men minns ändå att den spelades flitigt på dåvarande melodiradion. Än i dag så tillhör den en av mina favoriter, helst då i Monicas tappning. Med andra ord, en melodi att minnas.....
MONICA ZETTERLUND (1937-2005).
------------------------------------------------------
SAKTA VI GÅ GENOM STAN
Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan
En kyss sen går man sakta igen
sakta en tur genom stan
Åh det är natt och på avstånd hörs skratt
och man går hem genom stan
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö
smyger sig tyst intill stan
Precis som din arm så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind
Och natten står still den finns inte till
en tystnad en skugga en vind
Den är så kort och den glider tyst bort
när trastarna vakna i stan
Klockorna är två hela himlen är blå
sakta vi gå genom stan
Sakta hitåt ror en man i en båt
stannar och ser på en svan
Allt är tyst och jag tiger nyss kysst
sakta vi gå genom stan
På Västermalm i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom
Alla hus målar natten ljus
hemligt går träden i blom
Här bor en miljon
säg hör de den ton som Stockholm spelar för dem
De far härifrån långt bort härifrån
men Stockholm det är ju vårt hem
Vart vi än går vet jag Stockholm är vår
när vi går hem genom stan
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan
Så stannar vi till vid fåglarnas drill
vi känner en doft av viol
Och glada vi hör en jublande kör
då stiger en gnistrande sol
Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta vi gå genom stan
En kyss sen börja vandra igen
sakta vi gå genom stan
sakta vi gå genom stan
sakta vi gå genom stan
----------------------------------------------------
Svensk text: Beppe Wolgers - 1961.
Beppe Wolgers (1928-1986)
skrev den svenska texten.
----------------------------------------
Foto: www.alex.se 
Georg Riedel arrangerade och spe-
lade.
---------------------------------------------
Foto: www.dahlberg.tv/film.se
Typisk gubbe!
Gubbar i allmänhet (jag kan inte uppvisa någon vetenskaplig rapport på ämnet) är i allmänhetens ögon "En äldre man med keps". Även om mannen härnere inte har någon keps som huvudbonad, så placerar jag i alla fall in honom under kategorin "Gubbe!". Inget ont om gubbar (jag kanske är en sådan sjäv, använder faktiskt keps, ibland) dessa gentlemen utgör själva ryggraden i det svenska samhället. Tänk på att det här äldre männen (gubbarna) faktiskt till stor del varit en viktig kugge i uppbyggnaden av det svenska moderna samhället. Så snälla ni, nästa gång ni ser en typisk svensk gubbe, behandla honom med varsamhet, och med en stor portion ödmjukhet. Även om gubben i den där bilen kanske kör 50 på en 110 väg, så tänk på att den snälle mannen (gubben) kunde vara din egen far, morfar, farfar heller svärfar. "LÅT DE SVENSKA GUBBARNA FÅ LEVA!"
TYPISK SVENSK ÄLDRE GENTLEMAN, M.A.O. GUBBE!
--------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
TYPISK SVENSK ÄLDRE GENTLEMAN, M.A.O. GUBBE!
--------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
Max Fenders - Perudden i Piteå - 1973
MAX FENDERS av årgång 1975. Bandet bildades i Hörnefors 1965.
Medlemmar; Mats Långström, Per-Örjan Ådén, Christer Ådén,
Theo Lundström, Janne Nording och Anders Östman.
MAX FENDERS av årgång 2010. Maxarna uppträdde på stora torget
i hemstaden Umeå i somras. Samma goa gubbar; Mats, Per-Örjan,
Christer, Anders, Theo och Janne.
------------------------------------------------------------------------------
PS. Den skönsjungande sångerskan Tove Styrke är Anders Östmans
dotter. Toves farfar, d.v.s. Anders far är musikern Aldor Östman som
under många år hade egen orkester. Aldor Östmans medverkade t.o.m.
i TV-programmet Nygammalt. Theo Lundströms storebror är inte helt
okände skådisen Bert-Åke Varg.
/Roger.
Olof Palme i Piteå 1973
Efter 13 år var Olof Palme tillbaka i Piteå. Hans engagerade tal åhördes
av sommarens största publik i Stadsparken, drygt 3.000 människor.
Han konstaterade att bygden kraftigt utvecklats sedan dess
under en framsynt kommunal ledning. Statsministern gladde
sig dessutom över att socialdemokraterna i Piteå i det lokala
handlingsprogrammet säger sig vilja kraftigt prioritera barn-
tillsynen de närmaste åren. Det är glädjande men knappast
förvånande. Statsministern tog också upp demokratifrågorna
i ett engagerat avsnitt i talet. Han erinrade om förhållandena
i Grekland och i länder där proletariatets diktatur råder.
Statsministern kopplar av inför framträdandet i Piteåparken
med en kopp kaffe och Piteå-Tidningens måndagsnummer.
----------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 7 augusti 1973.
Annicka Järlefors från Piteå
Ja, så suckade vår fotograf när han skulle plåta den svenska aktrisen
"Miss Annicka" - född Järlefors och från Piteå - och söka få lite bilder
på tu man hand. Inte nog med att hon kom släpande på en över fem
meter lång pytonorm, utan också en av Skandinaviens starkaste karl-
ar - som bad att få "vara anonym...."
--------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 30 januari 1973.
PS. Annicka var en gång parkvärdinna i Stadsparken i Piteå. Hon har
även varit med i Jannes X-tett från Piteå. Annicka syntes även i någon
scen i en av Pippi Långstrump filmerna. Hon bor numera i USA.
/Roger.
Lill-Babs bästa byxa
Expressen den 29 april 1977.
Dans i afton! OBS! Fri entré....
Expressen den 22 mars 1997.
Myrstacksbesök, blåbärsplockning och andra bestyr....
Som jag tidigare nämnt så har barnbarnet Norah varit här idag. Som alltid, så blev det en skogsvandring med myrstacksinventering. Summa: 17,5 triljoner myror som sprang om vartannat. Och inte hade dom tid att stanna upp för ett samtal, ånej, de bara sprang och sprang. Jösses, vad de stackars myrkrypen stressade fram och tillbaka. En annan hade ju fått magsår för mindre! Nåväl, det var inte bara de små myrorna som vi var intresserade av, vi brukar ju även kolla upp blåbärsbeståndet. Dom hade faktiskt vuxit till sig litegrann sedan sist. Norah och hennes farfar polockade och plockade. Och medans vi gick på de soldränkta skogsstigarna kändes en och annan yster höstvind komma blåsande. Norah blev så pass gungsugen när hon lyfte upp blicken från blåbärsriset och skymtade den gungställning som syntes hemma på tomten, att hon ville snabbt som ögat dit för att gunga. Gunga blev det, medan hennes farfar gav henne fart på fart. Mot eftermiddagen gjordes en påhälsning hos gammelfarmor Maj-Gerd. Norah blev lite blyg, och istället för att gå in i köket så ville hon prompt sitta på skohyllan i hallen istället, i sällskap med sin farfar. Men när det bjöds på saft och kakor, omvärderade Norah plötsligt situationen och kom så småningom in i köket med sin medhavda docka. Just nu så tittar Norah på Teletubbies och tycks trivas väldigt bra med tillvaron - och det är ju huvudsaken.
I morse klockan åtta kom Norah och parkerade sina skor på farmor
och farfars "Foppatoffel-parkering".
De första två timmarna ägnades åt lek- bus- och sagoläsning.
-"Näru farfar, nu måste vi ta på oss och gå ut i skogen, vi har mycket
arbete som väntar, sa Norah och drog på sig sin jacka.
Det allra största arbetet den här fredagsförmiddagen, var att räkna
myrstackens alla myror. En procedur som Norah och hennes farfar
utför två gånger per vecka. Tyvärr så kom vi fram till olika siffror,
därför gjordes en omräkning, som stannade på, som tidigare sagts,
på 17,5 triljoner myrinnevånare. I den kungliga sviten bodde förstås
myrdrottningen Victoria, för övrigt ett ovanligt vackert litet myrkryp.
Och naturligtvis blev det en hel del blåbärsplockning. Norah har ju lovat
att baka världens största blåbärsbulle (som farfar skall få).
Norah mitt i storskogen, på jakt efter blåbär.
-----------------------------------------------------------------------------
Blåbärsmyrstacksskogsfotograf: Roger "Farfar" Lindqvist.
I morse klockan åtta kom Norah och parkerade sina skor på farmor
och farfars "Foppatoffel-parkering".
De första två timmarna ägnades åt lek- bus- och sagoläsning.
-"Näru farfar, nu måste vi ta på oss och gå ut i skogen, vi har mycket
arbete som väntar, sa Norah och drog på sig sin jacka.
Det allra största arbetet den här fredagsförmiddagen, var att räkna
myrstackens alla myror. En procedur som Norah och hennes farfar
utför två gånger per vecka. Tyvärr så kom vi fram till olika siffror,
därför gjordes en omräkning, som stannade på, som tidigare sagts,
på 17,5 triljoner myrinnevånare. I den kungliga sviten bodde förstås
myrdrottningen Victoria, för övrigt ett ovanligt vackert litet myrkryp.
Och naturligtvis blev det en hel del blåbärsplockning. Norah har ju lovat
att baka världens största blåbärsbulle (som farfar skall få).
Norah mitt i storskogen, på jakt efter blåbär.
-----------------------------------------------------------------------------
Blåbärsmyrstacksskogsfotograf: Roger "Farfar" Lindqvist.
Fredag
Litegrann av höstkänsla smyger sig på trots relativt fint väder. Norah är på besök hos sin farmor och farfar hela dagen. Har just gett henne mat, som hon gillar helskarpt, potatis och korv. Vi har också (i vanlig ordning) avverkat den obligatoriska skogspromenaden. Myrstackar har besökts, blåbär har plockats, ja, vi har även hunnit förbi hemma hos Norah för en stunds gungning. Norah har också (med hjälp av farfar) cyklat på sin fina cykel med stödhjul. Hela tomten har varit plats för cykelträning. Nu ropar en väkänd röst: "Faffa kom!". Och då gäller det att lyda!
Mvh farfar!
Mvh farfar!
Logen Käcktjärn, Bölebyn
Konstnären Folke Sjöberg vill nå en ny konstpublik. Därför sätter han
upp träskulpturer av piteåkonstnärer i danslogen.
Konstnären Folke Sjöberg, Långnäs, har en stor, fin loge på sin sommarstugetomt i utkanten av Böle.
- Om man skulle ta och rusta upp den och anordna logdanser, tänkte Folke som är känd målare. Och hänga konst på väggarna!
Sagt och gjort. Nu står logen klar och på logväggarna ska en mängd träskulpturer sättas upp lagom till den första dansen.
- På det här sättet kan jag presentera piteåkonstnärer för danspubliken!
Sedan en del år är det "inne" att dansa i logar. Det enda som behövs är en loge och lite musik. Musiken har konstnären Folke Sjöberg ordnat på ett enkelt sätt. "Folke Sjöbergs trio" heter dragspelsbandet som kommer att spela i "konstnärslogen" i Böle.
- Jag har ett eget band som kommer att stå för musiken, säger Folke som har bråda dagar. "Bandet" består av dragspel bas och trummor. Musik: äkta svensk gammeldans. Under premiärkvällen får Folkes trio förstärkning med trumpetare Lennart Jonsson. Känd som en duktig blåsare.
DANS - KONST
Folke Sjöberg har liksom flera andra piteåkonstnärer anordnat utställningar bl. a. i Piteå. En viss "konstpublik" har kommit. Men nu vill Folke nå flera.
- Det är i regel inte samma sorts människor som går på konstutställningar och på gammeldans. Genom att kombinera logdans och konst slår jag två flugor i en smäll, menar långnäskonstnären som lagt ner åtskilliga snickartimmar för att pigga upp den åttakantiga logen.
- Jag har gjort det mesta själv. Det blir liksom roligare och billigare då.
I kväll "smäller det hela i gång". Då är loggolvet nyborstat, träskulpturerna av konstnären Ingemar Asplund, 49 år, hänger på logväggarna och instrumenten är stämda.
- Jag tänker presentera så många piteåkonstnärer som möjligt. Främst skulpturer men även måleri. Fast då får jag nog göra en bättre anordning för strålkastarna.
TVÅ GÅNGER PER VECKA
Folke Sjöberg tänker ha logdans två gånger per vecka. Onsdagar och lördagar. Till att börja med. Kommer det mycket folk blir det fler danser.
- Jag hoppas att turisterna ska hitta hit. För att dansa och för att titta på piteåkonst, hoppas Folke Sjöberg.
-----------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 8 juli 1970.
Färjläget i Pitsund - 1970
Färjan och färjläget i Pitsund kommer att få en grundlig översyn. Tra-
fiken över sundet är därför avstängd från och med i dag fram till den
15 maj.
Om ni under de närmaste veckorna kör bil söderut och tänker välja genvägen med pitsundsfärjan kan vi försäkra att det blir en senväg, färjtrafiken är nämligen avstängd från och med klockan åtta i dag till och med klockan 13 den 15 maj. Det långa färjstoppet beror på att färjläget under de år som gått sedan den nya färjan togs i bruk har blivit tämligen så förslitet. Närmast gäller det nu att förstärka de stora fundamentena samt att göra en viss ombyggnad som innebär att belastningen på färjbryggorna minskas. Arbetet kommer att bedrivas i skift för att man med säkerhet skall kunna slutföra jobbet under den tid som avsatts.
Även själva färjan kommer att få en ordentlig översyn under uppehållet. Den skall visserligen planenligt tas upp på slip för den fastställda treårsklassningen i augusti månad, men mycket av det arbete som egentligen skulle göras då kan man i stället utföra nu. Augustiuppehållet kommer alltså enbart att röra sig om ett par dagar, så att fartygsinspektionen får granska färjans botten. Trafiken över Pitsundet har givetvis minskat kraftigt i och med att nya Bergsviksbron färdigställts och kunnat överta långtradartrafiken. Men ännu är det en hel del långtradarchaufförer som som inte vet av den nya bron och svänger av vid Pitsund för att tillsammans med den ordinarie tunga trafiken - flis- och timmerbilar till Munksundsindustrierna - fraktas över sundet.
Någon inverkan på personbiltrafiken har den nya bron inte haft. De som drabbas värst av färjstoppet är givetvis de munksundsarbetare som bor söder om sundet. De får nu en betydligt längre väg till arbetet. Färjpersonalen uppskattar antalet arbetarbilar till ett 25-tal om dagen.
--------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 27 april 1970.
Skivnyheter 1977
------------------------------------------------------------------------------
Expressen den 29 april 1977.
Snoddas med fästmö - 1953
SNODDAS har övergivit smålandsgodset och dragit in i tältstaden på
Kiviks marknad tillsammans med sin fästmö Brita Gustafson. I fjol fick
marknadspubliken inte höra honom men i går sjöng han inför 30.000,
sedan han tidigare på dagen dragit upp 15 torskar ur Öregrund.
--------------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 22 juli 1953.
"Hej, det är Roger Johnson...."
Idag fick jag ett telefonsamtal; -"Hej Roger, det här är en annan Roger men med efternamnet Johnson!"
Jovisst var det han, sångaren Roger Johnson med ett artistiskt förfluet som heter duga. Svensktoppen både 1971 samt 1972, med två låtar som gick raka vägen in i hjärtat. "Idag sköt jag ihjäl en okänd man" och "Snälla pappa vänta på mig". Roger ville ge mig lite feedback, som han sa. Han hade läst min blogg, och gjorde upptäckten att han fanns med i några artiklar som jag lagt ut. Rogers sångkarriär började så smått i "Quintet -61" samt "Elmers". För att sedan övergå till riksbandet Yngve Forssélls orkester, där han enligt egen uppgift inte stannade så värst länge. Men Roger skrev i alla fall in sig i Svensktoppshistorien med de nämnda låtar som för alltid skall förknippas med just honom. Tack snälla Roger för att du ringde, det värmde verkligen!
YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER. En bild från 1971 med sångaren
Roger Johnson sittande t.v. om sångerskan Ann-Christine Hedmark.
Det här året låg Roger på Svensktoppen i hela 13 veckor med låten
Idag sköt jag ihjäl en okänd man. Roger berättade i telefon att Ulf
Elfving ringde upp dagen före, för att berätta att Rogers låt kommit
in på listan. "Men du får ingenting säga förrän det blir officiellt, sa Elfving.
Men Roger kunde inte hålla sig, han berättade för kollegorna i Yngves
(i förtroende) att låten seglat in på listan. Under danskvällen, kunde inte
kapellmästaren Forsséll låta bli att presentera Roger som nybliven
listplacerad på den eftertraktade svensktoppen.
ROGER JOHNSON och YNGVE FORSSÉLL. 1972 var det återigen dags
för Roger att placera sig på Svensktoppen. Då med Snälla pappa vänta
på mig. Låtarna ligger för övrigt idag på You Tube för den som vill avnjuta
en stunds härlig skönsång och tillika nostalgi.
---------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Jovisst var det han, sångaren Roger Johnson med ett artistiskt förfluet som heter duga. Svensktoppen både 1971 samt 1972, med två låtar som gick raka vägen in i hjärtat. "Idag sköt jag ihjäl en okänd man" och "Snälla pappa vänta på mig". Roger ville ge mig lite feedback, som han sa. Han hade läst min blogg, och gjorde upptäckten att han fanns med i några artiklar som jag lagt ut. Rogers sångkarriär började så smått i "Quintet -61" samt "Elmers". För att sedan övergå till riksbandet Yngve Forssélls orkester, där han enligt egen uppgift inte stannade så värst länge. Men Roger skrev i alla fall in sig i Svensktoppshistorien med de nämnda låtar som för alltid skall förknippas med just honom. Tack snälla Roger för att du ringde, det värmde verkligen!
YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER. En bild från 1971 med sångaren
Roger Johnson sittande t.v. om sångerskan Ann-Christine Hedmark.
Det här året låg Roger på Svensktoppen i hela 13 veckor med låten
Idag sköt jag ihjäl en okänd man. Roger berättade i telefon att Ulf
Elfving ringde upp dagen före, för att berätta att Rogers låt kommit
in på listan. "Men du får ingenting säga förrän det blir officiellt, sa Elfving.
Men Roger kunde inte hålla sig, han berättade för kollegorna i Yngves
(i förtroende) att låten seglat in på listan. Under danskvällen, kunde inte
kapellmästaren Forsséll låta bli att presentera Roger som nybliven
listplacerad på den eftertraktade svensktoppen.
ROGER JOHNSON och YNGVE FORSSÉLL. 1972 var det återigen dags
för Roger att placera sig på Svensktoppen. Då med Snälla pappa vänta
på mig. Låtarna ligger för övrigt idag på You Tube för den som vill avnjuta
en stunds härlig skönsång och tillika nostalgi.
---------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Färjan i Pitsund - 1970
Nu är det ingen idé att några tunga långtradare svänger ner från
E 4 för att ta färjan över Pitsundet. Det blir en besvärlig backning
tillbaka. På fredagen fick nämligen en gammal trotjänare åter träda
i arbete, nämligen den färja som för några år sedan ersattes av ett
modernare och större flytefartyg. Den ordinarie färjan, vilken är en
av landets större och modernäre, kan lasta upp till 24 personbilar
medan "pensionären" bara tar åtta eller till nöds nio. Den ordinarie
Pitsundsfärjan blir borta någon månad eftersom den just nu tjänstgör
i stället för Seskaröfärjan som ligger på varv i Luleå för reparation
och översyn. När denna tjänstgöring är slutförd skall Pitsundsfärjan
dras upp på slip i Ursviken för klassning och allmän översyn.
--------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 15 augusti 1970.
Carl-Uno Sjöbloms minnesord över vännen Thord Carlsson
Radiomannen Thord Carlsson föddes i Piteå den 10 juli 1931. Under många år bodde han i den södra landsdelen av vårt land, för att på ålderns höst flytta tillbaka till sin barndomsstad. Det hände ibland att jag såg honom gående eller cyklande på Piteå stads gator. Jag kände honom inte, annat än från radiomediet, där han blev en följetong i mitt hem med programmet "Musik för fullvuxna", eller "Ring så spelar vi". Thord Carlsson fanns även med på ett hörn i Hasse och Tages "Äppelkriget" från 1971. Ja, tänk att man kunde skåda en livs levande pitebo på vita duken, den där Carlssons pojken från Storgatan i "Piit". När Thord Carlsson avled den 7 november 2005 var vi många som mindes hans radiomannagärning. En tid efter hans frånfälle, tecknade gode vännen Carl-Uno Sjöblom hans minnesporträtt i Piteå Tidningen. Den 13 december 2005 publicerades detta i vårt s.k. "världsblad".
Thord Carlsson, har som tidigare meddelats, avlidit. Han efterlämnar närmast barnen Lena, Ulf och Staffan med familjer. När tidningarna meddelade att Thord Carlsson gått bort, väckte det stor förstämmning bland alla trogna radiolyssnare, som under lång tid följt hans program i olika radiokanaler. I hans välformulerade budskap till publiken kunde man kanske skönja drag av en ursprungs-dialekt, men annars var han en förmedlare av rang av det svenska språket. Det var med sin röst och sina formuleringar som han gjorde sig omtyckt. En popularitet som höll i sig trots att han för tio år sedan lämnade radion som aktiv medarbetare.
Thord var norrbottningen från Piteå, som aldrig lämnade sin hemvist, även om han under några decennier bodde i huvudstaden. Han föddes 1931 och kom efter studentexamen i Luleå till Uppsala för att vid universitetet studera humaniora. Han tog en fil.mag. i litteraturhistoria och blev läroverkslärare i Fagersta. Under uppsalaåren visade han också prov på underhållnings-talanger bland annat i Juvenalorden, där han gjorde lyckade inhopp i spexet Gustaf III. Det var de senare meriterna som 1962 förde honom till ett vikariat på radion med en fast anställning på underhållningsavdelningen 1964.
Under dess ledning med Georg Eliasson, Ulf-Peder Olrog och Stig Olin kom han att arbeta med sådan programverksamhet som krävde ett fullgott manuskript, något som han skötte med den yttersta noggrannhet. Sina akademiska färdigheter visade han i den första egna programserien, som hette Vad betyder våra ortnamn. Hans gamla lärokunskaper kom också väl till pass i den långlivade serien Svar i dag och i de frågesportprogram, som han själv ledde eller producerade med bland annat Gösta Knutsson eller Cilla Ingvar. Han fick ett eget program, när önskeprogrammet Musik för fullvuxna startde 1968. Där utvecklade han en dialog med främst de äldre radiolyssnarna och programmet fick snart en egen fan-klubb med sammanträden och klubbnål. Och när han 1989 tog över Hasse Tellemars roll i Ring så spelar vi, tog han det definitiva steget ut ur den annars anonyma producent-verksamheten på radion.
Thords noggrannhet och lyssnarnas och journalisternas uppmärksamhet ställde stora krav på hans fysik, som vid den här tiden också började försvagas. Magsår och andra påfrestningar krävde sin tribut. Vid pensioneringen för tio år sedan orkade han inte med storstadslivet utan flyttade tillbaka till födelsestaden Piteå. Där hade han alltid trivts och nu blommade han upp med nygamla vänner och en kär miljö omkring sig. Han blev uppskattad kåsör i stadens tidning, där hans litterära och historiska kunskaper kom till produktiv användning.
När Thords hustru sedan studentåren i Uppsala, Ulla, avled för sexton år sedan, kände han sig vilsen i tillvaron. Han var visserligen påfallande road av det kändisliv, som hans radioprogram medförde men samtidigt också mycket mån om sin egen personliga integritet. Det blev en kluvenhet, som säkert plågade hans sista år. Mina personliga minnen av Thord är många och glada och väcker i dag naturligtvis vemod. Vi var kollegor under en produktiv tid och lycklig stjärna på radions underhållningsavdelning. Jag saknar våra regelbundna samtal om såväl värdsliga ting som andra.
Carl-Uno Sjöblom.
CARL-UNO SJÖBLOM skrev fina minnesord över sin vän och kollega
Thord Carlsson, vid hans frånfälle i november 2005.
---------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.ellboda.se
Thord Carlsson, har som tidigare meddelats, avlidit. Han efterlämnar närmast barnen Lena, Ulf och Staffan med familjer. När tidningarna meddelade att Thord Carlsson gått bort, väckte det stor förstämmning bland alla trogna radiolyssnare, som under lång tid följt hans program i olika radiokanaler. I hans välformulerade budskap till publiken kunde man kanske skönja drag av en ursprungs-dialekt, men annars var han en förmedlare av rang av det svenska språket. Det var med sin röst och sina formuleringar som han gjorde sig omtyckt. En popularitet som höll i sig trots att han för tio år sedan lämnade radion som aktiv medarbetare.
Thord var norrbottningen från Piteå, som aldrig lämnade sin hemvist, även om han under några decennier bodde i huvudstaden. Han föddes 1931 och kom efter studentexamen i Luleå till Uppsala för att vid universitetet studera humaniora. Han tog en fil.mag. i litteraturhistoria och blev läroverkslärare i Fagersta. Under uppsalaåren visade han också prov på underhållnings-talanger bland annat i Juvenalorden, där han gjorde lyckade inhopp i spexet Gustaf III. Det var de senare meriterna som 1962 förde honom till ett vikariat på radion med en fast anställning på underhållningsavdelningen 1964.
Under dess ledning med Georg Eliasson, Ulf-Peder Olrog och Stig Olin kom han att arbeta med sådan programverksamhet som krävde ett fullgott manuskript, något som han skötte med den yttersta noggrannhet. Sina akademiska färdigheter visade han i den första egna programserien, som hette Vad betyder våra ortnamn. Hans gamla lärokunskaper kom också väl till pass i den långlivade serien Svar i dag och i de frågesportprogram, som han själv ledde eller producerade med bland annat Gösta Knutsson eller Cilla Ingvar. Han fick ett eget program, när önskeprogrammet Musik för fullvuxna startde 1968. Där utvecklade han en dialog med främst de äldre radiolyssnarna och programmet fick snart en egen fan-klubb med sammanträden och klubbnål. Och när han 1989 tog över Hasse Tellemars roll i Ring så spelar vi, tog han det definitiva steget ut ur den annars anonyma producent-verksamheten på radion.
Thords noggrannhet och lyssnarnas och journalisternas uppmärksamhet ställde stora krav på hans fysik, som vid den här tiden också började försvagas. Magsår och andra påfrestningar krävde sin tribut. Vid pensioneringen för tio år sedan orkade han inte med storstadslivet utan flyttade tillbaka till födelsestaden Piteå. Där hade han alltid trivts och nu blommade han upp med nygamla vänner och en kär miljö omkring sig. Han blev uppskattad kåsör i stadens tidning, där hans litterära och historiska kunskaper kom till produktiv användning.
När Thords hustru sedan studentåren i Uppsala, Ulla, avled för sexton år sedan, kände han sig vilsen i tillvaron. Han var visserligen påfallande road av det kändisliv, som hans radioprogram medförde men samtidigt också mycket mån om sin egen personliga integritet. Det blev en kluvenhet, som säkert plågade hans sista år. Mina personliga minnen av Thord är många och glada och väcker i dag naturligtvis vemod. Vi var kollegor under en produktiv tid och lycklig stjärna på radions underhållningsavdelning. Jag saknar våra regelbundna samtal om såväl värdsliga ting som andra.
Carl-Uno Sjöblom.
CARL-UNO SJÖBLOM skrev fina minnesord över sin vän och kollega
Thord Carlsson, vid hans frånfälle i november 2005.
---------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.ellboda.se
En resa i tiden: 1968 - 2010....
Det var den där julaftonen hos Elly och Sune 1968. Hela släkten var
församlad; Maj-Gerd, John, Gerd, Henning, Roger, Robert, Malin, Gösta,
Lars-Erik, Kent, Sanfrid, Elly, Sune, Lennart, Elsy, Gun och Stig. Min mors
syster Linnéas familj var om jag minns rätt inte närvarande denna gång.
På bilden ovan, syns min mor och syster i köket hos värdfolket Sune och
Elly på Krangatan i Piteå....
För snart 42 år sedan stod hon här, min syster Gerd. Av den försam-
lade skaran som fanns mitt ibland oss den glada julaftonskvällen 1968,
är många borta idag. Sanfrid, John, Gösta, Sune, Lennart - även min
moster Linnéa och hennes man Olle. Ja, tänk om vi kunde resa bakåt i
tiden och återigen kunna samlas med alla de nära och kära.....
---------------------------------------------------------------------------------
Tidsmaskinsfotograf: Roger Lindqvist.
Upptäcktsresanden Prof. Martin Ljung KNÄPPUPP -1957
Norra Västerbotten den 31 juli 1957.
Göte Rolandh krönikör och dragspelare - 1960
Dragspelaren Göte Rolandh, Luleå, var inte bara en välkänd musikant i våra nordliga breddgrader. Han figurerade även som krönikör i dragspelstidningen "Accordion Journalen" som en gång grundades av Andrew Walter. I en krönika ur nämnda tidning, från mars 1960 har jag hämtat denna betraktelse över hur musiklivet såg ut för 50 år sedan.
POPULÄR DRAGSPELSSEXTETT
Denna månadsrapport börjar jag med att presentera en grupp musiker hemmahörande i norrlandsmetropolen Luleå. Den leds av duktige dragspelaren CARL-ERIK MEDFORS i vars namn också orkestertiteln ståtar.
Kvintetten spelar i svängig Art von Damme-stil vilket f.ö. passar bra med tanke på sättningen: dragspel, el-gitarr, vibrafon, bas och trummor. Med sig i bandet har Carl-Erik, Rune Gustafsson-influerade SVEN LUNDSTRÖM, ROLF SIKSTRÖM vars vibraidol av hans fina spel att döma trodde vara Milt Jackson, basisten LASSE FLINCK samt batteristen LEIF KORHONEN. Den sistnämnde är före engagemanget hos C-E Medfors känd som medlem i riksbekante Jay Elwings turnéband.
Det feminina inslaget består av utomordentliga vokalissan SOLWEIG SÖDERSTRÖM, en verkligt fin representant för utsökt jazz-sång av i dag. Jag tar mej friheten att utan vidare placera henne bland våra bästa vokalister i landet. Bland Solweigs meriter kan nämnas att de två gånger hon ställt upp i Flugans vokalisttävlingar så har hon avancerat till slutfinalen. Där har hon dock fått ge vika för de mer schlagerbetonade deltagarna, bedrövligt nog. Överallt där orkestern drar fram får hon emellertid översvallande lovord och en stor del av bandets många engagagemang får nog även tillskrivas skönsjungande Solweig.
EN ANNAN RIKSBEKANT
Lulebo är tenoristen ALLAN LUNDSTRÖM som nyligen återvänt från Kungliga Huvudstaden. Han har senast jobbat i Anders Burmans orkester. Den gode Allan har emellertid ledsnat på turnéjäktet och förankrat sig med Lill-Arne Söderströms orkester här i stan.
För övrigt kan jag nämna att innevarande månad har hotell Vassara i Gällivare anställt rutinerade dragspelaren SVEN JARHOLT som tillsammans med kände klarinettisten CASPER HJUKSTRÖM och månginstrumentalisten BERTIL KRANTZ från Örebro svarar för underhållnings- respektive dansmusikaliska inslaget därstädes.
En annan populär ensemble hitter ni på exklusiva restaurant Esplanad i Umeå; där huserar nämligen ingen mindre än pianisten REINHOLD SVENSSON, HASSE KAHN och TOR HAUGE, samt italienske grammofonidolen CARLOS MIRANDA. Inga dåliga grejor precis.
På Stora Hotellet i samma stad kan man njuta av "Sveriges sexigaste vokalist" AMIE LINDAHL vilken kompas av en trio ur jazzfestivalsegrande Lasse Lystedts quintett, så efter vad jag kan förstå saknas det inte fin underhållning i den idylliska norrlandsstaden.
Hälsningar
Göte Rolandh.
Carl-Erik Medfors kvintett hör hemma i Luleå där bandet sprider sina
moderna och populära klanger. Bandets stil påminner närmast om
Art von Damme och det är ganska naturligt med tanke på sättningen;
dragspel (Carl-Erik Medfors), gitarr (Sven Lundström), vibrafon (Rolf
Sikström), bas (Lasse Flinck) och trummor (Leif Korhonen).
-------------------------------------------------------------------
PS. Carl-Erik Medfors ingick en tid under slutet av 70-talet
i JOHN HARRYS orkester från Älvsbyn.
/Roger.
Den unga och söta sångerskan Solweig Söderström har blivit flitigt uppmärksammad i Norrland.
Hon sjunger i Carl-Erik Medfors band och Accordion Journalens Norrlands-rapportör, Göte Rolandh,
vill placera Solweig i den svenska vokalisttoppen.
Tenoristen Allan Lundström nämns också i denna krönika av Göte Rol-
andh. Allan som 1960 återkom till barndomsstaden Luleå, hade strax
före haft ett engagemang i Anders Burmans orkester. Allan spelade
under sina proffsår med bl a Simon Brehms orkester, Lulle Ellbojs,
Putte Wickman, Alice Babs, Yngve Forssélls m. fl. Mellan 1977-1983
spelade Allan i Kjell-Bertils från Piteå.
På bilden ovan, från den 15 september 1990, syns Allan t.v. i jazz-
gruppen "Random Access" med Kenny Takaoka, Dick Ström, Björn Hag-
vall och Erling Nordlund. Allan Lundström föddes den 14 september 1931,
och avled plötsligt den 10 mars 2009.
-----------------------------------------------------------------------------------
POPULÄR DRAGSPELSSEXTETT
Denna månadsrapport börjar jag med att presentera en grupp musiker hemmahörande i norrlandsmetropolen Luleå. Den leds av duktige dragspelaren CARL-ERIK MEDFORS i vars namn också orkestertiteln ståtar.
Kvintetten spelar i svängig Art von Damme-stil vilket f.ö. passar bra med tanke på sättningen: dragspel, el-gitarr, vibrafon, bas och trummor. Med sig i bandet har Carl-Erik, Rune Gustafsson-influerade SVEN LUNDSTRÖM, ROLF SIKSTRÖM vars vibraidol av hans fina spel att döma trodde vara Milt Jackson, basisten LASSE FLINCK samt batteristen LEIF KORHONEN. Den sistnämnde är före engagemanget hos C-E Medfors känd som medlem i riksbekante Jay Elwings turnéband.
Det feminina inslaget består av utomordentliga vokalissan SOLWEIG SÖDERSTRÖM, en verkligt fin representant för utsökt jazz-sång av i dag. Jag tar mej friheten att utan vidare placera henne bland våra bästa vokalister i landet. Bland Solweigs meriter kan nämnas att de två gånger hon ställt upp i Flugans vokalisttävlingar så har hon avancerat till slutfinalen. Där har hon dock fått ge vika för de mer schlagerbetonade deltagarna, bedrövligt nog. Överallt där orkestern drar fram får hon emellertid översvallande lovord och en stor del av bandets många engagagemang får nog även tillskrivas skönsjungande Solweig.
EN ANNAN RIKSBEKANT
Lulebo är tenoristen ALLAN LUNDSTRÖM som nyligen återvänt från Kungliga Huvudstaden. Han har senast jobbat i Anders Burmans orkester. Den gode Allan har emellertid ledsnat på turnéjäktet och förankrat sig med Lill-Arne Söderströms orkester här i stan.
För övrigt kan jag nämna att innevarande månad har hotell Vassara i Gällivare anställt rutinerade dragspelaren SVEN JARHOLT som tillsammans med kände klarinettisten CASPER HJUKSTRÖM och månginstrumentalisten BERTIL KRANTZ från Örebro svarar för underhållnings- respektive dansmusikaliska inslaget därstädes.
En annan populär ensemble hitter ni på exklusiva restaurant Esplanad i Umeå; där huserar nämligen ingen mindre än pianisten REINHOLD SVENSSON, HASSE KAHN och TOR HAUGE, samt italienske grammofonidolen CARLOS MIRANDA. Inga dåliga grejor precis.
På Stora Hotellet i samma stad kan man njuta av "Sveriges sexigaste vokalist" AMIE LINDAHL vilken kompas av en trio ur jazzfestivalsegrande Lasse Lystedts quintett, så efter vad jag kan förstå saknas det inte fin underhållning i den idylliska norrlandsstaden.
Hälsningar
Göte Rolandh.
Carl-Erik Medfors kvintett hör hemma i Luleå där bandet sprider sina
moderna och populära klanger. Bandets stil påminner närmast om
Art von Damme och det är ganska naturligt med tanke på sättningen;
dragspel (Carl-Erik Medfors), gitarr (Sven Lundström), vibrafon (Rolf
Sikström), bas (Lasse Flinck) och trummor (Leif Korhonen).
-------------------------------------------------------------------
PS. Carl-Erik Medfors ingick en tid under slutet av 70-talet
i JOHN HARRYS orkester från Älvsbyn.
/Roger.
Den unga och söta sångerskan Solweig Söderström har blivit flitigt uppmärksammad i Norrland.
Hon sjunger i Carl-Erik Medfors band och Accordion Journalens Norrlands-rapportör, Göte Rolandh,
vill placera Solweig i den svenska vokalisttoppen.
Tenoristen Allan Lundström nämns också i denna krönika av Göte Rol-
andh. Allan som 1960 återkom till barndomsstaden Luleå, hade strax
före haft ett engagemang i Anders Burmans orkester. Allan spelade
under sina proffsår med bl a Simon Brehms orkester, Lulle Ellbojs,
Putte Wickman, Alice Babs, Yngve Forssélls m. fl. Mellan 1977-1983
spelade Allan i Kjell-Bertils från Piteå.
På bilden ovan, från den 15 september 1990, syns Allan t.v. i jazz-
gruppen "Random Access" med Kenny Takaoka, Dick Ström, Björn Hag-
vall och Erling Nordlund. Allan Lundström föddes den 14 september 1931,
och avled plötsligt den 10 mars 2009.
-----------------------------------------------------------------------------------
"Vem vet?" (Alone) - Lill-Babs / Anita Lindblom - 1958
Vad har Anita Lindblom, Lill-Babs, Petula Clark och Roffe Berg gemensamt? Jo, den gemensamma nämnaren heter kort och gott: "VEM VET" eller i original "Alone". Musiken skrevs av Morton Craft, den engelska texten gjordes av Selma Craft (man och hustru får man förmoda?). Den svenska översättningen gjordes av välkände Gösta Rybrant och titeln löd som tidigare nämnts; "Vem vet?". Anitas version låg på skivbolaget Polydor, Lill-Babs sjöng in samma låt på Simon Brehms Karusell, medan Rolf "Roffe"Berg, gitarrist i Charlie Normans band, gjorde sin version på Husbondens röst. Men Petula Clark då? Jo, hennes insjungning låg på Metronome, jazztrummisen Anders Burmans skivbolag, där många av den svenska artisteliten också låg, däribland Siw Malmkvist och Cornelis Vreeswijk för att nu nämna några.
Låten förlagd på THORE EHRLINGS MUSIK AB STOCKHOLM 1958.
Låten förlagd på THORE EHRLINGS MUSIK AB STOCKHOLM 1958.
BUICK - 1939
---------------------------------------------------------------------------------
Dagens Nyheter den 11 maj 1939.
Hösten har anlänt!
Jag är ingen höstälskare, därför att ordet höst betyder kyla och mörker, och efter höst kommer ju som bekant även en vinter. Höstångesten infinner sig varje år. Det är inget allvarligt sjukdomstillstånd (fast det kanske låter så) men jag blir alltid lite vemodig när sommaren tar farväl. Nåja, det brukar gå ganska så bra ändå, även om vår och sommar är de årstider som känns mest hoppingivande. Våren ger oss ett smakprov på vad som komma skall, för att så småningom blomma ut i den härligaste av alla årstider: Sommar! Genom våren och sommarens ankomst återvänder livet. Tänk på alla små frön som gror i den varma jorden, och som till slut ger oss både skönhet i doft och fägring. Egentligen är jag som person ingen vanlig medelsvensson. Ånej, det bor mycket av det sydländska i min kropp, både i temperament och i brusande bubblande känslosvall. Men tittar jag bakåt i min släkt, så är ursprunget kommet både från Norr- och Västerbotten med ett stänk av tyskt påbrå. Som litegrann "till åren kommen" så har man fått en rejäl personkännedom under livsresan. Man har lärt sig ganska så mycket om sig själv som person. Hur man fungerar, och varför man gör som man gör. En dyrbar lärdom som inte fanns under ens tonårstid.
Från det ena till det andra: Köttgryta blir dagens middag. Har just precis tagit upp en massa mandelpotatis från vårt potatisland. Och döm om min förvåning när jag såg att mandeln, som i vanliga fall inte brukar bli så imponerande, är riktigt stor och grann för en gång skull. Så nu blir det äta av!
Mvh Roger.
Från det ena till det andra: Köttgryta blir dagens middag. Har just precis tagit upp en massa mandelpotatis från vårt potatisland. Och döm om min förvåning när jag såg att mandeln, som i vanliga fall inte brukar bli så imponerande, är riktigt stor och grann för en gång skull. Så nu blir det äta av!
Mvh Roger.
En kopp kaffe med Jokkmokks Jokke
Sommaren 1992 åkte min mammas syster Elly och hennes man Sune
till Porjus. Med på resan fanns även deras goda vänner Margit och
Birger. En lång man, klädd i arbetskläder, och med en jättesvart hår-
kalufs uppenbarade sig. Det visade sig vara ingen mindre än vår allas
Jokkmokks Jokke eller Bengt Djupbäck som han egentligen hette. Jokke
slog sig ner vid campingbordet och drack en kopp kaffe. Om han sjöng
Gulli-gullan, ja, det förtäljer inte historien. Men en kul bild blev det i alla
fall. Fr. v Birger, Jokke, Margit och Sune. Bakom kameran fanns min moster
Elly.
Ytterligare ett foto av Jokke, tillsammans med tre pitebor: Birger, Elly
och Margit, samt Jokke från Porsi som står stor och ståtlig där längst bak.
Fotograf: Sune Nilsson.
Emigrantdikt...
Hösten 1990 presenterade PT-journalisten Jan Lundqvist en serie artiklar som handlade om emigranter från Piteåbygden. Det hela följdes så småningom upp med en bok, där Jan stod som författare: "Från Piteo till Piteå". Jan Lundqvist gjorde även resor och repotage från svenskbygderna i Minnesota. De efterlevande utvandrarna, intervjuades och fick berätta om sina liv "over there". I samma veva hade även jag börjat intressera mig för min egen släkts historia. Och det blev inte sämre när jag fick oväntad kontakt av släktingar bosatta i Minneapolis. Under en lång tid levde jag mig in i de olika emigrantödena, som jag fann väldigt fascinerande. Speciellt var det en ung man, Viktor Eriksson, lillebror till min farmor, som fick mig till en sådan inspiration att det hela utmynnade i en dikt. Denna dikt, författad av mig, fanns med i en av de artiklar som publicerades i Piteå Tidningen den 3 oktober 1990.
Journalisten Jan Lundqvist har gjort många resor till landet i väst.
Vid ett tillfälle berättade han för mig att antalet låg på cirka 33 stycken.
Hösten 1990 skrev Jan en serie artiklar om olika emigrantöden från
Piteåbygden. Även en bok, "Från Piteo till Piteå" utgavs i ämnet.
I en av artiklarna fanns dikten "Amerikaresenären" med. Den skrevs
när jag började forska efter min farmors lillebror Viktors okända öde.
Ett öde som jag än i denna dag inte vet något om.
Journalisten Jan Lundqvist har gjort många resor till landet i väst.
Vid ett tillfälle berättade han för mig att antalet låg på cirka 33 stycken.
Hösten 1990 skrev Jan en serie artiklar om olika emigrantöden från
Piteåbygden. Även en bok, "Från Piteo till Piteå" utgavs i ämnet.
I en av artiklarna fanns dikten "Amerikaresenären" med. Den skrevs
när jag började forska efter min farmors lillebror Viktors okända öde.
Ett öde som jag än i denna dag inte vet något om.
Konsum Herrkonfektion erbjuder.....
1948.
"Trumdetaljer"
Foto: Roger Lindqvist.
Järnvägs-ur 1939
- EPILOG -
Jag tar hand om dina efterlämnade saker
Ditt gamla fotoalbum med bilder från förr,
får mig att både le
och känna stänk av dysterhet
Genom mina händer så passerar
ditt liv revy
I sida efter sida, så berättas
historien om dig
Gulnade gamla foton får plötsligt liv
där jag sitter djupt försjunken
och tittar
Kanske för att du var en så levande person
i livet
På den allra sista sidan visas ett foto
av en äldre man i kritvitt hår
Framtiden finns inte längre
historien om dig närmar sig så sakta
sitt absoluta slut
Slutet på ett liv, där du hade huvudrollen
Roger Lindqvist.
Ditt gamla fotoalbum med bilder från förr,
får mig att både le
och känna stänk av dysterhet
Genom mina händer så passerar
ditt liv revy
I sida efter sida, så berättas
historien om dig
Gulnade gamla foton får plötsligt liv
där jag sitter djupt försjunken
och tittar
Kanske för att du var en så levande person
i livet
På den allra sista sidan visas ett foto
av en äldre man i kritvitt hår
Framtiden finns inte längre
historien om dig närmar sig så sakta
sitt absoluta slut
Slutet på ett liv, där du hade huvudrollen
Roger Lindqvist.
Morfar
När vi i går hälsade på hos min moster Elly, hittade jag dessa foton av min morfar Sanfrid i ett av de många album hon hade. Så här kommer han nu åter: SANFRID LUNDGREN f. 21 juli 1899 d. 29 mars 1989.
Morfar vid sitt köksbord på pensionärshemmet i Hortlax i juli 1986.
Morfar Sanfrid - 1986.
Morfar fyller 88 år den 21 juli 1987. Till vänster ses min mor Maj-Gerd.
Morfars 87:e födelsedag. Här omgiven av fr. v. döttrarna, Elly, Malin
och Maj-Gerd. Samt svärsönerna John och Gösta och bakom kameran
Sune.
---------------------------------------------------------------------------
Bilderna har jag lånat av Elly Nilsson.
Morfar vid sitt köksbord på pensionärshemmet i Hortlax i juli 1986.
Morfar Sanfrid - 1986.
Morfar fyller 88 år den 21 juli 1987. Till vänster ses min mor Maj-Gerd.
Morfars 87:e födelsedag. Här omgiven av fr. v. döttrarna, Elly, Malin
och Maj-Gerd. Samt svärsönerna John och Gösta och bakom kameran
Sune.
---------------------------------------------------------------------------
Bilderna har jag lånat av Elly Nilsson.
Lata hälsningar från Pelle
Lata sensommarhälsningar från en kisse som gett latheten ett ansikte.
Efter att ha slukat en stor fet råtta, är det skönt att i lugn och ro få
smälta maten - gärna då på en skuggig plats som denna.
------------------------------------------------------------------
Kattfotograf: Roger Lindqvist.
Beatles på vita duken: "Yeah! Yeah! Yeah!" - 1964
I filmen, som i original hette "A Hard Day´s Night" ingick dessa låtar:
"CAN´T BUY ME LOVE" - "I SHOULD HAVE KNOWN BETTER" - "TELL
ME WHY" - "A HARD DAY´S NIGHT" - "AND I LOVE HER" - "IF I FELL" -
"I´M HAPPY JUST TO DANCE WITH YOU".
------------------------------------------------------------------------------
Annonsen är hämtad ur Stockholms-Tidningen den 10 augusti 1964.
"Dom kallar oss mods" - 1968
En dokumentärfilm i regi av Stefan Jarl och Jan Lindqvist inspelad 1968.
Kenneth "Kenta" Gustafsson (1948-2003) deltog i den svenska melodi-
festivalen 1980 med låten "Utan att fråga" som placerade sig på en 6:e
plats. Kenta har också medverkat på en platta med Åsa Jinder.
Gustaf Svensson, "Stoffe", (1950-1978) filmdebuterade i Stefan Jarls
"Snutarna" 1966. Dog av en överdos 28 år gammal.
/Roger.
Spencer Tracy med fru
FILMSKÅDESPELAREN SPENCER TRACY anlände i sällskap med
sin maka häromdagen till England och hälsades entusiastiskt.
------------------------------------------------------------------------
Stockholms-Tidningen den 5 maj 1939.
Christina Lindbergs orkester
Ett orkesterfoto som jag har i min samling. Tyvärr finns inget årtal angivet.
Nya Premier-trummor!
Ur Musikerförbundets tidning "Musikern" november 1976.
Svensktoppen / Trackslistan - 1989
-----------------------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 5 februari 1989.
Barnkammare - lekrum - leksaker 1965
Bilderna hämtade ut ROWELLS Postorderkatalog år 1965.
United States Lines 1934
Roger & Danne
Gary Moore, Jimi Hendrix och så lite bluestakter.....är kontentan av
det musikaliska utsvävningar som jag och Daniel åstadkommit den
här gången.
- Men Shadows, Danne, Shadows måste vi också ha.....!
På besök hos Elly
Idag har vi gjort ett besök hos min moster Elly. Roligt att hälsa på, det väcker sådana fina minnen till liv. Vi umgicks väldigt mycket familjevis när jag var barn. De stora högtiderna bl a julen, brukade vi fira tillsammans. Deras son, Robert, är nästan jämngammal med mig. Alltid lika kul att träffas. Tyvärr så gick Ellys man- och Roberts pappa Sune bort för några år sedan. Sune var en man med glimten i ögat, och som med sin blotta närvaro kunde få folk i sin omgivning att skratta och ha skoj. Sune målade tavlor, och en av dem hänger faktiskt härhemma i vårt kök.
Idag har vi gästat Elly. Fr. v. Gerd, min syster, samt syskonen Elly och
Maj-Gerd.
Fotomodell? Filmstjärna? Svar: min moster Elly, på ett foto från
1950-talet.
Idag har vi gästat Elly. Fr. v. Gerd, min syster, samt syskonen Elly och
Maj-Gerd.
Fotomodell? Filmstjärna? Svar: min moster Elly, på ett foto från
1950-talet.
Tvålreklam 1957
Dansbandet Factum från Piteå
Piteå har många fina dansband. "Factum" är ett av dem. En nybildad
och tämligen okänd orkester som spelar dansmusik för så kallad mo-
gen ungdom. Den här sommaren har de bland annat spelat för dans-
publiken på Norrstrandsbadets loge.
Dansbandet bildades för ett år sedan men de fem orkestermedlemm-
arna är inga nybörjare i orkesterbranschen. De har alla tidigare spe-
lat i dansband och det flesta har mellan 7 och 8 års orkestervana.
"Factum" består av Tommy Sällström, 23 år (bas och sång) Stefan Eng-
man, 25 år (gitarr, tenorsax, sång) Anders Grahn, 26 år (sax, flöjt, git-
arr och sång) Gunnar Christoffersson, 18 år (orgel och stråkmaskin)
och slutligen Ola Svensson, 18 år (trummor). Samtliga hemmahörande
i Piteå.
-----------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 5 september 1977.
PS. Vid något tillfälle hoppade jag in som vikarie i Factum. Bl. a. på
Piteå Havsbad och Piteå stadshotell. Tommy har jag spelat med i
John Harrys, och Stefan var min kollega i Opus. Factum upplöstes
för en del år sedan.
/Roger.
Ove från Älvsbyn i TV-show
I TV 2-programmet "Titta in", som visas i kväll, kommer en f.d.
älvsbygrabb, Ove Sundström, att medverka. Han har dock lämnat
hembygden och är sedan mars månad bosatt i Stockholm. Piteborna
har tidigare stiftat bekantskap med Ove Sundström vid bl. a. park-
kvällarna där han sjungit med Jannes X-tett. I programmet har unga
och gamla förmågor möjlighet att få vara med. Programledare är Sid
Jansson.
-------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 15 maj 1971.
Sten & Stanley i Malåborg - 1965
Norra Västerbotten den 23 juli 1965.
Reklamannonser från 1890
Gunnar Wiklund: "När våren står i blom" - 1965
"När våren står i blom" med svensk text av Lisbeth Stahl och Olle Berg-
man, släpptes på etiketten Husbondens röst 1965. För sången svarade
Gunnar Wiklund. Låten hade som originaltitel "In a apple blossom time"
och var komponerad av Albert von Tilzer. 1971 släppte dansbandet Cool
Candys LP:n "Go´bitar 2", på skivetiketten Anette. Med ny text av trum-
slagaren Einar Svensson, döptes låten om till "En lycka utan gräns". På
samma platta fanns även gruppens välkända "Göta Kanal". En låt som
för övrigt sångaren i bandet, Sven-Eric Gissbol inte alls gillade.
"När våren står i blom" gjordes av Gunnar Wiklund på EP 1965.
Cool Candys gjorde samma låt på sin LP-platta "Go´bitar 2" som
kom 1971. Fast då hette den "En lycka utan gräns" som gruppens
trumslagare och kapellmästare Einar Svensson gjort. På bilden syns
Cool Candys grundare, kompositör, producent, låtskrivare och trummis
Einar Svensson.
-----------------------------------------------------------------------------------
Höstmörker
"Hortlaxhimmel". Efter en varm och kvav augustidag, hälsade
åskan på. Och ju längre dagen framskred desto kvavare luft blev det.
Mot kvällen belägrade sig höstmörkret. Och det hittade sin väg till
varenda vrå och skrymsle.
"Aftonljus". Som på beställning tändes vårat gatljus.
"Ljus och värme". Precis som i den välkända schlagern, så bjöd
gårdagskvällen på både ljus och värme. Det flödande ljuset ström-
made ut i den varma sensommarnatten. Och man fick nästan en
känsla av att man befann sig i ett annat land.
-----------------------------------------------------------------------------
Höstmörkerfotograf: Roger Lindqvist.
Söndag! Skänkförsäljning!
Idag kom dom. En ungt par från Ursviken i Västerbotten. Jag har haft en skänk till försäljning, en tung och bastant möbel från fyrtiotalet. Den kom i min ägo för rätt så många år sedan. Den har stått i vårt vardagsrum, både i det gamla huset samt även i vårt nuvarande. Men så för ganska bra länge sedan förpassades den återigen tillbaka till vårt gamla hus. Och där har den stått och sett tämligen moloken ut. Tills nu idag, när det unga paret kom i sin Saab och hämtade den för ett nytt liv och ny framtid därborta i Skellefteåområdet. Robban, som köparen hette, berättade att skänken skulle förvandlas till badrumsmöbel. Man skulle helt enkelt göra en öppning och sänka ner ett tvättställ. Fint med bra idéer, vilket jag också sa till dem. Men vad som imponerade allra mest, var att den tunga möbeln rymdes rätt så galant inne i deras Saab-kombi. Enkelt och smärtfritt!
Reklamannonser från 1903
Produkter från Barnängen - 1912
Norrlandsrisslor årsmodell 1914
Noliamässan del 1 och del 2
Det blev en tur till den pågående Noliamässan idag. Andreas, Norah, Daniel och jag. Mycket folk som strömmade ut och in i de olika mässhallarna. Luften var kvav, och det kändes att det låg åska i luften. Så småningom blev Norah trött. Hon la sig helt sonika ner på golvet inne i en av hallarna. Ibland åkte hon med sin docka i sitt vagn, för att i nästa stund gå hand i hand med sin farfar. Vid lunchtid åkte vi hem. Norah ville ta sin tupplur i sin sköna säng därhemma. Vid halv fyra snåret var det så dags igen. Jag och Ante åkte in än en gång för att gå en runda bland de montrar och hallar som vi missade tidigare på dagen. Inga större fynd gjordes, det bjöds inte eller på några "Aha-upplevelser", tyvärr. Noliamässan avslutas i morgon, som nästa år finns borta i Umeå. Välkommen tillbaka till Piteå 2012!
Dans i afton! John Harrys / Wifem
-------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 13 mars 1968.
Riksdagsvalet 1968
Piteå Tidningen den 25 november 1968.
Annonser - 1915
Piteå Tidningen den 29 november 1915.
Tågtidtabell Älvsbyn - Piteå 1915
Piteå Tidningen den 29 november 1915.
Bilder från det gamla Piteå
Norrstrandsbadet i Piteå. I höger bildkant syns Strömlida, som för
något år sedan blev lågornas rov.
Handelsbanken i Piteå.
Folkskolan i Piteå.
Fiskargatan i Piteå. I bakgrunden syns läroverket, byggt 1893.
Prästgården i Piteå.
Kanalen i Piteå.
Kanalen och Strömnäsbron i Piteå.
På besök i Malå
Idag åkte vi till Malå för att hälsa på Robert, Jannice och Max. Solen sken, himlen lyste blå, vad kan man då mer begära?
Synen som mötte oss när vi svängde in framför huset, var denna.
Jomenvisst, det var ju "Napptransporten" från Piteå som Max beställt.
Lasten var redan lossad. Och bilen (som anlänt klockan 9 på morgonen)
stod i begrepp att återvända mot Piteå.
Efter en liten pratstund med chauffören, så styrdes kosan mot paltens
huvudstad: PITEÅ!
Det fina huset i Malå. En rofylld plats att dra sig tillbaks till.
Samma hus fast på baksidan. Här fanns en gång gröna ängar med
en stor ladugård. På somrarna gjordes den obligatoriska slåttern,
där hästen spelade en viktig roll.
På samma tomt finns det här gamla huset kvar. Byggnaden härrör
från tidigt 1900-tal, och beboddes en gång av Jannices farföräldrar.
Det finns en slags mystik som vilar över gamla ödehus, något som
jag gillar helskarpt. Även det här huset gömmer en historia som är
hur spännande som helst.
Medan Max låg och sov, satt vi ute i den härliga sommarvärmen och
pratade. På bilden syns Jannice, Elisabeth och Robert.
När magen började kurra, blev det dags för de här läckerheterna.
Måltid inne i det mysiga hus, som Jannices pappa, Ove, byggt.
När måltiden avslutats var samtliga mätta och mycket belåtna.
Max var också vädigt nöjd och tillfreds. Kanske p.g.a. att leveransen
av hans nappar kommit lyckligt fram. Tacka firman "Napptransport AB"
för det!
Efter maten begav vi oss ut på en promenad i omgivningen.
Naturens skönhet mitt i all sin bedövande vackra prakt.
Vi befann oss praktiskt taget mitt i hjortronlandet. Och i Robbans
hand finns bevis på detta.
Vägen tillbaka mot huset, gick genom en blåbärsfylld skog.
Två frodiga svampar korsade vår väg.
Skuggorna lekte tafatt mot den gamla bodans vägg.
Färden bar så småningom av hemåt. Och kan ni gissa vem som stod
parkerad vid Åby-älvens rastplats? Jo, denna välbekanta blå VW-pick-
up: "Napptransport AB". Den skulle liksom oss dricka sig en slurk
kaffe.
En kopp kaffe, ja, vid den vackra Åbyälven. Men Roger, glöm nu inte
kaffekoppen på biltaket, det skulle just se snyggt ut!
Ingen fara på taket! Jag glömmer nästan aldrig. Sist jag gjorde det
var på hösten 1966. Så, lugn i stormen, lilla gumman!
-------------------------------------------------------------------------------
Hela den här dagen har vi följt detta motto: "CARPE DIEM" -
fånga dagen. Och det är faktiskt något att varmt rekommendera.
/Roger.
Synen som mötte oss när vi svängde in framför huset, var denna.
Jomenvisst, det var ju "Napptransporten" från Piteå som Max beställt.
Lasten var redan lossad. Och bilen (som anlänt klockan 9 på morgonen)
stod i begrepp att återvända mot Piteå.
Efter en liten pratstund med chauffören, så styrdes kosan mot paltens
huvudstad: PITEÅ!
Det fina huset i Malå. En rofylld plats att dra sig tillbaks till.
Samma hus fast på baksidan. Här fanns en gång gröna ängar med
en stor ladugård. På somrarna gjordes den obligatoriska slåttern,
där hästen spelade en viktig roll.
På samma tomt finns det här gamla huset kvar. Byggnaden härrör
från tidigt 1900-tal, och beboddes en gång av Jannices farföräldrar.
Det finns en slags mystik som vilar över gamla ödehus, något som
jag gillar helskarpt. Även det här huset gömmer en historia som är
hur spännande som helst.
Medan Max låg och sov, satt vi ute i den härliga sommarvärmen och
pratade. På bilden syns Jannice, Elisabeth och Robert.
När magen började kurra, blev det dags för de här läckerheterna.
Måltid inne i det mysiga hus, som Jannices pappa, Ove, byggt.
När måltiden avslutats var samtliga mätta och mycket belåtna.
Max var också vädigt nöjd och tillfreds. Kanske p.g.a. att leveransen
av hans nappar kommit lyckligt fram. Tacka firman "Napptransport AB"
för det!
Efter maten begav vi oss ut på en promenad i omgivningen.
Naturens skönhet mitt i all sin bedövande vackra prakt.
Vi befann oss praktiskt taget mitt i hjortronlandet. Och i Robbans
hand finns bevis på detta.
Vägen tillbaka mot huset, gick genom en blåbärsfylld skog.
Två frodiga svampar korsade vår väg.
Skuggorna lekte tafatt mot den gamla bodans vägg.
Färden bar så småningom av hemåt. Och kan ni gissa vem som stod
parkerad vid Åby-älvens rastplats? Jo, denna välbekanta blå VW-pick-
up: "Napptransport AB". Den skulle liksom oss dricka sig en slurk
kaffe.
En kopp kaffe, ja, vid den vackra Åbyälven. Men Roger, glöm nu inte
kaffekoppen på biltaket, det skulle just se snyggt ut!
Ingen fara på taket! Jag glömmer nästan aldrig. Sist jag gjorde det
var på hösten 1966. Så, lugn i stormen, lilla gumman!
-------------------------------------------------------------------------------
Hela den här dagen har vi följt detta motto: "CARPE DIEM" -
fånga dagen. Och det är faktiskt något att varmt rekommendera.
/Roger.
Tvålreklam - 1947
Chevrolet lastvagnar hos Viktor Hedman i Piteå - 1931
Norrbottens Allehanda den 22 augusti 1931.
Nyheter från Piteå stad - 1933
Norrbottens Allehanda den 3 juli 1933.
Liktransporterna vid Furunäsets sjukhus - 1934
Norrbottens Allehanda den 7 april 1934.
PREFECT - årsmodell 1939
Steve McQueens död 1980
Steve McQueen blev inte världsstjärna genom någon karaktärsroll i en konstnärlig film. Han blev känd för världen genom en vansinnig biljakt längs San Franciscos gator i polisfilmen "Bullit". Själv satt han vid ratten i en av de jagande bilarna till producentens fasa.
OFTA GIPSAD
McQueens motorintresse, eller snarare fart-begär, skapade ofta oro hos producenter. Det gick så långt att hans kontrakt innehöll en klausul där han lovade att inte köra några tävlingar medan han filmade. Allt för ofta hade scener fått uppskjutas när McQueen kom med någon kroppsdel i gipspaket.
Hans intresse för motorcyklar och bilar kom fram i många filmer. I "Den stora flykten" flydde han från ett krigsfångeläger genom att hoppa över ett staket med en motorcykel, i "Le Mans" var han racerförare, i "Äventyraren Thomas Crown" åkte han omkring i en terrängbil, en så kallad dune-buggy.
Steve McQueen föddes i ett jordbruksområde i Missouri. Efter en brokig uppväxt, då han bland annat tillbringade en tid på en uppfostringsanstalt, kom han första gången i kontakt med skådespelaryrket som 20-åring i New York 1950. Då hade han hunnit jobba som mässpojke, oljeborrare, timmerhuggare och tivoliarbetare bland annat och dessutom tillbringat en tid i marinkåren. Men skådespelaryrket fastnade han för. Han arbetade på teatrar i New York tills han 1959 fick sin första roll i en långfilm. En i alla bemärkelser ruskig historia som hette "The Blob".
Samma år fick han en TV-roll som prisjägare i en västernserie. Det var början till hans kändiskarriär.
Genom åren har han medverkat i många publiksuccéer. Förutom "Bullit" och "Papillon" (där han spelade mot Dustin Hoffman) kan nämnas "Getaway" med Ali McGraw (som han så småningom gifte sig med men skilde sig från redan efter ett år). Den sista film med McQueen vi sett i Sverige är "Tom Horn" som gick upp på biograferna i somras. Men han hann med att göra ännu en, "The Hunter", innan tiden tog slut.
LUNGCANCER
För flera månader sedan avslöjade Steve McQueen att han led av lungcancer. I ett försök att stoppa cancern reste McQueen och hans fru Barbara Minty till en hälsofarm i Mexiko och ett kortare tag såg han ut att bli bättre.
Steve McQueen avled, 50 år gammal, på sjukhuset i Juarez.
-----------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 8 november 1980.
Steve McQueen blev bara 50 år gammal.
------------------------------------------------------------------------
-"Du har fel, Peter Magnusson!"
Komikern Peter Magnusson har blivit ålagd att böta 4.000 kronnor p.g.a. sjöfylla. Magnusson berättar i Expressens nätupplaga, att han den aktuella kvällen varit på fest med en god vän, och under kvällen förtärt fem mellanöl samt ett glas vin. Utandningsprovet visade att Peter Magnusson hade 0,3 milligram alkohol per liter utandningsluft.
- Lagen om sjöfylleri borde ses över, säger Magnusson, och tycker inte att man ska jämställa onykterhet ute på sjön och köra bil.
- Det är två fundamentalt skilda saker, säger han.
Gränsen för att få köra bil är numera 0,2 promille, grovt sjöfylleri går vid 1,0 promille.
Du har fel Peter Magnusson! Det är min spontana reaktion i alla fall. Att köra i berusat tillstånd, vare sig det handlar om bil, båt, snöskoter eller moped, vittnar om väldigt dåligt omdöme ifråga. Har man som Magnusson berättar, stor sjövana sedan barndomen, ja, då blir jag om ännu mer förvånad. Vi vet alla om att alkoholen avtrubbar våra sinnen. Och vi har under åren tyvärr fått ta del av alltför många tragiska olyckhändelser där alkoholen varit den direkta orsaken där människor både blivit lemlästade och även förlorat sina liv. Så Peter Magnusson - betala dina dagsböter på de 4.000 kronorna, och ankra din båt hemma vid bryggan istället. Och du, det finns faktiskt Taxi!
Du har fel, Peter Magnusson! Att köra i berusat tillstånd av-
trubbar våra sinnen, vare sig det handlar om bil, båt, skoter
eller moped. Så lämna båten hemma. Det går alldeles utmärkt
att beställa en Taxi också.
----------------------------------------------------------------------
Foto: www.dn.se
- Lagen om sjöfylleri borde ses över, säger Magnusson, och tycker inte att man ska jämställa onykterhet ute på sjön och köra bil.
- Det är två fundamentalt skilda saker, säger han.
Gränsen för att få köra bil är numera 0,2 promille, grovt sjöfylleri går vid 1,0 promille.
Du har fel Peter Magnusson! Det är min spontana reaktion i alla fall. Att köra i berusat tillstånd, vare sig det handlar om bil, båt, snöskoter eller moped, vittnar om väldigt dåligt omdöme ifråga. Har man som Magnusson berättar, stor sjövana sedan barndomen, ja, då blir jag om ännu mer förvånad. Vi vet alla om att alkoholen avtrubbar våra sinnen. Och vi har under åren tyvärr fått ta del av alltför många tragiska olyckhändelser där alkoholen varit den direkta orsaken där människor både blivit lemlästade och även förlorat sina liv. Så Peter Magnusson - betala dina dagsböter på de 4.000 kronorna, och ankra din båt hemma vid bryggan istället. Och du, det finns faktiskt Taxi!
Du har fel, Peter Magnusson! Att köra i berusat tillstånd av-
trubbar våra sinnen, vare sig det handlar om bil, båt, skoter
eller moped. Så lämna båten hemma. Det går alldeles utmärkt
att beställa en Taxi också.
----------------------------------------------------------------------
Foto: www.dn.se
"Napptransport AB" - en last fylld med nappar....
Barnbarnet Max ringde och beställde ett lass med nya oanvända nappar. Eftersom Max för tillfället befinner sig med sin familj i Malå, 17 mil från hemmet, så påbörjades transporten redan igår vid lunchtid. Fordonet ifråga är en VW-pickup årsmodell 1999, (av den betydligt mindre storleken). Max farmor och farfar ämnar göra ett besök i morgon fredag i Malå. Jag erbjöd mig att ta Max beställda nappar, men han ville absolut anlita denna speciella bil. Så om du läser det här Max, vill jag bara omtala att fordonet befinner sig just nu i Aborrträsk. Syns imorgon!
Lasten med Max nappar påbörjades igår från Hortlax vid lunchtid.
Den beräknas vara framme imorgon fredag vid nio-snåret.
Det företag som Max anlitat är en välrenommerad åkerifirma från
Piteå: "NAPPTRANSPORT AB". Just nu befinner sig den blå VW-pick-
upen i byn Aborrträsk. Så här såg det ut igår vid lunchtid när den blå
bilen svängde ut från Max farmors och farfars hus.
--------------------------------------------------------------------------------
Lasten med Max nappar påbörjades igår från Hortlax vid lunchtid.
Den beräknas vara framme imorgon fredag vid nio-snåret.
Det företag som Max anlitat är en välrenommerad åkerifirma från
Piteå: "NAPPTRANSPORT AB". Just nu befinner sig den blå VW-pick-
upen i byn Aborrträsk. Så här såg det ut igår vid lunchtid när den blå
bilen svängde ut från Max farmors och farfars hus.
--------------------------------------------------------------------------------
Undrar om Obama dammsuger i Vita Huset?
Dammsugning, skurning, dammtorkning......puh! Ja, det har stått på vår agenda idag. Lika bra att passa på, när vädret inte visat sig från sin allra bästa sida. Katten Pelle var in, men vände i hallen, han tyckte nog att det såg för jobbigt ut kan tänka. Om jag inte blivit född till människa, skulle jag nog blivit katt istället. Tänk dessa lata sköna timmar i sin favoritvrå. Men, när jag tänker efter så kanske det inte varit så lyckat. Jag menar det där med råttjakter nattetid, och möjligen också att bli förd till veterinären mot sin vilja för att kastreras. Jo, när jag nu tänker efter så trivs jag nog bäst som den jag är. Fast sådana här kulna dagar när man står med dammsugarslangen i sin hand så önskar man att man exempelvis vore president i USA, (undrar om Obama dammsuger i Vita Huset?) eller Bill Gates, (undrar om Bill brukar dammtorka?) eller Nelson Mandela, (undrar om Nelson brukar gå ut med matavfallet i sin bruna tunna?) eller Jerry Williams, (undrar om Jerka skurar toan därhemma?), dessa frågor lär nog aldrig få sitt svar. Det är nog lika bra att vara nöjd med det som är? Jo, så sant som det är sagt!
Ajö!
BARACK OBAMA - handen på hjärtat, har ni också
städdagar därhemma i ert vitmålade hus? Damm-
suger du som jag gör? Eller sitter du mest i ditt ovala
rum och petar naglarna?
I bakgrunden syns Capitolium, säte för USA:s regering.
---------------------------------------------------------------
Ajö!
BARACK OBAMA - handen på hjärtat, har ni också
städdagar därhemma i ert vitmålade hus? Damm-
suger du som jag gör? Eller sitter du mest i ditt ovala
rum och petar naglarna?
I bakgrunden syns Capitolium, säte för USA:s regering.
---------------------------------------------------------------
Vauxhall - 1956
Family Four: "Härliga sommardag" - 1972
FAMILY FOUR vann årets Schlager-SM i TV med "Härliga sommardag".
De vann i fjol också. De heter. Fr. v. Pierre Isacsson, Agneta Munther,
Marie Bergman och Berndt Öst.
--------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 19 februari 1972.
Ronny Jönsson (Claes Malmberg) i Piteå - 1990
Piteå Tidningen den 12 mars 1990.
När Götas cafékiosk gick på auktion
På lördagen skrevs ett litet stycke historia i Piteå då Götas cafékiosk vid Sundsgatan gick på auktion.
- Snart har vi bara asfalt och höghus, det gamla Piteå försvinner, sa en av de många stamkunder, som var med vid auktionen.
I över 50 år har cafékiosken varit ett kärt mål för morgontidiga pitebor som träffades för att dryfta dagens och morgondagens problem. Innehavarinnan fru Göta Holmlund lägger av efter 21 år. Kiosken skulle ha forslats bort för länge sedan, men stadens styrande gav fru Holmlund dispens till i år. Auktionen lockade mycket folk.
Innehavarinnan fru Göta Holmlund hjälpte auktionsutroparen Fingal
Åström. Efter 21 år lägger hon av med sin rörelse.
Man skulle kanske tycka att det inte är så märkvärdigt när en kiosk försvinner, men Götas cafékiosk var en del av det gamla Piteå och för många pitebor något speciellt. Kiosken har öppnats klockan 6 på morgonen och då har morgonpigga pitebor av alla kategorier strömmat till för att få sig en kopp kaffe och tala om dagens och morgondagens problem. Här har man diskuterat politik, fotboll och ishockey. Innehavarinnan Göta Holmlund har varit som en mor för alla och därför ter det sig naturligt att det för många kändes lite vemodigt när hela klabbet gick på auktion och i dag bara är ett minne.
Många av stammisarna har gått till kiosken varje morgon i 15-20 år. På lördagen var det Fingal Åström från Pålmark som svingade klubban och sålde kaffekoppar, bord, stolar och allt lösöre överhuvudtaget. Själva kiosken fann också sin köpare och den kommer troligen att förvandlas till sommarstuga ute i skärgården någonstans.
Skylten "Förtäring av spritdrycker...." ville många ha som ett minne.
Auktionen är slut. Kvar är bara en gammal pitebo som slagit sig ner
och mediterar. En av dem som var med när kiosken kom till. - Vart
skall vi nu ta vägen? frågar sig stamkunderna.
------------------------------------------------------------------------------
Text: Sven Meyer. Foto: Hans G. Pettersson.
Piteå Tidningen den 1 september 1969.
- Snart har vi bara asfalt och höghus, det gamla Piteå försvinner, sa en av de många stamkunder, som var med vid auktionen.
I över 50 år har cafékiosken varit ett kärt mål för morgontidiga pitebor som träffades för att dryfta dagens och morgondagens problem. Innehavarinnan fru Göta Holmlund lägger av efter 21 år. Kiosken skulle ha forslats bort för länge sedan, men stadens styrande gav fru Holmlund dispens till i år. Auktionen lockade mycket folk.
Innehavarinnan fru Göta Holmlund hjälpte auktionsutroparen Fingal
Åström. Efter 21 år lägger hon av med sin rörelse.
Man skulle kanske tycka att det inte är så märkvärdigt när en kiosk försvinner, men Götas cafékiosk var en del av det gamla Piteå och för många pitebor något speciellt. Kiosken har öppnats klockan 6 på morgonen och då har morgonpigga pitebor av alla kategorier strömmat till för att få sig en kopp kaffe och tala om dagens och morgondagens problem. Här har man diskuterat politik, fotboll och ishockey. Innehavarinnan Göta Holmlund har varit som en mor för alla och därför ter det sig naturligt att det för många kändes lite vemodigt när hela klabbet gick på auktion och i dag bara är ett minne.
Många av stammisarna har gått till kiosken varje morgon i 15-20 år. På lördagen var det Fingal Åström från Pålmark som svingade klubban och sålde kaffekoppar, bord, stolar och allt lösöre överhuvudtaget. Själva kiosken fann också sin köpare och den kommer troligen att förvandlas till sommarstuga ute i skärgården någonstans.
Skylten "Förtäring av spritdrycker...." ville många ha som ett minne.
Auktionen är slut. Kvar är bara en gammal pitebo som slagit sig ner
och mediterar. En av dem som var med när kiosken kom till. - Vart
skall vi nu ta vägen? frågar sig stamkunderna.
------------------------------------------------------------------------------
Text: Sven Meyer. Foto: Hans G. Pettersson.
Piteå Tidningen den 1 september 1969.
Frank Sinatra - In Concert
Om jag så här i efterhand skulle få möjlighet att välja mig två världsartister i en önskekonsert, skulle det utan tvekan bli Frank Sinatra och Elvis Presley. Entertainern Sinatra, och rockkungen Presley, är två underhållare som lämnat sådana ofantliga avtryck efter sig. Detta förklarar alltså mitt val. Men nu blev det tyvärr aldrig verklighet. Presley som lämnade jordelivet 1977, turnerade ju under hela sin artistkarriär endast i staterna. Frank Sinatra däremot gästade Sverige så sent som 1990. Så lyckliga ni som fick tillfälle. Sinatra hade under en tidigare Sverigevistelse även två andra giganter med sig, nämligen Liza Minelli och Sammy Davis jr.
Piteå Tidningen: "Världsbladet" - genom åren
PITEÅ TIDNINGEN - den 29 november 1915. Det var samma år
som tidningen grundades.
PITEÅ TIDNINGEN - den 23 juni 1939.
PITEÅ TIDNINGEN - den 31 maj 1955.
PITEÅ TIDNINGEN - den 13 mars 1968.
PITEÅ TIDNINGEN - den 25 november 1968. Premiär för
offsettryck.
PITEÅ TIDNINGEN - den 3 augusti 2010.
PITEÅ TIDNINGEN - 1915/2010. Som syns så har tidningens
format ändrats genom åren. Det skiljer alltså 95 år mellan
de båda numren. Idag har de flesta morgontidningar över-
gått till det s.k. tabloidformatet. Några exempel på tidningar
som "krympt": Dagens Nyheter, Dala-Demokraten, Göteborgs
Posten, Norrbottens Kuriren, Svenska Dagbladet, Västerbottens
Folkblad.
-----------------------------------------------------------------
Ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén.
Överskottsenergi till låns....
ÄNTLIGEN! Häromdagen berättade jag om den friska energi som
barnbarnen Norah och Max utstrålar. Jag berättade också om, att jag
vid ett tillfälle frågat Norah och Max om jag skulle få låna lite av den
överskottsenergi som de båda har. Idag kom svaret; Jovisst, farfar,
du skall få låna den där energin, om du lovar att du lämnar tillbaka
den inom två veckor! Sagt och gjort! Så sakteliga kom energin in i
min kropp. Det började i tårna, för att sedan sprida sig vidare, ända
upp till det där hårstrået som står allra högst upp på mitt huvud. I sa-
mma ögonblick rusade jag ut i bodan för att plocka fram målarfärg och
penslar. Snabbt som ögat röjde jag bort allt som stod på bron. För här
skulle det målas!
Hustrun blev väldigt förvånad. För så här snabb hade hon aldrig sett mig
på de senaste 10-12 åren. I ett huj grundades de trävita ytorna. För här
gällde det att vara snabb och konstruktiv. Och alltmedan energin pumpa-
de på i min 52-åriga kropp, så han jag även sitta ner med den äkta hälft-
en för att inta en kopp kaffe. När de fem minuterna hade gått var jag åter
i full fart igen. Ja, jag tror t.o.m. att frun blev imponerad. Jag bara tror, för
hon satt mest och såg förvånad ut på sitt energiknippe till äkta man.
En man och hans bro. Ja, det syns väl ganska så tydligt hur hurtighe-
ten och energin strålar omkring denna man där han sitter stolt med-
veten om att han äntligen målat det där staketet som syns i bakgrunden.
Allt tack vare Norah och Max som hade vänligheten att låna sin farfar
lite välbehövlig energi. Överskottsenergin fick jag till låns två veckor
framöver.
Arbetsledaren......förlåt, jag menar naturligtvis hustrun, följde med
stort intresse mitt betungande jobb mitt i solgasset.
Max - 10 månader idag!
MAX - på en bild som togs den där kvällen när han hjälpte sin farfar
att klippa gräsmattan, fyller tio månder idag. Grattis du fina Max, vi
älskar dig! På bilden ses även Max farmor Bettan.
Karl Staaff, advokat och partiledare
Ur tidningen "Socialdemokraten", från torsdagen den 13 maj 1897
har jag hämtat denna annons. Socialdemokraten grundades av Au-
gust Palm, där Hjalmar Branting så småningom blev dess huvured-
aktör 1887-1917. Branting var även socialdemokratisk partiledare,
och statsminister tre gånger. I liberalen Nils Edéns regering (Edén
var född i Piteå) var Branting finansminister. I annonsen härovan,
syns advokat Karl Staaff. Staaff var även han politiker. Han verk-
ade även som partiledare för Liberala Samlings Partiet 1907-1915.
Karl Staaff var också statsminister 1905-1906 och 1911-1914.
KARL STAAFF (1860-1915)
Volvo - 1974
LÖSTÄNDER!
Annons ur tidningen "Skogsdoft" från 1895.
EMIGRANTER!
Annons ur tidningen "Skogsdoft" från 1895.
"Och döden har sin gång...."
Idag fick jag budet om att pappan till en av Daniels kompisar gått bort. För en dryg månad sedan besökte jag honom och hans fru. Vi satt ute på deras altan i sommargrönskan och pratade bl. a. om våra grabbar, som blev bekanta redan i småskolan. När vi skildes, sa jag det som man i regel brukar säga, ha det så bra, vi hörs! Inte visste jag då att detta skulle bli den allra sista gången. Men alla vet vi ju att livet kan ta slut när man minst anar det. Livets tunna tråd kan utstå många påfrestningar, men en dag brister den, och vi med den.
Thomas blev 59 år. Vila i frid!
/Roger.
Thomas blev 59 år. Vila i frid!
/Roger.
"Slå mig en signal, Foppa!"
Häromdagen investerade jag 89 kronor på ett par "Foppa-tofflor".
Alltså, härmed har jag bidragit med ytterligare 89 kronor till den
halva miljard som redan finns på Örnsköldsviksbons Foppas privata
konto. Om jag är avundsjuk? Inte ett dugg. Men visst vore det på sin
plats att han åtminstone slog mig en signal och tackade ödmjukt för
mitt bidrag?
OACCEPTABELT!!!
Upprörande och i allra högsta grad helt oacceptabelt! Minkar som far
illa, uppvisar stress, och andra onormala beteenden. Att människan är
skapelsens krona - har jag fått lära mig. Men då fordras det etik, om-
tanke och en rejäl portion sunt förnuft - även om det "bara" handlar om
minkar! Jordbruksminister Eskil Andersson (C) säger sig vara upprörd.
Men snälla människa gör någonting då - för kom ihåg det är snart dags
för det svenska folket att gå till valurnorna.
----------------------------------------------------------------------------------
Foto: www.aftonbladet.se / Djurrättsalliansen.
Hamngatan i backspegeln.....
Medan frun handlar sig en mobiltelefon, sitter jag vackert kvar i kärr-
an och njuter av stillheten. I backspegeln syns Hamngatan i Piteå.
Samt delar av zonområdet där längst bort. Full rusch i stan pga Nolia
mässan. Än har vi inte varit dit, men ett besök är inplanerat vad det
lider. Dagen har gått i stillhetens tecken, och vädret har återgått till
det normala, dvs sol och blå himmel, precis som det skall vara. Och
som det vanliga har en av katterna släpat hem föda till sin matte och
husse. En liten mus som Sessan fick behålla alldeles själv. Varken
jag eller Bettan kände oss så där sugen på råtta idag.
Selma på Mårbacka fyller 75
Arbetet den 3 maj 1933.
Metro-Goldwyn-Mayer presents: Glenn Ford & Dorothy McGuire - 1955
Inspelningsår 1955. Svensk biopremiär den 27 februari 1956.
Glenn Ford (1916-2006)
Dorothy McGuire (1916-2001)
-----------------------------------------------------
Bilderna från: www.glennfordsalute.com och
www.laughingplace.com
Tvålreklam från 1952
Pepsodentreklam - 1924
Boardfabrikens suveräna korplag - 1966
BOARDFABRIKEN har i sommar mejat ner allt motstånd i Piteås
korpserier i fotboll. Först seger i sjumannaserien, sedan vann fab-
riksgrabbarna elvamannaserien och 2-0-triumf blev det över Nya
Asfalt i elvamannacupens final på måndagen. Ex-piffaren Jan Fran-
zén och ex-Mssk-aren Stig Edström målskyttar. Inte otroligt att Bo-
ardfabriken tar hem även den pågående sjumannacupen. Laget har
avancerat till semifinal.
Elvamannacupens segrare: Alf Söderholm, Kjell Lundqvist, Gösta Lund-
mark, Jan-Olof Lindgren, Roland Larsson, Bengt Nordsvahn, Bertil Nord-
svahn, Ingvald Nordsvahn, Stig Ekström, Jan Franzén, Sven Fahlgren
och Martin Nordsvahn (lagledare).
------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 6 september 1966.
Potatismos - 1966
Dean Martin & Jerry Lewis
-------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 7 februari 1953.
Dans i Afton! Rolf Åhmans orkester
Rolf Åhmans och Kjell-Bertils slogs om publikrekorden under de
gyllene åren på 1970-talet. En jämn ström av människor som var
både dansanta och trevliga. Den här kvällen var det höstpremiär:
fredagen den 27 augusti 1976. Arrangör var Håkan Wiklund, som
också hade travrestaurangen Spiltan i Boden, och Sunderbylogen;
Håwet. Håkan hade även Rimjokk camping, där vi också spelade
ganska så ofta.
Lars Ekborg berättar....
Ända sen jag såg Lars Ekborg repetera in en av Karin Falcks TV-shower, har jag velat träffa karln. Och en kväll sitter vi i hans lilla loge på Idéon och pratar en stund före föreställningen. Hela sommaren skall Lars Ekborg tillsammans med bl. a. Beppe Wolgers, Monica Zetterlund och Sune Mangs roa och oroa oss i sommarrevyn - Vi älskar er -. En fräck, modern och mycket musikalisk föreställning.
Folk gillar Lars Ekborg. Han tillhör en av våra pålitligaste underhållare. Men han började mycket seriöst. Egentligen började han av en slump. Spelade i en amatörklubb i Västerås, då Calle Flygare (han med teaterskolan ni vet) kom förbi. Calle bad Lasse komma upp till Stockholm. Asea förlorade en blivande kamrer och publiken fick en ny idol.
Fast debuten var inget att hurra för. Hans egentliga insats var att leda in en motsträvig häst på friluftsscenen i Vanadis. Hästskrället fick t.o.m. mer betalt än unge Ekborg! Men all vår början o.s.v. Efter ett misslyckat försök kom han in på Dramaten. I en verkligt namnkunnig kull förresten, Max von Sydow, Margareta Krook och Ingrid Thulin hette några av kamraterna. Så följde år av teater- och filmroller, där Lars Ekborg fick göra snälla, skägglösa ynglingar med pubertetsbesvär. När han var trettitre spelade han fortfarande tonåring.
Stora språnget
Tänkte plötsligt: - Nej, nu jäklar anamma! Hoppade så över till Kar de Mumma och revyscenen.
Sen dess har Lars Ekborg bjudit oss härliga, mustiga, galna, lismande, roliga, eländiga och framförallt mänskliga revygubbar. Både från scenen och TV-rutan. Och vi gillar honom som sagt. För att han är en sån bra artist. För att han får oss att ena minuten gapskratta rått och hjärtligt och småle lite förläget igenkännande i nästa. För att han är en hygglig prick, med stänk av småjävlighet. Hyggligheten blir aldrig menlös.
Fritid har en skådis inte mycket. Kopplar av gör Lasse med familjen i Gamla Stan. Det är en nyrestaurerad drömvåning, inrymd i ett gammalt f.d. spannmålsmagasin från 1400-talet.
Gömmer sig i London
- Jag försöker resa också, så mycket tiden tiilåter. Brukar sticka över till London rätt ofta. Det är en härlig stad att gömma sig i. Man strosar omkring, anonym och lycklig. Ser på teater, samlar intryck. Far nästan hem som en ny människa. Framtiden då?
- Ja, jag fortsätter med revyandet, gillar det bra och har inte mycket till övers för kultursnobbar som rynkar på näsan och tycker att jag som seriös skådespelatre inte borde syssla med lättare underhållning. Om de visste vad fel de har! I augusti börjar repetitionerna för en pjäs på Intiman.
Komedi, film, TV-teater
- Det är en boulevardkomedi, som heter "En flicka på gaffeln". Jag gör en kille i min egen ålder (omkring de fyrtio) som är specialist på att laga mat. Grynet Mollvig gör en fräsig tjej på bara nitton vårar. Vi träffas och det blir en hel del kul generationsmotsättningar.
Så har TV-teatern hört av sig och Torbjörn Axelman och Dirch Passer har kommit med filmanbud. Men det där är fortfarande oklart.
Skilsmässobarn hjärtesak
Vad skulle du vilja göra helst av allt om du fick välja fritt? Skrattrynkorna kring ögonen slätas ut och han svarar dröjande:
- En allvarlig film om skilsmässobarn. Om föräldrar som rycker i ungarna tills de nästan går mitt itu. Om barn som slängs fram och tillbaka, som om de vore ägodelar inte små människor. Jag är skilsmässobarn själv, men ett lyckligt sådant, så det har inget med saken att göra. Det är bara det att ämnet intresserar och engagerar mig.
Kanske inte det svar man väntade. Men det finns många bottnar i Lars Ekborg. Det är väl därför vi tycker så mycket om honom.
TEXT: LISBETH BENDEGARD.
-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 28 juni 1967.
PS. Lars-Åke Ekborg, var född 1926, och avled 1969 43 år gammal.
Han är även far till Dan och Anders Ekborg.
Idolen John Saxon
Den stora ungdomsidolen John Saxon, 26, är en behaglig motvikt till
den mera oborstade typen á la Sal Mineo och Elvis Presley. Hans oer-
hörda popularitet kanske visar att den romantiske älskartypen åter
kommer att erövra ungdomarnas hjärtan. John Saxon som är född i
Brooklyn, har italienska förfäder. Detta kanske förklarar hans svarta
ögon och svarta hår. Inte att undra på att han i Hollywood kallas för
"mannen i svart" eftersom han även har för vana att vara mörkklädd.
Det sägs att det var för kontrastverkans skull som han fick den blon-
da Sandra Dee till motspelerska i flera filmer.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 februari 1961.
"Studsa farfar, Norah vill studsa!"
Tänk om jag hade en liten bråkdel av all den härliga energi som barnbarnet Norah är utrustad med. Ja, då skulle vårt hus varit ombyggt en sisådär 8-10 gånger. Eller den där bron som skulle ha målats för någon vecka sedan, skulle vid det här laget varit ommålad 10-12 varv. Jag har t.o.m. frågat henne om hon är villig att låna ut litegrann av sin överskottsenergi till sin farfar. Hon skulle tänka på saken, sa hon.
Imorse kom vårt lilla yrväder in i hallen med sin gröna ryggsäck. Det hade visst blivit något strul med det dagis som hon i vanliga fall brukar vara på. Tur då att Norahs farmor och farfar finns i hennes absoluta närhet. Saken ordnades, och istället för dagis blev det skogspromenader och myrstacksbesök. Vi hann även smaka av de blåbär som växer i "Norahs skog". Så när vi kom tillbaka till farmor Bettan, lyste det blått om våra respektive leenden.
- Studsa farfar, studsa! Norah vill studsa!, ropar Norah och vill med de orden att hennes farfar skall vara till hjälp så att hon får hoppa i våran nya finsoffa.
- Klara, färdiga gåååå!, ropar farfar, och medan Norah hoppar hinner vi räkna till hela 40 hopp. Personbästa? Jo, jag tror faktiskt det. Sedan blir det en språngmarsch ute på gräsmattan. Och medan Norah skuttar omkring som en vacker och graciös gasell, uppträder hennes farfar mer eller mindre som en gammal indisk elefant som har tappat sina betar. Flås, flås, flås, låter det om farfar. Alltmedan Norah även vill att farfar skall vara med för att hoppa från en liten stubbe, cirka 5 centimeter från marken. Och naturligtvis så antar Norahs farfar erbjudandet. För vem kan säga nej, till världens absolut vackraste Norah? När hon tittar mig djupt in i ögonen, lägger huvudet lite på sned och säger med den ljuvligaste röst som Gud skapat: - Fajfaj, hålla handen!
Det är något så otroligt berikande med barnbarn. Ja, man kan kanske säga att man blir ung på nytt. Likadant med Max, som var hos oss i helgen. Ett litet energiknippe det också. Som charmar sin omgivning, så man blir nästintill knäsvag. Nu har han med sin mun börjat forma de mest besynnerliga ljud. Och det känns som att han växer så det knakar. När han kommer rusande med sin gåstol, ja, då gäller det att passa sina fötter. Frågade honom härförleden om han ville visa mig sitt gåstolskörkort. Nja, sa han och kliade sitt huvud. Du föstår farfar, jag brukar låna farsans, men just nu så har jag inget, för att pappa behöver det själv, ju!
Ja, livets efterrätt, brukar man skämtsamt säga. Och det är något som vi båda (farmor och farfar) skriver under helhjärtat på. Sannerligen den bästa av alla efterrätter! Så det så!
---------------------------------------
Farfar Roger.
Imorse kom vårt lilla yrväder in i hallen med sin gröna ryggsäck. Det hade visst blivit något strul med det dagis som hon i vanliga fall brukar vara på. Tur då att Norahs farmor och farfar finns i hennes absoluta närhet. Saken ordnades, och istället för dagis blev det skogspromenader och myrstacksbesök. Vi hann även smaka av de blåbär som växer i "Norahs skog". Så när vi kom tillbaka till farmor Bettan, lyste det blått om våra respektive leenden.
- Studsa farfar, studsa! Norah vill studsa!, ropar Norah och vill med de orden att hennes farfar skall vara till hjälp så att hon får hoppa i våran nya finsoffa.
- Klara, färdiga gåååå!, ropar farfar, och medan Norah hoppar hinner vi räkna till hela 40 hopp. Personbästa? Jo, jag tror faktiskt det. Sedan blir det en språngmarsch ute på gräsmattan. Och medan Norah skuttar omkring som en vacker och graciös gasell, uppträder hennes farfar mer eller mindre som en gammal indisk elefant som har tappat sina betar. Flås, flås, flås, låter det om farfar. Alltmedan Norah även vill att farfar skall vara med för att hoppa från en liten stubbe, cirka 5 centimeter från marken. Och naturligtvis så antar Norahs farfar erbjudandet. För vem kan säga nej, till världens absolut vackraste Norah? När hon tittar mig djupt in i ögonen, lägger huvudet lite på sned och säger med den ljuvligaste röst som Gud skapat: - Fajfaj, hålla handen!
Det är något så otroligt berikande med barnbarn. Ja, man kan kanske säga att man blir ung på nytt. Likadant med Max, som var hos oss i helgen. Ett litet energiknippe det också. Som charmar sin omgivning, så man blir nästintill knäsvag. Nu har han med sin mun börjat forma de mest besynnerliga ljud. Och det känns som att han växer så det knakar. När han kommer rusande med sin gåstol, ja, då gäller det att passa sina fötter. Frågade honom härförleden om han ville visa mig sitt gåstolskörkort. Nja, sa han och kliade sitt huvud. Du föstår farfar, jag brukar låna farsans, men just nu så har jag inget, för att pappa behöver det själv, ju!
Ja, livets efterrätt, brukar man skämtsamt säga. Och det är något som vi båda (farmor och farfar) skriver under helhjärtat på. Sannerligen den bästa av alla efterrätter! Så det så!
---------------------------------------
Farfar Roger.
Skivbolagsdirektör Sundin från Ö-vik
Jan Sundin, folkskollärare och mångsysslare inom showbusiness som
blivit skivbolagsdirektör. Här visar han upp de fyra premiärprodukti-
onerna.
På ett par månader har det hänt mer inom pop- och showbranschen i
Norrland än på flera år när det gäller grammofoninspelningar. Mannen
som har sett till att det börjat hända saker och ting på skivmarknaden
i Norrland heter Jan Sundin. Janne Sundin är mannen bakom Norrlands
eget skivbolag Epok som på en månad presenterat fyra skivproduktion-
er och sett till att det stockholmska grammofonmonopolet håller på att
brytas.
Under maj månad och början på juni har Epok kommit med två EP och
två singel. Goldfingers och Bomberna från Örnsköldsvik svarar för två
singelskivor. Eric Thörnqvist, revymakare från Örnsköldsvik svarar för
en talskiva och "X-et sjunger" är titeln på en skiva med religiösa sång-
er av EKS-kören från Härnösand. Och Janne Sundin kan redan säga att
han lyckats.
Debuten med Eric Thörnqvists talskiva blev en rejäl försäljningsframgång
och samma gällde den religiösa skivan. Sedan kom framgångarna med
popskivorna av Goldfingers och Bomberna. Till Jannes stora förvåning
började det komma telefonsamtal från Kungliga huvudstaden där kända
popnamn som Carl-Eiwar och Ivan Nordström på EMI uttryckte sin för-
tjusning över produkterna. Så hux-flux har folkskolläraren blivit skiv-
bolagsdirektör och en tillgång och maktfaktor i norrländsk showbusiness.
- Anledningen till att jag gjorde denna satsning var att jag anser att Norr-
land ställts alldeles offside inom grammofonbranschen beroende på av-
ståndet till inspelningsstudios och "de som bestämmer" inom grammofon-
branschen. Jag tror, jag vet, att det finns oerhört mycket av högt musikal-
iskt värde i Norrland som aldrig räddas åt eftervärlden medan mycket av
diskutabelt värde i syd- och mellan-Sverige får sin grammofonchans.
Janne Sundin, 29 år, är också som klippt och skuren för sitt initiativ. Han
har många års erfarenhet själv bakom sig inom showbusiness branschen.
Han kan sätta både trollkonstnär (flera svenska mästerskap), vissångare,
textförfattare, kompositör, orkestergitarrist mm på sitt visitkort: - ja, han
har t.o.m. meriter inom avdelning för telepati.
------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen sommaren 1966.
Lill-Babs och Roger Moore - 1966
"HAN KOM FRÅN SKYN OCH FICK STORA MIDSOMMARKRAMEN!"
"HELGONET PÅ BESÖK I NORRBOTTEN!"
Helgonet - Roger Moore, 36, upplevde en skakande midsommarnatt i
Norrbotten och Västerbotten. Han jäktade mellan nöjesbyarna med
hjärtat i halsgropen. Han kom försent och förlorade halva gaget bl a
på Falmarksheden, flygplatsen vid Skellefteå. Aldrig tidigare har tuffa
Helgonet varit så nervös. Medan han underhöll svenska midsommar-
firare, gick hans fru Luisa hemma i London i yttersta väntan på -
lilla Helgonet!
Det var inte bara en blivande far (Helgonet) som underhöll i mid-
sommarnatten, utan också en nybliven mor Lill-Babs Berghagen.
Hon är lika populär som förr i Sikfors. Grabbarna fick autograf på
armen.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 27 juni 1966.
"HELGONET PÅ BESÖK I NORRBOTTEN!"
Helgonet - Roger Moore, 36, upplevde en skakande midsommarnatt i
Norrbotten och Västerbotten. Han jäktade mellan nöjesbyarna med
hjärtat i halsgropen. Han kom försent och förlorade halva gaget bl a
på Falmarksheden, flygplatsen vid Skellefteå. Aldrig tidigare har tuffa
Helgonet varit så nervös. Medan han underhöll svenska midsommar-
firare, gick hans fru Luisa hemma i London i yttersta väntan på -
lilla Helgonet!
Det var inte bara en blivande far (Helgonet) som underhöll i mid-
sommarnatten, utan också en nybliven mor Lill-Babs Berghagen.
Hon är lika populär som förr i Sikfors. Grabbarna fick autograf på
armen.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 27 juni 1966.
Även pappor har varit små.....
Idag åkte Max hem till sin mamma och pappa. Max fyller snart 10 månader och som alla andra far- och morföräldrar är man glad och uppmärksam åt alla de framsteg som både Max och Norah gör. I en kartong i en byrå hittade jag under dagen ett foto från sommaren 1987. Då var Max pappa Robert nyss fyllda 3 år. Robbans farmor och farfar hade husvagn och brukade parkera det på campingen i "Ladrike". Pojkarna älskade att hälsa på, för där fanns det många spännande saker. Och bland det bästa var nog den stora poolen där dom badade så fort det fanns tillfälle. Men den tiden är nu förbi. Idag har de små pojkarna fått egna småttingar. Deras farfar är borta sedan fem år. Det händer att vi brukar prata om "Ladriketiden", då farmor och farfar hälsade oss med öppna armar, och bjöd oss alla på både mat och trevligt sällskap. Tänk så viktigt att "äga" en farmor, farfar, mormor och morfar. Eller som min mor en dag uttryckte sig, när min pappa John kom på tal.
- Det är då en stor lycka att man kan skratta åt minnena, för tänk om det hade varit tvärt om.
Och visst, det är ju så. För trots att personen ifråga är borta, så finns ju de där minnena kvar. Kan man även skratta åt de galna upptåg som den hädangångne familjemedlemmen var känd för ja, det om något är väl ett bevis på att han lämnade positiva avtryck efter sig.
Max pappa Robert hälsade mer än gärna på hos farmor och farfar i
Ladrike. Här syns Robert som 3-åring, när han tillsammans med far-
far John och farmor Maj-Gerd hälsar på hos farföräldrarnas goda
vänner, Iris och Mauritz Danielsson i deras husvagn sommaren 1987.
- Det är då en stor lycka att man kan skratta åt minnena, för tänk om det hade varit tvärt om.
Och visst, det är ju så. För trots att personen ifråga är borta, så finns ju de där minnena kvar. Kan man även skratta åt de galna upptåg som den hädangångne familjemedlemmen var känd för ja, det om något är väl ett bevis på att han lämnade positiva avtryck efter sig.
Max pappa Robert hälsade mer än gärna på hos farmor och farfar i
Ladrike. Här syns Robert som 3-åring, när han tillsammans med far-
far John och farmor Maj-Gerd hälsar på hos farföräldrarnas goda
vänner, Iris och Mauritz Danielsson i deras husvagn sommaren 1987.
Bröderna Lindqvist: John & Åke
Bröderna Lindqvist, Åke t.v. och John t.h. På ett foto från den 2 juli
2004 på brodern Svens begravning. Idag vilar även lillebror Åke och
storebrorsan John på samma kyrkogård som Sven.
Charlie Norman & Östen Warnerbring
De båda musikanterna - Charlie Norman och Östen Warnerbring, var två grandiosa gentlemen som jag gillade och uppskattade högt. Charlie för sin enorma musikalitet, och hans sätt att med glimten i ögat presentera den förstklassiga underhållning som han oförtrutet gav sin publik allt från sitt artistiska genombrott 1937 fram till sin död 2005. Detsamma kan även sägas om "Östen me´rösten" som i grunden var en jazzklarinettist från "Skåneland", och som innan han blev känd "refrängsångare" bl a spelade med trumpetaren Ernie Englunds orkester. Som kuriosa kan också nämnas att Ernie och hans mannar, även Östen, gästade populära Öholma i Piteå på 1950-talet. Östen var en fullfjädrad entertainer och publiken älskade honom. Jag brukar än idag någon gång då och då, nynna på en av Östens större schlagerlåtar från det svunna 60-talet: "En sommarvind" eller "Du borde köpa dig en tyrolerhatt" mfl. mfl. 1977 snickrade Charlie och Östen ihop en egen krogshow på Kronprinsen i Malmö. Vecko Revyn hade den 9 november ett litet repotage om herrarna:
/Roger.
Charlie Norman och Östen Warnerbring tycker att det är på
tiden att vi gör något nytt av krogshowerna. De bjuder på sig
själva hela kvällen och garanterar att ingen afton blir lik den
andra.
Östens bror Thore fanns med på premiärkvällen för
att se vad lillbrorsan skulle hitta på.
Dagny Norman, gift med Charlie, kom med sonen Lennies
fästmö Anita och gav showen gott betyg.
------------------------------------------------------------------
Foto: Mats Herrström. Vecko Revyn den 9 november 1977.
/Roger.
Charlie Norman och Östen Warnerbring tycker att det är på
tiden att vi gör något nytt av krogshowerna. De bjuder på sig
själva hela kvällen och garanterar att ingen afton blir lik den
andra.
Östens bror Thore fanns med på premiärkvällen för
att se vad lillbrorsan skulle hitta på.
Dagny Norman, gift med Charlie, kom med sonen Lennies
fästmö Anita och gav showen gott betyg.
------------------------------------------------------------------
Foto: Mats Herrström. Vecko Revyn den 9 november 1977.
Släktsammankomst, 1950-tal
På en gammal svartvit bild från femtiotalets mitt har min mormor
Bedas släkt samlas till Verner Wiklunds bröllop. Verner, som tidigare
varit gift med Märta, syster till min mormor, ingick ett nytt äktenskap.
Därav sammankomsten. Fr. v. : Astrid Jonsson, f. Lundgren (1905-
1982), Lovisa "Lova" Sundlöf, f. Jonsson (1887-1963), Anna-Lisa Sten-
mark, f. Grahn (1915-1998), Tycko Jonsson, (1893-1959), Gideon Jons-
son (1901-1957), med Anna-Lisas son Bo Stenmark, f. 1945 och Gideons
dotter Gudrun Jonsson, f. 1948, Axel Grahn (1892-1966), Beda Lundgren,
f. Jonsson (1895-1964) samt Göta Jonsson (1916-2008).
Utbildning av storkökspersonal - 1960
Änkefru Göta Jonsson från Svensbyn är 5-barnsmamma och
hoppas att efter kursen få arbete i hembyn.
Meningen var att denna kurs skulle mottaga 12 elever men man har bara tagit emot tio i första hand. Det gäller att få avsättning för det arbete, som de kvinnliga eleverna utför och fullt antal kan inte utbildas, förrän den manliga kursverksamheten har utökats. F.n.v utspisas ett 20-tal manliga kursdeltagare. Anläggningen i Storfors skall utökas även i den del som svarar för den manliga kursverksamheten. Det gäller maskin- och motorreparatörer och inalles skall elevantalet utökas till 72 manliga och 12 kvinnliga. Kurserna är avgiftsfria och eleverna får som vanligt omskolningsbidrag och även särskilda bidrag om de har försörjningsplikt av något slag t.ex. hemmavarande barn.
De flesta av de kvinnliga eleverna är frånskilda eller änkor, som skall omskolas. Åldern varierar mellan 19 och 45 år. Föreståndarinna och lärare är Anne Rothoff från Östersund, som tidigare varit internatlärarinna. Eleverna kommer i huvudsak från Piteåområdet men även från Luleå. Länsarbetsnämnden har uppfört en barack där köksavdelningen inrymmes. En fin maskinutrustning står till elevernas förfogande och de skall förutom matlagning utboldas i hemvård och tvätt. Önskemålet är att man skall få en egen tvättstuga i källarvåningen men i första hand skall kommunens tvättstuga användas. Förutom köksavdelningen inrymmer baracken en matsal där de manliga eleverna utspisas.
Den maskinella utrustningen är ännu inte fullständigt komplett men den skall utökas efterhand så att alla redskap och maskiner finns som är erforderliga i ett storhushåll. Eleverna är från det klientel som efter utbildningen måste placeras inom hemorten. De flesta har hemmavarande barn och de kan alltså inte arbetsplaceras på annan ort. En av eleverna är änkefru Göta Jonsson från Svensbyn. Hon är 5-barnsmamma och har nu tänkt att efter utbildningen få plats i hembygden. Hon har tidigare arbetat hemma i Svensbyn på barndaghemmet och åker hem varje dag efter kursavslutningen. För de elever som inte kan åka hem står en barackanläggning till förfogande.
Länsarbetsnämnden har tidigare en omfattande utbildning och omskolning av manliga, men det har varit sämre ställt med den kvinnliga utbildningen. Kurser för biträden i åldringsvård har pågått men den nya given med kurs för personal i storhushåll är anordnad för att få kontakt just med kvinnor som av en eller annan anledning står ensamma och inte har utbildning för något yrke tidigare.
Kursledaren Anne Rothoff instruerar yngste deltagaren 19-åriga
Alice Roslin, Hortlax.
---------------------------------------------------------------------------------
Norrbottens Kuriren den 5 april 1960.
PS. Göta Jonsson (1916-2008) var gift med min mormors bror Gideon
som avled 1957. /Roger.
Domus i Piteå - 1961
Piteå Tidningen den 30 november 1961.
Söndag
Ack denna regniga söndag! Fast just i skrivande stund så har vi välsignats med ett uppehåll. Trots det mulna trista vädret, så visar temperaturmätaren hela plus tjugo varma grader. Åskan har också hälsat på. Trots att den gav ifrån sig ett väldans oljud så drog den bort ganska så snabbt. Elisabeth har dagen till ära gjort en superb skinkstek med potatis och grönsaker till. Efter detta blir det en äppelpaj, som hon just precis nu håller på att tillverka i köket. För den som nu tror att jag bara sitter och inget gör, vill jag bara få be att påpeka att undertecknad, dvs jag, har just diskat en jättedisk som hette duga! Så det så! Rätt skall vara rätt. Och det blir nog också jag som om en stund skall koka världens underbaraste kaffe. Nu ropar min kära hustru på assistans. Så ni ser att jag är snudd på oumbärlig? Ha en bra söndag, och var rädda om er - alla ni därute!
/Roger.
Hep Stars, Shanes, Siw Malmkvist, Anna-Lena Löfgren - Sikfors 1967
Idel kända toppartister. Det är nästan så att man skulle velat vara där.
Piteå Tidningen den 22 juni 1967.
Danser midsommarhelgen 1967
--------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 22 juni 1967.
Storgatcentrum Piteå - 1967
GLAD MIDSOMMAR! - GLAD MIDSOMMAR! - GLAD MIDSOMMAR!
-------------------------------------
Piteå Tidningen den 22 juni 1967.
COCA COLA - 1962
CLOETTA - Reklam - 1962
En välkänd vy för oss pitebor!
SVENSKA FAMILJETIDNINGEN - som utkom den 30 juli 1938
ägnade en stor del av utrymmet åt att berätta om Piteå med om-
nejd. På omslaget ses för oss pitebor en välkänd vy. Nämligen kyrk-
stugorna med Öjeby kyrka i bakgrunden. Temat i denna tidskrift var
alltså Piteå. Ja, även Älvsbyn fick vara med på ett hörn. Ska lägga ut
lite av materialet längre fram på min blogg.
Sommar, sol och barnbarnet Max!
Idag har sommaren visat sig från sin allra bästa sida. Sol dagen genom, vilket gjort att "solbatterierna" laddats till det yttersta. Något som vi alla är beroende av när mörkret och kylan så småningom kommer. Ja, hemska tanke, det där med höst och vinter är väl något som vi inte behöver tänka på en dag som denna. Heller hur?
NOLIA har öppnat sina portar. Vi hade tänkt besöka utställningen någon dag nästkommande vecka. Daniel gjorde ett besök under två timmar idag. Mycket folk, var hans kommentar när vi talades vid. Samtidigt har Badhusparken loppmarknad, med andra ord; trångt med parkeringsplatser i centrala stan, med andra ord. Max sover hos oss inatt. Just nu så verkar han lite ledsen, trots att farmor sjunger "Blinka lilla stjärna..." av hela sitt hjärta. Ska försöka med Rolling Stones låtar istället. Blinka lilla verkar inte hjälpa.
Det hördes en duns inifrån rummet. Tror att det var John Blund som landade. Hoppas nu bara att han har sitt sömnpulver med sig till Max. Ibland har den gode herr Blund kastat sitt sömnpulver i mina ögon istället. Jag har påtalat detta för honom, och han har lovat skärpa sig. Skulle just se ut, om farfar och farmor somnar före barnbarnet. Nej, det skall inte upprepas, har han sagt. Och då måste man ju tro på hans ord. Han är gammal i gamet, den där sömngubben. Tycker att han skall ha så pass mycket rutin vid det här laget, så att han skall veta i vems ögon som sömnpulvret ska hamna i.
Han landade alldeles nyss i Max säng.
Den inte helt okände sömnfarbrorn;
JOHN BLUND.
------------------------------------------------
Bild från: www.tankarilosvikt.wordpress.com
NOLIA har öppnat sina portar. Vi hade tänkt besöka utställningen någon dag nästkommande vecka. Daniel gjorde ett besök under två timmar idag. Mycket folk, var hans kommentar när vi talades vid. Samtidigt har Badhusparken loppmarknad, med andra ord; trångt med parkeringsplatser i centrala stan, med andra ord. Max sover hos oss inatt. Just nu så verkar han lite ledsen, trots att farmor sjunger "Blinka lilla stjärna..." av hela sitt hjärta. Ska försöka med Rolling Stones låtar istället. Blinka lilla verkar inte hjälpa.
Det hördes en duns inifrån rummet. Tror att det var John Blund som landade. Hoppas nu bara att han har sitt sömnpulver med sig till Max. Ibland har den gode herr Blund kastat sitt sömnpulver i mina ögon istället. Jag har påtalat detta för honom, och han har lovat skärpa sig. Skulle just se ut, om farfar och farmor somnar före barnbarnet. Nej, det skall inte upprepas, har han sagt. Och då måste man ju tro på hans ord. Han är gammal i gamet, den där sömngubben. Tycker att han skall ha så pass mycket rutin vid det här laget, så att han skall veta i vems ögon som sömnpulvret ska hamna i.
Han landade alldeles nyss i Max säng.
Den inte helt okände sömnfarbrorn;
JOHN BLUND.
------------------------------------------------
Bild från: www.tankarilosvikt.wordpress.com
Det skall börjas i tid.....
Trumvirtuosen Buddy Rich var bara 14 månader när han började att
spela trummor. Det fick till följd att han senare i livet kom att beteck-
nas som världens bäste trumslagare. Barnbarnet Max är nio månader.
Och här sitter han med delar av farfars trummor och spelar. Kanhända
en ny Buddy Rich månne?
Nordens Riviera - PITEÅ
Piteå Tidningens semesternummer "Turist 70" sommaren 1970.
Nolia Mässan 1970
Chanel No. 5
Marilyn Monroe lär en gång ha blivit tillfrågad, om vad hon hade på sig när hon gick till sängs på kvällarna.
- Chanel nummer 5, blev svaret.
Annonsen som pryder detta inlägg, är hämtad ur Vecko Journalen från året 1940. Som kuriosa kan jag berätta att nämnda Marilyn (eller Norma Jean Baker) var endast 14 år det här året. Och det skulle dröja än några år innan hon lät tala om sig i filmsammanhang.
- Chanel nummer 5, blev svaret.
Annonsen som pryder detta inlägg, är hämtad ur Vecko Journalen från året 1940. Som kuriosa kan jag berätta att nämnda Marilyn (eller Norma Jean Baker) var endast 14 år det här året. Och det skulle dröja än några år innan hon lät tala om sig i filmsammanhang.
FLORODOL - tvålen med förkrigskvalitet 1943
Svensktoppen mars 1986
Expressen den 3 mars 1986.
Sten & Stanley
Nästa år kan de fira 25-årsjubileum tillsammans med Sten & Stanley,
brorsorna Ebbe, Sten och Per Nilsson. - Hade vi blivit fler, skulle vi
säkert varit ett storband nu, säger Sten.
De svenska dansbanden upplever en ny vår. Svensktoppen har återkommit i Riksradion, folk dansar som aldrig förr på restaurangerna. Men ett gäng som nästa måndag, den 17 mars, upplever sin 24:e vårsäsong är värmländska Sten & Stanley. Och helt följdriktigt kommer det att bli ett praktfullt 25-årsfirande 1987.
- Troligen kommer vi att fira jubiléet med en turné, säger Sten Nilsson till FIF. Stockholm och Göteborg ska vi besöka liksom flera platser i hembygden där allting började. Det märkliga med Sten & Stanley är också att stommen från allra första början, de tre bröderna Sten, Ebbe och Per, fortfarande är aktiva i gänget. Sten är 44 nu, Ebbe 45 och Per 49. Samtliga tre syskon i den nilssonska familjen i Karlskoga.
- Det har varit roligt om vi blivit fler, säger Sten. Då kunde vi ha varit ett storband nu.
-----------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 12 mars 1986.
Norahs kalas!
Norah får en gratulationspuss på kinden av mamma Jennie, dagen till
ära.
På ett tidigt stadium, blev Norahs kusin Max tiifrågad om han kunde
tänka sig att leverera lite läckerheter till festen. Jomenvisst, sa han
och började baka. Han bakade, bakade och bakade. Resultatet blev
en smaksensation.
Heller vad sägs om denna skapelse. Kommen ur mästarbagaren
Max händer. För att vara endast 9 månader fyllda, tycker jag att
resultatet är klart godkänt!
- Max, kan jag få receptet på tårtan! ropar födelsedagsbarnet Norah
till sin kusin - mästerbagaren.
Det bjöds även på fotboll denna afton. Fortsätter Norah på den inslag-
na linjen, så platsar hon snart i Storfors AIK:s damlag.
Så lite bus mellan varven, här ses Norah tillsammans med mormor
Monica och moster Jessica.
---------------------------------------------------------------------------------
Födelsedagsfotograf: Roger "Farfar" Lindqvist.
Morgonpromenad
Klockan 07:56. Morgonpromenaden påbörjas. Solen följer oss på
vägen, värmer och behagar.
Färden går förbi gröna fält och rödvita hus. Och någonstans därborta
har ett kärt litet barnbarn just precis stigit upp ur sin säng.
Majestätiska tallar. I en trolsk Ronja Rövardotterskog. Det här är
mina barndomstrakter, som även barnbarnen Norah och Max så
småningom kommer att utforska.
De två promenerande skuggorna; dvs Bettan och Roger.
Vadan nu detta? En fisk som troligen navigerat fel. Hur han (eller hon)
hamnade i myrstacken vet jag inte. Men jag tror att de många myr-
innevånarna kommer att äta fisk till frukost, lunch och middag de närm-
aste halvåret.
Och se där, mellan grenar och ris, syns det gamla huset. Byggt
1894, i en tid som såg helt annorlunda ut än vår.
Hemma igen, till ett potatisland som står i full blom.
Morgonpromenadsfotograferingsman: Roger Lindqvist.
Fredag: Norahs tvåårskalas!
Solen skiner från en klarblår himmel. Idag ska Norah hyllas på det kalas som vi ska gå på om någon timme. Lillkusinen Max är just nu på besök hos sin farmor och farfar. Han kommer också att vara en av gästerna. Trots oroliga moln på himlen, för kanske en timme sedan, så har ingen nederbörd dykt upp. Hoppas bara att det vackra väder som vi haft idag skall få fortsätta, åtminstone under Norahs partaj. Ha en bra fortsättning på dagen och kvällen!
/Roger.
/Roger.
Anki Hedmark & Jerry Williams i samma båt - 1968
På väg att göra en roddtur är här fr. v. Håkan Sterner, Stockholm,
Philiph Minton, engelsman i Yngve Forssélls orkester, Tony Björkman,
Stockholmskille, som spelar i Dynamite Brass och tidigare har figurerat
i Beatchers, Jerry Williams, Yngve Forsséll, Lasse Samuelsson, kapell-
mästare i Dynamite Brass och skivaktuella Anki Hedmark.
- Vi ska ta det lugnt med henne och inte skynda på för mycket. Den som säger så är Lasse Samuelsson, Stockholm, känd ledare för Dynamite Brass. Den han talar om är Ann-Kristin Hedmark, sångerska i Yngve Forssélls orkester. Lasse Samuelsson hade tillfälle att träffa Anki vid ett popparty. Partyt hålls varje år i Yngve Forssélls sommarstuga. I år tyckte Yngve det var speciellt roligt med festen då Lasse Samuelsson och andra av medlemmarna i orkestern var på besök. Dessutom så fanns också gamle bekantingen Jerry Williams med.
Lasse Samuelsson är en välkänd gestalt inom popvärlden och har haft många stjärnor att föra fram. Han har också lyckats många gånger.
- Vi får inte ha bråttom med Anki, säger Lasse. Hon kan ännu inte så mycket som fordras av en stjärna. Det är då bättre att skynda långsamt och att hon utvecklar sig under tiden. Det är aldrig bra att en stjärna kommer fram för tidigt. Har det fått en hit och inte kan leva upp till de fordringar som ställs på nästa skiva blir folk besvikna.
HOTELLDÖD
Ja, det är inte ofta som medlemmarna i en orkester eller en och annan stjärna inom popvärlden får chansen att komma ut och trivas. Just därför tyckte många av de som kommit att det var trevligt, långt ifrån hotellets trista fasad. Där fanns det härliga med hav, båtar och en fin miljö. Ingen hotelldöd som är farlig.
- Vad tycker du om den här showen som ni gjort upp? Frågan går till Håkan Sterner, Stockholm. Sterner har själv hjälpt till med utformningen av showen och är den som är konferencier.
- Jag tycker det är helfestligt, säger Håkan. Jag har aldrig tidigare haft en så här fin semester låter kanske konstigt, men det här är faktiskt bara en bisyssla. Normalt så är jag anställd som PR-man vid EMI. EMI är det skivbolag som man har tänkt sig att Anki ska lanseras på.
JERRY TILLBAKA
En sak som Yngve Forsséll fick ett halvt löfte om var Jerry Williams återkomst. I höst någon gång hoppas "Mr Dynamite" kunna komma tillbaka. När nu Yngve har förstärkt sin sättning med en trumpetare så passar sättningen perfekt.
- Det där med två trumpeter och två saxar är det verkligt ypperliga, tycker Jerry. Musiken blir fylligare och det blir något av storband. Det är "Brass" med i det hela.
- Det skulle vara underbart om Jerry kunde komma i höst, förklarar Yngve Forsséll. Han är en stor artist som vi verkligen trivs tillsammans med.
Långt från fansen befann sig artisterna hos Yngve Forsséll. Den avkoppling som måste finnas för hårt jäktade människor fanns det stora portioner av. Det syntes hur man njöt emellan tuggorna till lax och korv.
- Jag skulle kanske ha råd till härlig kyckling, säger Jerry Williams, men jag tar ändå hundra gånger hellre en sandig, sotig och skrövlig korv. Den är som en symbol för avkoppling och frihet.
-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 25 juni 1968.
Storbandsjazz med Piteå Havsband
Storbandsjazz på ungdomsgårdarna. Tja, varför inte? Piteå Havsband
med ungdomar mellan 13-16 år är ett lovande gäng. Piteå-ungdomar-
na besökte Centrumgården och det lät ganska skönt om dem, bl. a.
när de spelade Gilbert O´Sullivans "To much attention" på sitt speci-
ella sätt.
Nu försöker ungdomsgårdarna introducera storbandsjazz. Piteå Havsband,
heter ett storband på 12 man, varav två flickor, som förra söndagen be-
sökte Centrumgården i Skellefteå i samband med en turné.
Ungdomarna är i åldrarna 13-16 år, med andra ord ganska unga i gamet.
Sune Wiklund, som lett storbandet sedan i fjol höstas, säger om sina skydd-
slingar:
- Här har vi många lovande musiker, om de inte tappar intresset. Flera av
dem har redan aviserat intresse om att fortsätta på Framnäs efter grund-
skolan.
Dålig akustik
Det låter ganska mycket av Piteå Havsband när man drar igång med sina
fem saxofoner, två trumpeter, tromboner, gitarr, elbas och trummor. Och
det låter skönt, men naturligtvis har ungdomarna mycket kvar att lära.
Under veckosluten åker de runt med sin buss och spelar på ungdomsgårdar
och andra mindre ställen. Det är roligt tycker Piteå-ungdomarna, även om
det kan vara problem.
- De små lokalerna vi spelat i, har passat oss ganska dåligt, eftersom aku-
stiken varit botten. CG har nog den bästa akustiken, säger Sune Wiklund.
Till Tyskland
Men till sommaren kommer betydligt större uppgifter. I juni ska Havsbandet
åka till Tyskland på turné och på hemvägen stannar bandet på Skansen i
Stockholm för en spelning. Det låter skönt om Piteå Havsband, när man t ex
spelar Gilbert O´Sullivans "To much attention" på ett litet annorlunda sätt.
- Det håller inte att bara spela gamla swing-låtar, säger Sune. Den enda stilen
som går hem är att arrangera om dem till lite poppigare toner eller också göra
arr på poplåtar.
Medlemmarna i Piteå Havsband:
Ledare: Sune Wiklund.
Altsax: Inga-Lill Ekendahl, Ann Åström.
Trumpet: Svante Myhr, Bosse Strandberg.
Trombone: Anders Nyström.
Tenorsax: Ralf Lindberg, Göran Högberg.
Barytonsax: Håkan Norberg.
Gitarr: Knut Marklund.
Elbas: Folke Wiklund.
Trummor: Roger Lindqvist.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 14 april 1973.
PS. Den inplanerade turnén till Tyskland, blev inte av sommaren 1973.
Däremot nästkommande år, d.v.s. 1974, åkte Havsbandet till Tyskland.
Sommaren 1973 uppträdde vi på Solliden Skansen. Där vi gjorde en
konsert där TV-mannen Olle Björklund var presentatör.
/Roger.
Orchidéetvål 1952
Jag - en typisk sommarcyklist!
Jag är en typisk sommarcyklist. Att ta sin cykel någon varm sommardag och åka iväg mot okänt mål, det om något kallar jag för livskvalité som heter duga. Det finns en alldeles speciell sorts anledning varför jag föredrar cykling. Anledningen heter kort och gott: DOFTER! Alla ljuvliga sommardofter som kommer mot mig, önskar jag ibland att jag kunda samla i en glasburk. Tänk att få ta fram den där burken som står i skafferiet, märkt: "Tidig sommarmorgon 2010", någon kall vinterkväll när nordanvinden blåser runt knuten. Eller: "Blomrabatt klockan 7.00 juli 2009".
Ganska ofta så gör jag ett besök på kyrkogården i Hortlax. Där ligger många av de nära och kära. Ibland brukar jag få ett behov att gå in i den ståtliga kyrka som vi har i byn. Väl inne i kyrkrummet kommer så ofantligt många minnen emot mig. Jag slår mig ner i bänken, och minns bl. a. den där gången i tredje klass när jag uppklädd och fin inför examen, skulle stå där framma och sjunga. Plötsligt så händer något oförutsett. Jag tappar ena framtanden. Och plötsligen har jag ett stort tomrum därframme. Ja, jag såg nästan ut som både Povel Ramel och Thore Skogman, tillsammans.
Även en annan minnesbild tonar fram. Jag skulle tillsammans med några skolkompisar spela i kyrkan på avslutningen. Jag satt bakom mina trummor. När låten var avklarad kom min lärarinna fram. Hon var i pensionsålder, och skulle avtackas inför en fullsatt kyrka. När hon väl var uppe, halkar hon till. Så helt reflexmässigt tar hon tag i ena cymbalen på trummorna. Och jag hann förstå vad som skulle hända. Istället för att hålla kvar sin hand, så släpper hon cymblastativet som med en högljudd krasch faller till golvet. Snacka om entré!
Ja, det finns mängder av andra minnen också, som tar alltför stor plats att berätta här. Men vad jag tycker är en stor synd och skam, är att den kyrkdörr som under alla år varit öppen sommartid, numera är stängd p.g.a. risken för skadegörelse. Alltså, inga mer spontana besök i min hembygds kyrka. En kyrka som under årens lopp bjudit mig, och många andra, på sådana härliga minnen. Synd att "kyrkohuliganerna" tagit ifrån mig min rätt att utnyttja detta för mig stora privilegium.
Hortlax kyrka i alla sin prakt. Tänk så många minnen detta kyrkrum
bär på. Varje sommar brukar jag slinka in, för att i lugn och ro
sätta mig ner i en bänk och bara låta minnena spelas upp som på en
vit bioduk. Men tyvärr....
....så är dörren numera stängd, p.g.a. risk för skadegörelse.
--------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Ganska ofta så gör jag ett besök på kyrkogården i Hortlax. Där ligger många av de nära och kära. Ibland brukar jag få ett behov att gå in i den ståtliga kyrka som vi har i byn. Väl inne i kyrkrummet kommer så ofantligt många minnen emot mig. Jag slår mig ner i bänken, och minns bl. a. den där gången i tredje klass när jag uppklädd och fin inför examen, skulle stå där framma och sjunga. Plötsligt så händer något oförutsett. Jag tappar ena framtanden. Och plötsligen har jag ett stort tomrum därframme. Ja, jag såg nästan ut som både Povel Ramel och Thore Skogman, tillsammans.
Även en annan minnesbild tonar fram. Jag skulle tillsammans med några skolkompisar spela i kyrkan på avslutningen. Jag satt bakom mina trummor. När låten var avklarad kom min lärarinna fram. Hon var i pensionsålder, och skulle avtackas inför en fullsatt kyrka. När hon väl var uppe, halkar hon till. Så helt reflexmässigt tar hon tag i ena cymbalen på trummorna. Och jag hann förstå vad som skulle hända. Istället för att hålla kvar sin hand, så släpper hon cymblastativet som med en högljudd krasch faller till golvet. Snacka om entré!
Ja, det finns mängder av andra minnen också, som tar alltför stor plats att berätta här. Men vad jag tycker är en stor synd och skam, är att den kyrkdörr som under alla år varit öppen sommartid, numera är stängd p.g.a. risken för skadegörelse. Alltså, inga mer spontana besök i min hembygds kyrka. En kyrka som under årens lopp bjudit mig, och många andra, på sådana härliga minnen. Synd att "kyrkohuliganerna" tagit ifrån mig min rätt att utnyttja detta för mig stora privilegium.
Hortlax kyrka i alla sin prakt. Tänk så många minnen detta kyrkrum
bär på. Varje sommar brukar jag slinka in, för att i lugn och ro
sätta mig ner i en bänk och bara låta minnena spelas upp som på en
vit bioduk. Men tyvärr....
....så är dörren numera stängd, p.g.a. risk för skadegörelse.
--------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Mazetti - chokladreklam 1951
Mammas gata, torsdagskväll klockan 20:32....
Mammas gata. En välbekant liten vägstump som funnits här sedan
urminnes tider. Mammas gata har varit en del av mig sedan den
där septembermorgonen 1957. Den har sett mig födas, växa, följt
mig på vägen genom livet. Och här ser den mig nu, som farfar, på
hemväg (med farmor Bettan) från barnbarnet Norah.
--------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Det gamla Piteå, forts.....
Piteå stad. Gatan är för mig okänd. På skylten står att läsa; "J.W.
Andersson, Maskin Agentur - tel. 436.
Foto: G. Holmström, 1934.
Piteå Hamn, 1934.
Foto: G. Holmström.
Vid Piteå Hamn, 1934.
Foto: G. Holmström.
Piteå stads rådhus med sin stilrena empirefasad.
Foto: G. Holmström, 1934.
Gårdsinteriör från 1930-talets Piteå.
Foto: G. Holmström, 1934.
Den Lundbergska handelsträdgården i Piteå.
Foto: G. Holmström, 1934.
Sadelmakaren Blom i Piteå.
Foto: G. Holmström, 1934.
En trädgårdsidyll vid Hällan i Piteå. En gång skapad av G. Ringius.
Foto: G. Holmström, 1934.
------------------------------------------------------------------------------------
Bilderna är hämtade ur Norrbottens Läns Hembygdsförenings Årsbok 1935.
Det gamla Piteå
Rådhustorget i Piteå.
LUX - Tvålreklam 1950
Onsdag eller torsdag?
Vaknade upp i morse med den förvissningen att det var onsdag. Men ack vad jag bedrog mig. Inte förrän jag hälsade på hos min mamma, och damen från hemtjänsten sa att det var torsdag, då först förstod jag. Men snälla nån, vad hände med den där dagen igår då? Den som egentligen skulle ha varit tisdag? (i mina ögon alltså). Nu är jag i alla fall på det klara med att det är torsdag och absolut inget annat! Alltså är det fredag i morgon? Men om det inte är fredag i morgon, utan torsdag, då är det ju ändå onsdag idag, heller hur? Alltså har jag nästan rätt? Och om nu min tanke är rätt, så verkar det precis som om en veckodag plötsligen har försvunnit.
Härmed slutar jag min utredning om vilken veckodag det är. Jag bestämmer helt enkelt att det är torsdag idag, för i morgon (om det är fredag) ska vi på kalas hos Norah.
Härmed slutar jag min utredning om vilken veckodag det är. Jag bestämmer helt enkelt att det är torsdag idag, för i morgon (om det är fredag) ska vi på kalas hos Norah.
"Freddy, i morgon blir det operation!"
- Freddy, jag vill vara så uppriktig som möjligt. Både jag och mina kollegor har noggrant gått genom ditt fall. Och vi är alla överens om att det är en cancer du har på din lunga. I morgon blir det operation! Och jag är säker på att allt kommer att gå bra. Kirurgen Petter tar Freddy i hand, samtidigt som han utbrister i ett käckt; - Vi ses i morgon!
Kvällen kommer till det stora universitetssjukhuset, där det ännu råder en febril verksamhet. I sin säng på avdelning 62 gör Freddy ett försök att samla sina tankar över den dag som varit. Morgondagen är än så länge okänd, och oupptäckt. Precis som ett oskrivet tomt vitt ark.
Nattens mörker fördrivs så sakteligt av gryningens första sköra ljus. En ny dag randas. I den tidiga morgonen ligger Freddy kvar i sin säng. Dåsig efter den en spruta som en av avdelningens änglalika systrar gett honom. På slaget elva rullas hans säng ut genom långa och många korridorer bort mot operationssalen. Ovissheten har länge tärt, men om några timmar är det onda borta, och livet kan återigen målas i ljusare färger.
Ovissheten har länge tärt, lögn vore annars. Men om några timmar
är det onda borta, och livet kan återigen målas i ljusare färger.
Foto: www.skane.se
I morfindiset flyger Freddy över Manhattans stjärnklädda himmel. Fri och obunden som en fågel på starka vingar. Men när lättklädda damer från det franska Moulin Rouge börjar dansa can-can på väggar och tak, anar Freddy oråd. Likaså när en väldig granskog hastigt vuxit upp i hans rum och en äldre man med en Golden Retriever uppenbarar sig vid sängens fotgavel. Morfinet skapar bilder och figurer i färgrika kaskader i en bisarr fantasivärld. Men när obehaget sätter in, och värken blir nästintill outhärdligt plågsam är det en ynnest och ren välsignelse att obekymmersfri kunna få kasta sig ut i dimmornas dal.
Morfinet skapar bilder och figurer i
en bisarr fantasivärld.
Foto: www.marmeladkungen.
wordpress.com
- Du hade den största tur man kan tänka sig, säger den grönklädde doktorn med den varma blicken, när Freddy någon timme senare vaknar upp ur sin djupa sömn. "Den objudne", var inte fullt så aggressiv som läkarteamet först befarat. När kirurgen återigen förklarar att det onda nu lämnat hans kropp, och att inkräktaren är oskadliggjord och inte längre utgör något allvarligt hot, börjar Freddy så sakta ana slutet på den fasansfulla mardröm som varit en del av hans verklighet under många långa ovissa månader, dagar som nätter.
När lättklädda damer börjar dansa can-can på väggar och tak, ja, då
börjar Freddy ana oråd.
Foto:www.linalie.blogg.se
Åtskilliga veckor efter hemkomsten, och med ett stort operationsärr som en livslång påminnelse om det som varit, försöker Freddy sätta ord på sin dyrköpta erfarenhet för en god vän.
- Tänk att du en dag, för din överlevnads skull är nödd och tvungen att bestiga ett till synes oövervinnerligt berg. Du känner din litenhet när du står vid bergets fot, och med din uppåtvända blick så sakta börjar ana den mäktiga snöklädda topp som du med livet som insats måste nå.
När du sent omsider efter många veckors strapatsrik vandring, där varje felsteg kan betyda döden, så småningom är framme vid målet. Så kastar du dig utför de sylvassa klippformationerna, rakt ut i det okända. Men på något oförklarligt sätt landar du lugnt och tryggt på fast mark. Dock rejält mörbultad. Samma sak har jag upplevt under sjukresans gång. När jag gick in i det okända som väntade, tänkte jag tanken, att det här klarar jag aldrig. Ändå så sitter jag här nu, lite mörbultad som i liknelsen. Men ändock vid liv. Det som skett är inget mindre än ett rent mirakel, eftersom de första prognoserna inte var så där gynnsamma.....men nu sitter jag här!
Senare samma sommar gick Freddy återigen på sina skogspromenader. Men nu med ett nytt perspektiv på tillvaron. Tacksam över att livet återgått till det vanliga. Ett liv som är värt att leva fullt ut, just här och nu. Där varje ny morgon är en dyrbar gåva.
----------------------------------------------------------------
Text: Roger Lindqvist.
Publicerat i Piteå Tidningen den 1 och 10 februari 2007.
Kockums
Vecko Journalen 1938.
Lill-Babs i Cannes 1961
Sveriges lag i Eurovisionsfinalen på promenad på la Croisette i Cannes.
William Lind, Lill-Babs och Jan Gabrielsson. Finalen går som bekant i
morgon.
------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 17 mars 1961.
Hattmode 1940
Agnetha Fältskog & Björn Ulvaeus på popgala i Skellefteå - 1969
---------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 1 oktober 1969.
Till minnet av August Strindbergs födelse
Svensk Damtidning den 1 februari 1924.
Premiär för Domus i Piteå
Piteå Tidningen den 17 mars 1962.
Rådhustorget i Piteå, en gång för länge sedan.....
Blaupunkt Bilradio
Norra Västerbotten den 17 april 1958.
Samla Mammas Manna
Passupp, för nu kommer det lite skrytsamma saker. Proggbandet Samla Mammas Manna, som syns på bild härnere, gjorde jag en konsert tillsammans med 1972. Deras trummis var sjuk. Lindqvist ombads hoppa in som trummis. Ett minne för livet! Såja, nu är det skrytsamma sagt!
SAMLA MAMMAS MANNA. Fr. v. Lasse Krantz, Coste Apetrea, Hasse
Bruniusson och Lasse Holmér. De framträder i kvällens nattsextett i
P3.
23.05-24.00 Nattsextetten: Vic Dickenson, Hedy West, Frank Zappa,
Sarah Vaughan, Samla Mammas Manna, Herbie Mann.
--------------------------------------------------------------------
Norrskens Flamman den 30 maj 1974.
Yngve Forssélls orkester med ANKI & ROGER - 1974
SVENSKTOPPARNA från Skellefteå - YNGVE FORSSÉLLS, spelade upp
till dans i Kiruna Folkets Park den 22 maj 1974. På orkesterestraden
syntes också ANKI HEDMARK & ROGER JOHNSSON.
Barnförlamning i Piteå - 1944
Norrskens Flamman den 27 september 1944.
"Du har mest troligt en elakartad tumör, Freddy!"
Det blev en orolig och hostig natt, trots den lilla vita insomningstablett som en snäll sköterska gav honom. Så kom vargtimmen. Svettdroppar på feberkänslig hud. En klockas alltför högljudda tickande. Hosta, hosta åter denna fasansfulla hosta, i denna demonernas tid.
Exakt på slaget nio, onsdagmorgon, leds Freddy in i ett trångt rum. Där en brun brits utgör själva medelpunkten. Efter en kort förberedelse, med bedövning i svalget, inleds undersökningen. På en TV-skärm kan Freddy följa resan in i kroppens eget universum. Det, och känslan av alla de grönklädda människor runt omkring, känns för Freddy både overklig och snudd på makaber. När så undersökningen är avslutad, böjer sig doktorn med de uttrycksfulla bruna ögonen över honom och säger nästan viskande:
- Freddy du har en förändring på din högra sida.
Någon timme därefter kommer ronden. Överläkaren med sitt följe stannar vid Freddys säng. Genom sina stålbågade glasögon tittar han myndigt på Freddy och säger:
- Din förändring måste opereras snarast!
- Röker du?
- Nää!
- Det talar för att det kanske är godartat.
Lika snabbt som överläkaren och hans efterföljande lärjungar kommit, lika snabbt är dom borta.
Opereras, det är väl ändå att ta i, tänker Freddy när han sakta reser sig upp ur sin säng.
Lika snabbt som överläkaren och hans lärjungar kommit, lika snabbt
är dom borta.
Dagen därpå innan hemresan, har Freddy ett avslutande samtal med doktorn. På ett papper ritar han en bild av Freddys angripna lunga.
- Vi har tittat på din förändring, den är ganska stor. Men vi har gjort den bedömningen att den eventuellt kan plockas bort.
Något ödesmättat vilade över doktorns ansikte. Hans sätt att konversera, hans bruna allvarliga ögon som hela tiden sökte Freddys. Allt detta sammantaget, fick det till följd att Freddy började inbilla sig de mest fruktansvärda saker. Innan Freddy reser sig upp för att gå säger doktorn:
- Är det cancer ringer jag!"
Fyra dagar efter hemkomsten ringer telefonen. Det är "doktor cancer". Inom loppet av några ynka sekunder rusar de mest otroliga tankar genom Freddys huvud. Aldrig hade han trott att ett liv kunde passera på sådan kort tid. Slutligen meddelar doktorn sitt ärende.
- Vi har inte hittat nån cancer ännu, men alla prover är inte klara. De måste kompletteras. Jag hör av mig längre fram om det skulle vara det värsta. Hejdå!
En marsdag klockan tre på eftermiddagen förändras Freddys liv och tillvaro radikalt. En för honom okänd läkare på thoraxkliniken i Umeå, säger med sin kliniskt torra röst.
- Vad jag kan förstå är dina lungproblem av allvarlig art. Det mesta pekar på det. Du har minskat rejält i vikt, samtidigt som knölen i lungan har ätit sig in ganska så djupt.
- Du har mest troligt en elakartad tumör, lungcancer!
Efter några minuter, men som i Freddys medvetande känns långa som år, avslutas samtalet. Denna satans eftermiddag i mörka mars.
Ord har makt. Ord kan förändra. Ord kan också förvandla en till synes helt vanlig vardag till ett helvete. Ord kan ödelägga och förgöra, krossa människors liv och drömmar. För att till sist endast lämna kvar förkolnade spillror. Livet är inte alltid enkelt, snällt och okomplicerat. Det fick Freddy bittert erfara.
Umeå, björkarnas och musikens stad. I vanliga fall, ljus gästvänlig och snällt leende. Men vid Freddys ankomst i en tidig morgon i april, gråter himlen. Grått, mulet, tungt, blött och trist.
I en obekväm soffa i skrikiga färger, utanför ett av klinikens många rum sitter Freddy djupt försjunken i sina tankar, ljusår bort. En lång man i vit rock glider obemärkt upp vid hans sida.
- Hej, det är du som är Freddy, eller hur? Jag heter Petter och är kirurg. Jag vill gärna prata med dig i enrum, och med ett artigt leende pekar han mot dörren.
Kirurgen går rakt på sak. Inga onödiga krusiduller, inga ord inlindade i bomull, klara raka besked, som liksom får orden att studsa mot de nästan nakna väggarna. Freddy lyssnar, uppbådar all sin kraft för att försöka förstå. Om han nu kan förstå. Här sitter han, i sitt livs viktigaste stund, lyssnar på kirurgens ord om hur han tänkt bemöta "angriparen", och hur "den" eller "det" så småningom skall lyftas bort ur hans kropp.
Text: Roger Lindqvist.
Forts. följer......
Exakt på slaget nio, onsdagmorgon, leds Freddy in i ett trångt rum. Där en brun brits utgör själva medelpunkten. Efter en kort förberedelse, med bedövning i svalget, inleds undersökningen. På en TV-skärm kan Freddy följa resan in i kroppens eget universum. Det, och känslan av alla de grönklädda människor runt omkring, känns för Freddy både overklig och snudd på makaber. När så undersökningen är avslutad, böjer sig doktorn med de uttrycksfulla bruna ögonen över honom och säger nästan viskande:
- Freddy du har en förändring på din högra sida.
Någon timme därefter kommer ronden. Överläkaren med sitt följe stannar vid Freddys säng. Genom sina stålbågade glasögon tittar han myndigt på Freddy och säger:
- Din förändring måste opereras snarast!
- Röker du?
- Nää!
- Det talar för att det kanske är godartat.
Lika snabbt som överläkaren och hans efterföljande lärjungar kommit, lika snabbt är dom borta.
Opereras, det är väl ändå att ta i, tänker Freddy när han sakta reser sig upp ur sin säng.
Lika snabbt som överläkaren och hans lärjungar kommit, lika snabbt
är dom borta.
Dagen därpå innan hemresan, har Freddy ett avslutande samtal med doktorn. På ett papper ritar han en bild av Freddys angripna lunga.
- Vi har tittat på din förändring, den är ganska stor. Men vi har gjort den bedömningen att den eventuellt kan plockas bort.
Något ödesmättat vilade över doktorns ansikte. Hans sätt att konversera, hans bruna allvarliga ögon som hela tiden sökte Freddys. Allt detta sammantaget, fick det till följd att Freddy började inbilla sig de mest fruktansvärda saker. Innan Freddy reser sig upp för att gå säger doktorn:
- Är det cancer ringer jag!"
Fyra dagar efter hemkomsten ringer telefonen. Det är "doktor cancer". Inom loppet av några ynka sekunder rusar de mest otroliga tankar genom Freddys huvud. Aldrig hade han trott att ett liv kunde passera på sådan kort tid. Slutligen meddelar doktorn sitt ärende.
- Vi har inte hittat nån cancer ännu, men alla prover är inte klara. De måste kompletteras. Jag hör av mig längre fram om det skulle vara det värsta. Hejdå!
En marsdag klockan tre på eftermiddagen förändras Freddys liv och tillvaro radikalt. En för honom okänd läkare på thoraxkliniken i Umeå, säger med sin kliniskt torra röst.
- Vad jag kan förstå är dina lungproblem av allvarlig art. Det mesta pekar på det. Du har minskat rejält i vikt, samtidigt som knölen i lungan har ätit sig in ganska så djupt.
- Du har mest troligt en elakartad tumör, lungcancer!
Efter några minuter, men som i Freddys medvetande känns långa som år, avslutas samtalet. Denna satans eftermiddag i mörka mars.
Ord har makt. Ord kan förändra. Ord kan också förvandla en till synes helt vanlig vardag till ett helvete. Ord kan ödelägga och förgöra, krossa människors liv och drömmar. För att till sist endast lämna kvar förkolnade spillror. Livet är inte alltid enkelt, snällt och okomplicerat. Det fick Freddy bittert erfara.
Umeå, björkarnas och musikens stad. I vanliga fall, ljus gästvänlig och snällt leende. Men vid Freddys ankomst i en tidig morgon i april, gråter himlen. Grått, mulet, tungt, blött och trist.
I en obekväm soffa i skrikiga färger, utanför ett av klinikens många rum sitter Freddy djupt försjunken i sina tankar, ljusår bort. En lång man i vit rock glider obemärkt upp vid hans sida.
- Hej, det är du som är Freddy, eller hur? Jag heter Petter och är kirurg. Jag vill gärna prata med dig i enrum, och med ett artigt leende pekar han mot dörren.
Kirurgen går rakt på sak. Inga onödiga krusiduller, inga ord inlindade i bomull, klara raka besked, som liksom får orden att studsa mot de nästan nakna väggarna. Freddy lyssnar, uppbådar all sin kraft för att försöka förstå. Om han nu kan förstå. Här sitter han, i sitt livs viktigaste stund, lyssnar på kirurgens ord om hur han tänkt bemöta "angriparen", och hur "den" eller "det" så småningom skall lyftas bort ur hans kropp.
Text: Roger Lindqvist.
Forts. följer......
"Freddy, du har en förändring i din lunga!"
En eftermiddag just när snön täckt den frusna marken och målat landskapet i vitt, satt Freddy i sjukhusets väntrum när en ung sköterska pockade på hans uppmärksamhet. Alltsedan den där våren när det onda flyttat in i hans kropp, hade dessa besök nästan blivit till en vana. Specialisten gjorde en kortfattad redogörelse över Freddys situation.
- Som du vet har vi ju gjort en rätt så omfattande utredning angående dina besvär. Men vi hittar inget anmärkningsvärt. Möjligen kan jag skicka en remiss till länssjukhuset, men jag är rädd att det inget ger. Vad jag vill ha sagt, är att vi kommer nog inte längre.
Han harklade sig lite lätt, samtidigt som han fortsatte att bläddra i sina papper. Freddys första känsla var en slags tomhet och besvikelse. När han hörde specialistens ord, var det som om någonting brast inom honom. Dagarna kom och gick. För Freddy och hans familj fortsatte vardagen med sina givna rutiner.
I början av det nya året drabbades Freddy av en envis förkylning med frossa och feber som kom att förmörka hans tillvaro. Hostan rev och slet därinne i hans bröst. Den var aggressiv och hårt brutal, attackerna avlöste varandra. Hostan fortsatte med en sådan intensitet, att nätterna blev till en mardröm.
- Det blir nog snart bättre! var det standardsvar som Freddy använde när människor i omgivningen oroligt undrade hur det var fatt.
I Freddys tankar fanns en längtan efter varmt doftande sommarmorgnar. På skogspromenader i tidig otta i sin ensamhet, upplevde han den storslagna naturens fulla prakt. Men ganska så omgående kom verkligheten ifatt honom. Nya hostattacker, ännu fler sömnlösa nätter. Några veckor efter sitt besök ringer Freddy lasarettsavdelningen, fast besluten att gå vidare i sitt sökande efter en rimlig förklaring.
- Jag vill ha en remiss till länssjukhuset, meddela specialisten det, sa Freddy beslutsamt.
- Jag antar att du griper efter det sista halmstrået, sa damen i luren.
En väldigt ilsken kall vind virvlade runt Freddys huvud på väg mot lasarettets entré. "Ren rutin", hade man sagt om den röntgenundersökning som Freddy skulle genomgå. Hostan satt fortfarande kvar därinne i hans bröst, när han visades in till röntgenskärmen. I ett försök att kväva en hostattack blev allt bara till det sämre.
- Vi hör av oss om det visar nåt, sa röntgensköterskan innan Freddy gick hostande ut ur rummet.
Ett vitt kuvert som väckte Freddeys nyfikenhet anlände en dryg vecka efter undersökningen. "På dina röntgenbilder har det upptäckts en förändring som genast måste undersökas närmare".
Det var just denna dag som Freddy möjligen skulle få svar på vad den omtalade "förändringen" innebar. Med sin penna ritade den kvinnliga doktorn en stor rund cirkel i sitt anteckningsblock.
- Så här ser den ut, din förändring. Jag beställer tid på "lungan" så får dom gå ner i dina bronker, fortsatte hon. Något mer kan jag just för tillfället inte säga.
- Du tror alltså inte att det rör sig om en förkylning, eller lunginflammation, sa Freddy.
- Absolut inte, sa doktorn och skakade lite lätt på sitt huvud. I nuläget finns ingen indikation på att det har spritt sig, det kan betyda att förändringen är godartad.
- Som du vet så har vi gjort en omfattande utredning, men vi hittar
ingenting.
Foto: www.dn.se
När Freddy sent omsider skulle gå, tog doktorn honom i hand. Samtidigt så kändes situationen smått overklig. Nu ville han bara fort därifrån. Han ville hem, hem till det vanliga vardagslunket, som betydde trygghet. För Freddy fortsatte så en ny väntan. En väntan som både malde och stundom också oroade. Frossan var en ständig följeslagare. Den blev till ett sorts gift som cirkulerade runt i hans blodomlopp, om och om igen.
Det var en gråmulen och kall vinterdag som Freddy åkte till det stora sjukhuset för inläggning. I lasarettets stora entréhall möttes han av ett myller av människor. Unga, gamla, sjuka, springande, gående, ja, kort och gott människor på väg mot sina respektive mål, med olika bakgrunder, historia och behov.
Freddy gick så småningom mot sjukhusets hotell. Där skulle han, i sällskap med en bekant, förhoppningsvis kunna glömma bort sig själv en stund. Besöket gick i tystnadens tecken. Freddys ideliga hostande störde dock stillheten.
- Hoppas rummen är ljudisolerade, undslapp han sig, halvt på allvar halvt på skämt.
Det var en konstig känsla att vandra genom ett folktomt och tyst sjukhus. Här fanns han nu. Alldeles ensam, på väg mot något slags avgörande i sitt 47-åriga liv. Den "objudne gästen", fanns i hans släptåg, och gjorde sig påmind gång på gång. I det tomma sjukhusrummet, lyste sänglampans ensamma ljus. Hostandet överföll honom igen. Den liksom höll honom fast i sitt järngrepp, och vägrade att släppa taget. Freddy kastade en hastig blick in i badrumsspegeln, som utan omsvep visade hans nakna ansiktes rätta jag.
- Du har blivit mager, sa han tyst för sig själv. Allt för tunn och mager.
Forts. följer.....
Text: Roger Lindqvist.
- Som du vet har vi ju gjort en rätt så omfattande utredning angående dina besvär. Men vi hittar inget anmärkningsvärt. Möjligen kan jag skicka en remiss till länssjukhuset, men jag är rädd att det inget ger. Vad jag vill ha sagt, är att vi kommer nog inte längre.
Han harklade sig lite lätt, samtidigt som han fortsatte att bläddra i sina papper. Freddys första känsla var en slags tomhet och besvikelse. När han hörde specialistens ord, var det som om någonting brast inom honom. Dagarna kom och gick. För Freddy och hans familj fortsatte vardagen med sina givna rutiner.
I början av det nya året drabbades Freddy av en envis förkylning med frossa och feber som kom att förmörka hans tillvaro. Hostan rev och slet därinne i hans bröst. Den var aggressiv och hårt brutal, attackerna avlöste varandra. Hostan fortsatte med en sådan intensitet, att nätterna blev till en mardröm.
- Det blir nog snart bättre! var det standardsvar som Freddy använde när människor i omgivningen oroligt undrade hur det var fatt.
I Freddys tankar fanns en längtan efter varmt doftande sommarmorgnar. På skogspromenader i tidig otta i sin ensamhet, upplevde han den storslagna naturens fulla prakt. Men ganska så omgående kom verkligheten ifatt honom. Nya hostattacker, ännu fler sömnlösa nätter. Några veckor efter sitt besök ringer Freddy lasarettsavdelningen, fast besluten att gå vidare i sitt sökande efter en rimlig förklaring.
- Jag vill ha en remiss till länssjukhuset, meddela specialisten det, sa Freddy beslutsamt.
- Jag antar att du griper efter det sista halmstrået, sa damen i luren.
En väldigt ilsken kall vind virvlade runt Freddys huvud på väg mot lasarettets entré. "Ren rutin", hade man sagt om den röntgenundersökning som Freddy skulle genomgå. Hostan satt fortfarande kvar därinne i hans bröst, när han visades in till röntgenskärmen. I ett försök att kväva en hostattack blev allt bara till det sämre.
- Vi hör av oss om det visar nåt, sa röntgensköterskan innan Freddy gick hostande ut ur rummet.
Ett vitt kuvert som väckte Freddeys nyfikenhet anlände en dryg vecka efter undersökningen. "På dina röntgenbilder har det upptäckts en förändring som genast måste undersökas närmare".
Det var just denna dag som Freddy möjligen skulle få svar på vad den omtalade "förändringen" innebar. Med sin penna ritade den kvinnliga doktorn en stor rund cirkel i sitt anteckningsblock.
- Så här ser den ut, din förändring. Jag beställer tid på "lungan" så får dom gå ner i dina bronker, fortsatte hon. Något mer kan jag just för tillfället inte säga.
- Du tror alltså inte att det rör sig om en förkylning, eller lunginflammation, sa Freddy.
- Absolut inte, sa doktorn och skakade lite lätt på sitt huvud. I nuläget finns ingen indikation på att det har spritt sig, det kan betyda att förändringen är godartad.
- Som du vet så har vi gjort en omfattande utredning, men vi hittar
ingenting.
Foto: www.dn.se
När Freddy sent omsider skulle gå, tog doktorn honom i hand. Samtidigt så kändes situationen smått overklig. Nu ville han bara fort därifrån. Han ville hem, hem till det vanliga vardagslunket, som betydde trygghet. För Freddy fortsatte så en ny väntan. En väntan som både malde och stundom också oroade. Frossan var en ständig följeslagare. Den blev till ett sorts gift som cirkulerade runt i hans blodomlopp, om och om igen.
Det var en gråmulen och kall vinterdag som Freddy åkte till det stora sjukhuset för inläggning. I lasarettets stora entréhall möttes han av ett myller av människor. Unga, gamla, sjuka, springande, gående, ja, kort och gott människor på väg mot sina respektive mål, med olika bakgrunder, historia och behov.
Freddy gick så småningom mot sjukhusets hotell. Där skulle han, i sällskap med en bekant, förhoppningsvis kunna glömma bort sig själv en stund. Besöket gick i tystnadens tecken. Freddys ideliga hostande störde dock stillheten.
- Hoppas rummen är ljudisolerade, undslapp han sig, halvt på allvar halvt på skämt.
Det var en konstig känsla att vandra genom ett folktomt och tyst sjukhus. Här fanns han nu. Alldeles ensam, på väg mot något slags avgörande i sitt 47-åriga liv. Den "objudne gästen", fanns i hans släptåg, och gjorde sig påmind gång på gång. I det tomma sjukhusrummet, lyste sänglampans ensamma ljus. Hostandet överföll honom igen. Den liksom höll honom fast i sitt järngrepp, och vägrade att släppa taget. Freddy kastade en hastig blick in i badrumsspegeln, som utan omsvep visade hans nakna ansiktes rätta jag.
- Du har blivit mager, sa han tyst för sig själv. Allt för tunn och mager.
Forts. följer.....
Text: Roger Lindqvist.
Den gamla kvarnen i Nybyn
Som ett monument över en gången epok inom norrbottniskt jordbruk
står Nybyns stora kvarn vid Alterälven kvar. Under kvarnens storhets-
tid var det så här års livligt kring den vackra forsen men nu är det,
trots den nya trafikleden över älven, stilla och ödsligt. Kvarnen förfaller
allt mer och tomma fönsterbågar skvallrar om att stenkastning är ett
stort nöje för pojkar i småbyarna vid Alterälven.
-------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 30 september 1960.
PS. Hur kunde PT-journalisten veta att det endast var pojkar som
ägnade sig åt att kasta sönder fönstren? Kan tänkas att de små söta
flickorna satt hemma på sitt rum och lekte med sina dockor?
/Roger.
Nödlandning vid Lugnet i Storfors - 1958
TVÅ FLYGPLAN av typen Piper Cub landade på måndagen på gärdena
vid Lugnet i Storfors. De var två s.k. besprutningsplan, av vilken den
ena fått fel på tanken och tvingades ned för att få skadan avklarad.
-----------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 22 juli 1958.
(Lugnet, ligger ett stenkast från mitt föräldrahem. Och jag antar att om
jag haft åldern inne, så hade nog även jag rusat dit för att som pojkarna
på bilden lite nyfiket kika på de spännande planen. Men lille Roger, var
endast 10 månader när detta hände. Så troligen låg han i den vitmålade
vaggan hemma i köket och åt sin vällingsflaska).
En hälsning från Kongo - 1961
Vidselspojken Jan Hedman vid svenska bataljonen i Kongo har skickat
Piteå Tidningen en hälsning med denna bild, på vilken han kopplar av
i en till synes varm och fridsam miljö med att i Piteå Tidningen inhämta
nyheter från hembygden. Nåja, så här fridfullt har inte de svenska pojk-
arna det alltid i det oroliga landet.
-----------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 februari 1961.
En dansmusikers vedermödor.....
Lördagen den 14 januari 1984. En kväll som vi sent skall glömma.
Vägen till Gunnarsbyn kantades av diverse motgångar. Historien
om hur Kjell-Bertils orkester genomgick skärselden den här vinter-
kvällen för drygt 26 år sedan, har jag berättat om i tre artiklar -
publicerat i Piteå Tidningen.
KJELL-BERTILS årgång 1983.
KJELL-BERTILS årgång 2010.
Publicerat den 7 juni....
Publicerat den 17 juni.....
Publicerat den 3 juli.....
Stadshotellet i Piteå 1935
-------------------------------------------------------------------------------------
Läskedrycksfabriken Kronan i Luleå - året 1937
Norrbotten Läns Hembygdsförenings årsbok 1937.
Udden i Sikfors - midsommar 1959
LEIF KRONLUND med radioorkestern - BRITT DAMBERG - SVEN "TUMBA" JOHANSSON - ANN-CATRINE och TONY - ANITA SÖDERBERG - THE ROCKIN COLLINS - SILVER SWAY - HALLINS ORKESTER (gammal dans) - WIVEX JÄTTENÖJESTIVOLI.
Leif Kronlund
Ruth Reesé
Sven "Tumba" Johansson
Ann-Catrine och Tony
Britt Damberg
Rockin Collins
FRI DANS PÅ NORRLANDS STÖRSTA DANSBANOR
FRI DANS på Norrlands största dansbanor. Tältstäderna Hawaii och
Tahiti, Norrlands mest besökta campingplatser, utan motsvarighet i
Norra Sverige. Idealet för friluftsälskaren. Ett folkliv och en bilpark
utan like. Enbart det är en upplevelse som gör midsommaren i Sik-
fors till årets sensation.
- Möt sommaren i Sikfors! - VÄLKOMNA!
Sikfors Skidklubb - Sikfors Skytteförening
----------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 16 juni 1959.
"J.R.L.O.G.F. Nr.1" (Ogräsets Fiende på hemligt uppdrag)
Ogräset både i potatislandet och i blomrabatterna, har mött sin överman. Nämligen: "J.R.L.O.G.F. Nr1". Vilket på ren svenska betyder; John Roger Lindqvist, Ogräsets Fiende Nummer 1. Det där med hemligt uppdrag stämmer nog inte. Men det låter litegrann tuffare om man så säger. Ogräset, och gräset, växer så det knakar. Det är nästan så att man inte hinner med i svängarna. Potatislandet är i stort sett fritt från allt vad ogräs heter. Ävenså en av de större blomrabatterna som finns på tomten. Ja, mer än så hinner jag inte berätta, för nu ropar min hustru att det är mat. Tänk så bortskämd man är? Jo, en sak till - jag även idag käkat blåbärsbullar! MMMMMMM.........
Mvh "J.R.L.O.G.F. Nr. 1"
TV-apparaten "Rampljus" - 1962
Piteå Tidningen den 11 april 1962.
Brand i Munksund - 1955
Bilden visar dels skolhuset under själva branden och vindsvåningen
efter det starka släckningsarbetet.
Folkskolan i Munksund eldhärjades tidigt på lördagsmorgonen,
det vill säga dagen före den nya höstterminens början. Vinds-
våningen blev i stort sett urbränd och de underliggande lokal-
iteter vattenskadades i så stor utsträckning att de åtta klasser,
som skulle ha undervisats i skolan fr.o. m. lördagen, nu måste
inrymmas i provisoriska lokaler i samhället. Skolbyggnaden har
i sommar snyggats upp in- och utvändigt och arbetena härmed
var just färdiga. Polisutredningen om branden har ännu inte av-
slutats. Skadorna genom eld och vatten uppskattas till cirka 75.
000 kronor.
-------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 29 augusti 1955.
"I afton dans" - SVEN-ERICS - Hudiksvall
Den 21 oktober 1989 medverkade SVEN-ERICS i radions; "I Afton
Dans", som sändes från Folkets Park i Sundsvall. Och i och med detta
inlägg, så passar jag på att skicka en hälsning till Harri Karlsson och
Sven-Eric Mörtsjö, som just nu ligger ute på turné någonstans i Härje-
dalstrakten. På den bild som finns härovan, syns sångaren Sven-Eric
i mitten. Harri, som senare blev medlem, spelade (om jag nu vågar mig
på en vild gissning) med Cedermarks vid den här tidpunkten.
---------------------------------------------------------------------------------
Annons hämtad ur Expressen den 20 oktober 1989.
Lill-Babs på Berns 1989
Expressen den 14 oktober 1989.
Bröderna Lindqvist på turné - sommaren 1974
Med anledning av Örjan Lindqvists bortgång, publicerar jag här en artikel som skrevs av Ulf Elfving i Aftonbladet juli 1974. Elfving var författare till en serie artiklar som gick under rubriken "Vi ses i PARKEN". Den 20 juli var det Bröderna Lindqvists tur att berätta hur turnélivet kunde ta sig ut.
Bröderna Lindqvist är bröder till 75 % : Örjan, Åke och Folke. Olle
längst till höger heter inte Lindqvist. Han heter Sparrman.
Foto: PER BJÖRN.
Fyra medelålders jämtgubbar i gammeltjobranschen - det är
sommarens toppattraktion i svenska parkbuskar. Lindqvistarna
från Östersund, alltså. Mest bokade i parkerna av alla. Spelar
minst fem kvällar i veckan året runt. För säkerhets skull spelar
de på semestrarna också.
-Lustigt, egentligen. Det finns ju många som spelar bättre än vi.
-Men vi är enkla. Våra låtar är enkla. Det kanske är det. Och så är det
Viggen, förstås. Viggen är Sveriges mest älskade och önskade gammel-
låt, och den är Lindqvistarnas signatur ända sen 1968, då den hjälpte dem
till seger i radions gammeldanstävling. Lindqvistarna utan Viggen, det vore
som Ralf Edström utan huvud, om ni förstår. Så här gick det till när den kom
till: Åke Lindqvist behövde en låt för det gäng han spelade med för sisådär
25 år sen. Talade med en granne på Frösön som hette Rubert Vigg. Rubert
skrev ett stycke för blockflöjt, som nästan glömdes bort och inte fick något
namn förrän ett par decennier senare, när man skulle ha något fräscht till
gammeldanstävlingen i radio. Det blev Viggen.
Sover i bussen
I sommar reser Lindqvistarna land och buske runt med Viggen, ett knippe an-
dra låtar, ett luftgevär och en bäddbar buss. Luftgeväret tar man fram på led-
iga stunder när det inte är badväder, bussen sover man i ungefär varannan
natt. Annars hotell. I torsdags kom Lindqvistarna direkt från simborgarprov till
kvällens spelning på Hjorthagens festplats vid Mariefred. Och med dem kom
hundralapparna fram.
-Hjälp mig grabbar, kom festchefen själv, Henning Hendrix, hojtande. Jag har
ingen växel. Folk har bara hundringar med sig i dag.
Många äldre
Och det var sant. Lindqvistarnas publik förefaller om inte direkt förmögen så i
varje fall ett stycke ovan svältgränsen.
- Ja, vi lockar nog ut dem som dansade på 40- och 50-talen och fick barn sen
och blev låsta. Nu gör dom come-back på dansbanorna. Säger Folke Lindqvist.
Och får medhåll av Gitte, 16, i korvkiosken:
- Jag känner bara igen fem, sex stycken i publiken i kväll. Håkan och Janne och
Classe där till exempel, dom är stammisar. Varpå man vänder sig till Håkan,
Janne och Classe.
- Vi känner bara igen katten där, säger de och pekar på något brungult under
lottståndet. Dom andra är nya.
Nyast, fast äldst, var Elof Karlsson, 73, från Nykvarn, vänligt vithårig Lindqvist-
fan.
- Har aldrig varit i Hjorthagen förr, sa han och stampade takten till Enströms-
hambo. Men så fort Lindqvistarna kommer till Södertälje reser jag dit. Dom är
bra. Och så vill man ju ut och dansa ibland! Lindqvistarna har många trogna
vänner där de drar fram. Blonda Gun Almkvist, 23, från Nyköping, viskade ljuvt:
- Jag reser nästan hur långt som helst för att höra dem. Ibland tre gånger i ve-
ckan.....
Och Gunilla och Björn Engren hade bilat med folkdanskompisen Lennart Klingstedt
ända från Stockholm för att sno runt till tonerna från Lindqvist-bröderna. Bröder,
förresten. Alla fyra är inte bröder. Men Åke, 50, Folke, 41 och Örjan , 30. Sen är
det fjärdemannen Olle Sparrman, 46, som egentligen är försteman, för det var
han som satte i gång alltihop, 1955.
Tar med familjen
I början hette man egentligen "Bröderna Lindqvist med Gubben", för då var pappa
Lindqvist med.
- Ni får bara vara ute och spela en gång i månaden, sa hustrun till en av grabbarna
då. Den hustrun är icke längre musikerhustru. För nu spelar man ju jämt. Och ibland
reser familjerna med. Så till exempel i höst, på Italiensemestern, som inte är mer
semester än att det ska spelas på kvällarna....
Sen blir det Nygammalt i TV igen. Det finns dragspelskollegor som ilsket och lite av-
undsjukt talat om "dragspelsmaffian" och tyckt att det varit för jäkligt att Lindqvistarna
är med så mycket i radio och TV.
Inte bäst
- Det är klart, det finns säkert tusen som spelar bättre än vi, säger Åke. Men vi blir ju
tillfrågade om att vara med. Vi har aldrig bett själva. Och folk vill se Lindqvistarna.
Bokningarna - fullt fram till 1976 - säger allt. Gammeldansens vänner har blivit fler
och fler. Och dessutom yngre.
- Jo, nog får vi mycket beundrarpost från barn och ungdomar också. För bara några
år sen fick hambo och schottis och snoa hållas på lilla gamla dansbanan i parken.
Numera är det tvärtom. Lindqvistarna hittar man på stora banan.
- Och hemma i Jämtland kryllar det av gammeldansgäng, säger Örjan stolt. Bara i
Östersund finns det 50 band. Så återväxten i knätofsfacket är tryggad. Skicka ett litet
tack till Lindqvistarna och Rubert Vigg för det!
---------------------------------------------------------------------------
Text: ULF ELFVING - Aftonbladet den 20 juli 1974.
Bröderna Lindqvist är bröder till 75 % : Örjan, Åke och Folke. Olle
längst till höger heter inte Lindqvist. Han heter Sparrman.
Foto: PER BJÖRN.
Fyra medelålders jämtgubbar i gammeltjobranschen - det är
sommarens toppattraktion i svenska parkbuskar. Lindqvistarna
från Östersund, alltså. Mest bokade i parkerna av alla. Spelar
minst fem kvällar i veckan året runt. För säkerhets skull spelar
de på semestrarna också.
-Lustigt, egentligen. Det finns ju många som spelar bättre än vi.
-Men vi är enkla. Våra låtar är enkla. Det kanske är det. Och så är det
Viggen, förstås. Viggen är Sveriges mest älskade och önskade gammel-
låt, och den är Lindqvistarnas signatur ända sen 1968, då den hjälpte dem
till seger i radions gammeldanstävling. Lindqvistarna utan Viggen, det vore
som Ralf Edström utan huvud, om ni förstår. Så här gick det till när den kom
till: Åke Lindqvist behövde en låt för det gäng han spelade med för sisådär
25 år sen. Talade med en granne på Frösön som hette Rubert Vigg. Rubert
skrev ett stycke för blockflöjt, som nästan glömdes bort och inte fick något
namn förrän ett par decennier senare, när man skulle ha något fräscht till
gammeldanstävlingen i radio. Det blev Viggen.
Sover i bussen
I sommar reser Lindqvistarna land och buske runt med Viggen, ett knippe an-
dra låtar, ett luftgevär och en bäddbar buss. Luftgeväret tar man fram på led-
iga stunder när det inte är badväder, bussen sover man i ungefär varannan
natt. Annars hotell. I torsdags kom Lindqvistarna direkt från simborgarprov till
kvällens spelning på Hjorthagens festplats vid Mariefred. Och med dem kom
hundralapparna fram.
-Hjälp mig grabbar, kom festchefen själv, Henning Hendrix, hojtande. Jag har
ingen växel. Folk har bara hundringar med sig i dag.
Många äldre
Och det var sant. Lindqvistarnas publik förefaller om inte direkt förmögen så i
varje fall ett stycke ovan svältgränsen.
- Ja, vi lockar nog ut dem som dansade på 40- och 50-talen och fick barn sen
och blev låsta. Nu gör dom come-back på dansbanorna. Säger Folke Lindqvist.
Och får medhåll av Gitte, 16, i korvkiosken:
- Jag känner bara igen fem, sex stycken i publiken i kväll. Håkan och Janne och
Classe där till exempel, dom är stammisar. Varpå man vänder sig till Håkan,
Janne och Classe.
- Vi känner bara igen katten där, säger de och pekar på något brungult under
lottståndet. Dom andra är nya.
Nyast, fast äldst, var Elof Karlsson, 73, från Nykvarn, vänligt vithårig Lindqvist-
fan.
- Har aldrig varit i Hjorthagen förr, sa han och stampade takten till Enströms-
hambo. Men så fort Lindqvistarna kommer till Södertälje reser jag dit. Dom är
bra. Och så vill man ju ut och dansa ibland! Lindqvistarna har många trogna
vänner där de drar fram. Blonda Gun Almkvist, 23, från Nyköping, viskade ljuvt:
- Jag reser nästan hur långt som helst för att höra dem. Ibland tre gånger i ve-
ckan.....
Och Gunilla och Björn Engren hade bilat med folkdanskompisen Lennart Klingstedt
ända från Stockholm för att sno runt till tonerna från Lindqvist-bröderna. Bröder,
förresten. Alla fyra är inte bröder. Men Åke, 50, Folke, 41 och Örjan , 30. Sen är
det fjärdemannen Olle Sparrman, 46, som egentligen är försteman, för det var
han som satte i gång alltihop, 1955.
Tar med familjen
I början hette man egentligen "Bröderna Lindqvist med Gubben", för då var pappa
Lindqvist med.
- Ni får bara vara ute och spela en gång i månaden, sa hustrun till en av grabbarna
då. Den hustrun är icke längre musikerhustru. För nu spelar man ju jämt. Och ibland
reser familjerna med. Så till exempel i höst, på Italiensemestern, som inte är mer
semester än att det ska spelas på kvällarna....
Sen blir det Nygammalt i TV igen. Det finns dragspelskollegor som ilsket och lite av-
undsjukt talat om "dragspelsmaffian" och tyckt att det varit för jäkligt att Lindqvistarna
är med så mycket i radio och TV.
Inte bäst
- Det är klart, det finns säkert tusen som spelar bättre än vi, säger Åke. Men vi blir ju
tillfrågade om att vara med. Vi har aldrig bett själva. Och folk vill se Lindqvistarna.
Bokningarna - fullt fram till 1976 - säger allt. Gammeldansens vänner har blivit fler
och fler. Och dessutom yngre.
- Jo, nog får vi mycket beundrarpost från barn och ungdomar också. För bara några
år sen fick hambo och schottis och snoa hållas på lilla gamla dansbanan i parken.
Numera är det tvärtom. Lindqvistarna hittar man på stora banan.
- Och hemma i Jämtland kryllar det av gammeldansgäng, säger Örjan stolt. Bara i
Östersund finns det 50 band. Så återväxten i knätofsfacket är tryggad. Skicka ett litet
tack till Lindqvistarna och Rubert Vigg för det!
---------------------------------------------------------------------------
Text: ULF ELFVING - Aftonbladet den 20 juli 1974.
"En kaffe, och en blåbärsbulle, tack!"
Vad vore sommaren utan blåbärsbullar? Svar: ingenting! Alldeles strax stundar en sådan där händelse som faktiskt betyder väldigt mycket. Det är inte så mycket att orda om, egentligen. Står jag i färd att bestiga Mount Everest? Ska jag åka jorden runt på min gamla sparkstötting? Har jag vunnit sju trilijarder kronor, på Bingolotto? Har min gamla blåa Volvo ännu en gång klarat besiktningen? Har jag fått anbud att spela på en välkänd jazzklubb i New York? Ska jag spela med Rolling Stones, på deras kommande världsturné eftersom Charlie Watts har ont i sin stortå? Skall jag efterträda Anders Lundin som allsångsledare på Skansen? Svar: Nej, nej, nej, nej, nej, och åter ett rungande NEJ!
Vad är det då som jag är i stånd att göra? Svar: Jag skall dricka en kopp kaffe, med en smarrig blåbärsbulle till! Nu var det sagt! God eftermiddag på er alla. Hoppas att även ni där ute någon gång i sommar, får känna hur ljuvligt det är med blåbärsbullar.
Tack och hej, leverpastej!
/Roger.
Vad är det då som jag är i stånd att göra? Svar: Jag skall dricka en kopp kaffe, med en smarrig blåbärsbulle till! Nu var det sagt! God eftermiddag på er alla. Hoppas att även ni där ute någon gång i sommar, får känna hur ljuvligt det är med blåbärsbullar.
Tack och hej, leverpastej!
/Roger.
Örjan Lindqvist död
Basisten Örjan Lindqvist, medlem i välkända Bröderna Lindqvist har avlidit 67 år gammal. Det var genom en kommentar på min blogg i dag av Mikael Ullberg, som gjorde mig uppmärksammad på detta. Örjan gick bort den 5 juli i hemmet i Åsgård beläget utanför Östersund, i kretsen av familjen. Idag finns endast brodern Folke kvar. Åke Lindqvist, den äldste av de tre bröderna, gick ur tiden 2005. Olle Sparrman, som 1954 bildade den grupp som senare skulle bli Bröderna Lindqvist, avled 1977, 49 år gammal. 
BRÖDERNA LINDQVIST. Fr. v. Olle Sparrman (1928-1977) Folke
Lindqvist f. 1932 Örjan Lindqvist (1943-2010) Åke Lindqvist (1923-
2005). Den 9 oktober 1971 sändes TV-programmet "Nygammalt"
för första gången. Som husband fanns Bröderna Lindqvist från Öster-
sund med i hela 158 program. Deras största skivframgång är utan
tvekan Rubert Viggs "Gammal Jämtlandspolkett" eller mer känd som
"Viggen".
(Kuriosa: 1990 när jag påbörjade min släktutredning, gjorde jag ett besök
hos en av min fars kusiner. Hon hävdade bestämt att vi var släkt med de
kända bröderna. Under utredningens gång fann i alla fall jag inget belägg
för detta. Men man skall ju inte säga inte? Den gren som jag tillhör härs-
stammar från Västerbottens län. Lindqvistarna kommer, som vi alla vet,
från Östersund. Liksom Lindqvistarna, har det även i vår "Lindqvist-gren"
handlat mycket om musik).
/Roger.
Dansbandet - NORRLÄNNINGARNA
NORRLÄNNINGARNA. Ett band som fanns under 1970-talets början.
Gruppen spelade på vissa av de ställen som även Rolf Åhmans och
Kjell-Bertils gjorde. Två av de ställena var Spiltan i Boden, samt Forum
i Luleå. En EP inspelades (årtal okänt) på skivetiketten "ARAC" i Örn-
sköldsvik.
I bandet fanns bröderna Öberg från Piteå. Stående fr. v. Henry, 3:e
fr. v. Tommy. Henry spelade jag med i Lasses vid något tillfälle. Mel-
lan de två bröderna ses trumslagaren Anders Dahlberg, även han från
Piteå. Anders blev min efterträdare i John Harrys 1974.
NORRLÄNNINGARNA i en tidigare konstellation. Även här finns
Henry och Tommy med. Även mannen i stolen (Harry Nordström,
tror jag han heter) finns med. De två övriga fanns inte med på EP-
plattan.
Carl-Gustaf Lindstedt på Nattivalen i Piteå - 1969
Carl-Gustaf Lindstedt var söndagens stora attraktion. Han fick redan
från starten god kontakt med publiken och gjorde ett strålande fram-
trädande tillsammans med sina två medarbetare.
Nydaningen med att inte längre hålla till med dansen på gatorna den natt
när Piteå dansar och ler möttes med blandade känslor. Två ganska klara
grupper urskiljdes. Den ena utgjordes av turister som var besvikna därför
att inte gatorna var avstängda och karnevalsyra rådde i staden. Den andra
gruppen utgjordes av pitebor och mer vana Nattivalbesökare vilka erkände
att gatudansen gått dåligt under senare år också att årets nyare tag var att
föredraga. Publikt blev också Nattivalen en hyfsad framgång med 9.000
betalande Nattivalnatten. Carl-Gustaf Lindstedt var kvällens stora dragplåster.
Och ingen gick besviken från hans framträdande. Ett starkare agerande på
en utomhusscen får man leta efter. Årets Nattival var också betydligt lugnare
än föregångarna. "Bara" 20 fyllerister räknades in och nästan ingen togs inom
själva festområdet.
CARL-GUSTAF LINDSTEDT (1921-1992) gjorde stor succé i 1969-
års upplaga av Nattivalen i Piteå.
9.000 personer löste biljett Nattivalnatten. Endast 20 fyllerister togs
om hand. 1969-års upplaga av Nattivalen, var enligt många bedömare
betydligt lugnare än föregångarna.
-------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 14 juli 1969.
